Stäng
Meny

Arkiv

Sergej Prokofjev


 
12 konserter
2005-10-01


 36 min
10 konserter
2017-04-01


Andante ur Stråkkvartett nr 1 (1930)
 9 min


 13 min
1 konsert
2014-09-27


Cellosonat (1949)
 24 min
4 konserter
2010-02-14


 18 min
1 konsert
1977-11-10


Den brinnande ängeln
 


 
1 konsert
1993-02-11


 4 min
7 konserter
2014-03-22


 13 min
1 konsert
1999-10-17


 4 min
8 konserter
2010-10-23


 24 min
3 konserter
1999-05-30


Gavott ur Romeo och Julia
 4 min


 3 min
1 konsert
1991-11-05


Ivan The Terrible (1945)
 1 t 10 min


 5 min
1 konsert
2017-06-13


Kvartett nr 2, op 92 för två violiner, viola och violoncell
 


 25 min
2 konserter
2011-02-27


 20 min
1 konsert
2014-05-24


 15 min
74 konserter
1996-02-08


 19 min
2 konserter
1976-03-18



 2 min
22 konserter
2007-08-12



 
1 konsert
1985-10-29


 2 min
7 konserter
2014-03-22


 2 min
5 konserter
2010-01-09


 3 min
4 konserter
2013-04-26


 5 min
10 konserter
2017-06-13


 3 min
7 konserter
2014-03-22


Overture, Op.42 (1926)
 8 min


 30 min
50 konserter
2019-03-23


Peter och vargen
 33 min


 33 min
3 konserter
2005-09-17


 16 min
3 konserter
1966-02-17


 33 min
11 konserter
2013-11-02


 28 min
18 konserter
2003-02-07


 25 min
2 konserter
1996-12-14


 22 min
3 konserter
1979-01-25


 
1 konsert
1987-03-10


 15 min
3 konserter
2006-09-29


 30 min
3 konserter
2007-04-02


 
1 konsert
1989-12-19


Romeo och Julia (komplett) (1935)
 2 t 22 min


 17 min
1 konsert
2017-06-18



 6 min
7 konserter
2014-03-22


 
1 konsert
1953-10-28


 
1 konsert
1986-06-17


Sarkasmer (1912)
 10 min
1 konsert
1980-04-25


Seven, they are Seven op.30 (1918)
 7 min


 40 min
20 konserter
2017-05-06


Sinfonietta, Op.5 (1909)
 25 min


 20 min
1 konsert
1970-04-17


 3 min
7 konserter
2008-10-04


Sommardag (1941)
 15 min


 20 min
2 konserter
2003-02-07


 
1 konsert
2014-01-15


Sonat för två violiner
 6 min


 20 min
3 konserter
2015-03-07


 23 min
7 konserter
1976-01-13


Stålsprånget (1926)
 35 min


Summer Night suite
 


 26 min
11 konserter
2014-12-06


 27 min
10 konserter
2009-02-13


 29 min
39 konserter
2004-09-18


 27 min
8 konserter
1998-02-06


Svit nr 3 ur Romeo och Julia (1946)
 20 min


 35 min
3 konserter
1971-09-16


Svit ur Krig och fred
 


 
2 konserter
1989-12-01


 45 min
1 konsert
2000-08-23


 21 min
1 konsert
2004-08-14


Svit ur Stålsprånget (1926)
 14 min


 14 min
33 konserter
2019-02-23

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) SYMFONI NR 1 D-DUR OP 25 "DEN KLASSISKA" Allegro Larghetto Gavotta: Non troppo allegro Finale: Molto vivace Sjostakovitj var 19 år när han som examensarbete skrev sin första symfoni, ett imponerande moget och inspirerat verk. Uruppförandet i Leningrad med dirigenten Nicolai Malko 12 maj 1926 var en stor succé och framgångarna har följt symfonin alltsedan dess. I Moskva spelades den redan på hösten samma år, och med framföranden i Berlin (Bruno Walter 1927), Philadelphia (Stokowski 1928) och New York (Toscanini 1931) började dess triumftåg genom världens konserthus. Nej, detta är inte fel verkkommentar. Jämförelsen med Sjostakovitj är avsiktlig. Hans 15 år äldre landsman Prokofjev var 28 år när han skrev sin första symfoni. Han hade å sin sida skrivit sin första pianokonsert när han var 21 år, medan Sjostakovitj var 27 år när hans lanserades. Vad kan man då dra för slutsats av detta? Ingen alls, egentligen, förutom konstnärers olika prioriteringar. Prokofjev var en både erfaren och framgångsrik tonsättare när en symfoni kom på tapeten. Han hade komponerat ett par pianokonserter, en violinkonsert, en opublicerad opera (Maddalena) och ett par baletter. En stor del av denna musik var av det grandiosa slaget med fantasifulla och pampiga orkesterapparater. Nu var det dags för en ny vändning. Sommaren 1917 spenderades på landet utanför Petrograd, i dag St Petersburg (däremellan Leningrad), där det inte fanns något piano. Vi låter Prokofjev själv berätta: "Jag fick idén att komponera ett symfoniskt verk utan piano. På så vis skulle orkesterfärgerna av nödvändighet bli klarare och renare. Så uppstod planen att göra en symfoni i Haydnsk stil eftersom jag som ett resultat av mina studier i Tjerepnins dirigentklass kommit underfund med Haydns teknik, och med en sådan insikt var det mycket lättare att dyka ner i den farliga floden utan ett piano. Det tycktes mig att om han hade levat i dag, så skulle Haydn med sin kompositionsstil fångat upp något av det moderna också. Det var en sådan symfoni jag ville komponera: en symfoni på klassiskt manér. När den började ta form fick den namnet Den klassiska, för det första för att det var enklast så, för det andra av sturskhet, att röra om i getingboet, och slutligen i förhoppningen att symfonin med tiden verkligen skulle bli "klassisk", vilket skulle vara till stor fördel för mig." Och visst har "Den klassiska" blivit "klassisk" - ett av Prokofjevs mest framgångsrika verk allt sedan han dirigerade uruppförandet i Petrograd den 21 april 1918. STEFAN NÄVERMYR


 36 min
1 konsert
1966-01-28


 34 min
4 konserter
2017-05-17


Symfoni nr 4 (version 1) (1929)
 23 min


 39 min
1 konsert
1981-04-15


 45 min
38 konserter
2019-10-24

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) SYMFONI NR 5 B-DUR OP 100 Andante Allegro marcato Adagio Allegro giocoso Först de sista tio åren i livet blev Prokofjev symfoniker i alla bemärkelser, med Symfoni nr 5 som kvintessensen av sitt skapande. Den tillkom under kriget 1944 på bara en månad. Det "stora fosterländska kriget" hade segerrikt utkämpats - till priset av 20 miljoner ryssars liv - men Prokofjevs musik bjöd inte på de segerfanfarer Stalin och musikbyråkratin nog väntat sig. Tonsättaren koncentrerade sig på tragiken för den enskilda människan och arbetade i de fyra stora satserna med den ryska historiens eviga trauma av olyckor, förföljelse och nöd. Symfonin blev ett slags musikalisk parallell till de stora ryska romanernas episka bredd. Han kallade symfonin en "hymn till den fria, lyckliga människan, till hennes kraft och rena och ädla ande". Han la till: "Jag kan inte påstå att jag medvetet valde temat. Det föddes inom mig och ropade på att få uttryckas. Musiken mognade i mig. Den fyllde min själ." Visst är kriget närvarande i musiken, men med Borodin och Beethoven i tankarna gick han förbi all närliggande tragik för att i stället understryka människoandens kraft och beredskap till uppoffringar. 16 år hade gått sen den föregående Symfoni nr 4. Han hade nått ett harmoniskt, melodiskt och strukturellt mästerskap och utnyttjade erfarenheter från sina baletter och operor till ett spektrum av mänskliga reaktioner, från poetisk och dansant folkton, via melodiskönhet till djup dramatik och grym grotesk, allt i en ständigt utvecklad variationsteknik på alla plan, fri som livet självt. Prokofjev ledde själv uruppförandet 15 januari 1945. I publiken såg pianisten Svjatoslav Richter hur stillheten när Prokofjev höjde taktpinnen plötsligt avbröts av artillerisalvor utifrån. Han väntade lugnt ut dem och började dirigera först när kanondundret tystnat. Han skulle alltid se Symfoni nr 5 som sitt symfoniska mästerverk. Samma gjorde Richter som beskrev hur symfonin förmedlade tonsättarens inre mognad och tillbakablickande perspektiv, som från olympiska höjder: "Han nådde sitt genis högsta höjd inför tiden och historien, krig, patriotism och seger… Segern är också Prokofjevs egen." ROLF HAGLUND


 43 min
8 konserter
2017-03-08


 31 min
4 konserter
2005-12-15


 3 min
10 konserter
2020-06-17


 5 min
7 konserter
2014-03-22


Ugly Duckling, Opus 18 (1914)
 14 min


 
7 konserter
2018-05-05

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


 2 min
17 konserter
2010-01-09


Uvertyr till Krig och fred (1941)
 6 min


 8 min
1 konsert
1994-11-20


 22 min
32 konserter
2019-02-23

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) VIOLINKONSERT NR 1 D-DUR OP 19 Andantino Scherzo vivacissimo Moderato. Allegro moderato Sergej Prokofjev avled märkligt nog samma dag och år som Josef Stalin, den 5 mars 1953. År 1948 hade Prokofjev varit en av många ryska tonsättare som bannlysts av den ryske ledaren för att de inte anpassat sig tillräckligt mycket efter de musikaliska krav Sovjetstaten ställde på dem - att skriva för folket uppbygglig och harmonisk musik, inte atonal, dissonerande "kakofoni". Prokofjev gjorde ett slags avbön och blev en ganska beskedlig komponist de sista åren av sitt liv. Han lär till och med ha skrivit en dryckesvisa till Stalin! Efter sin död, men även långt innan Prokofjev återvände till hemlandet 1935 efter 17 år i USA och Frankrike, ansågs han vara en av Rysslands stora modernister, som redan under konservatorietiden 1904-1914 nästan skrämde livet ur sin lärare i komposition, Rimskij-Korsakov, med avancerade och oväntade tonartsbyten och rytmer, humor och plötsliga groteska musikaliska infall. Han påbörjade sin första violinkonsert 1913 och avslutade den fyra år senare. Trots att det var brinnande krig var Prokofjev oerhört produktiv under dessa år i relativ konstnärlig frihet. Även efter revolutionen 1917 och dess turbulenta politiska efterdyningar kunde han lämna landet utan större problem. Troligtvis för att han anslutit sig till ryska revolutionens idéer. Han insåg kanske sina fördelar med detta, men gick aldrig med i partiet. Via Japan reste han till USA där han bland annat fick en stor succé med sin opera Kärleken till de tre apelsinerna och också som pianist och dirigent. Men Paris hägrade med landsmannen och impressarion Djagilev, som för sin epokgörande ryska balett- och operaverksamhet lockat till sig kända och gärna orädda tonsättare, konstnärer, diktare, musiker och koreografer, bland andra Igor Stravinsky. Under 13 år hade Prokofjev Paris som bas, han skrev bland annat framgångsrik musik till flera av Djagilevs balettuppsättningar. Hans gode vän sedan konservatorietiden, den store dirigenten och musikförläggaren Kussevitskij uruppförde äntligen hans första violinkonsert i Paris 1923, men mottagandet blev ljummet. Mycket på grund av en stabil, men ospännande solist, som inte kunde göra konserten rättvisa. Året därpå fick den en helt annan tolkning av Joseph Szigeti vid internationella musikfesten i Prag. Nu ville alla kända dirigenter och orkestrar ha den på sin repertoar och helst med Szigeti som solist. Denne skrev i sina memoarer att Prokofjevs violinkonsert hade fascinerat honom från första stund "genom dess blandning av naiv sagokänsla och otyglad djärvhet i form och innehåll". Inför sin 50-årsdag 1941 beskrev Prokofjev fem utvecklingslinjer som styrde hans komponerande: 1. Klassisk. 2. Modern. 3. Motorisk. 4. Lyrisk. 5. Komisk. Inte i rangordning utan som exempel på vad som kan finnas inom ett enda verk. I hans första violinkonsert är detta särskilt tydligt. Vilket ställer stora krav på både solist och orkester. Så lyriskt, så virtuost och så oberäkneligt spännande! GUNILLA PETERSÉN


 26 min
25 konserter
2018-03-16

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) VIOLINKONSERT NR 2 G-MOLL OP 63 Allegro moderato Andante assai Allegro, ben marcato När Sergej Prokofjev 1917 skrev sin första violinkonsert sammanföll det med att han lämnade Ryssland för att få leva ut sin ungdom i Europas malströmmar. När han nästan 30 år senare påbörjade sin andra violinkonsert kom verket att höra till det sista han skrev innan han återvände till sitt hemland. "Jag var ryss och inspirerades inte av främmande länder", påstod han, men hans produktion talar ett annat språk. "1935 bad en grupp beundrare av den franske violinisten Robert Soëtans mig att skriva en violinkonsert för honom, och att ge honom ensamrätt till musiken under ett år. Jag gick genast med på förslaget eftersom jag hade tänkt skriva något för violin vid den tiden, och hade samlat en del material. Liksom i fallen med mina tidigare konserter började jag genom att söka efter en originell titel till stycket, som "konsertsonat för violin och orkester", men slutligen återvände jag till den enklaste lösningen: Violinkonsert nr 2. Inte desto mindre ville jag att den skulle vara helt olik nr 1 både till musik och i stil. De olika platser där konserten komponerades speglar det nomadliv jag som turnerande artist levde vid denna tid. Första satsens huvudtema skrevs i Paris, andra satsens i Voronezh, orkestreringen fullbordades i Baku, och uruppförandet ägde rum i Madrid i december 1935." Så berättar Sergej Prokofjev om andra violinkonsertens tillkomst, en strålande vacker musik fylld av den ryske tonsättarens egendomligt sköna tonspråk, så melodiskt och klangligt varierat och så typiskt för sin upphovsman. Han hade komponerat med stor flit och den nya konserten blev något av det innerligaste och mest gripande han skrivit. Särskilt den andra satsen, med violinens cantilena, högt över klarinett och stråkarnas pizzicato, är oförglömligt inspirerad. I få verk har Prokofjevs nästan insmickrande melodier och groteska humor ingått en mer lyckad förening än i detta. STIG JACOBSSON


 29 min
3 konserter
2014-11-23


 22 min
4 konserter
2019-03-03

SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) VIOLINSONAT NR 2 D-DUR OP 94B Moderato Scherzo: Presto Andante Allegro con brio Mitt under brinnande krig skrev Sergej Prokofjev sommaren 1943 en sonat för flöjt och piano. Han påbörjade den i Kazakstan och fullbordade den på andra sidan Uralbergen dit han som så många av sina kolleger tagit sig för att kunna arbeta i lugn och ro, långt ifrån krigets oro. Prokofjevs huvuduppgift var då att komponera baletten Askungen. Men istället för att skildra krigets fasor valde han att knyta an till en solig klassisk tonkonst med gamla dansrytmer och genomskinlig struktur. Det var väl ett sätt att fjärma sig från den skrämmande verkligheten. Den första satsen bjuder på ett brett lyriskt tema, den andra avkräver sina musiker ett briljant virtuoseri. Mozarts anda vilar över den sångbara tredje satsen och i den narraktiga finalen sneglar han på Haydn. Sonaten blev snabbt en så stor framgång att den kände ryske violinisten David Ojstrach - som tillägnats och uruppfört Prokofjevs första violinsonat - beklagade att den nya sonaten inte var skriven för violin. Tillsammans med tonsättaren, som var förtjust i idén, gjorde han därför en version för violin och i den formen blev sonaten till och med mer känd och älskad än i originalversionen. Sonaten flödar från den stillsamt tankfulla första satsen till den glädjerika finalen över av Prokofjevs melodiska rikedom. Här finns den sorts neoklassicism som också genomsyrar hans första symfoni, "Den klassiska". Naturligtvis var det Ojstrach som än en gång var den förste som spelade versionen för violin, i Moskva i juni 1944, med Lev Orbin vid pianot. STIG JACOBSSON


 
4 konserter
1995-01-21

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!