Så är WE COME IN PEACE-veckan äntligen i full gång. Repetitionerna har gått lysande och den första av tre utsålda konserter genomfördes igår inför jublande publik. Denna musikaliska hyllning till science fiction bjuder förstås på stora klassiker som Star Wars (eller Stjärnornas Krig som den heter för min generation) och Star Trek, men också lite mer oväntade inslag som Schwarzenegger-filmen Predator och tv-serien Battlestar Galactica (både originalet från 1978 och nyversionen från 00-talet).
Science ficition-publiken är initierad och inbiten. Då gäller det att skapa att program som täcker in olika aspekter av genren, från 50-talets theremin till James Horners musik i Avatar. Konsertbesökarna ska känna att det här är deras kväll, skräddarsydd utifrån deras kärlek till filmer, serier och spel med rymdtema.
Det är en ynnest att få genomföra ett sådant program med en orkester i absolut världsklass. Det är något jag förstås inte ens hade vågat drömma om när jag som åttaåring först såg Rymdimperiet slår Tillbaka på bio (ja, jag såg dem i fel ordning) och drömde mig bort till en galax långt, långt borta. Jag ges här möjligheten att ta er med på en just sådan resa. För många en reunion med minnen och känslor från tidigare upplevelser, och i vissa fall nya bekantskaper.
Människan kommer alltid att fascineras av det okända. Ju längre vi sträcker oss ut i världsrymdens mörker, desto starkare blir behovet av nya fantastiska framtidsvisioner. Science fiction tappar inte sin relevans för att tidiga verk i genren blivit verklighet. Tvärtom banar den ständigt vägen till det nya och outforskade. Mot oändligheten och bortom!
/Orvar Säfström – Underscore Productions