Arkiv

JOAKIM SANDGREN (f 1965) NYTT VERK FÖR FLÖJT, PIANO OCH CELLO I snart 20 år har Joakim Sandgren envetet trugat på med att utforska ett sonogram, det vill säga ett slags digital analys av det klingande i ett kort litet ljudfragment av den parisiska trafiken. Om och om igen har Sandgren vridit och vänt på de olika musikaliska, tidsliga och strukturella egenheterna som han avläst, lyssnat och fascinerats av. Associationen till Monets berömda målningar av katedralen i Rouen är inte utan fog, Sandgrens musik är likt utforskandet av olika dagrar, olika nyanser. Även explicit i det klingande ljudet får man som publik ta del av processerna, höra hur ljuden mellan såväl instrument och bandstämma (det som hörs från högtalarna) hela tiden är i pågående. Ljuden pågår, formen pågår, och allt färgas minutiöst ömt, men framförallt - oavbrutet. Att kvällens två verk delar ursprung i ett parisiskt ljud, och på många vis ger ett eko av en fransk tradition inom både konst (läs Monet) och musik (här kan den alldeles för generaliserande beteckningen spektralskolan läsas in) är en fingervisning om varför Sandgren sedan 1990-talet bott och verkat i Paris där sensibiliteten inför form, process, men också utforskandet av det akustiska rummet med såväl instrument som elektronik inte är ett undantag, utan en regel. ESAIAS JÄRNEGARD

JOAKIM SANDGREN (f 1965) NYTT VERK FÖR VIOLIN, GONG OCH BASKLARINETT I snart 20 år har Joakim Sandgren envetet trugat på med att utforska ett sonogram, det vill säga ett slags digital analys av det klingande i ett kort litet ljudfragment av den parisiska trafiken. Om och om igen har Sandgren vridit och vänt på de olika musikaliska, tidsliga och strukturella egenheterna som han avläst, lyssnat och fascinerats av. Associationen till Monets berömda målningar av katedralen i Rouen är inte utan fog, Sandgrens musik är likt utforskandet av olika dagrar, olika nyanser. Även explicit i det klingande ljudet får man som publik ta del av processerna, höra hur ljuden mellan såväl instrument och bandstämma (det som hörs från högtalarna) hela tiden är i pågående. Ljuden pågår, formen pågår, och allt färgas minutiöst ömt, men framförallt - oavbrutet. Att kvällens två verk delar ursprung i ett parisiskt ljud, och på många vis ger ett eko av en fransk tradition inom både konst (läs Monet) och musik (här kan den alldeles för generaliserande beteckningen spektralskolan läsas in) är en fingervisning om varför Sandgren sedan 1990-talet bott och verkat i Paris där sensibiliteten inför form, process, men också utforskandet av det akustiska rummet med såväl instrument som elektronik inte är ett undantag, utan en regel. ESAIAS JÄRNEGARD