Stäng
Meny

Arkiv

Carl Nielsen


29 små preludier
 


 4 min
2 konserter
1991-12-07


 
3 konserter
2015-12-05


 4 min
5 konserter
2015-06-06


 3 min
2 konserter
2009-04-04


 24 min
39 konserter
2014-03-21


 24 min
16 konserter
2018-01-26


Chaconne (1916)
 
2 konserter
1973-10-30


Commotio (1931)
 20 min
2 konserter
1968-11-04

CARL NIELSEN (1865-1931) COMMOTIO Carl Nielsen förknippas väl inte i första hand med orgeln; han var själv inte utövande organist och hans orgelkompositioner är fåtaliga. Men han hade under många år ett stort intresse för instrumentet, en fascination som väcktes när han 1913 fick höra Karl Straube, Tysklands ledande organist, ge en konsert i Köpenhamn. Nielsen, som blev god vän med Straube, bestämde sig för att skriva en fantasi för orgel och började också skissa på en sådan, men den planen rann ut i sanden. Inte förrän 1929 kom hans första orgelkompositioner, 29 korta preludier. Efter detta kände han sig mogen att gripa sig an ett större verk för instrumentet, ett arbete som tog närmare två år och resulterade i den monumentala Commotio, ett av den nordiska orgellitteraturens märkligaste verk. Nielsen beskrev själv sitt verk som "ett försök att återuppbygga den enda verkligt giltiga orgelstilen, nämligen den polyfona musik som passar särskilt väl för detta instrument." Yttrandet visar att Nielsen vid denna tid var influerad av den s k orgelrörelsen, som sedan några år påverkade danskt orgelbyggeri och orgelkonst, något som antyds i den latinska verktiteln - av Nielsen översatt som "rörelse, även andlig". Orgelrörelsens barockinspirerade, objektiviserande, antiromantiska estetik harmonierade väl med Nielsens musiksyn. Commotio inleds med ett långt kraftfullt parti, som övergår i ett pastoralt Andantino, vilket i sin tur leder fram till den första av de två fugor som utgör verkets kärna. Denna fugas tema är energiskt och motoriskt, medan den andra fugan har ett mer dansant tema av gigue-karaktär. En rytmisk omformning av detta tema leder fram till ett friare parti, men i slutet av verket återkommer temat i sin ursprungliga gestalt och fortsätter fram till den magnifika slutkulminationen. Commotio är i flera avseenden en solitär, och det går knappast att peka på någon direkt förebild - i varje fall ingen samtida. Den inspiration som oftast framhålls är från 250 år tidigare: den danskfödde Dieterich Buxtehudes preludier med sin växling mellan fritt improvisatoriska och fugerade avsnitt. Även Johann Sebastian Bach har nämnts i sammanhanget; inledningen har tydliga beröringspunkter med Bachs stora g-mollfantasi. Trots att Nielsen själv, i orgelrörelsens anda, såg det som felaktigt att betrakta orgeln som en orkester, har Commotio vid sidan av barockinspirationen även symfoniska drag - man kan till exempel tänka på de återkommande stort upplagda dynamiska stegringarna - och verket har till och med kallats "Nielsens sjunde symfoni". SVERKER JULLANDER


Dansscen och Folie d'Espagne
 


 
1 konsert
2002-11-28


 2 min
1 konsert
1999-04-17


 2 min
3 konserter
1995-02-21


 
1 konsert
1922-02-05


 10 min
4 konserter
2010-03-19


Festival prelude
 


 18 min
12 konserter
2015-05-13


 19 min
9 konserter
2010-03-19


 4 min
5 konserter
1991-08-14


 
1 konsert
1935-10-13


Genrebillede (med piano)
 


Helios (1903)
 12 min
32 konserter
2016-04-15


 
1 konsert
1938-03-25


 23 min
3 konserter
1971-07-17


I Aften
 


 2 min
2 konserter
1999-11-04


Jens Madsen ur "Fire jydske sange"
 


Jeronimus sång ur Maskerade
 


 24 min
15 konserter
2015-08-24


Liten svit (1888)
 16 min
19 konserter
1986-12-04


 2 min
1 konsert
1988-10-08


 9 min
10 konserter
2009-06-17




Saga-dröm (1909)
 11 min
11 konserter
2021-09-10

CARL NIELSEN (1865-1931) SAGA-DRØM OP 39 Även Danmarks store tonsättare Carl Nielsen hade perioder av skaparkris. När han fullbordat sin härliga opera Maskarade skrev han mellan åren 1906 och 1910 just inga verk av stor betydelse, mest jubileumskantater, skådespelsmusik och sånger. Men ett verk sticker ut: den runt tio minuter långa symfoniska dikten Saga-Drøm som han arbetade med 1907-1908 och tillägnade den svenske tonsättarkollegan och vännen Bror Beckman. Viktig information om vad stycket handlar om kunde man få av den tryckta upplagan från 1920. På ett löst ark kunde man läsa följande motto från Njals saga: "Nu drömmer Gunnar; lad ham nyde sin Dröm i fred." Nielsen hade stort intresse för isländska sagor och just vid den här tiden hade han fascinerats av äventyren i Njals saga, speciellt hade han fängslats av den episod där Gunnar på Hlidarende red österut med sina bröder och rodde över Tjorsån på väg genom Norge. När de kommit ett stycke från älven överväldigades de av trötthet. De steg av hästarna och Gunnar föll i sömn. Att han snart fick en våldsam dröm märkte bröderna, men Hjort och Kolskägg lät honom drömma färdigt, som det ju också står i Nielsens motto. När han genomsvettig vaknade, frågade de vad han drömt, och på typiskt lakoniskt saga-manér svarade han att om han drömt denna dröm innan de gett sig i väg skulle han inte ha ridit med så få män i sitt följe. Han hade drömt om att de förföljts av vargar som anfallit från alla håll och som han bekämpat i en hård strid med båge och svärd. Det skulle visa sig att det var en profetisk dröm. Han skulle bli tvungen att utkämpa många stridigheter. Musiken börjar med nordisk naturmystik i Sibelius anda, ett stilla andante tranquillo, medan en dimmig koral försöker tränga fram, men avbryts av ett fugato som blir alltmer rörligt. Naturens alla röster kommer till tals i form av flöjt, oboe, klarinett, fagott, klockspel, och mot slutet kommer koralen i fokus innan stycket avslutas stilla och lugnt. Carl Nielsen dirigerade själv Musikforeningen vid uruppförandet av Saga-Drøm den 6 april 1908, bara fem dagar efter fullbordandet. STIG JACOBSSON


 3 min
1 konsert
1999-11-04


Saul and David: Opera in 4 Acts
 


 6 min
5 konserter
2018-02-16


 7 min
5 konserter
2001-12-09


 
1 konsert
2002-11-28


 
1 konsert
1943-03-20


 
1 konsert
2015-12-05


 
2 konserter
1945-02-06


 25 min
9 konserter
2001-01-28


 
2 konserter
1951-01-18


 25 min
5 konserter
1996-02-20


Studie efter Naturen (1916)
 


 30 min
23 konserter
2021-08-27


 33 min
34 konserter
2018-11-30

CARL NIELSEN (1865-1931) SYMFONI NR 4 OP 16 "DE FYRA TEMPERAMENTEN" Allegro collerico Allegro comodo e flemmatico Allegro sanguineo När Carl Nielsen åren 1918-1920 periodvis vikarierade för Wilhelm Stenhammar som dirigent för Göteorgs Symfoniker passade han på att framföra sin andra symfoni från 1902, "De fyra temperamenten". Hans intryck av orkestern vid denna tid är rörande: "Nu har jag haft repetition med orkestern och det är en stor konstnärlig tillfredsställelse att spela med dessa människor, ty de följer min minsta vink och visar mig så stor respekt att jag nästan blir generad." Orkestern hade säkerligen Nielsens debut i Göteborg i februari 1914 i gott minne, liksom Stenhammars tidigare framföranden av symfonierna nr 1, 3 och 4 samt uvertyren Helios och delar ur operan Maskarade. Orkestern kunde - och tyckte om - sin Nielsen. Hur kom då andra symfonin till? Tonsättaren har själv berättat dess historia: "Idén till symfonin De fyra temperamenten fick jag för många år sedan i en bykrog på Själland. När jag med min hustru och några vänner drack ett glas öl, observerade jag en högst komisk bild, som hängde på väggen i en gammal förgylld ram. Bilden var indelad i fyra fält, i vilka "temperament" var framställda med titlar: det koleriska, det flegmatiska, det melankoliska och det sangvinska. Kolerikern satt till häst. Han hade ett långt svärd i handen, varmed han slog vilt ut i tomma luften. Ögonen stirrade, håret fladdrade och hans ansikte gav uttryck av vrede och ett sataniskt hat som kom mig att brista i gapskratt. Det andra tre bilderna var lika komiska och mina vänner och jag själv hade hjärtinnerligt roligt åt denna skildring av de mänskliga temperamenten." I den andra satsen beskriver Nielsen en yngling han mött: "Han hade ett litet drag av stillsam melankoli, varför man kände behov av att vara god mot honom. Han var gärna litet bekväm och lättjefull och satt ofta under varma sommardagar sysslolös i hamnen. Jag har aldrig sett honom dansa. Därtill var han för overksam, men han kunde gunga med kroppen i långsam valstakt och med tanke på detta rörelsemoment har jag genomfört satsen Allegro commodo e flemmatico och försökt att fasthålla ett stämningstillstånd, som är helt fjärran från energi och känsla. Endast en enstaka gång blir det ett kraftuttryck - ett forte. Vad skedde då? Föll det en tunna i vattnet från ett av skeppen i hamnen som störde pojken, där han låg på rygg och drömde ute på vågbrytaren? Vem vet det? Men hur som helst, efter någon minut är allt lugnt igen. Ynglingen somnar in. Vattnet är åter blankt som en stor spegel." Den tredje satsen skildrar melankolin och där verkar det musikaliska materialet ha tagit sin egen riktning: "Andante malincolico vill uttrycka en melankolisk människas karaktär, men här som alltid i tonernas värld är en titel eller ett program endast en pekpinne. Det komponisten vill har mindre betydelse än det tonerna uttrycker, det som musikens innersta väsen fordrar." Carl Nielsen talar om "ett starkt utbrott… varefter oboen kommer med ett litet vemodigt och suckande motiv, som efter hand utvecklas och når en klimax av klagan och smärta." I den avslutande satsen gestaltas en självgod typ: "I Allegro sanguineo har jag försökt att skildra grundkaraktären hos en man, som stormar tanklöst fram i tron att hela världen tillhör honom och att stekta sparvar skall flyga in i munnen utan något besvär eller arbete. Under en kort minut blir han likväl ängslig och snappar efter luft i häftiga synkoper, men detta är snart glömt. Även om musiken nu går i moll ger hans glada och något övermodiga natur sig dock tillkänna." Symfonin gick hem både hos publik och kritiker den 18 februari 1920: "Programmet mottogs av den fåtaliga publiken med stor förtjusning. De blommor kapellmästaren fick mottaga, inneburo ett varmt tack och ett välkommen åter." STEFAN NÄVERMYR


 38 min
24 konserter
2015-05-21


 33 min
68 konserter
2019-09-28

CARL NIELSEN (1865-1931) SYMFONI NR 4, "DET UUDSLUKKELIGE" Allegro Poco allegretto Poco adagio quasi andante Con anima. Allegro (satserna spelas i en följd) Hos Nielsen samlas en rad egenskaper som kan synas oförenliga. Han kom ur en romantisk tradition men blev efterhand en radikal; till naturen var han enkel och positiv men utvecklades till en musikalisk filosof och estet, han var en hantverkets mästare men samtidigt i högsta grad musikaliskt experimentell. Eklektisk eller nyskapande, det är bara att välja. Nielsen själv var öppen för nya idéer och tvekade inte att lämna invanda vägar. Med sina breda musikantiska erfarenheter (han spelade kornett, slagverk och violin) har Nielsen alltid varit populär bland orkestrar: han är en "musikernas tonsättare" vars stämmor nästan alltid är innehållsrika och utmanande. "Det uudslukkelige", den outsläckliga, var Nielsens egen och mycket betydelsefulla undertitel till den fjärde symfonin (1916). Efter den traditionella första symfonin och den gemytliga andra började Nielsen att på allvar visa framfötterna i den tredje symfonin. Den kan betraktas som en vändpunkt i hans konstnärliga utveckling och fyran var ett viktigt steg mot den radikala femte symfonin och den avslutande sjätte som ofta benämns gåtfull eller undflyende. Fjärde symfonin är tät och intensiv, men här finns också rofyllda öar för återhämtning. Symfonins fyra satser spelas utan avbrott men deras respektive karaktär framgår av tempobeteckningarna (hastigt, något mindre hastigt, något mindre långsamt, själfullt/hastigt). Symfonin inleds med en kraftfull, fullkomligt överrumplande förstasats, går över ett graciöst allegretto (där blåsinstrumenten inledningsvis dominerar) och en glödande tredjesats innan den avslutas med en braskande final där två pukslagare duellerar våldsamt - hetsade och uppbackade av den övriga orkestern. Så här beskrev Nielsen själv symfonin: "Titeln uudslukkelig antyder något som bara musiken själv kan uttrycka: den elementära livsviljan. Endast musiken kan ge ett abstrakt uttryck av livet, i motsats till de andra konsterna som måste skapa modeller och symbolisera. Musiken löser problemet enbart genom att vara sig själv; för musik är lika med liv medan de andra konsterna endast avbildar livet. Livet är outplånligt och outsläckligt, igår, idag och i morgon, livet var, är och kommer att existera i kamp, konflikter, alstring och förintelse." STEFAN NÄVERMYR


 35 min
28 konserter
2013-04-26


 33 min
17 konserter
2015-05-30


 9 min
2 konserter
1981-02-12


Symfonisk svit för piano
 


 
1 konsert
1943-03-20


 8 min
1 konsert
2010-09-27


 5 min
36 konserter
2016-06-06


 4 min
34 konserter
2015-06-04


 
1 konsert
1951-02-27


 35 min
26 konserter
2017-01-07


 
1 konsert
1949-11-15


 21 min
2 konserter
2015-10-11

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!