Arkiv

GÖSTA NYSTROEM (1890 - 1966) CONCERTO RICERCANTE Allegro energico. Adagio ad libitum. Allegro scherzando Gösta Nystroem var en av de svenska tonsättare som under 1920- och 1930-talen blåste nytt kontinentalt liv i det då ganska unkna svenska musikklimatet. Han hade tidigt givit sig ut i världen. På 1910-talet studerade han måleri i Köpenhamn och under lång tid hade han svårt att välja mellan konsten och musiken. Hela 1920-talet var han bosatt i Paris och studerade komposition för bland andra Leonid Sabanejev. Han tog mycket av den franska andan med sig på resan hem men förlorade spårlöst den stora koffert som innehöll huvuddelen av hans ungdomsproduktion, bland annat en hel del kammarmusik. Efter denna händelse tappade han intresse för kammarmusiken. I stället gjorde han sig känd som en mästerlig symfoniker och en inträngande romanstonsättare. Pianisten Nystroem skrev tre solokonserter (viola, cello samt violin) innan han vågade sig på en konsert för sitt eget instrument. Det var pianisten Käbi Laretei som initierade beställningen, och Nystroem var smått skräckslagen över uppgiften. "Jag vet ännu ingenting mera än att jag bangar i med ett pukslag och kör i gång med ett allegro för att ränna av mig den första rädslan. För jag är verkligen rädd. Tänk om det bär åt fanders med hela härligheten", skrev han i ett brev. Ordet ricercante i verktiteln har med "söka" att göra, och förmodligen kände han att han sökte sig fram när han mot slutet av 1958 väl kommit i gång - i november året därpå var han färdig. Det blev, om man så vill, tre satser, men de hänger ihop i en enhet och många tematiska idéer återkommer regelbundet. Ett allegro energico med stor dynamik och generösa gester inleder, och pianosolisten får ibland använda sitt instrument närmast som ett slagverk. I det följande adagiot tillkommer såväl harpa som celesta och även här utvecklas musiken till dramatiska höjdpunkter. I det avslutande snabba och friska scherzandot hittar man även en liten kromatisk vals som han lånade från musiken till filmen Leva på hoppet från 1951 (regi Göran Gentele med Meg Westergren, Per Oscars- son, Ingrid Thulin och Jarl Kulle). När Nystroem var färdig skrev han på sista partitursidan "Må Gud bevara mig. Havet är så stort och min båt är så liten." Kan man ana en viss ångest över hur musiken skulle tas emot? Uruppförandet blev i alla fall en stor upplevelse och framgång. Det inträffade den 15 maj 1960 med Käbi Laretei som solist till Radioorkestern dirigerad av Sten Frykberg - och som en för tiden verkligt unik händelse sändes det hela i tv. Senare under året (13 oktober) firades hans 70-årsdag med att han tilldelades många hedrande hyllningar. Bland annat fick han stipendier från Lions och Sveriges Radio och tilldelades Expressens pris Spelmannen. STIG JACOBSSON