Stäng
Meny

Arkiv

Anton Bruckner


 15 min
1 konsert
2006-10-28


Helgoland (1893)
 14 min


Marsch d-moll (1862)
 4 min


Missa solemnis (1854)
 31 min


 43 min
1 konsert
1977-12-15


Mässa nr 2 (1866)
 32 min
2 konserter
1987-03-13


 1 t
4 konserter
2007-03-30


Psalm 150 (1892)
 9 min
3 konserter
2008-12-20


Requiem (1849)
 37 min


 45 min
3 konserter
1974-10-22


 43 min
3 konserter
2007-11-23


Symfoni f-moll "nr 00" (1863)
 47 min


 48 min
6 konserter
1987-10-18


Symfoni nr 1 (1866) (1865)
 48 min


Symfoni nr 1 (Hynais) (1865)
 


 1 t 1 min
7 konserter
2015-02-20


 
2 konserter
1929-10-30


Symfoni nr 3
 


 55 min
14 konserter
2018-09-20


Symfoni nr 3 (1877) (1873)
 1 t 2 min


Symfoni nr 3 (fyrhändigt piano)
 


 
11 konserter
1950-03-23


 
4 konserter
1965-10-07


 1 t 4 min
19 konserter
2022-01-13

ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 4 ESS-DUR "DEN ROMANTISKA" Bewegt: nicht zu schnell Andante quasi allegretto Scherzo: Bewegt & Trio: Nicht zu schnell, keinesfalls schleppend Finale: Bewegt, doch nicht zu schnell Anton Bruckner föddes strax utanför Linz i Österrike som son till skolläraren och organisten i byn Ansfelden. Det stod tidigt klart att sonen skulle gå samma bana och därför studerade även han till lärare. Så småningom tog emellertid musikintresset överhanden och 31 år gammal fick han sin första professionella musikertjänst som domkyrkoorganist i Linz. Under sina 13 år i Linz studerade han harmonilära och kontrapunkt för professor Simon Sechter i Wien, och 1868 efterträdde Bruckner honom som professor. Vid det laget hade han hunnit komponera en hel del större sakrala körverk och tre symfonier, av vilka de två första förblev onumrerade och ouppförda under hans livstid. I Wien fortsatte han att komponera symfonier, det blev ytterligare åtta, av vilka den sista (som fått nummer 9, men som alltså är den elfte han skrev) förblev ofullbordad. Bruckner reviderade av olika skäl ofta sina symfonier. Även nr fyra, den som kallas "den romantiska", finns i ett flertal versioner. Han började komponera symfonin sent år 1873, 49 år gammal. Helt nyligen hade då hans Symfoni nr 2 fått sitt första framförande med förhållandevis stor framgång, och med resultat att Bruckner fått en rad nya vänner. Han var således på ovanligt gott humör när han började arbeta - vilket kan utgöra ett gott underlag för att förstå det "romantiska". Men som sagt: Bruckner lämnade inget färdigt ifrån sig förrän han var absolut säker på att det var så bra han någonsin kunde göra det. Den första versionen var färdig 1874 men av den finns inte mycket kvar i de kommande versionerna. Han började, på förslag från dirigenterna Felix Mottl och Anton Seidl, med att revidera orkestreringen i yttersatserna och den långsamma satsen i januari 1878 och fortsatte i november samma år med ett helt nytt scherzo "som skildrar en jakt". Ett år senare ersatte han finalen med en fjärde version. På så sätt blev en i många stycken ny symfoni fullbordad i juni 1880, och i den formen framfördes den för första gången den 20 februari 1881 med stor framgång hos Wienpubliken. Trots det fortsatte Bruckner att bearbeta symfonin vid olika tillfällen 1881, 1882 och fram till 1888. Dirigenter av i dag gör ibland sina egna urval av de olika versionerna. Men inte nog med detta. När Hans Richter 1888 skulle framföra verket gjorde han det i en förvanskad och mer Wagner-lik version gjord av Bruckners "vänner" Franz Schalk och Ferdinand Löwe - en version som även trycktes. Ändå har här bara redovisats en liten del av alla versioner, bearbetningar och förvanskningar som gjorts av detta mästerverk. Tiden var helt enkelt inte mogen för att ta emot Bruckners egna tankar. Man ansåg honom alltför omständlig och svulstig, och att hans symfonier var musikaliska "boaormar" - hur mycket hellre skulle man inte vilja kalla dem "musikaliska katedraler". Det vi får höra under den här konserten är en av de vanligaste och mest etablerade versionerna. Bruckners version från 1886 som publicerades av Leopold Nowak 1953. För en gångs skull härstammar tillnamnet "den romantiska" faktiskt från tonsättaren själv, och då syftade han på första satsen där han tänkte sig en romantisk bild av en medeltida stad. Han skrev i partituret vid inledningen till triodelen "dansmelodi under jaktpausen". Hornropen är huvudtemat i första satsen, och de återspeglar naturen, jakten och lantlivet. Andantet baseras på en enkel rondoform som växlar mellan två teman. Det utåtriktade scherzot har vid sidan av de eggande jakthornen också en lyrisk och långsam mellandel. Och i den granna finalen återkommer huvudtemat från första satsen, nu i jublande triumf. STIG JACOBSSON


 
9 konserter
2018-02-03


 
1 konsert
1989-10-14


 
15 konserter
1947-02-13


 1 t 19 min
14 konserter
2014-03-08


Symfoni nr 5 (2 pianon, 8-händigt)
 


 
1 konsert
1925-11-04


 54 min
16 konserter
2013-12-14


 
3 konserter
1944-11-09


Symfoni nr 6 A-dur
 


 1 t 4 min
12 konserter
2017-01-07

ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 7 E-DUR Allegro moderato Adagio, sehr feierlich und sehr langsam Scherzo: Sehr schnell Finale: Bewegt, doch nicht zu schnell Cirkeln slöts med symfoni nummer sju. Den dag som Anton Bruckner hörde Wagners Tannhäuser förändrades allt vid insikten om hur mycket man kan - eller bör - bryta mot reglerna för att finna sin egen röst. Efter det var Wagner hans husgud. Medan Wagner formade musikdramatiska gigantoider, bröt Bruckner mot sin tids ideal med enorma katedralliknande symfonier. Den mäktige kritikern Hanslick, som avskydde Wagner, skulle lägga många stenar i vägen för Bruckner i form av nedgörande adjektiv som "galen", "naiv" och "onaturlig". Det blev inte bättre med alla välmenande vänner som skulle göra klipp och tillägg i Bruckners musik. Bruckners enda konstanta följeslagare var hans musik, hans orgel och hans djupa tro. När tiden var inne för den sjunde symfonin uppstod ett extra starkt samband med Wagner. Bruckner hade precis inlett arbetet med adagiot. "En dag kom jag hem och kände mig mycket sorgsen. Tanken kom för mig att det inte skulle dröja länge innan mästaren skulle dö, och sedan kom temat i ciss-moll från adagiot till mig", skrev han till en vän. Ett par veckor senare fick han veta att Wagner hade avlidit. Bruckner avslutade adagiot med en coda som han kallade för Mästarens begravningsmusik. Denna sats innehåller även fyra Wagnertubor, med len ton och tubans djup. Kontrasten mellan det vemodiga och värdiga adagiot med sina ljust klara penseldrag mot mörk botten och det Scherzo som följer är stor. Sorgen byts raskt mot en folklig dans i tunga kängor. Scherzot komponerades allra först och även om det har glimten i ögat, är det inte mindre omsorgsfullt uppbyggt. Symfonin står stadigt på många släkten av temata som alla hänger ihop. Även om Bruckner är känd för att bygga i stor skala (expansiv liksom Wagner) och ställer block av instrumentgrupper mot varandra som stoppen på en orgel, så återfinns det stora i det lilla: en stilla, luftig inledning som drar uppåt och vidare med ett underliggande, mjukt tremolo - ett mikrokosmos av symfonin. Bruckner tillät inga ändringar av denna symfoni och dess uruppförande skulle absolut inte ske vid Hanslicks fötter i Wien, utan i Leipzig. De jublande applåderna varade inte mindre än i 15 minuter och de konserter som följde blev lika entusiastiskt mottagna - även i Wien. Inte av kritikerna, men av publiken. Den sjunde symfonin blev den mest älskade av alla hans symfonier. MOLLY TELEMAN


 1 t 8 min
5 konserter
2018-05-24


 
1 konsert
1953-10-22


 
9 konserter
1948-02-19


 1 t 4 min
1 konsert
1975-04-04


 1 t 17 min
8 konserter
2019-02-07


 1 t 15 min
2 konserter
1938-10-13


 1 t 23 min
1 konsert
1973-04-27


 1 t
16 konserter
2020-01-11

ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 9 D-MOLL Feierlich: Misterioso Scherzo: Bewegt, lebhaft Adagio: Langsam En av mina absoluta favoritbilder är ett fotografi från bygget av Eiffeltornet. Halva tornet står där stadigt på sin bas och blickar uppåt mot sin fullbordan. Den svartvita bilden speglar det ögonblick när förväntan av vad som komma skall är som allra störst: vi vet vad som ska hända och gissa om vi ser fram emot det! Nu står hela Eiffeltornet där, vi vet hur det ser ut: en magnifik skapelse - fulländad i sin tekniska struktur - som ogenerat visar upp sig naken inför hela världen. Varje stålbalk, varje hamrad bult. Så klar och tydlig att man redan vid betraktelsen av det halvfärdiga bygget kunde ana hur det skulle avslutas. Är det likadant med en Bruckner-symfoni? Nej, här skiljer sig konsten från ingenjörskonsten. Bruckner hann med tre fjärdedelar av symfonin innan döden tog honom. Vi vet inte hur han tänkte sig slutet - även om han lämnade en hög ordentligt sorterade balkar och nitar som pekade ut vägen. Många har försökt sig på att avsluta symfonin med utgångspunkt från Bruckners kvarlämnade bifolion, siduppslag med musikaliskt material till finalen, men ingen av dessa rekonstruktioner har riktigt övertygat. Bruckner var gammal och sjuklig, rynkig och flintskallig när nionde symfonin skrevs. Han hade efter ett långt liv med motgångar och nedlåtande avfärdanden till slut ändå blivit accepterad av etablissemanget. Kanske var det en tröst när han satt vid pulpeten och skrev ner sina noter på de stora arken i den dunkla lägenheten i Wien. Mycket har skrivits om hur Bruckner expanderade harmoniken i Wagners anda (det vill säga lämnade tonarternas allfarvägar för äventyrliga expeditioner i musikens vildmarker) och i sin unika orkestrering lät ackord och klanger skifta färg i stämmorna som vandrar från instrument till instrument, sektion till sektion, men ändå bildar en häpnadsväckande helhet. Bruckner står där stolt med sina klangblock, generalpauser och evighetslånga teman, i nionde symfonin starkare än någonsin. Och kulminationerna! Dessa bergsklättringar vars viktigaste funktion paradoxalt nog är att man från dess hisnande höga höjder ska kunna se de rofyllda dalgångarnas hela skönhet. Bruckner hade tidigare tillägnat Ludwig II av Bayern respektive kejsar Franz Joseph I varsin symfoni så för den nionde återstod endast ett alternativ i hierarkin: Gud. Vid ett besök hos sin läkare Richard Heller berättade tonsättaren: "Nu tillägnar jag mitt senaste verk till majestätet över alla majestäter, vår älskade Gud, och hoppas han ger mig tillräcklig tid att avsluta arbetet." Så blev det nu inte, och kanske stärkte det drömmen om fulländning, ty när en dröm går i uppfyllelse är den redan över. STEFAN NÄVERMYR


Symfoni nr 9
 


Symfoni nr 9 (fyrhändigt piano)
 


 
4 konserter
1965-03-18


Te Deum (1881)
 23 min
8 konserter
1993-10-15


Tre orkesterstycken (1862)
 9 min


 
1 konsert
1974-10-20


 10 min
2 konserter
1985-10-11

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!