Stäng
Meny

Arkiv

Johannes Brahms


 2 min
1 konsert
1990-12-09


 10 min
24 konserter
2007-05-05


 10 min
1 konsert
2021-10-15

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) AKADEMISK FESTUVERTYR OP 80 Johannes Brahms komponerade med förkärlek musikverk parvis: 1860 skrev han de båda orkesterserenaderna, 1863 de båda pianokvartetterna, 1877-1878 de två första symfonierna, 1873 de båda stråkkvartetterna op 51 och 1895 de båda klarinettsonaterna op 120. Att dessa par dessutom ofta representerar varsin ytterlighet visas särskilt tydligt av hans båda orkesteruvertyrer, skrivna 1881: Akademisk festuvertyr op 80 och Tragisk uvertyr op 81. Vid 60 års ålder ansågs Brahms allmänt vara den störste levande tonsättaren. Han blev hedersmedborgare i födelsestaden Hamburg, hyllades med en minnesmedalj från Gesellschaft der Musikfreunde i Wien. Han kallades till Cambridge för att mottaga ett hedersdoktorat vid universitetet, men Brahms var inte svag för den här sortens utmärkelser så han avböjde. Det var lättare för honom att acceptera ett motsvarande erbjudande från det något anonymare Breslau, och som tack skrev han Akademisk festuvertyr, byggd på kända tyska studentsånger. Det hela börjar i sorgesam c-moll och sedan följer sångerna "Wir hatten gebaut ein stattliches Haus", "Landesvaters", "Fuchslieder" och slutligen den även här hemma välkända "Gaudeamus igitur". Brahms har knappast blivit känd som någon jubeltonsättare, och ingenstans i hans produktion hittar man mer uppsluppen C-durstämning än i den här uvertyrens glänsande sluttakter. STIG JACOBSSON


Akademisk festuvertyr (4-händigt piano)
 


 3 min
1 konsert
1995-11-19


Altrapsodi (1869)
 13 min
4 konserter
2017-12-08


 
1 konsert
1981-01-20


 
1 konsert
1983-09-22


 
2 konserter
1983-09-24


 
1 konsert
1983-09-22


 4 min
1 konsert
1998-03-12


 3 min
1 konsert
1998-03-12


 27 min
8 konserter
2017-09-10


 
5 konserter
2005-10-22


 
1 konsert
1906-11-13


Deutsche Volklieder
 


 3 min
1 konsert
2008-02-03


 
1 konsert
1941-04-11


 
1 konsert
1993-11-30


 35 min
41 konserter
2020-01-29

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KONSERT FÖR VIOLIN, CELLO OCH ORKESTER A-MOLL OP 102 Allegro Andante Vivace non troppo "Den siste store barocktonsättaren". Det finns ett sådant citat om Johannes Brahms och många kanske hajar till. Barocken tog ju slut omkring 1760 när både Johann Sebastian Bach och Händel hade avlidit! Men det är faktiskt så att Johannes Brahms musik, "klassisk till formen och romantisk till innehållet" innehåller mycket av barockens element som sonat- och rondoform och inspiration av Bachs sinnrika kontrapunktiska uppbyggnad i både orkester-, kammar- och körmusik. Brahms var i själva verket en riktig musikvetare. Han inte bara studerade och dirigerade musik av barockmästare som Schütz, Bach och Couperin, utan deltog i forskningen kring pionjärutgåvor av de båda senares verk. Romantik och barock. Det är ju en fantastisk blandning egentligen. Det bästa av det bästa. Och det finns i Brahms dubbelkonsert. Det var vanligt under barocken med två eller flera solister och en större eller mindre orkester. I Bachs Brandenburg-konserter finns den besättningen liksom i Händels många concerto grosson. Under romantiken var det ovanligt. Det var ju den ouppnåelige ensamme virtuosens tidevarv. Även Brahms skrev två pianokonserter och en violinkonsert innan han vågade ha två mästarmusiker i samma konsert. Brahms ville återuppta sin gamla vänskap med violinisten Joseph Joachim och använde cellisten Robert Hausmann som medlare. Han behövde också bådas viktiga kunskaper om deras instrument. Och Joachim nappade. Även om både han och Hausmann nog velat vara ensamma om solistrollen. Johannes Brahms skrev sin dubbelkonsert i Thun i Schweiz 1887. Det skulle bli hans sista stora konsert- och orkesterverk. Men han fortsatte skriva kammar- och vokalmusik. Vid uruppförandet i Köln dirigerade Brahms. Efteråt medgav han hur mycket försoningen med Joachim betydde. "Nu vet jag, vad som fattades i mitt liv under de senaste åren… Det var klangen av Joachims fiol. Så han spelar!" Konserten spelades till en början inte särskilt ofta. Det ansågs svårt att hitta två likvärdiga solister för lyhört samspel i ett verk, som inte innebar "tacksamt insmickrande virtuositet" för åhörarna. I dag har vi en annan uppfattning och många stora violinister och cellister har konserten på repertoaren. Det är virtuost hur Brahms låter solisterna ta över varandras komplicerade stämmor, där växlingen av olika register får dem att låta som ett enda instrument med ett enormt omfång. Och hur han i den lyriska Andantesatsen låter dem spela i oktaver i en "innerligt strömmande sång". Orkestern spelar med solisterna, är självständig eller deltar i en dialog med dem. Brahms excellerar i flera härliga teman och rytmer. Barockinspiration i en klassisk/romantisk inramning. GUNILLA PETERSÉN


 1 t 10 min
28 konserter
2019-10-19

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) EIN DEUTSCHES REQUIEM OP 45 Selig sind, die da Leid tragen Denn alles Fleisch, es ist wie Gras Herr, lehre doch mich Wie lieblich sind deine Wohnungen Ihr habt nun Traurigkeit Denn wir haben hier keine bleibende Statt Selig sind die Toten Ett rekviem är normalt en kyrkomusikalisk tonsättning av den traditionella katolska dödsmässans text på latin. Men Johannes Brahms bröt mot dessa konventioner, och inspirationen kom från flera håll. Han visste att hans gode vän och mentor Robert Schumann hade en anteckningsbok i vilken han skrivit ner vilka projekt han planerade för framtiden. Bland annat tänkte Schumann skriva en tysk dödsmässa, baserad på översättningar av den latinska texten, något som hans psykiska ohälsa dessvärre hindrade honom från att realisera. Schumanns tragiska bortgång 1856 blev ett hårt slag för Brahms, och kanske var det då han bestämde sig för att i någon mån göra Schumanns idé till sin egen. Brahms bar tankarna inom sig en tid och började skriva sin dödsmässa 1860. De två första satserna fullbordades året därpå. Den nästan saraband-liknande sorgmarschen i andra satsens huvuddel härstammar emellertid från en icke bevarad sonat i d-moll för två pianon som han arbetade med redan 1854. Kanske hade Brahms tänkt nöja sig med dessa båda satser, men när hans mor vid 76 års ålder avled den 2 februari 1865 kände han behov av att lägga till ytterligare musik. Under våren och sommaren 1865 fullbordade han således inte mindre än fyra satser, de som i det fullbordade verket fått numren 3, 4, 6 och 7. Den första december 1867 uruppfördes de första två satserna i Wien, men den i huvudsak katolska publiken ställde sig helt oförstående. På långfredagen (10 april) 1868 framfördes alla de då skrivna satserna i Bremens domkyrka med så stor framgång att man gav dem i repris ett par veckor senare. Såväl Brahms far som Robert Schumanns änka Clara var närvarande. Clara har i ett brev skrivit hur tagen hon blev av musiken. "När jag såg Johannes, med taktstaven i handen, kunde jag inte låta bli att tänka på min käre Roberts profetia: När han rör sin magiska stav över de förenade krafterna i kör och orkester, garanteras vi en mirakulös insikt i själens hemligheter. Och idag fullbordades profetian." Efter framförandet hölls en supé i Ratskeller där den lokale organisten och dirigenten Reinthaler "hyllade Brahms i ett tal för Johannes som (dessvärre) så rörde mig att jag brast i tårar". Det var Brahms som dirigerade i Bremen, men han höll sig mycket kritisk till sitt verk, och en månad senare lade han till den långsamma sopranaria som nu utgör femte satsen. Därmed var hans mest omfattande komposition äntligen fullbordad, och den extremt självkritiske upphovsmannen var förhållandevis nöjd. I februari 1869 uruppfördes i Leipzig hela verket av Carl Reinecke, i den form vi känner det idag. Före årets slut hade det redan spelats i ett tjugotal städer i Tyskland och Schweiz. Det var första gången han skrivit ett stort verk för solister, kör och orkester. Detta arbete öppnade dörren för en lång rad verk av liknande slag, däribland Schicksalslied, Nänie och altrapsodin. Att Brahms inte använt den vanliga latinska texten till dödsmässan, och inte ens en översättning av den, hänger ihop med att han var protestant och inte alls särskilt religiös. Men i sin ungdom hade han faktiskt skrivit ett par mässatser på latin. Rekviet innehåller ytterst få rent religiösa anspelningar. Det viktiga för honom var att kunna kommunicera med lyssnarna. Få stora körverk är skrivna så att texten bärs fram lika tydligt som i Ein deutsches Requiem, där många textrader tas om flera gånger. Verket bygger på bibeltexter ur såväl gamla som nya testamentet i Luthers tyska översättning, samt även ur apokryferna, vilka tonsättaren själv valt ut med stor omsorg och därmed fyllt verket med ett personligt sorgearbete av allmänmänskligt värde och innehåll. Det blev ett mastodontverk, men samtidigt ett mycket privat och innerligt verk. I sin dödsmässa visar Brahms inte sällan prov på sin stora musikhistoriska bildning. Här finns anspelningar på Palestrinas, Schütz och Bachs sätt att komponera, inte minst är detta tydligt i den stora fugan i tredje satsen. Till skillnad från den traditionella dödsmässotexten undviker Brahms också allt tal om straff och domedag till förmån för tröst och frid - något som senare tonsättare som Fauré och Duruflé också tagit fasta på i sina rekvier. Den katolska tanken om Dies irae (vredens dag/domedagen) då den döde ska straffas för sina gärningar var honom helt främmande men är centrala i dödsmässor av till exempel Verdi och Berlioz. Han ville finna svaren på människors frågor som: Vad ska man göra av livet, när man ändå vet att döden kommer? Hur länge ska livet pågå? Han lägger också mycket fokus på de efterlevande och inleder hela verket med "Saliga äro de som sörjer, för de skola bliva tröstade." Sats 1-3 ger röst åt sorg och klagan över det jordiska livets slut, i sats 5-7 förvandlas sorgen till trosvisshet och glädje över det eviga livet. Den fjärde, mittersta, satsens skildring av paradiset förmedlar på så sätt verkets centrala budskap. STIG JACOBSSON


Elva koralförspel (arr. Thomson) (1896)
 9 min



Etyder för piano
 


 22 min
1 konsert
1993-10-20


 
1 konsert
1909-11-15


 
1 konsert
1941-02-16


 14 min
1 konsert
1995-09-26


 10 min
1 konsert
1977-02-24


 20 min
4 konserter
1995-11-19


 24 min
3 konserter
2010-01-20


 
1 konsert
2008-11-09


Fyra kvartetter
 9 min

JOHANNES BRAHMS FYRA KVARTETTER för sång och piano op 92 (1884) Efter att ha genomfört stora projekt ägnade sig Brahms gärna åt att slutföra mindre verk som legat orörda och bidat sin tid. Fyra kvartetter med piano op 92 är frukten av ett sådant "lyriskt mellanspel", och skriven mellan de tredje och fjärde symfonierna. Det första stycket, O, schöne Nacht (O, vackra natt) till text av hans favoritpoet Georg Friedrich Daumer, beskriver lyriskt den ljuvliga vårnatten och hur de kärlekskranka ömt tyr sig till varandra. I Spätherbst (Senhöst) av poeten Hermann Allmers kontrasteras nu stämningen mot föregående sång, och innehåller vemod och lidande istället för kärlek. Vackert och onomatopoetiskt gestaltar Brahms hur det droppar från dimman som tårar. Återigen byter han karaktär, och i Abendlied (Kvällssång) med text av dramatikern Christian Friedrich Hebbel, begrundar han melankoliskt livets glädje- och sorgeämnen, och liknar dem vid nattens och dagens växling. Slutligen låter Brahms Johann Wolfgang von Goethes text Warum (Varför?) fungerar som en kommentar till sångens förmåga att åberopa naturens skönhet, till att locka ner gudar och stjärnor för att skänka människorna tröst, skönhet, hopp, drömmar och harmoni. ANDREAS KONVICKA


Fyra Marienlieder
 


 12 min
1 konsert
2009-10-15

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) FYRA SÅNGER för kvinnoröster, horn och harpa op 17 (1860) År 1860 återvände Brahms till sin hemstad Hamburg där han bland annat arbetade som dirigent för en damkör. Det är för den som han skrev de fyra sångerna, som intar en särställning med sin ovanliga besättning av två horn och harpa. Redan i inledningen av första sången, Es tönt ein voller Harfenklang, text av Friedrich Ruperti, låter han instrumentens klangfärger ta plats. Musiken väcker längtan till en svunnen, förlorad kärlek, ett förlorat liv. Lied von Shakespeare är hämtad ur komedin Trettondagsafton (Twelfth Night). Här är döden ironiskt närvarande, och skämtsamt berättas det om hur Narren hellre vill dö än låta sig infångas av en kärlekskrank flicka. Der Gärtner är hämtad ur en på sin tid mycket känd novell av Joseph von Eichendorff, Ur en dagdrivares levnad (Aus dem Leben eines Taugenicht) från 1826. Handlingen följer en mjölnarson som blir trädgårdsmästare vid ett slott i Wien, där han blir förälskad i och mer eller mindre framgångsrikt uppvaktar slottsherrens dotter. Gesang aus Fingal är hämtad ur det uppdiktade eposet Ossians sånger av James Macpherson. Flickan från Inistore sörjer djupt sin älskade Trenar, som i kamp om landet Morven stupat i strid. ANDREAS KONVICKA


 
1 konsert
2015-02-18


 12 min
3 konserter
2004-10-15


 18 min
43 konserter
2007-05-05


 19 min
2 konserter
2002-10-20



 29 min
2 konserter
2002-04-07


 32 min
3 konserter
2011-02-26


 
1 konsert
1999-09-08


 
2 konserter
1985-08-30



 
2 konserter
1983-09-24


In Waldeseinsamkeit
 


 14 min
1 konsert
1993-10-20


 
1 konsert
1983-09-22

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) INTERMEZZO A-DUR OP 118:2 (pianosolo) Under sina sista år återvände Brahms till pianomusiken, efter ett nära tioårigt uppehåll. De sex styckena i op 118 tillhör de mest älskade kompositionerna för solopiano, och Intermezzo nr 2 är utan tvekan den mest kända och oftast spelade kompositionen av Brahms. Den slutfördes 1893, tillägnad Clara Schumann och uppfattad som ett hemligt kärleksbrev till henne. Musiken är full av längtan efter det förhållande de kunde ha haft. ANDREAS KONVICKA


 
1 konsert
1983-09-22


Intermezzo E-dur (stråk- och blåsarr.)
 


 
1 konsert
1993-11-30


Intermezzo Ess-dur op 117:1 (salongsmusik)
 


 5 min
1 konsert
1998-03-12



Junge Lieder I (Meine Liebe ist grün) med piano
 


 40 min
11 konserter
2021-11-28

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KLARINETTKVINTETT H-MOLL OP 115 Allegro Adagio Andantino Con moto Johannes Brahms hade egentligen inte tänkt skriva någon mer musik. Han reste bort för att slippa den stora festivitas som staden Wien planerat till hans 60-årsdag. Man kan tro att han blev trumpen på gamla dar, men vännerna beskrev honom som ganska bufflig långt tidigare. Mycket har skrivits om hans långa vänskap med konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann, men inte heller den var utan komplikationer. Dock var Brahms en man som kan beskrivas med det gamla svenska ordet "vänfast". Han var generös med pengar och tid för de som stod honom nära. Klarinettisten Richard Mühlfeld var den som fick Brahms att vilja skriva musik igen, och i kammarmusikformat. Trion för piano, cello och klarinett skrev Brahms sommaren 1891, sedan två klarinettsonater och slutligen kvintetten två år senare. Det var ett ovanligt format och bara Mozart hade skrivit något väsentligt i det tidigare. Det visste förstås Brahms som studerat verket noga innan han skrev sin egen klarinettkvintett. Båda kvintetterna är ett måste i alla klarinettisters repertoar och det finns många inspelningar av dem. Naturligtvis ingen med Mühlfeld och tur är kanske det. En samtida lyssnare klagade över de många pipande ljuden, tydligen hade Mühlfeld ibland problem med rören. Samtidigt var han ändå den som gav klarinetten ett liv som soloinstrument genom sitt vackra spel. Fram till dess var klarinett främst ett orkesterinstrument. En av hemligheterna med varför Brahms musik rör vid våra hjärtan är hur den skiftar mellan dur och moll, ibland i samma fras. Bara under den första satsens första 40 sekunder sker det gång på gång. Vad går musiken i för tonart egentligen? Dur eller moll? Stråkarna startar i moll, och sen kommer klarinetten in med ett durarpeggio. Alla tre satserna har denna dubbelhet mellan ljus och mörker som gör att musiken aldrig riktigt landar och det var helt säkert inte meningen heller. Brahms var gammal nog att ha sett livets nyanser och blandar lika delar värme, sorg och hopp. KATARINA A KARLSSON


 26 min
7 konserter
2019-05-19


 
1 konsert
1981-01-20


 24 min
3 konserter
2008-04-27


 25 min
2 konserter
1938-04-18


 2 min
1 konsert
2012-12-01


Liebestreu
 


 5 min
1 konsert
1995-11-19


 
1 konsert
1982-04-23


 3 min
1 konsert
2008-02-03


Nänie (1880)
 15 min
2 konserter
2004-10-15


 5 min
1 konsert
1997-10-31


 
1 konsert
1906-11-13


Paganinivariationer (1863)
 


 45 min
44 konserter
2016-09-23


 48 min
53 konserter
2011-12-15


 40 min
8 konserter
2016-02-06


Pianokvartett nr 1 (piano 4 händer) (1856)
 


 49 min
3 konserter
1972-01-24


 35 min
7 konserter
2020-02-23


 40 min
6 konserter
2012-03-04


Pianosamling
 


 
1 konsert
1990-12-18


 39 min
1 konsert
1974-01-29


 26 min
1 konsert
1978-02-21


 
1 konsert
1939-12-01


Pianotrio efter Sextett G-dur (bearb. Kirchner)
 


 33 min
12 konserter
2005-10-30


 30 min
9 konserter
2011-11-26


 21 min
6 konserter
1988-02-02


Rinaldo (1863)
 36 min
2 konserter
1997-09-07


 4 min
1 konsert
1998-03-12


 9 min
1 konsert
2005-11-20


 
2 konserter
2008-02-03


 3 min
3 konserter
2007-03-31


 2 min
8 konserter
2013-04-26


 
3 konserter
2007-03-31


 5 min
3 konserter
2010-04-14


 6 min
1 konsert
2018-11-10


 15 min
6 konserter
2005-09-10


 3 min
1 konsert
2021-10-23


Serenad nr 1 (1857)
 45 min


 45 min
11 konserter
2005-04-09


 46 min
1 konsert
2012-01-22


 35 min
14 konserter
2017-03-24


 
1 konsert
2009-10-15


 21 min
1 konsert
1993-10-20



 
1 konsert
1993-11-30


 23 min
1 konsert
1973-01-23


 
1 konsert
1945-03-06


 40 min
3 konserter
1997-09-28


Sonater op 120 (violin och piano)
 


Stråkkvartett A-dur op.26
 


 30 min
8 konserter
1979-02-27


 34 min
7 konserter
2013-12-08


 35 min
6 konserter
1985-10-15


 
1 konsert
2019-05-11


Stråkkvintett nr 2 (kammarork.)
 


 31 min
1 konsert
1989-04-04


 33 min
4 konserter
2012-02-11


 42 min
4 konserter
2011-12-04


 
1 konsert
1906-11-13


 45 min
89 konserter
2019-09-14

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) SYMFONI NR 1 C-MOLL OP 68 Un poco sostenuto. Allegro Andante sostenuto Un poco allegretto e grazioso Adagio. Più andante. Allegro non troppo, ma con brio Med sin första symfoni visste Johannes Brahms att det var upp till bevis. Robert Schumann hade långt tidigare, innan Brahms ens skrivit något enda verk för orkester, pekat ut honom som den som skulle föra in musiken på nya banor. Brahms egna ord om hur förfärligt det är att höra stegen från jätten Beethoven bakom sig är berömda. Samtidigt gjorde han inte situationen ett dugg lättare genom att underteckna en stridsskrift mot Wagner och den nytyska skolan 1860. Det var startpunkten på striden mellan wagnerianer och brahmsianer. Här blev striden om det man symboliskt skulle kunna kalla "Beethoven-bysten" avgörande. Wagner hade nämligen hävdat att hans allkonstverk var den logiska fortsättningen på den utveckling som nått sin tidigare höjdpunkt med Beethovens nionde symfoni. Wagners musikdrama var helt enkelt framtiden. Att Brahms vände sig tillbaka direkt till Beethovens symfonier - dels till femte, dels till nionde symfonin - har ibland uppfattats som ett konservativt drag, men det är riktigare att se det som ett sätt att vrida just Beethoven ur händerna på Wagner. Femmans inflytande över Brahms första symfoni ligger i den närmast arketypiska formen för hur en mollsymfoni går från mörker till ljus, från c-moll till C-dur. Nian fick bidra med mer: brospannet som löper från de stort upplagda yttersatserna, där finalen har en långsam introduktion som går från tragedi till jubelsång - en jubelsång som dessutom lånar drag ifrån föregångaren. Just här ligger det moment som gör att man kan säga att Brahms försöker visa sin arvsrätt: i stället för att som Beethoven låta jubelsången inkludera den mänskliga rösten (An die Freude) vill han utföra samma förvandlingsnummer inom den instrumentala musikens ramar. Den konservative visar sig i sin konservatism vara progressiv. På ett mer personligt plan låter Brahms också förhållandet till paret Schumann ingå i väven. Analytiskt har det visats att ett motiv Robert Schumann i sina kompositioner knutit till sin hustru Clara återfinns i en rad av symfonins motiv (första gången man hör det är i de djupa stråkarnas motstämma till huvudtemat i första satsens allegro). Det skulle göra symfonin till Brahms "Clara-symfoni", vilket kanske är att ta i, men helt säkert är att horntemat som bryter av dunklet i finalens inledning hade tecknats ner på ett vykort Johannes skickade till Clara 1868. Han skulle ha hört det i Alperna, spelat på alphorn, och skickade det nu som gratulation på hennes 49-årsdag. 1876, åtta år senare, fanns det med i den nu fullbordade symfonin. Den hade han börjat få i tankarna i mitten av 1850-talet då han av Schumann korats till den som skulle stå för musikens framtid. ERIK WALLRUP, musikkritiker SvD


 39 min
76 konserter
2018-10-03


 35 min
56 konserter
2017-06-10


Symfoni nr 3 (fyrhändigt piano)
 


 42 min
71 konserter
2021-08-21


Sånger i urval
 


Sånger med piano
 


 
1 konsert
1993-11-30


 2 min
1 konsert
1995-11-19


 13 min
24 konserter
2016-05-04


Tragisk uvertyr (4-händigt piano)
 


 16 min
1 konsert
1999-03-04


 11 min
2 konserter
1998-11-01


Unbewegte laue Luft (med orkester)
 


 3 min
27 konserter
2021-08-21


 3 min
4 konserter
2011-06-15


 2 min
5 konserter
2006-04-08


 4 min
2 konserter
2009-01-25


Ungersk dans nr 11 (ork. Parlow) (1872)
 2 min


Ungersk dans nr 12 (ork. Parlow) (1852)
 2 min


Ungersk dans nr 13 (ork. Parlow)
 


Ungersk dans nr 14 (ork. Parlow) (1852)
 2 min


Ungersk dans nr 15 (ork. Parlow) (1852)
 3 min


Ungersk dans nr 16 (ork. Parlow) (1852)
 2 min


Ungersk dans nr 17 (ork. Dvorak) (1852)
 3 min



Ungersk dans nr 18 (ork. Dvorak) (1852)
 1 min


 2 min
2 konserter
2009-01-25


Ungersk dans nr 19 (ork. Dvorak) (1852)
 2 min


 
1 konsert
2006-01-21


Ungersk dans nr 2 (ork. Hallén)
 


 3 min
1 konsert
1996-12-03


Ungersk dans nr 20 (ork. Dvorak) (1852)
 2 min


Ungersk dans nr 21 (ork. Dvorak) (1852)
 1 min


 2 min
7 konserter
2006-04-08



Ungersk dans nr 4 (ork. Juon) (1852)
 4 min



 
3 konserter
2007-03-31


 2 min
76 konserter
2019-10-12


 3 min
26 konserter
2008-11-21


 
2 konserter
1993-09-18


 
4 konserter
2007-03-31


 3 min
11 konserter
2011-06-15


Ungersk dans nr 7 (ork. Hallén) (1852)
 2 min


Ungersk dans nr 7 (ork. Schmeling)
 



Ungerska danser nr 11-16 (ork. Parlow) (1852)
 13 min


Ungerska danser nr 17-21 (ork. Dvorak) (1852)
 10 min


 6 min
26 konserter
1973-05-21


 2 min
26 konserter
2007-03-31


 
1 konsert
1987-10-06


Vaggvisa
 2 min


 2 min
11 konserter
1997-10-04


 
2 konserter
1986-02-11



Variationer över ett ungerskt tema (1854)
 


Wehe, so willst du mich wieder (med orkester)
 


 
3 konserter
2008-02-03


 2 min
1 konsert
1995-11-19


 
1 konsert
1986-10-07


 41 min
84 konserter
2018-04-25


 26 min
10 konserter
2008-10-11


 20 min
5 konserter
2019-03-03


 20 min
8 konserter
1997-11-23


 
1 konsert
1926-11-14


 3 min
5 konserter
2008-02-03


 2 min
1 konsert
1995-11-19


 
1 konsert
1926-04-05


 
2 konserter
1983-01-18


 20 min
1 konsert
1972-10-31

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!