Stäng
Meny

Arkiv

Esa-Pekka Salonen


Cellokonsert (2016)
 38 min


Floof
 


 9 min
4 konserter
2017-09-07

ESA-PEKKA SALONEN (f 1959) HELIX Esa-Pekka Salonen var redan från början en mångsidig musiker: han spelade horn och studerade komposition och dirigering. Efter hand blev intresset för dirigering allt starkare och han inledde redan som 20-åring en karriär som ledde till chefskap för Sveriges Radios symfoniorkester, Los Angeles Philharmonic och Philharmonia Orchestra i London. Som tonsättare har Esa-Pekka Salonen komponerat flera stora orkesterverk, bland dem Foreign Bodies (2001), Insomnia (2002, framfört av Göteborgs Symfoniker och Gustavo Dudamel 2009) och Wing on Wing som var en gåva till Los Angeles Philharmonic och fick sitt uruppförande 2004 i orkesterns nya hem, Walt Disney Concert Hall. 2005 komponerade han Helix för BBC Proms. Han skriver själv om verket: "Jag bestämde mig för att skriva ett uvertyrlikt stycke med hyllningskaraktär som ändå skulle vara strikt strukturerat och grundat på huvudsakligen en kontinuerlig process. Helix form kan beskrivas som en spiral, eller mer akademiskt en kurva som cirklar runt en kon och har ett konstant vinkelförhållande mot en linje parallell med konens bas. Helix process är i grunden ett nio minuter långt accelerando. Tempot ökas men frasernas notvärden blir motsvarande längre. Därför ändras endast materialets relation till pulsen, inte nödvändigtvis intrycket av hastigheten. Därav spiralmetaforen: materialet (vilket huvudsakligen består av två olika fraser) skjuts framåt genom ständigt mindre koncentriska cirklar tills det når en punkt där det måste stanna eftersom det inte längre finns någon väg att gå. Det musikaliska uttrycket genomgår drastiska förändringar under loppet av dessa nio minuter: den idylliska, nästan pastorala öppningsfrasen för piccolo och kontrafagott återvänder långt senare i horn och trumpeter, fortissimo, omgiven av en väldigt livlig tuttiorkester. I den avslutande delen framstår materialet i ett nästan maniskt ljus." Hans anseende som tonsättare har förstärkts ytterligare de senaste åren. 2007 dirigerade han själv uruppförandet av sin pianokonsert med New York Philharmonic och Yefim Bronfman som solist. Två år senare uruppförde Leila Josefowicz violinkonserten som vann det mycket prestigefyllda Grawemeyer-priset och även kunde höras i Apples internationella iPad-kampanj 2014. Samma år uruppförde Tonhalle-orkestern i Zürich Karawane för orkester och kör, ett verk som också framförts av orkestrar i München, Stockholm, Los Angeles och New York. Esa-Pekka Salonen har också varit med i utvecklingen för en iPad-app, The Orchestra, där användaren på ett unikt sätt får tillgång till åtta symfoniska verk. STEFAN NÄVERMYR


Insomnia (200203)
 20 min
4 konserter
2009-05-16


 12 min
1 konsert
2014-02-16


Pianokonsert (2007)
 33 min


Pollux (2018)
 12 min



 30 min
2 konserter
2019-03-29

ESA-PEKKA SALONEN (f 1958) VIOLINKONSERT I. Mirage II. Puls I III. Puls ll IV. Adjö Jag skrev min violinkonsert mellan juni 2008 och mars 2009. Nio månader, lika länge som en graviditet. En vacker tillfällighet. Jag valde att täcka ett så omfattande uttrycksfält som möjligt under konsertens fyra satser: från det virtuosa och pråliga till det aggressiva och brutala, från det meditativa och stillastående till det nostalgiska och höstlika. Leila Josefowicz visade sig vara en fantastisk medarbetare i denna process. Hon har inga begränsningar, vet ej vad rädsla är och hon uppmuntrande mig ständigt att utforska områden dit jag inte var säker att jag vågade gå. Som ett resultat av den processen är denna konsert lika mycket ett porträtt av henne som det är min privata berättelse, ett slags summering av mina erfarenheter som musiker och människa i den avgörande 50-årsåldern. I. Mirage (Hägring) Violinen inleder ensam, som om musiken redan pågått ett tag. Klocklika klanger kommenterar den virtuosa inriktningen här och där. Plötsligt zoomar vi in till största förstoring: violinens öppna strängar fortsätter klinga, men förstärkta; den lätta lekfullheten har ersatts av en extrem närbild av strängarna som nu spelas av cellor och basar; ljudet är mörkt och genljudande. Utzoomning, och efter ett tag åter inzoomning. Den tredje närbilden leder till recitativet. Soloviolinen spelar en utsmyckad melodisk linje som leder till en omöjligt snabb musik. Jag zoomar ut igen precis i slutet, denna gång rakt upp i luften. Violinen följer. Slutligen stoppar alla rörelse på tonen D, vilken leder till… II. Puls I Allt är stilla, orörligt. Jag föreställde mig ett rum, tyst: allt du kan höra är hjärtslagen från en människa vid din sida i sängen, i djup sömn. Du kan inte sova, men där finns ingen oro, enbart några blida, vaga tankar i sinnet. Till slut ses solens första strålar genom gardinerna, här representerade av flöjten. III. Puls II Pulsen är inte längre ett hjärtslag. Musiken är bisarr och urban, mycket nära populärkulturen med spår av (syntetisk) folkmusik. Violinen pressas fysiskt till sina gränser. Det finns något väldigt kaliforniskt i allt detta. Ett leve för yttrandefriheten. Och tack, kompisar! IV. Adjö Detta är inget farväl till något särskilt. Det är mer besläktat med naturens grundläggande process, av något som når sitt slut och något som föds ur det gamla. Givetvis består denna musik av en stor del nostalgi, och några av hela orkesterns utbrott är nästan våldsamma, men jag försökte att belysa den inre harmonin. Inte med stora gester men med ljus. När jag hade skrivit styckets allra sista ackord kände jag mig förvirrad: varför låter det sista ackordet - och bara det - helt annorlunda än all annan harmonik i stycket? Som om det hörde till en annan komposition. Nu tror jag att jag har svaret: ackordet är början på något nytt. ESA-PEKKA SALONEN

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!