Arkiv

Johann Sebastian Bach (1685-1750) Brandenburgkonsert nr 2 F-dur BWV 1047 Allegro Andante Allegro assai - Har du inte hört min inspelning av Brandenburgkonserterna?! Philip Pickett stirrade på mig som om jag hade fisit i drottningens närhet eller oprovocerat börjat prata om likmask. Jag hade fått möjlighet till en timmes intervju i London med den här giganten inom tidig musik. Under den timmen svarade maestro Pickett fem gånger i sin mobiltelefon när han inte berättade att han själv var i stort sett den ende europeiske dirigent som kunde tolka Bach. Det spelar ingen roll, Philip Picketts inspelningar av Brandenburgkonserterna (som jag sen dess lyssnat på många gånger) är bland det fräschaste man kan höra. Han hade kommit fram till sina tolkningar genom att läsa in retoriska spetsfundigheter från antika dramer, som han menade att Bach känt till. Hur det än ligger till med detta, inspelningarna är helt suveräna! De fem Brandenburgkonserterna är väl ett av historiens mest otacksamma uppdrag. De tog flera år att skriva och Bach fick aldrig betalt för dem eller ens ett tack. Han var vid tillfället anställd i Köthen, men konserterna skrevs för markgreven av Brandenburg. Greven hade över huvud taget inte möjlighet att uppföra musiken eftersom han inte hade den sortens eller ens så många musiker anställda, så hans otacksamhet var kanske logisk. Men vad var det med den här markgreven som lyckades tända en sådan gudagnista hos Bach? Bachs första hustru hade nyligen dött, det fanns väl ingen anledning att han just där och då skulle skriva musik som skulle glädja så många under så lång tid? Men det kan ändå ha varit förhållandena i Köthen som släppte lös Bachs skaparkraft. Prins Leopold var en ung och musikhungrig prins, orkestern var stor, hela 18 musiker. Bach kom väl överens med sin arbetsgivare som blev gudfar till en av Bachs många söner. Ja, så uppskattad blev Bach att prins Leopold inte kunde vara utan honom ens på sina resor. När prinsen åkte till Karlsbad för att dricka brunn följde Bach och ytterligare fyra musiker med. Att Bachs första fru råkade dö hemma i Köthen medan Bach var i Karlsbad avbröt inte plikterna mot prinsen. Och tydligen inte heller inspirationen för någon längre tid. Men kanske är det som historikern Lawrence Stone hävdat, att inställningen till liv och död var annorlunda för 300 år sedan eftersom man levde så nära döden och eftersom religionen tog hand om frågan på ett så totalt sätt. "Lär mig att vissna glad", ja, en verklig kristen skulle inte ens sörja sina döda, för de var ju hos Gud. Bachs Brandenburgkonserter brukar nämnas när någon tillfrågas vilken musik de skulle ta med sig till en öde ö, eller som musik som räddar liv, eller åtminstone gör en dålig dag till en bättre. Och den dagen, när den kommer, brukar för min del räddas av Philip Pickett. Katarina A Karlsson

JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 3 G-DUR (BWV 1048) Allegro Adagio Allegro I dedikationen till en samling om sex kompositioner i concerto grosso-form - förmodligen komponerade i olika versioner mellan 1708 och 1721 - och sammanställda i mars det senare året, skrev Johann Sebastian Bach att han tillägnade dem "Hans kunglige höghet Christian Louis, arvfurste av Brandenburg…" Därför har dessa verk blivit kända som Brandenburgkonserterna, trots att det är tveksamt om fursten någonsin lät framföra musiken. I själva verket är det bara tur att musiken finns bevarad. Efter furstens död 1734 såldes nämligen noterna tillsammans med en massa bråte på auktion. Det var tur att köparen var musikintresserad. Nåja, Bach hade också låtit göra säkerhetskopior och själv framfört dem under sin tid vid hovet i Köthen. Dessa Brandenburgkonserter är mycket varierade när det gäller solistinslagen och redan i titeln står det uttryckligen "Six Concerts avec plusierus instruments" - sex konserter med mångahanda instrument. Concerto grosso betyder "stor konsert", och även om de kanske inte är stora i vårt perspektiv så var de det under det tidiga 1700-talet. Formen innebär också att det finns en solistgrupp (concertino-grupp) som spelar mot en stråkensemble. Den tredje av dessa konserter saknar solistgrupp i egentlig mening och är i stället skriven för en niostämmig stråkensemble (ursprungligen tänkt för tre vardera av violiner, altvioliner och celli). Mellan de båda allegrosatserna åter-finns ett adagio som kan räknas till musikhistoriens kortaste satser, bara två ackord, vilka sveper förbi på så där tio sekunder. Men om man så önskar finns det här plats för improvisationer. Att denna konsert hör till Bachs mest kända verk är inte att förvånas över, för sällan får man väl höra så medryckande och frodig musik. STIG JACOBSSON

JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR BWV 1050 Allegro Affetuoso Allegro Ibland har man kallat den femte konserten för världens första klaverkonsert, och nog har cembalon en ovanligt visionär och framträdande roll. Men det är naturligtvis en konsert för violin, tvärflöjt och cembalo, en riktig trippelkonsert, elegant men med sedvanlig kontrapunktiskt mästerskap. Den första satsen avslutas med en lång cembalokadens innan den långsamma satsen inleder en rörande konversation där solisterna alternerar med varandra innan konserten avslutas med att violinen inleder ännu en gigue och cembalon intar en festlig soloroll. Man får anta att Bach själv drömde om att sitta vid cembalon. STIG JACOBSSON

MATHIAS HALVORSEN (f 1988) THE WELL-PREPARED PIANO The Well-Prepared Piano är ett projekt där jag spelar Bach på modifierade pianon. Dessa nya instrument utvecklas i samspel med andra musiker, kompositörer och artister och utforskar var och en olika koncept och några nya och ofta ganska ovanliga idéer. Ett urval instrument finns på mitt första soloalbum The Well-Prepared Piano, Vol 1, släppt på Backlash i september 2018. Del 1: Gummiband och tempererad stämning Det första modifierade pianot är ett instrument där ljudet ändras beroende på harmoni. Tanken var att i klangvariation representera tempererad harmonik från Bachs tid, där intervall skulle förändras beroende på vilken tangent du spelade. Detta skulle till exempel innebära att när du spelar ett stycke i viss dur, skulle du också stämma ditt instrument för den skalan. Så om du skulle framföra ett A-durstycke på ett klavér som var stämt i Ess-dur så skulle det låta väldigt "ostämt". På detta modifierade piano ändras emellertid inte intervallerna, utan i stället klangkaraktärerna. Så när Bach rör sig harmoniskt kommer ljudet att förändras något från ton till ton. På ett sätt får detta tillbaka ett koncept som finns i tidigare musik som normalt går förlorat när det spelas på piano. Det frambringar också en helt ny serie fräcka ljud att spela med - vilket naturligtvis aldrig är en dålig sak. Del 2: Grillspetten i trä Därefter träffade jag kompositören Ingibjorg Fridirksdottir i min lägenhet på Island. Vi började tidigt på morgonen, men först efter att ha gjort två koppar närande kaffe. Efter det inledande utbytet av idéer blev det snart uppenbart att vårt huvudmål var att försöka lyfta pianots mekaniska inre natur ut i det fria. Efter en stunds intensivt konstnärligt tänkande med huvudena ner i pianot kom vi på några alternativ. Men ett snabbt övervägande visade att det skulle kräva omfattande ombyggnader och ett alltför komplicerat konstruktionsarbete. Så vi gick tillbaka till köket för ytterligare en kopp berusande gott kaffe. Det var då Ingibjorg öppnade en av lådorna och startade en intensiv andra fas: allt från kastruller och grytor till knivar och citronpressar provades, men även om de alstrade avundsvärda klanger så uppnådde de i slutändan inte våra mål. Inte förrän hon hittade grillspett i trä. Detta ledde oss direkt till fas tre då vi hetsigt byggde, provade och letade efter det enda rätta grillspettet - länken från pianots innanmäte och världen utanför. Efter flera timmar när stickorna yrde så dök lösningen upp och det andra modifierade pianot hade fötts. I slutändan blev resultatet en visuellt aktiv modifikation där man kan se trä röra sig i hårt arbete när instrumentet spelas. Ljudet av pinnar som stöter ihop är en vacker påminnelse om gamla cembalor och orglar som avger en inte obetydlig mängd ljud från mekaniken. Pinnarna förändrar också tonhöjden vid ansatsen och det tar en sekund innan noten uppvisar sitt rätta, vackra jag. Detta får verkligen instrumentet att leva upp, med en stämma helt olik allt jag tidigare hört. MATHIAS HALVORSEN

JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) JULORATORIET (BWV 248) KANTATER NR 1-3 1. Jauchzet, frohlocket! 2. Und es waren Hirten in der selben Gegend 3. Herrscher des Himmels Det börjar med pukor och trumpeter! Men så ska det ju också vara glädje och fest i musik avsedd för julen. "Jublen, lovsjungen, giv ära åt Herran!" Jubelkören försätter genast åhöraren i den rätta stämningen. Men fader Bach har inte glömt den nordeuropeiska adventstidens mörker och kyla och han skapar därför en vinterstämning vi kan identifiera oss med genom ensamma slag på pukan. Sedan kommer snabba löpningar i stråkarna: det är brådskan att komma fram till Betlehem i tid som illustreras så påtagligt! I den tredelade körsatsens andra avsnitt blir orkestern mindre, musiken mer lyrisk och stämningen kontemplativ. Evangelisten presenterar sig med de kända orden: "Och vid denna tid begav det sig, att ifrån kejsar Augustus ett påbud utgick, att hela världen skulle beskattas… Och när de voro där, så kom den tiden, att hon skulle föda." Texterna till Bachs juloratorium är, som man kan förstå, till största delen hämtade från Lukas 2:1-21 och Matteus 2:1-12, men sammanställda av Christian Friedrich Henrici, känd som Picander, vilken också bidragit med nya texter. Han skrev också texten till några andra av Bachs kantater och till Matteus-passionen. Vi behöver inte bekymra oss om olika översättningar för verket framförs på originalspråket, tyska. Härpå kommer ett recitativ och en altaria som stannar upp för att betrakta det under som ska ske, och sångerskan ackompanjeras av en oboe d'amore. "Bered Dig, o Sion, med kärlekens längtan…" uppmanar hon, och kören (folket) svarar undrande "Hur skall mitt hjärtas längtan väl rätt välkomna dig?", och det märkliga är att de gör det till den kända koralmelodi vi oftare förknippar med texten "O huvud blodigt sårat". Naturligtvis var detta ett mycket medvetet melodival och Bach visste att hans åhörare mycket väl kände till denna originaltext. På detta vis gav han redan nu, när Jesusbarnet ännu låg i krubban, en liten antydan om hans kommande öde - törnekronan han fick bära på korset. I barockens stora verk hittar man ofta sådana finurliga, dolda budskap, inte alltid så lätta att klura ut. Redan av detta kan man i alla fall förstå att Bachs juloratorium egentligen är ett mycket lärt verk. Men Bach delade, med bland andra Shakespeare, det ovanliga genidrag som innebar att han kunde uttrycka det djupt tänkta på ett både folkligt och enkelt sätt. Här kunde såväl menigheten som akademikerna hitta något värdefullt. Detta har bidragit till att Juloratoriet blivit ett av de mest älskade kyrkomusikaliska verken från barocken. Till skillnad från Bachs Johannes- och Matteus-passioner är Juloratoriet däremot inte ett speciellt enhetligt verk. I själva verket består detta omfattande oratorium i sin fullständiga form av sex fristående kantater avsedda att framföras på juldagen, annandag jul, tredjedag jul, nyårsdagen, söndagen efter nyår respektive trettondagen. I dag är det emellertid praxis att man framför de tre första kantaterna vid ett och samma tillfälle. De tre avslutande kantaterna bildar tillsammans cirka sjuttio minuter av lika högkvalitativ musik som de tre första delarna, men gör detta mästerverk till en alltför omfattande manifestation för jäktade nutidsmänniskor, i synnerhet i juletid. Varje kantat står på egna ben och kan framföras separat, men de har en "handling" som löper genom alla sex kantater. Det är också intressant att notera att Bach inte gjorde någon skillnad mellan profan och sakral musik, och att han inte alls drog sig för att använda ursprungligen världsligt tänkt musik ens i sitt juloratorium. Redan den inledande jubelkören är exempel på detta. Bach lånade nämligen denna festligt majestätiska musik ur ett verk med världslig text: "Tönet ihr Pauken! Erschallet Trompeten!" avsett att hylla drottning Maria Josefa av Polen-Sachsen på hennes födelsedag. "Bered dig, o Sion …" hämtade Bach ur sin världsliga kantat Herkules vid Skiljevägen. Den första avdelningen (kantaten) avslutas med den ståtliga basarian Konung, Herre i det höga och en riktigt älsklig julkoral i vars tyska originaltext några diminutiver (Jesulein, Bettlein…) används för att visa hur obetydligt ett barns födelse kan vara ur jordiskt perspektiv - men i orkestermellanspelet är synsättet ett helt annat: där blir det åter pukor och trumpeter som får frammana bilden av en konung i krubban. I den andra kantaten är orkesterklangen annorlunda, här framhålls träblåsarna medan pukor och trumpeter får vila. Den inledande orkestersinfonian anger stämningen: "Och där voro några herdar i den samma ängden …" Flöjt och violiner spelar ett "änglamotiv", medan oboe d'amore och engelskt horn frammanar herdarnas musik. Tenorarian "Fromma herdar, skynden snarligt" är nästan extatisk i sin iver att egga herdarna att snabbt ta sig fram till Betlehem, och i koralen "Så märken nu det tecknet rätt!" betraktar de med häpenhet underverket i skyn. Den stora körsatsen "Ära ske Gud uti höjden" symboliserar den jublande änglakören, och i den avslutande koralen "Vi sjunger för dig i din här av all kraft lov, pris och ära" anslöt sig på Bachs tid hela församlingen i lovsången. Den tredje kantaten inleds på nytt festligt med körsatsen "Himlens härskare, hör mumlet", och i den glatt upprymda körsatsen "Låtom oss nu vandra till Betlehem" uppbådar Bach entusiastiskt all sin kompositionsfantasi för att illustrera allas vilja att skynda fram till krubban: ett målande tema dyker ständigt upp i alla stämmor, det kan spelas rättvänt eller spegelvänt, bara för att visa den förvirrade ivern och brådskan. I basen finns ett typiskt promenadmotiv, medan violiner och flöjter bidrar med snabbare löpningar. Till slut kommer de fram till målet och Evangelisten berättar kantatens innerligaste ingivelse: "Och de gingo hastigt och funno båda, Maria och Josef, och barnet nederlagt i krubban". Den följande altarian "Slut, o mitt hjärta, det saliga undret uti tro och kärlek in!" är naturligtvis också en underbar melodisk skapelse. Så slutar tredje delen med att dess inledande körsats tas om på nytt. STIG JACOBSSON

JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) JULORATORIET (BVW 248) KANTATER NR 4-6 4. Fallt mit Danken, fallt mit Loben 5. Ehre sei dir, Gott, gesungen 6. Herr, wenn die stolzen Feinde schnauben Bachs omfattande Juloratorium består av sex fristående kantater avsedda att framföras på juldagen, annandag jul, tredjedag jul, nyårsdagen, söndagen efter nyår, respektive trettondagen. Sedan första framförandet i Thomaskyrkan i Leipzig julen och nyåret 1734-1735 har Juloratoriet blivit ett av de mest älskade kyrkomusikaliska verken från barocken. Som alltid hade han säkert bråttom med att få fram musiken i tid och därför lånade han från verk han redan komponerat, men en hel del av dessa har idag försvunnit. Texten var han naturligtvis tvungen att anpassa till de nya omständigheterna, och de hämtades från Lukas 2, vers 1, 3-21, Matteus 2 vers 1-12, kyrkosånger och madrigaler. De tre avslutande kantaterna bildar tillsammans närmare 80 minuter av lika högkvalitativ musik som de tre första delarna, så det är egentligen bara Juloratoriets totala längd som gör att vi så sällan får höra hela på en gång. Fjärde kantaten är skriven för nyårsdagen och börjar med en tryggt vaggande körsats. Efter Evangelistens budskap delar basen och sopranen på ett finurligt stämfört arioso. Den följande ekoarian är ett unikt inslag där inte bara en extra sopran (som från fjärran svarar "ja") utan även en oboe får ekoeffekter. En lovsjungande koral med fina hornstämmor avslutar kantaten. En jublande körsats inleder den femte kantaten - avsedd till söndagen efter nyår - med härligt barockgung. En altsolist besvarar körens frågor där menigheten förundras över det himmelska ljus som förtär allt mörker. Ljuset som lyser upp den mörkaste tiden på året, men också mörkret i själen, är också ämnet för basens aria, för fader Bach har inte glömt den nordeuropeiska adventstidens mörker och kyla. Ljuset oroar naturligtvis Herodes. I trion för sopran, tenor och alt får även en soloviolin till slut en allt viktigare roll. Den sjätte och avslutande kantaten i Bachs Juloratorium är avsedd för trettondagen. Den inleds med en kör där striden är nära och "de stolta fienderna frustar", och visst anar man Herodes falska intresse. Men de trosvissa står starka i kampen och går segrande fram med budskapet om att ondskan är krossad - trumpeterna jublar, precis som i hela verkets början! Johann Sebastian Bach stod nu på höjden av sin karriär och hade varit kantor vid Thomaskyrkan i Leipzig i elva år, när Juloratoriet framfördes för första gången julen/nyåret 1734-35, och delarna framfördes omväxlade mellan de båda kyrkor han hade ansvar för: Thomaskyrkan och Nikolaikyrkan. STIG JACOBSSON