Stäng
Meny

Arkiv

3 konserter

1978-09-29 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON




1978-09-28 20:00 Halmstads teater

Göteborgs Symfoniker

Program



MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON




1975-01-10 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program





GEORG PHILIPP TELEMANN (1681-1767) HAMBURGER EBB' UND FLUTH, SVIT C-DUR (TWV 55:C3) Uvertyr Sarabande: Die schlafende Thetis Bourrée: Die erwachende Thetis Loure: Der verliebte Neptunus Gavotte: Spielende Najaden Harlequinade: Det schertzende Tritonus Der stürmende Aeolus Menuet: Der angenehme Zephir Gigue: Ebb' und Fluth Canarie: Die lustigen Bots Leute Georg Philipp Telemann var barockens store vägröjare. Hans oförtröttliga experimenterande, hans mångsidighet och hans flit banade inte minst vägen för Bach och Händel. Dessa båda giganter är ju inte direkt kända för att ha varit lata, men Telemann komponerade ändå mer än dessa båda tillsammans: 800 orkestersviter, 500 konsert, 90 triosonater, 500 kyrkokantater, 44 passioner, 40 operor… Och som om inte detta räckte så graverade han själv plåtarna när hans verk skulle tryckas, och han utformade reklamen när noterna var klara att säljas. Och musik var inte hans enda specialitet: han var utbildad i såväl medicin som astronomi och juridik. Vid sidan om lärde han sig tala de flesta europeiska språk och att han behärskade orkesterns samtliga instrument behöver man väl knappast tillägga. Telemann grundade 1704 det Collegium musicum i Leipzig som Bach något tiotal år senare skulle överta. De båda kände varandra personligen och Telemann var gudfar till Bach-sonen Carl Philipp Emanuel (och nog fick väl pojken det ena förnamnet från gudfadern!). När Telemann erbjöds tjänsten som musikdirektör vid Thomaskyrkan i Leipzig tackade han nej - varför erbjudandet gick till nästa namn på listan: Johann Sebastian Bach. Telemann valde istället det mycket mer lockande alternativet att bli musikdirektör och ansvarig för musiklivet i Hamburg. Den 6 april 1723 firade man 100-årsdagen av grundandet av Admiralitäts-Kollegium i Hamburg. Havet var en så viktig del av stadslivet att det kollegiet blev en viktig institution med många uppgifter. Firandet refererades i den lokala pressen där man kunde läsa att alla män med inflytande var närvarande både från kollegiet och från staden, samt 37 sjökaptener. Och efter en festlig konsert avlossade några skepp sina kanoner medan andra hissade sitt grannaste flaggspel. Konserten bestod dels av en sjungen serenad och dels av en instrumental svit av danser, "ovanligt välpassande för ändamålet". I tio variationsrika satser målades olika sidor av havet upp, karaktäriserade av gestalter ur antik grekisk och romersk mytologi. Här skildras Akilles mor Thetis, en av havets gudinnor, först sovande i en vänlig saraband, sedan vaken i en livfull bourée, som någon lyssnare kanske minns som signaturmelodi till ett sedan länge nedlagt men älskat musikradioprogram. Neptunus, herre över hav och oceaner, är förälskad och därför drömmande. Najaderna, vattennymferna, dyker upp i en lättfotad gavott. Triton, Neptunus son, har en mer undanskymd roll och porträtteras i en nonchalant harlequinade. Vindarnas herre, Aeolus, får av Telemann en magnifikt bullersam musik i form av en storm. Men västanvindens gud, Zephyros, återställer balansen. De två sista satserna återkallar oss till verklighetens Hamburg med sin betydelsefulla ebb och flod som tvättar staden och rensar kloakerna. Sista ordet går till sjömännen som avnjuter kvällsunderhållning på kajens tavernor genom att dans en taktfast canarie. STIG JACOBSSON


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!