Stäng
Meny

Arkiv

Florence Price


 40 min
1 konsert
2020-03-06

FLORENCE PRICE (1887-1953) SYMFONI NR 1 E-MOLL Allegro ma non troppo Largo, maestoso Juba Dance Finale 40 min Sedan flera år dammsuger såväl konserthus som skivbolag arkiven på orkestermusik av kvinnliga tonsättare, och det råder inget tvivel om att man hittat åtskilliga mer eller mindre bortglömda mästerverk. En av de mest spännande och imponerande är Florence Beatrice Price - inte minst därför att hon är den första färgade kvinnan som fått sin musik spelad av en betydande amerikansk orkester - det gäller just den nu aktuella Symfoni nr 1. Hon hörde till de miljoner afroamerikaner som flyttade från sydstaterna för en drägligare tillvaro längre norrut. Tidigt gav hon bevis på musikalisk begåvning och fick sin första musikaliska utbildning av mamman. Men därefter fanns ingen lärare att hitta i Little Rock som åtog sig att undervisa en svart flicka. Hon skrevs därför in i New England Conservatory i Boston där hon tog examen 1903 och sedan fortsatte studera för dess direktör, George Chadwick. Efter att färdigutbildad ha återvänt till Little Rock och gift sig flyttade hon 1927 vidare till Chicago efter många omtumlande rasupplopp. Hon hade drivit en egen pianoskola och vann flera priser i tävlingar för färgade musiker. Detta gav henne ett betydande anseende och hon stöddes av musikpersonligheter som den välbekanta sångerskan Marian Anderson, med vilken hon ofta samarbetade. Hon komponerade sannolikt fyra symfonier, men den andra har aldrig spelats eller ens hittats. Den första symfonin tilldelades första pris ($500) i en nationell tävling och uruppfördes i Chicago under stadens Century of Progress International Exhibition i juni 1933. Under den här tiden undervisade Antonín Dvo?ák i komposition vid konservatoriet i New York och han pläderade för att amerikanska tonsättare borde ta till vara såväl ursprungsbefolkningens som den färgade befolkningens musikaliska traditioner. Detta passade Price utmärkt och hon använde sig såväl av spirituals som folkliga danser, men hon citerade aldrig utan gjorde bara ganska tydliga anspelningar. Symfonin är klassiskt upplagd med de traditionella fyra satserna. Först ett brett allegro i sonatform, därpå ett largo med ett koralaktigt tema som mestadels spelas av en väl sammanhållen kör av bleckblåsinstrument. Som scherzo har hon lagt en mer lättsam "juba", en sorts dans med ursprung från slavplantagen, då framförd med fotstamp och slag på bröstet. Finalen sveper förbi med stor energi. STIG JACOBSSON


Symfoni nr 3
 28 min

FLORENCE PRICE (1887-1953) SYMFONI NR 3 Andante Andante ma non troppo Juba: Allegro Scherzo: Final Sedan flera år dammsuger såväl konserthus som CD-bolag arkiven på orkestermusik av kvinnliga tonsättare, och det råder inget tvivel om att man hittat åtskilliga mer eller mindre bortglömda mästerverk. En av de mest spännande och imponerande är Florence Beatrice Price - inte minst därför att hon är den första färgade kvinnan som fått sin musik spelad av en betydande amerikansk orkester, den i Chicago. Hon hörde till de miljoner afroamerikaner som flyttade från sydstaterna för en drägligare tillvaro längre norrut. Tidigt gav hon bevis på musikalisk begåvning och undervisades först av sin mor. Men därefter fanns ingen lärare att hitta i Little Rock som åtog sig att undervisa en svart flicka. Hon skrevs därför in i New England Conservatory i Boston där hon tog examen 1903 och sedan fortsatte studera för dess direktör, George Chadwick. Efter att färdigutbildad ha återvänt till Little Rock och gift sig, flyttade hon vidare till Chicago 1927 efter många omtumlande rasupplopp. Hon hade drivit en egen pianoskola och vann flera priser i tävlingar för färgade musiker. Detta gav henne ett betydande anseende och hon stöddes av musikpersonligheter som den välbekanta sångerskan Marian Anderson, med vilken hon ofta samarbetade. Hennes första symfoni vann Rodman Wanamakers pris och framfördes 1932. Den ansågs ha stora drag gemensamt med Dvorák. Hon skrev ytterligare två symfonier, nr 3 och nr 4. Den andra är antingen förkommen eller aldrig skriven. Den nu aktuella tredje symfonin fick sitt första framförande vid Detroit Institute of Arts i november 1940. Mottagandet var varmt och recensenten noterade att tonsättaren använt sitt eget folks musikaliska idiom med stor auktoritet. Symfonins långsamma sats hade en majestätisk skönhet, och den tredje rymde en serie rytmiska mönster av afrikanskt ursprung. Finalen svepte förbi med stor energi. STIG JACOBSSON

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!