Stäng
Meny

Arkiv

23 konserter

1993-11-30 19:30 Stenhammarsalen

1989-12-05 19:30 Stora salen

1988-10-26 19:30 Stora salen

Medverkande






Gösta Ohlin Dirigent


Göteborgs Symfoniker Symfoniorkester


"Allt han tar sig för blir en framgång, oavsett om det är Beethoven, Brahms, Schönberg eller Stravinsky" (Kölner Stadt-Anzeiger) Jukka-Pekka Saraste är en av vår tids mest framstående dirigenter med djup musikalisk förståelse och integritet. Han har en bred repertoar med ett särskilt intresse för senromantikens klang och stil. Samtidigt vurmar han för samtida musik och har haft nära samarbeten med tonsättare som Henri Dutilleux, Magnus Lindberg och Kaija Saariaho. Han har på senare tid uruppfört Wolfgang Rihms trippelkonsert, Friedrich Cerhas Tre orkesterstycken och Dusapins violinkonsert vid Kölnfilharmonin, liksom Philippe Schoellers Sånger från Esstal I-III och Carmine Emanuele Cellas Reflets de l'Ombre i Salle Pleyel, Paris. Jukka-Pekka Saraste var chefdirigent för WDR-orkestern i Köln 2010-2019, en period då han byggde upp orkestern och framgångsrikt ledde den på turnéer till Österrike, Spanien, de baltiska staterna och Asien. Han var chefdirigent för Finska Radions symfoniorkester (1987-2001) och Oslofilharmonin 2006-2013, och är Chefdirigent Laureate för båda orkestrarna. Tidigare har han varit chefdirigent för Skotska kammarorkestern (1987-1991) och Toronto Symphony Orchestra (1994-2001) samt förste gästdirigent för BBC Symphony Orchestra (2002-2005). Som gästdirigent har han samarbetat med orkestrar som London Philharmonic Orchestra, Philharmonia, Gewandhausorkestern i Leipzig, Staatskapelle Dresden, Cleveland Orchestra, Los Angeles Philharmonic Orchestra, Concertgebouworkestern, New York Philharmonic Orchestra, Boston Symphony Orchestra samt Nordens ledande orkestrar. Under senare år har Jukka-Pekka Saraste varit verksam inom operan och ledde bland annat ett scenframförande av Mendelssohns Elias på Theater and der Wien 2019. Denna säsong kommer han att dirigera en uppsättning av Korngolds Die tote Stadt på Finska Nationaloperan. Bland Jukka-Pekka Sarastes många skivinspelningar finns Sibelius och Nielsens samtliga symfonier med Finska Radions symfoniorkester och en rad orkesterinspelningar med Toronto Symphony, bland annat Dutilleuxs andra symfoni. Inspelningarna av Mahlers sjätte symfoni med Oslo filharmoniker och Mahlers femte och nionde symfonier med WDR-orkestern har haft stora kritikerframgångar. Bland de hyllade inspelningarna med den senare orkestern för Hänssler finns Schönbergs Pelléas och Mélisande, Stravinskys Näktergalen samt de kompletta symfonierna av Brahms respektive Beethoven.


Sixten Nordström Presentatör


1987-11-10 19:30 Stenhammarsalen

1986-09-25 19:30 Stora salen

1986-05-13 19:30 Stora salen

1981-03-24 19:30 Stenhammarsalen

1980-12-05 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1980-12-03 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1979-12-04 19:30 Stora salen

1978-10-05 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1978-01-31 19:30 Stora salen

1977-10-23 15:00 Göteborgs (Gustavi) domkyrka

Göteborgs Symfoniker

1977-02-24 20:00 Stora salen

Program





ARNOLD SCHÖNBERG (1874-1951) FRIEDE AUF ERDEN OP 13 Schönberg såg sig som en naturlig fortsättning på den framgångsrika Wien-traditionen Mozart-Beethoven-Brahms. Det var aldrig hans avsikt att revolutionera eller nyskapa. Men när han vid seklets början lanserade sin tolvtonsteknik blev det ramaskri. Med tiden har denna metod att på ett demokratiskt sätt låta den kromatiska skalans alla tolv toner få lika stort utrymme blivit en ofta använd kompositionsteknik, och tonsättarna har strävat efter att låta den bli ett verktyg som inte lyssnaren lägger märke till. Texten till Friede auf Erden trycktes för första gången i en schweizisk jultidning 1886. Författaren är Conrad Ferdinand Meyer och hans fyra strofer handlar först om herdarna nära Maria och det nyfödda Jesusbarnet, då också änglarna bär fram sitt fredsbudskap. Men tiderna förändras och i andra strofen håller deras önskan om fred på att överröstas av mänsklighetens ständiga krig och konflikter. Kanske anar man i tredje strofen ändå ett hopp om ljus - och i sista strofen målas en hoppingivande vision om ett fredligt paradis upp. Dessvärre skulle drömmarna snart slås i spillror. Första världskriget var inte långt borta. Och långt senare kunde Schönberg själv konstatera att "min Fred på jorden är en illusion för blandad kör - en illusion, vet jag i dag, medan jag 1906 när jag arbetade på den, trodde att en sådan ren harmoni mellan människor var uppnåelig… Sedan dess har jag lärt mig att medge, och har förstått, att fred på jorden bara är möjlig när man så noga som möjligt observerar harmonin". Genom tiderna har D-dur fått representera hopp och glädje, och det är också i den tonarten jubeltonerna till "Friede auf Erden" klingar, även om det ofta blir stora utvikningar från tonarten i resten av verket. Det är fråga om ett tidigt verk av Schönberg, fullbordat 1907. Han har ännu inte lämnat den traditionella, tonala musiken, men samtiden upplevde det ändå som synnerligen avancerat, och så svårsjunget att han till uruppförandet med Filharmoniska kören i Wien, dirigerad av Franz Schreker, 1911 tvingades skriva till instrumentala stämmor för att hjälpa sångarna hitta rätt. Verket finns alltså i två versioner. STIG JACOBSSON




1976-12-16 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1976-03-28 15:00 Stora salen

1976-02-10 20:00 Stenhammarsalen

1975-02-18 20:00 Stora salen

1975-01-10 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program





GEORG PHILIPP TELEMANN (1681-1767) HAMBURGER EBB' UND FLUTH, SVIT C-DUR (TWV 55:C3) Uvertyr Sarabande: Die schlafende Thetis Bourrée: Die erwachende Thetis Loure: Der verliebte Neptunus Gavotte: Spielende Najaden Harlequinade: Det schertzende Tritonus Der stürmende Aeolus Menuet: Der angenehme Zephir Gigue: Ebb' und Fluth Canarie: Die lustigen Bots Leute Georg Philipp Telemann var barockens store vägröjare. Hans oförtröttliga experimenterande, hans mångsidighet och hans flit banade inte minst vägen för Bach och Händel. Dessa båda giganter är ju inte direkt kända för att ha varit lata, men Telemann komponerade ändå mer än dessa båda tillsammans: 800 orkestersviter, 500 konsert, 90 triosonater, 500 kyrkokantater, 44 passioner, 40 operor… Och som om inte detta räckte så graverade han själv plåtarna när hans verk skulle tryckas, och han utformade reklamen när noterna var klara att säljas. Och musik var inte hans enda specialitet: han var utbildad i såväl medicin som astronomi och juridik. Vid sidan om lärde han sig tala de flesta europeiska språk och att han behärskade orkesterns samtliga instrument behöver man väl knappast tillägga. Telemann grundade 1704 det Collegium musicum i Leipzig som Bach något tiotal år senare skulle överta. De båda kände varandra personligen och Telemann var gudfar till Bach-sonen Carl Philipp Emanuel (och nog fick väl pojken det ena förnamnet från gudfadern!). När Telemann erbjöds tjänsten som musikdirektör vid Thomaskyrkan i Leipzig tackade han nej - varför erbjudandet gick till nästa namn på listan: Johann Sebastian Bach. Telemann valde istället det mycket mer lockande alternativet att bli musikdirektör och ansvarig för musiklivet i Hamburg. Den 6 april 1723 firade man 100-årsdagen av grundandet av Admiralitäts-Kollegium i Hamburg. Havet var en så viktig del av stadslivet att det kollegiet blev en viktig institution med många uppgifter. Firandet refererades i den lokala pressen där man kunde läsa att alla män med inflytande var närvarande både från kollegiet och från staden, samt 37 sjökaptener. Och efter en festlig konsert avlossade några skepp sina kanoner medan andra hissade sitt grannaste flaggspel. Konserten bestod dels av en sjungen serenad och dels av en instrumental svit av danser, "ovanligt välpassande för ändamålet". I tio variationsrika satser målades olika sidor av havet upp, karaktäriserade av gestalter ur antik grekisk och romersk mytologi. Här skildras Akilles mor Thetis, en av havets gudinnor, först sovande i en vänlig saraband, sedan vaken i en livfull bourée, som någon lyssnare kanske minns som signaturmelodi till ett sedan länge nedlagt men älskat musikradioprogram. Neptunus, herre över hav och oceaner, är förälskad och därför drömmande. Najaderna, vattennymferna, dyker upp i en lättfotad gavott. Triton, Neptunus son, har en mer undanskymd roll och porträtteras i en nonchalant harlequinade. Vindarnas herre, Aeolus, får av Telemann en magnifikt bullersam musik i form av en storm. Men västanvindens gud, Zephyros, återställer balansen. De två sista satserna återkallar oss till verklighetens Hamburg med sin betydelsefulla ebb och flod som tvättar staden och rensar kloakerna. Sista ordet går till sjömännen som avnjuter kvällsunderhållning på kajens tavernor genom att dans en taktfast canarie. STIG JACOBSSON


1974-05-09 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1974-03-19 20:00 Stora salen

1973-02-02 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1972-10-31 20:00 Stenhammarsalen

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!