Stäng
Meny

Arkiv

71 konserter

2018-04-13 19:00 Vara Konserthus

Göteborgs Symfoniker

Program


CHARLES IVES (1874-1954) THREE PLACES IN NEW ENGLAND The St. Gaudens in Boston Common (Col. Shaw and his Colored Regiment) Putnam's Camp, Redding, Connecticut The Housatonic at Stockbridge Three Places in New England är ett av den amerikanske tonsättaren Charles Ives mest spelade och omtyckta verk. Merparten kom till åren 1911 till 1914, men några av skisserna är så tidiga som 1903, och han gjorde sedan en hel del ändringar 1929. Det är med andra ord musik som följde Charles Ives under lång tid. Här finns också många typiska Ives-inslag: olika melodier som uppträder samtidigt, flera harmoniska lager ovanpå varandra, musikaliska citat och täta ackord med många toner, nästan som kluster. Ives komponerade Three Places in New England för att ge en musikalisk bild av det amerikanska livet i början av 1900-talet. Första satsen tar sin utgångspunkt i ett hedersmonument i brons som rests i Boston över Robert Gould Shaw, överste för det första helsvarta regementet. Shaw dödades tillsammans med många av sina soldater under amerikanska inbördeskriget. Ives citerar också två inbördeskrigsmelodier, The Battle Cry of Freedom och Marching Through Georgia, som här kryddas med dystra fantasier från det krutröksdisiga slagfältet. Avslutningen är en vemodig hyllning till de stupade soldaterna. I andra satsen besöker vi Putnam's Camp, Redding, Connecticut, där armégeneralen Israel Putnam under amerikanska frihetskriget (1775-1783) upprättade ett läger. Som en hyllning till den amerikanska nationaldagen den 4 juli citerar Ives med strålande humör melodier från olika patriotiska sånger. Han hade tidigare komponerat 1776 Overture and March, en vild modernistisk mix av revolutionsmelodier, och Country Band March. Han satte ihop de båda som blev den här andra satsen i Three Places in New England. I partituret skrev Ives också in en påhittad historia om en pojke som somnar under en picknick och drömmer om strider i lägret. Tredje satsen kom till efter en smekmånadstur till västra Massachusetts och Connecticut som Ives gjorde med sin hustru Harmony. Ives mindes hur de vandrade längs Housatonic River nära Stockbridge i Massachusetts. "Vi gick på ängarna efter floden och hörde sång från en avlägsen kyrka. Dimman låg fortfarande kvar längs flodbäddarna. Färgerna, vattnet, stränderna med alla almar är något som alltid finns kvar i minnet." GÖRAN PERSSON


LARS DANIELSSON (f 1958) DOUBLE CONCERTO Affettuoso Elegi Le bagatelle Scherzo Lars Danielsson är en av Europas mest aktade jazzbasister med en karriär som fört honom över hela världen och samarbeten med flera av vår tids mest framstående jazzmusiker. Han spelar både kontrabas och cello och skapar i sina låtar och kompositioner stämningar som resonerar i samtiden. Musiken är både känslig och fylld av energi (glädje!) och har en förmåga att direkt gripa tag i lyssnaren. Som den nyfikne och utforskande musiker han är finns det inga egentliga genrebegränsningar i musiken. I hans förra verk för Göteborgs Symfoniker, Corazón Celeste, blandades symfoniska orkesterpartier och solostämman för cello/kontrabas med inslag för jazztrio och en DJ. I Double Concerto delas solouppdraget av engelskt horn och cello/kontrabas. Verket har varit under arbete en längre tid och har komponerats i hans hus i Mölnlycke samt i Köpenhamn (han är gift med den danska jazzsångerskan Caecilie Norby). Pianot, notpappret och datorn är hans verktyg. När Lars Danielsson skapar sin musik utgår han från vad han själv tycker om - både egna kreativa idéer och impulser utifrån. Han låter inte känslan för det som är eget och inspirerande styras av några strukturella formkrav. Många av de musikaliska uppslagen har sitt ursprung i den musik han skrivit för sina olika jazzprojekt, grupper och skivor. Som satsbeteckningarna antyder finns det en koppling till traditionella uttrycksmedel i den klassiska musiken - av dem kan vi få en bild av konsertens uppbyggnad och utveckling. När det gäller just klanger, rytmer och färger har tonsättare som Debussy och Ravel lämnat intryck på Lars Danielsson, liksom nydanare som Gil Evans och Joe Zawinul , men även Mozarts sätt att använda stråkarna. Det finns ett naturligt flöde i musiken även när den till karaktären blir mer rytmisk och energifylld. Denna harmoni utgör verkets själva essens. STEFAN NÄVERMYR


25 min


PAUL HINDEMITH (1895-1963) MATHIS DER MALER, SYMFONI Engelkonzert (Ruhig bewegt. Ziemlich lebhaft) Grablegung (Sehr langsam) Versuchung des heiligen Antonius (Sehr langsam. Sehr lebhaft) Med operan Mathis der Maler från 1934 hade den tyske tonsättaren Paul Hindemith lagt fram sitt musikaliska testamente. Operan, vars text tonsättaren själv skrivit, låter oss möta konstnären Mathis Neidhart, alias Matthias Grünewald (1480-1529), när denne arbetar med sitt mästerverk Isenheimaltaret. Konstnärens dilemma i ett oroligt samhälle framstår tydligt när Mathis förnekar sin konst för att ställa sig i politikens tjänst och kämpa mot förtrycket under bondeupproret i Sydtyskland 1524. Han upptäcker dock att även böndernas levnadssätt är maktfullkomligt och återvänder till sin fria konstutövning. Hindemith upplevde samma konflikt i hemlandet. Han varken kunde eller ville välja sida vad gällde de politiska ytterlighetsinriktningarna. Han valde därför isolering, självständighet och så småningom emigration. Först till Turkiet och Schweiz, sedan till USA där han bosatte sig permanent, verksam som omtyckt kompositionslärare. Operan Mathis der Maler fick inte framföras i Tyskland, nazisterna var rädda för dess tydliga symboliska innehåll: revolt mot förtryck. Dirigenten Wilhelm Furtwängler kämpade hårt för dess urpremiär 1935 men misslyckades och blev bannlyst från Tysklands musikliv under ett år. 1938 uruppfördes dock operan i Zürich med stor framgång. På Kungliga Teatern i Stockholm gavs den 1950. Parallellt med operan komponerade Paul Hindemith sin symfoni med samma titel. Operans uvertyr blev symfonins första sats med titeln Änglakonsert efter den första målningen på Grünewalds altarskåp i Isenheim (Alsace). Här blandar Hindemith medeltida kyrkomusik med folkton till en festlig och glad musik. Välkänd är folkmelodin Es sungen drei Engel (Tre änglar sjöng) som först introduceras av tromboner. Satsens tre huvudmotiv ljuder och förändras i alla symfonins instrumentgrupper. Till sist förenas de med änglamelodin. Man kan se altarskåpets första bild framför sig med musicerande änglaskaror på molnbergen. Den andra satsen - och altarbilden - bär överskriften Gravläggning och består av musik ur operans sjätte scen, en långsam sats i en djupt tragisk stämning. Här klingar tomheten och saknaden efter någonting odefinierbart. Satsen anses bäst ge uttryck för tonsättarens egen känslomässiga problematik vad gällde viljan att följa sin vision i den nya musiken och hans situation i en rigid omvärld. Han har också lagt in typiska "suckmotiv" mot slutet av satsen, från 1600- och 1700-talens musikaliska affektlära som han ägnat många studier. Tredje satsen, Den helige Antonius frestelse, är hämtad ur intermezzot i operans sista scen. Antonius slitningar mellan det onda och goda utkämpas av olika klanggrupper i orkestern i omväxlande rytmer, melodier, harmonier och dynamiska ytterligheter. Man hör de plågades smärta i helvetet. Men förlossningen kommer till sist. Melodin till Tomas av Aquinos sakramentshymn från 1200-talet Lauda Sion Salvatorem - Sion, sjung till Frälsarens ära - ljuder plötsligt "med all kraft" i en kör av bleckblåsare. Symfonin Mathis der Maler, som blivit Hindemiths mest uppskattade och centrala verk, hann uruppföras i Berlin 1934 före bannlysningen av Furtwängler. Instrumentalmusik ansågs ju inte heller kunna påverka lyssnarna som en operatext, som får extra genomslagskraft av dess musik. Men det kan naturligtvis diskuteras! GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Mångsidige André de Ridder har producerat skivor i Afrika, samarbetat med artister som Damon Albarn (Blur) och Uri Caine samt dirigerat New York Philharmonic och BBC Symphony. Han arbetar också med opera och har bland annat uruppfört Kaija Saariahos Only the Sound Remains på Nederländska operan samt Gerald Barrys The Bitter Tears of Petra von Kant och Michel van der Aas The Sunken Garden på English National Opera. Bland orkestrar han samarbetar med finns Orchestre de Paris, Sydney Symphony och Los Angeles Philharmonic. 2013 startade André de Ridder stargaze tillsammans med en grupp europeiska musiker. Denna tredagarsfestival i Berlin har bland annat presenterat artister som Terry Riley, Tyondai Braxton, Nils Frahm, Pantha du Prince och Pekka Kuusisto. Det har också blivit framträdanden på BBC Proms, i Parisfilharmonin och i New York. Bland André de Ridders inspelningar finns Max Richters The Four Seasons Recomposed och ett album med orkestermusik av Bryce Dessner och Jonny Greenwood, båda på Deutsche Grammophon. André de Ridder utbildades i Berlin och har därefter studerat vid akademierna i Wien för Leopold Hager och i London för Sir Colin Davis.


Björn Bohlin Engelskt horn

Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Basisten cellisten, tonsättaren och arrangören Lars Danielsson är ett aktat namn på den internationella jazzscenen, känd för sitt unika sound. I början av sin karriär studerade han cello vid musikhögskolan i Göteborg och gick därifrån vidare till kontrabasen och jazzen. Under 18 år ledde han Lars Danielsson Quartet med saxofonisten Dave Liebman (Miles Davis), pianisten Bobo Stenson och trummisen Jon Christensen. Bland andra stora jazzmusiker han samarbetat med finns Mike Mainieri , Vince Mendoza, Charles Lloyd , John Abercrombie, Trilok Gurtu och Joe Lovano. Som tonsättare har han bland annat skrivit för Danska Radions Konsertorkester och Nordtyska Radions Storband. 2007 uruppfördes beställningsverket Corazon Celeste för cello/bas, trio och orkester av Göteborgs Symfoniker. Gunilla Brodrej skrev i Expressen: "Och då! En helt ljuvlig melodi som tar en harmonisk omväg innan den alldeles självklart lägger sig närmast hjärtat!" Lars Danielsson har givit ut 15 soloalbum sedan 1980 med sin kvartett och andra konstellationer. De senaste tre åren har han vunnit det prestigfyllda ECHO-priset i kategorin "årets internationella basist".



2018-04-12 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CHARLES IVES (1874-1954) THREE PLACES IN NEW ENGLAND The St. Gaudens in Boston Common (Col. Shaw and his Colored Regiment) Putnam's Camp, Redding, Connecticut The Housatonic at Stockbridge Three Places in New England är ett av den amerikanske tonsättaren Charles Ives mest spelade och omtyckta verk. Merparten kom till åren 1911 till 1914, men några av skisserna är så tidiga som 1903, och han gjorde sedan en hel del ändringar 1929. Det är med andra ord musik som följde Charles Ives under lång tid. Här finns också många typiska Ives-inslag: olika melodier som uppträder samtidigt, flera harmoniska lager ovanpå varandra, musikaliska citat och täta ackord med många toner, nästan som kluster. Ives komponerade Three Places in New England för att ge en musikalisk bild av det amerikanska livet i början av 1900-talet. Första satsen tar sin utgångspunkt i ett hedersmonument i brons som rests i Boston över Robert Gould Shaw, överste för det första helsvarta regementet. Shaw dödades tillsammans med många av sina soldater under amerikanska inbördeskriget. Ives citerar också två inbördeskrigsmelodier, The Battle Cry of Freedom och Marching Through Georgia, som här kryddas med dystra fantasier från det krutröksdisiga slagfältet. Avslutningen är en vemodig hyllning till de stupade soldaterna. I andra satsen besöker vi Putnam's Camp, Redding, Connecticut, där armégeneralen Israel Putnam under amerikanska frihetskriget (1775-1783) upprättade ett läger. Som en hyllning till den amerikanska nationaldagen den 4 juli citerar Ives med strålande humör melodier från olika patriotiska sånger. Han hade tidigare komponerat 1776 Overture and March, en vild modernistisk mix av revolutionsmelodier, och Country Band March. Han satte ihop de båda som blev den här andra satsen i Three Places in New England. I partituret skrev Ives också in en påhittad historia om en pojke som somnar under en picknick och drömmer om strider i lägret. Tredje satsen kom till efter en smekmånadstur till västra Massachusetts och Connecticut som Ives gjorde med sin hustru Harmony. Ives mindes hur de vandrade längs Housatonic River nära Stockbridge i Massachusetts. "Vi gick på ängarna efter floden och hörde sång från en avlägsen kyrka. Dimman låg fortfarande kvar längs flodbäddarna. Färgerna, vattnet, stränderna med alla almar är något som alltid finns kvar i minnet." GÖRAN PERSSON


LARS DANIELSSON (f 1958) DOUBLE CONCERTO Affettuoso Elegi Le bagatelle Scherzo Lars Danielsson är en av Europas mest aktade jazzbasister med en karriär som fört honom över hela världen och samarbeten med flera av vår tids mest framstående jazzmusiker. Han spelar både kontrabas och cello och skapar i sina låtar och kompositioner stämningar som resonerar i samtiden. Musiken är både känslig och fylld av energi (glädje!) och har en förmåga att direkt gripa tag i lyssnaren. Som den nyfikne och utforskande musiker han är finns det inga egentliga genrebegränsningar i musiken. I hans förra verk för Göteborgs Symfoniker, Corazón Celeste, blandades symfoniska orkesterpartier och solostämman för cello/kontrabas med inslag för jazztrio och en DJ. I Double Concerto delas solouppdraget av engelskt horn och cello/kontrabas. Verket har varit under arbete en längre tid och har komponerats i hans hus i Mölnlycke samt i Köpenhamn (han är gift med den danska jazzsångerskan Caecilie Norby). Pianot, notpappret och datorn är hans verktyg. När Lars Danielsson skapar sin musik utgår han från vad han själv tycker om - både egna kreativa idéer och impulser utifrån. Han låter inte känslan för det som är eget och inspirerande styras av några strukturella formkrav. Många av de musikaliska uppslagen har sitt ursprung i den musik han skrivit för sina olika jazzprojekt, grupper och skivor. Som satsbeteckningarna antyder finns det en koppling till traditionella uttrycksmedel i den klassiska musiken - av dem kan vi få en bild av konsertens uppbyggnad och utveckling. När det gäller just klanger, rytmer och färger har tonsättare som Debussy och Ravel lämnat intryck på Lars Danielsson, liksom nydanare som Gil Evans och Joe Zawinul , men även Mozarts sätt att använda stråkarna. Det finns ett naturligt flöde i musiken även när den till karaktären blir mer rytmisk och energifylld. Denna harmoni utgör verkets själva essens. STEFAN NÄVERMYR


25 min


PAUL HINDEMITH (1895-1963) MATHIS DER MALER, SYMFONI Engelkonzert (Ruhig bewegt. Ziemlich lebhaft) Grablegung (Sehr langsam) Versuchung des heiligen Antonius (Sehr langsam. Sehr lebhaft) Med operan Mathis der Maler från 1934 hade den tyske tonsättaren Paul Hindemith lagt fram sitt musikaliska testamente. Operan, vars text tonsättaren själv skrivit, låter oss möta konstnären Mathis Neidhart, alias Matthias Grünewald (1480-1529), när denne arbetar med sitt mästerverk Isenheimaltaret. Konstnärens dilemma i ett oroligt samhälle framstår tydligt när Mathis förnekar sin konst för att ställa sig i politikens tjänst och kämpa mot förtrycket under bondeupproret i Sydtyskland 1524. Han upptäcker dock att även böndernas levnadssätt är maktfullkomligt och återvänder till sin fria konstutövning. Hindemith upplevde samma konflikt i hemlandet. Han varken kunde eller ville välja sida vad gällde de politiska ytterlighetsinriktningarna. Han valde därför isolering, självständighet och så småningom emigration. Först till Turkiet och Schweiz, sedan till USA där han bosatte sig permanent, verksam som omtyckt kompositionslärare. Operan Mathis der Maler fick inte framföras i Tyskland, nazisterna var rädda för dess tydliga symboliska innehåll: revolt mot förtryck. Dirigenten Wilhelm Furtwängler kämpade hårt för dess urpremiär 1935 men misslyckades och blev bannlyst från Tysklands musikliv under ett år. 1938 uruppfördes dock operan i Zürich med stor framgång. På Kungliga Teatern i Stockholm gavs den 1950. Parallellt med operan komponerade Paul Hindemith sin symfoni med samma titel. Operans uvertyr blev symfonins första sats med titeln Änglakonsert efter den första målningen på Grünewalds altarskåp i Isenheim (Alsace). Här blandar Hindemith medeltida kyrkomusik med folkton till en festlig och glad musik. Välkänd är folkmelodin Es sungen drei Engel (Tre änglar sjöng) som först introduceras av tromboner. Satsens tre huvudmotiv ljuder och förändras i alla symfonins instrumentgrupper. Till sist förenas de med änglamelodin. Man kan se altarskåpets första bild framför sig med musicerande änglaskaror på molnbergen. Den andra satsen - och altarbilden - bär överskriften Gravläggning och består av musik ur operans sjätte scen, en långsam sats i en djupt tragisk stämning. Här klingar tomheten och saknaden efter någonting odefinierbart. Satsen anses bäst ge uttryck för tonsättarens egen känslomässiga problematik vad gällde viljan att följa sin vision i den nya musiken och hans situation i en rigid omvärld. Han har också lagt in typiska "suckmotiv" mot slutet av satsen, från 1600- och 1700-talens musikaliska affektlära som han ägnat många studier. Tredje satsen, Den helige Antonius frestelse, är hämtad ur intermezzot i operans sista scen. Antonius slitningar mellan det onda och goda utkämpas av olika klanggrupper i orkestern i omväxlande rytmer, melodier, harmonier och dynamiska ytterligheter. Man hör de plågades smärta i helvetet. Men förlossningen kommer till sist. Melodin till Tomas av Aquinos sakramentshymn från 1200-talet Lauda Sion Salvatorem - Sion, sjung till Frälsarens ära - ljuder plötsligt "med all kraft" i en kör av bleckblåsare. Symfonin Mathis der Maler, som blivit Hindemiths mest uppskattade och centrala verk, hann uruppföras i Berlin 1934 före bannlysningen av Furtwängler. Instrumentalmusik ansågs ju inte heller kunna påverka lyssnarna som en operatext, som får extra genomslagskraft av dess musik. Men det kan naturligtvis diskuteras! GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Mångsidige André de Ridder har producerat skivor i Afrika, samarbetat med artister som Damon Albarn (Blur) och Uri Caine samt dirigerat New York Philharmonic och BBC Symphony. Han arbetar också med opera och har bland annat uruppfört Kaija Saariahos Only the Sound Remains på Nederländska operan samt Gerald Barrys The Bitter Tears of Petra von Kant och Michel van der Aas The Sunken Garden på English National Opera. Bland orkestrar han samarbetar med finns Orchestre de Paris, Sydney Symphony och Los Angeles Philharmonic. 2013 startade André de Ridder stargaze tillsammans med en grupp europeiska musiker. Denna tredagarsfestival i Berlin har bland annat presenterat artister som Terry Riley, Tyondai Braxton, Nils Frahm, Pantha du Prince och Pekka Kuusisto. Det har också blivit framträdanden på BBC Proms, i Parisfilharmonin och i New York. Bland André de Ridders inspelningar finns Max Richters The Four Seasons Recomposed och ett album med orkestermusik av Bryce Dessner och Jonny Greenwood, båda på Deutsche Grammophon. André de Ridder utbildades i Berlin och har därefter studerat vid akademierna i Wien för Leopold Hager och i London för Sir Colin Davis.


Basisten cellisten, tonsättaren och arrangören Lars Danielsson är ett aktat namn på den internationella jazzscenen, känd för sitt unika sound. I början av sin karriär studerade han cello vid musikhögskolan i Göteborg och gick därifrån vidare till kontrabasen och jazzen. Under 18 år ledde han Lars Danielsson Quartet med saxofonisten Dave Liebman (Miles Davis), pianisten Bobo Stenson och trummisen Jon Christensen. Bland andra stora jazzmusiker han samarbetat med finns Mike Mainieri , Vince Mendoza, Charles Lloyd , John Abercrombie, Trilok Gurtu och Joe Lovano. Som tonsättare har han bland annat skrivit för Danska Radions Konsertorkester och Nordtyska Radions Storband. 2007 uruppfördes beställningsverket Corazon Celeste för cello/bas, trio och orkester av Göteborgs Symfoniker. Gunilla Brodrej skrev i Expressen: "Och då! En helt ljuvlig melodi som tar en harmonisk omväg innan den alldeles självklart lägger sig närmast hjärtat!" Lars Danielsson har givit ut 15 soloalbum sedan 1980 med sin kvartett och andra konstellationer. De senaste tre åren har han vunnit det prestigfyllda ECHO-priset i kategorin "årets internationella basist".


Björn Bohlin Engelskt horn

Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.



2018-04-11 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CHARLES IVES (1874-1954) THREE PLACES IN NEW ENGLAND The St. Gaudens in Boston Common (Col. Shaw and his Colored Regiment) Putnam's Camp, Redding, Connecticut The Housatonic at Stockbridge Three Places in New England är ett av den amerikanske tonsättaren Charles Ives mest spelade och omtyckta verk. Merparten kom till åren 1911 till 1914, men några av skisserna är så tidiga som 1903, och han gjorde sedan en hel del ändringar 1929. Det är med andra ord musik som följde Charles Ives under lång tid. Här finns också många typiska Ives-inslag: olika melodier som uppträder samtidigt, flera harmoniska lager ovanpå varandra, musikaliska citat och täta ackord med många toner, nästan som kluster. Ives komponerade Three Places in New England för att ge en musikalisk bild av det amerikanska livet i början av 1900-talet. Första satsen tar sin utgångspunkt i ett hedersmonument i brons som rests i Boston över Robert Gould Shaw, överste för det första helsvarta regementet. Shaw dödades tillsammans med många av sina soldater under amerikanska inbördeskriget. Ives citerar också två inbördeskrigsmelodier, The Battle Cry of Freedom och Marching Through Georgia, som här kryddas med dystra fantasier från det krutröksdisiga slagfältet. Avslutningen är en vemodig hyllning till de stupade soldaterna. I andra satsen besöker vi Putnam's Camp, Redding, Connecticut, där armégeneralen Israel Putnam under amerikanska frihetskriget (1775-1783) upprättade ett läger. Som en hyllning till den amerikanska nationaldagen den 4 juli citerar Ives med strålande humör melodier från olika patriotiska sånger. Han hade tidigare komponerat 1776 Overture and March, en vild modernistisk mix av revolutionsmelodier, och Country Band March. Han satte ihop de båda som blev den här andra satsen i Three Places in New England. I partituret skrev Ives också in en påhittad historia om en pojke som somnar under en picknick och drömmer om strider i lägret. Tredje satsen kom till efter en smekmånadstur till västra Massachusetts och Connecticut som Ives gjorde med sin hustru Harmony. Ives mindes hur de vandrade längs Housatonic River nära Stockbridge i Massachusetts. "Vi gick på ängarna efter floden och hörde sång från en avlägsen kyrka. Dimman låg fortfarande kvar längs flodbäddarna. Färgerna, vattnet, stränderna med alla almar är något som alltid finns kvar i minnet." GÖRAN PERSSON


LARS DANIELSSON (f 1958) DOUBLE CONCERTO Affettuoso Elegi Le bagatelle Scherzo Lars Danielsson är en av Europas mest aktade jazzbasister med en karriär som fört honom över hela världen och samarbeten med flera av vår tids mest framstående jazzmusiker. Han spelar både kontrabas och cello och skapar i sina låtar och kompositioner stämningar som resonerar i samtiden. Musiken är både känslig och fylld av energi (glädje!) och har en förmåga att direkt gripa tag i lyssnaren. Som den nyfikne och utforskande musiker han är finns det inga egentliga genrebegränsningar i musiken. I hans förra verk för Göteborgs Symfoniker, Corazón Celeste, blandades symfoniska orkesterpartier och solostämman för cello/kontrabas med inslag för jazztrio och en DJ. I Double Concerto delas solouppdraget av engelskt horn och cello/kontrabas. Verket har varit under arbete en längre tid och har komponerats i hans hus i Mölnlycke samt i Köpenhamn (han är gift med den danska jazzsångerskan Caecilie Norby). Pianot, notpappret och datorn är hans verktyg. När Lars Danielsson skapar sin musik utgår han från vad han själv tycker om - både egna kreativa idéer och impulser utifrån. Han låter inte känslan för det som är eget och inspirerande styras av några strukturella formkrav. Många av de musikaliska uppslagen har sitt ursprung i den musik han skrivit för sina olika jazzprojekt, grupper och skivor. Som satsbeteckningarna antyder finns det en koppling till traditionella uttrycksmedel i den klassiska musiken - av dem kan vi få en bild av konsertens uppbyggnad och utveckling. När det gäller just klanger, rytmer och färger har tonsättare som Debussy och Ravel lämnat intryck på Lars Danielsson, liksom nydanare som Gil Evans och Joe Zawinul , men även Mozarts sätt att använda stråkarna. Det finns ett naturligt flöde i musiken även när den till karaktären blir mer rytmisk och energifylld. Denna harmoni utgör verkets själva essens. STEFAN NÄVERMYR


25 min


PAUL HINDEMITH (1895-1963) MATHIS DER MALER, SYMFONI Engelkonzert (Ruhig bewegt. Ziemlich lebhaft) Grablegung (Sehr langsam) Versuchung des heiligen Antonius (Sehr langsam. Sehr lebhaft) Med operan Mathis der Maler från 1934 hade den tyske tonsättaren Paul Hindemith lagt fram sitt musikaliska testamente. Operan, vars text tonsättaren själv skrivit, låter oss möta konstnären Mathis Neidhart, alias Matthias Grünewald (1480-1529), när denne arbetar med sitt mästerverk Isenheimaltaret. Konstnärens dilemma i ett oroligt samhälle framstår tydligt när Mathis förnekar sin konst för att ställa sig i politikens tjänst och kämpa mot förtrycket under bondeupproret i Sydtyskland 1524. Han upptäcker dock att även böndernas levnadssätt är maktfullkomligt och återvänder till sin fria konstutövning. Hindemith upplevde samma konflikt i hemlandet. Han varken kunde eller ville välja sida vad gällde de politiska ytterlighetsinriktningarna. Han valde därför isolering, självständighet och så småningom emigration. Först till Turkiet och Schweiz, sedan till USA där han bosatte sig permanent, verksam som omtyckt kompositionslärare. Operan Mathis der Maler fick inte framföras i Tyskland, nazisterna var rädda för dess tydliga symboliska innehåll: revolt mot förtryck. Dirigenten Wilhelm Furtwängler kämpade hårt för dess urpremiär 1935 men misslyckades och blev bannlyst från Tysklands musikliv under ett år. 1938 uruppfördes dock operan i Zürich med stor framgång. På Kungliga Teatern i Stockholm gavs den 1950. Parallellt med operan komponerade Paul Hindemith sin symfoni med samma titel. Operans uvertyr blev symfonins första sats med titeln Änglakonsert efter den första målningen på Grünewalds altarskåp i Isenheim (Alsace). Här blandar Hindemith medeltida kyrkomusik med folkton till en festlig och glad musik. Välkänd är folkmelodin Es sungen drei Engel (Tre änglar sjöng) som först introduceras av tromboner. Satsens tre huvudmotiv ljuder och förändras i alla symfonins instrumentgrupper. Till sist förenas de med änglamelodin. Man kan se altarskåpets första bild framför sig med musicerande änglaskaror på molnbergen. Den andra satsen - och altarbilden - bär överskriften Gravläggning och består av musik ur operans sjätte scen, en långsam sats i en djupt tragisk stämning. Här klingar tomheten och saknaden efter någonting odefinierbart. Satsen anses bäst ge uttryck för tonsättarens egen känslomässiga problematik vad gällde viljan att följa sin vision i den nya musiken och hans situation i en rigid omvärld. Han har också lagt in typiska "suckmotiv" mot slutet av satsen, från 1600- och 1700-talens musikaliska affektlära som han ägnat många studier. Tredje satsen, Den helige Antonius frestelse, är hämtad ur intermezzot i operans sista scen. Antonius slitningar mellan det onda och goda utkämpas av olika klanggrupper i orkestern i omväxlande rytmer, melodier, harmonier och dynamiska ytterligheter. Man hör de plågades smärta i helvetet. Men förlossningen kommer till sist. Melodin till Tomas av Aquinos sakramentshymn från 1200-talet Lauda Sion Salvatorem - Sion, sjung till Frälsarens ära - ljuder plötsligt "med all kraft" i en kör av bleckblåsare. Symfonin Mathis der Maler, som blivit Hindemiths mest uppskattade och centrala verk, hann uruppföras i Berlin 1934 före bannlysningen av Furtwängler. Instrumentalmusik ansågs ju inte heller kunna påverka lyssnarna som en operatext, som får extra genomslagskraft av dess musik. Men det kan naturligtvis diskuteras! GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Mångsidige André de Ridder har producerat skivor i Afrika, samarbetat med artister som Damon Albarn (Blur) och Uri Caine samt dirigerat New York Philharmonic och BBC Symphony. Han arbetar också med opera och har bland annat uruppfört Kaija Saariahos Only the Sound Remains på Nederländska operan samt Gerald Barrys The Bitter Tears of Petra von Kant och Michel van der Aas The Sunken Garden på English National Opera. Bland orkestrar han samarbetar med finns Orchestre de Paris, Sydney Symphony och Los Angeles Philharmonic. 2013 startade André de Ridder stargaze tillsammans med en grupp europeiska musiker. Denna tredagarsfestival i Berlin har bland annat presenterat artister som Terry Riley, Tyondai Braxton, Nils Frahm, Pantha du Prince och Pekka Kuusisto. Det har också blivit framträdanden på BBC Proms, i Parisfilharmonin och i New York. Bland André de Ridders inspelningar finns Max Richters The Four Seasons Recomposed och ett album med orkestermusik av Bryce Dessner och Jonny Greenwood, båda på Deutsche Grammophon. André de Ridder utbildades i Berlin och har därefter studerat vid akademierna i Wien för Leopold Hager och i London för Sir Colin Davis.


Björn Bohlin Engelskt horn

Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Basisten cellisten, tonsättaren och arrangören Lars Danielsson är ett aktat namn på den internationella jazzscenen, känd för sitt unika sound. I början av sin karriär studerade han cello vid musikhögskolan i Göteborg och gick därifrån vidare till kontrabasen och jazzen. Under 18 år ledde han Lars Danielsson Quartet med saxofonisten Dave Liebman (Miles Davis), pianisten Bobo Stenson och trummisen Jon Christensen. Bland andra stora jazzmusiker han samarbetat med finns Mike Mainieri , Vince Mendoza, Charles Lloyd , John Abercrombie, Trilok Gurtu och Joe Lovano. Som tonsättare har han bland annat skrivit för Danska Radions Konsertorkester och Nordtyska Radions Storband. 2007 uruppfördes beställningsverket Corazon Celeste för cello/bas, trio och orkester av Göteborgs Symfoniker. Gunilla Brodrej skrev i Expressen: "Och då! En helt ljuvlig melodi som tar en harmonisk omväg innan den alldeles självklart lägger sig närmast hjärtat!" Lars Danielsson har givit ut 15 soloalbum sedan 1980 med sin kvartett och andra konstellationer. De senaste tre åren har han vunnit det prestigfyllda ECHO-priset i kategorin "årets internationella basist".



2014-03-15 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande





Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.








2011-02-28 19:30 Stora salen

Medverkande



Björn Bohlin Engelskt horn

Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Sven Fridolfsson Sopransaxofon



Avishai Cohen Kontrabas



Itamar Doari Perkussion


Lars Nilsson Flygelhorn


2006-02-04 11:00 Götaplatsfoajén

Program


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) OBOEKVARTETT F-DUR K370 (368B) Allegro Adagio Rondeau: Allegro Mozart hade just blivit befriad från slavkontraktet hos ärkebiskopen i Salzburg. Han hade också fullbordat operan Idomeneo, och skulle nu, våren 1781, blomma ut i ett charmerande friskt kammarmusikverk - hans enda oboekvartett. Han befann sig i München, och i stadens hovkapell var den firade oboisten Friedrich Ramm anställd. I kvartetten får oboen en virtuos, briljant och solistisk roll. På sätt och vis kan man betrakta verket som en liten concertino, men ändå är det kammarmusik på högsta nivå och tveklöst litteraturens mest spelade verk av detta slag. Mozart tar sig stora friheter, i synnerhet i första satsen. Detta allegro har sonatformen som grund, men utvecklas nästan till en fri fantasi. Ur traditionell synvinkel återkommer huvudtemat när man minst väntar det, i slutet av expositionsdelen. Genomföringen, där tonsättarna vanligtvis bearbetar sina teman och visar upp sin skicklighet att variera och bearbeta, klarar Mozart snabbt av på 34 takter. Han tar inte ens upp huvudtemat till behandling! Givetvis är allt detta noga planerat för effekten blir så mycket starkare när temat återkommer i repetitionsdelen. Först när man behärskar en form till fulländning kan man ta sig sådana här fri- heter, och när Mozart gör det blir resultatet genialt. Den andra satsen påminner om ett arioso ur någon opera och oboen spelar titelrollen, solistiskt till stråkackompanjemang. Finalen knyter an till den redan då smått ålderdomliga franska rondeau-formen, men givetvis med Mozarts personliga utvikningar. Intressant är kanske att notera att oboen plötsligt avviker från 6/8-takten för att under ett tiotal takter ensam spela 4/4-takt, och sedan åter glida in i stråkrytmen. Detta är i sanning musik för musikanter. STIG JACOBSSON





Medverkande



Björn Bohlin Engelskt horn

Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.










2001-11-03 11:00 Götaplatsfoajén

Program


RICHARD STRAUSS (1864-1949) TILL EULENSPIEGEL - EINMAL ANDERS! OP 28 (arr Franz Hasenöhrl) Richard Strauss symfoniska dikt Till Eulenspiegel hör till orkesterlitteraturens stora mästerverk. Tonsättaren hade dittills gjort sig känd som en lärd och mycket allvarlig ung mästare, men efter uruppförandet av "Till" i Köln den 5 november 1895 visste man att han också hade en sprudlande humor. "Allt jag ville var att publiken i konsertsalen för en gångs skull skulle få ett gott skratt" sa han i visshet om att han härmed skakat av sig mycket av dammet från Wagnertraditionen. Formellt är kompositionen närmast ett rondo, där vi får följa titelpersonens olika eskapader. Gestalten Till Eulenspiegel var ju en känd skojare som figurerat i litteraturen ända sedan medeltiden, och att det är en saga som berättas hör redan när violinerna inleder verket med att drömskt sjunga "Det var en gång…" Därpå får vi följa Till som resepredikant, när han förälskar sig, hur han ställs inför rätta och döms till döden för att slutligen dingla i galgen. Men det hela slutar med tonsättaren illa dolda beundran: "Han var allt en jäkel till karl, den där Till!" På hans gravsten stod inget namn, men där fanns en bild av en uggla med en spegel som illustrerar ett gammalt ordspråk ("Man ser inte sina egna brister bättre än en uggla ser sin fulhet") - därav hans namn Eulenspiegel (Ugglespegel). Många har i musiken velat se att ironiskt självporträtt av tonsättaren. I Strauss egen version för stor orkester behandlas de många instrumenten med stor lyskraft. Det är frisk musik utan poserande, bombasm eller falskhet. Som så många andra mästerverk har andra musiker som inte spelar i orkester närt en stark önskan att få spela det. Därför har en herre vid namn Franz Hasenöhrl i våra dagar arrangerat detta grandiosa orkesterverk för en liten kammarensemble om fem musiker. Blir det något kvar då, kan man undra? Ja, döm själva. Att det blivit något annorlunda (som den nya titeln antyder) är tydligt, men nog finns både humorn och fräckheten kvar, kanske till och med i högre grad! STIG JACOBSSON




Medverkande


Jan Alm Kontrabas


Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.




Violinisten Marja Inkinen Engström tog diplom i violinspel vid Sibelius-akademin (master of music för professor Tuomas Haapanen) och vid Utrechts konservatorium i Holland. Sandor Vegh, Chaim Taub och MiKyung Lee har betytt speciellt mycket för hennes musikaliska utveckling. Marja Inkinen Engström är sedan 1998 stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Hon är även medlem i Haga pianotrio, Göteborg Baroque och framträder ofta som kammarmusiker och solist. På Konserthuset har hon i kammarmusiksammanhang och som solist samarbetat med musiker som cellisterna Lynn Harrell och Daniel Müller-Schott, pianisten Christian Zacharias och altviolinisten Brett Dean samt kolleger i Symfonikerna. Sedan 2002 undervisar hon violin, orkesterspel och kammarmusik på Högskolan för scen och musik i Göteborg samt även på andra institutioner. Marja Inkinen Engström spelar på en Francesco Ruggieri från 1680 som ägs av Göteborgs Symfoniker.






2001-05-13 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.






Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.







Lisa Ford Solist





Sedan 2007 är Mårten Landström medlem av Norrbotten NEO som pianist och ensembleledare. Han är också lärare vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm samt musikskolan i Piteå och medlem i Norrbottens kammarorkester respektive Piteås kammaropera. Mårten Landström har gjort sig känd som en framstående uttolkare av samtida musik.



Violinisten Marja Inkinen Engström tog diplom i violinspel vid Sibelius-akademin (master of music för professor Tuomas Haapanen) och vid Utrechts konservatorium i Holland. Sandor Vegh, Chaim Taub och MiKyung Lee har betytt speciellt mycket för hennes musikaliska utveckling. Marja Inkinen Engström är sedan 1998 stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Hon är även medlem i Haga pianotrio, Göteborg Baroque och framträder ofta som kammarmusiker och solist. På Konserthuset har hon i kammarmusiksammanhang och som solist samarbetat med musiker som cellisterna Lynn Harrell och Daniel Müller-Schott, pianisten Christian Zacharias och altviolinisten Brett Dean samt kolleger i Symfonikerna. Sedan 2002 undervisar hon violin, orkesterspel och kammarmusik på Högskolan för scen och musik i Göteborg samt även på andra institutioner. Marja Inkinen Engström spelar på en Francesco Ruggieri från 1680 som ägs av Göteborgs Symfoniker.







2001-03-24 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande







Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.





1998-11-28 15:00 Stenhammarsalen

Medverkande






Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett






1998-11-28 13:00 Stenhammarsalen

Medverkande




Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett





Sven Angleflod Berättare




1997-11-08 15:00 Stenhammarsalen

Medverkande





Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett




1997-11-08 13:00 Stenhammarsalen

Medverkande




Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett





1996-11-09 15:00 Stenhammarsalen

Medverkande




Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett







1996-11-09 13:00 Stenhammarsalen

Medverkande





Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett






1994-03-26 15:00 Stenhammarsalen

Program


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KVINTETT FÖR PIANO OCH BLÅSARE ESS-DUR K 452 Largo. Allegro moderato Larghetto Rondo. Allegretto Den 22 mars 1784 fullbordade Mozart sin pianokonsert i D-dur (nr 16) och en vecka senare var han också färdig med den kvintett i Ess-dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott, som han i ett brev hem till pappa Leopold strax därpå omnämnde med följande ord: "själv håller jag detta verk för det bästa som jag hittills skrivit …" Det är stora ord av en 28-årig mästare som redan hunnit fullborda över 450 verk! Kanske kan man anta att han överdrev en smula i stundens entusiasm, även om bifallet också hade strömmat mot honom under en konsert nio dagar tidigare, men hur ofta tycker inte konstnären att hans senast fullbordade verk är det bästa han gjort? Hur som helst så var besättningen så ovanlig och främmande för tiden att ingen förläggare vågade trycka musiken förrän åtta år efter tonsättarens död - vem skulle köpa så underlig musik? Men när den väl kom ut inspirerades Beethoven genast att skriva ett verk för samma besättning och i samma tonart (hans opus 16). Mozarts sällsynt charmfulla verk är fulländat på sitt eget sätt och alla instrumenten, inklusive pianot, är helt jämbördiga. Blåsarna har fått nästan solistiskt konsertanta stämmor, men de glömmer ändå aldrig sin roll i helheten. Charmen ligger till stor del i Mozarts förmåga att låta de fyra blåsarnas personligheter komma till sin rätt i en välbalanserad helhet, som håller sig inom kammarmusikens råmärken även om det finns tendenser till konsertanta utflykter, och pianot ger med sin annorlunda klang en smakfull krydda. Mozart hade ju ett gott förhållande till blåsinstrument, tänk bara på hans många förnämliga blåsarserenader av vilka den mest grandiosa är Gran Partita för 13 blåsare. STIG JACOBSSON



Medverkande





Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.





1994-03-26 13:00 Stenhammarsalen

Program


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KVINTETT FÖR PIANO OCH BLÅSARE ESS-DUR K 452 Largo. Allegro moderato Larghetto Rondo. Allegretto Den 22 mars 1784 fullbordade Mozart sin pianokonsert i D-dur (nr 16) och en vecka senare var han också färdig med den kvintett i Ess-dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott, som han i ett brev hem till pappa Leopold strax därpå omnämnde med följande ord: "själv håller jag detta verk för det bästa som jag hittills skrivit …" Det är stora ord av en 28-årig mästare som redan hunnit fullborda över 450 verk! Kanske kan man anta att han överdrev en smula i stundens entusiasm, även om bifallet också hade strömmat mot honom under en konsert nio dagar tidigare, men hur ofta tycker inte konstnären att hans senast fullbordade verk är det bästa han gjort? Hur som helst så var besättningen så ovanlig och främmande för tiden att ingen förläggare vågade trycka musiken förrän åtta år efter tonsättarens död - vem skulle köpa så underlig musik? Men när den väl kom ut inspirerades Beethoven genast att skriva ett verk för samma besättning och i samma tonart (hans opus 16). Mozarts sällsynt charmfulla verk är fulländat på sitt eget sätt och alla instrumenten, inklusive pianot, är helt jämbördiga. Blåsarna har fått nästan solistiskt konsertanta stämmor, men de glömmer ändå aldrig sin roll i helheten. Charmen ligger till stor del i Mozarts förmåga att låta de fyra blåsarnas personligheter komma till sin rätt i en välbalanserad helhet, som håller sig inom kammarmusikens råmärken även om det finns tendenser till konsertanta utflykter, och pianot ger med sin annorlunda klang en smakfull krydda. Mozart hade ju ett gott förhållande till blåsinstrument, tänk bara på hans många förnämliga blåsarserenader av vilka den mest grandiosa är Gran Partita för 13 blåsare. STIG JACOBSSON



Medverkande







Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.



1994-03-15 19:30 Stenhammarsalen

Program




WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KVINTETT FÖR PIANO OCH BLÅSARE ESS-DUR K 452 Largo. Allegro moderato Larghetto Rondo. Allegretto Den 22 mars 1784 fullbordade Mozart sin pianokonsert i D-dur (nr 16) och en vecka senare var han också färdig med den kvintett i Ess-dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott, som han i ett brev hem till pappa Leopold strax därpå omnämnde med följande ord: "själv håller jag detta verk för det bästa som jag hittills skrivit …" Det är stora ord av en 28-årig mästare som redan hunnit fullborda över 450 verk! Kanske kan man anta att han överdrev en smula i stundens entusiasm, även om bifallet också hade strömmat mot honom under en konsert nio dagar tidigare, men hur ofta tycker inte konstnären att hans senast fullbordade verk är det bästa han gjort? Hur som helst så var besättningen så ovanlig och främmande för tiden att ingen förläggare vågade trycka musiken förrän åtta år efter tonsättarens död - vem skulle köpa så underlig musik? Men när den väl kom ut inspirerades Beethoven genast att skriva ett verk för samma besättning och i samma tonart (hans opus 16). Mozarts sällsynt charmfulla verk är fulländat på sitt eget sätt och alla instrumenten, inklusive pianot, är helt jämbördiga. Blåsarna har fått nästan solistiskt konsertanta stämmor, men de glömmer ändå aldrig sin roll i helheten. Charmen ligger till stor del i Mozarts förmåga att låta de fyra blåsarnas personligheter komma till sin rätt i en välbalanserad helhet, som håller sig inom kammarmusikens råmärken även om det finns tendenser till konsertanta utflykter, och pianot ger med sin annorlunda klang en smakfull krydda. Mozart hade ju ett gott förhållande till blåsinstrument, tänk bara på hans många förnämliga blåsarserenader av vilka den mest grandiosa är Gran Partita för 13 blåsare. STIG JACOBSSON


Medverkande




Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett





1993-10-08 12:10 Stora salen

Medverkande



Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.



1993-03-28 12:00 Stora salen

Medverkande



Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.





1993-02-13 16:00 Stenhammarsalen

Program



MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON



Medverkande


Paul Spjuth Trumpet







Urban Claesson Klarinett



Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.








Olle Schill Klarinett





1993-02-12 22:30 Stenhammarsalen

Medverkande






Urban Claesson Klarinett


Björn Bohlin Engelskt horn

Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.











Johan Rydh Baryton


1993-02-09 19:00 Stenhammar foajé

Medverkande





Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.




1992-10-17 15:00 Stenhammarsalen

Medverkande



Urban Claesson Klarinett


Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Maria Carlsson Berättare



Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.






1992-10-17 13:00 Stenhammarsalen

Medverkande



Urban Claesson Klarinett


Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Maria Carlsson Berättare



Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.






1992-09-15 19:30 Stenhammarsalen

Medverkande


Paul Spjuth Trumpet




Urban Claesson Klarinett



Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.




Jan Alm Kontrabas


Björn Bohlin Engelskt horn

Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Peter Schéle Presentatör


1992-04-25 15:00 Stenhammarsalen

Medverkande








Jan Johansson Kontrabas



Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett




1992-04-25 13:00 Stenhammarsalen

Medverkande








Jan Johansson Kontrabas



Urban Claesson Klarinett



Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.



1992-01-07 19:30 Stenhammarsalen

Medverkande







Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.


Urban Claesson Klarinett



1991-12-07 13:00 Stenhammarsalen

Medverkande





Lars Mårtensson Orkestermedlem





Symfonikernas oboist Björn Bohlin spelar framförallt engelskt horn. Han började spela oboe när han var åtta år och fortsatte studierna på kommunala musikskolan i Trollhättan. Under tonåren tog han privatlektioner för Wincent Lindgren (Göteborgs Symfoniker) och därefter började han på Musikhögskolan i Göteborg. 19 år gammal provspelade han för Göteborgs Symfoniker och började i orkestern 1975. Björn Bohlin har även studerat i Chicago för Ray Still och i Philadelphia för Richard Woodhams. I mitten av 1980-talet blev engelskt horn hans första instrument. Björn Bohlin har också ett stort intresse för ursprunglig folkmusik och spelar didgeridoo och navajoflöjter. Som solist med Göteborgs Symfoniker har Björn Bohlin bland annat spelat Mozarts Sinfonia concertante och Honeggers Concerto da camera för engelskt horn, flöjt och stråkorkester samt Romans konsert för oboe d'amore, stråkar och generalbas.





Maria Carlsson Berättare


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!