Stäng
Meny

Arkiv

11 konserter

2020-10-01 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



GUSTAV MAHLER (1860-1911) SYMFONI NR 4 G-DUR FÖR ORKESTER OCH SOPRAN Bedächtig. Nicht Eilen In gemächlicher Bewegung. Ohne Hast Ruhevoll (Poco Adagio) Sehr behaglich 1806-1808 gav de tyska författarna Achim von Arnim och Clemens Brentano ut tre samlingar med hemlandets gamla folkliga dikter och sånger, Des Knaben Wunderhorn - Pojkens magiska horn. I den begynnande romantikens känsla för nationalism fick deras publicering en stor betydelse för de tyskspråkiga ländernas tonsättare under lång tid framåt, ja faktiskt under hela seklet. Gustav Mahler hade haft böckerna i sitt hem sedan han var ung och tidigt komponerat musik till några av texterna. Det stora genombrottet kom 1884 med hans första sångcykel, Lieder eines fahrenden Gesellen - En vägvandrares sånger - som dels bygger direkt på Wunderhorntexter, dels inspirerats av dem. 1887-1901 kom ytterligare ett 20-tal. Han skrev ofta för sång och orkester och i hans andra, tredje och fjärde symfonier, som just kallas "Wunderhornsymfonierna" har han använt texter ur Arnims/Brentanos samlingar. När Mahler skulle komponera sin fjärde symfoni 1899 utgick han från en av sina orkestersånger från 1892, Das himmlische Leben (Det himmelska livet). Han hade tänkt använda den som sista sats i sin väldiga tredje symfoni men insåg att sången inte riktigt passade där. Den innehöll dock så mycket musikaliskt material att han istället kunde bygga fjärde symfonin kring den genom stämningsskapande, återkommande och varierade motiv i de tre första satserna och låta den enkla, naiva sången ljuda i dess helhet i fjärde och sista satsen. Fjärde symfonin innebar ett nytänkande i Mahlers symfoniska skapande. Den är kortare än symfonierna nr 2 och nr 3, orkesterbesättningen är inte lika omfattande och den har ingen programförklaring som rubrik till varje sats, som Mahler tidigare haft, även om han till en början hade haft en skiss att utgå ifrån. Det är också oftast en "gladare" och mera "lekfull", nästan kammarmusikalisk symfoni, fylld av melodier och dansrytmer. Man kan höra reminiscenser av wienklassikernas och särskilt Haydns musik i den, av österrikiska ländler och valsmelodier. Det har nog sin förklaring i att Mahler vid komponerandet sedan två år hade det arbete i Wien han länge eftertraktat - chef för Hovoperan och dirigent för Wienfilharmonikerna efter sju år i Hamburg. Om man ändå vill hitta ett slags övergripande program enligt hans första skiss och den avslutande Wunderhornsången så är symfonin en särskilt skrämmande vandring från det jordiska till det himmelska livet efter döden. I första satsen finns bjällerklang och paradismotiv som blandas med marschrytmer och wienskt gemyt i stråkar och blåsare. I andra satsen, ett scherzo, möter vi visserligen en spöklik, kuslig dödsdans i ett violinsolo med strängarna stämda en ton högre än normalt, men det ska låta "som en spelman på fiddla, Freund Hein spielt auf" var Mahlers uppmaning. Vännen Hein, medeltida namn på Döden, spelar upp! Och i blåsarna hörs skrämmande valsrytmer. Så tredje satsen. Ruhevoll. En lugn och gripande variationssats. "Gudomligt glada och djupt sorgsna melodier" enligt tonsättaren. Ett adagio som bara Mahler kan skriva. Mot slutet ett kraftigt orkesterutbrott som övergår i "himmelska" klanger i stråkar och harpa. Portarna öppnas till paradiset. "När människan, nu full av förundran, frågar vad allt detta betyder, svarar barnet honom med den fjärde satsen: Detta är himmelskt liv!" förklarar tonsättaren. Och det himmelska livet är fyllt av glädje, sång, dans, musicerande och framför allt av mat och dryck. Att ett lamm och en oxe dödas hör till den rustika inramningen. Så naiv, oemotståndligt lycklig och folklig ljuder Wunderhorntexten genom Mahlers musik. Det var inte den Mahler åhörarna kände igen och ville höra vid uruppförandet i München november 1901, men i dag står den fjärde symfonin ofta på orkesterrepertoaren världen över. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


2020-04-04 15:00

Göteborgs Symfoniker

Program


ARNOLD SCHÖNBERG (1874-1951) FRIEDE AUF ERDEN OP 13 Schönberg såg sig som en naturlig fortsättning på den framgångsrika Wien-traditionen Mozart-Beethoven-Brahms. Det var aldrig hans avsikt att revolutionera eller nyskapa. Men när han vid seklets början lanserade sin tolvtonsteknik blev det ramaskri. Med tiden har denna metod att på ett demokratiskt sätt låta den kromatiska skalans alla tolv toner få lika stort utrymme blivit en ofta använd kompositionsteknik, och tonsättarna har strävat efter att låta den bli ett verktyg som inte lyssnaren lägger märke till. Texten till Friede auf Erden trycktes för första gången i en schweizisk jultidning 1886. Författaren är Conrad Ferdinand Meyer och hans fyra strofer handlar först om herdarna nära Maria och det nyfödda Jesusbarnet, då också änglarna bär fram sitt fredsbudskap. Men tiderna förändras och i andra strofen håller deras önskan om fred på att överröstas av mänsklighetens ständiga krig och konflikter. Kanske anar man i tredje strofen ändå ett hopp om ljus - och i sista strofen målas en hoppingivande vision om ett fredligt paradis upp. Dessvärre skulle drömmarna snart slås i spillror. Första världskriget var inte långt borta. Och långt senare kunde Schönberg själv konstatera att "min Fred på jorden är en illusion för blandad kör - en illusion, vet jag i dag, medan jag 1906 när jag arbetade på den, trodde att en sådan ren harmoni mellan människor var uppnåelig… Sedan dess har jag lärt mig att medge, och har förstått, att fred på jorden bara är möjlig när man så noga som möjligt observerar harmonin". Genom tiderna har D-dur fått representera hopp och glädje, och det är också i den tonarten jubeltonerna till "Friede auf Erden" klingar, även om det ofta blir stora utvikningar från tonarten i resten av verket. Det är fråga om ett tidigt verk av Schönberg, fullbordat 1907. Han har ännu inte lämnat den traditionella, tonala musiken, men samtiden upplevde det ändå som synnerligen avancerat, och så svårsjunget att han till uruppförandet med Filharmoniska kören i Wien, dirigerad av Franz Schreker, 1911 tvingades skriva till instrumentala stämmor för att hjälpa sångarna hitta rätt. Verket finns alltså i två versioner. STIG JACOBSSON


ALBAN BERG (1885-1935) VIOLINKONSERT "TILL MINNET AV EN ÄNGEL" Andante. Allegretto Allegro. Adagio Alban Berg är den som överlevt bäst av trojkan i Nya Wienskolan. Minns ni den? Modernisterna som i början av 1900-talet lanserade nya teorier som skulle möjliggöra framtidens musik. Arnold Schönberg var 1920-talets store musikteoretiker, Anton Webern efterkrigstidens serialistiske profet (en mästare i koncentration), och Alban Berg den som under alla år faktiskt spelades i konserthus och på operascener. Han var mönsterelev i Schönbergs skola och anammade till fullo sin lärares teorier där dur och moll kastades bort och ersattes av ett demokratiskt system där skalans alla tolv toner fick komma till tals. I Bergs båda operor Wozzeck och Lulu finns det mängder av intrikata exempel på avancerade tolvtonskonstruktioner men de är aldrig direkt uppenbara. Tekniken underkastar sig alltid konsten, och det är i detta faktum vi finner Alban Bergs storhet. Violinkonserten har gäckat många analytiker. Den är inte uppbyggd efter ett specifikt system eller någon bestämd princip. Den övergripande konstnärliga visionen fick styra utformningen. Alban Berg fick i januari 1935 beställning på en violinkonsert av den amerikanske violinisten Louis Krasner. Tonsättaren var då fullt upptagen med att orkestrera operan Lulu. Den 22 april inträffade dock en tragedi i vänskapskretsen. Den 18-åriga Manon Gropius, dotter till Gustav Mahlers änka Alma och hennes andre man Walther Gropius - känd funktionalistisk arkitekt - avled av polio. Berg avbröt omedelbart arbetet med Lulu och påbörjade violinkonserten som en hyllning till Manon Gropius. Därav undertiteln. Konserten fullbordades på fyra månader vilket var ovanligt snabbt för Berg. Första satsen är i grunden långsam och rytmiskt svävande med en rytmisk, ländlerlik folkvisa som kontrast. Andra satsen inleds livligt men blir efter hand allt lugnare, liksom sökande efter försoning, och den nås i en 1600-talskoral av Rudolf Ahle som sjunger evighetens lov - här räds ingen döden. I detta avsnitt imiterar Berg skickligt ett ålderdomligt harmonium med fyra klarinetter. Melodin hämtade han från Bachkantaten O Ewigkeit du Donnerwort (BWV 60). I sluttakterna stiger violinstämman till stratosfäriska höjder, men försiktigt och lugnt, utan oro. Hela konserten utgörs av ett antal tillstånd som avlöser varandra. En bild följs av ett intryck, en reflektion, en association - ett klangflöde i ständig förändring. I så måtto kan konserten liknas vid en inre monolog, en musikalisk motsvarighet till James Joyces litterära teknik. Alban Berg fick aldrig höra sin violinkonsert. Fyra månader efter fullbordandet dog han av en infektion, orsakad av ett insektsbett. STEFAN NÄVERMYR


25 min


WOLGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) REQUIEM D-MOLL K 626 Introitus Sequence Offertorium Sanctus Agnus dei Communion Hösten 1791. 6/9: premiär i Prag på kröningsoperan Titus mildhet. Mitten av september far Mozart hem till Wien. 30/9 leder han premiären på Trollflöjten. Oktober-november komponerar han klarinettkonserten och sitt sista frimurarstycke. Mitt uppe i all röran mår han allt sämre men måste ju ta itu med detta mystiskt beställda rekviem. Han börjar skriva de fyra sångstämmorna mitt på partitursidorna och orkesterbasen längst ner. Utöver detta bara en och annan antydan om orkesterns motiv runt omkring. Det vill säga första satsen fyller han i nästan fullständigt. När han kommer till Lacrymosa bryter han av någon anledning efter åtta takter och fortsätter till Offer-toriet. Där tar det slut, före Sanctus och Agnus Dei. Det finns i autograf en ofullbordad dubbelfuga: Amen, byggd över några toner från rekviets första sats. Den kan möjligen ha något att göra med detta språng ut ur Lacrymosa. 20 november blir Mozart sängliggande. Han rådgör om arbetet med eleven och hjälpredan Süssmaier - oklart hur detaljerat. Mozart dör natten till den femte december. Det blir en enkel ceremoni i Stefans-kyrkan nästa dag. Sedan förs Mozarts kista till den avlägsna kyrkogården och en omarkerad grav. Så brukade det gå till de här åren. Arma Constance - med nytt barn - får hjälp från många håll. Redan den 10 december lyckas man få till en minnesmässa i Mikaelikyrkan. Den kunde tydligen använda de två första satserna ur det ofullbordade verket. Det måste ha krävt snabbutskrifter för fyra kvalificerade sångare. Vad mera? Måste resten överlåtas på en driven organist? Süssmaier åtar sig att fullborda rekviet, han härmar Mozarts piktur. Constance låter göra en egen avskrift av hans version, som hon senare förstår att utnyttja till fullo: det första framförandet blir ingalunda ute hos den hemlige beställaren, en greve Wallsegg, (han som brukade skriva av musik han köpt och sedan göra gällande att den var hans egen.) Constance levde 50 år till. Hon berättade gärna om salig maken. Något litet av detta har vidarebefordrats till eftervärlden - plus ett förfalskat, synnerligen "försvunnet" brev, tillverkat många år efter hans död. I dessa källor kan man bland annat läsa om Mozarts förgiftningsskräck och hans känsla av att skriva på sitt eget rekviem. Rätt mänskligt med en smula vidskepelse med tanke på omständigheterna, kan jag tycka… En utmärkt hjälpare fann Constance i den danske diplomaten Nissen som var en riktig skrivkarl. Det behöver hon sannerligen i förhandlingarna med olika förlag. Det låg ju fullt med otryckta noter i våningen. Vännen Abbé Stadler ordnade upp dem åt henne. År 1800 ville Breitkopf & Härtel ge ut rekviet. Süssmaier skrev och sade som det var. De struntade i honom förstås. Constance var kanske heller inte så angelägen om att sanningen skulle komma ut. Förvirringen kring vem som skrivit vad, och varför, och på vilket papper, kom att vara nästan ett halvsekel. På senare år har somliga velat förbättra Süssmaiers arbete. Nya lösningar kommer då och då. Det tycks aldrig vilja bli någon "evig vila" kring detta rekviem… INGEMAR VON HEIJNE


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Tyska violinisten Veronika Eberles exceptionella begåvning har uppmärksammats av ledande orkestrar, konserthus och festivaler, liksom av framstående dirigenter. Hon fick sitt internationella genombrott när hon som 16-åring spelade Beethovens violinkonsert med Berlins filharmoniker och Sir Simon Rattle vid festspelen i Salzburg. Bland andra orkestrar hon samarbetat med finns London Symphony Orchestra (Rattle), Montreals symfoniorkester (Kent Nagano) och Bayerska Radions symfoniorkester (Yannick Nézet-Séguin). Hon har nyligen också givit flera konserter i Australien och framträtt med landets ledande orkestrar. Denna säsong är Veronika Eberle Artist in Residence hos Teneriffas symfoniorkester vilket förutom orkesterkonserter också inkluderar kammarkonserter, utbildningsprojekt och mästarklasser. Hon kommer också att för första gången framträda med Oslofilharmonin och Göteborgs Symfoniker. Veronika Eberle spelar på en Stradivarius-violin, "Dragonetti" från år 1700, som med benäget tillstånd lånats ut av Nippon Music Foundation.


Den ungerske tenoren Gyula Rab är medlem i ensemblen vid Staatstheater am Gärtnerplatz i München. Där har han nyligen framträtt som Tamino i Trollflöjten och Ferrando i Cosí fan tutte av Mozart samt som Gonzalve i Ravels Spanska timmen. 2016-2017 var han medlem av Opera Studio vid Zürichoperan. Han gjorde också den manliga huvudrollen Tom Rakewell i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan (en uppsättning som hade premiär med Göteborgs Symfoniker) i maj 2019 med Münchens filharmoniker. Uppsättningen gavs även med The Ludwig Orchestra och Barbara Hannigan på turné till Paris, Amsterdam, Dortmund, Dresden och Hamburg. Gyula Rab har tidigare framträtt i operor av Mozart, Gluck, Rossini och Pergolesi i länder som Ungern, Kina, Australien och England. Som konsertsångare har han bland annat sjungit tenorpartierna i Mozarts Requiem, Händels Messias och Kodálys Psalmus Hungaricus.


Erik Rosenius har studerat vid Adolf Fredriks Musikklasser, tog 2014 kandidatexamen i klassisk sång vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tre år senare vid Operahögskolan i Stockholm. Under det senaste året har han bland annat sjungit i Wagners Mästersångarna i Nürnberg under Daniel Barenboims ledning och Richard Strauss Die Frau ohne Schatten under Simone Youngs ledning på Staatsoper i Berlin. Han har även sjungit Father Trulove i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan i Göteborg och på turné i Europa. Han framträdde på Kungliga Operan i Stockholm under säsongerna 2016-2018 i Richard Strauss Salome med Lawrence Renes som dirigent och i barnoperorna Den långa, långa resan av Johan Ramström och Min bror är Don Juan av Mozart/Niklas Brommare. Sommaren 2018 sjöng han rollen som Osmin i Opera Warbergs uppsättning av Mozarts Enleveringen ur Seraljen och vann samma år andrapris i Hjördis Schymberg Award. Erik Rosenius är också ofta anlitad som oratoriesångare.


Sopranen Ylva Stenberg tog sin Bachelorexamen vid Högskolan i Hannover 2016. Från säsongen 2019-2020 är Ylva medlem i ensemblen på Deutsches Nationaltheater und Staatskapelle Weimar och kommer där bland annat att sjunga Olympia i Hoffmans äventyr (Offenbach), Zerbinetta i Ariadne auf Naxos (R Strauss) och Maria i West Side Story (Bernstein). Innan dess var hon medlem i ensemblen på operan i Hannover där hon sjöng i operor av Offenbach, Monteverdi, Mozart, Donizetti, Smetana samt andra tonsättare. Ylva Stenberg vann 2017 Jenny Lindstipendiet som tog henne på en turné i Nordamerika. År 2019 sjöng hon Carl Orffs Carmina Burana med Göteborgs Symfoniker under ledning av Santtu-Mathias Rouvali och sjöng Galatea i Händels Acis och Galatea i en mycket hyllad produktion på Ulriksdals Slottsteater Con?dencen i Stockholm. Vidare valdes hon personligen ut bland sångare från hela Europa av sopranen och dirigenten Barbara Hannigan för mentorprogrammet Equilibrium Young Artists. I september 2018 vann hon det tredje priset i den berömda internationella musiktävlingen ARD och i december samma år förstapriset i den nationella sångtävlingen i Berlin.


Emma Sventelius Mezzosopran

Mezzosopranen Emma Sventelius har studerat på Det Konglige Konservatorium i Köpenhamn och kompletterar sin Bachelor-examen i Wien. Hon studerar även för tenoren Erik Årman. Hon har även sjungit i ett flertal mästarklasser för ledande sångare och pianister. Bland hennes aktuella och kommande engagemang finns rollen Suzuki i Madama Butterfly på Deutsche Opera am Rhein, titelrollen i Bizets Carmen på Malmö Opera, titelrollen i Händels Orlando på Kungliga operan i Stockholm och Bachs Juloratorium med Odense Symfoniorkester. Denna säsong är hon ensemblemedlem vid Theater Bonn där hon sjunger Octavian i Richard Strauss Rosenkavaljeren, Cherubino i Mozarts Figaros bröllop samt den ryska barnsköterskan i Brittens Döden i Venedig. Hon sjunger också i Beethovens nionde symfoni i Bonn och Bachs Juloratorium med Helsingborgs Symfoniorkester.


Göteborgs Symfoniska Kör firade nyligen sitt 100-årsjubileum. Kören grundades 1917 av Elsa Stenhammar med stöd av orkesterföreningens ordförande Peter Lamberg. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. En del körmedlemmar har gedigna musikutbildningar medan andra har tagit privata sånglektioner. Kören repeterar regelbundet med kormästare Alexander Einarsson och Symfonikernas pianist Erik Risberg. Alexander Einarsson är utbildad organist och har solistexamen i kördirigering från det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han har också ägnat sig åt studier i Paris för Laurence Equilbey och Denis Rouger samt deltagit i mästarklasser och kurser för dirigenter som Michael Gläser, Stefan Parkman, Stephen Cleobury och Helmut Rilling. Som dirigent har Alexander Einarsson bland annat arbetat med Uppsala akademiska kör, Lunds vokalensemble, Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Malmö kammarkör, Malmö symfoniorkester, Malmö barockorkester och Malmö sinfonietta. Vid Grand Prix-tävlingarna i körsång i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris 2015.


2020-04-03 18:00

Göteborgs Symfoniker

Program


ARNOLD SCHÖNBERG (1874-1951) FRIEDE AUF ERDEN OP 13 Schönberg såg sig som en naturlig fortsättning på den framgångsrika Wien-traditionen Mozart-Beethoven-Brahms. Det var aldrig hans avsikt att revolutionera eller nyskapa. Men när han vid seklets början lanserade sin tolvtonsteknik blev det ramaskri. Med tiden har denna metod att på ett demokratiskt sätt låta den kromatiska skalans alla tolv toner få lika stort utrymme blivit en ofta använd kompositionsteknik, och tonsättarna har strävat efter att låta den bli ett verktyg som inte lyssnaren lägger märke till. Texten till Friede auf Erden trycktes för första gången i en schweizisk jultidning 1886. Författaren är Conrad Ferdinand Meyer och hans fyra strofer handlar först om herdarna nära Maria och det nyfödda Jesusbarnet, då också änglarna bär fram sitt fredsbudskap. Men tiderna förändras och i andra strofen håller deras önskan om fred på att överröstas av mänsklighetens ständiga krig och konflikter. Kanske anar man i tredje strofen ändå ett hopp om ljus - och i sista strofen målas en hoppingivande vision om ett fredligt paradis upp. Dessvärre skulle drömmarna snart slås i spillror. Första världskriget var inte långt borta. Och långt senare kunde Schönberg själv konstatera att "min Fred på jorden är en illusion för blandad kör - en illusion, vet jag i dag, medan jag 1906 när jag arbetade på den, trodde att en sådan ren harmoni mellan människor var uppnåelig… Sedan dess har jag lärt mig att medge, och har förstått, att fred på jorden bara är möjlig när man så noga som möjligt observerar harmonin". Genom tiderna har D-dur fått representera hopp och glädje, och det är också i den tonarten jubeltonerna till "Friede auf Erden" klingar, även om det ofta blir stora utvikningar från tonarten i resten av verket. Det är fråga om ett tidigt verk av Schönberg, fullbordat 1907. Han har ännu inte lämnat den traditionella, tonala musiken, men samtiden upplevde det ändå som synnerligen avancerat, och så svårsjunget att han till uruppförandet med Filharmoniska kören i Wien, dirigerad av Franz Schreker, 1911 tvingades skriva till instrumentala stämmor för att hjälpa sångarna hitta rätt. Verket finns alltså i två versioner. STIG JACOBSSON


ALBAN BERG (1885-1935) VIOLINKONSERT "TILL MINNET AV EN ÄNGEL" Andante. Allegretto Allegro. Adagio Alban Berg är den som överlevt bäst av trojkan i Nya Wienskolan. Minns ni den? Modernisterna som i början av 1900-talet lanserade nya teorier som skulle möjliggöra framtidens musik. Arnold Schönberg var 1920-talets store musikteoretiker, Anton Webern efterkrigstidens serialistiske profet (en mästare i koncentration), och Alban Berg den som under alla år faktiskt spelades i konserthus och på operascener. Han var mönsterelev i Schönbergs skola och anammade till fullo sin lärares teorier där dur och moll kastades bort och ersattes av ett demokratiskt system där skalans alla tolv toner fick komma till tals. I Bergs båda operor Wozzeck och Lulu finns det mängder av intrikata exempel på avancerade tolvtonskonstruktioner men de är aldrig direkt uppenbara. Tekniken underkastar sig alltid konsten, och det är i detta faktum vi finner Alban Bergs storhet. Violinkonserten har gäckat många analytiker. Den är inte uppbyggd efter ett specifikt system eller någon bestämd princip. Den övergripande konstnärliga visionen fick styra utformningen. Alban Berg fick i januari 1935 beställning på en violinkonsert av den amerikanske violinisten Louis Krasner. Tonsättaren var då fullt upptagen med att orkestrera operan Lulu. Den 22 april inträffade dock en tragedi i vänskapskretsen. Den 18-åriga Manon Gropius, dotter till Gustav Mahlers änka Alma och hennes andre man Walther Gropius - känd funktionalistisk arkitekt - avled av polio. Berg avbröt omedelbart arbetet med Lulu och påbörjade violinkonserten som en hyllning till Manon Gropius. Därav undertiteln. Konserten fullbordades på fyra månader vilket var ovanligt snabbt för Berg. Första satsen är i grunden långsam och rytmiskt svävande med en rytmisk, ländlerlik folkvisa som kontrast. Andra satsen inleds livligt men blir efter hand allt lugnare, liksom sökande efter försoning, och den nås i en 1600-talskoral av Rudolf Ahle som sjunger evighetens lov - här räds ingen döden. I detta avsnitt imiterar Berg skickligt ett ålderdomligt harmonium med fyra klarinetter. Melodin hämtade han från Bachkantaten O Ewigkeit du Donnerwort (BWV 60). I sluttakterna stiger violinstämman till stratosfäriska höjder, men försiktigt och lugnt, utan oro. Hela konserten utgörs av ett antal tillstånd som avlöser varandra. En bild följs av ett intryck, en reflektion, en association - ett klangflöde i ständig förändring. I så måtto kan konserten liknas vid en inre monolog, en musikalisk motsvarighet till James Joyces litterära teknik. Alban Berg fick aldrig höra sin violinkonsert. Fyra månader efter fullbordandet dog han av en infektion, orsakad av ett insektsbett. STEFAN NÄVERMYR


25 min


WOLGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) REQUIEM D-MOLL K 626 Introitus Sequence Offertorium Sanctus Agnus dei Communion Hösten 1791. 6/9: premiär i Prag på kröningsoperan Titus mildhet. Mitten av september far Mozart hem till Wien. 30/9 leder han premiären på Trollflöjten. Oktober-november komponerar han klarinettkonserten och sitt sista frimurarstycke. Mitt uppe i all röran mår han allt sämre men måste ju ta itu med detta mystiskt beställda rekviem. Han börjar skriva de fyra sångstämmorna mitt på partitursidorna och orkesterbasen längst ner. Utöver detta bara en och annan antydan om orkesterns motiv runt omkring. Det vill säga första satsen fyller han i nästan fullständigt. När han kommer till Lacrymosa bryter han av någon anledning efter åtta takter och fortsätter till Offer-toriet. Där tar det slut, före Sanctus och Agnus Dei. Det finns i autograf en ofullbordad dubbelfuga: Amen, byggd över några toner från rekviets första sats. Den kan möjligen ha något att göra med detta språng ut ur Lacrymosa. 20 november blir Mozart sängliggande. Han rådgör om arbetet med eleven och hjälpredan Süssmaier - oklart hur detaljerat. Mozart dör natten till den femte december. Det blir en enkel ceremoni i Stefans-kyrkan nästa dag. Sedan förs Mozarts kista till den avlägsna kyrkogården och en omarkerad grav. Så brukade det gå till de här åren. Arma Constance - med nytt barn - får hjälp från många håll. Redan den 10 december lyckas man få till en minnesmässa i Mikaelikyrkan. Den kunde tydligen använda de två första satserna ur det ofullbordade verket. Det måste ha krävt snabbutskrifter för fyra kvalificerade sångare. Vad mera? Måste resten överlåtas på en driven organist? Süssmaier åtar sig att fullborda rekviet, han härmar Mozarts piktur. Constance låter göra en egen avskrift av hans version, som hon senare förstår att utnyttja till fullo: det första framförandet blir ingalunda ute hos den hemlige beställaren, en greve Wallsegg, (han som brukade skriva av musik han köpt och sedan göra gällande att den var hans egen.) Constance levde 50 år till. Hon berättade gärna om salig maken. Något litet av detta har vidarebefordrats till eftervärlden - plus ett förfalskat, synnerligen "försvunnet" brev, tillverkat många år efter hans död. I dessa källor kan man bland annat läsa om Mozarts förgiftningsskräck och hans känsla av att skriva på sitt eget rekviem. Rätt mänskligt med en smula vidskepelse med tanke på omständigheterna, kan jag tycka… En utmärkt hjälpare fann Constance i den danske diplomaten Nissen som var en riktig skrivkarl. Det behöver hon sannerligen i förhandlingarna med olika förlag. Det låg ju fullt med otryckta noter i våningen. Vännen Abbé Stadler ordnade upp dem åt henne. År 1800 ville Breitkopf & Härtel ge ut rekviet. Süssmaier skrev och sade som det var. De struntade i honom förstås. Constance var kanske heller inte så angelägen om att sanningen skulle komma ut. Förvirringen kring vem som skrivit vad, och varför, och på vilket papper, kom att vara nästan ett halvsekel. På senare år har somliga velat förbättra Süssmaiers arbete. Nya lösningar kommer då och då. Det tycks aldrig vilja bli någon "evig vila" kring detta rekviem… INGEMAR VON HEIJNE


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Tyska violinisten Veronika Eberles exceptionella begåvning har uppmärksammats av ledande orkestrar, konserthus och festivaler, liksom av framstående dirigenter. Hon fick sitt internationella genombrott när hon som 16-åring spelade Beethovens violinkonsert med Berlins filharmoniker och Sir Simon Rattle vid festspelen i Salzburg. Bland andra orkestrar hon samarbetat med finns London Symphony Orchestra (Rattle), Montreals symfoniorkester (Kent Nagano) och Bayerska Radions symfoniorkester (Yannick Nézet-Séguin). Hon har nyligen också givit flera konserter i Australien och framträtt med landets ledande orkestrar. Denna säsong är Veronika Eberle Artist in Residence hos Teneriffas symfoniorkester vilket förutom orkesterkonserter också inkluderar kammarkonserter, utbildningsprojekt och mästarklasser. Hon kommer också att för första gången framträda med Oslofilharmonin och Göteborgs Symfoniker. Veronika Eberle spelar på en Stradivarius-violin, "Dragonetti" från år 1700, som med benäget tillstånd lånats ut av Nippon Music Foundation.


Sopranen Ylva Stenberg tog sin Bachelorexamen vid Högskolan i Hannover 2016. Från säsongen 2019-2020 är Ylva medlem i ensemblen på Deutsches Nationaltheater und Staatskapelle Weimar och kommer där bland annat att sjunga Olympia i Hoffmans äventyr (Offenbach), Zerbinetta i Ariadne auf Naxos (R Strauss) och Maria i West Side Story (Bernstein). Innan dess var hon medlem i ensemblen på operan i Hannover där hon sjöng i operor av Offenbach, Monteverdi, Mozart, Donizetti, Smetana samt andra tonsättare. Ylva Stenberg vann 2017 Jenny Lindstipendiet som tog henne på en turné i Nordamerika. År 2019 sjöng hon Carl Orffs Carmina Burana med Göteborgs Symfoniker under ledning av Santtu-Mathias Rouvali och sjöng Galatea i Händels Acis och Galatea i en mycket hyllad produktion på Ulriksdals Slottsteater Con?dencen i Stockholm. Vidare valdes hon personligen ut bland sångare från hela Europa av sopranen och dirigenten Barbara Hannigan för mentorprogrammet Equilibrium Young Artists. I september 2018 vann hon det tredje priset i den berömda internationella musiktävlingen ARD och i december samma år förstapriset i den nationella sångtävlingen i Berlin.


Emma Sventelius Mezzosopran

Mezzosopranen Emma Sventelius har studerat på Det Konglige Konservatorium i Köpenhamn och kompletterar sin Bachelor-examen i Wien. Hon studerar även för tenoren Erik Årman. Hon har även sjungit i ett flertal mästarklasser för ledande sångare och pianister. Bland hennes aktuella och kommande engagemang finns rollen Suzuki i Madama Butterfly på Deutsche Opera am Rhein, titelrollen i Bizets Carmen på Malmö Opera, titelrollen i Händels Orlando på Kungliga operan i Stockholm och Bachs Juloratorium med Odense Symfoniorkester. Denna säsong är hon ensemblemedlem vid Theater Bonn där hon sjunger Octavian i Richard Strauss Rosenkavaljeren, Cherubino i Mozarts Figaros bröllop samt den ryska barnsköterskan i Brittens Döden i Venedig. Hon sjunger också i Beethovens nionde symfoni i Bonn och Bachs Juloratorium med Helsingborgs Symfoniorkester.


Den ungerske tenoren Gyula Rab är medlem i ensemblen vid Staatstheater am Gärtnerplatz i München. Där har han nyligen framträtt som Tamino i Trollflöjten och Ferrando i Cosí fan tutte av Mozart samt som Gonzalve i Ravels Spanska timmen. 2016-2017 var han medlem av Opera Studio vid Zürichoperan. Han gjorde också den manliga huvudrollen Tom Rakewell i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan (en uppsättning som hade premiär med Göteborgs Symfoniker) i maj 2019 med Münchens filharmoniker. Uppsättningen gavs även med The Ludwig Orchestra och Barbara Hannigan på turné till Paris, Amsterdam, Dortmund, Dresden och Hamburg. Gyula Rab har tidigare framträtt i operor av Mozart, Gluck, Rossini och Pergolesi i länder som Ungern, Kina, Australien och England. Som konsertsångare har han bland annat sjungit tenorpartierna i Mozarts Requiem, Händels Messias och Kodálys Psalmus Hungaricus.


Erik Rosenius har studerat vid Adolf Fredriks Musikklasser, tog 2014 kandidatexamen i klassisk sång vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tre år senare vid Operahögskolan i Stockholm. Under det senaste året har han bland annat sjungit i Wagners Mästersångarna i Nürnberg under Daniel Barenboims ledning och Richard Strauss Die Frau ohne Schatten under Simone Youngs ledning på Staatsoper i Berlin. Han har även sjungit Father Trulove i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan i Göteborg och på turné i Europa. Han framträdde på Kungliga Operan i Stockholm under säsongerna 2016-2018 i Richard Strauss Salome med Lawrence Renes som dirigent och i barnoperorna Den långa, långa resan av Johan Ramström och Min bror är Don Juan av Mozart/Niklas Brommare. Sommaren 2018 sjöng han rollen som Osmin i Opera Warbergs uppsättning av Mozarts Enleveringen ur Seraljen och vann samma år andrapris i Hjördis Schymberg Award. Erik Rosenius är också ofta anlitad som oratoriesångare.


Göteborgs Symfoniska Kör firade nyligen sitt 100-årsjubileum. Kören grundades 1917 av Elsa Stenhammar med stöd av orkesterföreningens ordförande Peter Lamberg. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. En del körmedlemmar har gedigna musikutbildningar medan andra har tagit privata sånglektioner. Kören repeterar regelbundet med kormästare Alexander Einarsson och Symfonikernas pianist Erik Risberg. Alexander Einarsson är utbildad organist och har solistexamen i kördirigering från det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han har också ägnat sig åt studier i Paris för Laurence Equilbey och Denis Rouger samt deltagit i mästarklasser och kurser för dirigenter som Michael Gläser, Stefan Parkman, Stephen Cleobury och Helmut Rilling. Som dirigent har Alexander Einarsson bland annat arbetat med Uppsala akademiska kör, Lunds vokalensemble, Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Malmö kammarkör, Malmö symfoniorkester, Malmö barockorkester och Malmö sinfonietta. Vid Grand Prix-tävlingarna i körsång i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris 2015.


2019-10-04 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) SYRINX Syrinx, det var nymfen som guden Pan förälskade sig i och jagade ner till stranden. Var skulle hon gömma sig? Enligt sagan förvandlade hon sig till en vassrugge och guden konstruerade en flöjt av vassrören - panflöjten - med vars sorgmodiga toner han beklagade att han förlorat henne. Det kan vara på sin plats att erinra om att panflöjt på franska kallas just "syrinx". Claude Debussy tolkade 1912 denna scen från den klassiske diktaren Ovidius Metamorfoser på en vanlig tvärflöjt, berusad av impressionismens klangfyllda dimmor. Musiken är ogripbar, bortflyende. Just när Pan ska omfamna Syrinx är hon borta… Med sin lyriska stämning har detta lilla stycke blivit musikhistoriens mest spelade verk för soloflöjt. STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) LUONNOTAR OP 70 I Finlands nationalepos Kalevala börjar världens skapelse när Ilmatar, himladottern, lämnar sin luftiga tillvaro och blir havande med havet. I 700 år flyter hon omkring med Väinämöinen i magen, utan att kunna föda. En and söker en plats att bygga bo och Ilmatar sträcker upp sitt ena knä ur havet. Men när hennes egen smärta blir för stark gör hon ett kast med benen. Fågelboet sjunker, äggen spricker och av bitarna blir jord, himmel, sol, måne och stjärnor. Av denna skapelseberättelse gjorde Sibelius en tondikt för sopran och orkester. Han kallade den Luonnotar (Naturens dotter), vilket är ett annat namn på Ilmatar. Stycket har beskrivits som ett av hans mest "obevekligt finska". Det är en tolkning som stämmer med den nationalromantiska bilden av Sibelius. En annan tolkning framträder om man tänker på Luonnotar som en parallell till exempelvis Stravinskys Våroffer, som uruppfördes i Paris några få månader innan Luonnotars premiär på Gloucester Music Festival i England. Primitivismen i Våroffer bygger på föreställningar om det nationellt ryska men innebar också ett viktigt steg i utvecklingen av ett modernt, internationellt tonspråk. Detsamma gäller för Luonnotar. Inslaget av repetitiva musikmönster kan uppfattas som en länk mellan Anton Bruckner och den amerikanska minimalismen. Och när Sibelius till sist skildrar hur världen tar form, rör sig musiken bort från tonaliteten och bildar ett klangfält som är ganska svårt att förena med kompositörens uttalade aversion mot "den moderna tendensen" i samtidens musik. Berättelsen om Ilmatar/Luonnotar är förresten inte baserad på finsk folkdikt utan är ett eget bidrag av Elias Lönnrot som sammanställde och utgav Kalevala. Inspirationen kan han ha fått från indisk mytologi. TOBIAS LUND


FRANZ JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 96 D-DUR "MIRAKLET" Adagio. Allegro Andante Menuet: Allegretto Vivace 1791: Haydn är ledig från Eszterhazys eftersom furst Anton har dött och efterträdaren har avskedat orkestern. "Den berömde" har lockats till London av violinisten och konsertorganisatören Salomon. Orkestern är tre gånger större än hemmavid. Elfte mars spelar den det vi kallar symfoni nr 96. Morning Chronicle recenserar dagen därpå: "Is it not wonderful that to souls capable of being touched by music, Haydn should be an object of homage, and even of idolatry ; for like our own Shakespeare, he moves and governs the passions at his will…" Det är alltså inte förvånande att Haydn - för musikupplevande själar - blir föremål för tillbedjan, ja till och med avgudadyrkan, eftersom han, likt vår egen Shakespeare, rubbar och styr våra känslor som han behagar… En annan tidning anmälde att symfonin allmänt ansågs vara "a composition as pleasing as scientific" (kanske med innebörd att den vände sig till både "musikälskare och kännare" som det hette på den tiden). Så Haydn kunde skriva hem till sin älskarinna, sångerskan Luigia Polzelli: "Io ho fatto un furore, con una nuova Sinfonia, loro hanno fatto replicare l'adagio…" Succé för den nya symfonin: de begärde repris på andra satsen. Även på menuetten enligt en annan tidning, men det hade Haydn vägrat efterkomma. Från sin plats vid klaveret. Symfonierna framfördes i London med ett slags dubbelkommando av konsertmästaren Salomon och Haydn. Den berömde gästen måste ju synas inför allt folket! Men varifrån kommer namnet "Miraklet"? Jo, det skulle ha trillat ned en ljuskrona i salen under framförandet utan att någon människa kommit till skada. Detta hände i själva verket några år senare med nr 102. En recensent tog den kraschen för en bagatell i de stora sammanhangen. När Haydn på riktigt gamla dar intervjuades i Wien mindes han inget mirakel alls. Men visst är 96:an full av små "inomvärldsliga" mirakler: mollsvängen redan i takt sju, de ihärdiga, drivande små lekarna med bara två granntoner genom hela första satsen, den fnissigt förlängda generalpausen. Äventyren som drabbar andantet, den oemotståndliga oboetrallen i menuettens trio, finalens galopp över stock och sten. "He moves and governs our passions at his will" INGEMAR VON HEIJNE


25 min


Arnold Schönberg (1875-1951) Verklärte Nacht Man kan fråga sig vad det var som fängslade Schönberg i Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht (närmast "förklarad" eller "upplyst natt"). Precis som musiken kan dess miljöskildring och stämningsläge placeras i gränslandet mellan senromantik och expressionism - en skönklingande sträng så hårt spänd att den hotar att brista med en ful smäll. Det handlar om förtvivlan och förlåtelse, kanske en moralitet i Tolstojs efterföljd. Diktens kvinna avslöjar för sin älskade att hon blivit gravid med en annan man, men han förlåter henne storsint: kärleken är svaret, misstro eller hat det oacceptabla alternativet. Originalsextetten skrevs på bara tre veckor 1899, reviderades 1905 samt bearbetades för stråkorkester först 1917 och sedan 1943 i USA. Detta vittnar om att tonsättaren satte musikens värde högt. Schönbergs musik skildrar atmosfär och känsloskiftningar enligt enkla hantverksprinciper: stycket är rondoformat (ABACA) där A-delen skildrar månskenspromenaden, B-delen kvinnans bekännelse och C-delen mannens förlåtelse. Att musiken hade stark effekt är otvetydigt. Textförfattaren Richard Dehmel skrev 1912 till Schönberg: "I går hörde jag Verklärte Nacht, och jag känner att det vore en försummelse att inte skicka ett tack för er underbara sextett. Jag hade tänkt följa motiven i min text med er komposition, men det glömde jag snart, så förtrollad blev jag av musiken." Arnold Schönberg flydde från nazismen och hamnade så småningom i Los Angeles, medan Richard Dehmel dog 1920 av skador han drabbats av under första världskriget. Därmed hade Tyskland förlorat en av sina viktigaste poeter, känd för sin radikalism och frispråkighet. Stefan Nävermyr


GEORGE GERSHWIN (1898-1937) GIRL CRAZY, SVIT FÖR ORKESTER (ARRANGEMANG BILL ELLIOTT & BARBARA HANNIGAN, ORKESTRERING BILL ELLIOTT) Jag har minnen från när jag stod på scen och sjöng i en skolproduktion av Girl Crazy för länge sedan, när jag var 15 år. I dag har sångtexterna en annan tyngd för mig när decennier av erfarenheter lagt lager till dess komplexitet, men min glädje i musicerandet, i all slags musik, har inte förändrats. Jag hade den stora glädjen att träffa kompositören, arrangören och Tony*-vinnaren Bill Elliott och bad honom arrangera musik ur Girl Crazy som en pendang till Alban Bergs Lulu-svit. Jazzinslagen var ett uppenbart gemensamt drag styckena emellan liksom de yppiga vokalstämmorna och det extrema emotionella innehållet, men det är det större konceptet kring människor som är vansinnigt förälskade och besatta, mitt i hjärtskärande uppbrott, sökande efter den trygga hamn som de finner i sina egna hjärtslags rytm, som är gemensam för musiken. Bill Elliot och jag träffades i Boston 2016, valde sångerna, ordningen och svitens utformning. Vi var ense om att orkestreringen skulle motsvara den i Lulu-sviten. Bill och jag la ner många timmars arbete på pianoversionen av Girl Crazy-sviten. Han skickade över ett första utkast i vilket jag gjorde ändringar och förslag, och sedan återkopplade vi på samma vis tills vi hade något som han kunde börja orkestrera. I Girl Crazy-sviten används också musikaliskt material från Lulu, inklusive Bergs användande av tonserier samt rytmiskt material, och sviten hyllar också andra kompositörer som är mig kära, bland dem György Ligeti, Kurt Weill, Claude Vivier och Mahler. Vi uruppförde Girl Crazy-sviten med Mahler Chamber Orchestra vid Lucernefestivalen 2016, tillsammans med Lulu-sviten. BARBARA HANNIGAN *Musikteaterns motsvarighet till filmens Oscar


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Flöjtisten och stämledaren Håvard Lysebo har varit anställd i Göteborgs Symfoniker sedan 1997. Innan dess var han 1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester och han har även haft samma tjänst i Bergenfilharmonin under ett år. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.


2019-10-03 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) SYRINX Syrinx, det var nymfen som guden Pan förälskade sig i och jagade ner till stranden. Var skulle hon gömma sig? Enligt sagan förvandlade hon sig till en vassrugge och guden konstruerade en flöjt av vassrören - panflöjten - med vars sorgmodiga toner han beklagade att han förlorat henne. Det kan vara på sin plats att erinra om att panflöjt på franska kallas just "syrinx". Claude Debussy tolkade 1912 denna scen från den klassiske diktaren Ovidius Metamorfoser på en vanlig tvärflöjt, berusad av impressionismens klangfyllda dimmor. Musiken är ogripbar, bortflyende. Just när Pan ska omfamna Syrinx är hon borta… Med sin lyriska stämning har detta lilla stycke blivit musikhistoriens mest spelade verk för soloflöjt. STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) LUONNOTAR OP 70 I Finlands nationalepos Kalevala börjar världens skapelse när Ilmatar, himladottern, lämnar sin luftiga tillvaro och blir havande med havet. I 700 år flyter hon omkring med Väinämöinen i magen, utan att kunna föda. En and söker en plats att bygga bo och Ilmatar sträcker upp sitt ena knä ur havet. Men när hennes egen smärta blir för stark gör hon ett kast med benen. Fågelboet sjunker, äggen spricker och av bitarna blir jord, himmel, sol, måne och stjärnor. Av denna skapelseberättelse gjorde Sibelius en tondikt för sopran och orkester. Han kallade den Luonnotar (Naturens dotter), vilket är ett annat namn på Ilmatar. Stycket har beskrivits som ett av hans mest "obevekligt finska". Det är en tolkning som stämmer med den nationalromantiska bilden av Sibelius. En annan tolkning framträder om man tänker på Luonnotar som en parallell till exempelvis Stravinskys Våroffer, som uruppfördes i Paris några få månader innan Luonnotars premiär på Gloucester Music Festival i England. Primitivismen i Våroffer bygger på föreställningar om det nationellt ryska men innebar också ett viktigt steg i utvecklingen av ett modernt, internationellt tonspråk. Detsamma gäller för Luonnotar. Inslaget av repetitiva musikmönster kan uppfattas som en länk mellan Anton Bruckner och den amerikanska minimalismen. Och när Sibelius till sist skildrar hur världen tar form, rör sig musiken bort från tonaliteten och bildar ett klangfält som är ganska svårt att förena med kompositörens uttalade aversion mot "den moderna tendensen" i samtidens musik. Berättelsen om Ilmatar/Luonnotar är förresten inte baserad på finsk folkdikt utan är ett eget bidrag av Elias Lönnrot som sammanställde och utgav Kalevala. Inspirationen kan han ha fått från indisk mytologi. TOBIAS LUND


FRANZ JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 96 D-DUR "MIRAKLET" Adagio. Allegro Andante Menuet: Allegretto Vivace 1791: Haydn är ledig från Eszterhazys eftersom furst Anton har dött och efterträdaren har avskedat orkestern. "Den berömde" har lockats till London av violinisten och konsertorganisatören Salomon. Orkestern är tre gånger större än hemmavid. Elfte mars spelar den det vi kallar symfoni nr 96. Morning Chronicle recenserar dagen därpå: "Is it not wonderful that to souls capable of being touched by music, Haydn should be an object of homage, and even of idolatry ; for like our own Shakespeare, he moves and governs the passions at his will…" Det är alltså inte förvånande att Haydn - för musikupplevande själar - blir föremål för tillbedjan, ja till och med avgudadyrkan, eftersom han, likt vår egen Shakespeare, rubbar och styr våra känslor som han behagar… En annan tidning anmälde att symfonin allmänt ansågs vara "a composition as pleasing as scientific" (kanske med innebörd att den vände sig till både "musikälskare och kännare" som det hette på den tiden). Så Haydn kunde skriva hem till sin älskarinna, sångerskan Luigia Polzelli: "Io ho fatto un furore, con una nuova Sinfonia, loro hanno fatto replicare l'adagio…" Succé för den nya symfonin: de begärde repris på andra satsen. Även på menuetten enligt en annan tidning, men det hade Haydn vägrat efterkomma. Från sin plats vid klaveret. Symfonierna framfördes i London med ett slags dubbelkommando av konsertmästaren Salomon och Haydn. Den berömde gästen måste ju synas inför allt folket! Men varifrån kommer namnet "Miraklet"? Jo, det skulle ha trillat ned en ljuskrona i salen under framförandet utan att någon människa kommit till skada. Detta hände i själva verket några år senare med nr 102. En recensent tog den kraschen för en bagatell i de stora sammanhangen. När Haydn på riktigt gamla dar intervjuades i Wien mindes han inget mirakel alls. Men visst är 96:an full av små "inomvärldsliga" mirakler: mollsvängen redan i takt sju, de ihärdiga, drivande små lekarna med bara två granntoner genom hela första satsen, den fnissigt förlängda generalpausen. Äventyren som drabbar andantet, den oemotståndliga oboetrallen i menuettens trio, finalens galopp över stock och sten. "He moves and governs our passions at his will" INGEMAR VON HEIJNE


25 min


Arnold Schönberg (1875-1951) Verklärte Nacht Man kan fråga sig vad det var som fängslade Schönberg i Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht (närmast "förklarad" eller "upplyst natt"). Precis som musiken kan dess miljöskildring och stämningsläge placeras i gränslandet mellan senromantik och expressionism - en skönklingande sträng så hårt spänd att den hotar att brista med en ful smäll. Det handlar om förtvivlan och förlåtelse, kanske en moralitet i Tolstojs efterföljd. Diktens kvinna avslöjar för sin älskade att hon blivit gravid med en annan man, men han förlåter henne storsint: kärleken är svaret, misstro eller hat det oacceptabla alternativet. Originalsextetten skrevs på bara tre veckor 1899, reviderades 1905 samt bearbetades för stråkorkester först 1917 och sedan 1943 i USA. Detta vittnar om att tonsättaren satte musikens värde högt. Schönbergs musik skildrar atmosfär och känsloskiftningar enligt enkla hantverksprinciper: stycket är rondoformat (ABACA) där A-delen skildrar månskenspromenaden, B-delen kvinnans bekännelse och C-delen mannens förlåtelse. Att musiken hade stark effekt är otvetydigt. Textförfattaren Richard Dehmel skrev 1912 till Schönberg: "I går hörde jag Verklärte Nacht, och jag känner att det vore en försummelse att inte skicka ett tack för er underbara sextett. Jag hade tänkt följa motiven i min text med er komposition, men det glömde jag snart, så förtrollad blev jag av musiken." Arnold Schönberg flydde från nazismen och hamnade så småningom i Los Angeles, medan Richard Dehmel dog 1920 av skador han drabbats av under första världskriget. Därmed hade Tyskland förlorat en av sina viktigaste poeter, känd för sin radikalism och frispråkighet. Stefan Nävermyr


GEORGE GERSHWIN (1898-1937) GIRL CRAZY, SVIT FÖR ORKESTER (ARRANGEMANG BILL ELLIOTT & BARBARA HANNIGAN, ORKESTRERING BILL ELLIOTT) Jag har minnen från när jag stod på scen och sjöng i en skolproduktion av Girl Crazy för länge sedan, när jag var 15 år. I dag har sångtexterna en annan tyngd för mig när decennier av erfarenheter lagt lager till dess komplexitet, men min glädje i musicerandet, i all slags musik, har inte förändrats. Jag hade den stora glädjen att träffa kompositören, arrangören och Tony*-vinnaren Bill Elliott och bad honom arrangera musik ur Girl Crazy som en pendang till Alban Bergs Lulu-svit. Jazzinslagen var ett uppenbart gemensamt drag styckena emellan liksom de yppiga vokalstämmorna och det extrema emotionella innehållet, men det är det större konceptet kring människor som är vansinnigt förälskade och besatta, mitt i hjärtskärande uppbrott, sökande efter den trygga hamn som de finner i sina egna hjärtslags rytm, som är gemensam för musiken. Bill Elliot och jag träffades i Boston 2016, valde sångerna, ordningen och svitens utformning. Vi var ense om att orkestreringen skulle motsvara den i Lulu-sviten. Bill och jag la ner många timmars arbete på pianoversionen av Girl Crazy-sviten. Han skickade över ett första utkast i vilket jag gjorde ändringar och förslag, och sedan återkopplade vi på samma vis tills vi hade något som han kunde börja orkestrera. I Girl Crazy-sviten används också musikaliskt material från Lulu, inklusive Bergs användande av tonserier samt rytmiskt material, och sviten hyllar också andra kompositörer som är mig kära, bland dem György Ligeti, Kurt Weill, Claude Vivier och Mahler. Vi uruppförde Girl Crazy-sviten med Mahler Chamber Orchestra vid Lucernefestivalen 2016, tillsammans med Lulu-sviten. BARBARA HANNIGAN *Musikteaterns motsvarighet till filmens Oscar


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Flöjtisten och stämledaren Håvard Lysebo har varit anställd i Göteborgs Symfoniker sedan 1997. Innan dess var han 1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester och han har även haft samma tjänst i Bergenfilharmonin under ett år. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.


2018-12-15 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RUCKLARENS VÄG (libretto W H Auden, Chester Kallman, Igor Stravinsky) Akt I Scen 1 Trueloves trädgård på landet (eftermiddag om våren) Scen 2 Mamma Gooses bordell i London (om sommaren) Scen 3 Samma som I:1 (en höstnatt) Akt II Scen I Morgon i Rakewells hus i London (höstmorgon) Scen 2 Gatan framför Rakewells hus (höstrusk) Paus Scen 3 Samma rum som i II:1 (vintermorgon) Akt III Scen 1 Samma som II:3 (våreftermiddag). Scen 2 En kyrkogård (samma natt). Scen 3 Bedlam Epilogue Stravinskys inspiration till Rucklarens väg kom från ganska oväntat håll och man kan datera dagen exakt till den 2 maj 1947. Då besökte han en utställning i Chicago där man visade den engelske konstnären William Hogarths (1697-1764) kritiskt realistiska etsningar från missförhållanden i Londons fattigkvarter. På 1730-talet uppmärksammade man hans satiriska läggning i bildsviter som tillsammans berättar skakande historier. De mest berömda sviterna är The Harlot's Progress (En glädjeflickas historia 1731), The Rake's Progress (En rucklares väg 1732-1733) och Mariage à la Mode (Äktenskap på modet 1745). I Beer Street och Gin Lane (båda 1751) talar han klarspråk när det gäller kvarterens alkoholproblem. Bilderna blev omåttligt populära och trycktes i stora upplagor. Många av dessa var pirattryck vilket fick Hogarth att genomföra ett betydelsefullt lobbyarbete för att parlamentet skulle lagskydda upphovsmännen. Detta resulterade i Hogarth's Act, 1735 - den första kända copyright-lagen. Det var främst de åtta bilderna om rucklaren Tom Rakewells vilda leverne som grep tag i Stravinsky, och som fick utgöra basen för hans operaplaner. Detta blev hans första verk med engelsk text och dessutom blev det hans allra längsta komposition, och för en gångs skull var det inte resultatet av en beställning utan något som han själv valt att skriva. Stravinsky var inte sen att inleda ett samarbete med sin vän, författaren W H Auden. Ett första möte med Auden för att diskutera libretto och upplägg ägde rum i Hollywood i november 1947. I mars 1948 levererade Auden en text som Stravinsky ansåg vara det vackraste libretto som någonsin skrivits. Men han blev något förvånad när det visade sig att Auden också tagit hjälp av Chester Kallman. Dessa två hade i mycket nära samarbete skrivit librettot med etsningarna som utgångspunkt. Stravinsky komponerade sedan musiken från början till slut: första akten 1948, andra 1949-50, tredje 1950-51 och epilogen slutdaterades den 7 april 1951. Resultatet blev en tre akter lång moralitet om lättjans fördärvlighet. Handlingen löper från vår till nästa vår, någon gång på 1700-talet. Operan inleds med ett helt kort förspel, snarast en fanfar som ger operan dess neobarocka stämning - man kan tänka på den toccata som inleder Monteverdis Orfeo, världens första verkliga opera (1607) och första operauvertyr. Men så var det också fråga om en nummeropera i barockanda som Stravinsky ville skriva. "Jag vill klä varje aria i en tajt korsett" menade tonsättaren, som också gav gestalternas namn stor allegorisk innebörd i sann barockstil. I operans början befinner vi oss i familjen Trueloves trädgård på landet en vacker eftermiddag om våren. Tom och Anne är ett ungt och lyckligt kärlekspar. Dit kommer Nick Shadow för att meddela att Tom fått ett stort arv. (Nick finns inte i Hogarths berättelse, utan är en uppfinning av Auden.) Tom ger sig genast av till London för att ta sitt nya hus i besittning och börjar leva livets glada dagar, inte minst på Mamma Gooses bordell. Nick anställs som hans tjänare och får uppdraget att genomföra Toms tre talade önskningar om rikedom, lycka och att bli mänsklighetens räddare. Vi känner igen typen som Mefistofeles i Faust. Första akten slutar med att Anne Truelove undrar varför Tom inte har hört av sig på länge och beslutar sig för att söka upp honom. Hon är förälskad i honom, men är inte förblindad av kärlek. Hon är väl medveten om hans brister och svagheter, men också beslutsam om att försöka rädda honom från undergång. Det är detta hon sjunger om i en av operans mest underbara arior: "No word from Tom". Men Tom är inte bara en rumlare. Han är olycklig, och Nick råder honom att gifta sig med den skäggiga damen Baba. När Anne hittar honom ber han henne att glömma honom, och med sorg i hjärtat skiljs de. Men hans oroliga samvete väcker honom även i de mest orgiastiska tillfällen. Vad har han gjort? Hur kunde han bryta sitt kärlekslöfte till Anne? Han slösar sina pengar och Nick lurar honom till storhetsvansinne när han vill rädda världen genom en maskin som förvandlar stenar till bröd. Tom är bankrutt och hans ägodelar säljs på auktion utanför hans hus. Auktionsförrättaren Sellem klubbar även igenom försäljningen av Baba! Mot slutet tävlar Tom och Nick om hans själ med en kortlek på kyrkogården. Detta är inte den enda anspelningen på Don Giovanni! Det ser ut som om Tom ska vinna, men med en magisk gest gör Nick honom galen. Där hade operan kunnat sluta. Men Auden var noga med att betona att det inte är Tom som är skurken. I tron att han är Adonis väntar Tom på sin Venus (och den trogna Anne besöker honom verkligen) och blir i stället offret. Han slutar sitt eländiga liv på det famösa dårhuset Bethlem Royal Hospital (grundat som kloster 1247 och som sjukhus från 1330), i folkmun benämnt Bedlam, och besjunget av många diktare och tonsättare, från renässansen och framåt (och en skräckfilm med Boris Karloff från 1946 utspelas där). I den korta epilogen framträder alla de medverkande civilt med styckets moral. Det hastigt påkomna uruppförandet låg bara fem månader fram i tiden och ägde rum på Teatro La Fenice i Venedig den 11 september 1951 med kör och orkester från La Scalaoperan i Milano och med solister som Elizabeth Schwartzkopf och Jennie Tourel. Stravinsky dirigerade, tydligen tämligen tafatt. Föreställningen mottogs ändå välvilligt, men knappast mer. Operan har därefter satts upp åtskilliga gånger, mer genomarbetade och fulländade. På Metropolitan i New York dirigerade Fritz Reiner 1953. En annan mycket uppmärksammad produktion signerades av Ingmar Bergman på Stockholmsoperan 1961, som sedan gavs drygt 40 gånger. Det var första gången verket framfördes i Sverige och Stravinsky blev mycket imponerad när han såg den eftersom Bergman förstått allvaret i handlingen och inte bara visat den som en charad. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Willam Morgan Tom Rakewell

Brittiske tenoren William Morgan debuterade 2015 med English National Opera vid uruppförandet av Tansy Davies Between Worlds på Barbican i London. Han har också uppmärksammats som Peter Quint i The Turn of the Screw och Hot Biscuit Slim i Paul Bunyan av Benjamin Britten. Han har även medverkat i Monteverdis Orfeo på Bayerische Staatsoper och gjort rollen som Anthony i Sondheims musikal Sweeney Todd vid Longborough Festival Opera. Som romanssångare har han alla de stora sångcyklerna av Schubert, Schumann och Britten på sin repertoar.


tuuri dede Anne Truelove

Efter grundläggande studier i hemlandet fortsatte grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou sin utbildning vid Koninklijk Conservatorium i Bryssel och Universität der Künste i Berlin. Hennes operaroller inkluderar bland andra Elle i Poulencs La Voix Humaine, Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla och Lucy i Menottis komiska opera The Telephone. Förutom rollen som Anne Trulove i Rucklarens väg har hon också de kommande säsongerna engagemang både på Teatro Real i Madrid och Staatsoper i Berlin. Aphrodite Patoulidou är också skådespelare och författare.


John Taylor Ward Nick Shadow

Barytonsångaren John Taylor Ward växte upp i North Carolina, USA, och studerade vid Eastman School of Music och Yale School of Music. Därefter har han varit verksam i såväl Europa som USA. Han har hyllats både för sin klara, intensiva röstklang och för sina spännande programsättningar. Han medverkade nyligen vid USA-premiären av Claude Viviers Kopernikus i regi av Peter Sellars och har sjungit flera roller i Monteverdioperor tillsammans med English Baroque Soloists. Han har också uppmärksammats för sin Papageno i Mozarts Trollflöjten och den galne kungen i Maxwell Davies Eight Songs for a Mad King.


Kate Howden Baba the Turk

Australiska mezzosopranen Kate Howden har studerat vid Trinity Laban-konservatoriet, Royal Academy of Music och för Susan Roberts vid National Opera Studio, samtliga i London. Bland hennes många roller finns La Ciesca i Verdis Gianni Schicchi, titelrollen i Massenets Cendrillon, Hans i Humperdincks sagoopera Hans och Greta och flera roller i Mozartoperor, bland annat Cherubino i Figaros bröllop och Annio i La Clemenza di Tito. Utöver sin medverkan i Rucklarens väg är hon också aktuell i konsertsammanhang och som Mrs Noye i Benjamin Brittens Noye's Fludde.


Erik Rosenius Father Truelove

Erik Rosenius har studerat vid Adolf Fredriks Musikklasser, tog 2014 kandidatexamen i klassisk sång vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tre år senare vid Operahögskolan i Stockholm. Under det senaste året har han bland annat sjungit i Wagners Mästersångarna i Nürnberg under Daniel Barenboims ledning och Richard Strauss Die Frau ohne Schatten under Simone Youngs ledning på Staatsoper i Berlin. Han har även sjungit Father Trulove i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan i Göteborg och på turné i Europa. Han framträdde på Kungliga Operan i Stockholm under säsongerna 2016-2018 i Richard Strauss Salome med Lawrence Renes som dirigent och i barnoperorna Den långa, långa resan av Johan Ramström och Min bror är Don Juan av Mozart/Niklas Brommare. Sommaren 2018 sjöng han rollen som Osmin i Opera Warbergs uppsättning av Mozarts Enleveringen ur Seraljen och vann samma år andrapris i Hjördis Schymberg Award. Erik Rosenius är också ofta anlitad som oratoriesångare.


Efter studier vid konservatoriet i Tripoli fortsatte den libanesiske sångaren Ziad Nehme sin utbildning vid Mozarteum i Salzburg där han tog sin mastersexamen. Han är lika hemmastadd i konsertsammanhang som på operascenen och har medverkat som solist i bland annat Bachs Johannespassion, Mozarts Kröningsmässa, Beethovens Koralfantasi och verk av Schubert, Schumann och Schönberg. Bland de många operarollerna finns Greve Almaviva i Rossinis Barberaren i Sevilla, Camille de Rossillon i Lehárs Glada änkan och Truffaldino i Prokofjevs Kärleken till de tre apelsinerna.


Göteborgs Symfonikers Vokalensemble består av tolv skickliga, hängivna och yrkesverksamma sångare som kommer att utgöra en aktiv kärna i Göteborgs Symfoniska Kör med ambitionen att utforska körsångens konstnärliga möjligheter. Förutom verksamheten med Göteborgs Symfoniska Kör som ger ett flertal konserter med Göteborgs Symfoniker varje säsong framträder ensemblen också på egen hand med varierade program som visar dess bredd och mångsidighet.


Linus Fellbom Regi och ljusdesign

Linus Fellbom debuterade som ljusdesigner 1995 och har sedan dess gjort omkring 250 uppsättningar på teater- och operascener världen över. 2005 debuterade han som regissör och har sedan dess bland annat regisserat Rikard III, Fordringsägare och Gudshjälmen för Riksteatern, Friskytten och Hoffmanns äventyr på Folkoperan i Stockholm och Hans och Greta på Malmö Opera. 2017 regisserade han urpremiären av operan Dracula på Kungliga Operan. Som scenograf har han bland annat gjort Jorma Elos verk Red in 3 för Stuttgartbaletten, La Bohéme och Rigoletto på Norrlandsoperan och L'Orfeo för Wermland Opera. Bland de senaste produktionerna Linus Fellbom gjort ljus till kan nämnas En Midsommarnattsdröm på Staatsoper i Wien, Don Giovanni på operan i Florens, Macbeth på Grekiska Nationaloperan i Aten, Thaïs på LA Opera, Barberaren i Sevilla på operan i Rom, Lucia di Lammermoor på operan i Bologna, världsturnén med det Norrländska Hardcore-bandet Refused samt Julia och Romeo av Mats Ek och Midsommarnattsdröm av Alexander Ekman, båda för Kungliga Baletten i Stockholm. Ett nära samarbete med världsklarinettisten Martin Fröst har resulterat i de iscensatta konserterna Dollhouse, Genesis och Retrotopia. Linus Fellbom regisserade även divertissementen på Nobelbanketten 2016, som Martin Fröst stod för. I oktober 2018 gjorde han regi, scenografi och ljus till Norrlandsoperans uppsättning av La Traviata.


Anna Ardelius Kostymdesign



2018-12-14 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RUCKLARENS VÄG (libretto W H Auden, Chester Kallman, Igor Stravinsky) Akt I Scen 1 Trueloves trädgård på landet (eftermiddag om våren) Scen 2 Mamma Gooses bordell i London (om sommaren) Scen 3 Samma som I:1 (en höstnatt) Akt II Scen I Morgon i Rakewells hus i London (höstmorgon) Scen 2 Gatan framför Rakewells hus (höstrusk) Paus Scen 3 Samma rum som i II:1 (vintermorgon) Akt III Scen 1 Samma som II:3 (våreftermiddag). Scen 2 En kyrkogård (samma natt). Scen 3 Bedlam Epilogue Stravinskys inspiration till Rucklarens väg kom från ganska oväntat håll och man kan datera dagen exakt till den 2 maj 1947. Då besökte han en utställning i Chicago där man visade den engelske konstnären William Hogarths (1697-1764) kritiskt realistiska etsningar från missförhållanden i Londons fattigkvarter. På 1730-talet uppmärksammade man hans satiriska läggning i bildsviter som tillsammans berättar skakande historier. De mest berömda sviterna är The Harlot's Progress (En glädjeflickas historia 1731), The Rake's Progress (En rucklares väg 1732-1733) och Mariage à la Mode (Äktenskap på modet 1745). I Beer Street och Gin Lane (båda 1751) talar han klarspråk när det gäller kvarterens alkoholproblem. Bilderna blev omåttligt populära och trycktes i stora upplagor. Många av dessa var pirattryck vilket fick Hogarth att genomföra ett betydelsefullt lobbyarbete för att parlamentet skulle lagskydda upphovsmännen. Detta resulterade i Hogarth's Act, 1735 - den första kända copyright-lagen. Det var främst de åtta bilderna om rucklaren Tom Rakewells vilda leverne som grep tag i Stravinsky, och som fick utgöra basen för hans operaplaner. Detta blev hans första verk med engelsk text och dessutom blev det hans allra längsta komposition, och för en gångs skull var det inte resultatet av en beställning utan något som han själv valt att skriva. Stravinsky var inte sen att inleda ett samarbete med sin vän, författaren W H Auden. Ett första möte med Auden för att diskutera libretto och upplägg ägde rum i Hollywood i november 1947. I mars 1948 levererade Auden en text som Stravinsky ansåg vara det vackraste libretto som någonsin skrivits. Men han blev något förvånad när det visade sig att Auden också tagit hjälp av Chester Kallman. Dessa två hade i mycket nära samarbete skrivit librettot med etsningarna som utgångspunkt. Stravinsky komponerade sedan musiken från början till slut: första akten 1948, andra 1949-50, tredje 1950-51 och epilogen slutdaterades den 7 april 1951. Resultatet blev en tre akter lång moralitet om lättjans fördärvlighet. Handlingen löper från vår till nästa vår, någon gång på 1700-talet. Operan inleds med ett helt kort förspel, snarast en fanfar som ger operan dess neobarocka stämning - man kan tänka på den toccata som inleder Monteverdis Orfeo, världens första verkliga opera (1607) och första operauvertyr. Men så var det också fråga om en nummeropera i barockanda som Stravinsky ville skriva. "Jag vill klä varje aria i en tajt korsett" menade tonsättaren, som också gav gestalternas namn stor allegorisk innebörd i sann barockstil. I operans början befinner vi oss i familjen Trueloves trädgård på landet en vacker eftermiddag om våren. Tom och Anne är ett ungt och lyckligt kärlekspar. Dit kommer Nick Shadow för att meddela att Tom fått ett stort arv. (Nick finns inte i Hogarths berättelse, utan är en uppfinning av Auden.) Tom ger sig genast av till London för att ta sitt nya hus i besittning och börjar leva livets glada dagar, inte minst på Mamma Gooses bordell. Nick anställs som hans tjänare och får uppdraget att genomföra Toms tre talade önskningar om rikedom, lycka och att bli mänsklighetens räddare. Vi känner igen typen som Mefistofeles i Faust. Första akten slutar med att Anne Truelove undrar varför Tom inte har hört av sig på länge och beslutar sig för att söka upp honom. Hon är förälskad i honom, men är inte förblindad av kärlek. Hon är väl medveten om hans brister och svagheter, men också beslutsam om att försöka rädda honom från undergång. Det är detta hon sjunger om i en av operans mest underbara arior: "No word from Tom". Men Tom är inte bara en rumlare. Han är olycklig, och Nick råder honom att gifta sig med den skäggiga damen Baba. När Anne hittar honom ber han henne att glömma honom, och med sorg i hjärtat skiljs de. Men hans oroliga samvete väcker honom även i de mest orgiastiska tillfällen. Vad har han gjort? Hur kunde han bryta sitt kärlekslöfte till Anne? Han slösar sina pengar och Nick lurar honom till storhetsvansinne när han vill rädda världen genom en maskin som förvandlar stenar till bröd. Tom är bankrutt och hans ägodelar säljs på auktion utanför hans hus. Auktionsförrättaren Sellem klubbar även igenom försäljningen av Baba! Mot slutet tävlar Tom och Nick om hans själ med en kortlek på kyrkogården. Detta är inte den enda anspelningen på Don Giovanni! Det ser ut som om Tom ska vinna, men med en magisk gest gör Nick honom galen. Där hade operan kunnat sluta. Men Auden var noga med att betona att det inte är Tom som är skurken. I tron att han är Adonis väntar Tom på sin Venus (och den trogna Anne besöker honom verkligen) och blir i stället offret. Han slutar sitt eländiga liv på det famösa dårhuset Bethlem Royal Hospital (grundat som kloster 1247 och som sjukhus från 1330), i folkmun benämnt Bedlam, och besjunget av många diktare och tonsättare, från renässansen och framåt (och en skräckfilm med Boris Karloff från 1946 utspelas där). I den korta epilogen framträder alla de medverkande civilt med styckets moral. Det hastigt påkomna uruppförandet låg bara fem månader fram i tiden och ägde rum på Teatro La Fenice i Venedig den 11 september 1951 med kör och orkester från La Scalaoperan i Milano och med solister som Elizabeth Schwartzkopf och Jennie Tourel. Stravinsky dirigerade, tydligen tämligen tafatt. Föreställningen mottogs ändå välvilligt, men knappast mer. Operan har därefter satts upp åtskilliga gånger, mer genomarbetade och fulländade. På Metropolitan i New York dirigerade Fritz Reiner 1953. En annan mycket uppmärksammad produktion signerades av Ingmar Bergman på Stockholmsoperan 1961, som sedan gavs drygt 40 gånger. Det var första gången verket framfördes i Sverige och Stravinsky blev mycket imponerad när han såg den eftersom Bergman förstått allvaret i handlingen och inte bara visat den som en charad. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Willam Morgan Tom Rakewell

Brittiske tenoren William Morgan debuterade 2015 med English National Opera vid uruppförandet av Tansy Davies Between Worlds på Barbican i London. Han har också uppmärksammats som Peter Quint i The Turn of the Screw och Hot Biscuit Slim i Paul Bunyan av Benjamin Britten. Han har även medverkat i Monteverdis Orfeo på Bayerische Staatsoper och gjort rollen som Anthony i Sondheims musikal Sweeney Todd vid Longborough Festival Opera. Som romanssångare har han alla de stora sångcyklerna av Schubert, Schumann och Britten på sin repertoar.


tuuri dede Anne Truelove

Efter grundläggande studier i hemlandet fortsatte grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou sin utbildning vid Koninklijk Conservatorium i Bryssel och Universität der Künste i Berlin. Hennes operaroller inkluderar bland andra Elle i Poulencs La Voix Humaine, Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla och Lucy i Menottis komiska opera The Telephone. Förutom rollen som Anne Trulove i Rucklarens väg har hon också de kommande säsongerna engagemang både på Teatro Real i Madrid och Staatsoper i Berlin. Aphrodite Patoulidou är också skådespelare och författare.


John Taylor Ward Nick Shadow

Barytonsångaren John Taylor Ward växte upp i North Carolina, USA, och studerade vid Eastman School of Music och Yale School of Music. Därefter har han varit verksam i såväl Europa som USA. Han har hyllats både för sin klara, intensiva röstklang och för sina spännande programsättningar. Han medverkade nyligen vid USA-premiären av Claude Viviers Kopernikus i regi av Peter Sellars och har sjungit flera roller i Monteverdioperor tillsammans med English Baroque Soloists. Han har också uppmärksammats för sin Papageno i Mozarts Trollflöjten och den galne kungen i Maxwell Davies Eight Songs for a Mad King.


Kate Howden Baba the Turk

Australiska mezzosopranen Kate Howden har studerat vid Trinity Laban-konservatoriet, Royal Academy of Music och för Susan Roberts vid National Opera Studio, samtliga i London. Bland hennes många roller finns La Ciesca i Verdis Gianni Schicchi, titelrollen i Massenets Cendrillon, Hans i Humperdincks sagoopera Hans och Greta och flera roller i Mozartoperor, bland annat Cherubino i Figaros bröllop och Annio i La Clemenza di Tito. Utöver sin medverkan i Rucklarens väg är hon också aktuell i konsertsammanhang och som Mrs Noye i Benjamin Brittens Noye's Fludde.


Erik Rosenius Father Truelove

Erik Rosenius har studerat vid Adolf Fredriks Musikklasser, tog 2014 kandidatexamen i klassisk sång vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tre år senare vid Operahögskolan i Stockholm. Under det senaste året har han bland annat sjungit i Wagners Mästersångarna i Nürnberg under Daniel Barenboims ledning och Richard Strauss Die Frau ohne Schatten under Simone Youngs ledning på Staatsoper i Berlin. Han har även sjungit Father Trulove i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan i Göteborg och på turné i Europa. Han framträdde på Kungliga Operan i Stockholm under säsongerna 2016-2018 i Richard Strauss Salome med Lawrence Renes som dirigent och i barnoperorna Den långa, långa resan av Johan Ramström och Min bror är Don Juan av Mozart/Niklas Brommare. Sommaren 2018 sjöng han rollen som Osmin i Opera Warbergs uppsättning av Mozarts Enleveringen ur Seraljen och vann samma år andrapris i Hjördis Schymberg Award. Erik Rosenius är också ofta anlitad som oratoriesångare.


Efter studier vid konservatoriet i Tripoli fortsatte den libanesiske sångaren Ziad Nehme sin utbildning vid Mozarteum i Salzburg där han tog sin mastersexamen. Han är lika hemmastadd i konsertsammanhang som på operascenen och har medverkat som solist i bland annat Bachs Johannespassion, Mozarts Kröningsmässa, Beethovens Koralfantasi och verk av Schubert, Schumann och Schönberg. Bland de många operarollerna finns Greve Almaviva i Rossinis Barberaren i Sevilla, Camille de Rossillon i Lehárs Glada änkan och Truffaldino i Prokofjevs Kärleken till de tre apelsinerna.


Göteborgs Symfonikers Vokalensemble består av tolv skickliga, hängivna och yrkesverksamma sångare som kommer att utgöra en aktiv kärna i Göteborgs Symfoniska Kör med ambitionen att utforska körsångens konstnärliga möjligheter. Förutom verksamheten med Göteborgs Symfoniska Kör som ger ett flertal konserter med Göteborgs Symfoniker varje säsong framträder ensemblen också på egen hand med varierade program som visar dess bredd och mångsidighet.


Linus Fellbom Regi och ljusdesign

Linus Fellbom debuterade som ljusdesigner 1995 och har sedan dess gjort omkring 250 uppsättningar på teater- och operascener världen över. 2005 debuterade han som regissör och har sedan dess bland annat regisserat Rikard III, Fordringsägare och Gudshjälmen för Riksteatern, Friskytten och Hoffmanns äventyr på Folkoperan i Stockholm och Hans och Greta på Malmö Opera. 2017 regisserade han urpremiären av operan Dracula på Kungliga Operan. Som scenograf har han bland annat gjort Jorma Elos verk Red in 3 för Stuttgartbaletten, La Bohéme och Rigoletto på Norrlandsoperan och L'Orfeo för Wermland Opera. Bland de senaste produktionerna Linus Fellbom gjort ljus till kan nämnas En Midsommarnattsdröm på Staatsoper i Wien, Don Giovanni på operan i Florens, Macbeth på Grekiska Nationaloperan i Aten, Thaïs på LA Opera, Barberaren i Sevilla på operan i Rom, Lucia di Lammermoor på operan i Bologna, världsturnén med det Norrländska Hardcore-bandet Refused samt Julia och Romeo av Mats Ek och Midsommarnattsdröm av Alexander Ekman, båda för Kungliga Baletten i Stockholm. Ett nära samarbete med världsklarinettisten Martin Fröst har resulterat i de iscensatta konserterna Dollhouse, Genesis och Retrotopia. Linus Fellbom regisserade även divertissementen på Nobelbanketten 2016, som Martin Fröst stod för. I oktober 2018 gjorde han regi, scenografi och ljus till Norrlandsoperans uppsättning av La Traviata.


Anna Ardelius Kostymdesign



2018-12-12 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RUCKLARENS VÄG (libretto W H Auden, Chester Kallman, Igor Stravinsky) Akt I Scen 1 Trueloves trädgård på landet (eftermiddag om våren) Scen 2 Mamma Gooses bordell i London (om sommaren) Scen 3 Samma som I:1 (en höstnatt) Akt II Scen I Morgon i Rakewells hus i London (höstmorgon) Scen 2 Gatan framför Rakewells hus (höstrusk) Paus Scen 3 Samma rum som i II:1 (vintermorgon) Akt III Scen 1 Samma som II:3 (våreftermiddag). Scen 2 En kyrkogård (samma natt). Scen 3 Bedlam Epilogue Stravinskys inspiration till Rucklarens väg kom från ganska oväntat håll och man kan datera dagen exakt till den 2 maj 1947. Då besökte han en utställning i Chicago där man visade den engelske konstnären William Hogarths (1697-1764) kritiskt realistiska etsningar från missförhållanden i Londons fattigkvarter. På 1730-talet uppmärksammade man hans satiriska läggning i bildsviter som tillsammans berättar skakande historier. De mest berömda sviterna är The Harlot's Progress (En glädjeflickas historia 1731), The Rake's Progress (En rucklares väg 1732-1733) och Mariage à la Mode (Äktenskap på modet 1745). I Beer Street och Gin Lane (båda 1751) talar han klarspråk när det gäller kvarterens alkoholproblem. Bilderna blev omåttligt populära och trycktes i stora upplagor. Många av dessa var pirattryck vilket fick Hogarth att genomföra ett betydelsefullt lobbyarbete för att parlamentet skulle lagskydda upphovsmännen. Detta resulterade i Hogarth's Act, 1735 - den första kända copyright-lagen. Det var främst de åtta bilderna om rucklaren Tom Rakewells vilda leverne som grep tag i Stravinsky, och som fick utgöra basen för hans operaplaner. Detta blev hans första verk med engelsk text och dessutom blev det hans allra längsta komposition, och för en gångs skull var det inte resultatet av en beställning utan något som han själv valt att skriva. Stravinsky var inte sen att inleda ett samarbete med sin vän, författaren W H Auden. Ett första möte med Auden för att diskutera libretto och upplägg ägde rum i Hollywood i november 1947. I mars 1948 levererade Auden en text som Stravinsky ansåg vara det vackraste libretto som någonsin skrivits. Men han blev något förvånad när det visade sig att Auden också tagit hjälp av Chester Kallman. Dessa två hade i mycket nära samarbete skrivit librettot med etsningarna som utgångspunkt. Stravinsky komponerade sedan musiken från början till slut: första akten 1948, andra 1949-50, tredje 1950-51 och epilogen slutdaterades den 7 april 1951. Resultatet blev en tre akter lång moralitet om lättjans fördärvlighet. Handlingen löper från vår till nästa vår, någon gång på 1700-talet. Operan inleds med ett helt kort förspel, snarast en fanfar som ger operan dess neobarocka stämning - man kan tänka på den toccata som inleder Monteverdis Orfeo, världens första verkliga opera (1607) och första operauvertyr. Men så var det också fråga om en nummeropera i barockanda som Stravinsky ville skriva. "Jag vill klä varje aria i en tajt korsett" menade tonsättaren, som också gav gestalternas namn stor allegorisk innebörd i sann barockstil. I operans början befinner vi oss i familjen Trueloves trädgård på landet en vacker eftermiddag om våren. Tom och Anne är ett ungt och lyckligt kärlekspar. Dit kommer Nick Shadow för att meddela att Tom fått ett stort arv. (Nick finns inte i Hogarths berättelse, utan är en uppfinning av Auden.) Tom ger sig genast av till London för att ta sitt nya hus i besittning och börjar leva livets glada dagar, inte minst på Mamma Gooses bordell. Nick anställs som hans tjänare och får uppdraget att genomföra Toms tre talade önskningar om rikedom, lycka och att bli mänsklighetens räddare. Vi känner igen typen som Mefistofeles i Faust. Första akten slutar med att Anne Truelove undrar varför Tom inte har hört av sig på länge och beslutar sig för att söka upp honom. Hon är förälskad i honom, men är inte förblindad av kärlek. Hon är väl medveten om hans brister och svagheter, men också beslutsam om att försöka rädda honom från undergång. Det är detta hon sjunger om i en av operans mest underbara arior: "No word from Tom". Men Tom är inte bara en rumlare. Han är olycklig, och Nick råder honom att gifta sig med den skäggiga damen Baba. När Anne hittar honom ber han henne att glömma honom, och med sorg i hjärtat skiljs de. Men hans oroliga samvete väcker honom även i de mest orgiastiska tillfällen. Vad har han gjort? Hur kunde han bryta sitt kärlekslöfte till Anne? Han slösar sina pengar och Nick lurar honom till storhetsvansinne när han vill rädda världen genom en maskin som förvandlar stenar till bröd. Tom är bankrutt och hans ägodelar säljs på auktion utanför hans hus. Auktionsförrättaren Sellem klubbar även igenom försäljningen av Baba! Mot slutet tävlar Tom och Nick om hans själ med en kortlek på kyrkogården. Detta är inte den enda anspelningen på Don Giovanni! Det ser ut som om Tom ska vinna, men med en magisk gest gör Nick honom galen. Där hade operan kunnat sluta. Men Auden var noga med att betona att det inte är Tom som är skurken. I tron att han är Adonis väntar Tom på sin Venus (och den trogna Anne besöker honom verkligen) och blir i stället offret. Han slutar sitt eländiga liv på det famösa dårhuset Bethlem Royal Hospital (grundat som kloster 1247 och som sjukhus från 1330), i folkmun benämnt Bedlam, och besjunget av många diktare och tonsättare, från renässansen och framåt (och en skräckfilm med Boris Karloff från 1946 utspelas där). I den korta epilogen framträder alla de medverkande civilt med styckets moral. Det hastigt påkomna uruppförandet låg bara fem månader fram i tiden och ägde rum på Teatro La Fenice i Venedig den 11 september 1951 med kör och orkester från La Scalaoperan i Milano och med solister som Elizabeth Schwartzkopf och Jennie Tourel. Stravinsky dirigerade, tydligen tämligen tafatt. Föreställningen mottogs ändå välvilligt, men knappast mer. Operan har därefter satts upp åtskilliga gånger, mer genomarbetade och fulländade. På Metropolitan i New York dirigerade Fritz Reiner 1953. En annan mycket uppmärksammad produktion signerades av Ingmar Bergman på Stockholmsoperan 1961, som sedan gavs drygt 40 gånger. Det var första gången verket framfördes i Sverige och Stravinsky blev mycket imponerad när han såg den eftersom Bergman förstått allvaret i handlingen och inte bara visat den som en charad. STIG JACOBSSON


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Willam Morgan Tom Rakewell

Brittiske tenoren William Morgan debuterade 2015 med English National Opera vid uruppförandet av Tansy Davies Between Worlds på Barbican i London. Han har också uppmärksammats som Peter Quint i The Turn of the Screw och Hot Biscuit Slim i Paul Bunyan av Benjamin Britten. Han har även medverkat i Monteverdis Orfeo på Bayerische Staatsoper och gjort rollen som Anthony i Sondheims musikal Sweeney Todd vid Longborough Festival Opera. Som romanssångare har han alla de stora sångcyklerna av Schubert, Schumann och Britten på sin repertoar.


tuuri dede Anne Truelove

Efter grundläggande studier i hemlandet fortsatte grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou sin utbildning vid Koninklijk Conservatorium i Bryssel och Universität der Künste i Berlin. Hennes operaroller inkluderar bland andra Elle i Poulencs La Voix Humaine, Rosina i Rossinis Barberaren i Sevilla och Lucy i Menottis komiska opera The Telephone. Förutom rollen som Anne Trulove i Rucklarens väg har hon också de kommande säsongerna engagemang både på Teatro Real i Madrid och Staatsoper i Berlin. Aphrodite Patoulidou är också skådespelare och författare.


John Taylor Ward Nick Shadow

Barytonsångaren John Taylor Ward växte upp i North Carolina, USA, och studerade vid Eastman School of Music och Yale School of Music. Därefter har han varit verksam i såväl Europa som USA. Han har hyllats både för sin klara, intensiva röstklang och för sina spännande programsättningar. Han medverkade nyligen vid USA-premiären av Claude Viviers Kopernikus i regi av Peter Sellars och har sjungit flera roller i Monteverdioperor tillsammans med English Baroque Soloists. Han har också uppmärksammats för sin Papageno i Mozarts Trollflöjten och den galne kungen i Maxwell Davies Eight Songs for a Mad King.


Kate Howden Baba the Turk

Australiska mezzosopranen Kate Howden har studerat vid Trinity Laban-konservatoriet, Royal Academy of Music och för Susan Roberts vid National Opera Studio, samtliga i London. Bland hennes många roller finns La Ciesca i Verdis Gianni Schicchi, titelrollen i Massenets Cendrillon, Hans i Humperdincks sagoopera Hans och Greta och flera roller i Mozartoperor, bland annat Cherubino i Figaros bröllop och Annio i La Clemenza di Tito. Utöver sin medverkan i Rucklarens väg är hon också aktuell i konsertsammanhang och som Mrs Noye i Benjamin Brittens Noye's Fludde.


Erik Rosenius Father Truelove

Erik Rosenius har studerat vid Adolf Fredriks Musikklasser, tog 2014 kandidatexamen i klassisk sång vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och tre år senare vid Operahögskolan i Stockholm. Under det senaste året har han bland annat sjungit i Wagners Mästersångarna i Nürnberg under Daniel Barenboims ledning och Richard Strauss Die Frau ohne Schatten under Simone Youngs ledning på Staatsoper i Berlin. Han har även sjungit Father Trulove i Stravinskys Rucklarens väg under ledning av Barbara Hannigan i Göteborg och på turné i Europa. Han framträdde på Kungliga Operan i Stockholm under säsongerna 2016-2018 i Richard Strauss Salome med Lawrence Renes som dirigent och i barnoperorna Den långa, långa resan av Johan Ramström och Min bror är Don Juan av Mozart/Niklas Brommare. Sommaren 2018 sjöng han rollen som Osmin i Opera Warbergs uppsättning av Mozarts Enleveringen ur Seraljen och vann samma år andrapris i Hjördis Schymberg Award. Erik Rosenius är också ofta anlitad som oratoriesångare.


Efter studier vid konservatoriet i Tripoli fortsatte den libanesiske sångaren Ziad Nehme sin utbildning vid Mozarteum i Salzburg där han tog sin mastersexamen. Han är lika hemmastadd i konsertsammanhang som på operascenen och har medverkat som solist i bland annat Bachs Johannespassion, Mozarts Kröningsmässa, Beethovens Koralfantasi och verk av Schubert, Schumann och Schönberg. Bland de många operarollerna finns Greve Almaviva i Rossinis Barberaren i Sevilla, Camille de Rossillon i Lehárs Glada änkan och Truffaldino i Prokofjevs Kärleken till de tre apelsinerna.


Göteborgs Symfonikers Vokalensemble består av tolv skickliga, hängivna och yrkesverksamma sångare som kommer att utgöra en aktiv kärna i Göteborgs Symfoniska Kör med ambitionen att utforska körsångens konstnärliga möjligheter. Förutom verksamheten med Göteborgs Symfoniska Kör som ger ett flertal konserter med Göteborgs Symfoniker varje säsong framträder ensemblen också på egen hand med varierade program som visar dess bredd och mångsidighet.


Linus Fellbom Regi och ljusdesign

Linus Fellbom debuterade som ljusdesigner 1995 och har sedan dess gjort omkring 250 uppsättningar på teater- och operascener världen över. 2005 debuterade han som regissör och har sedan dess bland annat regisserat Rikard III, Fordringsägare och Gudshjälmen för Riksteatern, Friskytten och Hoffmanns äventyr på Folkoperan i Stockholm och Hans och Greta på Malmö Opera. 2017 regisserade han urpremiären av operan Dracula på Kungliga Operan. Som scenograf har han bland annat gjort Jorma Elos verk Red in 3 för Stuttgartbaletten, La Bohéme och Rigoletto på Norrlandsoperan och L'Orfeo för Wermland Opera. Bland de senaste produktionerna Linus Fellbom gjort ljus till kan nämnas En Midsommarnattsdröm på Staatsoper i Wien, Don Giovanni på operan i Florens, Macbeth på Grekiska Nationaloperan i Aten, Thaïs på LA Opera, Barberaren i Sevilla på operan i Rom, Lucia di Lammermoor på operan i Bologna, världsturnén med det Norrländska Hardcore-bandet Refused samt Julia och Romeo av Mats Ek och Midsommarnattsdröm av Alexander Ekman, båda för Kungliga Baletten i Stockholm. Ett nära samarbete med världsklarinettisten Martin Fröst har resulterat i de iscensatta konserterna Dollhouse, Genesis och Retrotopia. Linus Fellbom regisserade även divertissementen på Nobelbanketten 2016, som Martin Fröst stod för. I oktober 2018 gjorde han regi, scenografi och ljus till Norrlandsoperans uppsättning av La Traviata.


Anna Ardelius Kostymdesign



2016-02-13 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


2016-02-12 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


2013-04-12 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!