Publicerat 21 februari 2017 ”Tysklands vackraste ruin”

Överallt på vår resa ser man spår av Andra världskrigets härjningar. Även så i staden Frankfurt eller ”Bankfurt” som den även skämtsamt kallas. Stadens skyline med höga skyskrapor skiljer sig avsevärt från övriga tyska städer och dess finansiella maktcentrum kommer att få en ännu större betydelse med tanke på ”Brexit”. Ännu idag hittas odetonerade brandbomber vid nya utgrävningar och stora kvarter spärras av medan modiga kvinnor och män desarmerar dessa bomber.

Föremålet för kvällens konsert är ”Alte Oper” som före kriget fungerade som stadens operahus. Här uruppfördes bl.a Carl Orffs ”Carmina Burana” den 8 juni 1937. Huset bombades under kriget och vid krigsslutet stod bara ytterväggarna kvar, därav epitetet ”Tysklands vackraste ruin”. En borgmästare ville spränga det som fanns kvar av huset och fick själv epitetet ”Dynamit-Rudi”.

Först i augusti -81 stod så det nya konserthuset klart och idag är den stora salongen utrustad med 2500 sittplatser.

Under kvällens konsert framförde orkestern återigen Grieg och Sibelius med solisterna Baiba Skride och Klara Ek med Marc Soustrot på podiet. Konserten var mycket uppskattad och det följde extranummer på extranummer. Just denna kväll blev detta ett problem för mig som är ansvarig för våra ägare och sponsorer. I Frankfurt stänger nämligen restaurangerna tidigare under helgen då bankfolket reser hem och staden blir avsevärt mer tom än under vardagarna. Detta gör att restaurangen, som jag har bokat, kräver att vi kommer senast kl. 22.15 för att de inte ska skicka hem kockar och serveringspersonal. Med alla extranummer så slutar konserten kl. 22.10 och en grupp förbeställda taxibilar lyser med sin frånvaro. Mina kollegor och jag lyckas ändå elegant att få tag i fem nya bilar, dirigera dessa till rätt adress och samtidigt hålla hovmästaren på gott humör. Det är i dessa lägen det är extra värdefullt för mig att kunna tyska.

Middagen efter konserten gav styrelse, ledning, solister, konsertmästare, sponsorer och dirigent med fru möjligheten att samtala om turnéns konstnärliga slutprodukt under avslappnade former. Efter den sena middagen eskorterade jag maestro med maka hela vägen till deras hotell och vi diskuterade den nordiska själen kontra den franska. Jag är inte riktigt säker på vad vi kom fram till men tydligt var att de båda fann ett extra hem i den nordiska själen.

Imorgon åker vi vidare till staden Bryssel i Belgien och turnéns sista konsert.

Vincent Hashmi, sponsoransvarig