Arkiv

KOL NIDREI OP 47 Adagio ma non troppo. Un poco più animato Max Bruch må vara mest känd och älskad för sin violinkonsert i g-moll, men på hans opuslista hittar man såväl många större verk (bland dem ytterligare två violinkonserter, tre symfonier, och stora oratorier) liksom en rad mindre, solistiska verk av vilka Kol nidrei hör till de vackraste och mest spelade. 1880 utsågs Max Bruch till dirigent för Liverpools filharmoniska orkester och där uruppfördes det just avslutade verket Kol nidrei med Robert Hausmann som cellosolist. Denne Hausmann spelade också cellostämman när Johannes Brahms dubbelkonsert uruppfördes, tillsammans med Joseph Joachim som spelade violinstämman. De var också båda medlemmar av den berömda Joachimkvartetten. Verket blev så populärt att Bruch såg sig tvungen att leverera ett stort antal versioner av musiken för olika solister, däribland violin eller kontrabas ackompanjerade av orkester, piano eller orgel. Men celloversionen är den ursprungliga och tonsättaren sa sig ha varit angelägen om att efterlikna den mänskliga rösten. Ett par år efter fullbordandet skrev Bruch själv några rader om styckets teman: "Båda melodierna är av högsta kvalitet. Den första är en uråldrig hebreisk sång om botgöring och den andra, i verkets mellandel, är den rörande och i sanning magnifika sången "Oh gråt över dem, som grät vid Babels flod". Jag blev bekant med båda melodierna i Berlin där jag ofta kom i kontakt med Israels barn." Bönen Kol nidrei är en försoningsbön som förekommer under högtiden Yom kippur. Själv menade Bruch att han snarare svarat för ett snabbt hopkommet arrangemang än en egen komposition, men han har stuvat om melodierna och försett dem med pauser som suckar. Han tillhörde inte själv den judiska tron men har levt sig in i den judiska gudstjänsten där solisten träder fram som kantor och intonerar melodin med allvar och glöd. Bruch kontaktade faktiskt en kantor för att få rätt stämning. Längre fram, i Un poco più animato, växlar musiken till dur och där skapar orkestern en romantisk väv kring solistens funderingar. Stig Jacobsson