Arkiv

MARC-ANTOINE CHARPENTIER (1634-1704) SVIT UR OPERAN MEDÉE Ouverture Princesse, c'est sur vous que mon espoir se fonde (akt 2, scen 2) Quel prix de mon amour (akt 3, scen 3) Noires filles du Styx (akt 3, scen 5) Dieu du Cocyte et des Royaumes sombres (akt 3, scen 7) Premier air pour les démons Seconde entrée des démons D'où me vient cette horreur (akt 4, scen 5) Ne les épargnons pas (akt 5, scen 1) Vi har alla hört musik av Marc-Antoine Charpentier, kanske utan att veta om det. Men det var uvertyren till hans stiliga Te Deum som 1954 valdes som signatur till Eurovisionens TV-utsändningar. Under en stor del av Charpentiers liv dominerade den fyra år yngre Jean Baptiste Lully den franska operascenen. Han hade kungligt monopol på uppsättningar av stora operor och han motarbetade kraftfullt Charpentier som stod för en annan stil. Trots att Charpentier komponerade för flera medlemmar av hovet, och 1679 blev den franske kronprinsens tonsättare av kyrkomusik, så han levde ändå i skymundan. Det är förmodligen inom kyrkomusiken han fick möjlighet att göra sina främsta verk. Trots att Charpentier var en av tidens mest produktiva tonsättare publicerades inga av hans sakrala verk under hans livstid och endast ett fåtal av hans andra verk, ofta de mindre betydande. Undantaget är operan Medée som kunde uruppföras den 4 december 1694 på Académie Royal de Musique. Trots att Lully då varit död i sex år var hans inflytande fortfarande stort. Lullisterna kritiserade verket kraftfullt och menade att det saknade såväl "öra som intelligens". Många ansåg att det var svår musik, men kanske var det bara så att han hade skrivit ett eget verk och inte som så många andra kopierat Lully. Många räknar Medea som den franska barockens främsta opera och den är tillägnad Ludvig XIV. Handlingen är ett konglomerat av Euripides, Senecas och Pierre Corneilles arbeten om Medea. Librettot skrevs av Pierre Corneilles yngre bror Thomas, som då var 68 år, och här levererade sitt sista arbete. Han hade förvandlat Medea till en mer mänsklig och sammansatt gestalt och gjort hela dramat gripande, men samtidigt fyllt av charm och utstrålning. Medea blev dessvärre Charpentiers enda grand opéra, och han hade liksom senare Rameau hunnit fylla 50 år innan han erövrade operascenen. STIG JACOBSSON