Från Podiet nr 1 2016-2017 David Bowie: Berlintrilogin

David Bowie stod aldrig på Konserthusets scen. Men i höst kommer hans musik dit när Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfoniska Kör under ledning av Hans Ek tillsammans med sångaren Magnus Carlson och gästartisterna Jennie Abrahamson och Moto Boy hyllar den bortgångne stjärnan i tre konserter.

David Bowie stod aldrig på Konserthusets scen. Men i höst kommer hans musik dit när Göteborgs Symfoniker och Göteborgs Symfoniska Kör under ledning av Hans Ek tillsammans med sångaren Magnus Carlson och gästartisterna Jennie Abrahamson och Moto Boy hyllar den bortgångne stjärnan i tre konserter.

Hans Ek är bland annat känd som ansvarig för musiken vid Polarpris-utdelningen där han dirigerar Kungliga Filharmonikerna tillsammans med Sveriges främsta artister när de framför Polarprisvinnarnas musik. Bowie var en favorit för honom redan i tidiga tonåren, och det är på hans förslag som Bowiekonserten blir verklighet.
– Den musik man lyssnar på i tonåren ger ofta väldigt starka intryck och är identitetsskapande. Men den håller inte alltid i längden. Bowie har jag fortsatt att lyssna på och jag tycker att han är en av de största musikskaparna under senare tid, säger Hans Ek.

På programmet står musik från de tre album som David Bowie spelade in när han i slutet av 70-talet bodde i Västberlin, Low (1976), Heroes (1977) och Lodger (1979). De kom att gå under benämningen Berlintrilogin, även om bara Heroes spelades in i Hansa Studio i närheten av Berlinmuren.
– Jag tycker att Bowie var som bäst under andra hälften av 70-talet. Han maxade i hur både en popartist och popmusik kunde vara. Han letade sig mot avantgardistisk och experimentell musik och drog nya gränser för pop-musiken. Berlintrilogin är också den musik av Bowie som är bäst lämpad för symfoniorkester, säger Hans Ek.

Det blir också en sats ur Das Berliner Requiem (1928) av Kurt Weill och Berthold Brecht som båda var en stor inspirationskälla för Bowie. Han framförde ibland på sina konserter Weill/Brecht-sången Alabama Song ur operan Mahagonny och spelade 1982 in en ep med fem sånger ur Brechts teaterstycke Baal.

David_Bowie_signature.1920

David Bowie hade kommit till den västtyska enklaven i DDR via Los Angeles, där han varit på väg att tappa greppet på grund av ett växande kokain-beroende och ett äktenskap med Angie Barnett som var på upphällningen. Han hade också gått in i musikaliska scenkaraktärer som Ziggy Stardust och The Thin White Duke, ibland så intensivt att han haft svårt att skilja dem från sitt verkliga jag. Flytten till Västberlin, som han företog tillsammans med rockkollegan och gode vännen Iggy Pop, var helt enkelt ett sätt att rädda sig själv.

Vilket han också gjorde. Och, som han tycks ha haft för vana, förnyade han sig även den här gången. ”Självförnyelse är mitt mellannamn”, sa Bowie med både självironi och en blinkning till media som alltid har älskat att berätta om hans nya stilar både musik- och gestaltmässigt. Nu lämnade han sin funk- och soulperiod och lät sig inspireras av den rådande västtyska musikscenen med krautrock och elektronisk popmusik av band som Kraftwerk och Neu!. Dessutom tog han sig ur sitt beroende, kanske hjälpt av att han i Berlin kunde röra sig fritt och så gott som anonymt. ”Av någon anledning brydde sig inte berlinarna. I alla fall inte om en engelsk rocksångare”, konstaterade Bowie enligt biografin Strange Fascination – David Bowie (1999) av David Buckley.

Amerikanska rocktidskriften Rolling Stone har skrivit om trilogin, som Bowie samproducerade med Tony Visconti och Brian Eno, att den tillhör det mest innovativa i Bowies inflytelserika katalog. Några ledord som kan nämnas är originalitet, personlig smärta och kalla kriget.

Magnus-Carlson-1920x1254

I november 2014 stod sångaren Magnus Carlson på Konserthusets scen tillsammans med Göteborgs Symfoniker, då som frontman för Weeping Willows. Nu återvänder han för att sjunga Bowies låtar. Och det är något han verkligen ser fram emot.
– Som sångare är jag influerad av Bowie. Vi var båda ett mod, sprungna ur den här modsgrejen på 60-talet. Vita soulsångare som Bowie från den tiden är vad jag lyssnar på och identifierar mig med. Vi har samma tonläge, Bowie och jag, och jag har lätt för att sjunga honom, det passar mitt naturliga uttryck. Jag längtar till den här konserten, det kan du skriva, säger Magnus Carlson.

Dessutom håller han David Bowie för den störste genom tiderna.
– Ingen annan artist har varit så konstant bra på en så hög nivå under en så lång tid. Utan svackor. Han hade väl en svacka under första halvan av 80-talet, men från 1969 till 1980, elva år i rad, gav han ut minst en skiva om året som samtliga var fem av fem i kvalitet. Dessutom bytte han stil för varje ny skiva, och han var även stilbildande inom mode. Oslagbart.

Han framhåller också Bowies samarbete med andra artister. Under samma period som Bowie själv spelade in Berlintrilogin skrev han låtar till, med-verkade på och dessutom producerade Iggy Pops mest hyllade album The Idiot (1977) och Lust for Life (1977), båda inspelade på Hansa Studio. Några år dessförinnan hade Bowie medverkat på Lou Reeds album Transformer (1972) och också gett bort låten All the Young Dudes till brittiska glamrockarna Mott the Hoople, vilket blev gruppens i särklass största hitlåt.
– Vi kommer aldrig att få se David Bowies like igen, konstaterar Magnus Carlson.

Magnus Carlson

Även om Weeping Willows inte har gjort så många låtar av Bowie på scen (”Vi har väl kört Life on Mars några gånger, men vem har inte gjort det?”), så finns det, förutom starka influenser och identifikation då, en annan beröringspunkt. Weeping Willows senaste album, Tomorrow Became Today (2016) mixades i Hansa Studio där den gamla inspelningsutrustningen från Bowies tid fortfarande finns kvar. I samband med det fick Hans Ek en guidad visning i studion av Magnus Carlson.
– Det som också är häftigt är att jag vet att Hans Ek också brinner för Bowies musik. Vi har gjort en hel del jobb ihop och jag har ju också jobbat tidigare med Göteborgssymfonikerna som jag trivs bra ihop med, så det här samarbetet känns klockrent, säger Magnus Carlson.

Och hur ser han på det här med David Bowie och mode då? Bowie var som sagt en stilbildare som inspirerade artister som Madonna och Lady Gaga, båda kända för att ta ut svängarna vad gäller scenkläder. Magnus Carlson brukar vara lite mer nedtonat elegant i mörk kostym.
– Ja, jag är lite mer av den typen. Inte Ziggy Stardust. Jag är Bowie med kavaj, säger han och skrattar.

Kvällen på Konserthuset kommer också att bjuda på dels musik från andra Bowiealbum, dels av artister som Iggy Pop, Brian Eno och Kraftwerk. Och av kompositören Philip Glass som gillar Bowie och som har skrivit två symfonier baserade på Berlintrilogin.

TEXT PER STERN
FOTO MASAYOSHI SUKITA & PER KRISTIANSEN