Wilhelm Stenhammar
WILHELM STENHAMMAR (1871-1927) ALLEGRO MA NON TANTO 1895 skrev Wilhelm Stenhammar sin enda sats för pianotrio som fick namnet Allegro ma non tanto i A-dur. Han bodde då på Göbergs gård hos sin syster och hennes familj, inte så långt från Tranås. Men det blev inte mera än denna enda sats, trots att han hade tänkt sig ett par satser till. Och trots att han redan skrivit åtminstone ett par färdiga stråkkvartetter och en färdig violinsonat i a-moll. Samt påbörjat en pianokvartett några år tidigare. Men det var inte så lätt med den blandade formen även om denna sats var det stycke som kommit längst ifråga om likartad behandling i alla tre stämmorna. Den skiljer sig från det mesta i samtida verk genom att pianot här inte är virtuost, utan mer ett melodiinstrument som violinen och violoncellen. Förebilderna är närmast Berwald och Mendelssohn, han snuddar vid några takter i den senares berömda d-molltrio. Enligt Bo Wallner finns det en enkelhet i musiken. Grundkaraktären är elegiskt kapriciös, det finns en sprödhet, en förfining i dess karaktär och det är synd att det inte blev ett par satser till. Det är bara att beklaga, så fattig som pianotriorepertoaren skulle bli under många år framåt i svensk musik. De fyra tonsättare som är med i detta program hade alla anknytning till Göteborg. Wilhelm Stenhammar var dirigent för Göteborgs orkesterförening 1907-1922, Elfrida Andrée var stadens domkyrkoorganist 1867-1929, Bedrich Smetana arbetade i Göteborg 1856-1861 och Paula af Malmborg Ward bor och är verksam i staden. GUNILLA PETERSÉN
WILHELM STENHAMMAR (1871-1927) EXCELSIOR! SYMFONISK UVERTYR OP 13 Många har menat att Stenhammars Excelsior! är starkt influerad av Wagner men här finns onekligen åtskilligt som skulle visa sig vara äkta Stenhammar. Titeln kan tolkas som "framstormande och uppåtsträvande", och föredragsbeteckningen på huvudtemat är "lidelsefullt upprört". Partituret är daterat Berlin 4 september 1896. Man vet att Stenhammar vid denna tid sett en föreställning av Goethes Faust i den tyska huvudstaden och att han köpt Goethes samlade verk. Böckerna är bevarade och man kan se att volymen med Faust är flitigt läst. Även om han tydligen haft Faust som litterär förebild så har dramat bara hjälpt till att skapa stämning. Har någon del av Faust varit den direkta inspirationen så är det samtalet mellan Faust och hans betjänt Wagner direkt efter Prolog i himlen och Natt. Uvertyren tillägnades Berlinfilharmonikerna vilket kanske kan tyckas vara övermodigt för en 25-årig tonsättare som här skrivit sitt allra första orkesterverk. Men denna berömda orkester uruppförde uvertyren under ett gästspel i Köpenhamn den 28 december 1896 med en av tidens mest beundrade dirigenter, Arthur Nikisch. Recensenterna tyckte att uvertyren var harmoniskt traditionsbunden och stod i skuld till den tyska romantiken. Den blev inte någon större succé och man tyckte inte att den levde upp till namnet. Men kanske hade man inte lagt ner speciellt stort arbete vid repetitionerna. När Stenhammar själv tog med verket på sin debutkonsert som dirigent med Kungliga hovkapellet i Stockholm den 16 oktober 1897 blev det en vacker framgång. STIG JACOBSSON
