Från Podiet nr 4 2023-2024 Hallå? Är det någon därute?

Gustav Holsts tonsättning av våra sju grannplaneter i Vintergatan är en klassiker. När den mäktiga satsen Jupiter dånar fram är det lätt att tro att Holst tonsatte planeterna efter deras storlek. Men det var deras astrologiska betydelse som var Holsts inspiration. Att John Williams sedan kopierade de ödesmättade pukorna och basunerna till Star Wars-filmerna är ingen hemlighet. Men hur låter himlakropparna på riktigt? Finns det ljud i rymden?

Robert Cumming, kommunikatör vid Onsala rymdobservatorium utanför Göteborg svarar: Ja!
– Definitivt. Där det finns materia kan det uppstå ljudvågor. Inuti ett moln av gas kan det låta, till exempel. Solen är ett gasklot som är mycket tätt i mitten med massa olika tryckvågor. Där är det garanterat högljutt.

Det finns alltså ljudvågor i rymden, de är bara väldigt sällsynta.

Experiment med ljud kan också hjälpa både forskarna och andra att förstå förhållanden i rymden bättre. NASA har låtit data som samlats in av rymdteleskop omvandlas till ljud genom animeringar, på engelska kallat ‘sonification’. Resultatet liknar harmonier och exempel härstammar bland annat från svarta hål i Perseusgalaxen och galaxen Messier 87. Bara 55 miljoner ljusår bort från jorden.

Robert Cumming kallar det en representation, en ”idé” om ljud, snarare än något som skulle höras om man var på plats. Precis som när vi ser färglagda bilder av nebulosor.
– Jag fick en aha-upplevelse när jag hörde ljud från pulsarer. De är rester av döda stjärnor som sänder ut ljus, som en fyr ungefär. De signalerna har gjorts om till ljud, och låter ”dot-dot-dot”, eller de snabbare ”drrrrrrrrrrr”.

Utomhusbild på en en äldre man med glasögon och vinterjacka som står vid stora paraboler som riktats upp mot rymden.Upptäckten av gravitationsvågor 2015 har möjliggjort ett helt annat sätt att registrera himlakropparnas rörelser. När svarta hål snurrar runt varandra och rör sig allt tätare ihop, så ökar frekvensen på vågorna. Något som forskarna också översatt till ljud; ett kort sugande ljud som säkert skulle ha passat avantgard-tonsättare.
– Det kallas för ett ”chirp”, berättar Robert Cumming.

Gustav Holsts idéer om att planeterna hade karaktärer var mer besläktade med den gamla tidens astronomer, innan astronomi och astrologi gick skilda vägar. Vetenskapsmän som Tycho Brahe och Johannes Kepler var nämligen övertygade om att himlakropparna påverkade oss.
– De trodde att planeterna hade något att berätta om oss själva. För dagens astronomer har planeter mycket att berätta om livets uppkomst. Men vi tror inte att de påverkar våra psyken på det sättet de tänkte sig, säger Robert Cumming.

Text & foto: Jenny Svensson