Stäng
Meny

Arkiv

31 konserter

2020-10-31 15:00 Endast GSOPlay

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Barytonsångaren Peter Mattei har de senaste säsongerna framträtt i titelrollen i Shishkov i Janáceks Döda huset på Opéra National de Paris och Tjajkovskijs Eugen Onegin på Opernhaus Zürich och i våras gjorde han rollen som Amfortas i Wagners Parsifal, både på Metropolitan Opera och på Opéra National de Paris. Han har framträtt med Göteborgs Symfoniker 18 gånger sedan 1991 och var senast på besök i september och sjöng Schuberts Winterreise med pianisten Lars David Nilsson. Med framträdanden på prestigefyllda scener som Metropolitan i New York, Teatro alla Scala i Milano, Covent Garden i London, Opéra National de Paris och Salzburger Festspiele har Peter Mattei etablerat sig i toppskiktet av internationellt verksamma sångare. Sedan det internationella genombrottet som Don Giovanni i Peter Brooks produktion i Aix-en-Provence har Peter Mattei gjort bejublade framträdanden i denna roll på scener som Metropolitan, Kungliga Operan, Den Norske Opera, Scottish Opera, Opéra National de Paris (regi Michael Haneke), Staatsoper Berlin, Teatro alla Scala, Wiener Staatsoper och Opernhaus Zürich. Våren 2013 gjorde Peter Mattei en sensationell rolldebut som Amfortas i Parsifal på Metropolitan Opera och säsongen efter gjorde han ytterligare succé i Wagnerfacket då han sjöng Wolfram i Tannhäuser på Staatsoper Berlin under ledning av Barenboim, en roll som han senare framträtt i både på Metropolitan och La Scala. Peter Mattei har synts i en mängd roller såsom Greven i Figaros Bröllop (Metropolitan, Wiener Staatsoper, La Monnaie, Salzburg, Lyric Opera Chicago, San Francisco, Bayerische Staatsoper München, Metropolitan och Paris), Figaro i Figaros Bröllop (Kungliga Operan, Glyndebourne Festival), Figaro i Barberaren i Sevilla (GöteborgsOperan, Aix-en-Provence, Metropolitan) och Eugen Onegin (La Monnaie, Aix-en-Provence, Salzburg, Wiener Staatsoper, Metropolitan, Paris).



Jukka-Pekka Saraste är en av vår tids mest framstående dirigenter med djupa insikter både i romantikens orkesterverk och samtida musik av tonsättare som Dutilleux, Lindberg och Saariaho. Han har varit chefdirigent för WDR-orkestern i Köln (2010-2019), Oslofilharmonin (2006-2013), Toronto Symphony Orchestra (1994-2001) och Finska Radions symfoniorkester (1987-2001). Bland hans många hyllade skivinspelningar finns Sibelius och Nielsens samtliga symfonier med Finska Radions symfoniorkester samt Mahlers femte och nionde symfonier med WDR-orkestern. Med den senare har han också spelat in Brahms och Beethoven alla symfonier.


Denna säsong tillträder Christoph Eschenbach som Symfonikernas förste gästdirigent tillsammans med Barbara Hannigan. Redan som mycket ung studerade han piano för professor Eliza Hansen i födelsestaden Breslau i dåvarande Tyskland (i dag Wroclaw, Polen) och han vann också flera tävlingar. Sitt stora genombrott som pianist fick han efter att ha vunnit Clara Haskil-tävlingen i Luzern 1965. Han efterfrågades som solist av berömda konserthus och orkestrar över hela världen och mötte dirigenten George Szell som bjöd in honom att turnera med Clevelandorkestern. Vid samma tid inleddes ett storartat musikaliskt samarbete med Herbert von Karajan. Christoph Eschenbach genomgick framgångsrika studier i dirigering i Hamburg och inflytandet från hans två mentorer Szell och von Karajan utgjorde en naturlig väg in i en dirigentkarriär. Han började som dirigent 1972 och gjorde sin USA-debut 1975 med San Francisco Symphony Orchestra. I dag är Christoph Eschenbach efterfrågad som gästdirigent av världens ledande orkestrar och operahus i städer som Wien, Berlin, Paris, London, Los Angeles, Boston, Shanghai och Milano samt prestigefyllda festivaler i Salzburg, Tanglewood, Ravinia, St Petersburg och Schleswig-Holstein. Han har varit chefdirigent för Tonhalleorkestern i Zürich, Houston Symphony Orchestra, NDR-orkestern i Hamburg, Orchestre de Paris, Philadelphia Orchestra och National Orchestra of Washington. Som operadirigent har han lett uppsättningar vid Houston Opera, Covent Garden, Bayreuthfestivalen, Mariinskijteatern, Bastiljoperan och Metropolitan. Bland hans många inspelningar finns orkestermusik av Tjajkovskij, Mahler, Saint-Saëns och Bartók med orkestrarna i Hamburg, Houston och Philadelphia samt musik av Berlioz, Bruckner, Ravel och Roussel (samtliga symfonier) med Orchestre de Paris. Han har även gjort flera inspelningar med London Philharmonic Orchestra. Hans inspelning av orkestermusik av Hindemith med NDR-orkestern i Hamburg och violinisten Midori erhöll en Grammy 2014. Som pianist har han spelat in Schuberts sångcykler Die schöne Müllerin, Schwanengesang och Die Winterreise med barytonsångaren Matthias Goerne (Harmonia Mundi).






Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum.


Göteborgs Symfonikers Vokalensemble består av tolv skickliga, hängivna och yrkesverksamma sångare som kommer att utgöra en aktiv kärna i Göteborgs Symfoniska Kör med ambitionen att utforska körsångens konstnärliga möjligheter. Förutom verksamheten med Göteborgs Symfoniska Kör som ger ett flertal konserter med Göteborgs Symfoniker varje säsong framträder ensemblen också på egen hand med varierade program som visar dess bredd och mångsidighet.


Den svenske dirigenten Alexander Einarsson (f 1978) är utbildad i Malmö, Köpenhamn och Paris. Sedan 2010 arbetar han som kördirigent i S:t Petri kyrka i Malmö där han är konstnärlig ledare för S:t Petri Ungdomskör (SPUK) och kammarkören Petri Sångare. Sedan 2015 är han kormästare hos Göteborgs Symfoniker och arbetar där med Göteborgs Symfoniska Kör samt den professionella Göteborgs Symfonikers Vokalensemble. Alexander Einarsson har arbetat med körer som Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Uppsala Akademiska Kör och Malmö Kammarkör samt bland annat gästdirigerat Göteborgs Symfoniker, Malmö Symfoniorkester, Berlins symfoniker och Marinens Musikkår. Vid flera tillfällen har Alexander Einarsson medverkat med sina körer vid internationella tävlingar och vunnit Grand Prix i Ungern och Italien, liksom vunnit två guld i World Choir Games i Sydafrika 2018. Vid de internationella Grand Prix-tävlingarna i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris till minne av Arthur Oldham. Alexander Einarsson fick 2018 utmärkelsen Årets körledare och blev samma år nominerad som en av de 20 viktigaste musikprofilerna i Sverige av musiktidskriften Opus. Alexander Einarsson är en hängiven sökare efter repertoar utöver den gängse och har initierat ett flertal beställningar av ny musik för kör, inte sällan av kvinnliga kompositörer. En framträdande del av hans gärning är intresset för lyrik och det poetiska innehållet som gör att han alltid närmar sig musiken ur textens djup och perspektiv.


Simon Rivard Dirigent


Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum.




Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.




Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Mirja Burlin Skådespelare


2017-03-05 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande






Norske Truls Mørks fängslande framträdanden, där eldig intensitet förenas med integritet och känslighet, har etablerat honom som en av vår tids främsta cellister. Säsongen 2016-2017 var Truls Mørk Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker. Han är en hyllad artist som framträtt med ledande orkestrar som Orchestre de Paris, Berlins filharmoniker, Wiens filharmoniker, Concertgebouw-orkestern, Münchens filharmoniker, London Philharmonic Orchestra, Philharmonia Orchestra och Gewandhausorkestern i Leipzig. I Nordamerika har han bland annat samarbetat med New York Philharmonic, orkestrarna i Philadelphia och Cleveland, Los Angeles Philharmonic Orchestra och Boston Symphony Orchestra. Han samarbetar med vår tids främsta dirigenter, bland dem Myung-Whun Chung, Mariss Jansons, Esa-Pekka Salonen, Manfred Honeck, Gustavo Dudamel, Kent Nagano, Sir Simon Rattle, Yannick Nézet-Séguin och Christoph Eschenbach. Truls Mørk har ett stort intresse för samtida musik och han har gjort fler än 30 uruppföranden, bland dem Rautavaaras Towards the Horizon med BBC Symphony Orchestra och John Storgårds, Pavel Haas cellokonsert med Wiens filharmoniker och Jonathan Nott, Pendereckis Konsert för tre celli och orkester med NHK-orkestern i Tokyo och Charles Dutoit samt Haflidi Hallgrímssons cellokonsert, en sambeställning av Oslofilharmonin, Islands symfoniorkester och Skotska kammarorkestern. Bland hans många skivinspelningar för Virgin Classics, EMI, Deutsche Grammophon och andra bolag finns de flesta stora cellokonserterna. Flera av inspelningarna har erhållit utmärkelser som Grammy, Gramophone Award, ECHO Klassik och Midem-priset. Bland hans senaste inspelningar finns Sjostakovitjs cellokonserter med Oslofilharmonin och Vassilij Petrenko (Ondine) samt musik för cello och orkester av Massenet med Orchestre de la Suisse Romande och Neeme Järvi (Chandos).



2016-11-26 11:00 Götaplatsfoajén

2014-02-08 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande





Peter Spissky Barockviolin


Samuel Runsteen Barockviolin



Per Ivarsson Barocktrumpet


Daniel Stighäll Barocktrombon




2013-01-11 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



CELLOKONSERT NR 1 C-DUR Moderato Adagio Allegro molto I 200 år var allt man kände till av Haydns cellokonsert i C-dur ett fragment av första satsens tema. Tonsättaren hade noterat temat i sin verkkatalog men konserten i dess helhet var försvunnen. Inte förrän i november 1961 grävde Oldrich Pulkert fram noterna i Nationalmuseet i Prag, och i maj året därpå "uruppfördes" konserten. Noterna hade då noggrant undersökts av experter från Haydninstitutet i Köln, och de kunde fastställa äktheten. Haydns senare skrivna cellokonsert i D-dur hade äntligen återfått sin syster. Av verkförteckningen framgår att Haydn skrev konserten för cellisten Josef Weigl som mellan 1765 och 1769 spelade i den orkester hos furst Esterházy för vilken Haydn var kapellmästare i flera decennier, så det är rimligt att anta att konserten skrevs någon gång mellan dessa år. Konserten är ett intressant exempel på den här tidens allmänna strävan att frigöra sig från barockens ideal. Att Haydn så gärna inleder sina verk med en moderatosats hänger ihop med att han i detta relativt lugna tempo kunde ge sig tid att experimentera med asymmetrisk uppbyggnad, oväntade pauser och förfinade rytmer. Huvudtemat är något förändrat varje gång det dyker upp. Den långsamma satsen domineras av solisten. Orkestern introducerar det grundläggande tematiska materialet men håller sig sedan i bakgrunden ända till sluttakterna. Mellandelen är modulerad till d-moll, och här är det bara stråkar som klingar. I yttersatserna tillkommer några blåsare. Finalen avlägsnar sig från den traditionella sonatformen och bygger på kontraster mellan solo och tutti. Musiken är skissartad men lekfull och sprudlande. Stig Jacobsson


25 min



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.






2013-01-10 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



CELLOKONSERT NR 1 C-DUR Moderato Adagio Allegro molto I 200 år var allt man kände till av Haydns cellokonsert i C-dur ett fragment av första satsens tema. Tonsättaren hade noterat temat i sin verkkatalog men konserten i dess helhet var försvunnen. Inte förrän i november 1961 grävde Oldrich Pulkert fram noterna i Nationalmuseet i Prag, och i maj året därpå "uruppfördes" konserten. Noterna hade då noggrant undersökts av experter från Haydninstitutet i Köln, och de kunde fastställa äktheten. Haydns senare skrivna cellokonsert i D-dur hade äntligen återfått sin syster. Av verkförteckningen framgår att Haydn skrev konserten för cellisten Josef Weigl som mellan 1765 och 1769 spelade i den orkester hos furst Esterházy för vilken Haydn var kapellmästare i flera decennier, så det är rimligt att anta att konserten skrevs någon gång mellan dessa år. Konserten är ett intressant exempel på den här tidens allmänna strävan att frigöra sig från barockens ideal. Att Haydn så gärna inleder sina verk med en moderatosats hänger ihop med att han i detta relativt lugna tempo kunde ge sig tid att experimentera med asymmetrisk uppbyggnad, oväntade pauser och förfinade rytmer. Huvudtemat är något förändrat varje gång det dyker upp. Den långsamma satsen domineras av solisten. Orkestern introducerar det grundläggande tematiska materialet men håller sig sedan i bakgrunden ända till sluttakterna. Mellandelen är modulerad till d-moll, och här är det bara stråkar som klingar. I yttersatserna tillkommer några blåsare. Finalen avlägsnar sig från den traditionella sonatformen och bygger på kontraster mellan solo och tutti. Musiken är skissartad men lekfull och sprudlande. Stig Jacobsson


25 min



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.






2012-09-23 18:00 Stenhammarsalen

2012-06-01 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 3 C-DUR OP 52 Allegro moderato Andantino con moto quasi allegretto Moderato. Allegro (ma non tanto) Få tonsättare har lyckats skapa en så betydelsefull och varierad serie symfonier som Jean Sibelius. Ingen av symfonierna är den andra lik, men tvärtemot Beethovens nio symfonier strävar inte Sibelius sju från klassicism till romantik, utan snarare tvärt om. Den tredje symfonin påbörjades 1904, strax efter det att Sibelius flyttat in i villan Ainola i Järvenpää där han skulle komma att bo resten av sitt liv - i över 50 år. Men trots att symfonin är ljus och solig krävde den ett omfattande och intensivt arbete, och den kunde inte spelas förrän i september 1907 med tonsättaren som dirigent i Helsingfors. Dessa år utgör en mycket kreativ period då flera stora verk såg dagens ljus och då Sibelius även började bli uppskattad utomlands. De orkestrala resurserna är knapphändiga och symfonin har bara tre satser (fast finalen kan sägas motsvara både scherzo och final-allegro). Han hade just avslutat sin violinkonsert och vem kunde efter detta överdådiga verk tro att Sibelius nu skulle vika av från den storslaget romantiska banan till förmån för en mer klassisk och kammarmusikaliskt stram tonkonst. Samma egenskaper utmärker för övrigt även fjärde symfonin, men i motsats till den symfonins inåtvända, asketiska grubblande är trean en ren och solig idyll. För att uppnå sina syften behövde han bara använda en relativt liten orkester jämfört med de enorma orkesterresurser hans samtida Strauss, Mahler och Reger använde till sina orkesterorgier. Sibelius använder blecket sparsamt, utom i den stora stegringen i finalen. I denna musik har han klivit fram ur Kalevala-mystikens dunkel, men han syftar inte till någon neoklassicism eller pastischmusik. Han strävar bara efter en ren musik med total behärskning av formspråket. Musiken går dessutom i C-dur, men kanske inte alldeles renodlat… Stråkarnas ständigt skiftande sextondelsfigurer bildar bakgrunden till första satsens utveckling, där rytmiskt markanta motiv dyker upp i olika instrumentgrupper. Satsen har en perfekt proportionerad sonatform, och den utvecklas mycket organiskt. I den något melankoliska andra satsen intonerar flöjterna en folkligt enkel melodi, vilken efter hand tämligen oförändrad dyker upp i olika instrument. Finalen är tvådelad och de båda delarna skiljer sig markant från varandra. Först kommer ett scherzoparti, sedan en energisk avdelning som utvecklas till en kraftfull slutstegring. Sibelius liknade själv musiken vid "Tankens utkristallisering ur kaos". STIG JACOBSSON


25 min



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





2012-05-31 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 3 C-DUR OP 52 Allegro moderato Andantino con moto quasi allegretto Moderato. Allegro (ma non tanto) Få tonsättare har lyckats skapa en så betydelsefull och varierad serie symfonier som Jean Sibelius. Ingen av symfonierna är den andra lik, men tvärtemot Beethovens nio symfonier strävar inte Sibelius sju från klassicism till romantik, utan snarare tvärt om. Den tredje symfonin påbörjades 1904, strax efter det att Sibelius flyttat in i villan Ainola i Järvenpää där han skulle komma att bo resten av sitt liv - i över 50 år. Men trots att symfonin är ljus och solig krävde den ett omfattande och intensivt arbete, och den kunde inte spelas förrän i september 1907 med tonsättaren som dirigent i Helsingfors. Dessa år utgör en mycket kreativ period då flera stora verk såg dagens ljus och då Sibelius även började bli uppskattad utomlands. De orkestrala resurserna är knapphändiga och symfonin har bara tre satser (fast finalen kan sägas motsvara både scherzo och final-allegro). Han hade just avslutat sin violinkonsert och vem kunde efter detta överdådiga verk tro att Sibelius nu skulle vika av från den storslaget romantiska banan till förmån för en mer klassisk och kammarmusikaliskt stram tonkonst. Samma egenskaper utmärker för övrigt även fjärde symfonin, men i motsats till den symfonins inåtvända, asketiska grubblande är trean en ren och solig idyll. För att uppnå sina syften behövde han bara använda en relativt liten orkester jämfört med de enorma orkesterresurser hans samtida Strauss, Mahler och Reger använde till sina orkesterorgier. Sibelius använder blecket sparsamt, utom i den stora stegringen i finalen. I denna musik har han klivit fram ur Kalevala-mystikens dunkel, men han syftar inte till någon neoklassicism eller pastischmusik. Han strävar bara efter en ren musik med total behärskning av formspråket. Musiken går dessutom i C-dur, men kanske inte alldeles renodlat… Stråkarnas ständigt skiftande sextondelsfigurer bildar bakgrunden till första satsens utveckling, där rytmiskt markanta motiv dyker upp i olika instrumentgrupper. Satsen har en perfekt proportionerad sonatform, och den utvecklas mycket organiskt. I den något melankoliska andra satsen intonerar flöjterna en folkligt enkel melodi, vilken efter hand tämligen oförändrad dyker upp i olika instrument. Finalen är tvådelad och de båda delarna skiljer sig markant från varandra. Först kommer ett scherzoparti, sedan en energisk avdelning som utvecklas till en kraftfull slutstegring. Sibelius liknade själv musiken vid "Tankens utkristallisering ur kaos". STIG JACOBSSON


25 min



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





2012-01-22 18:00 Stenhammarsalen

2011-02-27 18:00 Stenhammarsalen

2010-04-16 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



25 min


NIKOLAJ RIMSKIJ-KORSAKOV (1844-1908) SCHEHERAZADE OP 35 Havet och Sindbad sjöfararens skepp Sagan om Prins Kalender Den unge prinsen och den unga prinsessan Festen i Bagdad och skeppsbrottet Bland ryska kompositörer intar Nikolaj Rimskij-Korsakov utan tvivel en rangplats, men han hade utbildat sig till något helt annat: han var marinofficer och hade som sådan rest jorden runt och upplevt det mesta. Inte minst skulle hans erfarenheter från österlandet smitta av sig på hans kompositioner. Vi märker det i exotiska verk som den symfoniska sviten Scheherazade, i den andra symfonin Antar och i flertalet av hans operor. Rimskij-Korsakov var liksom kollegerna Balakirev, Musorgskij, Cui och Borodin medlem i den i St Petersburg verksamma tonsättargruppen "De fem unga" som satte rysk tradition mycket högt, till skillnad från de mer västligt orienterade Moskvatonsättarna. Som symfoniker nådde Rimskij-Korsakov knappast upp till Tjajkovskijs nivå men i sin programmusik är han den store mästaren. I den symfoniska sviten Scheherazade leder han oss rakt in i de sagor som ingår i Tusen och en natt: Det var en gång en sultan som hette Shakriar, och som beslutat att döda var och en av sina hustrur i gryningen efter varje bröllopsnatt, övertygad som han var om alla kvinnors trolöshet och falskhet. Men flickan Scheherazade lyckades rädda sitt liv genom att i "tusen och en natt" berätta underbara sagor och påpassligt somna just när något så spännande skulle hända att sultanen verkligen måste låta henne leva för att få höra fortsättningen. Till slut återtog sultanen sitt stränga påbud och de levde lyckliga i alla sina dar… Rimskij-Korsakov var en av sin tids allra främsta orkesterdomptörer, något som han lärde vidare till sina elever som Stravinsky och Respighi. Hans förmåga att färga sin musik är imponerande, och han har i Scheherazade skapat ett utomordentligt underhållande verk - en sorts förryskad orientalism. Han förnekade att de melodiska motiven hade berättande innebörd, men nog ligger det nära till hands att tänka sig det inledande temat som den otåliga sultanens tema, och att det till synes improviserade violinsolo som går genom alla satserna porträtterar Scheherazade när hon berättar sina sagor. Satstitlarna väcker nyfikenhet och associationer och några kan knytas till specifika sagor. Den om Sindbad är välkänd, Sagan om Kalender handlar om en tiggarprins. Men titlarna ger bara stämningsunderlag. De berättar inga påtagliga historier. Ursprungligen tänkte han sätta neutrala titlar på satserna: Preludium, ballad, adagio, finale. Scheherazade är ett graciöst, underhållande verk med stor skönhet och drömska klanger som uruppfördes hösten 1888. Det var en gång… STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





2010-04-15 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



25 min


NIKOLAJ RIMSKIJ-KORSAKOV (1844-1908) SCHEHERAZADE OP 35 Havet och Sindbad sjöfararens skepp Sagan om Prins Kalender Den unge prinsen och den unga prinsessan Festen i Bagdad och skeppsbrottet Bland ryska kompositörer intar Nikolaj Rimskij-Korsakov utan tvivel en rangplats, men han hade utbildat sig till något helt annat: han var marinofficer och hade som sådan rest jorden runt och upplevt det mesta. Inte minst skulle hans erfarenheter från österlandet smitta av sig på hans kompositioner. Vi märker det i exotiska verk som den symfoniska sviten Scheherazade, i den andra symfonin Antar och i flertalet av hans operor. Rimskij-Korsakov var liksom kollegerna Balakirev, Musorgskij, Cui och Borodin medlem i den i St Petersburg verksamma tonsättargruppen "De fem unga" som satte rysk tradition mycket högt, till skillnad från de mer västligt orienterade Moskvatonsättarna. Som symfoniker nådde Rimskij-Korsakov knappast upp till Tjajkovskijs nivå men i sin programmusik är han den store mästaren. I den symfoniska sviten Scheherazade leder han oss rakt in i de sagor som ingår i Tusen och en natt: Det var en gång en sultan som hette Shakriar, och som beslutat att döda var och en av sina hustrur i gryningen efter varje bröllopsnatt, övertygad som han var om alla kvinnors trolöshet och falskhet. Men flickan Scheherazade lyckades rädda sitt liv genom att i "tusen och en natt" berätta underbara sagor och påpassligt somna just när något så spännande skulle hända att sultanen verkligen måste låta henne leva för att få höra fortsättningen. Till slut återtog sultanen sitt stränga påbud och de levde lyckliga i alla sina dar… Rimskij-Korsakov var en av sin tids allra främsta orkesterdomptörer, något som han lärde vidare till sina elever som Stravinsky och Respighi. Hans förmåga att färga sin musik är imponerande, och han har i Scheherazade skapat ett utomordentligt underhållande verk - en sorts förryskad orientalism. Han förnekade att de melodiska motiven hade berättande innebörd, men nog ligger det nära till hands att tänka sig det inledande temat som den otåliga sultanens tema, och att det till synes improviserade violinsolo som går genom alla satserna porträtterar Scheherazade när hon berättar sina sagor. Satstitlarna väcker nyfikenhet och associationer och några kan knytas till specifika sagor. Den om Sindbad är välkänd, Sagan om Kalender handlar om en tiggarprins. Men titlarna ger bara stämningsunderlag. De berättar inga påtagliga historier. Ursprungligen tänkte han sätta neutrala titlar på satserna: Preludium, ballad, adagio, finale. Scheherazade är ett graciöst, underhållande verk med stor skönhet och drömska klanger som uruppfördes hösten 1888. Det var en gång… STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





2009-05-10 18:00 Stenhammarsalen

Program



WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKVARTETT nr 1 G-MOLL K 478 Allegro Andante Rondo: Allegro moderato Många har skrivit mycket om "g-moll-Mozart". Han återfinns i symfonierna nr 25 och nr 40, i en stråkkvintett, i kvällens pianokvartett, i den förtvivlade Paminas stora aria ur Trollflöjten, och i diverse andra, korta men laddade ögonblick. Mozart ägde tonhöjdsminne, "absolut gehör" som det brukar heta. Så tonarten g-moll fanns tryggt placerad i hans hjärna. Inte våra dagars g-moll - tonhöjden har skiftat åtskilliga gånger på två sekler. Det får man finna sig i. Betydde g-moll något särskilt för Mozart? "Det låter så" har alltså många sagt genom åren. Och så har de försökt sätta ord på sina egna upplevelser. Och då råkar man som bekant i allvarliga svårigheter. Musiken envisas med att sätta orden på plats. Musiken smiter systematiskt förbi orden. Alltid. I alla tonarter. Även utan tonarter. För några år sedan skrev Steven B Jan en grundlig bok: Aspects of Mozart's Music in G minor. Han struntade i de maktlösa orden och försökte i stället analysera Mozarts "g-mollstrukturer". Vad förbinder de olika g-mollverken? Är det alls mätbart? Att läsa hans bok kräver tålamod. Att lyssna till g-mollkvartetten, verkligen lyssna, kräver något annat. Låt musiken tala! INGEMAR VON HEIJNE


20 min



2009-04-26 18:00 Stenhammarsalen

2009-04-05 18:00 Stenhammarsalen

2008-03-01 11:00 Götaplatsfoajén

2003-10-26 18:00 Stenhammarsalen

Program




JEAN FRANÇAIX (1912-1997) DIVERTISSEMENT FÖR FAGOTT OCH STRÅKKVINTETT Vivace Lento Vivo assai Allegro Jean Françaix föddes i Le Mans där hans far var direktör för konservatoriet. Alla familjemedlemmarna musicerade, så vad var naturligare än att lille Jean sjöng Marseljäsen redan vid tre års ålder och kunde läsa noter när han var fem. Kompositionsstudier bedrev han för Nadia Boulanger och han blev något så ovanligt i vår tids seriösa musik som en humoristisk musikant. Hos honom har mycket av den franska espriten från 1920-talet levat vidare. Hans musik är melodisk, rytmisk och lättsam - men absolut inte lättviktig. Stort yrkeskunnande krävs för att skriva genomskinligt utan att strukturen märks. 1968 komponerade han detta fyrasatsiga divertissement för den engelske fagottisten William Waterhouse. Françaix har här lekt med manér och figurationer som var vanliga i äldre tiders virtuosa blåsarkonserter. STIG JACOBSSON



2003-04-27 18:00 Stenhammarsalen

Program





WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KVINTETT FÖR PIANO OCH BLÅSARE ESS-DUR K 452 Largo. Allegro moderato Larghetto Rondo. Allegretto Den 22 mars 1784 fullbordade Mozart sin pianokonsert i D-dur (nr 16) och en vecka senare var han också färdig med den kvintett i Ess-dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott, som han i ett brev hem till pappa Leopold strax därpå omnämnde med följande ord: "själv håller jag detta verk för det bästa som jag hittills skrivit …" Det är stora ord av en 28-årig mästare som redan hunnit fullborda över 450 verk! Kanske kan man anta att han överdrev en smula i stundens entusiasm, även om bifallet också hade strömmat mot honom under en konsert nio dagar tidigare, men hur ofta tycker inte konstnären att hans senast fullbordade verk är det bästa han gjort? Hur som helst så var besättningen så ovanlig och främmande för tiden att ingen förläggare vågade trycka musiken förrän åtta år efter tonsättarens död - vem skulle köpa så underlig musik? Men när den väl kom ut inspirerades Beethoven genast att skriva ett verk för samma besättning och i samma tonart (hans opus 16). Mozarts sällsynt charmfulla verk är fulländat på sitt eget sätt och alla instrumenten, inklusive pianot, är helt jämbördiga. Blåsarna har fått nästan solistiskt konsertanta stämmor, men de glömmer ändå aldrig sin roll i helheten. Charmen ligger till stor del i Mozarts förmåga att låta de fyra blåsarnas personligheter komma till sin rätt i en välbalanserad helhet, som håller sig inom kammarmusikens råmärken även om det finns tendenser till konsertanta utflykter, och pianot ger med sin annorlunda klang en smakfull krydda. Mozart hade ju ett gott förhållande till blåsinstrument, tänk bara på hans många förnämliga blåsarserenader av vilka den mest grandiosa är Gran Partita för 13 blåsare. STIG JACOBSSON


2001-05-13 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus.












Lisa Ford Solist





Sedan 2007 är Mårten Landström medlem av Norrbotten NEO som pianist och ensembleledare. Han är också lärare vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm samt musikskolan i Piteå och medlem i Norrbottens kammarorkester respektive Piteås kammaropera. Mårten Landström har gjort sig känd som en framstående uttolkare av samtida musik.









2001-01-14 18:00 Stenhammarsalen

Program



WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKVARTETT nr 1 G-MOLL K 478 Allegro Andante Rondo: Allegro moderato Många har skrivit mycket om "g-moll-Mozart". Han återfinns i symfonierna nr 25 och nr 40, i en stråkkvintett, i kvällens pianokvartett, i den förtvivlade Paminas stora aria ur Trollflöjten, och i diverse andra, korta men laddade ögonblick. Mozart ägde tonhöjdsminne, "absolut gehör" som det brukar heta. Så tonarten g-moll fanns tryggt placerad i hans hjärna. Inte våra dagars g-moll - tonhöjden har skiftat åtskilliga gånger på två sekler. Det får man finna sig i. Betydde g-moll något särskilt för Mozart? "Det låter så" har alltså många sagt genom åren. Och så har de försökt sätta ord på sina egna upplevelser. Och då råkar man som bekant i allvarliga svårigheter. Musiken envisas med att sätta orden på plats. Musiken smiter systematiskt förbi orden. Alltid. I alla tonarter. Även utan tonarter. För några år sedan skrev Steven B Jan en grundlig bok: Aspects of Mozart's Music in G minor. Han struntade i de maktlösa orden och försökte i stället analysera Mozarts "g-mollstrukturer". Vad förbinder de olika g-mollverken? Är det alls mätbart? Att läsa hans bok kräver tålamod. Att lyssna till g-mollkvartetten, verkligen lyssna, kräver något annat. Låt musiken tala! INGEMAR VON HEIJNE




Medverkande









Internationellt etablerade Per Tengstrand började spela piano vid sex års ålder med sin mor som lärare fram till debuten med Helsingborgs Symfoniorkester vid tolv års ålder då han beskrevs som "ett rödhårigt busfrö i fotbollsdojjor" i recensionen. När han var 16 år började han på Musikhögskolan i Malmö och senare Pariskonservatoriet där publiken bröt applådförbudet vid examenstävlingen för första gången i konservatoriets 300-åriga historia. Han var pristagare i internationella tävlingar i Paris, Bryssel och Genève och efter att ha vunnit första pris i Cleveland International Piano Competition debuterade han på Lincoln Center i New York 1997. Efter det har han framträtt i Kennedy Center i Washington, Weill Hall i Carnegie Hall, Musikvereins stora sal i Wien, Gewandhaus i Leipzig och Suntory Hall i Tokyo. Han har framträtt som solist med Detroit Symphony Orchestra, National Symphony Orchestra i Washington, Japans filharmoniker, Osaka filharmoniska orkester, Residentie-orkestern i Haag, Orchestre de la Suisse Romande, Singapore Symphony Orchestra, Taiwans Nationalorkester och Orchestre National de France. Tillsammans med biträdande generalsekreterare Jan Eliasson gjorde han 2016 ett framträdande i FN-högkvarteret i New York. Per Tengstrand är konstnärlig chef för kammarmusikserien Music on Park Avenue Manhattan. Han är mottagare av den kungliga medaljen Litteris et artibus, tilldelad honom av Kung Carl XVI Gustaf. Under senare år har Per Tengstrand ägnat stor del av sin tid till Beethovens musik och har framfört samtliga 32 pianosonater i cykler i Paris, New York och på flera ställen i Sverige, bland annat Uppsala Konsert & Kongress.



2000-04-09 18:00 Stenhammarsalen

1998-11-01 18:00 Stenhammarsalen

1997-12-02 19:30 Stenhammarsalen

1997-05-11 18:00 Stenhammarsalen

1996-03-17 17:00 Stora salen

1996-03-17 14:00 Stora salen

Program



ALBAN BERG (1885-1935) PIANOSONAT OP 1 Alban Berg hörde till tolvtonsprofeten Arnold Schönbergs innersta elevkrets mellan åren 1904 och 1910 men han kom aldrig att bli någon lärd och sträng teoretiker. I grund och botten var han romantiker, och i Brahms efterföljd planerade han att som 25-åring skriva en stor tresatsig pianosonat. Han ägnade sommaren 1909 åt detta projekt, men när första satsen var klar var också lusten och inspirationen slut. Han vände sig till sin lärare och fick rådet att nöja sig med en sats. Så fick det bli: Pianosonat op 1 har bara en sats, och den har en klart romantisk underton. Även om sonaten är ett fint exempel på klassisk sonatform så är den ibland angivna tonartsbeteckningen h-moll bara angiven av konvention. I själva verket finns här så många utvikningar från grundtonarten att sonaten av det skälet måste räknas till den nya musikens portalverk. Här finns många kontrapunktiska och harmoniska kombinationer som dittills varit okända men som senare skulle bli vanliga. Uruppförandet ägde rum i Wien 1911 och gjorde då ingen lycka. En recensent erkände dock att han tyckte sig finna en antydan till begåvning hos denne tonsättare. Berg gladdes, för han var inte bortskämd med sådant beröm. I dag räknas han till 1900-talets viktigaste tonsättare. STIG JACOBSSON



1994-04-22 12:10 Stora salen

1993-02-27 15:00 Stenhammarsalen

Program





BENJAMIN BRITTEN (1913-1976) SIMPLE SYMPHONY OP 4 Boisterous Bourrée ("Bullrande bourée") Playful Pizzicato ("Piffigt pizzicato") Sentimental Saraband ("Sentimental saraband") Frolicsome Finale ("Fryntlig final") Efter musikens våldsamma utveckling under 1900-talets början med Stravinsky och Schönberg i täten kom så småningom motreaktionen. Frihetssuktande dissonanser och tyglade tolvtonsserier ersattes av rytmisk glädje och ödmjukt allvar. Typiska exempel från 1930-talet är Dag Wiréns Serenad och Jean Francaixs pianoconcertino, neoklassiska verk fyllda av musikantisk glädje, transparens och enkelhet i uttrycket - precis som Brittens Simple Symphony. Ännu omärkt av inre sexuella konflikter och andra världskrigets fasor kastade sig den blott 20-årige Britten ut i bekymmerslösheten - och uddrimmade ironiskt sina satsbeteckningar. Visst finns här spår av både Tjajkovskij (andra satsen - som också innehåller en shanty!) och Bach (sarabanden kunde ha sitt ursprung i någon av cellosviterna) men Simple Symphony är framförallt ett uttryck för spontan musikalitet och ungdomlig glädje. STEFAN NÄVERMYR






1993-02-27 13:00 Stenhammarsalen

Program





BENJAMIN BRITTEN (1913-1976) SIMPLE SYMPHONY OP 4 Boisterous Bourrée ("Bullrande bourée") Playful Pizzicato ("Piffigt pizzicato") Sentimental Saraband ("Sentimental saraband") Frolicsome Finale ("Fryntlig final") Efter musikens våldsamma utveckling under 1900-talets början med Stravinsky och Schönberg i täten kom så småningom motreaktionen. Frihetssuktande dissonanser och tyglade tolvtonsserier ersattes av rytmisk glädje och ödmjukt allvar. Typiska exempel från 1930-talet är Dag Wiréns Serenad och Jean Francaixs pianoconcertino, neoklassiska verk fyllda av musikantisk glädje, transparens och enkelhet i uttrycket - precis som Brittens Simple Symphony. Ännu omärkt av inre sexuella konflikter och andra världskrigets fasor kastade sig den blott 20-årige Britten ut i bekymmerslösheten - och uddrimmade ironiskt sina satsbeteckningar. Visst finns här spår av både Tjajkovskij (andra satsen - som också innehåller en shanty!) och Bach (sarabanden kunde ha sitt ursprung i någon av cellosviterna) men Simple Symphony är framförallt ett uttryck för spontan musikalitet och ungdomlig glädje. STEFAN NÄVERMYR






Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!