Arkiv

EINOJUHANI RAUTAVAARA (1928-2016) PIANOKONSERT NR 3 "GIFT OF DREAMS" Få tonsättare har varit lika framgångsrika som den nyligen bortgångne finske kompositören Einojuhani Rautavaara. Efter kompositionsstudier för Aare Merikanto vid Sibeliusakademin (diplom 1957) studerade han för bland andra Aaron Copland i USA med hjälp av ett stipendium från Koussevitzky Foundation. Mellan 1976 och 1990 var han professor i komposition vid Sibeliusakademin. Han tilldelades oräkneliga stipendier och priser och spelas numera över hela världen. På hans mycket rika opuslista hittar man alla typer av verk, från pianostycken och sånger via körer och kammarmusik till orkesterverk och operor. Speciellt framgångsrika har hans solokonserter och symfonier blivit. Tredje pianokonserten komponerades 1998 och uruppfördes i augusti året därpå av Vladimir Ashkenazy med Helsingfors stadsorkester under en konsert i Tammerfors. Så här berättar tonsättaren själv om sin tredje pianokonsert: "När jag pratade med Vladimir Ashkenazy om att skriva en ny pianokonsert för honom, förstod jag att det var meningen att han önskade "ett måttbeställt" verk. Bland annat ville han att det skulle vara möjligt att spela pianosolot samtidigt som man leder orkestern. Så var det ju ofta för de tidiga klassicisterna, solisten var också dirigent. Detta ställer vissa specialkrav på kompositionen; alltför täta taktartsbyten skulle vara besvärliga att dirigera när man spelar. Där rytmiken behövde göras levande, fick man använda sig av 'mikrorytmik' inom den numeriska metriken, som fortsatte att löpa på samma sätt. När Ashkenazy på våren 1998 dirigerade min komposition Cantus Arcticus i Berlin och jag följde repetitionerna fick jag kontakt med denne store musikers uttryck, dess äkta öppenhet. Återigen fick jag uppleva hur ett slags autogenesis skedde när kompositionen föddes; motiven och texturidéeerna började växa och förvandlas organiskt. Den hymnliknande musiken som man hör precis i början återkommer i ständigt skiftande, till och med dramatiska uttryck i de olika delarna, tills konsertens avslutning tar den till ett brett och högtidligt, men till sist tystnande slut. Konsertens underrubrik "Gift of Dreams" kommer från ett självcitat, motivet f-ess-dess-e som förekom för första gången i en sång som jag skrev 1978 till Baudelaires dikt "Le mort des pauvres". Ur den dikten fick jag orden "…le don des rêves…" (drömmarnas gåva). Motivet lämnade mig inte i fred, det hade en vilja att växa, förvandlas, återkomma i senare kompositioner, först i en stråkkvintett, sedan i en helt annan form i den tredje pianokonserten. Där förekommer det ofta obemärkt i början, som en del av en längre melodisk passage eller också "upp-och-ned", alltså med omvända intervall. Motivet behärskar det långsamma mittenpartiet från början till slut och i finalen kan det höras i olika variationer. Konserten har en lyrisk öppning som snabbt stegras till ett patetiskt uttryck som till en början förvånade mig - hur glödande emotionellt denna musik ville utvecklas! Då hade jag en dröm där en flock med delfiner fanns med mig i en bassäng vid havet. Jag släppte ut dem alla i havet och snart såg jag hur de hoppade fröjdefullt i en lång rad långt ute på havet. Det stod alltså klart att det var rätt att släppa min musik lös i samma glädje." STIG JACOBSSON