Stäng
Meny

Arkiv

Gabriel Fauré


 
2 konserter
2017-10-22


 3 min
1 konsert
2014-11-22


 
2 konserter
1986-09-30


 
1 konsert
1976-11-30


 
3 konserter
2002-11-28


 
1 konsert
2002-11-28


 
1 konsert
1925-03-22


 14 min
6 konserter
2007-02-08


Barcarolle Nr. 5
 


 27 min
1 konsert
1987-12-15


 
1 konsert
2010-02-14


 
1 konsert
1993-02-09


 
1 konsert
1907-01-23


 
1 konsert
2010-11-28


 
1 konsert
1980-08-19


Dolly (ork. Rabaud) (1897)
 17 min


 7 min
1 konsert
2004-02-13


 7 min
1 konsert
2014-03-15


 2 min
1 konsert
2009-10-03


Fantasi för piano och orkester (1918)
 18 min


 5 min
4 konserter
2003-02-08


Fantasy For Flute And Chamber Orchestra (1918)
 6 min


Impromptu (1904)
 9 min
1 konsert
1987-11-17


 
1 konsert
1994-11-20


La fée aux chansons
 


 
1 konsert
1976-11-30


 
1 konsert
1975-12-03


 
3 konserter
2002-11-28


 8 min
1 konsert
2006-11-06


 
1 konsert
1983-09-24


Mandoline (1891)
 
1 konsert
1994-08-12


 14 min
4 konserter
2003-10-04


 
1 konsert
2017-10-22


Nocturne Nr.6
 


 
2 konserter
2002-11-28


 3 min
1 konsert
2014-03-15


Pavane (1887)
 7 min
15 konserter
2007-03-10


 19 min
6 konserter
2012-03-15


Pelléas och Mélisande, Förspel (1898)
 7 min


Pelléas och Mélisande, Mélisandes död (1898)
 6 min


 3 min
1 konsert
2010-02-19


Pelléas och Mélisande, Spinnerskan (1898)
 3 min


Pénélope, Förspel (1913)
 9 min


 
1 konsert
1923-02-22


 
3 konserter
2017-04-23


Prison
 


Requiem (1877)
 38 min
9 konserter
2019-05-17


Romance sans paroles op 17 nr 3
 


Sancta Maria
 


Shylock (1889)
 19 min


Shylock, Opus 57: Nocturne (1890)
 5 min


 4 min
1 konsert
2014-11-22


 4 min
1 konsert
2014-03-15


 
1 konsert
1993-02-11


 
1 konsert
2006-04-24


 
1 konsert
2017-10-22

GABRIEL FAURÉ (1845-1924) VIOLINSONAT NR 1 A-DUR OP 13 Allegro molto Andante Allegro vivo Allegro quasi presto Nocturne nr 7 ciss-moll op 74 Gabriel Fauré fick sin musikaliska utbildning i Paris - orgel, piano och kördirigering - och arbetade sedan som organist och kantor i flera av Paris kyrkor innan han 1877 fick överta Camille Saint-Saëns kantorstjänst i Madeleinekyrkan där han stannade i närmare 20 år. Han var också lärare i komposition vid Musikkonservatoriet och dess chef från 1905. Mot slutet av sitt liv blev han allt dövare och avled i Paris, 79 år gammal. Fauré komponerade en helt ny typ av kyrkomusik för sin orgel och sina körer i Madeleinekyrkan. Den ekvilibristiska italienska bel canto-stilen, som dominerade operavärlden i Paris, kände han enbart avsmak för, liksom för det tyska romantiska idealet med väldiga körer och orkestrar. Hans underbara Requiem (1888) är fortfarande en favorit för många. Med sin personliga sparsmakade klangfärgspalett banade han i själva verket vägen för impressionismen och tonsättare som Debussy och Ravel. Två verk av Gabriel Fauré presenteras vid denna konsert, hans i dag ofta framförda första violinsonat från 1877 och längre fram i programmet hans Nocturne nr 7 för piano som kom 1898. Mycket har hänt stilistiskt mellan dessa båda även om Fauré aldrig lämnade sin tonala grundkänsla. När han 1875 påbörjade sin första violinsonat på lantgodset hos en av sina mecenater, Camille Clerc, deltog den belgiske violinisten Hubert Léonard som rådgivare för violinstämmans utformning men verket refuserades året därpå av det tilltänkta franska musikförlaget som ansåg det vara för "originellt och med för djärv harmonik". Vid uruppförandet 1877 togs sonaten dock emot med stor entusiasm av publiken, det tyska förlaget Breitkopf und Härtel publicerade det, och Faurés vän och tidigare lärare Saint-Saëns skrev följande positiva recension i Journal de Musique: "I denna sonat kan man finna allt som frestar en gourmet: nya former, skickliga modulationer, ovanliga klangfärger och användning av oväntade rytmer. Och någonting magiskt flyter över hela verket så att mängden av vanliga lyssnare accepterar dess ovanliga djärvhet som om det vore helt normalt. Med detta verk har Monsieur Fauré tagit plats bland mästarna." Liksom Schubert var Fauré ett pianistiskt underbarn och komponerade soloverk för piano under hela sin levnad. Många var Chopininfluerade i elegans och musikaliskt djup men Nocturne nr 7 står ut bland de flesta genom dess mer expressionistiska, mystiska och symbolistiska karaktär i den ryske samtida piano- och orkestertonsättaren Alexander Skrjabins anda. Flera ryska tonsättare introducerades nämligen för den franska publiken vid Världsutställningen i Paris 1889 och fortsatte att fascinera och inspirera sina franska kolleger flera år in på 1900-talet, bland annat genom Ryska balettens intåg på fransk scen 1909. GUNILLA PETERSÉN

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!