Arkiv

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSE "TARANTELLE STYRIENNE" Tarantelle styrienne publicerades 1891 och dess titel är något av en motsägelse. En Tarantella är en ganska våldsam italiensk dans i 6/8-takt, medan "styrienne" syftar på den österrikiska provinsen Steiermark där föregångaren till valsen, det vill säga Ländlern, i 3/4-takt var särskilt populär. I sitt verk kombinerar Debussy dessa båda inspirationskällor. Men Debussy insåg uppenbarligen att titeln kunde väcka frågor, så när han reviderade verket 1903 fick det den enklare titeln Danse. STIG JACOBSSON

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) ONDINE ur PRELUDIER BOK 2 Det är väl ingen tvekan om att Debussy stod i stor tacksamhetsskuld till Chopin. Båda skrev 24 preludier och tolv etyder. Debussy komponerade sina preludier i två omgångar som publicerades tolv och tolv. Den andra samlingen har betraktats som "modernare" och skrevs mellan 1910 och 1913. Här ingår som preludium nr 8 Ondine som skildrar sjöjungfruns äventyrliga jakt på lämpligt offer. Men hon tappar lusten och dyker ner till sitt slott i havsdjupet. Som så många gånger tidigare har Debussy inspirerats av en bild, en teckning av Arthur Rackham (känd för sina illustrationer av barnböckerna Peter Pan i Kensington Garden, Det susar i säven och Alice i Underlandet) som visar henne på havets botten omgiven av fiskar. STIG JACOBSSON

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) POUR LE PIANO Prélude Sarabande Toccata Den tresatsiga sviten Pour le piano fick sitt första framförande 1902 och blev genast en stor framgång. Den mottogs tack vare sitt raffinemang som ett bevis på att Debussy var den franska kulturens framtidsman. Man hörde en strikt och koncentrerad musik utan alla litterära associationer. Och trots att tonspråket var modernt hade han blicken vänd mot en äldre tids musik, vilket inte minst är tydligt när man tänker på satstitlarna. I synnerhet i Prélude och Toccata gör Debussy tydliga anspelningar på för barocken tidstypiska spelsätt, men ändå inte regelrätta citat. Men när det gäller sarabanden, med sina för tiden mycket ovanliga harmonier, har man menat att Erik Satie kan ha varit en inspirationskälla. Sviten visar starka känslor, ibland nästan våldsamma, och långt ifrån hur man tänker sig Debussy. Hans studiekamrater vid konservatoriet karaktäriserade hans pianospel som vilt. STIG JACOBSSON

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) SYRINX Syrinx, det var nymfen som guden Pan förälskade sig i och jagade ner till stranden. Var skulle hon gömma sig? Enligt sagan förvandlade hon sig till en vassrugge och guden konstruerade en flöjt av vassrören - panflöjten - med vars sorgmodiga toner han beklagade att han förlorat henne. Det kan vara på sin plats att erinra om att panflöjt på franska kallas just "syrinx". Claude Debussy tolkade 1912 denna scen från den klassiske diktaren Ovidius Metamorfoser på en vanlig tvärflöjt, berusad av impressionismens klangfyllda dimmor. Musiken är ogripbar, bortflyende. Just när Pan ska omfamna Syrinx är hon borta… Med sin lyriska stämning har detta lilla stycke blivit musikhistoriens mest spelade verk för soloflöjt. STIG JACOBSSON

CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) THE SNOW IS DANCING ur CHILDREN'S CORNER Den charmiga sviten Children's Corner skrevs 1906-1908, och blev en serie miniatyrer inspirerad av barndomen, speciellt Debussys då treåriga dotter Chouchou. Eftersom hon hade en engelsk guvernant valde Debussy att ge alla de små styckena engelska titlar. Det är snarare musik om barn, än för barn, och absolut alltför svårspelad för att spelas av barn. I The Snow is Dancing dansar snöflingorna utanför fönstret och skapar en kondenserad toccata. Tonsättaren hävdade själv att det är lika mycket en stämningsbild som en tonbild: "Den måste vara disig, sorgsen, monton". STIG JACOBSSON