Arkiv

BENJAMIN BRITTEN (1913-1976) SIMPLE SYMPHONY OP 4 Boisterous Bourrée ("Bullrande bourée") Playful Pizzicato ("Piffigt pizzicato") Sentimental Saraband ("Sentimental saraband") Frolicsome Finale ("Fryntlig final") Efter musikens våldsamma utveckling under 1900-talets början med Stravinsky och Schönberg i täten kom så småningom motreaktionen. Frihetssuktande dissonanser och tyglade tolvtonsserier ersattes av rytmisk glädje och ödmjukt allvar. Typiska exempel från 1930-talet är Dag Wiréns Serenad och Jean Francaixs pianoconcertino, neoklassiska verk fyllda av musikantisk glädje, transparens och enkelhet i uttrycket - precis som Brittens Simple Symphony. Ännu omärkt av inre sexuella konflikter och andra världskrigets fasor kastade sig den blott 20-årige Britten ut i bekymmerslösheten - och uddrimmade ironiskt sina satsbeteckningar. Visst finns här spår av både Tjajkovskij (andra satsen - som också innehåller en shanty!) och Bach (sarabanden kunde ha sitt ursprung i någon av cellosviterna) men Simple Symphony är framförallt ett uttryck för spontan musikalitet och ungdomlig glädje. STEFAN NÄVERMYR

BENJAMIN BRITTEN (1913-1976) SIMPLE SYMPHONY OP 4 Boisterous Bourrée ("Bullrande bourée") Playful Pizzicato ("Piffigt pizzicato") Sentimental Saraband ("Sentimental saraband") Frolicsome Finale ("Fryntlig final") Efter musikens våldsamma utveckling under 1900-talets början med Stravinsky och Schönberg i täten kom så småningom motreaktionen. Frihetssuktande dissonanser och tyglade tolvtonsserier ersattes av rytmisk glädje och ödmjukt allvar. Typiska exempel från 1930-talet är Dag Wiréns Serenad och Jean Francaixs pianoconcertino, neoklassiska verk fyllda av musikantisk glädje, transparens och enkelhet i uttrycket - precis som Brittens Simple Symphony. Ännu omärkt av inre sexuella konflikter och andra världskrigets fasor kastade sig den blott 20-årige Britten ut i bekymmerslösheten - och uddrimmade ironiskt sina satsbeteckningar. Visst finns här spår av både Tjajkovskij (andra satsen - som också innehåller en shanty!) och Bach (sarabanden kunde ha sitt ursprung i någon av cellosviterna) men Simple Symphony är framförallt ett uttryck för spontan musikalitet och ungdomlig glädje. STEFAN NÄVERMYR

WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KVINTETT FÖR PIANO OCH BLÅSARE ESS-DUR K 452 Largo. Allegro moderato Larghetto Rondo. Allegretto Den 22 mars 1784 fullbordade Mozart sin pianokonsert i D-dur (nr 16) och en vecka senare var han också färdig med den kvintett i Ess-dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott, som han i ett brev hem till pappa Leopold strax därpå omnämnde med följande ord: "själv håller jag detta verk för det bästa som jag hittills skrivit …" Det är stora ord av en 28-årig mästare som redan hunnit fullborda över 450 verk! Kanske kan man anta att han överdrev en smula i stundens entusiasm, även om bifallet också hade strömmat mot honom under en konsert nio dagar tidigare, men hur ofta tycker inte konstnären att hans senast fullbordade verk är det bästa han gjort? Hur som helst så var besättningen så ovanlig och främmande för tiden att ingen förläggare vågade trycka musiken förrän åtta år efter tonsättarens död - vem skulle köpa så underlig musik? Men när den väl kom ut inspirerades Beethoven genast att skriva ett verk för samma besättning och i samma tonart (hans opus 16). Mozarts sällsynt charmfulla verk är fulländat på sitt eget sätt och alla instrumenten, inklusive pianot, är helt jämbördiga. Blåsarna har fått nästan solistiskt konsertanta stämmor, men de glömmer ändå aldrig sin roll i helheten. Charmen ligger till stor del i Mozarts förmåga att låta de fyra blåsarnas personligheter komma till sin rätt i en välbalanserad helhet, som håller sig inom kammarmusikens råmärken även om det finns tendenser till konsertanta utflykter, och pianot ger med sin annorlunda klang en smakfull krydda. Mozart hade ju ett gott förhållande till blåsinstrument, tänk bara på hans många förnämliga blåsarserenader av vilka den mest grandiosa är Gran Partita för 13 blåsare. STIG JACOBSSON