Stäng
Meny

Arkiv

Igor Stravinsky


A Sermon, A Narrative, And A Prayer (1961)
 17 min


Abraham och Isak (1962)
 11 min


Agon, Ballet For Twelve Dancers (1953)
 21 min


 
7 konserter
2017-04-22


 8 min
3 konserter
2016-02-13


Anthem (The Dove descending breaks the air)
 3 min


 29 min
2 konserter
1991-04-26


Babel (1944)
 6 min


 7 min
7 konserter
2010-06-08


Canticum Sacrum (1955)
 18 min


 17 min
2 konserter
1977-06-16


Chorale-variations On "von Himmel Hoch" (1956)
 11 min


 4 min
10 konserter
2000-10-07


Concertino For Twelve Instruments (1952)
 7 min


 
1 konsert
2008-10-11


 23 min
2 konserter
1974-01-24


 
1 konsert
2008-10-11


Ebony Concerto For Clarinet And Jazz Band (1945)
 9 min


Eight Instrumental Miniatures For 15 Players (1962)
 8 min


 44 min
16 konserter
2010-11-27


 
4 konserter
2008-12-06


 3 min
2 konserter
2008-12-06


 3 min
2 konserter
2008-12-06


 
1 konsert
1994-02-27


Epitafium (1959)
 
1 konsert
1980-01-29


 1 min
1 konsert
1993-02-28


Faune Et La Bergere (1906)
 9 min


 
2 konserter
1990-03-27


Fens kyss (1928)
 43 min
1 konsert
2002-10-17


 5 min
2 konserter
1992-01-24


 3 min
10 konserter
2003-03-22


 3 min
8 konserter
2015-11-28


 4 min
1 konsert
1930-10-29


Flood, A Musical Play (1961)
 22 min


Four Etudes For Orchestra (1929 Version) (1929)
 9 min


Four Etudes For Orchestra (1952 Revision) (1929)
 9 min


 12 min
2 konserter
2019-03-29

Igor Stravinsky (1882-1971) FUNERAL SONG Förlaget har döpt Stravinskys nyupptäckta stycke till Funeral Song, men kanske hade franskans Chant funèbre ("begravningssång") passat bättre från den ryska originaltiteln - franskan var ju av tradition Rysslands andraspråk. Stycket framfördes första och enda gången vid en minneskonsert i St Petersburg för den högst betydande ryske tonsättaren Nikolaj Rimskij-Korsakov, den 17 januari 1909, ett halvår efter tonsättarens död. En hyllning från Stravinsky till läraren som betytt så mycket för hans utveckling. Stravinsky har själv målande beskrivit stycket: "Alla soloinstrument i orkestern defilerar förbi graven och lägger vart och ett ner sin egen melodi som en krans." Tonsättaren fick själv aldrig höra stycket igen efter det första framförandet, vilket han beklagade. Han skattade det högt: "Det bästa av mina verk före Eldfågeln." Funeral Song försvann i tumultet under ryska revolutionen även om Stravinsky anade att noterna bevarats i något av St Petersburgs orkesterbibliotek. Och hans aningar besannades: när Rimskij-Korsakov-konservatoriet 2015 skulle flytta sina samlingar upptäcktes Funeral Song längst bak i ett rum så fyllt med noter att man inte kunnat komma åt det som låg bakom. "Återuruppförandet" skedde den 2 december 2016 av Valery Gergiev och Mariinskijteaterns orkester. STEFAN NÄVERMYR


 9 min
1 konsert
1979-05-17


 
1 konsert
1993-02-11


Greeting Prelude (1955)
 1 min


 1 t
6 konserter
2013-03-10


 3 min
2 konserter
2008-12-06


In Memoriam Dylan Thomas (1954)
 6 min


Introitus (t. S. Eliot In Memoriam) (1965)
 4 min


Italiensk svit
 


 21 min
9 konserter
2004-01-31


 4 min
7 konserter
2000-05-27


 4 min
16 konserter
2017-09-30


 12 min
4 konserter
2020-05-13


 20 min
10 konserter
2005-12-01


Konsert i D (1946)
 12 min
4 konserter
2008-12-04


 18 min
5 konserter
2010-05-08


Les Noces (1914)
 23 min
1 konsert
2006-04-23


 28 min
2 konserter
2003-10-17


Monumentum Pro Gesualdo Di Venosa (1959)
 7 min


 8 min
3 konserter
2018-09-14

IGOR STRAVINSKY (1882-1971) MOVEMENTS FOR PIANO AND ORCHESTRA Igor Stravinsky är inte en tonsättare, han är flera. Man har ibland kallat honom en kameleont eftersom han genom sitt långa liv komponerade i så många olika stilar, från ungdomens överflödande orkestrala rikedom i baletterna Eldfågeln och Våroffer, genom en neoklassisk period med stringenta och klara tongångar efter klassiska mönster, som Pulcinella, fram till en tämligen kärv och mer intellektuell musik baserad på seriell teknik. Dit hör Movements. Alla nu nämnda verk har också satts upp som balett. Movements for piano and orchestra komponerades 1958-59. Den är bara cirka åtta minuter lång men har ändå fem satser (Movements). Tonsättaren har förklarat att när avsnitten är så korta betyder kontrasten mellan ett andante och ett allegro ingenting - det är konstruktionen som betyder något. I det här stycket ger sig Stravinsky ut på nya harmoniska upptäcktsfärder. Här är han mer komplex än i något annat tidigare verk, något som förvånade honom själv, eftersom han kunde konstatera att i det ungefär samtidigt komponerade verket Threni "dyker det upp treklanger i varenda takt". Det var först efter noggranna studier av den andra wienskolans musik (Schönberg och främst Webern) som Stravinsky vågade närma sig serialismen och kunde ge den ett personligt uttryck. Verket är tämligen genomskinligt eftersom orkestern brutits ner till små kammarmusikaliska sektioner med olika instrumentering, och praktiskt taget aldrig utnyttjas i sin helhet. Allt tematiskt material har hämtats från den tolvtonsserie som pianot spelar i styckets början, men oftast hör man serien uppbruten och fragmentarisk. Movements uruppfördes under en Stravinskyfestival i New York Town Hall den 10 januari 1960 med tonsättaren som dirigent och Margrit Weber som solist. Det är också hon som fått sig verket tillägnat, och det var hennes man, en schweizisk industriman, som beställde verket och gav tonsättaren 15 000 dollar för besväret. STIG JACOBSSON


Mässa (1944)
 17 min
2 konserter
1980-03-27


 5 min
1 konsert
2009-02-01


 45 min
1 konsert
1958-11-12


 20 min
7 konserter
2017-05-24


 51 min
4 konserter
1997-09-08


 16 min
7 konserter
2013-04-12


Orpheus (1947)
 31 min
1 konsert
1979-04-11


 
1 konsert
1993-02-09


 
1 konsert
1993-02-12


Persefone (1934)
 48 min
3 konserter
1979-02-23


 34 min
2 konserter
2015-03-21


 34 min
37 konserter
2019-02-28

IGOR STRAVINSKY (1882-1971) PETRUSJKA (1947) Marknad vid fastlagstiden Hos Petrusjka Hos moren Moren och Petrusjkas död "Jag har talat ryska i hela mitt liv, jag tänker på ryska, mitt sätt att uttrycka mig är ryskt… i min musik finns det latent, det är en del av dess innersta natur" förklarade Igor Stravinsky vid 80 års ålder. Ändå hade han uttryckt förakt för folkmusik under en stor del av sitt liv. Om Bartók sa han till exempel att det var synd att en så stor tonsättare skulle ägna sig åt sådant. Observera! Detta sa han till Robert Craft i en av dessa böcker Conversations with Igor Stravinsky som man ska ta med en så stor dos salt att en nypa absolut inte räcker, snarare en skottkärra. Jag kan få för mig att Stravinskys kommentar om sin urryska själ efter 60 år i exil är ett tonårstrots riktat mot Craft som styrde och ställde med Stravinskys musik, familj, vänner och åsikter från 1948 och fram till tonsättarens död 1971. Petrusjka, som är ett exempel på Stravinskys känsla för rysk folklore, kommer egentligen från Stravinskys första år som tonsättare. Den unge juridikstudenten som tog privatlektioner i orkestrering hade fått balettimpressarion Djagilevs ögon på sig efter några orkesterstycken som framfördes hemma i Ryssland. Djagilev var på jakt efter något musikaliskt nytt och intressant. Pariskritikerna gillade den ryska balettens påhittiga dekor och koreografi men tyckte musiken var tråkig. Efter Stravinskys Våroffer var det inga kritiker som skrev så mera. Men detta låg flera år fram i tiden, först lockade Djagilev Stravinsky till Frankrike. Baletten Eldfågeln blev Stravinskys definitiva genombrott och kanske det verk som fick honom själv att verkligen tro på sitt yrkesval. Balett nummer två, Petrusjka, blev lika populär som Eldfågeln. Petrusjka handlar om tre dockor som framträder på ryska marknader och musiken är lika full av färger och infall som man kan tänka sig att en sådan marknad skulle kunna vara. Den fantastiske dansaren Nijinskij gjorde huvudrollen på Théâtre du Châtelet 13 juni 1911. Över 30 år senare, 1947, gjorde Stravinsky en ny version i USA med vissa bearbetningar, med största säkerhet för att han inte hade copyright till sin tidigare version och måste skriva om för att få inkomst när verket framfördes. Jag är nog inte ensam om att tycka att musiken till Petrusjka är bland det vackraste Stravinsky skrev. Gång på gång framkallar musiken leenden. Här finns karuseller, kärlek, positivhalare, romantik, slapstick. Blundar man kommer både dofter och bilder till. KATARINA A KARLSSON


 31 min
1 konsert
1998-11-22


 35 min
4 konserter
1999-03-27


 
7 konserter
2017-04-22


Pribaoutki (chansons Plaisantes) (1914)
 6 min


 22 min
13 konserter
2017-06-02


Pulcinella, komplett balettmusik (1919)
 40 min


Ragtime (1918)
 5 min
10 konserter
1993-02-09


Renard (1915)
 17 min


Requiem Canticles (1965)
 14 min


 2 t 30 min
3 konserter
2018-12-15

RUCKLARENS VÄG (libretto W H Auden, Chester Kallman, Igor Stravinsky) Akt I Scen 1 Trueloves trädgård på landet (eftermiddag om våren) Scen 2 Mamma Gooses bordell i London (om sommaren) Scen 3 Samma som I:1 (en höstnatt) Akt II Scen I Morgon i Rakewells hus i London (höstmorgon) Scen 2 Gatan framför Rakewells hus (höstrusk) Paus Scen 3 Samma rum som i II:1 (vintermorgon) Akt III Scen 1 Samma som II:3 (våreftermiddag). Scen 2 En kyrkogård (samma natt). Scen 3 Bedlam Epilogue Stravinskys inspiration till Rucklarens väg kom från ganska oväntat håll och man kan datera dagen exakt till den 2 maj 1947. Då besökte han en utställning i Chicago där man visade den engelske konstnären William Hogarths (1697-1764) kritiskt realistiska etsningar från missförhållanden i Londons fattigkvarter. På 1730-talet uppmärksammade man hans satiriska läggning i bildsviter som tillsammans berättar skakande historier. De mest berömda sviterna är The Harlot's Progress (En glädjeflickas historia 1731), The Rake's Progress (En rucklares väg 1732-1733) och Mariage à la Mode (Äktenskap på modet 1745). I Beer Street och Gin Lane (båda 1751) talar han klarspråk när det gäller kvarterens alkoholproblem. Bilderna blev omåttligt populära och trycktes i stora upplagor. Många av dessa var pirattryck vilket fick Hogarth att genomföra ett betydelsefullt lobbyarbete för att parlamentet skulle lagskydda upphovsmännen. Detta resulterade i Hogarth's Act, 1735 - den första kända copyright-lagen. Det var främst de åtta bilderna om rucklaren Tom Rakewells vilda leverne som grep tag i Stravinsky, och som fick utgöra basen för hans operaplaner. Detta blev hans första verk med engelsk text och dessutom blev det hans allra längsta komposition, och för en gångs skull var det inte resultatet av en beställning utan något som han själv valt att skriva. Stravinsky var inte sen att inleda ett samarbete med sin vän, författaren W H Auden. Ett första möte med Auden för att diskutera libretto och upplägg ägde rum i Hollywood i november 1947. I mars 1948 levererade Auden en text som Stravinsky ansåg vara det vackraste libretto som någonsin skrivits. Men han blev något förvånad när det visade sig att Auden också tagit hjälp av Chester Kallman. Dessa två hade i mycket nära samarbete skrivit librettot med etsningarna som utgångspunkt. Stravinsky komponerade sedan musiken från början till slut: första akten 1948, andra 1949-50, tredje 1950-51 och epilogen slutdaterades den 7 april 1951. Resultatet blev en tre akter lång moralitet om lättjans fördärvlighet. Handlingen löper från vår till nästa vår, någon gång på 1700-talet. Operan inleds med ett helt kort förspel, snarast en fanfar som ger operan dess neobarocka stämning - man kan tänka på den toccata som inleder Monteverdis Orfeo, världens första verkliga opera (1607) och första operauvertyr. Men så var det också fråga om en nummeropera i barockanda som Stravinsky ville skriva. "Jag vill klä varje aria i en tajt korsett" menade tonsättaren, som också gav gestalternas namn stor allegorisk innebörd i sann barockstil. I operans början befinner vi oss i familjen Trueloves trädgård på landet en vacker eftermiddag om våren. Tom och Anne är ett ungt och lyckligt kärlekspar. Dit kommer Nick Shadow för att meddela att Tom fått ett stort arv. (Nick finns inte i Hogarths berättelse, utan är en uppfinning av Auden.) Tom ger sig genast av till London för att ta sitt nya hus i besittning och börjar leva livets glada dagar, inte minst på Mamma Gooses bordell. Nick anställs som hans tjänare och får uppdraget att genomföra Toms tre talade önskningar om rikedom, lycka och att bli mänsklighetens räddare. Vi känner igen typen som Mefistofeles i Faust. Första akten slutar med att Anne Truelove undrar varför Tom inte har hört av sig på länge och beslutar sig för att söka upp honom. Hon är förälskad i honom, men är inte förblindad av kärlek. Hon är väl medveten om hans brister och svagheter, men också beslutsam om att försöka rädda honom från undergång. Det är detta hon sjunger om i en av operans mest underbara arior: "No word from Tom". Men Tom är inte bara en rumlare. Han är olycklig, och Nick råder honom att gifta sig med den skäggiga damen Baba. När Anne hittar honom ber han henne att glömma honom, och med sorg i hjärtat skiljs de. Men hans oroliga samvete väcker honom även i de mest orgiastiska tillfällen. Vad har han gjort? Hur kunde han bryta sitt kärlekslöfte till Anne? Han slösar sina pengar och Nick lurar honom till storhetsvansinne när han vill rädda världen genom en maskin som förvandlar stenar till bröd. Tom är bankrutt och hans ägodelar säljs på auktion utanför hans hus. Auktionsförrättaren Sellem klubbar även igenom försäljningen av Baba! Mot slutet tävlar Tom och Nick om hans själ med en kortlek på kyrkogården. Detta är inte den enda anspelningen på Don Giovanni! Det ser ut som om Tom ska vinna, men med en magisk gest gör Nick honom galen. Där hade operan kunnat sluta. Men Auden var noga med att betona att det inte är Tom som är skurken. I tron att han är Adonis väntar Tom på sin Venus (och den trogna Anne besöker honom verkligen) och blir i stället offret. Han slutar sitt eländiga liv på det famösa dårhuset Bethlem Royal Hospital (grundat som kloster 1247 och som sjukhus från 1330), i folkmun benämnt Bedlam, och besjunget av många diktare och tonsättare, från renässansen och framåt (och en skräckfilm med Boris Karloff från 1946 utspelas där). I den korta epilogen framträder alla de medverkande civilt med styckets moral. Det hastigt påkomna uruppförandet låg bara fem månader fram i tiden och ägde rum på Teatro La Fenice i Venedig den 11 september 1951 med kör och orkester från La Scalaoperan i Milano och med solister som Elizabeth Schwartzkopf och Jennie Tourel. Stravinsky dirigerade, tydligen tämligen tafatt. Föreställningen mottogs ändå välvilligt, men knappast mer. Operan har därefter satts upp åtskilliga gånger, mer genomarbetade och fulländade. På Metropolitan i New York dirigerade Fritz Reiner 1953. En annan mycket uppmärksammad produktion signerades av Ingmar Bergman på Stockholmsoperan 1961, som sedan gavs drygt 40 gånger. Det var första gången verket framfördes i Sverige och Stravinsky blev mycket imponerad när han såg den eftersom Bergman förstått allvaret i handlingen och inte bara visat den som en charad. STIG JACOBSSON


 4 min
8 konserter
2008-06-06


Scenes De Ballet (1944)
 19 min


 11 min
3 konserter
2003-11-21


Song Of The Volga Boatmen (1917)
 1 min


 20 min
3 konserter
2007-01-13


Suite italienne (violin och piano)
 


Svit nr 1 (1917)
 5 min
2 konserter
1978-10-26


Svit nr 2 (1921)
 6 min
41 konserter
2013-08-17


Svit ur Eldfågeln (1911) (1909)
 20 min


 21 min
91 konserter
2019-09-11


 29 min
16 konserter
2013-11-02

IGOR STRAVINSKY (1882-1971) SVIT UR ELDFÅGELN (1945) Introduktion - Preludium och Eldfågelns dans - Variationer (Eldfågeln) - Pantomim 1 - Pas de deux: Eldfågeln och prins Ivan - Pantomim 2 - Scherzo: Prinsessornas dans - Pantomim 3 - Rondo (Kasjtjejs slott Khorovod) - Infernalisk dans - Vaggsång: (Eldfågeln) - Final: Hymn Det är ofta sagt men tål att sägas igen: Igor Stravinsky är musikens Picasso. Givetvis handlar parallellen om det föränderliga drag som antingen kan kallas ohejdbar kreativitet eller bara ombytlighet. Båda skapade ett flertal modernistiska stilar istället för att finna den egna stilen. Här blir de tidiga faserna av Stravinskys komponerande ett problem, inte minst det första storverket, baletten Eldfågeln. Den stilistiska utgångspunkten är nämligen samtida musikriktningar: mest central är den skimrande klangvärlden hos Rimskij-Korsakov, men också Skrjabin och inflytandet från den franska impressionismen spelar en väsentlig roll. Faktum är att hela projektet ligger i linje med symbolismen, ett magiskt steg mellan romantik och modernism. Symbolism handlar här mindre om greppet att låta mänskliga figurer i baletten gestaltas med dur eller moll medan sagoväsena är kromatiska, mer om den atmosfäriska stämning som råder i så mycket av konsten runt år 1900. Den magiska folksagan, som gärna berättades i Ryssland, har gett material till baletten. I den onde trollkarlen Kasjtjejs trädgård hamnar prins Ivan och fångar där en förtrollad fågel, Eldfågeln. I utbyte mot en fjäder får fågeln sin frihet tillbaka. Snart möter han också 13 lekande prinsessor som dansar för honom, men de måste gå tillbaka till trollkarlens slott vid gryningen - de är förhäxade av trollkarlen. Ivan, som förälskat sig i en av prinsessorna, försöker befria sin nya kärlek men tillfångatas. Här kommer fjädern till hjälp: genom att plocka fram den kallar han på Eldfågeln, som tvingar trollkarlens undersåtar att dansa en helvetesdans. Så sjunger Eldfågeln en vaggsång som får trollkarlen att somna - och alla kan befrias ur trolldomens grepp. Ivan får förstås sin prinsessa. Baletten, koreograferad av Michel Fokine, blev en succé med Ryska baletten i Paris 1910. Själv kom Stravinsky att bli allt mer missnöjd med musiken vilket ledde till att han i sitt sista stora sviturval från 1945 strök allt sådant som gick i ledmotivstil och som var berättande. Sådant hade ju romantikerna sysslat med. Revideringen gick i moderniseringens tecken. Att publiken ända sedan starten älskat musiken och struntat i tonsättarens självkritik står klart. ERIK WALLRUP (musikkritiker i SvD)


 26 min
3 konserter
2013-02-09


 22 min
16 konserter
2020-05-16


Symfoni i C (1939)
 28 min
3 konserter
1994-09-16


Symfoni i Ess (1905)
 38 min


 22 min
13 konserter
2016-02-13


Symfonier för blåsare (1920) (1920)
 12 min


 12 min
10 konserter
2011-05-05


 4 min
1 konsert
1991-01-11


 4 min
1 konsert
2012-01-22


 4 min
7 konserter
2017-04-22


 3 min
1 konsert
1998-11-22


Threni (1957)
 35 min


 
2 konserter
1990-03-27


 21 min
2 konserter
1993-02-13


 8 min
5 konserter
2016-05-28


 1 min
2 konserter
2008-12-06


 6 min
2 konserter
2008-12-06


 
1 konsert
1993-02-09


Two Songs By Paul Verlaine (1910)
 5 min


 
2 konserter
2020-01-05


 3 min
6 konserter
2008-12-06


Variations (aldous Huxley, In Memoriam) (1963)
 5 min


 22 min
6 konserter
2008-08-27


Våroffer (1911)
 32 min


Våroffer (1911)
 33 min
53 konserter
2020-05-16

IGOR STRAVINSKY (1882 -1971) VÅROFFER Tillbedjan av jorden Offret De bilder som låg till grund för uppsättningen av Våroffer med Ryska baletten - De unga flickornas dans, Ritualen av de rivaliserande stammarna, Jordens dans, Glorifieringen av de utvalda, med flera - har starka, rituella teman som kanske i sig räckte för att provocera publiken som kom till premiären på Théâtre des Champs-Elysées den 29 maj år 1913. Som bekant blev föreställningen ett fiasko utan dess like. Det finns många förklaringar till detta; att det var den franska publiken som var "svårköpt" eller koreografen som var orutinerad och kanske inte en av de mest begåvade, att musiken var för repetitiv och uppfordrande. Publiken gick bärsärkagång medan dirigenten plikttroget slog sig igenom verket från den första till den sista takten. Det intressanta är att försöka förstå vad det var i den här uppsättningen av Våroffer som fick publiken att ge efter för så starka känslor. Och hur tar det sig uttryck när vi känner oss trängda, när vi inte förstår? Hur kändes det att vara publik och tumla ut ur konsertsalen efter en sådan upplevelse? På en konsert i början på 1990-talet i Stockholm uppfördes ett verk av en nu levande engelsk tonsättare. Mitt i verket hände något, en monoton klang hakade upp sig och fortsatte entonigt att upprepas under allt längre och längre tid. Publiken började vrida sig i sina bänkar, efter en stund började bu-rop sprida sig i konsertlokalen följt av handklappningar och positiva bifall. Allt eftersom klangen fortsatte att hacka sig fram växte konflikten mellan de som gillade och de som inte gillade, fokus flyttades från musiken till det som hände i publiken som till sist var en hårsmån från att ge sig på varandra rent fysiskt. Då fortsatte musiken plötsligt att flöda, precis som att skivan verkligen hade hängt sig, som att någon lyft på pickupen och satt ner den igen lite längre fram i verket. Man återgick till ordningen med en abstrakt känsla av att inget hänt, lätt skärrad över sin egen och de andras oväntade reaktioner. Vad som provocerar folk är inte alltid så lätt att förutse. Med ett egentligen ganska enkelt grepp hade tonsättaren väckt ett sådant känslosvall. I Stockholmsfallet kunde man nog ganska bestämt se att tonsättarens avsikt var just att provocera. I Stravinskys fall var det sannolikt helt omedvetet från både tonsättaren och koreografen att Våroffer skulle kunna starta ett sådant upplopp. I dag tar vi till oss Stravinskys Våroffer med stor respekt. Det är musik som nu egentligen ligger väldigt rätt i tiden med sitt rytmiska, drivande tema, sin energi och abstrakta och konkreta skönhet. Och vi vet idag att trots fiaskot vid premiären 1913 så har Våroffer gått till historien som ett av 1900-talets viktigaste verk. YLVA BENTANCOUR


 32 min
1 konsert
2004-01-18


 31 min
1 konsert
1982-09-21


 1 min
40 konserter
2013-04-26


 34 min
1 konsert
2000-11-16

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!