Stäng
Meny

Arkiv

556 konserter

2019-12-13 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) JULORATORIET (BVW 248) KANTATER NR 4-6 4. Fallt mit Danken, fallt mit Loben 5. Ehre sei dir, Gott, gesungen 6. Herr, wenn die stolzen Feinde schnauben Bachs omfattande Juloratorium består av sex fristående kantater avsedda att framföras på juldagen, annandag jul, tredjedag jul, nyårsdagen, söndagen efter nyår, respektive trettondagen. Sedan första framförandet i Thomaskyrkan i Leipzig julen och nyåret 1734-1735 har Juloratoriet blivit ett av de mest älskade kyrkomusikaliska verken från barocken. Som alltid hade han säkert bråttom med att få fram musiken i tid och därför lånade han från verk han redan komponerat, men en hel del av dessa har idag försvunnit. Texten var han naturligtvis tvungen att anpassa till de nya omständigheterna, och de hämtades från Lukas 2, vers 1, 3-21, Matteus 2 vers 1-12, kyrkosånger och madrigaler. De tre avslutande kantaterna bildar tillsammans närmare 80 minuter av lika högkvalitativ musik som de tre första delarna, så det är egentligen bara Juloratoriets totala längd som gör att vi så sällan får höra hela på en gång. Fjärde kantaten är skriven för nyårsdagen och börjar med en tryggt vaggande körsats. Efter Evangelistens budskap delar basen och sopranen på ett finurligt stämfört arioso. Den följande ekoarian är ett unikt inslag där inte bara en extra sopran (som från fjärran svarar "ja") utan även en oboe får ekoeffekter. En lovsjungande koral med fina hornstämmor avslutar kantaten. En jublande körsats inleder den femte kantaten - avsedd till söndagen efter nyår - med härligt barockgung. En altsolist besvarar körens frågor där menigheten förundras över det himmelska ljus som förtär allt mörker. Ljuset som lyser upp den mörkaste tiden på året, men också mörkret i själen, är också ämnet för basens aria, för fader Bach har inte glömt den nordeuropeiska adventstidens mörker och kyla. Ljuset oroar naturligtvis Herodes. I trion för sopran, tenor och alt får även en soloviolin till slut en allt viktigare roll. Den sjätte och avslutande kantaten i Bachs Juloratorium är avsedd för trettondagen. Den inleds med en kör där striden är nära och "de stolta fienderna frustar", och visst anar man Herodes falska intresse. Men de trosvissa står starka i kampen och går segrande fram med budskapet om att ondskan är krossad - trumpeterna jublar, precis som i hela verkets början! Johann Sebastian Bach stod nu på höjden av sin karriär och hade varit kantor vid Thomaskyrkan i Leipzig i elva år, när Juloratoriet framfördes för första gången julen/nyåret 1734-35, och delarna framfördes omväxlade mellan de båda kyrkor han hade ansvar för: Thomaskyrkan och Nikolaikyrkan. STIG JACOBSSON



25 min



Medverkande



Dirigenten Andreas Spering är en av Europas ledande specialister inom tidig musik och efterfrågad för sin expertis när det gäller tidstrogna tolkningar. Bland höjdpunkterna 2019-2020 finns Beethoven-symfonier med Mozarteumorkestern i Salzburg, Bruckners andra symfoni och Beethovens trippelkonsert med Åbo stadsorkester, en ny produktion av Mozarts Figaros bröllop på Nationaloperan i Lorraine liksom konserter med Poznans filharmoniker och Beethovenorkestern i Bonn. Andreas Spering har samarbetat med orkestrar som Bambergs symfoniker, Staatskapelle Weimar, Gewandhausorkestern i Leipzig, New Japan Philharmonic, Scottish Chamber Orchestra, Spanska Nationalorkestern, Nice filharmoniska orkester, Lahtis symfoniorkester samt radioorkestrarna i Köln, Hanover, Leipzig, Saarbrücken och München. Som operadirigent har han dirigerat Mozarts stora operor samt verk av bland andra Händel, Beethoven och Weber i stora delar av Europa, inklusive Händelfestivalen i Halle och Karlsruhe, Kulturwald-festivalen i Bayern samt festivalen i Aix-en-Provence. Andreas Spering var under många år cembalist i Musica Antiqua Köln under ledning av Reinhard Goebel. Sedan mer än ett decennium är Andreas Spering konstnärlig chef för Brühls slottskonserter i Augustusborg slott utanför Bonn där han startade Tysklands första och enda Haydn-festival. Bland hans många prisbelönta inspelningar finns tidiga kantater av Haydn på Harmonia Mundi ("Choc du monde de la musique") och Haydns oratorium Il ritorno di Tobia på Naxos ("Preis der deutschen Schallplattenkritik"). Inspelningen av Mozart-arior med Sabine Myer och Basels Kammarorkester på Sony har fått särskilt fint mottagande av den internationella kritikerkåren.


Sopranen Sophie Karthäuser har hyllats internationellt som en av vår tids finaste Mozart-tolkare, bland annat efter rollgestaltningar som Pamina (Trollflöjten) med René Jacobs på La Monnaie-operan i Bryssel och Susanna (Figaros bröllop) med William Christie på Lyonoperan. Hon har även sjungit ett flertal andra Mozart-roller på Theater an der Wien, Berlins konserthus samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg Mozartwoche. Som solist har hon framträtt med orkestrar som Staatskapelle Dresden, Gewandhausorkestern i Leipzig, Freiburgs barockorkester och Akademie für alte Musik Berlin. Bland dirigenter hon samarbetat med finns Riccardo Chailly, Myung-Whun Chung, Ingo Metzmacher, Nikolaus Harnoncourt, Philippe Herreweghe, Louis Langrée, Pablo Heras-Casado, Kent Nagano, Marc Minkowski och Christophe Rousset. Säsongen 2019-2020 kommer hon bland annat att turnera i Asien med Händels Delirio Amoroso, sjunga franska operaarior i Paris och Beethovens Ah! Pefido i Palermo samt framträda som solist i Beethovens nionde symfoni i Helsingfors och Pergolesis Stabat mater i österrikiska Grafenegg. En turné med Les Arts Florrisants och musik av Vivaldi genomförs i Frankrike och Tyskland och tillsammans med kören Accentus och Insula-orkestern under ledning av Laurence Equilbey sjunger hon sällsynta verk av Mendelssohn och Weber i Aix-en-Provence, Paris, Dortmund samt på turné i Asien.


Den österrikiska mezzosopranen Sophie Rennert påbörjade, vid sidan av violin- och pianoundervisning, sångutbildningen hos sin mor, sopranen och sångpedagogen Sigrid Rennert. Därefter följde studier vid universitetet i Wien och mästarkurser för sångare som Brigitte Fassbaender, Ann Murray och Helmut Deutsch. Hon har erhållit priser vid Cesti-tävlingen för barocksång i Innsbruck och Mozart-tävlingen i Salzburg. Sophie Rennert har bland annat sjungit med Mozarteumorkestern i Salzburg, Bruckner-orkestern i Linz och Wiens filharmoniker och samarbetat med dirigenter som Philippe Jordan, Adam Fischer, Ivor Bolton, Mirga Gražinyte-Tyla och Semyon Bychkov. På konsertscenen ger hon regelbundet sångaftnar i konserthus som Wigmore Hall, Concertgebouw och Elbfilharmonin samt vid festivaler som Festwochen der Alten Musik Innsbruck och Belfast International Festival. Som operasångerska har Sophie Rennert framträtt på en långa rad operahus i Europa, i städer som Salzburg, Göttingen, Bern, Dortmund, Warszawa, Barcelona, London och Bayreuth. Hennes repertoar sträcker sig från Bach, Händel och Vivaldi till Schubert, Rossini, Wagner samt nutida tonsättare som Mark Anthony Turnage och Peter Eötvös. 2014-2016 var hon medlem i Bernoperans ensemble. Aktuella engagemang inkluderar Bach-kantater i Wiens konserthus, Mozarts Requiem med Spanska Nationalorkestern och David Afkham i Madrid, Missa solemnis i Birmingham och Rameaus Hippolyte et Aricie vid Nationalteatern i Mannheim.


Den brittiske tenoren Hugo Hymas har framträtt som solist på Europas stora scener, alltmer efterfrågad i internationella projekt och särskild uppmärksammad som evangelisten i Bachs passioner. Han har turnerat som solist i Matteuspassionen med Orchestra of the Age of Enligthenment och i Händels opera Acis och Galatea med Les Arts Florrisants. Nyligen har han framträtt som Bach-sångare i Trondheim, Kroatien, München och Boston och han har också turnerat i Australien med Gabrieli Consort och dirigenten Paul McCreesh i Purcells King Arthur. Hugo Hymas framträder regelbundet med barockensemblen Dunedin (med hemvist i Skottland) under ledning av John Butt. 2019-2021 är Hugo Hymas Artist in Residence hos Orchestra of the Age of Enlightenment. På operascenen har han bland annat sjungit operor av Purcell (Dido och Aeneas), Händel (Semele) och Mozart (Trollflöjten och Figaros bröllop). Tidigare i år turnerade han i Europa med English Baroque Soloists i rollen som Jupiter i Händels Semele.


Den schweiziske bas- och barytonsångaren Manuel Walser har bland annat vunnit förstapris i den internationella Das Lied-tävlingen i Berlin och är tvåfaldig pristagare i Stella Maris-tävlingen för sångare. Han var fram till 2019 fast ensemblemedlem vid Wiener Staatsoper där han medverkat i en rad uppsättningar, bland dem Ariadne på Naxos (R Strauss), La Bohème (Puccini), Otello (Verdi) och Don Giovanni (Mozart) under dirigenter som Myung-Whun Chung och Adam Fischer. Han har också framträtt på festspelen i Salzburg och vid Berliner Staatsoper. Som konsertsångare har han bland annat sjungit Bachs Matteuspassion med Concertgebouworkestern och Ton Koopman samt Verbiers festivalorkester och Thomas Quasthoff. Med Israels filharmoniker och Manfred Honeck har han sjungit Bach-kantaten Ich habe genug och Mahlers Kindertotenlieder. Denna säsong lanseras Manuel Walser i Wiens Konserthus som Great Talent vid flera konserter: han sjunger Schuberts Ess-durmässa, Beethovens Skotska sånger med Jess-Trio-Wien samt Schubert, Vaughan Williams och Ravel tillsammans med harpisten Elisabeth Plank. Det blir också Bach-kantater med J. S. Bach Stiftung under ledning av Rudolf Lutz. Andra höjdpunkter under säsongen innefattar konserter med Staatskapelle Dresden och Ton Koopman, Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen vid Allegro Vivo-festivalen, Schuberts Schwanengesang vid Schubertiaden i Hohenems och ett flertal framföranden av Brahms Ein deutsches Requiem i Schweiz och Italien.



2019-12-12 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) JULORATORIET (BWV 248) KANTATER NR 1-3 1. Jauchzet, frohlocket! 2. Und es waren Hirten in der selben Gegend 3. Herrscher des Himmels Det börjar med pukor och trumpeter! Men så ska det ju också vara glädje och fest i musik avsedd för julen. "Jublen, lovsjungen, giv ära åt Herran!" Jubelkören försätter genast åhöraren i den rätta stämningen. Men fader Bach har inte glömt den nordeuropeiska adventstidens mörker och kyla och han skapar därför en vinterstämning vi kan identifiera oss med genom ensamma slag på pukan. Sedan kommer snabba löpningar i stråkarna: det är brådskan att komma fram till Betlehem i tid som illustreras så påtagligt! I den tredelade körsatsens andra avsnitt blir orkestern mindre, musiken mer lyrisk och stämningen kontemplativ. Evangelisten presenterar sig med de kända orden: "Och vid denna tid begav det sig, att ifrån kejsar Augustus ett påbud utgick, att hela världen skulle beskattas… Och när de voro där, så kom den tiden, att hon skulle föda." Texterna till Bachs juloratorium är, som man kan förstå, till största delen hämtade från Lukas 2:1-21 och Matteus 2:1-12, men sammanställda av Christian Friedrich Henrici, känd som Picander, vilken också bidragit med nya texter. Han skrev också texten till några andra av Bachs kantater och till Matteus-passionen. Vi behöver inte bekymra oss om olika översättningar för verket framförs på originalspråket, tyska. Härpå kommer ett recitativ och en altaria som stannar upp för att betrakta det under som ska ske, och sångerskan ackompanjeras av en oboe d'amore. "Bered Dig, o Sion, med kärlekens längtan…" uppmanar hon, och kören (folket) svarar undrande "Hur skall mitt hjärtas längtan väl rätt välkomna dig?", och det märkliga är att de gör det till den kända koralmelodi vi oftare förknippar med texten "O huvud blodigt sårat". Naturligtvis var detta ett mycket medvetet melodival och Bach visste att hans åhörare mycket väl kände till denna originaltext. På detta vis gav han redan nu, när Jesusbarnet ännu låg i krubban, en liten antydan om hans kommande öde - törnekronan han fick bära på korset. I barockens stora verk hittar man ofta sådana finurliga, dolda budskap, inte alltid så lätta att klura ut. Redan av detta kan man i alla fall förstå att Bachs juloratorium egentligen är ett mycket lärt verk. Men Bach delade, med bland andra Shakespeare, det ovanliga genidrag som innebar att han kunde uttrycka det djupt tänkta på ett både folkligt och enkelt sätt. Här kunde såväl menigheten som akademikerna hitta något värdefullt. Detta har bidragit till att Juloratoriet blivit ett av de mest älskade kyrkomusikaliska verken från barocken. Till skillnad från Bachs Johannes- och Matteus-passioner är Juloratoriet däremot inte ett speciellt enhetligt verk. I själva verket består detta omfattande oratorium i sin fullständiga form av sex fristående kantater avsedda att framföras på juldagen, annandag jul, tredjedag jul, nyårsdagen, söndagen efter nyår respektive trettondagen. I dag är det emellertid praxis att man framför de tre första kantaterna vid ett och samma tillfälle. De tre avslutande kantaterna bildar tillsammans cirka sjuttio minuter av lika högkvalitativ musik som de tre första delarna, men gör detta mästerverk till en alltför omfattande manifestation för jäktade nutidsmänniskor, i synnerhet i juletid. Varje kantat står på egna ben och kan framföras separat, men de har en "handling" som löper genom alla sex kantater. Det är också intressant att notera att Bach inte gjorde någon skillnad mellan profan och sakral musik, och att han inte alls drog sig för att använda ursprungligen världsligt tänkt musik ens i sitt juloratorium. Redan den inledande jubelkören är exempel på detta. Bach lånade nämligen denna festligt majestätiska musik ur ett verk med världslig text: "Tönet ihr Pauken! Erschallet Trompeten!" avsett att hylla drottning Maria Josefa av Polen-Sachsen på hennes födelsedag. "Bered dig, o Sion …" hämtade Bach ur sin världsliga kantat Herkules vid Skiljevägen. Den första avdelningen (kantaten) avslutas med den ståtliga basarian Konung, Herre i det höga och en riktigt älsklig julkoral i vars tyska originaltext några diminutiver (Jesulein, Bettlein…) används för att visa hur obetydligt ett barns födelse kan vara ur jordiskt perspektiv - men i orkestermellanspelet är synsättet ett helt annat: där blir det åter pukor och trumpeter som får frammana bilden av en konung i krubban. I den andra kantaten är orkesterklangen annorlunda, här framhålls träblåsarna medan pukor och trumpeter får vila. Den inledande orkestersinfonian anger stämningen: "Och där voro några herdar i den samma ängden …" Flöjt och violiner spelar ett "änglamotiv", medan oboe d'amore och engelskt horn frammanar herdarnas musik. Tenorarian "Fromma herdar, skynden snarligt" är nästan extatisk i sin iver att egga herdarna att snabbt ta sig fram till Betlehem, och i koralen "Så märken nu det tecknet rätt!" betraktar de med häpenhet underverket i skyn. Den stora körsatsen "Ära ske Gud uti höjden" symboliserar den jublande änglakören, och i den avslutande koralen "Vi sjunger för dig i din här av all kraft lov, pris och ära" anslöt sig på Bachs tid hela församlingen i lovsången. Den tredje kantaten inleds på nytt festligt med körsatsen "Himlens härskare, hör mumlet", och i den glatt upprymda körsatsen "Låtom oss nu vandra till Betlehem" uppbådar Bach entusiastiskt all sin kompositionsfantasi för att illustrera allas vilja att skynda fram till krubban: ett målande tema dyker ständigt upp i alla stämmor, det kan spelas rättvänt eller spegelvänt, bara för att visa den förvirrade ivern och brådskan. I basen finns ett typiskt promenadmotiv, medan violiner och flöjter bidrar med snabbare löpningar. Till slut kommer de fram till målet och Evangelisten berättar kantatens innerligaste ingivelse: "Och de gingo hastigt och funno båda, Maria och Josef, och barnet nederlagt i krubban". Den följande altarian "Slut, o mitt hjärta, det saliga undret uti tro och kärlek in!" är naturligtvis också en underbar melodisk skapelse. Så slutar tredje delen med att dess inledande körsats tas om på nytt. STIG JACOBSSON



25 min



Medverkande



Dirigenten Andreas Spering är en av Europas ledande specialister inom tidig musik och efterfrågad för sin expertis när det gäller tidstrogna tolkningar. Bland höjdpunkterna 2019-2020 finns Beethoven-symfonier med Mozarteumorkestern i Salzburg, Bruckners andra symfoni och Beethovens trippelkonsert med Åbo stadsorkester, en ny produktion av Mozarts Figaros bröllop på Nationaloperan i Lorraine liksom konserter med Poznans filharmoniker och Beethovenorkestern i Bonn. Andreas Spering har samarbetat med orkestrar som Bambergs symfoniker, Staatskapelle Weimar, Gewandhausorkestern i Leipzig, New Japan Philharmonic, Scottish Chamber Orchestra, Spanska Nationalorkestern, Nice filharmoniska orkester, Lahtis symfoniorkester samt radioorkestrarna i Köln, Hanover, Leipzig, Saarbrücken och München. Som operadirigent har han dirigerat Mozarts stora operor samt verk av bland andra Händel, Beethoven och Weber i stora delar av Europa, inklusive Händelfestivalen i Halle och Karlsruhe, Kulturwald-festivalen i Bayern samt festivalen i Aix-en-Provence. Andreas Spering var under många år cembalist i Musica Antiqua Köln under ledning av Reinhard Goebel. Sedan mer än ett decennium är Andreas Spering konstnärlig chef för Brühls slottskonserter i Augustusborg slott utanför Bonn där han startade Tysklands första och enda Haydn-festival. Bland hans många prisbelönta inspelningar finns tidiga kantater av Haydn på Harmonia Mundi ("Choc du monde de la musique") och Haydns oratorium Il ritorno di Tobia på Naxos ("Preis der deutschen Schallplattenkritik"). Inspelningen av Mozart-arior med Sabine Myer och Basels Kammarorkester på Sony har fått särskilt fint mottagande av den internationella kritikerkåren.


Sopranen Sophie Karthäuser har hyllats internationellt som en av vår tids finaste Mozart-tolkare, bland annat efter rollgestaltningar som Pamina (Trollflöjten) med René Jacobs på La Monnaie-operan i Bryssel och Susanna (Figaros bröllop) med William Christie på Lyonoperan. Hon har även sjungit ett flertal andra Mozart-roller på Theater an der Wien, Berlins konserthus samt vid festivalerna i Aix-en-Provence och Salzburg Mozartwoche. Som solist har hon framträtt med orkestrar som Staatskapelle Dresden, Gewandhausorkestern i Leipzig, Freiburgs barockorkester och Akademie für alte Musik Berlin. Bland dirigenter hon samarbetat med finns Riccardo Chailly, Myung-Whun Chung, Ingo Metzmacher, Nikolaus Harnoncourt, Philippe Herreweghe, Louis Langrée, Pablo Heras-Casado, Kent Nagano, Marc Minkowski och Christophe Rousset. Säsongen 2019-2020 kommer hon bland annat att turnera i Asien med Händels Delirio Amoroso, sjunga franska operaarior i Paris och Beethovens Ah! Pefido i Palermo samt framträda som solist i Beethovens nionde symfoni i Helsingfors och Pergolesis Stabat mater i österrikiska Grafenegg. En turné med Les Arts Florrisants och musik av Vivaldi genomförs i Frankrike och Tyskland och tillsammans med kören Accentus och Insula-orkestern under ledning av Laurence Equilbey sjunger hon sällsynta verk av Mendelssohn och Weber i Aix-en-Provence, Paris, Dortmund samt på turné i Asien.


Den österrikiska mezzosopranen Sophie Rennert påbörjade, vid sidan av violin- och pianoundervisning, sångutbildningen hos sin mor, sopranen och sångpedagogen Sigrid Rennert. Därefter följde studier vid universitetet i Wien och mästarkurser för sångare som Brigitte Fassbaender, Ann Murray och Helmut Deutsch. Hon har erhållit priser vid Cesti-tävlingen för barocksång i Innsbruck och Mozart-tävlingen i Salzburg. Sophie Rennert har bland annat sjungit med Mozarteumorkestern i Salzburg, Bruckner-orkestern i Linz och Wiens filharmoniker och samarbetat med dirigenter som Philippe Jordan, Adam Fischer, Ivor Bolton, Mirga Gražinyte-Tyla och Semyon Bychkov. På konsertscenen ger hon regelbundet sångaftnar i konserthus som Wigmore Hall, Concertgebouw och Elbfilharmonin samt vid festivaler som Festwochen der Alten Musik Innsbruck och Belfast International Festival. Som operasångerska har Sophie Rennert framträtt på en långa rad operahus i Europa, i städer som Salzburg, Göttingen, Bern, Dortmund, Warszawa, Barcelona, London och Bayreuth. Hennes repertoar sträcker sig från Bach, Händel och Vivaldi till Schubert, Rossini, Wagner samt nutida tonsättare som Mark Anthony Turnage och Peter Eötvös. 2014-2016 var hon medlem i Bernoperans ensemble. Aktuella engagemang inkluderar Bach-kantater i Wiens konserthus, Mozarts Requiem med Spanska Nationalorkestern och David Afkham i Madrid, Missa solemnis i Birmingham och Rameaus Hippolyte et Aricie vid Nationalteatern i Mannheim.


Den brittiske tenoren Hugo Hymas har framträtt som solist på Europas stora scener, alltmer efterfrågad i internationella projekt och särskild uppmärksammad som evangelisten i Bachs passioner. Han har turnerat som solist i Matteuspassionen med Orchestra of the Age of Enligthenment och i Händels opera Acis och Galatea med Les Arts Florrisants. Nyligen har han framträtt som Bach-sångare i Trondheim, Kroatien, München och Boston och han har också turnerat i Australien med Gabrieli Consort och dirigenten Paul McCreesh i Purcells King Arthur. Hugo Hymas framträder regelbundet med barockensemblen Dunedin (med hemvist i Skottland) under ledning av John Butt. 2019-2021 är Hugo Hymas Artist in Residence hos Orchestra of the Age of Enlightenment. På operascenen har han bland annat sjungit operor av Purcell (Dido och Aeneas), Händel (Semele) och Mozart (Trollflöjten och Figaros bröllop). Tidigare i år turnerade han i Europa med English Baroque Soloists i rollen som Jupiter i Händels Semele.


Den schweiziske bas- och barytonsångaren Manuel Walser har bland annat vunnit förstapris i den internationella Das Lied-tävlingen i Berlin och är tvåfaldig pristagare i Stella Maris-tävlingen för sångare. Han var fram till 2019 fast ensemblemedlem vid Wiener Staatsoper där han medverkat i en rad uppsättningar, bland dem Ariadne på Naxos (R Strauss), La Bohème (Puccini), Otello (Verdi) och Don Giovanni (Mozart) under dirigenter som Myung-Whun Chung och Adam Fischer. Han har också framträtt på festspelen i Salzburg och vid Berliner Staatsoper. Som konsertsångare har han bland annat sjungit Bachs Matteuspassion med Concertgebouworkestern och Ton Koopman samt Verbiers festivalorkester och Thomas Quasthoff. Med Israels filharmoniker och Manfred Honeck har han sjungit Bach-kantaten Ich habe genug och Mahlers Kindertotenlieder. Denna säsong lanseras Manuel Walser i Wiens Konserthus som Great Talent vid flera konserter: han sjunger Schuberts Ess-durmässa, Beethovens Skotska sånger med Jess-Trio-Wien samt Schubert, Vaughan Williams och Ravel tillsammans med harpisten Elisabeth Plank. Det blir också Bach-kantater med J. S. Bach Stiftung under ledning av Rudolf Lutz. Andra höjdpunkter under säsongen innefattar konserter med Staatskapelle Dresden och Ton Koopman, Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen vid Allegro Vivo-festivalen, Schuberts Schwanengesang vid Schubertiaden i Hohenems och ett flertal framföranden av Brahms Ein deutsches Requiem i Schweiz och Italien.



2019-10-19 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) EIN DEUTSCHES REQUIEM OP 45 Selig sind, die da Leid tragen Denn alles Fleisch, es ist wie Gras Herr, lehre doch mich Wie lieblich sind deine Wohnungen Ihr habt nun Traurigkeit Denn wir haben hier keine bleibende Statt Selig sind die Toten Ett rekviem är normalt en kyrkomusikalisk tonsättning av den traditionella katolska dödsmässans text på latin. Men Johannes Brahms bröt mot dessa konventioner, och inspirationen kom från flera håll. Han visste att hans gode vän och mentor Robert Schumann hade en anteckningsbok i vilken han skrivit ner vilka projekt han planerade för framtiden. Bland annat tänkte Schumann skriva en tysk dödsmässa, baserad på översättningar av den latinska texten, något som hans psykiska ohälsa dessvärre hindrade honom från att realisera. Schumanns tragiska bortgång 1856 blev ett hårt slag för Brahms, och kanske var det då han bestämde sig för att i någon mån göra Schumanns idé till sin egen. Brahms bar tankarna inom sig en tid och började skriva sin dödsmässa 1860. De två första satserna fullbordades året därpå. Den nästan saraband-liknande sorgmarschen i andra satsens huvuddel härstammar emellertid från en icke bevarad sonat i d-moll för två pianon som han arbetade med redan 1854. Kanske hade Brahms tänkt nöja sig med dessa båda satser, men när hans mor vid 76 års ålder avled den 2 februari 1865 kände han behov av att lägga till ytterligare musik. Under våren och sommaren 1865 fullbordade han således inte mindre än fyra satser, de som i det fullbordade verket fått numren 3, 4, 6 och 7. Den första december 1867 uruppfördes de första två satserna i Wien, men den i huvudsak katolska publiken ställde sig helt oförstående. På långfredagen (10 april) 1868 framfördes alla de då skrivna satserna i Bremens domkyrka med så stor framgång att man gav dem i repris ett par veckor senare. Såväl Brahms far som Robert Schumanns änka Clara var närvarande. Clara har i ett brev skrivit hur tagen hon blev av musiken. "När jag såg Johannes, med taktstaven i handen, kunde jag inte låta bli att tänka på min käre Roberts profetia: När han rör sin magiska stav över de förenade krafterna i kör och orkester, garanteras vi en mirakulös insikt i själens hemligheter. Och idag fullbordades profetian." Efter framförandet hölls en supé i Ratskeller där den lokale organisten och dirigenten Reinthaler "hyllade Brahms i ett tal för Johannes som (dessvärre) så rörde mig att jag brast i tårar". Det var Brahms som dirigerade i Bremen, men han höll sig mycket kritisk till sitt verk, och en månad senare lade han till den långsamma sopranaria som nu utgör femte satsen. Därmed var hans mest omfattande komposition äntligen fullbordad, och den extremt självkritiske upphovsmannen var förhållandevis nöjd. I februari 1869 uruppfördes i Leipzig hela verket av Carl Reinecke, i den form vi känner det idag. Före årets slut hade det redan spelats i ett tjugotal städer i Tyskland och Schweiz. Det var första gången han skrivit ett stort verk för solister, kör och orkester. Detta arbete öppnade dörren för en lång rad verk av liknande slag, däribland Schicksalslied, Nänie och altrapsodin. Att Brahms inte använt den vanliga latinska texten till dödsmässan, och inte ens en översättning av den, hänger ihop med att han var protestant och inte alls särskilt religiös. Men i sin ungdom hade han faktiskt skrivit ett par mässatser på latin. Rekviet innehåller ytterst få rent religiösa anspelningar. Det viktiga för honom var att kunna kommunicera med lyssnarna. Få stora körverk är skrivna så att texten bärs fram lika tydligt som i Ein deutsches Requiem, där många textrader tas om flera gånger. Verket bygger på bibeltexter ur såväl gamla som nya testamentet i Luthers tyska översättning, samt även ur apokryferna, vilka tonsättaren själv valt ut med stor omsorg och därmed fyllt verket med ett personligt sorgearbete av allmänmänskligt värde och innehåll. Det blev ett mastodontverk, men samtidigt ett mycket privat och innerligt verk. I sin dödsmässa visar Brahms inte sällan prov på sin stora musikhistoriska bildning. Här finns anspelningar på Palestrinas, Schütz och Bachs sätt att komponera, inte minst är detta tydligt i den stora fugan i tredje satsen. Till skillnad från den traditionella dödsmässotexten undviker Brahms också allt tal om straff och domedag till förmån för tröst och frid - något som senare tonsättare som Fauré och Duruflé också tagit fasta på i sina rekvier. Den katolska tanken om Dies irae (vredens dag/domedagen) då den döde ska straffas för sina gärningar var honom helt främmande men är centrala i dödsmässor av till exempel Verdi och Berlioz. Han ville finna svaren på människors frågor som: Vad ska man göra av livet, när man ändå vet att döden kommer? Hur länge ska livet pågå? Han lägger också mycket fokus på de efterlevande och inleder hela verket med "Saliga äro de som sörjer, för de skola bliva tröstade." Sats 1-3 ger röst åt sorg och klagan över det jordiska livets slut, i sats 5-7 förvandlas sorgen till trosvisshet och glädje över det eviga livet. Den fjärde, mittersta, satsens skildring av paradiset förmedlar på så sätt verkets centrala budskap. STIG JACOBSSON


Medverkande



Denna säsong tillträder Christoph Eschenbach som Symfonikernas förste gästdirigent tillsammans med Barbara Hannigan. Redan som mycket ung studerade han piano för professor Eliza Hansen i födelsestaden Breslau i dåvarande Tyskland (i dag Wroclaw, Polen) och han vann också flera tävlingar. Sitt stora genombrott som pianist fick han efter att ha vunnit Clara Haskil-tävlingen i Luzern 1965. Han efterfrågades som solist av berömda konserthus och orkestrar över hela världen och mötte dirigenten George Szell som bjöd in honom att turnera med Clevelandorkestern. Vid samma tid inleddes ett storartat musikaliskt samarbete med Herbert von Karajan. Christoph Eschenbach genomgick framgångsrika studier i dirigering i Hamburg och inflytandet från hans två mentorer Szell och von Karajan utgjorde en naturlig väg in i en dirigentkarriär. Han började som dirigent 1972 och gjorde sin USA-debut 1975 med San Francisco Symphony Orchestra. I dag är Christoph Eschenbach efterfrågad som gästdirigent av världens ledande orkestrar och operahus i städer som Wien, Berlin, Paris, London, Los Angeles, Boston, Shanghai och Milano samt prestigefyllda festivaler i Salzburg, Tanglewood, Ravinia, St Petersburg och Schleswig-Holstein. Han har varit chefdirigent för Tonhalleorkestern i Zürich, Houston Symphony Orchestra, NDR-orkestern i Hamburg, Orchestre de Paris, Philadelphia Orchestra och National Orchestra of Washington. Som operadirigent har han lett uppsättningar vid Houston Opera, Covent Garden, Bayreuthfestivalen, Mariinskijteatern, Bastiljoperan och Metropolitan. Bland hans många inspelningar finns orkestermusik av Tjajkovskij, Mahler, Saint-Saëns och Bartók med orkestrarna i Hamburg, Houston och Philadelphia samt musik av Berlioz, Bruckner, Ravel och Roussel (samtliga symfonier) med Orchestre de Paris. Han har även gjort flera inspelningar med London Philharmonic Orchestra. Hans inspelning av orkestermusik av Hindemith med NDR-orkestern i Hamburg och violinisten Midori erhöll en Grammy 2014. Som pianist har han spelat in Schuberts sångcykler Die schöne Müllerin, Schwanengesang och Die Winterreise med barytonsångaren Matthias Goerne (Harmonia Mundi).


Den unga åländska sopranen Sofie Asplund sjöng 2018 sin första Zerbinetta i Ariadne på Naxos (Richard Strauss) på GöteborgsOperan, en roll för vilken hon mottog fantastiska recensioner och nominerades till Operapriset 2018 av tidningen Opera. I våras gjorde hon rollen som Constance i Karmelitsystrarna (Poulenc) och Zerlina i Don Giovanni (Mozart) på Kungliga Operan i Stockholm. Hon har även gestaltat Anne Truelove i Stravinskys Rucklarens väg med Barbara Hannigan och Münchens filharmoniker samt på Europaturné med Ludwig-orkestern till Amsterdam, Paris. Hamburg, Dresden och Dortmund. I höst finns engagemang vid Den Norske Opera och GöteborgsOperan. Sofie Asplund har också gästat Kungliga Operan, Malmö Opera, Läckö slott, Drottningholmsteatern, Vadstenaakademin, Staatsoper Hamburg och Operan i Basel. Även klassiska musikalroller står på hennes repertoar: Maria i Bernsteins West Side Story och Christine Daaé i The Phantom of the Opera. Sofie Asplund framträder ofta i konsertsammanhang i verk som Brahms Ein deutsches Requiem samt Mozarts Requiem, c-mollmässa, Kröningsmässa och Exultate jubilate. Hon har även sjungit Bachs Magnificat, Johannespassion och Matteuspassion, Skapelsen av Haydn, Pergolesis och Poulencs Stabat Mater, Orffs Carmina Burana samt Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson.


Barytonsångaren Peter Mattei har de senaste säsongerna framträtt i titelrollen i Shishkov i Janáceks Döda huset på Opéra National de Paris och Tjajkovskijs Eugen Onegin på Opernhaus Zürich och i våras gjorde han rollen som Amfortas i Wagners Parsifal, både på Metropolitan Opera och på Opéra National de Paris. Han har framträtt med Göteborgs Symfoniker 18 gånger sedan 1991 och var senast på besök i september och sjöng Schuberts Winterreise med pianisten Lars David Nilsson. Med framträdanden på prestigefyllda scener som Metropolitan i New York, Teatro alla Scala i Milano, Covent Garden i London, Opéra National de Paris och Salzburger Festspiele har Peter Mattei etablerat sig i toppskiktet av internationellt verksamma sångare. Sedan det internationella genombrottet som Don Giovanni i Peter Brooks produktion i Aix-en-Provence har Peter Mattei gjort bejublade framträdanden i denna roll på scener som Metropolitan, Kungliga Operan, Den Norske Opera, Scottish Opera, Opéra National de Paris (regi Michael Haneke), Staatsoper Berlin, Teatro alla Scala, Wiener Staatsoper och Opernhaus Zürich. Våren 2013 gjorde Peter Mattei en sensationell rolldebut som Amfortas i Parsifal på Metropolitan Opera och säsongen efter gjorde han ytterligare succé i Wagnerfacket då han sjöng Wolfram i Tannhäuser på Staatsoper Berlin under ledning av Barenboim, en roll som han senare framträtt i både på Metropolitan och La Scala. Peter Mattei har synts i en mängd roller såsom Greven i Figaros Bröllop (Metropolitan, Wiener Staatsoper, La Monnaie, Salzburg, Lyric Opera Chicago, San Francisco, Bayerische Staatsoper München, Metropolitan och Paris), Figaro i Figaros Bröllop (Kungliga Operan, Glyndebourne Festival), Figaro i Barberaren i Sevilla (GöteborgsOperan, Aix-en-Provence, Metropolitan) och Eugen Onegin (La Monnaie, Aix-en-Provence, Salzburg, Wiener Staatsoper, Metropolitan, Paris).



2019-10-18 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) EIN DEUTSCHES REQUIEM OP 45 Selig sind, die da Leid tragen Denn alles Fleisch, es ist wie Gras Herr, lehre doch mich Wie lieblich sind deine Wohnungen Ihr habt nun Traurigkeit Denn wir haben hier keine bleibende Statt Selig sind die Toten Ett rekviem är normalt en kyrkomusikalisk tonsättning av den traditionella katolska dödsmässans text på latin. Men Johannes Brahms bröt mot dessa konventioner, och inspirationen kom från flera håll. Han visste att hans gode vän och mentor Robert Schumann hade en anteckningsbok i vilken han skrivit ner vilka projekt han planerade för framtiden. Bland annat tänkte Schumann skriva en tysk dödsmässa, baserad på översättningar av den latinska texten, något som hans psykiska ohälsa dessvärre hindrade honom från att realisera. Schumanns tragiska bortgång 1856 blev ett hårt slag för Brahms, och kanske var det då han bestämde sig för att i någon mån göra Schumanns idé till sin egen. Brahms bar tankarna inom sig en tid och började skriva sin dödsmässa 1860. De två första satserna fullbordades året därpå. Den nästan saraband-liknande sorgmarschen i andra satsens huvuddel härstammar emellertid från en icke bevarad sonat i d-moll för två pianon som han arbetade med redan 1854. Kanske hade Brahms tänkt nöja sig med dessa båda satser, men när hans mor vid 76 års ålder avled den 2 februari 1865 kände han behov av att lägga till ytterligare musik. Under våren och sommaren 1865 fullbordade han således inte mindre än fyra satser, de som i det fullbordade verket fått numren 3, 4, 6 och 7. Den första december 1867 uruppfördes de första två satserna i Wien, men den i huvudsak katolska publiken ställde sig helt oförstående. På långfredagen (10 april) 1868 framfördes alla de då skrivna satserna i Bremens domkyrka med så stor framgång att man gav dem i repris ett par veckor senare. Såväl Brahms far som Robert Schumanns änka Clara var närvarande. Clara har i ett brev skrivit hur tagen hon blev av musiken. "När jag såg Johannes, med taktstaven i handen, kunde jag inte låta bli att tänka på min käre Roberts profetia: När han rör sin magiska stav över de förenade krafterna i kör och orkester, garanteras vi en mirakulös insikt i själens hemligheter. Och idag fullbordades profetian." Efter framförandet hölls en supé i Ratskeller där den lokale organisten och dirigenten Reinthaler "hyllade Brahms i ett tal för Johannes som (dessvärre) så rörde mig att jag brast i tårar". Det var Brahms som dirigerade i Bremen, men han höll sig mycket kritisk till sitt verk, och en månad senare lade han till den långsamma sopranaria som nu utgör femte satsen. Därmed var hans mest omfattande komposition äntligen fullbordad, och den extremt självkritiske upphovsmannen var förhållandevis nöjd. I februari 1869 uruppfördes i Leipzig hela verket av Carl Reinecke, i den form vi känner det idag. Före årets slut hade det redan spelats i ett tjugotal städer i Tyskland och Schweiz. Det var första gången han skrivit ett stort verk för solister, kör och orkester. Detta arbete öppnade dörren för en lång rad verk av liknande slag, däribland Schicksalslied, Nänie och altrapsodin. Att Brahms inte använt den vanliga latinska texten till dödsmässan, och inte ens en översättning av den, hänger ihop med att han var protestant och inte alls särskilt religiös. Men i sin ungdom hade han faktiskt skrivit ett par mässatser på latin. Rekviet innehåller ytterst få rent religiösa anspelningar. Det viktiga för honom var att kunna kommunicera med lyssnarna. Få stora körverk är skrivna så att texten bärs fram lika tydligt som i Ein deutsches Requiem, där många textrader tas om flera gånger. Verket bygger på bibeltexter ur såväl gamla som nya testamentet i Luthers tyska översättning, samt även ur apokryferna, vilka tonsättaren själv valt ut med stor omsorg och därmed fyllt verket med ett personligt sorgearbete av allmänmänskligt värde och innehåll. Det blev ett mastodontverk, men samtidigt ett mycket privat och innerligt verk. I sin dödsmässa visar Brahms inte sällan prov på sin stora musikhistoriska bildning. Här finns anspelningar på Palestrinas, Schütz och Bachs sätt att komponera, inte minst är detta tydligt i den stora fugan i tredje satsen. Till skillnad från den traditionella dödsmässotexten undviker Brahms också allt tal om straff och domedag till förmån för tröst och frid - något som senare tonsättare som Fauré och Duruflé också tagit fasta på i sina rekvier. Den katolska tanken om Dies irae (vredens dag/domedagen) då den döde ska straffas för sina gärningar var honom helt främmande men är centrala i dödsmässor av till exempel Verdi och Berlioz. Han ville finna svaren på människors frågor som: Vad ska man göra av livet, när man ändå vet att döden kommer? Hur länge ska livet pågå? Han lägger också mycket fokus på de efterlevande och inleder hela verket med "Saliga äro de som sörjer, för de skola bliva tröstade." Sats 1-3 ger röst åt sorg och klagan över det jordiska livets slut, i sats 5-7 förvandlas sorgen till trosvisshet och glädje över det eviga livet. Den fjärde, mittersta, satsens skildring av paradiset förmedlar på så sätt verkets centrala budskap. STIG JACOBSSON


Medverkande



Denna säsong tillträder Christoph Eschenbach som Symfonikernas förste gästdirigent tillsammans med Barbara Hannigan. Redan som mycket ung studerade han piano för professor Eliza Hansen i födelsestaden Breslau i dåvarande Tyskland (i dag Wroclaw, Polen) och han vann också flera tävlingar. Sitt stora genombrott som pianist fick han efter att ha vunnit Clara Haskil-tävlingen i Luzern 1965. Han efterfrågades som solist av berömda konserthus och orkestrar över hela världen och mötte dirigenten George Szell som bjöd in honom att turnera med Clevelandorkestern. Vid samma tid inleddes ett storartat musikaliskt samarbete med Herbert von Karajan. Christoph Eschenbach genomgick framgångsrika studier i dirigering i Hamburg och inflytandet från hans två mentorer Szell och von Karajan utgjorde en naturlig väg in i en dirigentkarriär. Han började som dirigent 1972 och gjorde sin USA-debut 1975 med San Francisco Symphony Orchestra. I dag är Christoph Eschenbach efterfrågad som gästdirigent av världens ledande orkestrar och operahus i städer som Wien, Berlin, Paris, London, Los Angeles, Boston, Shanghai och Milano samt prestigefyllda festivaler i Salzburg, Tanglewood, Ravinia, St Petersburg och Schleswig-Holstein. Han har varit chefdirigent för Tonhalleorkestern i Zürich, Houston Symphony Orchestra, NDR-orkestern i Hamburg, Orchestre de Paris, Philadelphia Orchestra och National Orchestra of Washington. Som operadirigent har han lett uppsättningar vid Houston Opera, Covent Garden, Bayreuthfestivalen, Mariinskijteatern, Bastiljoperan och Metropolitan. Bland hans många inspelningar finns orkestermusik av Tjajkovskij, Mahler, Saint-Saëns och Bartók med orkestrarna i Hamburg, Houston och Philadelphia samt musik av Berlioz, Bruckner, Ravel och Roussel (samtliga symfonier) med Orchestre de Paris. Han har även gjort flera inspelningar med London Philharmonic Orchestra. Hans inspelning av orkestermusik av Hindemith med NDR-orkestern i Hamburg och violinisten Midori erhöll en Grammy 2014. Som pianist har han spelat in Schuberts sångcykler Die schöne Müllerin, Schwanengesang och Die Winterreise med barytonsångaren Matthias Goerne (Harmonia Mundi).


Den unga åländska sopranen Sofie Asplund sjöng 2018 sin första Zerbinetta i Ariadne på Naxos (Richard Strauss) på GöteborgsOperan, en roll för vilken hon mottog fantastiska recensioner och nominerades till Operapriset 2018 av tidningen Opera. I våras gjorde hon rollen som Constance i Karmelitsystrarna (Poulenc) och Zerlina i Don Giovanni (Mozart) på Kungliga Operan i Stockholm. Hon har även gestaltat Anne Truelove i Stravinskys Rucklarens väg med Barbara Hannigan och Münchens filharmoniker samt på Europaturné med Ludwig-orkestern till Amsterdam, Paris. Hamburg, Dresden och Dortmund. I höst finns engagemang vid Den Norske Opera och GöteborgsOperan. Sofie Asplund har också gästat Kungliga Operan, Malmö Opera, Läckö slott, Drottningholmsteatern, Vadstenaakademin, Staatsoper Hamburg och Operan i Basel. Även klassiska musikalroller står på hennes repertoar: Maria i Bernsteins West Side Story och Christine Daaé i The Phantom of the Opera. Sofie Asplund framträder ofta i konsertsammanhang i verk som Brahms Ein deutsches Requiem samt Mozarts Requiem, c-mollmässa, Kröningsmässa och Exultate jubilate. Hon har även sjungit Bachs Magnificat, Johannespassion och Matteuspassion, Skapelsen av Haydn, Pergolesis och Poulencs Stabat Mater, Orffs Carmina Burana samt Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson.


Barytonsångaren Peter Mattei har de senaste säsongerna framträtt i titelrollen i Shishkov i Janáceks Döda huset på Opéra National de Paris och Tjajkovskijs Eugen Onegin på Opernhaus Zürich och i våras gjorde han rollen som Amfortas i Wagners Parsifal, både på Metropolitan Opera och på Opéra National de Paris. Han har framträtt med Göteborgs Symfoniker 18 gånger sedan 1991 och var senast på besök i september och sjöng Schuberts Winterreise med pianisten Lars David Nilsson. Med framträdanden på prestigefyllda scener som Metropolitan i New York, Teatro alla Scala i Milano, Covent Garden i London, Opéra National de Paris och Salzburger Festspiele har Peter Mattei etablerat sig i toppskiktet av internationellt verksamma sångare. Sedan det internationella genombrottet som Don Giovanni i Peter Brooks produktion i Aix-en-Provence har Peter Mattei gjort bejublade framträdanden i denna roll på scener som Metropolitan, Kungliga Operan, Den Norske Opera, Scottish Opera, Opéra National de Paris (regi Michael Haneke), Staatsoper Berlin, Teatro alla Scala, Wiener Staatsoper och Opernhaus Zürich. Våren 2013 gjorde Peter Mattei en sensationell rolldebut som Amfortas i Parsifal på Metropolitan Opera och säsongen efter gjorde han ytterligare succé i Wagnerfacket då han sjöng Wolfram i Tannhäuser på Staatsoper Berlin under ledning av Barenboim, en roll som han senare framträtt i både på Metropolitan och La Scala. Peter Mattei har synts i en mängd roller såsom Greven i Figaros Bröllop (Metropolitan, Wiener Staatsoper, La Monnaie, Salzburg, Lyric Opera Chicago, San Francisco, Bayerische Staatsoper München, Metropolitan och Paris), Figaro i Figaros Bröllop (Kungliga Operan, Glyndebourne Festival), Figaro i Barberaren i Sevilla (GöteborgsOperan, Aix-en-Provence, Metropolitan) och Eugen Onegin (La Monnaie, Aix-en-Provence, Salzburg, Wiener Staatsoper, Metropolitan, Paris).



2019-05-17 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2019-05-16 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2019-04-13 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARL ORFF (1895-1982) CARMINA BURANA Fortuna imperatrix mundi I Primo vere II In taberna III Cour d'amours Blanziflor et Helena Fortuna imperatrix mundi Carl Orff var under 1930-talet en av de mest uppmärksammade tonsättarna i Tyskland. En stor del av hans berömmelse kom med Carmina burana som komponerades 1935-1936. Dess undertitel lyder "världsliga sånger för soli och kör till ackompanjemang av orkester och med magiska bilder" - en scenografi av medeltida slag där suggestiva målningar och dekorationer i samspel med den stora kören ger ett överväldigande intryck. Carmina burana uruppfördes i Frankfurt am Main 1937, gavs på La Scala 1942 och kort därpå även i Wien, men trots detta blev Orff först efter kriget mer allmänt känd som tonsättare. Musiken var inte lik något annat, den tedde sig originell och stod utanför samtidens riktningar och skolor. Hans musikaliska inspiration kan sägas ha sina rötter i det dramatiskt bildmässiga med den grekiska tragedin och den italienska barockoperan som två stora inspirationskällor. Musikaliskt finns det en mer näraliggande influens: Stravinskys dramatiska kantat Oidipus Rex och framförallt Les noces - rytmiskt präglad musik av medvetet enkelt slag med sparsmakad orkestersats (mycket slagverk) och kören som grundläggande element. Orffs verk växte ofta fram ur en samlad vision av det sceniska och det musikaliska - allt han skapat röjer en frodig, åskådlig fantasi. Det mesta han producerade är tänkt för scenen, också Carmina burana. Men verket har visat sin styrka också utan sceniska arrangemang och framförs lika ofta i konsertsalen med stor framgång. STEFAN NÄVERMYR


Medverkande



Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och blir 2021 chefdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första två volymerna av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. Bland priserna de erhållit finns Gramophones Editor's Choice award, tChoc de Classica, Tyska kritikerpriset och Diapason d'Or "Decouverte". 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.



Sopranen Ylva Stenberg tog sin Bachelorexamen vid Högskolan i Hannover 2016. Från säsongen 2019-2020 är Ylva medlem i ensemblen på Deutsches Nationaltheater und Staatskapelle Weimar och kommer där bland annat att sjunga Olympia i Hoffmans äventyr (Offenbach), Zerbinetta i Ariadne auf Naxos (R Strauss) och Maria i West Side Story (Bernstein). Innan dess var hon medlem i ensemblen på operan i Hannover där hon sjöng i operor av Offenbach, Monteverdi, Mozart, Donizetti, Smetana samt andra tonsättare. Ylva Stenberg vann 2017 Jenny Lindstipendiet som tog henne på en turné i Nordamerika. År 2019 sjöng hon Carl Orffs Carmina Burana med Göteborgs Symfoniker under ledning av Santtu-Mathias Rouvali och sjöng Galatea i Händels Acis och Galatea i en mycket hyllad produktion på Ulriksdals Slottsteater Con?dencen i Stockholm. Vidare valdes hon personligen ut bland sångare från hela Europa av sopranen och dirigenten Barbara Hannigan för mentorprogrammet Equilibrium Young Artists. I september 2018 vann hon det tredje priset i den berömda internationella musiktävlingen ARD och i december samma år förstapriset i den nationella sångtävlingen i Berlin.





2019-04-12 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARL ORFF (1895-1982) CARMINA BURANA Fortuna imperatrix mundi I Primo vere II In taberna III Cour d'amours Blanziflor et Helena Fortuna imperatrix mundi Carl Orff var under 1930-talet en av de mest uppmärksammade tonsättarna i Tyskland. En stor del av hans berömmelse kom med Carmina burana som komponerades 1935-1936. Dess undertitel lyder "världsliga sånger för soli och kör till ackompanjemang av orkester och med magiska bilder" - en scenografi av medeltida slag där suggestiva målningar och dekorationer i samspel med den stora kören ger ett överväldigande intryck. Carmina burana uruppfördes i Frankfurt am Main 1937, gavs på La Scala 1942 och kort därpå även i Wien, men trots detta blev Orff först efter kriget mer allmänt känd som tonsättare. Musiken var inte lik något annat, den tedde sig originell och stod utanför samtidens riktningar och skolor. Hans musikaliska inspiration kan sägas ha sina rötter i det dramatiskt bildmässiga med den grekiska tragedin och den italienska barockoperan som två stora inspirationskällor. Musikaliskt finns det en mer näraliggande influens: Stravinskys dramatiska kantat Oidipus Rex och framförallt Les noces - rytmiskt präglad musik av medvetet enkelt slag med sparsmakad orkestersats (mycket slagverk) och kören som grundläggande element. Orffs verk växte ofta fram ur en samlad vision av det sceniska och det musikaliska - allt han skapat röjer en frodig, åskådlig fantasi. Det mesta han producerade är tänkt för scenen, också Carmina burana. Men verket har visat sin styrka också utan sceniska arrangemang och framförs lika ofta i konsertsalen med stor framgång. STEFAN NÄVERMYR


Medverkande



Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och blir 2021 chefdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland. Santtu-Matias Rouvali samarbetar regelbundet med ett flertal orkestrar i Europa och USA, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo filharmoniker, Bambergs symfoniker, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Minnesota Orchestra och Detroit Symphony Orchestra. Denna säsong debuterar han med Berlins filharmoniker, New York Philharmonic och Concertgebouworkestern. Den första två volymerna av Sibelius kompletta symfonier med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker (Alpha) har hyllats av en enig kritikerkår. Bland priserna de erhållit finns Gramophones Editor's Choice award, tChoc de Classica, Tyska kritikerpriset och Diapason d'Or "Decouverte". 2018 utkom en dubbel-cd där Santtu-Matias Rouvali dirigerar violinkonserter av Bernstein, Korngold och Rozsa med Baiba Skride som solist. Flera inspelade konserter med Santtu-Matias Rouvali och Göteborgs Symfoniker finns på gsoplay.se.


Sopranen Ylva Stenberg tog sin Bachelorexamen vid Högskolan i Hannover 2016. Från säsongen 2019-2020 är Ylva medlem i ensemblen på Deutsches Nationaltheater und Staatskapelle Weimar och kommer där bland annat att sjunga Olympia i Hoffmans äventyr (Offenbach), Zerbinetta i Ariadne auf Naxos (R Strauss) och Maria i West Side Story (Bernstein). Innan dess var hon medlem i ensemblen på operan i Hannover där hon sjöng i operor av Offenbach, Monteverdi, Mozart, Donizetti, Smetana samt andra tonsättare. Ylva Stenberg vann 2017 Jenny Lindstipendiet som tog henne på en turné i Nordamerika. År 2019 sjöng hon Carl Orffs Carmina Burana med Göteborgs Symfoniker under ledning av Santtu-Mathias Rouvali och sjöng Galatea i Händels Acis och Galatea i en mycket hyllad produktion på Ulriksdals Slottsteater Con?dencen i Stockholm. Vidare valdes hon personligen ut bland sångare från hela Europa av sopranen och dirigenten Barbara Hannigan för mentorprogrammet Equilibrium Young Artists. I september 2018 vann hon det tredje priset i den berömda internationella musiktävlingen ARD och i december samma år förstapriset i den nationella sångtävlingen i Berlin.






2019-01-12 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande




Orvar Säfström Presentatör

Orvar Säfström är kanske mest känd som före detta programledare för Filmkrönikan, men han är verkligen en mångsysslare. Han är skribent, debattör och föreläsare om populärkultur. Han har tilldelats såväl videobranschens hederspris som SVEROKs "Årets spelare". Han har lett ett spelseminarium i Riksdagshuset, skrivit tre böcker om 1980- och 1990-talens rollspelsvåg i Sverige och driver nördbokförlaget Fandrake. I den symfoniska världen är Orvar Säfström Skandinaviens ledande producent av konserter med musik hämtad från populärkulturen.



2019-01-11 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande




Orvar Säfström Presentatör

Orvar Säfström är kanske mest känd som före detta programledare för Filmkrönikan, men han är verkligen en mångsysslare. Han är skribent, debattör och föreläsare om populärkultur. Han har tilldelats såväl videobranschens hederspris som SVEROKs "Årets spelare". Han har lett ett spelseminarium i Riksdagshuset, skrivit tre böcker om 1980- och 1990-talens rollspelsvåg i Sverige och driver nördbokförlaget Fandrake. I den symfoniska världen är Orvar Säfström Skandinaviens ledande producent av konserter med musik hämtad från populärkulturen.



2019-01-10 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande




Sopranen Sabina Zweiacker tog sin examen i klassisk sång vid Musikhögskolan i Malmö. Våren 2013 gjorde hon bejublad debut i spelmusiksammanhang på JOYSTICK 5.0 med Malmö Symfoniorkester och har sedan dess varit solist i en lång rad utsålda Underscore-produktioner med bland annat Göteborgs Symfoniker, Oslofilharmonin, Kungliga filharmonikerna, Sveriges Radios symfoniorkester och Åbos stadsorkester. Hon har också sjungit en av huvudrollerna i den svenska barnoperan Hion om Natten med Norrköpings symfoniorkester.


Orvar Säfström Presentatör

Orvar Säfström är kanske mest känd som före detta programledare för Filmkrönikan, men han är verkligen en mångsysslare. Han är skribent, debattör och föreläsare om populärkultur. Han har tilldelats såväl videobranschens hederspris som SVEROKs "Årets spelare". Han har lett ett spelseminarium i Riksdagshuset, skrivit tre böcker om 1980- och 1990-talens rollspelsvåg i Sverige och driver nördbokförlaget Fandrake. I den symfoniska världen är Orvar Säfström Skandinaviens ledande producent av konserter med musik hämtad från populärkulturen.



2018-12-16 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Den svenske dirigenten Alexander Einarsson (f 1978) är utbildad i Malmö, Köpenhamn och Paris. Sedan 2010 arbetar han som kördirigent i S:t Petri kyrka i Malmö där han är konstnärlig ledare för S:t Petri Ungdomskör (SPUK) och kammarkören Petri Sångare. Sedan 2015 är han kormästare hos Göteborgs Symfoniker och arbetar där med Göteborgs Symfoniska Kör samt den professionella Göteborgs Symfonikers Vokalensemble. Alexander Einarsson har arbetat med körer som Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Uppsala Akademiska Kör och Malmö Kammarkör samt bland annat gästdirigerat Göteborgs Symfoniker, Malmö Symfoniorkester, Berlins symfoniker och Marinens Musikkår. Vid flera tillfällen har Alexander Einarsson medverkat med sina körer vid internationella tävlingar och vunnit Grand Prix i Ungern och Italien, liksom vunnit två guld i World Choir Games i Sydafrika 2018. Vid de internationella Grand Prix-tävlingarna i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris till minne av Arthur Oldham. Alexander Einarsson fick 2018 utmärkelsen Årets körledare och blev samma år nominerad som en av de 20 viktigaste musikprofilerna i Sverige av musiktidskriften Opus. Alexander Einarsson är en hängiven sökare efter repertoar utöver den gängse och har initierat ett flertal beställningar av ny musik för kör, inte sällan av kvinnliga kompositörer. En framträdande del av hans gärning är intresset för lyrik och det poetiska innehållet som gör att han alltid närmar sig musiken ur textens djup och perspektiv.



Fanny Kivimäki Presentatör





2018-12-16 12:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Den svenske dirigenten Alexander Einarsson (f 1978) är utbildad i Malmö, Köpenhamn och Paris. Sedan 2010 arbetar han som kördirigent i S:t Petri kyrka i Malmö där han är konstnärlig ledare för S:t Petri Ungdomskör (SPUK) och kammarkören Petri Sångare. Sedan 2015 är han kormästare hos Göteborgs Symfoniker och arbetar där med Göteborgs Symfoniska Kör samt den professionella Göteborgs Symfonikers Vokalensemble. Alexander Einarsson har arbetat med körer som Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Uppsala Akademiska Kör och Malmö Kammarkör samt bland annat gästdirigerat Göteborgs Symfoniker, Malmö Symfoniorkester, Berlins symfoniker och Marinens Musikkår. Vid flera tillfällen har Alexander Einarsson medverkat med sina körer vid internationella tävlingar och vunnit Grand Prix i Ungern och Italien, liksom vunnit två guld i World Choir Games i Sydafrika 2018. Vid de internationella Grand Prix-tävlingarna i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris till minne av Arthur Oldham. Alexander Einarsson fick 2018 utmärkelsen Årets körledare och blev samma år nominerad som en av de 20 viktigaste musikprofilerna i Sverige av musiktidskriften Opus. Alexander Einarsson är en hängiven sökare efter repertoar utöver den gängse och har initierat ett flertal beställningar av ny musik för kör, inte sällan av kvinnliga kompositörer. En framträdande del av hans gärning är intresset för lyrik och det poetiska innehållet som gör att han alltid närmar sig musiken ur textens djup och perspektiv.






Fanny Kivimäki Presentatör


2018-11-09 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



Medverkande





Maria Forsström Mezzosopran



Barytonsångaren Peter Mattei har de senaste säsongerna framträtt i titelrollen i Shishkov i Janáceks Döda huset på Opéra National de Paris och Tjajkovskijs Eugen Onegin på Opernhaus Zürich och i våras gjorde han rollen som Amfortas i Wagners Parsifal, både på Metropolitan Opera och på Opéra National de Paris. Han har framträtt med Göteborgs Symfoniker 18 gånger sedan 1991 och var senast på besök i september och sjöng Schuberts Winterreise med pianisten Lars David Nilsson. Med framträdanden på prestigefyllda scener som Metropolitan i New York, Teatro alla Scala i Milano, Covent Garden i London, Opéra National de Paris och Salzburger Festspiele har Peter Mattei etablerat sig i toppskiktet av internationellt verksamma sångare. Sedan det internationella genombrottet som Don Giovanni i Peter Brooks produktion i Aix-en-Provence har Peter Mattei gjort bejublade framträdanden i denna roll på scener som Metropolitan, Kungliga Operan, Den Norske Opera, Scottish Opera, Opéra National de Paris (regi Michael Haneke), Staatsoper Berlin, Teatro alla Scala, Wiener Staatsoper och Opernhaus Zürich. Våren 2013 gjorde Peter Mattei en sensationell rolldebut som Amfortas i Parsifal på Metropolitan Opera och säsongen efter gjorde han ytterligare succé i Wagnerfacket då han sjöng Wolfram i Tannhäuser på Staatsoper Berlin under ledning av Barenboim, en roll som han senare framträtt i både på Metropolitan och La Scala. Peter Mattei har synts i en mängd roller såsom Greven i Figaros Bröllop (Metropolitan, Wiener Staatsoper, La Monnaie, Salzburg, Lyric Opera Chicago, San Francisco, Bayerische Staatsoper München, Metropolitan och Paris), Figaro i Figaros Bröllop (Kungliga Operan, Glyndebourne Festival), Figaro i Barberaren i Sevilla (GöteborgsOperan, Aix-en-Provence, Metropolitan) och Eugen Onegin (La Monnaie, Aix-en-Provence, Salzburg, Wiener Staatsoper, Metropolitan, Paris).




2018-11-08 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



Medverkande





Maria Forsström Mezzosopran



Barytonsångaren Peter Mattei har de senaste säsongerna framträtt i titelrollen i Shishkov i Janáceks Döda huset på Opéra National de Paris och Tjajkovskijs Eugen Onegin på Opernhaus Zürich och i våras gjorde han rollen som Amfortas i Wagners Parsifal, både på Metropolitan Opera och på Opéra National de Paris. Han har framträtt med Göteborgs Symfoniker 18 gånger sedan 1991 och var senast på besök i september och sjöng Schuberts Winterreise med pianisten Lars David Nilsson. Med framträdanden på prestigefyllda scener som Metropolitan i New York, Teatro alla Scala i Milano, Covent Garden i London, Opéra National de Paris och Salzburger Festspiele har Peter Mattei etablerat sig i toppskiktet av internationellt verksamma sångare. Sedan det internationella genombrottet som Don Giovanni i Peter Brooks produktion i Aix-en-Provence har Peter Mattei gjort bejublade framträdanden i denna roll på scener som Metropolitan, Kungliga Operan, Den Norske Opera, Scottish Opera, Opéra National de Paris (regi Michael Haneke), Staatsoper Berlin, Teatro alla Scala, Wiener Staatsoper och Opernhaus Zürich. Våren 2013 gjorde Peter Mattei en sensationell rolldebut som Amfortas i Parsifal på Metropolitan Opera och säsongen efter gjorde han ytterligare succé i Wagnerfacket då han sjöng Wolfram i Tannhäuser på Staatsoper Berlin under ledning av Barenboim, en roll som han senare framträtt i både på Metropolitan och La Scala. Peter Mattei har synts i en mängd roller såsom Greven i Figaros Bröllop (Metropolitan, Wiener Staatsoper, La Monnaie, Salzburg, Lyric Opera Chicago, San Francisco, Bayerische Staatsoper München, Metropolitan och Paris), Figaro i Figaros Bröllop (Kungliga Operan, Glyndebourne Festival), Figaro i Barberaren i Sevilla (GöteborgsOperan, Aix-en-Provence, Metropolitan) och Eugen Onegin (La Monnaie, Aix-en-Provence, Salzburg, Wiener Staatsoper, Metropolitan, Paris).




2018-06-06 14:00 Slottsskogen

Göteborgs Symfoniker

2018-03-03 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2018-03-01 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2017-12-16 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


2 t 5 min


Medverkande



Den franska dirigenten och sångaren Nathalie Stutzmann är med sina parallella karriärer som altsolist och dirigent en musikpersonlighet utöver det vanliga. Hon är sedan 2018 chefdirigent för Kristiansands symfoniorkester i Norge och sedan 2017 förste gästdirigent för RTÉ National Symphony Orchestra i Dublin, Irland. Hon är också regelbunden gästdirigent hos symfoniorkestern i São Paulo, Brasilien. I december 2017 dirigerade hon första gången Göteborgs Symfoniker i tre uppmärksammade konserter med Händels Messias och i februari 2019 var hon dirigent för Kungliga filharmonikerna vid deras gästspel i Göteborg. Nathalie Stutzmann dirigerar orkestrar som Philadelphia Orchestra, Rotterdams filharmoniker, Royal Liverpool Philharmonic och National Symphony Orchestra i Washington där hon förra säsongen genomförde en serie med sex konserter. Denna säsong ger hon sina första konserter med London Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic Orchestra. Som operadirigent har hon på senare tid lett uppmärksammade föreställningar vid Chorégies d'Orange-festivalen i Provence och på operan i Monte Carlo. Nathalie Stutzmann studerade dirigering för Jorma Panula i Helsingfors och har haft Sir Simon Rattle och Seiji Ozawa som mentorer. År 2009 grundade hon sin egen kammarorkester, Orfeo 55, som var verksam fram till 2019. Som sångerska har Nathalie Stutzmann kallats "världens bästa alt" (BR Klassik) och har hyllats för sina tolkningar av Mahler, Brahms och Schubert med världsledande orkestrar och dirigenter. Hennes nära samarbete med pianisten Inger Södergren har resulterat i fler än 300 konserter samt inspelningar av sångcykler av Schubert, Schumann, Brahms, Poulenc och Chausson.







2017-12-15 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


2 t 5 min


Medverkande



Den franska dirigenten och sångaren Nathalie Stutzmann är med sina parallella karriärer som altsolist och dirigent en musikpersonlighet utöver det vanliga. Hon är sedan 2018 chefdirigent för Kristiansands symfoniorkester i Norge och sedan 2017 förste gästdirigent för RTÉ National Symphony Orchestra i Dublin, Irland. Hon är också regelbunden gästdirigent hos symfoniorkestern i São Paulo, Brasilien. I december 2017 dirigerade hon första gången Göteborgs Symfoniker i tre uppmärksammade konserter med Händels Messias och i februari 2019 var hon dirigent för Kungliga filharmonikerna vid deras gästspel i Göteborg. Nathalie Stutzmann dirigerar orkestrar som Philadelphia Orchestra, Rotterdams filharmoniker, Royal Liverpool Philharmonic och National Symphony Orchestra i Washington där hon förra säsongen genomförde en serie med sex konserter. Denna säsong ger hon sina första konserter med London Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic Orchestra. Som operadirigent har hon på senare tid lett uppmärksammade föreställningar vid Chorégies d'Orange-festivalen i Provence och på operan i Monte Carlo. Nathalie Stutzmann studerade dirigering för Jorma Panula i Helsingfors och har haft Sir Simon Rattle och Seiji Ozawa som mentorer. År 2009 grundade hon sin egen kammarorkester, Orfeo 55, som var verksam fram till 2019. Som sångerska har Nathalie Stutzmann kallats "världens bästa alt" (BR Klassik) och har hyllats för sina tolkningar av Mahler, Brahms och Schubert med världsledande orkestrar och dirigenter. Hennes nära samarbete med pianisten Inger Södergren har resulterat i fler än 300 konserter samt inspelningar av sångcykler av Schubert, Schumann, Brahms, Poulenc och Chausson.







2017-12-14 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


2 t 5 min


Medverkande



Den franska dirigenten och sångaren Nathalie Stutzmann är med sina parallella karriärer som altsolist och dirigent en musikpersonlighet utöver det vanliga. Hon är sedan 2018 chefdirigent för Kristiansands symfoniorkester i Norge och sedan 2017 förste gästdirigent för RTÉ National Symphony Orchestra i Dublin, Irland. Hon är också regelbunden gästdirigent hos symfoniorkestern i São Paulo, Brasilien. I december 2017 dirigerade hon första gången Göteborgs Symfoniker i tre uppmärksammade konserter med Händels Messias och i februari 2019 var hon dirigent för Kungliga filharmonikerna vid deras gästspel i Göteborg. Nathalie Stutzmann dirigerar orkestrar som Philadelphia Orchestra, Rotterdams filharmoniker, Royal Liverpool Philharmonic och National Symphony Orchestra i Washington där hon förra säsongen genomförde en serie med sex konserter. Denna säsong ger hon sina första konserter med London Symphony Orchestra och Los Angeles Philharmonic Orchestra. Som operadirigent har hon på senare tid lett uppmärksammade föreställningar vid Chorégies d'Orange-festivalen i Provence och på operan i Monte Carlo. Nathalie Stutzmann studerade dirigering för Jorma Panula i Helsingfors och har haft Sir Simon Rattle och Seiji Ozawa som mentorer. År 2009 grundade hon sin egen kammarorkester, Orfeo 55, som var verksam fram till 2019. Som sångerska har Nathalie Stutzmann kallats "världens bästa alt" (BR Klassik) och har hyllats för sina tolkningar av Mahler, Brahms och Schubert med världsledande orkestrar och dirigenter. Hennes nära samarbete med pianisten Inger Södergren har resulterat i fler än 300 konserter samt inspelningar av sångcykler av Schubert, Schumann, Brahms, Poulenc och Chausson.







2017-12-08 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2017-10-21 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


1 t 26 min


2017-10-20 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


1 t 26 min


2017-06-02 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Den rumänske dirigenten Cristian Macelaru är från och med denna säsong chefdirigent för WDR-orkestern i Köln och från och med nästa säsong chefdirigent för Franska Nationalorkestern. Han har gjort en kometkarriär som dirigent och är även konstnärlig ledare för Cabrillo-festivalen för samtida musik, världens ledande festival för nutida symfonisk musik. Festivalen hade senast tolv Composers in Residence, inklusive Wynton Marsalis. Säsongen 2019-2020 är han gästdirigent hos ett flertal internationella orkestrar, bland dem BBC Symphony Orchestra (vid BBC Proms), Sveriges Radios symfoniorkester, Belgiska Nationalorkestern, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Philadelphia Orchestra och San Francisco Symphony Orchestra. Han kommer även att dirigera ledande orkestrar i Australien samt leda New Japan Philharmonic i en konsert till Beethovens 250-årsjubileum med violinisten Anne-Sophie Mutter, cellisten Daniel Müller-Schott och pianisten Lambert Orkis. Ett annat spännande projekt är debuten med Singapore Symphony och framförandet av Cello Concerto som komponerats gemensamt av Nico Muhly (USA), Sven Helbig (Tyskland) och Zhou Long (Kina). Cristian Macelaru har dirigerat Göteborgs Symfoniker två gånger tidigare, senast 2017 då Stravinskys Psalmsymfoni och Ravel Daphnis och Chloé stod på programmet.



2017-06-01 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Den rumänske dirigenten Cristian Macelaru är från och med denna säsong chefdirigent för WDR-orkestern i Köln och från och med nästa säsong chefdirigent för Franska Nationalorkestern. Han har gjort en kometkarriär som dirigent och är även konstnärlig ledare för Cabrillo-festivalen för samtida musik, världens ledande festival för nutida symfonisk musik. Festivalen hade senast tolv Composers in Residence, inklusive Wynton Marsalis. Säsongen 2019-2020 är han gästdirigent hos ett flertal internationella orkestrar, bland dem BBC Symphony Orchestra (vid BBC Proms), Sveriges Radios symfoniorkester, Belgiska Nationalorkestern, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin, Philadelphia Orchestra och San Francisco Symphony Orchestra. Han kommer även att dirigera ledande orkestrar i Australien samt leda New Japan Philharmonic i en konsert till Beethovens 250-årsjubileum med violinisten Anne-Sophie Mutter, cellisten Daniel Müller-Schott och pianisten Lambert Orkis. Ett annat spännande projekt är debuten med Singapore Symphony och framförandet av Cello Concerto som komponerats gemensamt av Nico Muhly (USA), Sven Helbig (Tyskland) och Zhou Long (Kina). Cristian Macelaru har dirigerat Göteborgs Symfoniker två gånger tidigare, senast 2017 då Stravinskys Psalmsymfoni och Ravel Daphnis och Chloé stod på programmet.



2017-04-01 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2017-03-31 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2016-12-10 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) JULORATORIET (BWV 248) KANTATER NR 1-3 1. Jauchzet, frohlocket! 2. Und es waren Hirten in der selben Gegend 3. Herrscher des Himmels Det börjar med pukor och trumpeter! Men så ska det ju också vara glädje och fest i musik avsedd för julen. "Jublen, lovsjungen, giv ära åt Herran!" Jubelkören försätter genast åhöraren i den rätta stämningen. Men fader Bach har inte glömt den nordeuropeiska adventstidens mörker och kyla och han skapar därför en vinterstämning vi kan identifiera oss med genom ensamma slag på pukan. Sedan kommer snabba löpningar i stråkarna: det är brådskan att komma fram till Betlehem i tid som illustreras så påtagligt! I den tredelade körsatsens andra avsnitt blir orkestern mindre, musiken mer lyrisk och stämningen kontemplativ. Evangelisten presenterar sig med de kända orden: "Och vid denna tid begav det sig, att ifrån kejsar Augustus ett påbud utgick, att hela världen skulle beskattas… Och när de voro där, så kom den tiden, att hon skulle föda." Texterna till Bachs juloratorium är, som man kan förstå, till största delen hämtade från Lukas 2:1-21 och Matteus 2:1-12, men sammanställda av Christian Friedrich Henrici, känd som Picander, vilken också bidragit med nya texter. Han skrev också texten till några andra av Bachs kantater och till Matteus-passionen. Vi behöver inte bekymra oss om olika översättningar för verket framförs på originalspråket, tyska. Härpå kommer ett recitativ och en altaria som stannar upp för att betrakta det under som ska ske, och sångerskan ackompanjeras av en oboe d'amore. "Bered Dig, o Sion, med kärlekens längtan…" uppmanar hon, och kören (folket) svarar undrande "Hur skall mitt hjärtas längtan väl rätt välkomna dig?", och det märkliga är att de gör det till den kända koralmelodi vi oftare förknippar med texten "O huvud blodigt sårat". Naturligtvis var detta ett mycket medvetet melodival och Bach visste att hans åhörare mycket väl kände till denna originaltext. På detta vis gav han redan nu, när Jesusbarnet ännu låg i krubban, en liten antydan om hans kommande öde - törnekronan han fick bära på korset. I barockens stora verk hittar man ofta sådana finurliga, dolda budskap, inte alltid så lätta att klura ut. Redan av detta kan man i alla fall förstå att Bachs juloratorium egentligen är ett mycket lärt verk. Men Bach delade, med bland andra Shakespeare, det ovanliga genidrag som innebar att han kunde uttrycka det djupt tänkta på ett både folkligt och enkelt sätt. Här kunde såväl menigheten som akademikerna hitta något värdefullt. Detta har bidragit till att Juloratoriet blivit ett av de mest älskade kyrkomusikaliska verken från barocken. Till skillnad från Bachs Johannes- och Matteus-passioner är Juloratoriet däremot inte ett speciellt enhetligt verk. I själva verket består detta omfattande oratorium i sin fullständiga form av sex fristående kantater avsedda att framföras på juldagen, annandag jul, tredjedag jul, nyårsdagen, söndagen efter nyår respektive trettondagen. I dag är det emellertid praxis att man framför de tre första kantaterna vid ett och samma tillfälle. De tre avslutande kantaterna bildar tillsammans cirka sjuttio minuter av lika högkvalitativ musik som de tre första delarna, men gör detta mästerverk till en alltför omfattande manifestation för jäktade nutidsmänniskor, i synnerhet i juletid. Varje kantat står på egna ben och kan framföras separat, men de har en "handling" som löper genom alla sex kantater. Det är också intressant att notera att Bach inte gjorde någon skillnad mellan profan och sakral musik, och att han inte alls drog sig för att använda ursprungligen världsligt tänkt musik ens i sitt juloratorium. Redan den inledande jubelkören är exempel på detta. Bach lånade nämligen denna festligt majestätiska musik ur ett verk med världslig text: "Tönet ihr Pauken! Erschallet Trompeten!" avsett att hylla drottning Maria Josefa av Polen-Sachsen på hennes födelsedag. "Bered dig, o Sion …" hämtade Bach ur sin världsliga kantat Herkules vid Skiljevägen. Den första avdelningen (kantaten) avslutas med den ståtliga basarian Konung, Herre i det höga och en riktigt älsklig julkoral i vars tyska originaltext några diminutiver (Jesulein, Bettlein…) används för att visa hur obetydligt ett barns födelse kan vara ur jordiskt perspektiv - men i orkestermellanspelet är synsättet ett helt annat: där blir det åter pukor och trumpeter som får frammana bilden av en konung i krubban. I den andra kantaten är orkesterklangen annorlunda, här framhålls träblåsarna medan pukor och trumpeter får vila. Den inledande orkestersinfonian anger stämningen: "Och där voro några herdar i den samma ängden …" Flöjt och violiner spelar ett "änglamotiv", medan oboe d'amore och engelskt horn frammanar herdarnas musik. Tenorarian "Fromma herdar, skynden snarligt" är nästan extatisk i sin iver att egga herdarna att snabbt ta sig fram till Betlehem, och i koralen "Så märken nu det tecknet rätt!" betraktar de med häpenhet underverket i skyn. Den stora körsatsen "Ära ske Gud uti höjden" symboliserar den jublande änglakören, och i den avslutande koralen "Vi sjunger för dig i din här av all kraft lov, pris och ära" anslöt sig på Bachs tid hela församlingen i lovsången. Den tredje kantaten inleds på nytt festligt med körsatsen "Himlens härskare, hör mumlet", och i den glatt upprymda körsatsen "Låtom oss nu vandra till Betlehem" uppbådar Bach entusiastiskt all sin kompositionsfantasi för att illustrera allas vilja att skynda fram till krubban: ett målande tema dyker ständigt upp i alla stämmor, det kan spelas rättvänt eller spegelvänt, bara för att visa den förvirrade ivern och brådskan. I basen finns ett typiskt promenadmotiv, medan violiner och flöjter bidrar med snabbare löpningar. Till slut kommer de fram till målet och Evangelisten berättar kantatens innerligaste ingivelse: "Och de gingo hastigt och funno båda, Maria och Josef, och barnet nederlagt i krubban". Den följande altarian "Slut, o mitt hjärta, det saliga undret uti tro och kärlek in!" är naturligtvis också en underbar melodisk skapelse. Så slutar tredje delen med att dess inledande körsats tas om på nytt. STIG JACOBSSON



25 min



2016-12-09 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) JULORATORIET (BWV 248) KANTATER NR 1-3 1. Jauchzet, frohlocket! 2. Und es waren Hirten in der selben Gegend 3. Herrscher des Himmels Det börjar med pukor och trumpeter! Men så ska det ju också vara glädje och fest i musik avsedd för julen. "Jublen, lovsjungen, giv ära åt Herran!" Jubelkören försätter genast åhöraren i den rätta stämningen. Men fader Bach har inte glömt den nordeuropeiska adventstidens mörker och kyla och han skapar därför en vinterstämning vi kan identifiera oss med genom ensamma slag på pukan. Sedan kommer snabba löpningar i stråkarna: det är brådskan att komma fram till Betlehem i tid som illustreras så påtagligt! I den tredelade körsatsens andra avsnitt blir orkestern mindre, musiken mer lyrisk och stämningen kontemplativ. Evangelisten presenterar sig med de kända orden: "Och vid denna tid begav det sig, att ifrån kejsar Augustus ett påbud utgick, att hela världen skulle beskattas… Och när de voro där, så kom den tiden, att hon skulle föda." Texterna till Bachs juloratorium är, som man kan förstå, till största delen hämtade från Lukas 2:1-21 och Matteus 2:1-12, men sammanställda av Christian Friedrich Henrici, känd som Picander, vilken också bidragit med nya texter. Han skrev också texten till några andra av Bachs kantater och till Matteus-passionen. Vi behöver inte bekymra oss om olika översättningar för verket framförs på originalspråket, tyska. Härpå kommer ett recitativ och en altaria som stannar upp för att betrakta det under som ska ske, och sångerskan ackompanjeras av en oboe d'amore. "Bered Dig, o Sion, med kärlekens längtan…" uppmanar hon, och kören (folket) svarar undrande "Hur skall mitt hjärtas längtan väl rätt välkomna dig?", och det märkliga är att de gör det till den kända koralmelodi vi oftare förknippar med texten "O huvud blodigt sårat". Naturligtvis var detta ett mycket medvetet melodival och Bach visste att hans åhörare mycket väl kände till denna originaltext. På detta vis gav han redan nu, när Jesusbarnet ännu låg i krubban, en liten antydan om hans kommande öde - törnekronan han fick bära på korset. I barockens stora verk hittar man ofta sådana finurliga, dolda budskap, inte alltid så lätta att klura ut. Redan av detta kan man i alla fall förstå att Bachs juloratorium egentligen är ett mycket lärt verk. Men Bach delade, med bland andra Shakespeare, det ovanliga genidrag som innebar att han kunde uttrycka det djupt tänkta på ett både folkligt och enkelt sätt. Här kunde såväl menigheten som akademikerna hitta något värdefullt. Detta har bidragit till att Juloratoriet blivit ett av de mest älskade kyrkomusikaliska verken från barocken. Till skillnad från Bachs Johannes- och Matteus-passioner är Juloratoriet däremot inte ett speciellt enhetligt verk. I själva verket består detta omfattande oratorium i sin fullständiga form av sex fristående kantater avsedda att framföras på juldagen, annandag jul, tredjedag jul, nyårsdagen, söndagen efter nyår respektive trettondagen. I dag är det emellertid praxis att man framför de tre första kantaterna vid ett och samma tillfälle. De tre avslutande kantaterna bildar tillsammans cirka sjuttio minuter av lika högkvalitativ musik som de tre första delarna, men gör detta mästerverk till en alltför omfattande manifestation för jäktade nutidsmänniskor, i synnerhet i juletid. Varje kantat står på egna ben och kan framföras separat, men de har en "handling" som löper genom alla sex kantater. Det är också intressant att notera att Bach inte gjorde någon skillnad mellan profan och sakral musik, och att han inte alls drog sig för att använda ursprungligen världsligt tänkt musik ens i sitt juloratorium. Redan den inledande jubelkören är exempel på detta. Bach lånade nämligen denna festligt majestätiska musik ur ett verk med världslig text: "Tönet ihr Pauken! Erschallet Trompeten!" avsett att hylla drottning Maria Josefa av Polen-Sachsen på hennes födelsedag. "Bered dig, o Sion …" hämtade Bach ur sin världsliga kantat Herkules vid Skiljevägen. Den första avdelningen (kantaten) avslutas med den ståtliga basarian Konung, Herre i det höga och en riktigt älsklig julkoral i vars tyska originaltext några diminutiver (Jesulein, Bettlein…) används för att visa hur obetydligt ett barns födelse kan vara ur jordiskt perspektiv - men i orkestermellanspelet är synsättet ett helt annat: där blir det åter pukor och trumpeter som får frammana bilden av en konung i krubban. I den andra kantaten är orkesterklangen annorlunda, här framhålls träblåsarna medan pukor och trumpeter får vila. Den inledande orkestersinfonian anger stämningen: "Och där voro några herdar i den samma ängden …" Flöjt och violiner spelar ett "änglamotiv", medan oboe d'amore och engelskt horn frammanar herdarnas musik. Tenorarian "Fromma herdar, skynden snarligt" är nästan extatisk i sin iver att egga herdarna att snabbt ta sig fram till Betlehem, och i koralen "Så märken nu det tecknet rätt!" betraktar de med häpenhet underverket i skyn. Den stora körsatsen "Ära ske Gud uti höjden" symboliserar den jublande änglakören, och i den avslutande koralen "Vi sjunger för dig i din här av all kraft lov, pris och ära" anslöt sig på Bachs tid hela församlingen i lovsången. Den tredje kantaten inleds på nytt festligt med körsatsen "Himlens härskare, hör mumlet", och i den glatt upprymda körsatsen "Låtom oss nu vandra till Betlehem" uppbådar Bach entusiastiskt all sin kompositionsfantasi för att illustrera allas vilja att skynda fram till krubban: ett målande tema dyker ständigt upp i alla stämmor, det kan spelas rättvänt eller spegelvänt, bara för att visa den förvirrade ivern och brådskan. I basen finns ett typiskt promenadmotiv, medan violiner och flöjter bidrar med snabbare löpningar. Till slut kommer de fram till målet och Evangelisten berättar kantatens innerligaste ingivelse: "Och de gingo hastigt och funno båda, Maria och Josef, och barnet nederlagt i krubban". Den följande altarian "Slut, o mitt hjärta, det saliga undret uti tro och kärlek in!" är naturligtvis också en underbar melodisk skapelse. Så slutar tredje delen med att dess inledande körsats tas om på nytt. STIG JACOBSSON



25 min



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!