Stäng
Meny

Arkiv

Olivier Messiaen


Catalogue d'oiseaux: Premier livre
 


Chronochromie (1960)
 22 min


Couleurs de la cité céleste (1963)
 18 min


 1 t 40 min
1 konsert
1985-10-30


 6 min
1 konsert
1989-03-05


Éclairs sur l'au-delà (1988)
 1 t 9 min


 15 min
6 konserter
2007-11-23


 25 min
10 konserter
2006-11-10


Hymne (1945)
 12 min
1 konsert
1995-06-01


Koltrasten (1951)
 5 min
2 konserter
2008-10-12


 50 min
7 konserter
2019-05-25


 5 min
3 konserter
1988-11-13


 12 min
2 konserter
2008-09-06


 9 min
1 konsert
1992-10-09


 13 min
3 konserter
1999-10-23


 57 min
1 konsert
1957-12-03


 5 min
1 konsert
2014-02-02


 27 min
1 konsert
1958-03-19



 10 min
1 konsert
2005-01-21


Trois petites liturgies de la présence divine (1944)
 37 min


 1 t 16 min
7 konserter
2017-10-14

OLIVIER MESSIAEN (1908-1992) TURANGALÎLASYMFONIN Introduction Chant d'amour 1 Turangalîla 1 Chant d'amour 2 Joie du sang des étoiles Jardin du sommeil d'amour Turangalîla 2 Développement d'amour Turangalîla 3 Final "Välj så många instrument du vill, skriv ett verk så långt som du vill, och i den stil du vill". När dirigenten för Boston Symphony Orchestra, Serge Kussevitskij, i mitten på 1940-talet anförtrodde Olivier Messiaen uppdraget att skriva ett nytt verk för orkestern, gav han den franske tonsättaren ett ovanligt stort mått av frihet. Kussevitskij visste antagligen vad han gjorde - han hade legat bakom beställningarna av flera andra viktiga verk, bland annat Bartóks Konsert för orkester och Brittens opera Peter Grimes. Frågan är om han hade räknat med det oerhört ambitiösa, färgsprakande och ytterst kontrastrika kolossalverk - i tio satser med en speltid på närmare 80 minuter - som utgör Turangalîlasymfonin! Den 38-årige Messiaen inledde komponerandet 1946 och tänkte sig först en symfoni i fyra satser, men idéerna var fler och alltför spännande för att kondenseras i en traditionell form. Messiaen hade vid det här laget redan gjort sig känd som en ung och intressant tonsättare med en helt egen röst. Genomgående hade hans musik hittills haft ett starkt religiöst innehåll. Turangalîlasymfonin blev ett sällsynt undantag från den "regeln" och kom att bli ett av tre verk i hans produktion (de andra är sångcyklerna Harawi och Cinq rechants) som kretsade kring Tristan och Isolde-myten, i musikaliska sammanhang mest känd i Wagners operatappning. Ordet Turangalîla är sanskrit och sammantaget menade Messiaen att dess betydelse innefattar "sång om kärleken, hymn till glädjen, tid, rörelse, rytm, liv och död." Verkets inledande del introducerar två av de bärande tematiska idéerna i symfonin: statytemat (sju brutala bleckblåsackord som första gången hörs redan efter någon halvminut) - och blomtemat (introducerat i klarinettstämman). I den första av de två kärlekssångerna, andra satsen, ger bruket av det elektroniska instrumentet ondes martenot en förtrollande kvalitet som kontrasterar mot det snabba trumpettemat - ett embryo till det tema som enligt Messiaen var det viktigaste i verket: kärlekstemat. Alla de tre Turangalîlasatserna (tre, sju och nio) bygger på Messiaens egensinniga rytmik, bland annat appliceringen av tolvtonstekniken i rytm i stället för klang. I fjärde satsen, Chant d'amour 2, återkommer bruket av ondes martenot när kärlekstemat vidareutvecklas. Vi hör också inslag av fågelsång (Messiaen var en ivrig amatörornitolog och nedtecknade mängder av musik baserad på fågelsång) innan statytemat gör sitt återinträde. Femte satsen, Joie du sang des étoiles ("Glädje över stjärnornas blod") var den sats som Messiaen lade till sist till verket. Det är en eldig dans som överraskar med sitt muntra tema för ondes martenot. Messiaen beskrev satsen som ett möte mellan två älskare som genomgår en "förvandling på en kosmisk nivå". I stark kontrast följer den närmast hypnotiska Jardin du sommeil d'amour ("Kärlekens sömnträdgård"), där Messiaen beskriver hur de båda älskarna nu låsts ute i "kärlekens sömn" och presenterar kärlekstemat i dess kompletta form. Efter den andra Turangalîladelen, som är verkets kortaste och kanske mest dramatiska sats, följer Développement d'amour ("Kärlekens tillväxt"). I mångt och mycket tillkom denna del för att skapa ett ordentligt utrymme för expansion av symfonins tematiska idéer, hand i hand med utvecklingen av Tristan och Isolde-myten där älskarna nu blir ett med varandra in i döden. Den tredje och sista Turangalîlasatsen bjuder på arketypisk messiaensk rytmik och en orkestrering som växer i volym och intensitet. Verkets avslutas så med en närmast extatisk sats fylld av färgsprakande orkestreringar, bleckblåsfanfarer och en lång slutlig presentation av kärlekstemat innan Messiaen sätter punkt med ett glittrande och triumferande fiss-dur-ackord. En ung Leonard Bernstein, då 31 år, dirigerade uruppförandet i Boston 1949. På sitt notställ hade han ett verk som kommit att räknas till 1900-talets viktigaste i orkesterrepertoaren. Messiaen själv ansåg i efterhand att det var det av hans verk som var "rikast på upptäckter" och "det mest melodiska, det varmaste, det mest dynamiska, och det mest kolorerade". MIKAEL CARLSSON


 5 min
1 konsert
1980-10-16


 
2 konserter
1987-09-15

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!