Stäng
Meny

Arkiv

9 konserter

1987-03-17 18:00 Stenhammarsalen

1983-03-22 19:30 Stenhammarsalen

1981-03-10 19:30 Stenhammarsalen

1979-02-27 19:30 Stenhammarsalen

1977-02-22 20:00 Stenhammarsalen

1973-03-20 20:00 Stenhammarsalen

1965-03-02 20:00 Stenhammarsalen

Program




FRANZ SCHUBERT (1797-1828) STRÅKKVARTETT NR 15 G-DUR D 887 Allegro molto moderato Andante un poco moto Scherzo: Allegro vivace Allegro assai Den österrikiske tonsättaren Franz Schubert hade två år kvar att leva när han i juni 1826 på tio dagar komponerade sin sista - och mest omfattande - stråkkvartett, nr 15 i G-dur. Sedan 1822 var han märkt av en sjukdom som endast ledde till döden, den fruktade syfilisen, som han troligtvis ådragit sig vid något besök på en av Wiens bordeller. Helt bevisat att han avled av sjukdomen 1828 är det inte. Men tidens behandling med kvicksilverkurer av olika slag försvagade honom så att han under sina sista veckor varken kunde äta eller dricka. Han bodde då hos brodern Ferdinand i en fuktig lägenhet utanför Wien varför man inte heller kan utesluta att han avled i den vanligaste av tidens sjukdomar, tyfus. 1824 skrev Schubert ett långt och deprimerat brev till gode vännen Kupelwieser i Rom: "Jag känner mig som den olyckligaste och eländigaste människan i världen. Tänk dig en människa som aldrig mera kommer att bli frisk och som i sin förtvivlan över detta ständigt försämrar sin situation. Tänk dig en människa vars ljusaste förhoppningar blir till ingenting och för vilken kärlekens och vänskapens lycka inte skänker annat än den högsta smärta… " Samtidigt skrev han under dessa orosår den mest fantastiska musik fylld av livslust och skaparglädje. Han umgicks med vänner, reste, undervisade, blev obesvarat förälskad i en elev. Ett par veckor före sin död, den 19 november, 1828 anmälde han sig till kompositionslektioner hos läraren Sechter i Wien! Stråkkvartetten nr 15 i G-dur anses vara Schuberts främsta och en storartad sammanfattning av hans instrumentala kompositionskunnande. Den är fylld av hans kännetecknande växlingar mellan ljus och mörker, mellan dur och moll, mellan nyskapande harmonik och inspiration från tidigare "husgudar" som J S Bach, Haydn, Mozart, Beethoven och i sista satsen till och med en humoristisk släng av Rossinis operaensembler. Cellon är framträdande inom lugna avsnitt och ofta använder Schubert tremoloeffekter i de olika instrumenten som skapar oro och spänning. Kvartetten är spelmässigt mycket krävande genom sina varierade känslouttryck, tempi och stämningar, men så fantastisk att lyssna till just därför! GUNILLA PETERSÉN


1958-11-11 20:00 Stenhammarsalen

Program




FRANZ SCHUBERT (1797-1828) STRÅKKVARTETT NR 14 D-MOLL "DÖDEN OCH FLICKAN" Allegro Andante con moto Scherzo: Allegro molto Presto I dag betraktas Franz Schuberts d-mollkvartett som ett oersättligt mästerverk men samtiden kunde inte ta den till sig. Violinisten Ignaz Schuppanzig, som var Beethovens vän, klappade Schubert välmenande på axeln och gav goda råd. Förlaget Schott & Söhne refuserade kvartetten, liksom förlaget Breitkopf & Härtel, och när verket sent omsider spelades 1833 - då Schubert varit död i fem år - anklagade kritikerna tonsättaren för att ha använt ett alltför affekterat tonspråk. Troligen skrevs kvartetten 1824, och därmed föregriper den Beethovens sista verk i genren. Musiken är ytterst personlig och fylld av en ärligt upplevd sorg, ja rent av desperation. Samtiden chockerades av denna ohöljda känslosamhet och tragik. Men verket går tillbaka till 1817 då Schubert tonsatte journalisten Matthias Claudius dikt Döden och flickan (publicerad 1775). Det blev en av hans mest laddade romanser. Texten handlar om total hopplöshet. Nu lät Schubert i kvartettens andra sats sångens tema utvecklas till en tema-med-variationer-sats där uttrycket fördjupas ännu mer. Även i de övriga satserna är det sångtonen som dominerar - Schubert är ju en av musikhistoriens främsta melodiker och romanstonsättare. Andantet är alltså en dödens visa, men i Scherzot tränger livskraften fram i en något kantig och galghumoristisk dans, även den i moll och med närhet till Beethoven. I finalen dominerar första satsens dystra stämning. Vi har här att göra med ett själsligt porträtt av en mycket begåvad och känslig konstnär. Han har med största allvar skapat en själslig bikt och närmat sig arbetet med symfonisk bredd. Det förvånar därför inte att en senare mästare som Gustav Mahler greps så starkt av musiken att han bearbetade den för stråkorkester. STIG JACOBSSON


1956-11-13 20:00 Stenhammarsalen

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!