Stäng
Meny

Arkiv

9457 konserter

2022-01-13 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 4 ESS-DUR "DEN ROMANTISKA" Bewegt: nicht zu schnell Andante quasi allegretto Scherzo: Bewegt & Trio: Nicht zu schnell, keinesfalls schleppend Finale: Bewegt, doch nicht zu schnell Anton Bruckner föddes strax utanför Linz i Österrike som son till skolläraren och organisten i byn Ansfelden. Det stod tidigt klart att sonen skulle gå samma bana och därför studerade även han till lärare. Så småningom tog emellertid musikintresset överhanden och 31 år gammal fick han sin första professionella musikertjänst som domkyrkoorganist i Linz. Under sina 13 år i Linz studerade han harmonilära och kontrapunkt för professor Simon Sechter i Wien, och 1868 efterträdde Bruckner honom som professor. Vid det laget hade han hunnit komponera en hel del större sakrala körverk och tre symfonier, av vilka de två första förblev onumrerade och ouppförda under hans livstid. I Wien fortsatte han att komponera symfonier, det blev ytterligare åtta, av vilka den sista (som fått nummer 9, men som alltså är den elfte han skrev) förblev ofullbordad. Bruckner reviderade av olika skäl ofta sina symfonier. Även nr fyra, den som kallas "den romantiska", finns i ett flertal versioner. Han började komponera symfonin sent år 1873, 49 år gammal. Helt nyligen hade då hans Symfoni nr 2 fått sitt första framförande med förhållandevis stor framgång, och med resultat att Bruckner fått en rad nya vänner. Han var således på ovanligt gott humör när han började arbeta - vilket kan utgöra ett gott underlag för att förstå det "romantiska". Men som sagt: Bruckner lämnade inget färdigt ifrån sig förrän han var absolut säker på att det var så bra han någonsin kunde göra det. Den första versionen var färdig 1874 men av den finns inte mycket kvar i de kommande versionerna. Han började, på förslag från dirigenterna Felix Mottl och Anton Seidl, med att revidera orkestreringen i yttersatserna och den långsamma satsen i januari 1878 och fortsatte i november samma år med ett helt nytt scherzo "som skildrar en jakt". Ett år senare ersatte han finalen med en fjärde version. På så sätt blev en i många stycken ny symfoni fullbordad i juni 1880, och i den formen framfördes den för första gången den 20 februari 1881 med stor framgång hos Wienpubliken. Trots det fortsatte Bruckner att bearbeta symfonin vid olika tillfällen 1881, 1882 och fram till 1888. Dirigenter av i dag gör ibland sina egna urval av de olika versionerna. Men inte nog med detta. När Hans Richter 1888 skulle framföra verket gjorde han det i en förvanskad och mer Wagner-lik version gjord av Bruckners "vänner" Franz Schalk och Ferdinand Löwe - en version som även trycktes. Ändå har här bara redovisats en liten del av alla versioner, bearbetningar och förvanskningar som gjorts av detta mästerverk. Tiden var helt enkelt inte mogen för att ta emot Bruckners egna tankar. Man ansåg honom alltför omständlig och svulstig, och att hans symfonier var musikaliska "boaormar" - hur mycket hellre skulle man inte vilja kalla dem "musikaliska katedraler". Det vi får höra under den här konserten är en av de vanligaste och mest etablerade versionerna. Bruckners version från 1886 som publicerades av Leopold Nowak 1953. För en gångs skull härstammar tillnamnet "den romantiska" faktiskt från tonsättaren själv, och då syftade han på första satsen där han tänkte sig en romantisk bild av en medeltida stad. Han skrev i partituret vid inledningen till triodelen "dansmelodi under jaktpausen". Hornropen är huvudtemat i första satsen, och de återspeglar naturen, jakten och lantlivet. Andantet baseras på en enkel rondoform som växlar mellan två teman. Det utåtriktade scherzot har vid sidan av de eggande jakthornen också en lyrisk och långsam mellandel. Och i den granna finalen återkommer huvudtemat från första satsen, nu i jublande triumf. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Under sin karriär har Herbert Blomstedt varit chefdirigent för Gewandhausorkestern i Leipzig, NDR-orkestern i Hamburg, Staatskapelle Dresden, San Francisco Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Sveriges Radios symfoniorkester. Han har framträtt med de flesta av världens stora orkestrar, däribland Berlinfilharmonikerna, Bostons och Chicagos symfoniorkestrar, Concertgebouworkestern, New Yorks filharmoniker, Bayerska Radions symfoniorkester och Wiens filharmoniker. Herbert Blomstedts diskografi omfattar hundratals inspelningar. En av hans senaste utgåvor är Stenhammars Serenad och Symfoni nr 2 med Göteborgs Symfoniker (BIS). Herbert Blomstedt har varit en regelbunden och mycket uppskattad gästdirigent hos Symfonikerna sedan 1954 och är även utnämnd till hederssymfoniker.


2022-01-12 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 4 ESS-DUR "DEN ROMANTISKA" Bewegt: nicht zu schnell Andante quasi allegretto Scherzo: Bewegt & Trio: Nicht zu schnell, keinesfalls schleppend Finale: Bewegt, doch nicht zu schnell Anton Bruckner föddes strax utanför Linz i Österrike som son till skolläraren och organisten i byn Ansfelden. Det stod tidigt klart att sonen skulle gå samma bana och därför studerade även han till lärare. Så småningom tog emellertid musikintresset överhanden och 31 år gammal fick han sin första professionella musikertjänst som domkyrkoorganist i Linz. Under sina 13 år i Linz studerade han harmonilära och kontrapunkt för professor Simon Sechter i Wien, och 1868 efterträdde Bruckner honom som professor. Vid det laget hade han hunnit komponera en hel del större sakrala körverk och tre symfonier, av vilka de två första förblev onumrerade och ouppförda under hans livstid. I Wien fortsatte han att komponera symfonier, det blev ytterligare åtta, av vilka den sista (som fått nummer 9, men som alltså är den elfte han skrev) förblev ofullbordad. Bruckner reviderade av olika skäl ofta sina symfonier. Även nr fyra, den som kallas "den romantiska", finns i ett flertal versioner. Han började komponera symfonin sent år 1873, 49 år gammal. Helt nyligen hade då hans Symfoni nr 2 fått sitt första framförande med förhållandevis stor framgång, och med resultat att Bruckner fått en rad nya vänner. Han var således på ovanligt gott humör när han började arbeta - vilket kan utgöra ett gott underlag för att förstå det "romantiska". Men som sagt: Bruckner lämnade inget färdigt ifrån sig förrän han var absolut säker på att det var så bra han någonsin kunde göra det. Den första versionen var färdig 1874 men av den finns inte mycket kvar i de kommande versionerna. Han började, på förslag från dirigenterna Felix Mottl och Anton Seidl, med att revidera orkestreringen i yttersatserna och den långsamma satsen i januari 1878 och fortsatte i november samma år med ett helt nytt scherzo "som skildrar en jakt". Ett år senare ersatte han finalen med en fjärde version. På så sätt blev en i många stycken ny symfoni fullbordad i juni 1880, och i den formen framfördes den för första gången den 20 februari 1881 med stor framgång hos Wienpubliken. Trots det fortsatte Bruckner att bearbeta symfonin vid olika tillfällen 1881, 1882 och fram till 1888. Dirigenter av i dag gör ibland sina egna urval av de olika versionerna. Men inte nog med detta. När Hans Richter 1888 skulle framföra verket gjorde han det i en förvanskad och mer Wagner-lik version gjord av Bruckners "vänner" Franz Schalk och Ferdinand Löwe - en version som även trycktes. Ändå har här bara redovisats en liten del av alla versioner, bearbetningar och förvanskningar som gjorts av detta mästerverk. Tiden var helt enkelt inte mogen för att ta emot Bruckners egna tankar. Man ansåg honom alltför omständlig och svulstig, och att hans symfonier var musikaliska "boaormar" - hur mycket hellre skulle man inte vilja kalla dem "musikaliska katedraler". Det vi får höra under den här konserten är en av de vanligaste och mest etablerade versionerna. Bruckners version från 1886 som publicerades av Leopold Nowak 1953. För en gångs skull härstammar tillnamnet "den romantiska" faktiskt från tonsättaren själv, och då syftade han på första satsen där han tänkte sig en romantisk bild av en medeltida stad. Han skrev i partituret vid inledningen till triodelen "dansmelodi under jaktpausen". Hornropen är huvudtemat i första satsen, och de återspeglar naturen, jakten och lantlivet. Andantet baseras på en enkel rondoform som växlar mellan två teman. Det utåtriktade scherzot har vid sidan av de eggande jakthornen också en lyrisk och långsam mellandel. Och i den granna finalen återkommer huvudtemat från första satsen, nu i jublande triumf. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Under sin karriär har Herbert Blomstedt varit chefdirigent för Gewandhausorkestern i Leipzig, NDR-orkestern i Hamburg, Staatskapelle Dresden, San Francisco Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Sveriges Radios symfoniorkester. Han har framträtt med de flesta av världens stora orkestrar, däribland Berlinfilharmonikerna, Bostons och Chicagos symfoniorkestrar, Concertgebouworkestern, New Yorks filharmoniker, Bayerska Radions symfoniorkester och Wiens filharmoniker. Herbert Blomstedts diskografi omfattar hundratals inspelningar. En av hans senaste utgåvor är Stenhammars Serenad och Symfoni nr 2 med Göteborgs Symfoniker (BIS). Herbert Blomstedt har varit en regelbunden och mycket uppskattad gästdirigent hos Symfonikerna sedan 1954 och är även utnämnd till hederssymfoniker.


2022-01-05 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Vilhelm Moqvist Piano. Vinnare av Polstjärnepriset 2021



Harald Edin Kontrabas


Lukas Flink Trombon



Stefan Forsberg Juryordförande. VD och Konserthuschef Kungliga Filharmonikerna


Emelie Sigelius Presentatör


2021-12-18 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Den karismatiska och vokalsäkra koloratursopranen Sofie Asplund har briljerat i sina stora rolldebuter på så väl GöteborgsOperan som Kungliga Operan i Stockholm. Hon blev 2018 första artisten någonsin att tilldelas det nyinstiftade Schymberg Award. Sofie Asplund rolldebuterade föregående säsong som Musetta i livestreamade konsertversioner av La Bohème från GöteborgsOperan och på samma scen sjöng hon för första gången Waltvogel i den filmade produktionen av Wagners Siegfried. Hon medverkade även som solist tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester under firandet av Stenhammar 150 år och som solist i SVTs Kulturfrågan Kontrapunkt. Säsongen 2019-2020 gjorde Sofie Asplund rollen som Susanna i Figaros Bröllop i Göteborg och ett flertal viktiga solistframträdanden, bland dem Brahms Requiem under ledning av Christoph Eschenbach med Göteborgs Symfoniker, och soloframträdande under Nobelprisutdelningen.


Göteborgs Symfonikers Vokalensemble består av tolv skickliga, hängivna och yrkesverksamma sångare som kommer att utgöra en aktiv kärna i Göteborgs Symfoniska Kör med ambitionen att utforska körsångens konstnärliga möjligheter. Förutom verksamheten med Göteborgs Symfoniska Kör som ger ett flertal konserter med Göteborgs Symfoniker varje säsong framträder ensemblen också på egen hand med varierade program som visar dess bredd och mångsidighet.



2021-12-18 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Christoffer Nobin är en svensk grammisnominerad dirigent och kompositör. Han inledde sin bana som klassisk sångare och kompositör (med dubbla utbildningar från musikhögskolan i Malmö) innan han studerade till orkesterdirigent vid musikkonservatoriet i Köpenhamn. Fortfarande som dirigentstudent fick han ett tvåårskontrakt hos Helsingborgs symfoniorkester samt var verksam som assistent för några av världens främsta dirigenter (till exempel Paavo Järvi, Louis Langrée och Pier Giorgio Morandi) under turnéer, operaproduktioner, konserter och inspelningar runtom i världen. Han har sedan etablerat sig som en av de mest efterfrågade dirigenterna i sin generation i Skandinavien där han regelbundet återkommer som gäst hos orkestrar och operahus. Utanför de nordiska länderna har Christoffer Nobin arbetat i bland annat Tyskland, Ungern, Österrike, Frankrike, England, Japan och USA. Engagemang på Metropolitan opera i New York, ett tiotal produktioner med Tyska Kammarfilharmonin i Bremen samt inspelning med London Symphony Orchestra i Abbey Road Studio One är några av höjdpunkterna. Dirigentuppdrag de kommande månaderna innefattar produktioner med Kungliga Filharmonikerna, Sveriges Radios symfoniorkester, Norrköpings Symfoniorkester, Dalasinfoniettan, Västerås Sinfonietta, Malmö Symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker. Utöver detta har Christoffer Nobin komponerat flera operor och musikaler, varit anställd som musikchef på Norrlandsoperan, varit chefdirigent och konstnärlig ledare hos Östgöta blåsarsymfoniker i Linköping samt spelat in skivor och filmmusik med bland andra Göteborgs symfoniker, Malmö symfoniorkester, Kungliga filharmonikerna och Norrköpings symfoniorkester. Han har även orkestrerat och dirigerat inspelningen av musiken till Candy Crush som länge var världens mest populära dataspel. Hans bearbetning av Titos mldhet - Mozarts sista opera - har använts på både Barbican Center i London och Wiener Staatsoper. Christoffer Nobin är dessutom medlem av tankesmedjan Unga tankar om musik som verkar för ett bättre musikliv i Sverige.


Göteborgs Flickkör, hemmahörande i Härlanda kyrka, har funnits i drygt 10 år och består av 25 sångare i åldern 14-20 år. Kören kännetecknas av höga ambitioner och en varm gemenskap. Repertoaren består dels av klassisk musik men även pop och folkmusik från olika delar av världen. Under de senaste åren har Härlanda Flickkör bland annat framfört Faurés Requiem, Förklädd gud av Lars-Erik Larsson, Vivaldis Gloria, Stabat Mater av Pergolesi och Mozarts Requiem. Göteborgs Flickkör samarbetar bland annat med Göteborgs Symfoniker och medverkade vid Symfonikernas Nationaldagskonsert 2021, Allhelgonakonserten 2020, Genesis med Martin Fröst 2018 och Jul i vårt hus 2017. Våren 2020 medverkade kören i GöteborgsOperans uppsättning av Den listiga lilla räven av Léos Janacek. I maj 2017 vann kören andra pris i körmästerskapen på RUM-festivalen i Västerås. Birgitta Mannerström-Molin är kördirigent och sångpedagog och verksam som körledare i Härlanda kyrka, Göteborg. Hon undervisar även på Högskolan för scen och musik i Göteborg och är engagerad som kurshållare och kördirigent på riksnivå. Hon har också varit med i uppbyggnaden av El Sistema i Sverige och är dirigent och konstnärlig rådgivare för ett av världens största musikläger för unga: Side by Side by El Sistema som genomförs varje år av Göteborgs Symfoniker. 2016 blev Birgitta Mannerström-Molin utsedd till årets barn- och ungdomskörledare i Sverige.



2021-12-17 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Den karismatiska och vokalsäkra koloratursopranen Sofie Asplund har briljerat i sina stora rolldebuter på så väl GöteborgsOperan som Kungliga Operan i Stockholm. Hon blev 2018 första artisten någonsin att tilldelas det nyinstiftade Schymberg Award. Sofie Asplund rolldebuterade föregående säsong som Musetta i livestreamade konsertversioner av La Bohème från GöteborgsOperan och på samma scen sjöng hon för första gången Waltvogel i den filmade produktionen av Wagners Siegfried. Hon medverkade även som solist tillsammans med Sveriges Radios Symfoniorkester under firandet av Stenhammar 150 år och som solist i SVTs Kulturfrågan Kontrapunkt. Säsongen 2019-2020 gjorde Sofie Asplund rollen som Susanna i Figaros Bröllop i Göteborg och ett flertal viktiga solistframträdanden, bland dem Brahms Requiem under ledning av Christoph Eschenbach med Göteborgs Symfoniker, och soloframträdande under Nobelprisutdelningen.


Göteborgs Symfonikers Vokalensemble består av tolv skickliga, hängivna och yrkesverksamma sångare som kommer att utgöra en aktiv kärna i Göteborgs Symfoniska Kör med ambitionen att utforska körsångens konstnärliga möjligheter. Förutom verksamheten med Göteborgs Symfoniska Kör som ger ett flertal konserter med Göteborgs Symfoniker varje säsong framträder ensemblen också på egen hand med varierade program som visar dess bredd och mångsidighet.



2021-12-09 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


AARON COPLAND (1900-1990) THE SKYLINE UR MUSIC FOR A GREAT CITY Aron Copland (1900-1990) var en av USAs genom tiderna mest framgångsrika tonsättare. Hans egentliga karriär som tonsättare började inte förrän efter mötet med den världsberömda kompositionsläraren Nadia Boulanger i Paris på 1920-talet. Han beskrev det senare som det viktigaste som hänt i hans liv. Coplands musik är ofta är inspirerad av naturen. Balettmusiken Appalachian Spring däremot, som hyllades för sin beskrivning av den storslagna amerikanska naturen, fick inte sitt namn förrän efter den var färdigskriven. Ändå ansåg många att han hittat en "amerikansk klang". Baletterna Billy the Kid och Rodeo cementerade den åsikten. Det var tur för Copland eftersom McCarthy-regimen under 1950-talet försökte förstöra hans karriär och rykte. För det första levde han öppet tillsammans med en annan man, för det andra var han socialist och deltog i fredsdemonstrationer. Han smutskastades, åtalades och drogs inför rätta på 1950-talet, men förblev alltså trots detta framgångsrik och populär och slapp fly som många andra, till exempel Charlie Chaplin. Något av det bästa Copland har skrivit är hans klarinettkonsert. Han skrev den för Benny Goodman, men den blev för svår för jazzmusikern. Numera finns det fantastiska inspelningar av konserten och många räknar den som lika viktig för klarinettrepertoaren som Mozarts klarinettkonsert. Även Coplands musik för film blev oerhört uppskattad. Det är inte många filmer sammanlagt som fått musik av honom, men trots det blev hans stil tongivande i Hollywood. I Skyline kan man höra det karaktäristiska, storslagna tonspråket för amerikansk film. Alla som någon gång sett en hollywoodrulle från 50-60-talet känner igen det. Something Wild hette filmen men blev ingen vild succé. Efter att Copland gjort om musiken till konsertsvit fick musiken ett långt mer framgångsrikt liv än själva filmen. Det är en pampig stadshorisont Copland tecknar. Men så är det också New York, som 1958 var världens modernaste stad. KATARINA A KARLSSON


ALMA MAHLER (1879-1964) Die stille Stadt Laue Sommernacht Licht in der Nacht Bei dir ist es traut Erntelied Tonsättaren Alma Mahler var dotter till den österrikiske landskapskonstnären Emil Schindler, som hon avgudade. Han dog när hon var 13 år och hon bestämde sig för att bli en skapande människa som sin far. Musik och pianospel hade hon blivit undervisad i tidigare och för att lära sig komponera hamnade hon hos Alexander Zemlinsky, som också undervisade Schönberg. Informationen som finns om Alma Mahler tecknar ett porträtt av en komplicerad kvinna. Ibland rena elakheter, som eftermälet ofta blir för kvinnor som utmärkt sig. Sant är att hon var antisemit, att hon hade utomäktenskapliga affärer, men hon var sannerligen ingen våldsverkare, som vissa manliga kolleger. Hon hade en fantastisk förmåga att dras till begåvade män som förälskade sig i henne. I gengäld sporrade hon dem framåt i deras karriärer. Konstnären Gustav Klimt gav henne hennes första kyss, läraren Zemlinsky var en annan kärlek men den tjugo år äldre tonsättaren Gustav Mahler blev hennes förste make. Han skrev ett 20-sidigt brev med alla villkor hon måste uppfylla för att bli hans hustru. Ett av dem var att sluta skriva musik. Alma var så förälskad att hon gick med på allt. Berömt är citatet "Ditt yrke är hädanefter att göra mig lycklig". Särskilt lyckligt blev inte äktenskapet. En av de två döttrarna dog och Alma blev deprimerad av att inte få ge uttryck för sin skaparkraft och att som sällskapsmänniska isoleras månadsvis i sommarresidenset där maken komponerade i sin egen stuga. I det läget inledde hon en kärleksaffär. Som svar på kriserna i äktenskapet publicerade Gustav fem av Almas sånger 1910. Efter makens död 1911 trycktes ytterligare två sångsamlingar. Almas liv fortsatte genom två världskrig, två kontinenter (Amerika och Europa) och hon födde ytterligare ett barn som dog. Vem vet vad hon hade kunnat åstadkomma om hon haft andra förväntningar på sig som tonsättare och varit omgiven av ett ryggdunkande nätverk? Och sporrat sig själv i stället för männen runt henne? Mycket av hennes musik har gått förlorad. Det som återstår är djärvt romantisk i en stil som påminner om en mix mellan tidig Schönberg och sen Brahms. KATARINA A KARLSSON




GEORGE GERSHWIN (1898-1937) AN AMERICAN IN PARIS George Gershwin (1898-1937) är en av de mest inflytelserika amerikanska tonsättarna från förra århundradet. Han lyckades som ingen före honom kombinera dåtidens populärmusik med västerländskt klassiskt idiom. Det var inte lätt, eftersom han inte hade någon formell musikalisk utbildning. Den längtade han efter, men jobbade samtidigt som pianist och låtskrivare. Redan som 15-åring försörjde han familjen på detta och innan han fyllt 30 hade han tjänat tillräckligt för att köpa ett hus på Manhattan där alla i familjen som så ville hade en egen våning. Trots sitt ryskjudiska påbrå kände han sig mest hemma i amerikansk populärmusik, jazz och spirituals. Liksom Copland for han till Paris för att studera med den världsledande kompositionsläraren Nadia Boulanger. Det säger mycket om hennes storhet att hon inte tog emot honom som elev. Hon menade att rigorösa studier i kontrapunkt med mera skulle förstöra hans jazzinfluerade stil. Resan till Paris blev dock inte meningslös. Det var där han komponerade An American in Paris där all hans skicklighet som låtskrivare och jazzmusiker får rum. Att Paris imponerade på honom hörs överallt. Musiken pulserar av tutande bilar, trafikerade gathörn, livsglädje, kaféer, blinkande lampor, och en och annan (bakfull?) morgon med dimma vid Seine. Orkestrering hade Gershwin lärt sig genom att hans lärare Edward Kilenyi bjudit in orkestermusiker till lektionerna. På så sätt fick Gershwin höra hur instrumenten lät i olika register i praktiken, hur stora deras omfång var och hur ljudvolymen kunde balanseras i en orkester. Gershwin fick inget erkännande av samtida tonsättare som menade att han bara kunde sätta ihop fina melodier, utan utveckling eller övergångar. Vad han däremot kunde var att skriva musik som människor tyckte om. Vid den minneskonsert som gavs på Lewisohn Stadium efter hans död slogs alla publikrekord när 20 223 sörjande människor tog sig dit. KATARINA A KARLSSON




WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKONSERT NR 23 A-DUR K488 Allegro Andante Presto Ein Kavierkonzert, Begleitung: 2 Violini, 2 Viole, 1 Flauto, 2 Clarinetti, 2 Fagotti, 2 Corni e Basso. Så står det under datumet 2 mars 1786 i Mozarts lilla verkförteckning. På motsatta sidan hittar man som vanligt några nedskrivna takter som gör det möjligt att identifiera musiken. Sådant behövde han själv. Och den nyfikna eftervärlden... Den våren lyckades han ordna till tre konserter i Wien för 120 abonnenter. I varje fall skrev han så till Pappa i Salzburg. A-durkonserten, som Köchel gav nummer 488, skulle han spela i det sammanhanget. Mozarts egenhändiga partitur har överlevt. Kompositionen gavs ut först nio år efter hans död. Det innebär att vi inte känner till Mozarts slutliga version; han "putsade" inte sin musik förrän den skulle tryckas. Originalpartituret visar med sina olika bläcksorter hur han som vanligt skrivit ner musiken i omgångar. Han började med klaverstämman, basgången och första fiolen, kompletterade med viktiga motiv på plats, tog sedan blåsarstämmorna och allra sist den enkelbesatta (?) musik som skulle ligga under medan han spelade solopartierna. Han ledde "sin" lilla ensemble från klaveret och stöttade då och då musikerna med extra klaverspel. Repetitioner i vår mening fanns det sällan tid till; man drog ofta bara igenom musiken en gång för att rätta eventuella fel i stämmorna. Någon gång fram på sommaren får Mozart ett angenämt brev från Sebastian Winter, den betjänt som hade följt familjen Mozart i början av deras långa underbarnsresa 1763-1766 - bland annat som lekfarbror för de båda barnen. Nu skriver han från Donaueschingens hov som musikbeställare åt fursten där nere i söder. Mozart gör upp en förslagslista där också A-durkonserten ingår. Han påpekar att om furstens orkester saknar klarinettister går det ju lätt att skriva om de stämmorna för två stråkmusiker. Till sist: i Mozarts partitur finns faktiskt kadensen till första satsen inskriven på plats. Innebar det att han kände sig bunden av noterna när det kom till kritan? INGEMAR VON HEIJNE


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Karin Torbjörnsdóttir utsågs till Årets sångare 2020 vid Grímans kulturprisutdelning för sin gestaltning av Cherubino i Mozarts Figaros bröllop med Isländska operan. Den lyriska mezzosopranen har visat sin mångsidighet i en operarepertoar som sträcker sig från barock till nutid, med särskilt fokus på Mozart och tidig romantisk musik. Bland hennes tidigare engagemang finns framträdanden på operan i Luzern samt vid Stuttgarts statsteaters operastudio där hon spelat en mängd olika operaroller. Karin Torbjörnsdóttir har framträtt i Europa, USA och Asien och på internationella festivaler som Anima Mundi i Pisa, Italien, Macaus internationella musikfestival, Luzerns festspel samt Barocknacht och Nacht der Komponisten i Salzburg.


Pianisten Víkingur Ólafssons unika personlighet och starka musikaliska övertygelse har gjort att han på bara några år tagit musikvärlden med storm och blivit en av vår tids mest eftersökta artister. Víkingur Ólafsson gjorde oförglömliga avtryck med sina album med musik av Philip Glass, Johann Sebastian Bach samt Rameau/Debussy (Deutsche Grammophon). Hans nya, musikaliska insikter i Bachs musik hyllades av kritikerna och albumet förekom på många årets bästa-listor. Det erhöll också utmärkelser som årets klassiska pianosoloinspelning av Opus Klassik 2019, årets album i BBC Music Magazine 2019 och utsågs som en av de bästa Bach-inspelningarna någonsin av Gramophone. Víkingur Ólafssons inspelning av Philip Glass pianomusik var en lika stor framgång och New York Times kallade pianisten "Islands egen Glenn Gould". Han utsågs till Gramophone Artist of the Year 2019 och av Limelight Magazine till International Artist of the Year 2019. Víkingur Ólafssons senaste album innehåller musik av Debusssy och Rameau, musik han också spelade vid sitt senaste besök Göteborg. I maj återkommer han för att spela John Adams Must the Devil Have All the Good Tunes? under ledning av Symfonikernas chefdirigent Santtu-Matias Rouvali.


Anders Granström Videodesign


2021-12-08 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


AARON COPLAND (1900-1990) THE SKYLINE UR MUSIC FOR A GREAT CITY Aron Copland (1900-1990) var en av USAs genom tiderna mest framgångsrika tonsättare. Hans egentliga karriär som tonsättare började inte förrän efter mötet med den världsberömda kompositionsläraren Nadia Boulanger i Paris på 1920-talet. Han beskrev det senare som det viktigaste som hänt i hans liv. Coplands musik är ofta är inspirerad av naturen. Balettmusiken Appalachian Spring däremot, som hyllades för sin beskrivning av den storslagna amerikanska naturen, fick inte sitt namn förrän efter den var färdigskriven. Ändå ansåg många att han hittat en "amerikansk klang". Baletterna Billy the Kid och Rodeo cementerade den åsikten. Det var tur för Copland eftersom McCarthy-regimen under 1950-talet försökte förstöra hans karriär och rykte. För det första levde han öppet tillsammans med en annan man, för det andra var han socialist och deltog i fredsdemonstrationer. Han smutskastades, åtalades och drogs inför rätta på 1950-talet, men förblev alltså trots detta framgångsrik och populär och slapp fly som många andra, till exempel Charlie Chaplin. Något av det bästa Copland har skrivit är hans klarinettkonsert. Han skrev den för Benny Goodman, men den blev för svår för jazzmusikern. Numera finns det fantastiska inspelningar av konserten och många räknar den som lika viktig för klarinettrepertoaren som Mozarts klarinettkonsert. Även Coplands musik för film blev oerhört uppskattad. Det är inte många filmer sammanlagt som fått musik av honom, men trots det blev hans stil tongivande i Hollywood. I Skyline kan man höra det karaktäristiska, storslagna tonspråket för amerikansk film. Alla som någon gång sett en hollywoodrulle från 50-60-talet känner igen det. Something Wild hette filmen men blev ingen vild succé. Efter att Copland gjort om musiken till konsertsvit fick musiken ett långt mer framgångsrikt liv än själva filmen. Det är en pampig stadshorisont Copland tecknar. Men så är det också New York, som 1958 var världens modernaste stad. KATARINA A KARLSSON


ALMA MAHLER (1879-1964) Die stille Stadt Laue Sommernacht Licht in der Nacht Bei dir ist es traut Erntelied Tonsättaren Alma Mahler var dotter till den österrikiske landskapskonstnären Emil Schindler, som hon avgudade. Han dog när hon var 13 år och hon bestämde sig för att bli en skapande människa som sin far. Musik och pianospel hade hon blivit undervisad i tidigare och för att lära sig komponera hamnade hon hos Alexander Zemlinsky, som också undervisade Schönberg. Informationen som finns om Alma Mahler tecknar ett porträtt av en komplicerad kvinna. Ibland rena elakheter, som eftermälet ofta blir för kvinnor som utmärkt sig. Sant är att hon var antisemit, att hon hade utomäktenskapliga affärer, men hon var sannerligen ingen våldsverkare, som vissa manliga kolleger. Hon hade en fantastisk förmåga att dras till begåvade män som förälskade sig i henne. I gengäld sporrade hon dem framåt i deras karriärer. Konstnären Gustav Klimt gav henne hennes första kyss, läraren Zemlinsky var en annan kärlek men den tjugo år äldre tonsättaren Gustav Mahler blev hennes förste make. Han skrev ett 20-sidigt brev med alla villkor hon måste uppfylla för att bli hans hustru. Ett av dem var att sluta skriva musik. Alma var så förälskad att hon gick med på allt. Berömt är citatet "Ditt yrke är hädanefter att göra mig lycklig". Särskilt lyckligt blev inte äktenskapet. En av de två döttrarna dog och Alma blev deprimerad av att inte få ge uttryck för sin skaparkraft och att som sällskapsmänniska isoleras månadsvis i sommarresidenset där maken komponerade i sin egen stuga. I det läget inledde hon en kärleksaffär. Som svar på kriserna i äktenskapet publicerade Gustav fem av Almas sånger 1910. Efter makens död 1911 trycktes ytterligare två sångsamlingar. Almas liv fortsatte genom två världskrig, två kontinenter (Amerika och Europa) och hon födde ytterligare ett barn som dog. Vem vet vad hon hade kunnat åstadkomma om hon haft andra förväntningar på sig som tonsättare och varit omgiven av ett ryggdunkande nätverk? Och sporrat sig själv i stället för männen runt henne? Mycket av hennes musik har gått förlorad. Det som återstår är djärvt romantisk i en stil som påminner om en mix mellan tidig Schönberg och sen Brahms. KATARINA A KARLSSON




GEORGE GERSHWIN (1898-1937) AN AMERICAN IN PARIS George Gershwin (1898-1937) är en av de mest inflytelserika amerikanska tonsättarna från förra århundradet. Han lyckades som ingen före honom kombinera dåtidens populärmusik med västerländskt klassiskt idiom. Det var inte lätt, eftersom han inte hade någon formell musikalisk utbildning. Den längtade han efter, men jobbade samtidigt som pianist och låtskrivare. Redan som 15-åring försörjde han familjen på detta och innan han fyllt 30 hade han tjänat tillräckligt för att köpa ett hus på Manhattan där alla i familjen som så ville hade en egen våning. Trots sitt ryskjudiska påbrå kände han sig mest hemma i amerikansk populärmusik, jazz och spirituals. Liksom Copland for han till Paris för att studera med den världsledande kompositionsläraren Nadia Boulanger. Det säger mycket om hennes storhet att hon inte tog emot honom som elev. Hon menade att rigorösa studier i kontrapunkt med mera skulle förstöra hans jazzinfluerade stil. Resan till Paris blev dock inte meningslös. Det var där han komponerade An American in Paris där all hans skicklighet som låtskrivare och jazzmusiker får rum. Att Paris imponerade på honom hörs överallt. Musiken pulserar av tutande bilar, trafikerade gathörn, livsglädje, kaféer, blinkande lampor, och en och annan (bakfull?) morgon med dimma vid Seine. Orkestrering hade Gershwin lärt sig genom att hans lärare Edward Kilenyi bjudit in orkestermusiker till lektionerna. På så sätt fick Gershwin höra hur instrumenten lät i olika register i praktiken, hur stora deras omfång var och hur ljudvolymen kunde balanseras i en orkester. Gershwin fick inget erkännande av samtida tonsättare som menade att han bara kunde sätta ihop fina melodier, utan utveckling eller övergångar. Vad han däremot kunde var att skriva musik som människor tyckte om. Vid den minneskonsert som gavs på Lewisohn Stadium efter hans död slogs alla publikrekord när 20 223 sörjande människor tog sig dit. KATARINA A KARLSSON




WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKONSERT NR 23 A-DUR K488 Allegro Andante Presto Ein Kavierkonzert, Begleitung: 2 Violini, 2 Viole, 1 Flauto, 2 Clarinetti, 2 Fagotti, 2 Corni e Basso. Så står det under datumet 2 mars 1786 i Mozarts lilla verkförteckning. På motsatta sidan hittar man som vanligt några nedskrivna takter som gör det möjligt att identifiera musiken. Sådant behövde han själv. Och den nyfikna eftervärlden... Den våren lyckades han ordna till tre konserter i Wien för 120 abonnenter. I varje fall skrev han så till Pappa i Salzburg. A-durkonserten, som Köchel gav nummer 488, skulle han spela i det sammanhanget. Mozarts egenhändiga partitur har överlevt. Kompositionen gavs ut först nio år efter hans död. Det innebär att vi inte känner till Mozarts slutliga version; han "putsade" inte sin musik förrän den skulle tryckas. Originalpartituret visar med sina olika bläcksorter hur han som vanligt skrivit ner musiken i omgångar. Han började med klaverstämman, basgången och första fiolen, kompletterade med viktiga motiv på plats, tog sedan blåsarstämmorna och allra sist den enkelbesatta (?) musik som skulle ligga under medan han spelade solopartierna. Han ledde "sin" lilla ensemble från klaveret och stöttade då och då musikerna med extra klaverspel. Repetitioner i vår mening fanns det sällan tid till; man drog ofta bara igenom musiken en gång för att rätta eventuella fel i stämmorna. Någon gång fram på sommaren får Mozart ett angenämt brev från Sebastian Winter, den betjänt som hade följt familjen Mozart i början av deras långa underbarnsresa 1763-1766 - bland annat som lekfarbror för de båda barnen. Nu skriver han från Donaueschingens hov som musikbeställare åt fursten där nere i söder. Mozart gör upp en förslagslista där också A-durkonserten ingår. Han påpekar att om furstens orkester saknar klarinettister går det ju lätt att skriva om de stämmorna för två stråkmusiker. Till sist: i Mozarts partitur finns faktiskt kadensen till första satsen inskriven på plats. Innebar det att han kände sig bunden av noterna när det kom till kritan? INGEMAR VON HEIJNE


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Pianisten Víkingur Ólafssons unika personlighet och starka musikaliska övertygelse har gjort att han på bara några år tagit musikvärlden med storm och blivit en av vår tids mest eftersökta artister. Víkingur Ólafsson gjorde oförglömliga avtryck med sina album med musik av Philip Glass, Johann Sebastian Bach samt Rameau/Debussy (Deutsche Grammophon). Hans nya, musikaliska insikter i Bachs musik hyllades av kritikerna och albumet förekom på många årets bästa-listor. Det erhöll också utmärkelser som årets klassiska pianosoloinspelning av Opus Klassik 2019, årets album i BBC Music Magazine 2019 och utsågs som en av de bästa Bach-inspelningarna någonsin av Gramophone. Víkingur Ólafssons inspelning av Philip Glass pianomusik var en lika stor framgång och New York Times kallade pianisten "Islands egen Glenn Gould". Han utsågs till Gramophone Artist of the Year 2019 och av Limelight Magazine till International Artist of the Year 2019. Víkingur Ólafssons senaste album innehåller musik av Debusssy och Rameau, musik han också spelade vid sitt senaste besök Göteborg. I maj återkommer han för att spela John Adams Must the Devil Have All the Good Tunes? under ledning av Symfonikernas chefdirigent Santtu-Matias Rouvali.


Karin Torbjörnsdóttir utsågs till Årets sångare 2020 vid Grímans kulturprisutdelning för sin gestaltning av Cherubino i Mozarts Figaros bröllop med Isländska operan. Den lyriska mezzosopranen har visat sin mångsidighet i en operarepertoar som sträcker sig från barock till nutid, med särskilt fokus på Mozart och tidig romantisk musik. Bland hennes tidigare engagemang finns framträdanden på operan i Luzern samt vid Stuttgarts statsteaters operastudio där hon spelat en mängd olika operaroller. Karin Torbjörnsdóttir har framträtt i Europa, USA och Asien och på internationella festivaler som Anima Mundi i Pisa, Italien, Macaus internationella musikfestival, Luzerns festspel samt Barocknacht och Nacht der Komponisten i Salzburg.


Anders Granström Videodesign


2021-12-03 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon besökte senast Göteborg och Symfonikerna i december 2021 när hon av Stenastiftelsens utsetts till hedersstipendiat och fick ta emot en stipendiesumma på 300 000 kr. Stenastiftelsen firade 25-årsjubileum med en konsert där Barbara Hannigan och flera tidigare stipendiater framträdde på scen vid firandet. Dessförinnan gav hon i september tre konserter med musik av Haydn, Busoni och Vivier.


Daniel Norgren Sång, flygel




Anders Ynnerman Presentatör




David Dencik Skådespelare





Jan Yngwe Dirigent



Katarina Karnéus Mezzosopran



2021-11-25 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARLOS RAFAEL RIVERA (f 1970) THE QUEEN'S GAMBIT (2020), Tema Det unga schackgeniet Beth Harmon trollband världen i denna serie som nyligen vann elva Emmy-utmärkelser - inklusive en för "Outstanding Music Composition". The Queen's Gambit innebär ett stort genombrott för den 50-årige tonsättaren, som i komponerandet såg paralleller mellan schackspelets komplexa karaktär och stämföringen i sin egen musik. MIKAEL CARLSSON


ROB LANE (f 1965) MERLIN (2008), Svit (ffg) Legenden om King Arthur utgör förlaga till denna serie, populär bland de yngre, och den brittiske kompositören Rob Lane, en riktig tv-veteran, tonsatte de färgstarka äventyren med klassisk, wagneriansk ledmotivsteknik och orkestreringar som kanske för tankarna till Howard Shores Sagan om ringen-musik. MIKAEL CARLSSON


JOHN LUNN (f 1956) DOWNTON ABBEY (2010), Svit Om det är någon tv-serie under senare år som har haft en "gammal hederlig" signaturmelodi som alla som sett serien känner igen, är det Downton Abbey. Under sex säsonger ledsagades berättelsen om den aristokratiska familjen Crawley av John Lunns romantiska musik, måttfullt orkestrerad främst för piano och stråk. Lunn vann en välförtjänt Emmy för musiken. MIKAEL CARLSSON


NICHOLAS BRITELL (f 1980) SUCCESSION (2018), Svit Musiken till det intensiva karaktärsdramat Succession har ett huvudtema som sammanfattar seriens intrikata maktkamp med ett dramatiskt agitato som återkommer i serien i alla möjliga former och instrumenteringar. Britell, som spås en lysande framtid inom filmmusiken, vann the World Soundtrack Award 2020 för sin musik. MIKAEL CARLSSON


MATHIEU LAMBOLEY (f 1980) LUPIN (2021), La Symphonie de Lupin (ffg) För första gången framförs i konsertsammanhang fransmannen Mathieu Lamboleys mäktiga orkesterstycke ur Lupin, den mest seddan Netflix-serien i Sverige hittills 2021. I seriens slutskede framförs stycket i bild som en del i en orkesterkonsert, samtidigt som det fungerar som underscore till en ytterst dramatisk parallelhandling. MIKAEL CARLSSON


KRIS BOWERS (f 1989) BRIDGERTON (2020), Svit (ffg, arr Mikael Carlsson) Blott 32-årige amerikanske tonsättaren Kris Bowers träffar mitt i prick med sin delvis barock-inspirerade originalmusik för denna amerikanska variant av Downton Abbey. Romantik och intriger under tidigt 1800-tal får ett lustfyllt och Emmy-nominerat ackompanjemang med stort fokus på stråk men även tidstypiska instrument som cembalo. MIKAEL CARLSSON


HILDUR GUÐNADÓTTIR (f 1982) CHERNOBYL (2019), Vichnaya Pamyat (ffg, arr Robert Ames) Svenske regissören Johan Rencks skildring av Tjernobyl-katastrofen, producerad av HBO, ledsagas av experimentell originalmusik av en isländsk tonsättare och cellist som gjort raketkarriär och bland annat vunnit Oscar för musiken till Joker. Guðnadóttir samplade ljud från skrot och andra föremål på plats i Tjernobyl för att använda i sin musik. Detta körstycke sticker ut som ett av få traditionella element på soundtracket. Texten baseras på en ortodox hymn som framförs vid begravningar i den ortodoxa kyrkan. Vichnaya Pamyat betyder, ordagrant, "evigt minne". MIKAEL CARLSSON


JEFF BEAL (f 1963) HOUSE OF CARDS (2013), Svit Amerikanen Jeff Beal tillhör de filmkomponister som hittat en balans mellan filmuppdrag och att skriva konsertant musik. Till House of Cards, med sin ofta obehagliga skildring av spelet bakom kulisserna inom amerikansk topp-politik, komponerade Beal musik där en av de bärande idéerna är motsättning mellan dur- och mollackord (ofta samtidigt) - en musikalisk illustration av det dubbelspel som paret Underwood ägnar sig åt. MIKAEL CARLSSON


25 min


BRUCE BROUGHTON (f 1945) / ANDREW COTTEE (f 1978) JOHN DEBNEY (f 1956) / JOEL MCNEELY (f 1959) THE ORVILLE (2017), Svit (ffg) Seth MacFarlanes science fiction-serie är en kärleksfull flirt med 60-talets klassiska Star Trek och är en av få tv-serier idag som konsekvent använder sig av genomkomponerad orkestermusik av det slag som vi är vana att höra i stora sci-fi-filmer. Några av Hollywoods mest rutinerade symfoniker (Broughton, som komponerat huvudtemat, slog igenom 1985 med Silverado) står bakom musiken som här framförs för första gången i form av en ny konsertsvit sammanställd särskilt för denna konsert. MIKAEL CARLSSON


PHILIP GLASS (f 1937) PAUL LEONARD-MORGAN (f 1974) TALES FROM THE LOOP (2020), Tema Svenske konstnären Simon Stålenhags karaktäristiska böcker blev 2020 till tv-serie producerad av Amazon Studios. Musikaliskt är den ett exempel på science fiction-musik som går i motsatt riktning mot det senromantiskt orkestrala - här är det Philip Glass minimalism som med sina för kompositören typiska upprepningar nästan bokstavligen gör skäl för seriens titel. MIKAEL CARLSSON


CHRISTOPHE BECK (f 1972) WANDAVISION (2021), Svit (ffg, arr Mikael Carlsson) Marvel-serien WandaVision har uppmärksammats för sin vinjettmusik, som i varje avsnitt utgör en pastisch på tidstypisk tv-musik, men seriens kompositör Christophe Beck (som även tonsatt Marvel-filmerna om Ant-Man) har även skrivit stor, genretypisk orkestermusik som här framförs för första gången i konsertsammanhang. MIKAEL CARLSSON


MAX RICHTER (f 1966) THE HANDMAID'S TALE (2017), On the Nature of Daylight Margaret Atwoods dystopiska berättelse med Elisabeth Moss i huvudrollen har originalmusik komponerad av Adam Taylor men i ett av den senaste säsongens mest drabbande avsnitt - regisserat av Moss själv - används Max Richters musik från dennes Deutsche Grammophon-album The Blue Notebooks (2004) - ett exempel på hur icke-filmmusik används i film och tv. Stycket har bland annat även förekommit i filmerna Arrival och Shutter Island. MIKAEL CARLSSON


LUDWIG GÖRANSSON (f 1984) THE MANDALORIAN (2019), Svit för Orkester (ffg, arr Mikael Carlsson) Arvet från den svenska musikskolan gör sig påmint i Star Wars-serien The Mandalorian där Linköpingsbördige Ludwig Göransson låter blockflöjten - till och med i kvartett-tappning - spela en musikalisk huvudroll. Tvåfaldigt Emmy-belönad och med en Oscar (för Black Panther) är Linköpingssonen utan tvekan Sveriges mest framgångsrika filmkompositör. The Mandalorian är ett utmärkt exempel på Göranssons förmåga att kombinera klassiska orkestreringar med moderna influenser - inte minst när det gäller rytm - från andra mer populärmusikaliska genrer. MIKAEL CARLSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Ingar Bergby är en av Norges mest framstående orkesterdirigenter med en stor produktion inom klassisk och nutida musik samt cross-overprojekt. Han har profilerat sig som en artist med tydligt formad kraft och ett stort engagemang i sitt arbete. Ingar Bergby föddes 1964 i Sarpsborg och växte upp i en musikalisk familj som var aktiv inom blåsorkestermusiken. Han utbildades till klarinettist för professor Richard Kjelstrup vid Norges Musikhögskola och studerade senare dirigering för professor Karsten Andersen vid samma skola samt för Jorma Panula vid Sibeliusakademin. Ingar Bergby har arbetat med Göteborgs Symfoniker vid sju tillfällen, senast 2015. Han har bland annat dirigerat filmmusikkonserter, Orffs Carmina Burana samt orkesterkonserten på Götaplatsen vid friidrotts-EM 2006.


Kören grundades 1917 av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. Elsa Stenhammar var en av de drivande krafterna i sekelskiftets körliv i Göteborg och blev körens första repetitörDen 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. Som landets äldsta symfoniska kör kunde man 2017 fira sitt 100-årsjubileum med en stor festkonsert där såväl Mozart och Brahms som Stenhammar, Elfrida Andrée och Björn & Benny stod på programmet. Göteborgs Symfoniska kör är en ideell förening som är knuten till Göteborgs Symfoniker. Kören medverkar i konserter och föreställningar i såväl orkesterns som i egen regi. Musiken blir därför blandad och repertoaren omfattande. Göteborgs Symfoniska Kör har medverkat vid konserter i bland annat Royal Albert Hall och i Canterbury Cathedral i England samt deltagit med Göteborgs Symfoniker i den årliga musikfestivalen på Kanarieöarna och på en turné till Kina. Tillförordnad kormästare är Simon Kim Phipps.



Emelie Roos Blockflöjt


Josefin Neldén Presentatör


2021-11-24 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARLOS RAFAEL RIVERA (f 1970) THE QUEEN'S GAMBIT (2020), Tema Det unga schackgeniet Beth Harmon trollband världen i denna serie som nyligen vann elva Emmy-utmärkelser - inklusive en för "Outstanding Music Composition". The Queen's Gambit innebär ett stort genombrott för den 50-årige tonsättaren, som i komponerandet såg paralleller mellan schackspelets komplexa karaktär och stämföringen i sin egen musik. MIKAEL CARLSSON


ROB LANE (f 1965) MERLIN (2008), Svit (ffg) Legenden om King Arthur utgör förlaga till denna serie, populär bland de yngre, och den brittiske kompositören Rob Lane, en riktig tv-veteran, tonsatte de färgstarka äventyren med klassisk, wagneriansk ledmotivsteknik och orkestreringar som kanske för tankarna till Howard Shores Sagan om ringen-musik. MIKAEL CARLSSON


JOHN LUNN (f 1956) DOWNTON ABBEY (2010), Svit Om det är någon tv-serie under senare år som har haft en "gammal hederlig" signaturmelodi som alla som sett serien känner igen, är det Downton Abbey. Under sex säsonger ledsagades berättelsen om den aristokratiska familjen Crawley av John Lunns romantiska musik, måttfullt orkestrerad främst för piano och stråk. Lunn vann en välförtjänt Emmy för musiken. MIKAEL CARLSSON


NICHOLAS BRITELL (f 1980) SUCCESSION (2018), Svit Musiken till det intensiva karaktärsdramat Succession har ett huvudtema som sammanfattar seriens intrikata maktkamp med ett dramatiskt agitato som återkommer i serien i alla möjliga former och instrumenteringar. Britell, som spås en lysande framtid inom filmmusiken, vann the World Soundtrack Award 2020 för sin musik. MIKAEL CARLSSON


MATHIEU LAMBOLEY (f 1980) LUPIN (2021), La Symphonie de Lupin (ffg) För första gången framförs i konsertsammanhang fransmannen Mathieu Lamboleys mäktiga orkesterstycke ur Lupin, den mest seddan Netflix-serien i Sverige hittills 2021. I seriens slutskede framförs stycket i bild som en del i en orkesterkonsert, samtidigt som det fungerar som underscore till en ytterst dramatisk parallelhandling. MIKAEL CARLSSON


KRIS BOWERS (f 1989) BRIDGERTON (2020), Svit (ffg, arr Mikael Carlsson) Blott 32-årige amerikanske tonsättaren Kris Bowers träffar mitt i prick med sin delvis barock-inspirerade originalmusik för denna amerikanska variant av Downton Abbey. Romantik och intriger under tidigt 1800-tal får ett lustfyllt och Emmy-nominerat ackompanjemang med stort fokus på stråk men även tidstypiska instrument som cembalo. MIKAEL CARLSSON


HILDUR GUÐNADÓTTIR (f 1982) CHERNOBYL (2019), Vichnaya Pamyat (ffg, arr Robert Ames) Svenske regissören Johan Rencks skildring av Tjernobyl-katastrofen, producerad av HBO, ledsagas av experimentell originalmusik av en isländsk tonsättare och cellist som gjort raketkarriär och bland annat vunnit Oscar för musiken till Joker. Guðnadóttir samplade ljud från skrot och andra föremål på plats i Tjernobyl för att använda i sin musik. Detta körstycke sticker ut som ett av få traditionella element på soundtracket. Texten baseras på en ortodox hymn som framförs vid begravningar i den ortodoxa kyrkan. Vichnaya Pamyat betyder, ordagrant, "evigt minne". MIKAEL CARLSSON


JEFF BEAL (f 1963) HOUSE OF CARDS (2013), Svit Amerikanen Jeff Beal tillhör de filmkomponister som hittat en balans mellan filmuppdrag och att skriva konsertant musik. Till House of Cards, med sin ofta obehagliga skildring av spelet bakom kulisserna inom amerikansk topp-politik, komponerade Beal musik där en av de bärande idéerna är motsättning mellan dur- och mollackord (ofta samtidigt) - en musikalisk illustration av det dubbelspel som paret Underwood ägnar sig åt. MIKAEL CARLSSON


25 min


BRUCE BROUGHTON (f 1945) / ANDREW COTTEE (f 1978) JOHN DEBNEY (f 1956) / JOEL MCNEELY (f 1959) THE ORVILLE (2017), Svit (ffg) Seth MacFarlanes science fiction-serie är en kärleksfull flirt med 60-talets klassiska Star Trek och är en av få tv-serier idag som konsekvent använder sig av genomkomponerad orkestermusik av det slag som vi är vana att höra i stora sci-fi-filmer. Några av Hollywoods mest rutinerade symfoniker (Broughton, som komponerat huvudtemat, slog igenom 1985 med Silverado) står bakom musiken som här framförs för första gången i form av en ny konsertsvit sammanställd särskilt för denna konsert. MIKAEL CARLSSON


PHILIP GLASS (f 1937) PAUL LEONARD-MORGAN (f 1974) TALES FROM THE LOOP (2020), Tema Svenske konstnären Simon Stålenhags karaktäristiska böcker blev 2020 till tv-serie producerad av Amazon Studios. Musikaliskt är den ett exempel på science fiction-musik som går i motsatt riktning mot det senromantiskt orkestrala - här är det Philip Glass minimalism som med sina för kompositören typiska upprepningar nästan bokstavligen gör skäl för seriens titel. MIKAEL CARLSSON


CHRISTOPHE BECK (f 1972) WANDAVISION (2021), Svit (ffg, arr Mikael Carlsson) Marvel-serien WandaVision har uppmärksammats för sin vinjettmusik, som i varje avsnitt utgör en pastisch på tidstypisk tv-musik, men seriens kompositör Christophe Beck (som även tonsatt Marvel-filmerna om Ant-Man) har även skrivit stor, genretypisk orkestermusik som här framförs för första gången i konsertsammanhang. MIKAEL CARLSSON


MAX RICHTER (f 1966) THE HANDMAID'S TALE (2017), On the Nature of Daylight Margaret Atwoods dystopiska berättelse med Elisabeth Moss i huvudrollen har originalmusik komponerad av Adam Taylor men i ett av den senaste säsongens mest drabbande avsnitt - regisserat av Moss själv - används Max Richters musik från dennes Deutsche Grammophon-album The Blue Notebooks (2004) - ett exempel på hur icke-filmmusik används i film och tv. Stycket har bland annat även förekommit i filmerna Arrival och Shutter Island. MIKAEL CARLSSON


LUDWIG GÖRANSSON (f 1984) THE MANDALORIAN (2019), Svit för Orkester (ffg, arr Mikael Carlsson) Arvet från den svenska musikskolan gör sig påmint i Star Wars-serien The Mandalorian där Linköpingsbördige Ludwig Göransson låter blockflöjten - till och med i kvartett-tappning - spela en musikalisk huvudroll. Tvåfaldigt Emmy-belönad och med en Oscar (för Black Panther) är Linköpingssonen utan tvekan Sveriges mest framgångsrika filmkompositör. The Mandalorian är ett utmärkt exempel på Göranssons förmåga att kombinera klassiska orkestreringar med moderna influenser - inte minst när det gäller rytm - från andra mer populärmusikaliska genrer. MIKAEL CARLSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Ingar Bergby är en av Norges mest framstående orkesterdirigenter med en stor produktion inom klassisk och nutida musik samt cross-overprojekt. Han har profilerat sig som en artist med tydligt formad kraft och ett stort engagemang i sitt arbete. Ingar Bergby föddes 1964 i Sarpsborg och växte upp i en musikalisk familj som var aktiv inom blåsorkestermusiken. Han utbildades till klarinettist för professor Richard Kjelstrup vid Norges Musikhögskola och studerade senare dirigering för professor Karsten Andersen vid samma skola samt för Jorma Panula vid Sibeliusakademin. Ingar Bergby har arbetat med Göteborgs Symfoniker vid sju tillfällen, senast 2015. Han har bland annat dirigerat filmmusikkonserter, Orffs Carmina Burana samt orkesterkonserten på Götaplatsen vid friidrotts-EM 2006.


Kören grundades 1917 av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. Elsa Stenhammar var en av de drivande krafterna i sekelskiftets körliv i Göteborg och blev körens första repetitörDen 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. Som landets äldsta symfoniska kör kunde man 2017 fira sitt 100-årsjubileum med en stor festkonsert där såväl Mozart och Brahms som Stenhammar, Elfrida Andrée och Björn & Benny stod på programmet. Göteborgs Symfoniska kör är en ideell förening som är knuten till Göteborgs Symfoniker. Kören medverkar i konserter och föreställningar i såväl orkesterns som i egen regi. Musiken blir därför blandad och repertoaren omfattande. Göteborgs Symfoniska Kör har medverkat vid konserter i bland annat Royal Albert Hall och i Canterbury Cathedral i England samt deltagit med Göteborgs Symfoniker i den årliga musikfestivalen på Kanarieöarna och på en turné till Kina. Tillförordnad kormästare är Simon Kim Phipps.


Emelie Roos Blockflöjt



Josefin Neldén Presentatör


2021-11-11 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RALPH VAUGHAN WILLIAMS (1872-1958) THE LARK ASCENDING Ralph Vaughan Williams är för evigt förknippad med den folkmusik han samlade in på den engelska landsbygden i sin ungdom, sånger och låtar som ofta utgick från en modal grund (äldre skalor) med stämningar och texter som satte känslorna i brand. Men han vässade till sitt tonspråk efter att ha tagit lektioner för Ravel i Paris och kom att bli sitt lands ledande symfoniker. Hans andra symfoni, "Londonsymfonin", är en remarkabel skildring av livet och rörelsen i det urbana London som lämnat den viktorianska eran bakom sig och blickade fram mot ett nytt, omtumlande sekel. Ni läsare som är över 60, liksom jag, minns också 1970-talets tv-serie Familjen Ashton som utspelar sig i andra världskrigets England. Signatur-melodin var ett smäktande parti ur Vaughan Williams sjätte symfoni. Åter till The Lark Ascending. Den började sitt liv som en duett för violin och piano, inspirerad av en naturlyrisk dikt av George Meredith. Vaughan Williams citerade några strofer i notgåvan, läs gärna dem! Något år senare gjorde han en orkesterversion som första gången framfördes 1921. Musiken är lyrisk och förvånansvärt fritt gestaltad samtidigt som den har något exotiskt, utomjordiskt över sig. Tills lantliga dansrytmer knackar på i mittdelen och färgar av sig i klangflödet. En vemodig idyll med lärkans gåtfulla drillar; en solostämma som med sin sång stiger till eteriska höjder och försvinner ur vårt blickfång. Varthän? STEFAN NÄVERMYR Ur The Lark Ascending (George Meredith) He rises and begins to round, He drops the silver chain of sound, Of many links without a break, In chirrup, whistle, slur and shake. For singing till his heaven fills, 'Tis love of earth that he instils, And ever winging up and up, Our valley is his golden cup And he the wine which overflows to lift us with him as he goes. Till lost on his aerial rings In light, and then the fancy sings.


THOMAS ADÈS (f 1971) MÄRCHENTÄNZE för violin och orkester Thomas Adès komponerade dessa fyra Märchentänze ("Sagodanser") år 2020, ursprungligen för violin och piano, och gjorde året därpå en orkesterversion. Var och en av danserna har sitt ursprung i den engelska folkmusiken. Den första är lätt och spänstig. En dröjande sats följer där violinen sjunger en hymnlik sång som presenteras i återkommande form. Den tredje satsen, En sånglärka, skrevs ursprungligen för soloviolin men blir här ett kollage av pigg fågelsång där orkesterinstrumentens imitationer klingar fritt tillsammans med solisten och framkallar känslan av en hänförd flock sånglärkor som kan höras på kullarna och fälten i England under våren. Musiken rör sig i vågor genom orkestern innan violinisten tystas av harpans slutpunkt. Den sista dansen börjar med en energisk, mumlande återgivning av ett lekfullt tema i snabba trioler. Det bubblar av återhållen energi och växer under styckets gång varefter det får följe av ett andratema i rak takt varpå dansen ideligen störs av explosioner av energi när de två temana brottas och förenas mot ett avgörande slut. FABER MUSIC


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 4 A-MOLL OP 63 Tempo molto moderato, quasi adagio Allegro molto vivace Il tempo largo Allegro Jean Sibelius fjärde symfoni skrevs mellan 1910 och 1911 och är en hudlös redogörelse för inåtvändhetens många facetter. Den kom till under en period i tonsättarens liv som får betecknas som svår. Efter att ha överlevt en cancertumör plågades han av en ihållande skräck för återfall. Europa befann sig därtill i en övergångsfas, den så optimistiska starten på seklet hade börjat fördunklas av krigsskrammel och militärisk oro. Så inleds också konserten i a-moll med en avskalad och avig melodislinga - en ensam fagott mot mullrande trögt, basstråk. Tempot är långsamt, quasi adagio som angivet i partituret. Sibelius har lämnat de pampiga, flödande fraserna bakom sig. Modernist är han inte, men heller inte den glödande wagnerian han en gång varit. I stället leker han med det på en gång gäckande och frånstötande tritonus-språnget som han redan utforskat i tredje symfonin, (också kallat för djävulsintervallet). Det är en snårig, långsam första sats som inte ger sig till lyssnaren riktigt, men som slår an en djupt personlig ton. Inte minst i de avskalade, nästan solistiska partierna - ett grepp som i princip bara Mahler ägnar sig åt vid den här tiden. Efter den första satsens olycksbådande tillkännagivande, piggnar verket till i den korta andra satsen. Allegrots inledande flöjtlek öppnar förhoppningsfullt men snart börjar orkestern, även här, att kvalfullt vrida sig inåt. Satsen avslutar sig själv tvärt i en nedtonad stråksorti, som kom den på andra tankar. Det är effektivt, och liknar till formen ett inre väderomslag. En känslomässig kollaps, närmast. Den tredje satsen (largot i ciss-moll) är kanske symfonins mest signifikanta. Tonspråket arbetar bokstavligen i en bipolär anda, slänger sig mellan stram återhållenhet och smäktande partier à la Parsifal. Det är musik som öppnar och sluter sig. Fångar in och stöter bort. Som på allvar försöker gestalta det som rör sig på insidan. Och inte i meningen ledsen-glad-arg-upplivad, utan i en mer subtil riktning. Jean Sibelius egen bror var en av de första utbildade psykoterapeuterna i Finland och tonsättaren var djupt inspirerad av denna nya vetenskap. Verket knyts ihop i en sista elegant uppvisning, den fjärde satsen (allegrot i A-dur) där symfonins alla särdrag - tritonusleken, den moderna orkestreringen, de nyckfulla tempoväxlingarna - ges fullt spelutrymme. Inledningen spritter av klassicistisk energi och ges färg av klockspelet. Men också här är osäkerheten ständigt inskriven i partituret. Slutligen som för att ge den olycksbådande starten av verket rätt, klingar satsen och verket ut i ett emblematiskt förslutande a-moll-ackord. EDITH SÖDERSTRÖM


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.



2021-11-10 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RALPH VAUGHAN WILLIAMS (1872-1958) THE LARK ASCENDING Ralph Vaughan Williams är för evigt förknippad med den folkmusik han samlade in på den engelska landsbygden i sin ungdom, sånger och låtar som ofta utgick från en modal grund (äldre skalor) med stämningar och texter som satte känslorna i brand. Men han vässade till sitt tonspråk efter att ha tagit lektioner för Ravel i Paris och kom att bli sitt lands ledande symfoniker. Hans andra symfoni, "Londonsymfonin", är en remarkabel skildring av livet och rörelsen i det urbana London som lämnat den viktorianska eran bakom sig och blickade fram mot ett nytt, omtumlande sekel. Ni läsare som är över 60, liksom jag, minns också 1970-talets tv-serie Familjen Ashton som utspelar sig i andra världskrigets England. Signatur-melodin var ett smäktande parti ur Vaughan Williams sjätte symfoni. Åter till The Lark Ascending. Den började sitt liv som en duett för violin och piano, inspirerad av en naturlyrisk dikt av George Meredith. Vaughan Williams citerade några strofer i notgåvan, läs gärna dem! Något år senare gjorde han en orkesterversion som första gången framfördes 1921. Musiken är lyrisk och förvånansvärt fritt gestaltad samtidigt som den har något exotiskt, utomjordiskt över sig. Tills lantliga dansrytmer knackar på i mittdelen och färgar av sig i klangflödet. En vemodig idyll med lärkans gåtfulla drillar; en solostämma som med sin sång stiger till eteriska höjder och försvinner ur vårt blickfång. Varthän? STEFAN NÄVERMYR Ur The Lark Ascending (George Meredith) He rises and begins to round, He drops the silver chain of sound, Of many links without a break, In chirrup, whistle, slur and shake. For singing till his heaven fills, 'Tis love of earth that he instils, And ever winging up and up, Our valley is his golden cup And he the wine which overflows to lift us with him as he goes. Till lost on his aerial rings In light, and then the fancy sings.


THOMAS ADÈS (f 1971) MÄRCHENTÄNZE för violin och orkester Thomas Adès komponerade dessa fyra Märchentänze ("Sagodanser") år 2020, ursprungligen för violin och piano, och gjorde året därpå en orkesterversion. Var och en av danserna har sitt ursprung i den engelska folkmusiken. Den första är lätt och spänstig. En dröjande sats följer där violinen sjunger en hymnlik sång som presenteras i återkommande form. Den tredje satsen, En sånglärka, skrevs ursprungligen för soloviolin men blir här ett kollage av pigg fågelsång där orkesterinstrumentens imitationer klingar fritt tillsammans med solisten och framkallar känslan av en hänförd flock sånglärkor som kan höras på kullarna och fälten i England under våren. Musiken rör sig i vågor genom orkestern innan violinisten tystas av harpans slutpunkt. Den sista dansen börjar med en energisk, mumlande återgivning av ett lekfullt tema i snabba trioler. Det bubblar av återhållen energi och växer under styckets gång varefter det får följe av ett andratema i rak takt varpå dansen ideligen störs av explosioner av energi när de två temana brottas och förenas mot ett avgörande slut. FABER MUSIC


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 4 A-MOLL OP 63 Tempo molto moderato, quasi adagio Allegro molto vivace Il tempo largo Allegro Jean Sibelius fjärde symfoni skrevs mellan 1910 och 1911 och är en hudlös redogörelse för inåtvändhetens många facetter. Den kom till under en period i tonsättarens liv som får betecknas som svår. Efter att ha överlevt en cancertumör plågades han av en ihållande skräck för återfall. Europa befann sig därtill i en övergångsfas, den så optimistiska starten på seklet hade börjat fördunklas av krigsskrammel och militärisk oro. Så inleds också konserten i a-moll med en avskalad och avig melodislinga - en ensam fagott mot mullrande trögt, basstråk. Tempot är långsamt, quasi adagio som angivet i partituret. Sibelius har lämnat de pampiga, flödande fraserna bakom sig. Modernist är han inte, men heller inte den glödande wagnerian han en gång varit. I stället leker han med det på en gång gäckande och frånstötande tritonus-språnget som han redan utforskat i tredje symfonin, (också kallat för djävulsintervallet). Det är en snårig, långsam första sats som inte ger sig till lyssnaren riktigt, men som slår an en djupt personlig ton. Inte minst i de avskalade, nästan solistiska partierna - ett grepp som i princip bara Mahler ägnar sig åt vid den här tiden. Efter den första satsens olycksbådande tillkännagivande, piggnar verket till i den korta andra satsen. Allegrots inledande flöjtlek öppnar förhoppningsfullt men snart börjar orkestern, även här, att kvalfullt vrida sig inåt. Satsen avslutar sig själv tvärt i en nedtonad stråksorti, som kom den på andra tankar. Det är effektivt, och liknar till formen ett inre väderomslag. En känslomässig kollaps, närmast. Den tredje satsen (largot i ciss-moll) är kanske symfonins mest signifikanta. Tonspråket arbetar bokstavligen i en bipolär anda, slänger sig mellan stram återhållenhet och smäktande partier à la Parsifal. Det är musik som öppnar och sluter sig. Fångar in och stöter bort. Som på allvar försöker gestalta det som rör sig på insidan. Och inte i meningen ledsen-glad-arg-upplivad, utan i en mer subtil riktning. Jean Sibelius egen bror var en av de första utbildade psykoterapeuterna i Finland och tonsättaren var djupt inspirerad av denna nya vetenskap. Verket knyts ihop i en sista elegant uppvisning, den fjärde satsen (allegrot i A-dur) där symfonins alla särdrag - tritonusleken, den moderna orkestreringen, de nyckfulla tempoväxlingarna - ges fullt spelutrymme. Inledningen spritter av klassicistisk energi och ges färg av klockspelet. Men också här är osäkerheten ständigt inskriven i partituret. Slutligen som för att ge den olycksbådande starten av verket rätt, klingar satsen och verket ut i ett emblematiskt förslutande a-moll-ackord. EDITH SÖDERSTRÖM


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.



2021-10-28 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JEAN SIBELIUS (1865-1957) DRYADEN OP 45:1 Sibelius komponerade en lång rad korta orkesterverk, och bland de allra kortaste är de båda styckena opus 45: Dryaden och Dansintermezzo, tillsammans omkring åtta-nio minuter långa. De är också några av de få som inte direkt hämtat inspiration från det finska nationaleposet Kalevala, i varje fall inte från någon speciell händelse. Sibelius hade 1910 bjudits in för att i oktober hålla ett eget tonsättarporträtt i Kristiania tillsammans med Musikforeningens orkester, och han passade då på att ge en rad egna verk som presenterade olika sidor av hans skapande. Huvudnumret var andra symfonin, men han tog också med den symfoniska dikten Nattlig ritt och soluppgång, några avsnitt ur scenmusiken till Strindbergs Svanevit och erbjöd publiken dessutom två uruppföranden, In Memoriam och Dryaden. Åhörarna var överväldigade av hela konserten och tvingade fram ett extranummer, Valse triste. Det var under arbetet med den karga och sparsmakade fjärde symfonin, den som diktaren Elmer Diktonius kallade "Barkbrödssymfonin" som Sibelius tog en paus för att komponera Dryaden. Kanske såg han det som en klangövning. Likheterna med symfonin är påtagliga. Märkligt är emellertid att det inte finns några pukor i den annars fullvuxna orkestern. Men Dryaden var ett verk som vid olika framföranden väckt frågetecken och funderingar. Man fann likheter med Debussy "i den lösa impressionistiska formen med dess benägenhet för lätt utströdda klangbisarrier [!] utan tematiskt sammanhang". Det är väl ingen tvekan om att Sibelius här verkligen sett stycket som en studie i ständigt skiftande stämningar, i orkestral färgsättning och olika strukturer. Här finns de mest ömsinta viskningar men också vilda dansanta motiv, en rastlös vals. Analytikerna har varit måna om att framhålla verkets starka impressionistiska element, som att tematiken är gåtfull och aforistisk, koloriten pastellfärgad och metriken ovanligt fri. Man har rent av tyckt sig hitta reminiscenser ur Debussys En fauns eftermiddag. Efter en konsert med Hovkapellet på Operan i Stockholm i mars 1914 skrev den fruktade kritikern Peterson-Berger att "Dryaden och Nattlig ridt och soluppgång äro öfverskrifter som leda fantasin i mycket bestämda banor, men som musiken inte alls bryr sig om att följa. Hvad Dryaden hade för sig, törs jag inte inlåta mig på, men det lät minst sagt konstigt… Båda verken tillhöra tydligen Sibelius sista period, där verklig inspiration icke längre stå honom till buds, då han arbetat i omedveten förtröstan på sitt redan vunna namn." Men det fanns naturligtvis också lyssnare som förstod och som öppnade sina öron och talade om styckets charm och dess "genialt kolorerade" tonspråk. Diktonius talade om "ett friskt fladdrande blad från skogen" andra om "en pärla i raden av antikiserade tonpoem". STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) DANSINTERMEZZO OP 45:2 Det första förlag som erbjöds trycka op 45, Dryaden och Dansintermezzo, tackade nej men Breitkopf & Härtel tog emot det med glädje och lät trycka såväl partitur som stämmor redan i november 1910. Det är i alla fall klart att tonsättaren själv var nöjd med sitt opus, för han tog ofta med det på sina konserter runt om i Norden och även i Lettland. Dansintermezzot är ett lysande exempel på Sibelius underhållande och lättare stil, och stycket skrevs tidigt 1904 till en tablå som skildrade Heines dikt "Ein Fichtenbaum… träumt von einer Palme" ("Ett fikonträd… drömmer om en palm"). Tre år senare genomgick musiken en revidering och omarbetning för större orkester. STIG JACOBSSON


JOONAS KOKKONEN (1921-1996) CELLOKONSERT Moderato. Allegro Allegretto Adagio. Cadenza. Allegro vivace Joonas Kokkonen hör tveklöst till de viktigaste finska tonsättarna. Han är en av de få som lyckats skaka av sig det tunga arvet från Sibelius och kunnat presentera en egen personligt klingande musik av högsta värde, vare sig det är fråga om symfonier, kammarmusik eller den uppmärksammade operan De sista frestelserna. Det första verk Kokkonen fullbordade i sin nybyggda Villa Kokkonen var just denna cellokonsert (1969) så det kändes naturligt för honom att tillägna konserten husets berömde arkitekt - Alvar Aalto. Rent musikaliskt är det emellertid den eminente cellisten Arto Noras som influerat tonsättaren. Genom att skriva för Noras visste Kokkonen att han kunde ställa utomordentligt höga krav på teknisk skicklighet och musikalisk inlevelse. Solostämman hör till den svåraste kategorin, vilket inte hindrar att lyssnaren bjuds på en ljus och relativt lättlyssnad musik, i synnerhet i de två sista satserna. Konserten har också blivit en tacksam utmaning för alla senare cellister. Allegrettot är nästan dansant lekfullt och Adagiot hör till de vackraste långsamma satser han överhuvudtaget skrev. Det bygger på ett litet orgelverk som han komponerat till moderns begravning, vilken inföll just under arbetet med konserten. Kadensen utvecklar adagiot, men ökar gradvis i tempo för att brista ut i det korta men explosiva slutpartiet. STIG JACOBSSON


ANTONÍN DVORÁK (1841-1904) SYMFONI NR 9 E-MOLL OP 95 "FRÅN DEN NYA VÄRLDEN" Adagio. Allegro molto Largo Scherzo: Molto vivace Allegro con fuoco Antonín Dvorák krönte 1891 sin musikerbana med att acceptera posten som professor i komposition i New York. Det var sannerligen en imponerande karriär den fattige slaktarsonen från en liten böhmisk lantby hade gjort. Det nyöppnade konservatoriet i New York nöjde sig inte med någon annan än den mest uppmärksammade av tidens alla tonsättare och nu stod Dvorák onekligen på toppen av sin förmåga. Åren innan hade han arbetat på sin åttonde symfoni (fullbordad 8 november 1889) och i februari året därpå dirigerade han uruppförandet i Prag. Därefter gick symfonin segrande fram i London och Frankfurt. Ryktet nådde New York och man bestämde sig för att detta var den tonsättare som skulle hjälpa till att skapa en amerikansk musik! Dvoráks år i Amerika fylldes dessvärre mest av hemlängtan. Han trivdes bäst när han befann sig bland exiltjecker i den lilla tjeckiska enklaven Spillville. Likafullt kunde han inte låta bli att fascineras av den amerikanska naturen lika mycket som av folklivet i de stora städerna. Allt detta går igen i de kompositioner han komponerade "over there", och det är fråga om flera av hans bästa och mest kända stycken: Stråkkvartett nr 12, "Den amerikanska", nionde symfonin och större delen av den stora cellokonserten. Hur mycket amerikanskt det nu finns i nionde symfonin kan man diskutera, och det har man gjort alltsedan uruppförandet i New York 1893 under Anton Seidls ledning. Man har tyckt sig höra spirituals, pionjärsånger, storstädernas puls och mycket annat. Andra har bara hört hemlängtan och insett att det är minnen från det älskade Böhmen som tränger sig fram och format musiken. Några säkra svar finns inte. Men ett är helt säkert: symfonin är överväldigande i sin rikedom på geniala melodier och bländande orkestrala prakt. Få symfonier har en mer gastkramande intensitet och samtidigt en så lyrisk skönhet. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.


Finske cellisten Marko Ylönen har erhållit en rad priser i internationella tävlingar, bland dem Tjajkovskij-tävlingen i Moskva och Concert Artist Guild Competition i New Ork. Som solist och kammarmusiker har han framträtt i Europa, Japan, Australien, Nya Zeeland och Amerika. Bland dirigenter han samarbetat med finns Jukka-Pekka Saraste, Sakari Oramo, Alexander Vedernikov och Susanna Mälkki. Marko Ylönen har gjort en rad inspelningar för skivbolagen BIS, Ondine och Finlandia, bland dem Vasks respektive Kokkonens cellokonserter.


2021-10-27 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JEAN SIBELIUS (1865-1957) DRYADEN OP 45:1 Sibelius komponerade en lång rad korta orkesterverk, och bland de allra kortaste är de båda styckena opus 45: Dryaden och Dansintermezzo, tillsammans omkring åtta-nio minuter långa. De är också några av de få som inte direkt hämtat inspiration från det finska nationaleposet Kalevala, i varje fall inte från någon speciell händelse. Sibelius hade 1910 bjudits in för att i oktober hålla ett eget tonsättarporträtt i Kristiania tillsammans med Musikforeningens orkester, och han passade då på att ge en rad egna verk som presenterade olika sidor av hans skapande. Huvudnumret var andra symfonin, men han tog också med den symfoniska dikten Nattlig ritt och soluppgång, några avsnitt ur scenmusiken till Strindbergs Svanevit och erbjöd publiken dessutom två uruppföranden, In Memoriam och Dryaden. Åhörarna var överväldigade av hela konserten och tvingade fram ett extranummer, Valse triste. Det var under arbetet med den karga och sparsmakade fjärde symfonin, den som diktaren Elmer Diktonius kallade "Barkbrödssymfonin" som Sibelius tog en paus för att komponera Dryaden. Kanske såg han det som en klangövning. Likheterna med symfonin är påtagliga. Märkligt är emellertid att det inte finns några pukor i den annars fullvuxna orkestern. Men Dryaden var ett verk som vid olika framföranden väckt frågetecken och funderingar. Man fann likheter med Debussy "i den lösa impressionistiska formen med dess benägenhet för lätt utströdda klangbisarrier [!] utan tematiskt sammanhang". Det är väl ingen tvekan om att Sibelius här verkligen sett stycket som en studie i ständigt skiftande stämningar, i orkestral färgsättning och olika strukturer. Här finns de mest ömsinta viskningar men också vilda dansanta motiv, en rastlös vals. Analytikerna har varit måna om att framhålla verkets starka impressionistiska element, som att tematiken är gåtfull och aforistisk, koloriten pastellfärgad och metriken ovanligt fri. Man har rent av tyckt sig hitta reminiscenser ur Debussys En fauns eftermiddag. Efter en konsert med Hovkapellet på Operan i Stockholm i mars 1914 skrev den fruktade kritikern Peterson-Berger att "Dryaden och Nattlig ridt och soluppgång äro öfverskrifter som leda fantasin i mycket bestämda banor, men som musiken inte alls bryr sig om att följa. Hvad Dryaden hade för sig, törs jag inte inlåta mig på, men det lät minst sagt konstigt… Båda verken tillhöra tydligen Sibelius sista period, där verklig inspiration icke längre stå honom till buds, då han arbetat i omedveten förtröstan på sitt redan vunna namn." Men det fanns naturligtvis också lyssnare som förstod och som öppnade sina öron och talade om styckets charm och dess "genialt kolorerade" tonspråk. Diktonius talade om "ett friskt fladdrande blad från skogen" andra om "en pärla i raden av antikiserade tonpoem". STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) DANSINTERMEZZO OP 45:2 Det första förlag som erbjöds trycka op 45, Dryaden och Dansintermezzo, tackade nej men Breitkopf & Härtel tog emot det med glädje och lät trycka såväl partitur som stämmor redan i november 1910. Det är i alla fall klart att tonsättaren själv var nöjd med sitt opus, för han tog ofta med det på sina konserter runt om i Norden och även i Lettland. Dansintermezzot är ett lysande exempel på Sibelius underhållande och lättare stil, och stycket skrevs tidigt 1904 till en tablå som skildrade Heines dikt "Ein Fichtenbaum… träumt von einer Palme" ("Ett fikonträd… drömmer om en palm"). Tre år senare genomgick musiken en revidering och omarbetning för större orkester. STIG JACOBSSON


JOONAS KOKKONEN (1921-1996) CELLOKONSERT Moderato. Allegro Allegretto Adagio. Cadenza. Allegro vivace Joonas Kokkonen hör tveklöst till de viktigaste finska tonsättarna. Han är en av de få som lyckats skaka av sig det tunga arvet från Sibelius och kunnat presentera en egen personligt klingande musik av högsta värde, vare sig det är fråga om symfonier, kammarmusik eller den uppmärksammade operan De sista frestelserna. Det första verk Kokkonen fullbordade i sin nybyggda Villa Kokkonen var just denna cellokonsert (1969) så det kändes naturligt för honom att tillägna konserten husets berömde arkitekt - Alvar Aalto. Rent musikaliskt är det emellertid den eminente cellisten Arto Noras som influerat tonsättaren. Genom att skriva för Noras visste Kokkonen att han kunde ställa utomordentligt höga krav på teknisk skicklighet och musikalisk inlevelse. Solostämman hör till den svåraste kategorin, vilket inte hindrar att lyssnaren bjuds på en ljus och relativt lättlyssnad musik, i synnerhet i de två sista satserna. Konserten har också blivit en tacksam utmaning för alla senare cellister. Allegrettot är nästan dansant lekfullt och Adagiot hör till de vackraste långsamma satser han överhuvudtaget skrev. Det bygger på ett litet orgelverk som han komponerat till moderns begravning, vilken inföll just under arbetet med konserten. Kadensen utvecklar adagiot, men ökar gradvis i tempo för att brista ut i det korta men explosiva slutpartiet. STIG JACOBSSON


ANTONÍN DVORÁK (1841-1904) SYMFONI NR 9 E-MOLL OP 95 "FRÅN DEN NYA VÄRLDEN" Adagio. Allegro molto Largo Scherzo: Molto vivace Allegro con fuoco Antonín Dvorák krönte 1891 sin musikerbana med att acceptera posten som professor i komposition i New York. Det var sannerligen en imponerande karriär den fattige slaktarsonen från en liten böhmisk lantby hade gjort. Det nyöppnade konservatoriet i New York nöjde sig inte med någon annan än den mest uppmärksammade av tidens alla tonsättare och nu stod Dvorák onekligen på toppen av sin förmåga. Åren innan hade han arbetat på sin åttonde symfoni (fullbordad 8 november 1889) och i februari året därpå dirigerade han uruppförandet i Prag. Därefter gick symfonin segrande fram i London och Frankfurt. Ryktet nådde New York och man bestämde sig för att detta var den tonsättare som skulle hjälpa till att skapa en amerikansk musik! Dvoráks år i Amerika fylldes dessvärre mest av hemlängtan. Han trivdes bäst när han befann sig bland exiltjecker i den lilla tjeckiska enklaven Spillville. Likafullt kunde han inte låta bli att fascineras av den amerikanska naturen lika mycket som av folklivet i de stora städerna. Allt detta går igen i de kompositioner han komponerade "over there", och det är fråga om flera av hans bästa och mest kända stycken: Stråkkvartett nr 12, "Den amerikanska", nionde symfonin och större delen av den stora cellokonserten. Hur mycket amerikanskt det nu finns i nionde symfonin kan man diskutera, och det har man gjort alltsedan uruppförandet i New York 1893 under Anton Seidls ledning. Man har tyckt sig höra spirituals, pionjärsånger, storstädernas puls och mycket annat. Andra har bara hört hemlängtan och insett att det är minnen från det älskade Böhmen som tränger sig fram och format musiken. Några säkra svar finns inte. Men ett är helt säkert: symfonin är överväldigande i sin rikedom på geniala melodier och bländande orkestrala prakt. Få symfonier har en mer gastkramande intensitet och samtidigt en så lyrisk skönhet. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.


Finske cellisten Marko Ylönen har erhållit en rad priser i internationella tävlingar, bland dem Tjajkovskij-tävlingen i Moskva och Concert Artist Guild Competition i New Ork. Som solist och kammarmusiker har han framträtt i Europa, Japan, Australien, Nya Zeeland och Amerika. Bland dirigenter han samarbetat med finns Jukka-Pekka Saraste, Sakari Oramo, Alexander Vedernikov och Susanna Mälkki. Marko Ylönen har gjort en rad inspelningar för skivbolagen BIS, Ondine och Finlandia, bland dem Vasks respektive Kokkonens cellokonserter.


2021-10-22 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


B T OMMY ANDERSSON (f 1964) POSEIDON, ORGELKONSERT NR 2 Enligt grekisk mytologi var Poseidon havets, flodernas och källornas, men även hästarnas, stormarnas och jordbävningarnas gud. När han stötte sin treudd i marken kunde han framkalla källor men också naturkatastrofer vilket gjorde att antikens sjöfarare var måna om att blidka honom för att slippa oväder. Orgelkonserten Poseidon är inte programmusik, det vill säga inget försök att gestalta den grekiske guden i musik. Det är snarare Carl Milles staty på Götaplatsen och hans estetik som är inspirationen. Hans muskulöse Poseidon har ett gåtfullt ansiktsuttryck, man kan inte avgöra om han ska brista ut i skratt eller få ett vredesutbrott. Posen med den upplyfta snäckan och fisken har något rituellt över sig. Kanske har Milles fångat guden när han besvärjer naturelementen för att framkalla eller avsluta en storm? Skulptören Carl Milles (1875-1955) har gestaltat den olympiske guden utan det vanligaste attributet, treudden. Han betonar istället det maritima genom att låta Poseidon hålla i en vattensprutande fisk och en snäcka. Huvudet pryds av en stiliserad mussla. Milles verk är präglat av antikens konstideal och har drag av de konstverk man hittat vid utgrävningarna av den romerska staden Pompeii söder om Neapel. Konstnären har med stor framgång lyckats kombinera det antika med sin tids moderna formspråk. Detta var inte unikt i Sverige under 1920- och 30-talen, där konstens ideal i hög grad var neoklassiska, en stil som internationellt ofta kallas Swedish Grace, ett slags motsvarighet till Art Deco. Carl Milles var nog ändå den främste svenske skulptören under denna tid. Hans smäckra men samtidigt kraftfulla bronsstatyer tycks ofta trotsa tyngdlagen. Det sätt på vilket han förenar gammalt och nytt har alltid fascinerat och inspirerat mig. Även jag försöker i min musik förena gamla och nya stilideal. Vad är egentligen nytt? Vad är modernt? Vår tid är eklektisk och varför skulle då inte också konsten spegla detta? Är inte det att vara modern? Det viktiga för mig är att, likt Milles, försöka skapa en estetisk helhet som för mig känns trovärdig, fylld av kontraster och dramatik, men också av skönhet. De sista åren av sitt liv bodde Milles i Rom, vilket även jag gör stora delar av året. Efter ett tag blir det helt naturligt att röra sig bland det antika vid sidan av det moderna. Även instrumentet orgel förenar det gamla med det nya. Det är ett av de äldsta instrumenten, som i sin ursprungliga form fanns redan under antiken. Grundprincipen, att blåsa luft genom pipor, har inte förändrats, trots alla tekniska förbättringar genom åren. När Göteborgs Konserthus invigdes 1936, hade Poseidonstatyn funnits på Götaplatsen sedan 1931. När nu den nya konserthusorgeln invigs 90 år senare, känns det naturligt att låta havets gud slå an tonen. B TOMMY ANDERSSON


ROBERT SCHUMANN (1810-56) SYMFONI NR 1 B-DUR OP 38 "VÅRSYMFONIN" Andante un poco maestoso. Allegro molto vivace Larghetto Scherzo: Molto vivace. Trio I: Molto più vivace. Trio II Allegro animato e grazioso Schumanns Symfoni nr 1 uruppfördes av 50 man starka Gewandhausorkestern i Leipzig ledd av Felix Mendelssohn den 31 mars 1841. Året innan hade Schumann gift sig med Clara Wieck som rått honom börja skriva för orkester och inte bara för röst eller piano. Med "Vårsymfonin" tänkte Schumann också på sin egen "kärleksvår" med henne. Stycket döptes efter dels Adolf Böttgers Vårdikt, dels Friedrich Rückerts Liebesfrühling. Dagböckerna talade dock om en "symfonisk eld", inspirerad av Schuberts C-dursymfoni, nr 9. Halva utbudet av hans symfoniska verk tillkom detta år, 1841. Skissen till Symfonin skrevs på fyra dar i januari, låt vara även nattetid, varpå han den följande månaden nagelfor varje not, innan han vågade visa resultatet för den drygt året äldre Mendelssohn. Uruppförandet blev en sensation. Publiken längst bak stod upp för att upptäcka hur klangen skapats. Själv bad dock Schumann förlaget ordna en ny uppspelning, då med dirigenten Ferdinand David som berättade för Mendelssohn om tonsättarens egenhet: "I går var han hos mig och när han moltigit i en timme förstod jag att han ville höra symfonin om igen inför publik." Det skedde den 13 augusti 1841. Som i Beethovens "Pastoralsymfoni" antydde Schumann då ett program, "Vårens ankomst - Afton; idyll - Glada lekar - Full vår", men beslöt därpå att lämna all tolkning till lyssnarna själva. I brev till tonsättarkollegan Louis Spohr kommenterade han dock året därpå sin avsikt: han hade alls inte velat skildra sin egen vårupplevelse. Full vinter rådde ännu då musiken skrevs, i stället fanns hela hoppet om en ny vår för varje människa och även för Schumann. Den känslan ville han förmedla i inledningens fanfar för horn och trumpeter innan våren själv kom på plats i ett fjärilsfladdrande flöjtsolo. ROLF HAGLUND


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Jukka-Pekka Saraste är en av vår tids mest framstående dirigenter med djupa insikter både i romantikens orkesterverk och samtida musik av tonsättare som Dutilleux, Lindberg och Saariaho. Han har varit chefdirigent för WDR-orkestern i Köln (2010-2019), Oslofilharmonin (2006-2013), Toronto Symphony Orchestra (1994-2001) och Finska Radions symfoniorkester (1987-2001). Bland hans många hyllade skivinspelningar finns Sibelius och Nielsens samtliga symfonier med Finska Radions symfoniorkester samt Mahlers femte och nionde symfonier med WDR-orkestern. Med den senare har han också spelat in Brahms och Beethoven alla symfonier.


Mattias Wager är domkyrkoorganist i Storkyrkan i Stockholm och verksam som konsertorganist och pedagog. Han studerade kyrkomusik vid Kungl. Musikhögskolan där han tog solistdiplom i orgelspel och improvisation. Sedan följde tre förstapriser i internationella orgeltävlingar, bland annat för interpretation i St. Albans i England och för improvisation i Paris. Detta ledde till internationell verksamhet med konserter och mästarkurser. Mattias Wager har också gjort musik till ett antal teaterproduktioner. Som Storkyrkans organist spelade han vid bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2010. Detta är första gången Mattias Wager framträder som solist med Göteborgs Symfoniker.


2021-10-21 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


B T OMMY ANDERSSON (f 1964) POSEIDON, ORGELKONSERT NR 2 Enligt grekisk mytologi var Poseidon havets, flodernas och källornas, men även hästarnas, stormarnas och jordbävningarnas gud. När han stötte sin treudd i marken kunde han framkalla källor men också naturkatastrofer vilket gjorde att antikens sjöfarare var måna om att blidka honom för att slippa oväder. Orgelkonserten Poseidon är inte programmusik, det vill säga inget försök att gestalta den grekiske guden i musik. Det är snarare Carl Milles staty på Götaplatsen och hans estetik som är inspirationen. Hans muskulöse Poseidon har ett gåtfullt ansiktsuttryck, man kan inte avgöra om han ska brista ut i skratt eller få ett vredesutbrott. Posen med den upplyfta snäckan och fisken har något rituellt över sig. Kanske har Milles fångat guden när han besvärjer naturelementen för att framkalla eller avsluta en storm? Skulptören Carl Milles (1875-1955) har gestaltat den olympiske guden utan det vanligaste attributet, treudden. Han betonar istället det maritima genom att låta Poseidon hålla i en vattensprutande fisk och en snäcka. Huvudet pryds av en stiliserad mussla. Milles verk är präglat av antikens konstideal och har drag av de konstverk man hittat vid utgrävningarna av den romerska staden Pompeii söder om Neapel. Konstnären har med stor framgång lyckats kombinera det antika med sin tids moderna formspråk. Detta var inte unikt i Sverige under 1920- och 30-talen, där konstens ideal i hög grad var neoklassiska, en stil som internationellt ofta kallas Swedish Grace, ett slags motsvarighet till Art Deco. Carl Milles var nog ändå den främste svenske skulptören under denna tid. Hans smäckra men samtidigt kraftfulla bronsstatyer tycks ofta trotsa tyngdlagen. Det sätt på vilket han förenar gammalt och nytt har alltid fascinerat och inspirerat mig. Även jag försöker i min musik förena gamla och nya stilideal. Vad är egentligen nytt? Vad är modernt? Vår tid är eklektisk och varför skulle då inte också konsten spegla detta? Är inte det att vara modern? Det viktiga för mig är att, likt Milles, försöka skapa en estetisk helhet som för mig känns trovärdig, fylld av kontraster och dramatik, men också av skönhet. De sista åren av sitt liv bodde Milles i Rom, vilket även jag gör stora delar av året. Efter ett tag blir det helt naturligt att röra sig bland det antika vid sidan av det moderna. Även instrumentet orgel förenar det gamla med det nya. Det är ett av de äldsta instrumenten, som i sin ursprungliga form fanns redan under antiken. Grundprincipen, att blåsa luft genom pipor, har inte förändrats, trots alla tekniska förbättringar genom åren. När Göteborgs Konserthus invigdes 1936, hade Poseidonstatyn funnits på Götaplatsen sedan 1931. När nu den nya konserthusorgeln invigs 90 år senare, känns det naturligt att låta havets gud slå an tonen. B TOMMY ANDERSSON


ROBERT SCHUMANN (1810-56) SYMFONI NR 1 B-DUR OP 38 "VÅRSYMFONIN" Andante un poco maestoso. Allegro molto vivace Larghetto Scherzo: Molto vivace. Trio I: Molto più vivace. Trio II Allegro animato e grazioso Schumanns Symfoni nr 1 uruppfördes av 50 man starka Gewandhausorkestern i Leipzig ledd av Felix Mendelssohn den 31 mars 1841. Året innan hade Schumann gift sig med Clara Wieck som rått honom börja skriva för orkester och inte bara för röst eller piano. Med "Vårsymfonin" tänkte Schumann också på sin egen "kärleksvår" med henne. Stycket döptes efter dels Adolf Böttgers Vårdikt, dels Friedrich Rückerts Liebesfrühling. Dagböckerna talade dock om en "symfonisk eld", inspirerad av Schuberts C-dursymfoni, nr 9. Halva utbudet av hans symfoniska verk tillkom detta år, 1841. Skissen till Symfonin skrevs på fyra dar i januari, låt vara även nattetid, varpå han den följande månaden nagelfor varje not, innan han vågade visa resultatet för den drygt året äldre Mendelssohn. Uruppförandet blev en sensation. Publiken längst bak stod upp för att upptäcka hur klangen skapats. Själv bad dock Schumann förlaget ordna en ny uppspelning, då med dirigenten Ferdinand David som berättade för Mendelssohn om tonsättarens egenhet: "I går var han hos mig och när han moltigit i en timme förstod jag att han ville höra symfonin om igen inför publik." Det skedde den 13 augusti 1841. Som i Beethovens "Pastoralsymfoni" antydde Schumann då ett program, "Vårens ankomst - Afton; idyll - Glada lekar - Full vår", men beslöt därpå att lämna all tolkning till lyssnarna själva. I brev till tonsättarkollegan Louis Spohr kommenterade han dock året därpå sin avsikt: han hade alls inte velat skildra sin egen vårupplevelse. Full vinter rådde ännu då musiken skrevs, i stället fanns hela hoppet om en ny vår för varje människa och även för Schumann. Den känslan ville han förmedla i inledningens fanfar för horn och trumpeter innan våren själv kom på plats i ett fjärilsfladdrande flöjtsolo. ROLF HAGLUND


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Jukka-Pekka Saraste är en av vår tids mest framstående dirigenter med djupa insikter både i romantikens orkesterverk och samtida musik av tonsättare som Dutilleux, Lindberg och Saariaho. Han har varit chefdirigent för WDR-orkestern i Köln (2010-2019), Oslofilharmonin (2006-2013), Toronto Symphony Orchestra (1994-2001) och Finska Radions symfoniorkester (1987-2001). Bland hans många hyllade skivinspelningar finns Sibelius och Nielsens samtliga symfonier med Finska Radions symfoniorkester samt Mahlers femte och nionde symfonier med WDR-orkestern. Med den senare har han också spelat in Brahms och Beethoven alla symfonier.


Mattias Wager är domkyrkoorganist i Storkyrkan i Stockholm och verksam som konsertorganist och pedagog. Han studerade kyrkomusik vid Kungl. Musikhögskolan där han tog solistdiplom i orgelspel och improvisation. Sedan följde tre förstapriser i internationella orgeltävlingar, bland annat för interpretation i St. Albans i England och för improvisation i Paris. Detta ledde till internationell verksamhet med konserter och mästarkurser. Mattias Wager har också gjort musik till ett antal teaterproduktioner. Som Storkyrkans organist spelade han vid bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2010. Detta är första gången Mattias Wager framträder som solist med Göteborgs Symfoniker.


2021-10-13 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CAROLINE SHAW (f 1982) ENTR'ACTE Caroline Shaw är verkligen en tonsättare att hålla ögonen öppna för. Hon var den yngste tonsättaren någonsin som tilldelats Pulitzerpriset för musik när hon 30 år gammal fick priset för körsången Partita. Hon är också utbildad violinist, kammarmusiker och sångerska, mestadels i gruppen Roomful of Teeth. Därefter har hon fått beställningar från Carnegie Hall, Guggenheim-museet, St Pauls Kammarorkester och vår egen mezzosopran Anne Sofie von Otter. Shaw skrev sin kammarorkesterkomposition Entr'acte 2011 efter att ha hört ett framförande av Joseph Haydns stråkkvartett op 77:2 som rörde henne på djupet, inte minst den själfulla växlingen till Dess-dur i menuettens triodel. Hon lät därför sitt eget verk följa samma struktur som en klassisk menuett i tre avsnitt som visar upp helt olika sidor. "Som att plötsligt se den andra sidan av Alices glasögon" i underlandet. Som en sorts absurd, finstämd, technicolor-förvandling. Här och var får man känsliga ögonblick av musik från den klassiska eran och barocken, som just upptäckt att de befinner sig i fel århundrade. STIG JACOBSSON


MIECZYSLAW WEINBERG (1919-1996) TRUMPETKONSERT OP 94 Etyder Episoder Fanfarer (satserna två och tre spelas i en följd) Weinberg föddes i Warszawa och skulle säkerligen ha kommit att räknas till de ledande polska tonsättarna om han inte tvingats att fly när nazisterna invaderade Polen 1939. Som jude hade han ännu visst skydd i Sovjet. Han var 20 år och fortsatte sin utbildning, med början i Minsk. Men i Sovjet kom han till att börja med att betraktas som en främmande fågel och han uppmärksammades inte efter förtjänst förrän under sina sista år. Han hade då utvecklats till en produktiv och mångsidig tonsättare av operor, 22 symfonier, 17 stråkkvartetter och åtskillig annan kammarmusik samt solokonserter för cello (1956), violin (1959), flöjt (1961) och trumpet (1967). Trumpetkonserten skrevs för och tillägnades virtuosen Timofei Dokschitzer, solotrumpetare på Bolsjojteatern. Konserten har de traditionella tre satserna, men de två sista spelas utan paus. Konserten är ett äventyr, fullt av överraskningar, och ett musikanteri som inte sällan leder tankarna till Sjostakovitj. De var för övrigt goda vänner och spelade gärna fyrhändigt piano tillsammans. Den första satsen är en virtuos uppvisning i nonchalant halsbrytande skalor och löpningar, full av grotesk humor och medryckande rytmer. I en lugnare mellandel ackompanjeras solisten av pizzicatospel från stråkarna. Den andra satsen är full av allvar, som man inte vet vad det ska resultera i. Här är det inte bara trumpeten som får briljera; många av orkesterns träblåsare får egna små solon. Några klockklanger markerar övergången till finalen, som verkligen gör skäl för namnet Fanfarer. Här citerar tonsättaren några berömda fanfarer från musikhistorien. Först antyds bröllopsmarschen av Mendelssohn och sedan följer några av Rimskij-Korsakov - kända för den sovjetiske lyssnaren - ur operorna Tsar Saltan och Guldtuppen, men även korta anspelningar ur Bizets Carmen och Stravinskys Petrusjka. Metoden påminner en del om de oväntade citaten i Sjostakovitjs femtonde symfoni, och han kallade Weinbergs konsert för en "Symfoni för trumpet och orkester". STIG JACOBSSON


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 1 F-MOLL OP 10 Allegretto. Allegro non troppo Allegro Lento Allegro molto. Lento 32 min Mannen bakom den här symfonin är en kedjerökande 19-åring, en ung konservatoriestudent hänförd över socialismens möjligheter, förälskad och nyss uppstigen från en längre sjukdomsperiod i tuberkulos. För att bli bättre skickades han till ett sanatorium på Krimhalvön. Resan till Svarta Havet väckte hans aptit på både resor och kärlek; på Krimhalvön mötte han Tatyana Glivenko som en del hävdar var hans livs kärlek. Från en barndom i en intellektuell medelklassfamilj hade Sjostakovitj tagit steget ut i livet och smakat det mesta av dess möjligheter utom framgång och berömdhet. Symfoni nummer ett ändrade på detta. Med den blev han känd långt utanför landets gränser, dirigenter som Toscanini, Klemperer, Walter och Stokowski tog upp symfonin på sina repertoarer. Det är rena askungesagan - en okänd sovjetisk konservatorieelev blir känd i USA på grund av ett enda verk. Men det är inte vilket verk som helst, det är oerhört mogen musik. För att kunna komponera så fullödigt så tidigt, behövs både begåvning och övning. Sjostakovitj hade skrivit musik redan som 13-åring och kanske innehåller symfonin fragment av hans tidiga försök. Det lär i alla fall hans moster ha sagt... Anledningen till att han alls skrev just en symfoni så tidigt var helt enkelt att han fått det i uppgift på konservatoriet. Genom sina extraknäck som stumfilmspianist hade Sjostakovitj fått utlopp för sin humoristiska ådra och den verkar ha följt med honom in i symfonins andra sats. Kanske hade han spelat till filmer med Buster Keaton och Charlie Chaplin. Om man blundar kan man framkalla sina egna filmklipp till musiken, Chaplin i rulltrappan till exempel. I satserna tre och fyra däremot byter Sjostakovitj ton och visar en del av det mörker som kom att genomsyra en hel del av hans senare musik. Det är mycket vackert när den ensamma oboen och senare trumpeten seglar ut över stråkhavet. Sist i sats tre är den massiva stråkklangen själv huvudperson. Men då kommer virveltrumman; inbäddad i satsens slut leder den över till fjärde och avslutande satsen där musiken mörknar ännu mer. Det är romantiskt, mer smäktande än den Sjostakovitj vi lär känna i hans senare musik. Pianot, Sjostakovitjs eget huvudinstrument, finns med i orkesterklangen, men inte som en självständig enhet. Här och där glimtar också rasande tempi, som han är en sådan expert på att orkestrera. Ingen kan som Sjostakovitj få en hel symfoniorkester att falla i sken som en skräckslagen häst. KATARINA A KARLSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Ryan Bancroft växte upp Los Angeles och uppmärksammades första gången internationellt när han vann både förstapris och publikens pris vid Malko-tävlingen i dirigering 2018. Sedan har karriären gått spikrakt uppåt: han utsågs 2019 till ny chefdirigent för BBC National Orchestra of Wales och efter sitt första besök hos Tapiola Sinfonietta erbjöds han att bli orkesterns Artist in Association. Han har också haft framgångsrika samarbeten med Toronto Symphony Orchestra, Rotterdams filharmoniker, Atlanta Symphony Orchestra och Kungliga filharmonikerna samt ett flertal andra orkestrar.


Håkan Hardenberger är enligt många vår tids störste trumpetsolist: "Den mest välklingande, subtile trumpetaren på jorden" (The Times). Vid sidan av sina fenomenala framföranden av den klassiska repertoaren har Håkan Hardenberger blivit beryktad som pionjär av viktiga och virtuosa nya verk för trumpet. Han framträder med världens ledande orkestrar, inklusive New York Philharmonic, Wiens filharmoniker och London Symphony. Håkan Hardenberger har sedan 1986 varit solist vid ett 50-tal konserter med Göteborgs Symfoniker och rest med sina vänner i orkestern på turnéer till Storbritannien, Tyskland, Hong Kong, Singapore, Spanien och Österrike. Samt på det lokala planet till Skara sporthall och Karlbergsteatern i Åmål.


2021-09-30 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




Jill Johnson Vokalist


Daniel Lemma Vokalist


Mimi Bay Vokalist


Amanda Werne Vokalist



2021-09-25 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Ylva Hällen Presentatör


Sara Edwardsson Presentatör


2021-09-24 09:15 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Ylva Hällen Presentatör


Sara Edwardsson Presentatör


2021-09-23 11:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Ylva Hällen Presentatör


Sara Edwardsson Presentatör


2021-09-23 09:15 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Ylva Hällen Presentatör


Sara Edwardsson Presentatör


2021-09-22 11:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Ylva Hällen Presentatör


Sara Edwardsson Presentatör


2021-09-22 09:15 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Ylva Hällen Presentatör


Sara Edwardsson Presentatör


2021-09-21 09:15 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Ylva Hällen Presentatör


Sara Edwardsson Presentatör


2021-09-18 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



FERRUCCIO BUSONI (1866-1924) BERCEUSE ÉLÉGIAQUE OP 42 Ferruccio Busoni var son till en italiensk klarinettist och en tysk pianist och föddes i Empoli mellan Pisa och Florens. Det visade sig tidigt att han ärvt en makalös musikbegåvning vilket uppenbarades när han tog efter moderns pianospel. Han debuterade inför offentligheten som sjuåring, och två år senare spelade han redan i Wien. När han vid 14 års ålder började studera komposition hade han redan skrivit 79 pianoverk varav de flesta hade blivit publicerade. Och pianot förblev hans viktigaste instrument även om han också skrev orkesterverk (däribland en lång pianokonsert med manskör) och avslutade sin karriär med operan Faust. Han umgicks med flera av sin samtids mest namnkunniga tonsättare, däribland Brahms, Grieg och Mahler. Som pianolärare i Helsingfors blev han god vän med Sibelius. 1909 komponerade han ett av sina mest spelade orkesterverk, Berceuse élégiaque, en klagosång över sin mor Annas död. Som en underrubrik skrev han "En mans vaggsång vid hans moders bår". Det blev samtidigt en sorts självbiografisk skiss över hans känslor från inledningens trygga vaggande, via den andra episodens tydliga sorgmarsch, följd av diffusa orkestrala klanger och ett perpetuum mobile, liksom en klagan utan hopp. Man hittar gärna orkestrala finesser som överraskade och trollband, som gong-slagen som läggs över harpo- och celestaspelet mot slutet. Allt går i pianissimo. Det är en ovanligt utlämnande musik som förblev ospelad fram till 1911 då Gustav Mahler dirigerade det i New York, hans allra sista konsert för övrigt. STIG JACOBSSON


CLAUDE VIVIER (1948-1983) WO BIST DU LICHT? Claude Vivier reste mycket, gärna till Asien med besök i Japan, Iran och framförallt Bali där han starkt inspirerades av gamelanmusikens slagverk. Ett liknande instrumentuppbåd hittar vi också i kompositionen Wo bist du Licht? (1981) som avslutar denna konsert. Balinesiska och kinesiska gongar, tam-tam och rörklockor blandar sig med stråkar, ett i förväg inspelat ljudband och en solistisk mezzosopran. Titeln är hämtad från Friedrich Hölderlins dikt Der blinde Sänger ("Den blinda sångaren") och verket beställdes av Société Radio-Canada. Även detta blev en meditation över mänsklig sorg och består av en enda lång obruten melodi med dokumentära inslag: Martin Luther Kings sista tal, rapport om mordet på John F Kennedy och en beskrivning av tortyr. Denna meditation över mänskligt lidande uruppfördes 1984 vid McGill-universitetet i Montréal. STIG JACOBSSON


JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 26 D-MOLL "LAMENTATIONE" Allegro assai con spirito Adagio Menuet & Trio Det finns åtskilligt att upptäcka bland Haydns tidiga symfonier! Mest känd har han ju blivit för de sena "Londonsymfonierna" nr 93-104, men han visade stor skicklighet - och glimten i ögonvrån - redan i symfonierna från 1760-talet då han började sin bana som kapellmästare hos den obegripligt förmögne fursten Esterhazy i dennes landsortsslott. Där kom Haydn att verka i fyrtio år och han överraskade ständigt sin arbetsgivare med nya mästerverk. Symfoni nr 26 brukar ibland förses med underrubriken "Lamentatione" vilket beror på att Haydn har använt sig av ett par gregorianska koraler i de två första satserna, koraler som hör till kyrkoårets högtidshållande av Kristi lidande. Musiken, förmodligen från 1768, hör till Haydns dittills mest passionerade och dramatiska. Den långsamma satsen bygger på Jeremias klagovisor som då och då kommer till tals över orkesterns rika vävnad. Den tredje satsen är en tämligen okomplicerad menuett som avslutar denna ovanliga symfoni. För ovanlighets skull skrev han ingen fjärde sats. STIG JACOBSSON


CLAUDE VIVIER (1948-1983) LONELY CHILD Den föräldralöse Claude Vivier växte upp i ett nunnekloster i Montreal. Han skrevs in i ett prästseminarium från vilket han kastades ut när hans homosexuella läggning blev känd. Det faktum att han helt saknade rötter förföljde honom hela livet och gjorde att han skapade sin egen föreställningsvärld, som inte alltid hade sympatiska drag. Han levde ett hårt liv, fyllt av törst efter nya experiment i såväl livet som i konsten. Han visade sig vara ovanligt originell och begåvad och fick 1972 ett statligt stipendium som möjliggjorde utlandsstudier vid Institutet för Sonologi i Utrecht och för Karlheinz Stockhausen i Köln. Men Stockhausen var inte så förtjust i den märklige studentens osympatiska uppträdande och hans vana att aldrig ta av sig en uråldrig fårskinnsjacka. Vivier fascinerades av utomeuropeiska kulturer och studerade rituell musik från Orienten, vilket speglas i flera av hans relativt få verk, däribland Siddharta (1976). Den 8 mars 1983 befann han sig i Paris och arbetade på ett verk han kallade Tror du på själens odödlighet? Inte bara titeln tyder på ett starkt inflytande från den franska kollegan Olivier Messiaen. I en dialog beskriver Vivier här en tunnelbaneresa under vilken han attraherades av en ung man, men musiken avbryts abrupt vid orden: "Sedan tog han fram en dolk från jackan och högg mig i hjärtat". Man har spekulerat om Vivier arrangerat sin egen död, för en vecka senare hittades han med en dolk i hjärtat i sin lägenhet, mördad av en manlig prostituerad. Han efterlämnade ett 40-tal kompositioner, däribland operan Kopernikus till eget libretto. Ofta handlade hans verk om döden, om barndomen, om kärlek, om ensamhet. Oftast skrev han själv orden, inte sällan med självuppfunna ord. Lonely Child för sopran och kammarorkester skrevs 1980 och uruppfördes året därpå. Det är, enligt tonsättaren, "en lång sång om ensamhet. För att få den totala makten över uttrycket och musikens utveckling, komponerade jag utan att använda ackord, harmoni eller kontrapunkt. Jag ville jobba upp mig till en mycket homofon musik som förvandlas till en enda melodi. Musikaliskt sett var det bara en enda sak jag behövde kontrollera, vilket på något sätt automatiskt skapade resten - väldiga strålar av färg." STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon besökte senast Göteborg och Symfonikerna i december 2021 när hon av Stenastiftelsens utsetts till hedersstipendiat och fick ta emot en stipendiesumma på 300 000 kr. Stenastiftelsen firade 25-årsjubileum med en konsert där Barbara Hannigan och flera tidigare stipendiater framträdde på scen vid firandet. Dessförinnan gav hon i september tre konserter med musik av Haydn, Busoni och Vivier.


Tuuri Dede Mezzosopran

Estniska mezzosopranen Tuuri Dede är verksam som konsert- och operasångerska och har bland annat framträtt i Händels Messias, Bachs Magnificat, Mozarts Così fan tutte, Beethovens Symfoni nr 9 och Ravels Barnet och spökerierna. 2019 var hon solist i Mozarts Requiem med Münchens filharmoniker och Danska Radions symfoniorkester under ledning av Barbara Hannigan. Bland andra orkestrar hon samarbetat med finns Estlands Nationalorkester, Tallinns kammarorkester och Corelli Baroque Orchestra.


Grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou har snabbt etablerat sig på operascener som Staatsoper Berlin, La Monnaie i Bryssel, Teatro Real Madrid samt i prestigefyllda konserthus som Berlinfilharmonin och The Snape Maltings i England. "En hänförande solist" skrev New York Times efter ett av hennes framträdanden. Hon är medlem i Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium Young Artists och har bland annat sjungit Anne Trulove i Stravinskys opera Rucklarens väg - med Hannigan som dirigent - och Belinda i Purcells Dido och Aeneas. Hennes sånginsats i Claude Viviers gripande Lonely Child har hyllats av den internationella pressen.


2021-09-17 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



FERRUCCIO BUSONI (1866-1924) BERCEUSE ÉLÉGIAQUE OP 42 Ferruccio Busoni var son till en italiensk klarinettist och en tysk pianist och föddes i Empoli mellan Pisa och Florens. Det visade sig tidigt att han ärvt en makalös musikbegåvning vilket uppenbarades när han tog efter moderns pianospel. Han debuterade inför offentligheten som sjuåring, och två år senare spelade han redan i Wien. När han vid 14 års ålder började studera komposition hade han redan skrivit 79 pianoverk varav de flesta hade blivit publicerade. Och pianot förblev hans viktigaste instrument även om han också skrev orkesterverk (däribland en lång pianokonsert med manskör) och avslutade sin karriär med operan Faust. Han umgicks med flera av sin samtids mest namnkunniga tonsättare, däribland Brahms, Grieg och Mahler. Som pianolärare i Helsingfors blev han god vän med Sibelius. 1909 komponerade han ett av sina mest spelade orkesterverk, Berceuse élégiaque, en klagosång över sin mor Annas död. Som en underrubrik skrev han "En mans vaggsång vid hans moders bår". Det blev samtidigt en sorts självbiografisk skiss över hans känslor från inledningens trygga vaggande, via den andra episodens tydliga sorgmarsch, följd av diffusa orkestrala klanger och ett perpetuum mobile, liksom en klagan utan hopp. Man hittar gärna orkestrala finesser som överraskade och trollband, som gong-slagen som läggs över harpo- och celestaspelet mot slutet. Allt går i pianissimo. Det är en ovanligt utlämnande musik som förblev ospelad fram till 1911 då Gustav Mahler dirigerade det i New York, hans allra sista konsert för övrigt. STIG JACOBSSON


CLAUDE VIVIER (1948-1983) WO BIST DU LICHT? Claude Vivier reste mycket, gärna till Asien med besök i Japan, Iran och framförallt Bali där han starkt inspirerades av gamelanmusikens slagverk. Ett liknande instrumentuppbåd hittar vi också i kompositionen Wo bist du Licht? (1981) som avslutar denna konsert. Balinesiska och kinesiska gongar, tam-tam och rörklockor blandar sig med stråkar, ett i förväg inspelat ljudband och en solistisk mezzosopran. Titeln är hämtad från Friedrich Hölderlins dikt Der blinde Sänger ("Den blinda sångaren") och verket beställdes av Société Radio-Canada. Även detta blev en meditation över mänsklig sorg och består av en enda lång obruten melodi med dokumentära inslag: Martin Luther Kings sista tal, rapport om mordet på John F Kennedy och en beskrivning av tortyr. Denna meditation över mänskligt lidande uruppfördes 1984 vid McGill-universitetet i Montréal. STIG JACOBSSON


JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 26 D-MOLL "LAMENTATIONE" Allegro assai con spirito Adagio Menuet & Trio Det finns åtskilligt att upptäcka bland Haydns tidiga symfonier! Mest känd har han ju blivit för de sena "Londonsymfonierna" nr 93-104, men han visade stor skicklighet - och glimten i ögonvrån - redan i symfonierna från 1760-talet då han började sin bana som kapellmästare hos den obegripligt förmögne fursten Esterhazy i dennes landsortsslott. Där kom Haydn att verka i fyrtio år och han överraskade ständigt sin arbetsgivare med nya mästerverk. Symfoni nr 26 brukar ibland förses med underrubriken "Lamentatione" vilket beror på att Haydn har använt sig av ett par gregorianska koraler i de två första satserna, koraler som hör till kyrkoårets högtidshållande av Kristi lidande. Musiken, förmodligen från 1768, hör till Haydns dittills mest passionerade och dramatiska. Den långsamma satsen bygger på Jeremias klagovisor som då och då kommer till tals över orkesterns rika vävnad. Den tredje satsen är en tämligen okomplicerad menuett som avslutar denna ovanliga symfoni. För ovanlighets skull skrev han ingen fjärde sats. STIG JACOBSSON


CLAUDE VIVIER (1948-1983) LONELY CHILD Den föräldralöse Claude Vivier växte upp i ett nunnekloster i Montreal. Han skrevs in i ett prästseminarium från vilket han kastades ut när hans homosexuella läggning blev känd. Det faktum att han helt saknade rötter förföljde honom hela livet och gjorde att han skapade sin egen föreställningsvärld, som inte alltid hade sympatiska drag. Han levde ett hårt liv, fyllt av törst efter nya experiment i såväl livet som i konsten. Han visade sig vara ovanligt originell och begåvad och fick 1972 ett statligt stipendium som möjliggjorde utlandsstudier vid Institutet för Sonologi i Utrecht och för Karlheinz Stockhausen i Köln. Men Stockhausen var inte så förtjust i den märklige studentens osympatiska uppträdande och hans vana att aldrig ta av sig en uråldrig fårskinnsjacka. Vivier fascinerades av utomeuropeiska kulturer och studerade rituell musik från Orienten, vilket speglas i flera av hans relativt få verk, däribland Siddharta (1976). Den 8 mars 1983 befann han sig i Paris och arbetade på ett verk han kallade Tror du på själens odödlighet? Inte bara titeln tyder på ett starkt inflytande från den franska kollegan Olivier Messiaen. I en dialog beskriver Vivier här en tunnelbaneresa under vilken han attraherades av en ung man, men musiken avbryts abrupt vid orden: "Sedan tog han fram en dolk från jackan och högg mig i hjärtat". Man har spekulerat om Vivier arrangerat sin egen död, för en vecka senare hittades han med en dolk i hjärtat i sin lägenhet, mördad av en manlig prostituerad. Han efterlämnade ett 40-tal kompositioner, däribland operan Kopernikus till eget libretto. Ofta handlade hans verk om döden, om barndomen, om kärlek, om ensamhet. Oftast skrev han själv orden, inte sällan med självuppfunna ord. Lonely Child för sopran och kammarorkester skrevs 1980 och uruppfördes året därpå. Det är, enligt tonsättaren, "en lång sång om ensamhet. För att få den totala makten över uttrycket och musikens utveckling, komponerade jag utan att använda ackord, harmoni eller kontrapunkt. Jag ville jobba upp mig till en mycket homofon musik som förvandlas till en enda melodi. Musikaliskt sett var det bara en enda sak jag behövde kontrollera, vilket på något sätt automatiskt skapade resten - väldiga strålar av färg." STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon besökte senast Göteborg och Symfonikerna i december 2021 när hon av Stenastiftelsens utsetts till hedersstipendiat och fick ta emot en stipendiesumma på 300 000 kr. Stenastiftelsen firade 25-årsjubileum med en konsert där Barbara Hannigan och flera tidigare stipendiater framträdde på scen vid firandet. Dessförinnan gav hon i september tre konserter med musik av Haydn, Busoni och Vivier.


Tuuri Dede Mezzosopran

Estniska mezzosopranen Tuuri Dede är verksam som konsert- och operasångerska och har bland annat framträtt i Händels Messias, Bachs Magnificat, Mozarts Così fan tutte, Beethovens Symfoni nr 9 och Ravels Barnet och spökerierna. 2019 var hon solist i Mozarts Requiem med Münchens filharmoniker och Danska Radions symfoniorkester under ledning av Barbara Hannigan. Bland andra orkestrar hon samarbetat med finns Estlands Nationalorkester, Tallinns kammarorkester och Corelli Baroque Orchestra.


Grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou har snabbt etablerat sig på operascener som Staatsoper Berlin, La Monnaie i Bryssel, Teatro Real Madrid samt i prestigefyllda konserthus som Berlinfilharmonin och The Snape Maltings i England. "En hänförande solist" skrev New York Times efter ett av hennes framträdanden. Hon är medlem i Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium Young Artists och har bland annat sjungit Anne Trulove i Stravinskys opera Rucklarens väg - med Hannigan som dirigent - och Belinda i Purcells Dido och Aeneas. Hennes sånginsats i Claude Viviers gripande Lonely Child har hyllats av den internationella pressen.


2021-09-16 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



FERRUCCIO BUSONI (1866-1924) BERCEUSE ÉLÉGIAQUE OP 42 Ferruccio Busoni var son till en italiensk klarinettist och en tysk pianist och föddes i Empoli mellan Pisa och Florens. Det visade sig tidigt att han ärvt en makalös musikbegåvning vilket uppenbarades när han tog efter moderns pianospel. Han debuterade inför offentligheten som sjuåring, och två år senare spelade han redan i Wien. När han vid 14 års ålder började studera komposition hade han redan skrivit 79 pianoverk varav de flesta hade blivit publicerade. Och pianot förblev hans viktigaste instrument även om han också skrev orkesterverk (däribland en lång pianokonsert med manskör) och avslutade sin karriär med operan Faust. Han umgicks med flera av sin samtids mest namnkunniga tonsättare, däribland Brahms, Grieg och Mahler. Som pianolärare i Helsingfors blev han god vän med Sibelius. 1909 komponerade han ett av sina mest spelade orkesterverk, Berceuse élégiaque, en klagosång över sin mor Annas död. Som en underrubrik skrev han "En mans vaggsång vid hans moders bår". Det blev samtidigt en sorts självbiografisk skiss över hans känslor från inledningens trygga vaggande, via den andra episodens tydliga sorgmarsch, följd av diffusa orkestrala klanger och ett perpetuum mobile, liksom en klagan utan hopp. Man hittar gärna orkestrala finesser som överraskade och trollband, som gong-slagen som läggs över harpo- och celestaspelet mot slutet. Allt går i pianissimo. Det är en ovanligt utlämnande musik som förblev ospelad fram till 1911 då Gustav Mahler dirigerade det i New York, hans allra sista konsert för övrigt. STIG JACOBSSON


CLAUDE VIVIER (1948-1983) WO BIST DU LICHT? Claude Vivier reste mycket, gärna till Asien med besök i Japan, Iran och framförallt Bali där han starkt inspirerades av gamelanmusikens slagverk. Ett liknande instrumentuppbåd hittar vi också i kompositionen Wo bist du Licht? (1981) som avslutar denna konsert. Balinesiska och kinesiska gongar, tam-tam och rörklockor blandar sig med stråkar, ett i förväg inspelat ljudband och en solistisk mezzosopran. Titeln är hämtad från Friedrich Hölderlins dikt Der blinde Sänger ("Den blinda sångaren") och verket beställdes av Société Radio-Canada. Även detta blev en meditation över mänsklig sorg och består av en enda lång obruten melodi med dokumentära inslag: Martin Luther Kings sista tal, rapport om mordet på John F Kennedy och en beskrivning av tortyr. Denna meditation över mänskligt lidande uruppfördes 1984 vid McGill-universitetet i Montréal. STIG JACOBSSON


JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 26 D-MOLL "LAMENTATIONE" Allegro assai con spirito Adagio Menuet & Trio Det finns åtskilligt att upptäcka bland Haydns tidiga symfonier! Mest känd har han ju blivit för de sena "Londonsymfonierna" nr 93-104, men han visade stor skicklighet - och glimten i ögonvrån - redan i symfonierna från 1760-talet då han började sin bana som kapellmästare hos den obegripligt förmögne fursten Esterhazy i dennes landsortsslott. Där kom Haydn att verka i fyrtio år och han överraskade ständigt sin arbetsgivare med nya mästerverk. Symfoni nr 26 brukar ibland förses med underrubriken "Lamentatione" vilket beror på att Haydn har använt sig av ett par gregorianska koraler i de två första satserna, koraler som hör till kyrkoårets högtidshållande av Kristi lidande. Musiken, förmodligen från 1768, hör till Haydns dittills mest passionerade och dramatiska. Den långsamma satsen bygger på Jeremias klagovisor som då och då kommer till tals över orkesterns rika vävnad. Den tredje satsen är en tämligen okomplicerad menuett som avslutar denna ovanliga symfoni. För ovanlighets skull skrev han ingen fjärde sats. STIG JACOBSSON


CLAUDE VIVIER (1948-1983) LONELY CHILD Den föräldralöse Claude Vivier växte upp i ett nunnekloster i Montreal. Han skrevs in i ett prästseminarium från vilket han kastades ut när hans homosexuella läggning blev känd. Det faktum att han helt saknade rötter förföljde honom hela livet och gjorde att han skapade sin egen föreställningsvärld, som inte alltid hade sympatiska drag. Han levde ett hårt liv, fyllt av törst efter nya experiment i såväl livet som i konsten. Han visade sig vara ovanligt originell och begåvad och fick 1972 ett statligt stipendium som möjliggjorde utlandsstudier vid Institutet för Sonologi i Utrecht och för Karlheinz Stockhausen i Köln. Men Stockhausen var inte så förtjust i den märklige studentens osympatiska uppträdande och hans vana att aldrig ta av sig en uråldrig fårskinnsjacka. Vivier fascinerades av utomeuropeiska kulturer och studerade rituell musik från Orienten, vilket speglas i flera av hans relativt få verk, däribland Siddharta (1976). Den 8 mars 1983 befann han sig i Paris och arbetade på ett verk han kallade Tror du på själens odödlighet? Inte bara titeln tyder på ett starkt inflytande från den franska kollegan Olivier Messiaen. I en dialog beskriver Vivier här en tunnelbaneresa under vilken han attraherades av en ung man, men musiken avbryts abrupt vid orden: "Sedan tog han fram en dolk från jackan och högg mig i hjärtat". Man har spekulerat om Vivier arrangerat sin egen död, för en vecka senare hittades han med en dolk i hjärtat i sin lägenhet, mördad av en manlig prostituerad. Han efterlämnade ett 40-tal kompositioner, däribland operan Kopernikus till eget libretto. Ofta handlade hans verk om döden, om barndomen, om kärlek, om ensamhet. Oftast skrev han själv orden, inte sällan med självuppfunna ord. Lonely Child för sopran och kammarorkester skrevs 1980 och uruppfördes året därpå. Det är, enligt tonsättaren, "en lång sång om ensamhet. För att få den totala makten över uttrycket och musikens utveckling, komponerade jag utan att använda ackord, harmoni eller kontrapunkt. Jag ville jobba upp mig till en mycket homofon musik som förvandlas till en enda melodi. Musikaliskt sett var det bara en enda sak jag behövde kontrollera, vilket på något sätt automatiskt skapade resten - väldiga strålar av färg." STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon besökte senast Göteborg och Symfonikerna i december 2021 när hon av Stenastiftelsens utsetts till hedersstipendiat och fick ta emot en stipendiesumma på 300 000 kr. Stenastiftelsen firade 25-årsjubileum med en konsert där Barbara Hannigan och flera tidigare stipendiater framträdde på scen vid firandet. Dessförinnan gav hon i september tre konserter med musik av Haydn, Busoni och Vivier.


Tuuri Dede Mezzosopran

Estniska mezzosopranen Tuuri Dede är verksam som konsert- och operasångerska och har bland annat framträtt i Händels Messias, Bachs Magnificat, Mozarts Così fan tutte, Beethovens Symfoni nr 9 och Ravels Barnet och spökerierna. 2019 var hon solist i Mozarts Requiem med Münchens filharmoniker och Danska Radions symfoniorkester under ledning av Barbara Hannigan. Bland andra orkestrar hon samarbetat med finns Estlands Nationalorkester, Tallinns kammarorkester och Corelli Baroque Orchestra.


Grekiska sopranen Aphrodite Patoulidou har snabbt etablerat sig på operascener som Staatsoper Berlin, La Monnaie i Bryssel, Teatro Real Madrid samt i prestigefyllda konserthus som Berlinfilharmonin och The Snape Maltings i England. "En hänförande solist" skrev New York Times efter ett av hennes framträdanden. Hon är medlem i Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium Young Artists och har bland annat sjungit Anne Trulove i Stravinskys opera Rucklarens väg - med Hannigan som dirigent - och Belinda i Purcells Dido och Aeneas. Hennes sånginsats i Claude Viviers gripande Lonely Child har hyllats av den internationella pressen.


2021-09-10 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARL NIELSEN (1865-1931) SAGA-DRØM OP 39 Även Danmarks store tonsättare Carl Nielsen hade perioder av skaparkris. När han fullbordat sin härliga opera Maskarade skrev han mellan åren 1906 och 1910 just inga verk av stor betydelse, mest jubileumskantater, skådespelsmusik och sånger. Men ett verk sticker ut: den runt tio minuter långa symfoniska dikten Saga-Drøm som han arbetade med 1907-1908 och tillägnade den svenske tonsättarkollegan och vännen Bror Beckman. Viktig information om vad stycket handlar om kunde man få av den tryckta upplagan från 1920. På ett löst ark kunde man läsa följande motto från Njals saga: "Nu drömmer Gunnar; lad ham nyde sin Dröm i fred." Nielsen hade stort intresse för isländska sagor och just vid den här tiden hade han fascinerats av äventyren i Njals saga, speciellt hade han fängslats av den episod där Gunnar på Hlidarende red österut med sina bröder och rodde över Tjorsån på väg genom Norge. När de kommit ett stycke från älven överväldigades de av trötthet. De steg av hästarna och Gunnar föll i sömn. Att han snart fick en våldsam dröm märkte bröderna, men Hjort och Kolskägg lät honom drömma färdigt, som det ju också står i Nielsens motto. När han genomsvettig vaknade, frågade de vad han drömt, och på typiskt lakoniskt saga-manér svarade han att om han drömt denna dröm innan de gett sig i väg skulle han inte ha ridit med så få män i sitt följe. Han hade drömt om att de förföljts av vargar som anfallit från alla håll och som han bekämpat i en hård strid med båge och svärd. Det skulle visa sig att det var en profetisk dröm. Han skulle bli tvungen att utkämpa många stridigheter. Musiken börjar med nordisk naturmystik i Sibelius anda, ett stilla andante tranquillo, medan en dimmig koral försöker tränga fram, men avbryts av ett fugato som blir alltmer rörligt. Naturens alla röster kommer till tals i form av flöjt, oboe, klarinett, fagott, klockspel, och mot slutet kommer koralen i fokus innan stycket avslutas stilla och lugnt. Carl Nielsen dirigerade själv Musikforeningen vid uruppförandet av Saga-Drøm den 6 april 1908, bara fem dagar efter fullbordandet. STIG JACOBSSON


PETERIS VASKS (f 1946) VIOLINKONSERT NR 1 "DISTANT LIGHT" 1. Andante. Cadenza 1 2. Cantabile 3. Mosso. Cadenza II 4. Cantabile. Agitato. Cadenza III. Tempo di Valse 5. Andante Peteris Vasks är född i det då sovjetiska Lettland som son till en baptistpastor, och sålunda en folkets fiende redan från födseln. Hans musikaliska begåvning avslöjades tidigt och han utexaminerades från konservatoriet i litauiska Vilnius som kontrabasist 1970. Han spelade ett tiotal år i olika professionella orkestrar men slog sedan om och fortsatte studera vid konservatoriet, denna gång komposition. I huvudsak är han ändå självlärd som tonsättare och en viktig impuls blev mötet med det polska avantgardet, och i synnerhet Witold Lutoslawski. I sin musik tolkar Vasks sitt folks tragik. Den är ofta starkt personlig och full av vemod och lidande, men också av framtidstro och hopp. I några internationellt mycket uppmärksammade stråkverk, Cantabile och Musica dolorosa, har han skapat hisnande vackra meditationer. Sommaren 1996 träffade Vasks sin landsman, violinisten Gidon Kremer i Riga. Denne var just i färd med att grunda en kammarorkester med unga musiker från Baltikum, och frågade Vasks om han ville skriva något för den. Violinkonserten "Distant Light" kom på så sätt att födas samtidigt med ensemblen - och vid denna tid läste Vasks också Kremers bok Kindheitssplitter (Fragment från barndomen) vars blandning av lidande och barnaglädje gradvis fann sin väg in i konsertens ljudvärld. Det blev en ensatsig konsert men den består av flera kontrasterande episoder och tre kadenser för solisten. En hymn växer fram ur tystnaden, fylld av idealism och kärlek, men ändå inte utan trånanden och dramatik. I den första kadensen ackompanjeras solisten av ackord i de låga instrumenten och musiken växer efterhand i styrka och intensitet. En plötslig förändring av tempo och karaktär förflyttar oss till närheten av lettisk folkmusik innan den andra kadensen tar över. Man överväldigas av det livfulla parti som solist och orkester skapar, och efter detta våldsamma utbrott återvänder tystnadens röster medan solisten fortsätter att sjunga innan ett obevekligt crescendo leder fram till en andra dramatisk episod. Så följer den tredje kadensen och en episod där musikerna relativt fritt kan spela olika alternativ. Detta kaos avbryts av en robust valsrytm och snart hör man reminiscenser från styckets början. Här kan finnas en del oro, men konserten slutar i milt vemod - man hör valsen som i ett fjärran ljus - distant light. STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 3 C-DUR OP 52 Allegro moderato Andantino con moto quasi allegretto Moderato. Allegro (ma non tanto) Få tonsättare har lyckats skapa en så betydelsefull och varierad serie symfonier som Jean Sibelius. Ingen av symfonierna är den andra lik, men tvärtemot Beethovens nio symfonier strävar inte Sibelius sju från klassicism till romantik, utan snarare tvärt om. Den tredje symfonin påbörjades 1904, strax efter det att Sibelius flyttat in i villan Ainola i Järvenpää där han skulle komma att bo resten av sitt liv - i över 50 år. Men trots att symfonin är ljus och solig krävde den ett omfattande och intensivt arbete, och den kunde inte spelas förrän i september 1907 med tonsättaren som dirigent i Helsingfors. Dessa år utgör en mycket kreativ period då flera stora verk såg dagens ljus och då Sibelius även började bli uppskattad utomlands. De orkestrala resurserna är knapphändiga och symfonin har bara tre satser (fast finalen kan sägas motsvara både scherzo och final-allegro). Han hade just avslutat sin violinkonsert och vem kunde efter detta överdådiga verk tro att Sibelius nu skulle vika av från den storslaget romantiska banan till förmån för en mer klassisk och kammarmusikaliskt stram tonkonst. Samma egenskaper utmärker för övrigt även fjärde symfonin, men i motsats till den symfonins inåtvända, asketiska grubblande är trean en ren och solig idyll. För att uppnå sina syften behövde han bara använda en relativt liten orkester jämfört med de enorma orkesterresurser hans samtida Strauss, Mahler och Reger använde till sina orkesterorgier. Sibelius använder blecket sparsamt, utom i den stora stegringen i finalen. I denna musik har han klivit fram ur Kalevala-mystikens dunkel, men han syftar inte till någon neoklassicism eller pastischmusik. Han strävar bara efter en ren musik med total behärskning av formspråket. Musiken går dessutom i C-dur, men kanske inte alldeles renodlat… Stråkarnas ständigt skiftande sextondelsfigurer bildar bakgrunden till första satsens utveckling, där rytmiskt markanta motiv dyker upp i olika instrumentgrupper. Satsen har en perfekt proportionerad sonatform, och den utvecklas mycket organiskt. I den något melankoliska andra satsen intonerar flöjterna en folkligt enkel melodi, vilken efter hand tämligen oförändrad dyker upp i olika instrument. Finalen är tvådelad och de båda delarna skiljer sig markant från varandra. Först kommer ett scherzoparti, sedan en energisk avdelning som utvecklas till en kraftfull slutstegring. Sibelius liknade själv musiken vid "Tankens utkristallisering ur kaos". STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.


Virtuosen Vadim Gluzman har en brokig bakgrund. Han föddes i Sovjetunionen där han växte upp i Ukraina, studerade i Lettland och flyttade med familjen till Israel. Han har etablerat sig som en av världens ledande violinister i samarbeten med orkestrar som Berlins filharmoniker, Boston Symphony Orchestra och London Symphony Orchestra. Han har ett exklusivt skivkontrakt med BIS Records och har erhållit ett flertal prestigefyllda utnämningar för sina inspelningar.


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!