Giovanni Sollima
GIOVANNI SOLLIMA (f 1962) HELL I Giovanni Sollima föddes i Palermo och växte upp i en musikalisk familj där han tidigt fick undervisning i såväl cellospel som komposition. Senare i livet fördjupade han sina kompositionsstudier för Milko Kelemen. Främst har Giovanni Sollima kanske gjort sig ett namn som en cellovirtuos utöver det vanliga, och helt utan stilistiska bindningar. I hans musik kan man hitta drag från gammal italiensk renässans fram till dagens black metal. Som tonsättare har han ofta skrivit musik för sitt eget instrument, där inte sällan ett italienskt melodisk drag gör sig gällande. Det blott fyra minuter långa Hell 1 komponerades år 2005 och är ett himmelskt vackert och intensivt verk för solocello och stråkar, som till slut försvinner i intet. STIG JACOBSSON
GIOVANNI SOLLIMA (f 1962) L.B. FILES Concerto Iguil Fandango del Signor Bouqueriny Boccherinero Giovanni Sollima föddes i Palermo och växte upp i en musikalisk familj där han tidigt fick undervisning i såväl cellospel som komposition. Senare i livet fördjupade han sina kompositionsstudier för Milko Kelemen. Främst har Giovanni Sollima kanske gjort sig ett namn som en cellovirtuos utöver det vanliga, och helt utan stilistiska bindningar. I hans musik kan man hitta drag från gammal italiensk renässans fram till dagens black metal. Som tonsättare har han ofta skrivit musik för sitt eget instrument, där inte sällan ett italienskt melodisk drag gör sig gällande. Det fyrasatsiga verket L. B. Files skrevs 2007 och efter en konsert frågade sig recensenten om han varit med om en konsert eller en teaterföreställning. I första satsen sitter nämligen inte cellisten rotad på sin stol utan går med instrumentet omkring på podiet, hela tiden spelande. Och även när han verkligen sitter så blir framförandet starkt fysiskt. Det är lätt att inse varifrån Sollima hämtat inspiration: L. B. står för Luigi Boccherini, den store 1700-talscellisten och -tonsättaren, som på olika sätt här får sin musik kraftigt uppdaterad. Här hittar man minimalistiska drag, livfulla pizzicatopassager, en lång rad nutida speltekniker - som att spela bakom stallet, knacka på instrumentkroppen, kila fast en andra stråke mellan strängarna, spela med två stråkar samtidigt - och lite sång, både förinspelad och egen samt små vokalinslag från orkestern. Dessa 20 minuter är fyllda av förförisk intensitet och en sann kärlek till musiken. STIG JACOBSSON