Stäng
Meny

Arkiv

Jean Sibelius


 5 min
71 konserter
2017-09-01


 5 min
8 konserter
1985-01-31


 5 min
34 konserter
2019-06-08


 5 min
1 konsert
2015-11-29


 
2 konserter
1993-09-18


Andante lirico
 


Andantino & Menuetto (1890)
 6 min


 4 min
1 konsert
2013-11-09


 
4 konserter
1946-10-13


 
3 konserter
1985-09-12


Atenarnas sång
 


Atenarnas sång (salongsork.)
 


 
2 konserter
1942-01-16


Autrefois
 


 6 min
4 konserter
1925-02-15


Balettscen (1891)
 


 
1 konsert
1983-09-22


 7 min
3 konserter
2020-10-31


Berceuse op 40:5
 


 3 min
1 konsert
2015-11-29


Björken (1914)
 2 min
2 konserter
2013-11-09


Blåsippan (med orkester)
 



 
1 konsert
1992-04-28


Bröllopsmarsch ur Fåglarnas språk
 


Cantique för violin/cello och orkester (1914)
 


Canzonetta (1906/1911)
 4 min


Canzonetta (Stravinsky)
 4 min


Caprice (1898)
 
1 konsert
1983-09-22


Cassazione
 


 3 min
2 konserter
2021-10-28

JEAN SIBELIUS (1865-1957) DANSINTERMEZZO OP 45:2 Det första förlag som erbjöds trycka op 45, Dryaden och Dansintermezzo, tackade nej men Breitkopf & Härtel tog emot det med glädje och lät trycka såväl partitur som stämmor redan i november 1910. Det är i alla fall klart att tonsättaren själv var nöjd med sitt opus, för han tog ofta med det på sina konserter runt om i Norden och även i Lettland. Dansintermezzot är ett lysande exempel på Sibelius underhållande och lättare stil, och stycket skrevs tidigt 1904 till en tablå som skildrade Heines dikt "Ein Fichtenbaum… träumt von einer Palme" ("Ett fikonträd… drömmer om en palm"). Tre år senare genomgick musiken en revidering och omarbetning för större orkester. STIG JACOBSSON


Dansintermezzo (piano) (1904)
 


 
10 konserter
2000-11-12


 
5 konserter
2015-04-19


Den befriade drottningen (1906)
 15 min


 
3 konserter
1923-03-27


 5 min
4 konserter
2013-11-09


 2 min
3 konserter
1976-08-13


 6 min
6 konserter
2021-10-28

JEAN SIBELIUS (1865-1957) DRYADEN OP 45:1 Sibelius komponerade en lång rad korta orkesterverk, och bland de allra kortaste är de båda styckena opus 45: Dryaden och Dansintermezzo, tillsammans omkring åtta-nio minuter långa. De är också några av de få som inte direkt hämtat inspiration från det finska nationaleposet Kalevala, i varje fall inte från någon speciell händelse. Sibelius hade 1910 bjudits in för att i oktober hålla ett eget tonsättarporträtt i Kristiania tillsammans med Musikforeningens orkester, och han passade då på att ge en rad egna verk som presenterade olika sidor av hans skapande. Huvudnumret var andra symfonin, men han tog också med den symfoniska dikten Nattlig ritt och soluppgång, några avsnitt ur scenmusiken till Strindbergs Svanevit och erbjöd publiken dessutom två uruppföranden, In Memoriam och Dryaden. Åhörarna var överväldigade av hela konserten och tvingade fram ett extranummer, Valse triste. Det var under arbetet med den karga och sparsmakade fjärde symfonin, den som diktaren Elmer Diktonius kallade "Barkbrödssymfonin" som Sibelius tog en paus för att komponera Dryaden. Kanske såg han det som en klangövning. Likheterna med symfonin är påtagliga. Märkligt är emellertid att det inte finns några pukor i den annars fullvuxna orkestern. Men Dryaden var ett verk som vid olika framföranden väckt frågetecken och funderingar. Man fann likheter med Debussy "i den lösa impressionistiska formen med dess benägenhet för lätt utströdda klangbisarrier [!] utan tematiskt sammanhang". Det är väl ingen tvekan om att Sibelius här verkligen sett stycket som en studie i ständigt skiftande stämningar, i orkestral färgsättning och olika strukturer. Här finns de mest ömsinta viskningar men också vilda dansanta motiv, en rastlös vals. Analytikerna har varit måna om att framhålla verkets starka impressionistiska element, som att tematiken är gåtfull och aforistisk, koloriten pastellfärgad och metriken ovanligt fri. Man har rent av tyckt sig hitta reminiscenser ur Debussys En fauns eftermiddag. Efter en konsert med Hovkapellet på Operan i Stockholm i mars 1914 skrev den fruktade kritikern Peterson-Berger att "Dryaden och Nattlig ridt och soluppgång äro öfverskrifter som leda fantasin i mycket bestämda banor, men som musiken inte alls bryr sig om att följa. Hvad Dryaden hade för sig, törs jag inte inlåta mig på, men det lät minst sagt konstigt… Båda verken tillhöra tydligen Sibelius sista period, där verklig inspiration icke längre stå honom till buds, då han arbetat i omedveten förtröstan på sitt redan vunna namn." Men det fanns naturligtvis också lyssnare som förstod och som öppnade sina öron och talade om styckets charm och dess "genialt kolorerade" tonspråk. Diktonius talade om "ett friskt fladdrande blad från skogen" andra om "en pärla i raden av antikiserade tonpoem". STIG JACOBSSON


 
1 konsert
2015-12-05


 11 min
1 konsert
1985-09-12


 5 min
2 konserter
1925-03-12


Elegi ur Kung Kristian II-svit
 


Elegie, Menuetto, Musette, Visa ur Kung Kristian II (piano)
 


 
1 konsert
1986-04-29


En saga (1892)
 18 min
74 konserter
2017-09-01


 
1 konsert
1986-04-29


 4 min
1 konsert
2015-11-29


 11 min
5 konserter
2015-04-18


 15 min
1 konsert
2015-10-11


 7 min
9 konserter
1995-03-10


 14 min
1 konsert
2015-06-21


Finlandia
 


Finlandia (1899)
 9 min
98 konserter
2019-03-01


 2 min
2 konserter
1988-11-26


Finlandia (med manskör)
 


Finlandia (salongsmusik)
 


Finlandia-hymni, kör
 


 4 min
12 konserter
2015-12-05





Flickan kom ifrån sin älsklings möte (ork. Pingoud)
 


 
4 konserter
1927-03-06


 50 min
7 konserter
2015-10-23


 14 min
1 konsert
1990-10-30


Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (1909)
 4 min


Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
 


Granen (1914/19)
 
1 konsert
1983-09-22


Grevinnans konterfej (1906)
 


Har du mod?
 


Humoresk nr 1 d-moll för violin och orkester (1917)
 4 min


Humoresk nr 2 D-dur för violin och orkester (1917)
 3 min


Humoresk nr 3 g-moll för violin och orkester (1917)
 4 min


Humoresk nr 4 g-moll för violin och orkester (1917)
 4 min


Humoresk nr 5 Ess-dur för violin och orkester (1917)
 3 min


 3 min
1 konsert
1925-12-06


Humoresque nr 1 (med piano)
 


Hymn till jorden
 


 
1 konsert
1951-10-07


Hållilå, uti storm och i regn
 


 4 min
7 konserter
1986-10-03



Idyll op 24:6
 


 
2 konserter
2002-11-28


 
2 konserter
2007-11-29


 
2 konserter
1939-11-03


 7 min
1 konsert
1996-03-29


In memoriam (1910)
 



 4 min
45 konserter
2014-08-16


Islossningen i Uleå älv (1899)
 


 
6 konserter
1985-02-01


Jordens sång
 


Jubal (1907)
 
1 konsert
1935-12-15


 4 min
4 konserter
2013-12-07


 4 min
7 konserter
2003-12-09


 2 min
4 konserter
2011-12-10


 36 min
2 konserter
1983-09-01


Jägargossen
 


Kareliasvit (1893)
 15 min
15 konserter
2015-01-17


 8 min
9 konserter
2007-04-25


Kom nu hit död!
 


 1 t 15 min
5 konserter
2017-09-15


Kung Kristian II-svit, del 1
 


 
1 konsert
1984-10-30


Kyssens hopp
 


 7 min
1 konsert
1925-12-06


Lasse liten (1902)
 
1 konsert
1992-04-28


 
1 konsert
1978-10-03


 7 min
46 konserter
2013-01-30


 17 min
9 konserter
1993-04-29


 16 min
16 konserter
2007-04-28


 
1 konsert
1951-10-07


Luonnotar (1913)
 12 min
9 konserter
2019-10-04

JEAN SIBELIUS (1865-1957) LUONNOTAR OP 70 I Finlands nationalepos Kalevala börjar världens skapelse när Ilmatar, himladottern, lämnar sin luftiga tillvaro och blir havande med havet. I 700 år flyter hon omkring med Väinämöinen i magen, utan att kunna föda. En and söker en plats att bygga bo och Ilmatar sträcker upp sitt ena knä ur havet. Men när hennes egen smärta blir för stark gör hon ett kast med benen. Fågelboet sjunker, äggen spricker och av bitarna blir jord, himmel, sol, måne och stjärnor. Av denna skapelseberättelse gjorde Sibelius en tondikt för sopran och orkester. Han kallade den Luonnotar (Naturens dotter), vilket är ett annat namn på Ilmatar. Stycket har beskrivits som ett av hans mest "obevekligt finska". Det är en tolkning som stämmer med den nationalromantiska bilden av Sibelius. En annan tolkning framträder om man tänker på Luonnotar som en parallell till exempelvis Stravinskys Våroffer, som uruppfördes i Paris några få månader innan Luonnotars premiär på Gloucester Music Festival i England. Primitivismen i Våroffer bygger på föreställningar om det nationellt ryska men innebar också ett viktigt steg i utvecklingen av ett modernt, internationellt tonspråk. Detsamma gäller för Luonnotar. Inslaget av repetitiva musikmönster kan uppfattas som en länk mellan Anton Bruckner och den amerikanska minimalismen. Och när Sibelius till sist skildrar hur världen tar form, rör sig musiken bort från tonaliteten och bildar ett klangfält som är ganska svårt att förena med kompositörens uttalade aversion mot "den moderna tendensen" i samtidens musik. Berättelsen om Ilmatar/Luonnotar är förresten inte baserad på finsk folkdikt utan är ett eget bidrag av Elias Lönnrot som sammanställde och utgav Kalevala. Inspirationen kan han ha fått från indisk mytologi. TOBIAS LUND


 13 min
1 konsert
2012-03-17


Marssnön
 


Melodram
 


 3 min
2 konserter
1976-08-13


 
2 konserter
2015-12-05


 
1 konsert
1990-10-30


 6 min
10 konserter
1985-02-01


 2 min
3 konserter
1952-04-02


Musette ur Kung Kristian II-svit (salongsork.)
 


Musik till skådespelet "Ödlan" (1909)
 


 15 min
7 konserter
1974-02-07


Nocturne och Musette ur Kung Kristian II-svit (salongsork.)
 


 8 min
5 konserter
2019-06-11

JEAN SIBELIUS (1865-1957) NOCTURNE UR KUNG KRISTIAN II Sibelius skrev en hel del musik till teatern under sin karriär och även om det ofta handlade om kortare satser och illustrerande eller stämningsskapande passager så utformade han den musikaliska gestaltningen med säker fingertoppskänsla. Tänk bara på den kongeniala musiken till Nobelpristagaren Maurice Maeterlincks ödesmättade triangeldrama Pelléas och Mélisande eller den bitterljuva Valse triste till Arvid Järnefelts drama Döden (Kuolema). Till Sibelius tidiga verk för teatern hör skådespelsmusiken till Kung Kristian II av författaren Adolf Paul (1863-1943), bördig från Brommö i Vänern men av tysk-italiensk härstamning och uppväxt i Finland. Han var under större delen av sitt liv verksam i Berlin där han rumlade med August Strindberg och Edvard Munch på Zum schwarzen Ferkel ("Det lortiga ungsvinet", där Heinrich Heine och Robert Schumann tidigare varit stamgäster). Sibelius och Adolf Paul lärde känna varandra vid Helsingfors musikinstitut där de båda studerade för tonsättaren och pianisten Ferruccio Busoni. Som författare var socialisten Adolf Paul djärv och radikal - en rebell som chockerade med våld och sexualitet i sina böcker. Hans novellsamling The Ripper om Jack Uppskäraren refuserades av Bonniers för att den var för obscen. Det historiska skådespelet Kung Kristian II däremot, om "Kristian Tyrann" och Stockholms blodbad 1520 (skildrat i svitens ballad), gick hem hos de breda folklagren och hyllades med stående ovationer vid premiären i Helsingfors 1898. Sibelius satte efteråt samman fem episoder till en svit med en nykomponerad nocturne avsedd för kärleksscenen mellan Kung Kristian och Dyveke, en kvinna av folket. STEFAN NÄVERMYR


Nocturno op 24:8
 


 
1 konsert
2015-04-19


 3 min
1 konsert
2015-11-29


Okeaniderna (1913)
 10 min
16 konserter
2015-08-24


Oma maa (1918)
 11 min


Onward, ye peoples
 


Overture i f-moll (1889)
 


Pan och Eko (1906)
 5 min
12 konserter
1942-03-29


Pelléas et Mélisande
 


 26 min
10 konserter
2019-08-27


Performance for male chorus and orchestra
 


 15 min
1 konsert
1992-11-24


 
1 konsert
1992-10-06


 13 min
21 konserter
2019-09-28

JEAN SIBELIUS (1865-1957) POHJOLAS DOTTER OP 49 Sibelius intresserade sig för Kalevala och detta finska nationalepos många spännande hjältar och äventyr. Ett av äventyren handlar om när den vitskäggige patriarken och siaren Väinämöinen får syn på Pohjolas dotter. Pohjola är den symboliska sinnebilden av Norden. Sittande på en regnbåge väver hans dotter ett kläde av guld. Väinämöinen är fortfarande skakad över att den vackra Aino föredragit att ta sitt liv framför att "trösta en tandlös gubbstrutt". Nu ber han flickan följa med honom, och det lovar hon att göra, men bara om han klarar av ett antal omöjliga uppdrag. En hel del klarar han av tack vare sin trollkunnighet. Det svåraste visar sig vara att bygga en båt av sländan på hennes spinnrock. Han förstår i sin älskogsiver inte att han utsätts för gyckel, men efter hand angrips han av onda andar, skadar sig på en yxa och är i så dålig kondition att han slutligen ger upp. Han far fortast möjligt hemåt med skammens rodnad på kinderna. Över denna berättelse skrev Sibelius en glänsande symfonisk dikt. Det blev hans sjätte verk med motiv ur Kalevala. Han uruppförde själv sin musik den 29 december 1906 på Mariinskijteatern i St Petersburg och retade därmed det finska etablissemanget. Anledningen att många i Finland upprördes över att detta klart finska verk uruppfördes i Ryssland berodde på att det var oroliga tider. Ingen hade glömt mordet på Finlands ryske generalguvernör Bobrikov 1904, och befarade repressalier. Men framförandet avlöpte succéartat, eftersom den ryska intelligentian var Finlandsvänlig. Sibelius blev inropad många gånger. Ett år senare framfördes verket av Armas Järnefelt i Stockholm. Han var Sibelius svåger och verksam som hovkapellmästare vid Kungliga operan. Den konserten recenserades av den fruktade kritikern Wilhelm Peterson-Berger som emellertid var på ett ovanligt positivt humör och formulerade sig lyriskt om "denna symfoniska dikt af strålande och ny skönhet, en musik som öppnar mäktiga fjärrsyner in i framtidens värld". STIG JACOBSSON


 5 min
1 konsert
2006-09-28


Presto för stråkar (1894)
 


Promotionskantat 1894 (1894)
 


Promotionsmarschen
 


 3 min
3 konserter
1962-10-18


 7 min
2 konserter
1999-11-04


 11 min
13 konserter
1996-04-18


Romance für Violine oder Cello-solo
 


Romans A-dur op 24:2
 


Romans C-dur
 


 5 min
3 konserter
1983-09-26


Romans Dess-dur (salongsmusik)
 


 3 min
1 konsert
2003-11-01


 5 min
2 konserter
2009-05-20


 6 min
1 konsert
2015-11-29


Romans op 24:4
 


Romans op 24:9
 


 
1 konsert
1990-10-30


Sandels, manskör och orkester
 


Scaramouche
 


 
1 konsert
2018-04-07


 6 min
9 konserter
1985-01-31


Se`n har jag ej frågat mera
 


Serenad D-dur för violin och orkester (1912)
 6 min


Serenad g-moll för violin och orkester (1913)
 8 min


 
1 konsert
1983-09-22


Sippan (med orkester) (1917)
 


 22 min
4 konserter
2017-09-01


 13 min
4 konserter
1942-03-08


 2 min
2 konserter
2007-11-29


 
1 konsert
1986-04-29


Spånet på vattnet
 


 1 t 11 min
1 konsert
1994-11-05


 30 min
5 konserter
2001-01-28


 30 min
1 konsert
2015-11-29


Stråktrio (1893)
 12 min
1 konsert
2015-11-29


 6 min
1 konsert
1993-03-28


 8 min
1 konsert
1933-04-23


 7 min
1 konsert
1972-11-12


Suomen Jääkärien Marssi
 


 
5 konserter
1993-01-31


Swanwhite: Incidental Music (1908)
 24 min


 4 min
10 konserter
2015-12-05


Svarta rosor
 


 2 min
7 konserter
2009-09-24


Svit (1929)
 


 12 min
1 konsert
2015-11-29


 20 min
1 konsert
1943-01-21


Svit nr 2 ur Stormen (1925)
 12 min


 14 min
2 konserter
1973-06-14


 25 min
58 konserter
1995-08-09


 40 min
72 konserter
2018-03-18


 5 min
7 konserter
2012-10-06


 44 min
144 konserter
2020-03-06

JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 2 D-DUR OP 43 Allegretto Tempo andante ma rubato Vivacissimo Finale: Allegro moderato (satserna tre och fyra spelas i en följd) Efter de avslutande högre studierna i Berlin och Wien skrev Sibelius, vid återkomsten till Helsingfors, körverket Kullervo. Verkets framgång gav honom ställningen som Finlands ledande kompositör, en position han behöll livet ut. En rad symfoniska dikter byggda på ämnen ur den finska mytologin följde och Sibelius kom att spela en viktig roll i formandet av den finska nationella identiteten. Han blev också den drivande kraften i utvecklingen av den nordiska symfonin. Sibelius hade sedan barndomen dyrkat Tjajkovskij men hans skolning hade tvingat in honom i en mera germansk tradition. Tjajkovskijs inflytande är ändå fullt hörbart, inte minst i de båda första symfonierna. Särskilt i den andra bygger han likt idolen upp höjdpunkter med breda melodiska linjer och långsamt skiftande harmonik, och låter musiken växa organiskt. Motiven byggs ofta upp gradvis, där temat upprepar sig mot sitt slutmål. Denna metod kom han att utveckla, och behärskade den till fullo i den senare tredje symfonin. Likt Beethoven så förnyar han sin personliga kompositionsteknik och stil för varje nytt verk. Andra symfonin påbörjades våren 1901 under ett års vistelse med familjen i Rapallo utanför Genua, Italien. Den är delvis inspirerad av Dantes gudomliga komedi men även av Don Giovannis öde i Mozarts opera med samma namn. Detta ger den en dramatiskheroisk karaktär, som är tydligt hörbar inte minst i sista satsen. I den långsamma andra satsen lånar han till och med direkt Kommendörens tema ur Don Giovanni och använder också samma mörka tonart som är operans grundtonart, d-moll. Men symfonin bär också i sitt tonspråk spår av Italiens värme och sol och man kan med lite fantasi även förnimma en underton av längtan till hemlandet Finland, till de ljusa sommarnätterna och den livslånga kärleken till naturen i Norden. Trots Sibelius vana att bryta ner sina teman i mindre beståndsdelar, något som lät ovant till en början för samtidens lyssnare, mottogs ändå symfonin med stor entusiasm. Verkets underliggande drag av fosterländskt patos tilltalade finnarna som törstade efter frihet från den tsarryska överheten. Vännen och dirigenten Robert Kajanus sa om verket att han hörde "den mest hjärtekrossande protesten mot alla orättvisor som hotar vår tid" men också att den lovade nya möjligheter i framtiden. Officiellt motsatte sig Sibelius denna tolkning, möjligtvis av rädsla för censur och repressalier, men det är mycket möjligt att den intentionen ändå fanns. I finalen hörs nämligen ett eko från Mussorgskijs opera Boris Godunov i viola- och cellostämman, ur scenen där munken Pimen räknar upp Tsar Boris förbrytelser. Slutet präglas av glans och hänryckning, och musiken lyfts mot ljusa höjder - ett slut som har få musikaliska motsvarigheter. ANDREAS KONVICKA


 30 min
30 konserter
2021-09-10

JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 3 C-DUR OP 52 Allegro moderato Andantino con moto quasi allegretto Moderato. Allegro (ma non tanto) Få tonsättare har lyckats skapa en så betydelsefull och varierad serie symfonier som Jean Sibelius. Ingen av symfonierna är den andra lik, men tvärtemot Beethovens nio symfonier strävar inte Sibelius sju från klassicism till romantik, utan snarare tvärt om. Den tredje symfonin påbörjades 1904, strax efter det att Sibelius flyttat in i villan Ainola i Järvenpää där han skulle komma att bo resten av sitt liv - i över 50 år. Men trots att symfonin är ljus och solig krävde den ett omfattande och intensivt arbete, och den kunde inte spelas förrän i september 1907 med tonsättaren som dirigent i Helsingfors. Dessa år utgör en mycket kreativ period då flera stora verk såg dagens ljus och då Sibelius även började bli uppskattad utomlands. De orkestrala resurserna är knapphändiga och symfonin har bara tre satser (fast finalen kan sägas motsvara både scherzo och final-allegro). Han hade just avslutat sin violinkonsert och vem kunde efter detta överdådiga verk tro att Sibelius nu skulle vika av från den storslaget romantiska banan till förmån för en mer klassisk och kammarmusikaliskt stram tonkonst. Samma egenskaper utmärker för övrigt även fjärde symfonin, men i motsats till den symfonins inåtvända, asketiska grubblande är trean en ren och solig idyll. För att uppnå sina syften behövde han bara använda en relativt liten orkester jämfört med de enorma orkesterresurser hans samtida Strauss, Mahler och Reger använde till sina orkesterorgier. Sibelius använder blecket sparsamt, utom i den stora stegringen i finalen. I denna musik har han klivit fram ur Kalevala-mystikens dunkel, men han syftar inte till någon neoklassicism eller pastischmusik. Han strävar bara efter en ren musik med total behärskning av formspråket. Musiken går dessutom i C-dur, men kanske inte alldeles renodlat… Stråkarnas ständigt skiftande sextondelsfigurer bildar bakgrunden till första satsens utveckling, där rytmiskt markanta motiv dyker upp i olika instrumentgrupper. Satsen har en perfekt proportionerad sonatform, och den utvecklas mycket organiskt. I den något melankoliska andra satsen intonerar flöjterna en folkligt enkel melodi, vilken efter hand tämligen oförändrad dyker upp i olika instrument. Finalen är tvådelad och de båda delarna skiljer sig markant från varandra. Först kommer ett scherzoparti, sedan en energisk avdelning som utvecklas till en kraftfull slutstegring. Sibelius liknade själv musiken vid "Tankens utkristallisering ur kaos". STIG JACOBSSON


 38 min
27 konserter
2021-11-11

JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 4 A-MOLL OP 63 Tempo molto moderato, quasi adagio Allegro molto vivace Il tempo largo Allegro Jean Sibelius fjärde symfoni skrevs mellan 1910 och 1911 och är en hudlös redogörelse för inåtvändhetens många facetter. Den kom till under en period i tonsättarens liv som får betecknas som svår. Efter att ha överlevt en cancertumör plågades han av en ihållande skräck för återfall. Europa befann sig därtill i en övergångsfas, den så optimistiska starten på seklet hade börjat fördunklas av krigsskrammel och militärisk oro. Så inleds också konserten i a-moll med en avskalad och avig melodislinga - en ensam fagott mot mullrande trögt, basstråk. Tempot är långsamt, quasi adagio som angivet i partituret. Sibelius har lämnat de pampiga, flödande fraserna bakom sig. Modernist är han inte, men heller inte den glödande wagnerian han en gång varit. I stället leker han med det på en gång gäckande och frånstötande tritonus-språnget som han redan utforskat i tredje symfonin, (också kallat för djävulsintervallet). Det är en snårig, långsam första sats som inte ger sig till lyssnaren riktigt, men som slår an en djupt personlig ton. Inte minst i de avskalade, nästan solistiska partierna - ett grepp som i princip bara Mahler ägnar sig åt vid den här tiden. Efter den första satsens olycksbådande tillkännagivande, piggnar verket till i den korta andra satsen. Allegrots inledande flöjtlek öppnar förhoppningsfullt men snart börjar orkestern, även här, att kvalfullt vrida sig inåt. Satsen avslutar sig själv tvärt i en nedtonad stråksorti, som kom den på andra tankar. Det är effektivt, och liknar till formen ett inre väderomslag. En känslomässig kollaps, närmast. Den tredje satsen (largot i ciss-moll) är kanske symfonins mest signifikanta. Tonspråket arbetar bokstavligen i en bipolär anda, slänger sig mellan stram återhållenhet och smäktande partier à la Parsifal. Det är musik som öppnar och sluter sig. Fångar in och stöter bort. Som på allvar försöker gestalta det som rör sig på insidan. Och inte i meningen ledsen-glad-arg-upplivad, utan i en mer subtil riktning. Jean Sibelius egen bror var en av de första utbildade psykoterapeuterna i Finland och tonsättaren var djupt inspirerad av denna nya vetenskap. Verket knyts ihop i en sista elegant uppvisning, den fjärde satsen (allegrot i A-dur) där symfonins alla särdrag - tritonusleken, den moderna orkestreringen, de nyckfulla tempoväxlingarna - ges fullt spelutrymme. Inledningen spritter av klassicistisk energi och ges färg av klockspelet. Men också här är osäkerheten ständigt inskriven i partituret. Slutligen som för att ge den olycksbådande starten av verket rätt, klingar satsen och verket ut i ett emblematiskt förslutande a-moll-ackord. EDITH SÖDERSTRÖM


 31 min
56 konserter
2019-02-26


 29 min
25 konserter
2015-12-02


 21 min
42 konserter
2020-11-05



 
1 konsert
1978-10-03


Säv, säv, susa
 


 5 min
11 konserter
2015-04-19


 3 min
6 konserter
1986-10-03


Tapiola (1926)
 18 min
16 konserter
1996-04-14


 4 min
1 konsert
2009-04-04


 5 min
1 konsert
2007-05-06


 
1 konsert
2015-04-19


Tio pianostycken op 24 (1895)
 


 
2 konserter
2018-11-25


 10 min
26 konserter
2014-04-23


 
1 konsert
2015-12-05


Uvertyr a-moll (1902)
 


Uvertyr E-dur (1891)
 


Uvertyr till Stormen (1925)
 6 min


Vals op 24:5
 


 4 min
1 konsert
1930-10-05


Valse chevaleresque
 


Valse lyrique
 


Valse romantique
 


 5 min
133 konserter
2020-02-19

JEAN SIBELIUS (1865-1957) VALSE TRISTE I själva verket är Valse triste ett mycket tragiskt stycke musik. Det skrevs till skådespelet Kuolema (Döden), författat av Sibelius svåger Arvid Järnefelt. I inledningsscenen vakar Paavali över sin döende mor. Han är trött och somnar. Ett strålsken materialiseras i rummet; det hörs från fjärran en tvekande musik som kommer närmare och närmare. Snart är vi medvetna om rytmen och melodin till en vals. Modern reser sig ur sin dödskoma, först haltande, sedan med svepande rörelser, med sin långa vita svepning fladdrande som en balklänning dansar hon vals som en vålnad i det underliga ljuset. Hon bjuder upp osynliga partners, men ingen vill titta henne i ögonen. Hon sjunker tillbaka på sängen, andfådd och utmattad; reser sig upp igen och dansar med ökad energi. Det knackar hårt på dörren, som om beniga nävar anfaller den. Plötsligt försvinner de spöklika dansarna, musiken dör bort, och när kvinnan vänder sig mot den öppnade dörren, ger hon ifrån sig ett skrik, som om hon tittat in i Dödens ansikte. Sonen vaknar upp och finner sin mor död. STIG JACOBSSON


Valse triste
 


 
1 konsert
1992-10-06


Valse triste (salongsork.)
 


 2 min
10 konserter
2015-04-19


 2 min
7 konserter
1986-10-03



 
1 konsert
2012-05-13


 33 min
106 konserter
2018-08-23


 
1 konsert
1983-11-22


Vitsippan (med orkester)
 


 5 min
1 konsert
2015-12-05


 
1 konsert
1942-01-16


 
1 konsert
2002-11-28


 
1 konsert
1935-12-15


Vårsång (1894)
 8 min
6 konserter
2019-06-19


Väinämöinens sång
 

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!