Stäng
Meny

Arkiv

Modest Musorgskij


 
1 konsert
1945-09-05


Aux champignons, Chansonette
 



 10 min
4 konserter
1966-06-02


 2 t 15 min
3 konserter
2017-03-08

BORIS GODUNOV Opera i sju scener från 1869 (urversionen), libretto av tonsättaren efter Aleksandr Pusjkin och Nikolaj Karamzin 1. Utanför klostret Novodjevitji i Moskvas södra utkant 2. Boris kröning i Marie Himmelfärdskatedralen i Moskva 3. I munken Pimens cell i Tjudovklostrets gravkrypta i Kreml 4. Ett värdshus vid litauiska gränsen PAUS 5. Klockkammaren i Kreml 6. Utanför Vasilijkatedralen i Moskva 7. Boris död i duman (rådet) i Kreml 1598 kröntes den verklige Boris Godunov till Rysslands tsar. Han efterträdde Fjodor I som var son till Ivan IV ("den förskräcklige"), som i ett anfall av sinnesförvirring slagit ihjäl den egentlige tronarvingen Ivan. Fjodor I, som var både mentalt och fysiskt handikappad, tillträdde 1584, men han behövde en förmyndarstyrelse om fem personer vid sin sida som styrde landet, och en av dessa var Boris Godunov vars syster Irina var gift med Fjodor. Boris var inte lika högättad som sina bojariska medregenter, han var av tatariskt ursprung, och hade många fiender hos adeln som ville att Rurikdynastin skulle fortsätta härska över Ryssland som den gjort i landets olika delar sedan 800-talet. Men när styrelsens mäktigaste man, Fjodors morbror Nikita Romanov, avled blev Boris Godunov alltmera inflytelserik. Det var i själva verket han som ensam styrde Ryssland under Fjodors tio sista levnadsår. Enligt flera krönikor lär han ha styrt landet väl, med lugn och ordning och kloka och välbetänkta beslut, stödd av de breda folklagren och kyrkan, där han inrättade patriarkatet i Moskva. Men han hade många maktlystna fiender och när Fjodors nioårige bror Dmitrij - den egentlige arvprinsen efter honom - påträffades död i Uglitj i Sibirien 1591 uppstod ett allt starkare rykte att Boris Godunov låg bakom mordet. Han tillsatte dock en undersökningskommission och blev förklarad oskyldig. Kring 1600 dök de första ryktena upp om den så kallade falske Dmitrij. 1603 flydde munken Grigorij Otrepjev från Tjudovklostret. Han utgav sig för att vara den dödförklarade tsarsonen Dmitrij, trots att den intrigante bojarledaren Vasilij Sjujskij vidhöll att Fjodors bror verkligen mördats. Man kan förstå att man dessa år kallade det som hände i landet för "Den stora oredan". Även torka med efterföljande hungersnöd och stora bränder i Moskva gjorde att landets fattiga bönder och stadsbor revolterade. Efter Boris Godunovs död 1605 (kanske av förgiftning) dök den falske Dmitrij upp i Moskva med starkt stöd av Polen. Han mördade Boris son, tronpretendenten Fjodor (II) och dennes mor, och tog över tsarmakten. Dmitrij mördades i sin tur efter ett år av Sjujskij som lät utropa sig till tsar, men som störtades av polackerna efter fem år. Dessa var nu Rysslands herrar och styrde fram till 1613 då ett nationellt uppror kastade ut dem och satte upp den 17-årige Michail Romanov på Rysslands tron. Den romanovska ätten härskade sedan fram till revolutionen 1917. Det material i Nikolaj Karamzins ryska historie-berättelser i tolv band (1816-1829) som Aleksandr Pusjkins drama från 1825 och Modest Musorgskijs libretto utgick från till operan Boris Godunov i urversionen från 1869 - här framförd konsertant - var fortfarande Borisfientligt. Att Boris Godunov misstänks för att ha låtit mörda tsarevitj Dimitrij ligger i operan till grund för "den fantastiska själsskildringen av en av samvetskval till döds pinad människa", som tillsammans med en storartad beskrivning av gamla Ryssland, av det ryska folket och dess folksjäl, gör Musorgskijs opera till ett ändå starkt och trovärdigt tidsdokument. Modest Musorgskij och de övriga tonsättarna i gruppen "De fem" ville i sitt program befria rysk musik från västeuropeiskt inflytande. Ryska folkvisor och folkdanser, som tidigare använts i en västerländskt "friserad" form skulle nu återuppstå i sin ursprungliga rytmik och harmonik för att ge musiken en nationell färg. Vad gällde operan, som hittills dominerats av italienska förebilder, skulle den nu föras närmare den ryska texten och det dramatiska skeendet och man letade efter nationella, historiska ämnen. Musorgskij skrev mest pianomusik, sånger, kör- och orkestermusik och påbörjade flera operor utan att fullborda dem. Mycket på grund av en svår alkoholism som till sist tog hans liv 1881. Men han fullbordade sin stora opera Boris Godunov 1869 och skickade in den för bedömning av direktoratet för de kejserliga teatrarna i S:t Petersburg våren 1870. Inte förrän ett år senare fick han ett avböjande svar. Så han påbörjade en egen revidering där han delade in verket i prolog och fyra akter, lade till nya scener inom akterna, nya sånger och den av direktoratet efterfrågade baletten och en kvinnlig huvudperson i en kärlekshistoria mellan den falske Dmitrij och den polska prinsessan Marina - byggd på verkligheten, men inte på Pusjkins drama. Denna version kallades "originalversionen", men den refuserades för att man inte fick framställa en tsar på operascenen. Förbudet togs bort 1874 och "originalversionen" gavs 26 gånger på Mariinskijteatern i S:t Petersburg - till året efter tonsättarens död - med framgång hos publiken men inte hos kritikerna. Flera inslag hade då tagits bort i akterna II-IV. Operaledningen fruktade nämligen de revolutionära tendenserna i verket och det uppfördes inte fler gånger. Tonsättarens musik var också före sin tid i dess expressivitet, harmonik och avancerade orkesterbehandling. Han hyllade uttryckets sanning i musiken, där han ofta inspirerades av det mänskliga (ryska) talet som han tyckte hade egna musikaliska regler. 1882-1896 härskade alltså den stora tystnaden kring operan Boris Godunov. Elva år efter Musorgskijs död började hans vän Nikolaj Rimskij-Korsakov revidera omfattande delar av dennes verk, däribland operan Boris Godunov. Nu blev Musorgskijs musikdrama en stor romantisk opera med Rimskij-Korsakovs "färgrika, ljusa instrumentation, harmoniska och rytmiska finesser och en akt- och scenindelning som inte stämde med Musorgskijs genomkomponerade musikflöde." Det var inte längre Musorgskijs opera med tonvikt på skildringen av det ryska folket och tsar Boris gripande personskildring i alla dess mänskliga faser. I stället blev operan "en serie måleriska, kulinariskt instrumenterade tablåer - historieplanscher" när Rimskij-Korsakov komponerade om och strök ner. Men den gjorde succé i det skicket och spelades ofta världen runt tills den ryske musikvetaren Pavel Lamm började intressera sig för källkritisk forskning med följden att Musorgskijs version från 1869 kunde ha världspremiär 1928 i Leningrad och snart också i Moskva och på institutioner utanför Ryssland, till exempel 1935 på Sadler's Wells i London. Även polskamerikanske tonsättaren Karol Rathaus och Dmitrij Sjostakovitj gjorde egna rekonstruktioner på 1950-talet och 1975 kom en version av David LloydJones. Vid dessa framföranden används en senare utgåva, en så kallad "Urtext". Med dess många körer, stora orkester och Musorgskijs inkännande musikaliska tolkningar av såväl titelrollen Boris Godunov och övriga större och mindre roller, går det också utmärkt att ge denna fascinerande ryska opera konsertant! Gunilla Petersén


Boris Godunov: Varlaam's Song (1869)
 6 min


 3 min
2 konserter
1949-10-04


 
1 konsert
1942-01-01





 
2 konserter
1988-05-27



 19 min
3 konserter
1997-03-19



 
1 konsert
2017-04-29


 13 min
36 konserter
2017-05-17

EN NATT PÅ BLÅKULLA Musorgskij umgicks i den grupp ryska tonsättare som efter Glinka gav den ryska klassiska musiken en egen identitet, friare i sitt förhållande till den centraleuropeiska traditionen. Musorgskij var långtifrån gruppens stjärna: César Cui var på sitt sätt dess general, Balakirev dess musikaliska teoretiker medan Rimskij-Korsakov och Borodin gick hem i stugorna.Musorgskij var möjligen gruppens största konstnär, ej lika tekniskt driven som vissa av kollegerna, men å andra sidan med en uppfinningsrikedom och respektlöshet som gjorde några av hans kompositioner till större konstverk än de andras. Bästa pianosviten? Musorgskijs Tavlor på en utställning. Bästa operan? Musorgskijs Boris Godunov. Bästa sångcykeln? Musorgskijs Sånger om döden och livet. Bästa tondikten? Ja, där slutar min djärvhet, vi får väl ge Rimskij-Korsakovs Scheherazade en chans också. Men Musorgskijs En natt på Blåkulla innehåller den särskilda intensitet och inspiration som kännetecknar de stora konstnärerna, och i jämförelse framstår Rimskij-Korsakov som en formidabel, snillrik, exakt och mångsidig… hantverkare. Musorgskij komponerade och orkestrerade En natt på Blåkulla själv, men akademikerna klagade på formella klantigheter. Möjligen kan tondiktens ämne också ha haft en avskräckande effekt: häxornas orgier med Satan - provocerande nog på Johannes Döparens dag (23 juni), i anslutning till midsommar. Efter Musorgskijs död redigerade Rimskij-Korsakov orkesterstycket så skickligt att det mer eller mindre blev en ny komposition. Och det är den version som fortfarande spelas runtom i världen, än mer sedan Disney lanserade den tecknade versionen i Fantasia på 1940-talet. Det är vacker musik som har sin plats i repertoaren, och som framförs vid denna konsert, men lyssna gärna på Musorgskijs originalversion som finns tillgänglig i flera inspelningar. Stefan Nävermyr


 
1 konsert
1975-12-03


Fantasi över teman ur Boris Godunov
 


Festmarsch ur Mlada (1881)
 6 min


 
1 konsert
1942-01-01


 
1 konsert
1944-01-01




Fältmarskalken ur Dödens sånger och danser (ork. Sjostakovitj)
 


 5 min
9 konserter
2003-11-21


 5 min
4 konserter
2009-02-05


 
1 konsert
1975-12-03


 3 min
22 konserter
2004-02-13


Inledning till Marknaden i Sorotjinsk (1881)
 5 min


Kycklingarnas dans i äggskalen
 


Marfa och Furst Andrej Chovanskij ur akt III av Chovansjtjina
 


Mellanakt ur Chovansjtjina (ork. Rimsky-Korsakov) (1872)
 4 min


 
1 konsert
1924-12-05


 7 min
2 konserter
1966-05-26


Piesni
 


 
1 konsert
1944-01-09


Polonaise ur Boris Godunov (trankr. Rimsky-Korsakov) (1868)
 6 min


Prolog och kröningsscen ur Boris Godunov (ork. Sjostakovitj) (1868)
 25 min



 
1 konsert
2006-08-06


Promenade och Gnomus ur Tavlor på en utställning
 


 5 min
1 konsert
1973-06-20


 
1 konsert
1975-12-03


 
2 konserter
1940-11-20



 3 min
3 konserter
2019-06-18


 7 min
1 konsert
1973-06-20


 
5 konserter
1956-09-23


 3 min
1 konsert
1954-04-19


 29 min
94 konserter
2017-02-15

TAVLOR PÅ EN UTSTÄLLNING orkestrering Maurice Ravel Gnomen · Det gamla slottet · Tuilerierna · Bydlo · De okläckta kycklingarnas balett · Samuel Goldenberg och Schmuyle · Marknaden i Limoges · Katakomberna · Huset på kycklingben · Stora porten i Kiev Tavlor på en utställning är en virtuos pianosvit av ryske tonsättaren Modest Musorgskij, skriven 1874. Han ville "musikaliskt illustrera" tio målningar av tyskbördige konstnären och arkitekten Viktor Hartmann (1834-1873) samt återge vandringen i galleriet. Vännen Hartmann hade dött 1873, 39 år gammal. Den djupt berörda Musorgskij-kretsen tog då initiativ till att ställa ut över 400 av Hartmanns tavlor i Sankt Petersburg, några ur Musorgskijs egen samling. Sviten skrevs på bara sex veckor. Det dröjde dock tolv år innan den publicerades, fem år efter Musorgskijs egen död. Sviten inleds med Gnomen, en av fyra elementarandar som särskilt alkemisterna sökte framkalla. I vardagslag var gnomen en i Ryssland populär julgransprydnad. Därnäst följer bilden av en trubadur framför Det gamla slottet med anor från medeltiden. Tuilerierna visar bråkande barn med sina guvernanter i Tuileriträdgården i Paris. Bydlo avbildar en polsk oxvagn med stora trähjul. De okläckta kycklingarnas dans inne i sina skal inspirerades av en 1870-talsbalett. Bilden Samuel Goldenberg och Schmuyle visar två polska judar, den ene rik, den andre fattig, medan Marknaden i Limoges visar två grälande franska kvinnor. Katakomberna för oss till de kusliga underjordiska benkällarna i Paris, medan sagohäxan Baba Jagas Huset på kycklingben avbildas i form av en bordsklocka. Stora porten i Kiev är skissen till ett aldrig uppfört monument över ett mordförsök på tsaren 1866. I Ryssland uteblev framgången. Tavlorna, som sviten populärt kallas, var för svåra för de flesta pianister. Vändpunkten kom när världsdirigenten Sergej Kussevitskij gav Ravel uppdraget att orkestrera sviten. Redan 1913 hade Ravel och Stravinsky bearbetat Musorgskijs opera Chovansjtjina, och Stravinskys klangmästerskap är nog en öppning också till Tavlorna som i Ravels skickliga händer nästan blev ett nytt verk. Han lät orkestern måla upp innehållet på nytt, med trubaduren i Det gamla slottet i altsax, den polska egenarten i Bydlo fångad av tuba, träblåsets eko av ortodox kyrkosång och piccola och höga stråkar i kycklingdansen i ägget. Särskild lokalfärg fick bilden av de båda judarna och Stora porten i Kiev. Rolf Haglund


 
3 konserter
1999-09-08


 37 min
3 konserter
2002-05-30


Tavlor på en utställning (ork. Goehr) (1874)
 25 min


Tavlor på en utställning (ork. Gortsjakov) (1874)
 31 min


 30 min
4 konserter
2007-03-01


 32 min
3 konserter
2016-02-15


 31 min
1 konsert
1966-02-13


Tavlor på en utställning (ork. Stokowski)
 29 min


 20 min
1 konsert
1973-06-20


Tavlor på en utställning: Bydlo+2 Promenades
 


 3 min
10 konserter
2003-03-22


Tavlor på en utställning: Katakomber+ Promenad 4
 


 
1 konsert
1940-11-20



 
2 konserter
2016-08-20



 
1 konsert
1975-12-03

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!