Publicerat 9 januari 2017 ”Jag måste nypa mig i armen”

Som en handelsresande i musik.

Så såg jag mig själv för tio år sedan när Polstjärnepriset tog form. Med en stor kärlek till klassisk musik och en lika stor tilltro till unga talanger i bagaget kuskade jag Sverige runt. Mitt mål var att hitta alla dessa unga duktiga musiker som jag visste fanns. Sedan dess har Polstjärnepriset fått ordentligt fäste i Vänersborg och ungdomarna kommer troget till oss för att vara med på tävling och kurs – fler och fler för varje år.

Nu, tio år senare, går därför mina resor till andra platser och med andra avsikter. Det är nätverksbyggande nationellt och internationellt som gäller – ständigt med fokus på att ge ungdomarna så bra förutsättningar som möjligt genom professionella instruktörer, förebilder och kontakter inför en framtida karriär som yrkesmusiker.

I fredags förra veckan gick jag här och myste i det fantastiska huset hos en av våra äldsta och viktigaste samarbetsparter: Göteborgs Symfoniker. I detta då var det dags för orkesterrepetition för Polstjärneprisets ungdomar tillsammans med Symfonikernas musiker. Och i fredags satt de tillsammans på scenen i Göteborgs Konserthus – totalt 130 musiker i orkestern.

Foto: Klara Blomdahl

Vad tänkte jag då för tio år sedan? Jag såg möjligheter och hade ett tydligt mål. Men vågade jag tänka att det skulle bli så stort? Nej, det vågade jag bara drömma om. När jag nu inser att även drömmarna har blivit verklighet måste jag faktiskt nypa mig i armen! Och ja – jag går påfallande ofta runt med ett riktigt stort leende på läpparna. Särskilt när jag ser den där speciella glöden i ungdomarnas ögon. Samma glöd som jag letade efter på mina resor då för tio år sedan.

I lördags var det dags för den stora finalen då en av våra fyra finalister korades till årets vinnare. Finalisterna är bara 15-16 år, men när de stod där på scenen, ackompanjerade av Göteborgs Symfoniker, vet jag att du som var där inte tänkte på deras ålder. Jag tror faktiskt att även du nöp dig i armen både en och två gånger…

Och hur gick det? Läs mer här, och minns att det faktiskt var Polstjärneprisets 10-årsjubileum!

Ulrich Kaatz, gästbloggare och tävlingsledare Polstjärnepriset