Stäng
Meny

Arkiv

17 konserter

2021-11-28 18:00 Stenhammarsalen

Program


ELFRIDA ANDRÉE (1841-1929) PIANOTRIO G-MOLL Allegro agitato Andante con espressione Rondo. Finale: Allegro risoluto Få svenska tonsättare har varit så banbrytande som Elfrida Andrée. Hon var även dirigent, domkyrkoorganist och konsertarrangör. Det Sverige hon föddes i saknade yttrandefrihet och allmän rösträtt, musikkonservatoriets flesta klasser var stängda för kvinnor. Andrés föräldrar var bildade människor som uppskattade hälsofrämjande aktiviteter. Hemmets övervåning fungerade som gymnastiksal och fadern, som var läkare, ordinerade gärna medicinska bad, stärkande, retande, uppmjukande bad och giktbad. Kammarmusiksällskapet "De badande vännerna" grundades av hennes far som stöttade sin dotter och skrev till kungs för att få en lagändring så att även kvinnor skulle kunna bli organister. Dessvärre blev det avslag. Som argument användes Pauluscitatet "Kvinnan tige i församlingen". Ändå fick hon tjänsten bara 26 år gammal, tack vare att Göteborgs politiker ville markera staden som mer framstegsvänlig än Stockholm. Berömd är historien om när Elfrida då gick upp på domkyrkans orgelläktare, drog ut samtliga registerdrag och brassade på för fulla bälgar: "Där fick du, Paulus lille!" Pianotrion är också som ett stärkande bad, ett dopp i romantiska klanger, kanske i Slätta Damm? Dammen anlades som en möjlighet för den göteborgske tidningsmannen S A Hedlund (Handelstidningen) att kunna simma med sina gäster på sommarnöjet i Bjurslätt på Hisingen. En av gästerna var Elfrida Andrée som ofta vistades där och fick möjlighet att arbeta ostört. Där skrev hon sin vackra pianokvintett Sommarminnen från Bjurslätt. Även pianotrion låter som vatten, starka simtag, näckrosstjälkar, dansande trollsländor. Som organist är Andrée van att hantera klangfärger och balanserar de tre instrumenten vackert mot varandra. Det är harmoniskt och även om hon drar på med starka nyanser dyker inga åskmoln upp. Det blir den sorts sommar som det var förr: blåsigt, soligt och friskt. KATARINA A KARLSSON


FRANZ SCHREKER (1878-1934) VINDEN Franz Schreker föddes i Monaco men räknas som österrikisk tonsättare. Även han var del av ett musiksällskap: Verein der Musikfreunde Döbling. Där fick han en arena att prova sin musik och öva upp sina färdigheter som dirigent. Mest skrev han scenisk musik, framför allt opera men också balettmusik. Der Wind, Vinden, är ett sånt stycke, skrivet till dansarna Grete och Elsa Wiesenthal. Grete Wiesenthal förnyade danskonsten, inspirerad av kollegan Isadora Duncan, och Wiesenthals rörelser beskrevs som euforiska, virvlande, med ett nytt, friare sätt att använda torso, armar och ben. Håret och kläderna skulle flöda fritt för att understryka dansen. Musiken låter som om Schreker sett detta och vet vilken musik som gjorde Wiesenthalsystrarna rättvisa. Det är romantiskt men också impressionistiskt, som om nästan alla musikaliska riktningar från 1900-talets början fått något att säga till om. Den här måleriska musiken låter för våra öron som filmmusik och det är inte långt från sanningen. Hade Schreker fått leva längre hade han kanske följt sina kollegers exempel och flytt till Hollywood. Att vara judisk tonsättare på 1930-talet påskyndade nog hans död i hjärtinfarkt. 1932 blev han avskedad från sitt arbete som rektor för Berlins musikhögskola och året efter förlorade han även sitt ämbete som professor i komposition. I operan Der Ferne Klang uttrycker Schreker sina idéer om konstens roll i samhället. Librettot, som han skrev själv, handlar om en man som överger sin älskade för att hitta en fjärran klang - han måste alltså förverkliga sig själv innan han tillåter sig att älska. Detta får fruktansvärda konsekvenser för de älskande, för det är bara i själva kärleken klangen finns. När mannen väl inser det förenas han med sin åldrade käresta. Då hör han också klangen men hinner inte skriva färdig musiken innan han dör. Detta blev Schrekers genombrott som tonsättare. Lite påminner detta om Schrekers eget liv, som tog slut två dagar innan han skulle fylla 56. Vi får hoppas att han hunnit älska innan dess. KATARINA A KARLSSON


25 min


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KLARINETTKVINTETT H-MOLL OP 115 Allegro Adagio Andantino Con moto Johannes Brahms hade egentligen inte tänkt skriva någon mer musik. Han reste bort för att slippa den stora festivitas som staden Wien planerat till hans 60-årsdag. Man kan tro att han blev trumpen på gamla dar, men vännerna beskrev honom som ganska bufflig långt tidigare. Mycket har skrivits om hans långa vänskap med konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann, men inte heller den var utan komplikationer. Dock var Brahms en man som kan beskrivas med det gamla svenska ordet "vänfast". Han var generös med pengar och tid för de som stod honom nära. Klarinettisten Richard Mühlfeld var den som fick Brahms att vilja skriva musik igen, och i kammarmusikformat. Trion för piano, cello och klarinett skrev Brahms sommaren 1891, sedan två klarinettsonater och slutligen kvintetten två år senare. Det var ett ovanligt format och bara Mozart hade skrivit något väsentligt i det tidigare. Det visste förstås Brahms som studerat verket noga innan han skrev sin egen klarinettkvintett. Båda kvintetterna är ett måste i alla klarinettisters repertoar och det finns många inspelningar av dem. Naturligtvis ingen med Mühlfeld och tur är kanske det. En samtida lyssnare klagade över de många pipande ljuden, tydligen hade Mühlfeld ibland problem med rören. Samtidigt var han ändå den som gav klarinetten ett liv som soloinstrument genom sitt vackra spel. Fram till dess var klarinett främst ett orkesterinstrument. En av hemligheterna med varför Brahms musik rör vid våra hjärtan är hur den skiftar mellan dur och moll, ibland i samma fras. Bara under den första satsens första 40 sekunder sker det gång på gång. Vad går musiken i för tonart egentligen? Dur eller moll? Stråkarna startar i moll, och sen kommer klarinetten in med ett durarpeggio. Alla tre satserna har denna dubbelhet mellan ljus och mörker som gör att musiken aldrig riktigt landar och det var helt säkert inte meningen heller. Brahms var gammal nog att ha sett livets nyanser och blandar lika delar värme, sorg och hopp. KATARINA A KARLSSON


2021-11-27 18:00 Herrljunga, Kunskapskällans aula

Program


ELFRIDA ANDRÉE (1841-1929) PIANOTRIO G-MOLL Allegro agitato Andante con espressione Rondo. Finale: Allegro risoluto Få svenska tonsättare har varit så banbrytande som Elfrida Andrée. Hon var även dirigent, domkyrkoorganist och konsertarrangör. Det Sverige hon föddes i saknade yttrandefrihet och allmän rösträtt, musikkonservatoriets flesta klasser var stängda för kvinnor. Andrés föräldrar var bildade människor som uppskattade hälsofrämjande aktiviteter. Hemmets övervåning fungerade som gymnastiksal och fadern, som var läkare, ordinerade gärna medicinska bad, stärkande, retande, uppmjukande bad och giktbad. Kammarmusiksällskapet "De badande vännerna" grundades av hennes far som stöttade sin dotter och skrev till kungs för att få en lagändring så att även kvinnor skulle kunna bli organister. Dessvärre blev det avslag. Som argument användes Pauluscitatet "Kvinnan tige i församlingen". Ändå fick hon tjänsten bara 26 år gammal, tack vare att Göteborgs politiker ville markera staden som mer framstegsvänlig än Stockholm. Berömd är historien om när Elfrida då gick upp på domkyrkans orgelläktare, drog ut samtliga registerdrag och brassade på för fulla bälgar: "Där fick du, Paulus lille!" Pianotrion är också som ett stärkande bad, ett dopp i romantiska klanger, kanske i Slätta Damm? Dammen anlades som en möjlighet för den göteborgske tidningsmannen S A Hedlund (Handelstidningen) att kunna simma med sina gäster på sommarnöjet i Bjurslätt på Hisingen. En av gästerna var Elfrida Andrée som ofta vistades där och fick möjlighet att arbeta ostört. Där skrev hon sin vackra pianokvintett Sommarminnen från Bjurslätt. Även pianotrion låter som vatten, starka simtag, näckrosstjälkar, dansande trollsländor. Som organist är Andrée van att hantera klangfärger och balanserar de tre instrumenten vackert mot varandra. Det är harmoniskt och även om hon drar på med starka nyanser dyker inga åskmoln upp. Det blir den sorts sommar som det var förr: blåsigt, soligt och friskt. KATARINA A KARLSSON


FRANZ SCHREKER (1878-1934) VINDEN Franz Schreker föddes i Monaco men räknas som österrikisk tonsättare. Även han var del av ett musiksällskap: Verein der Musikfreunde Döbling. Där fick han en arena att prova sin musik och öva upp sina färdigheter som dirigent. Mest skrev han scenisk musik, framför allt opera men också balettmusik. Der Wind, Vinden, är ett sånt stycke, skrivet till dansarna Grete och Elsa Wiesenthal. Grete Wiesenthal förnyade danskonsten, inspirerad av kollegan Isadora Duncan, och Wiesenthals rörelser beskrevs som euforiska, virvlande, med ett nytt, friare sätt att använda torso, armar och ben. Håret och kläderna skulle flöda fritt för att understryka dansen. Musiken låter som om Schreker sett detta och vet vilken musik som gjorde Wiesenthalsystrarna rättvisa. Det är romantiskt men också impressionistiskt, som om nästan alla musikaliska riktningar från 1900-talets början fått något att säga till om. Den här måleriska musiken låter för våra öron som filmmusik och det är inte långt från sanningen. Hade Schreker fått leva längre hade han kanske följt sina kollegers exempel och flytt till Hollywood. Att vara judisk tonsättare på 1930-talet påskyndade nog hans död i hjärtinfarkt. 1932 blev han avskedad från sitt arbete som rektor för Berlins musikhögskola och året efter förlorade han även sitt ämbete som professor i komposition. I operan Der Ferne Klang uttrycker Schreker sina idéer om konstens roll i samhället. Librettot, som han skrev själv, handlar om en man som överger sin älskade för att hitta en fjärran klang - han måste alltså förverkliga sig själv innan han tillåter sig att älska. Detta får fruktansvärda konsekvenser för de älskande, för det är bara i själva kärleken klangen finns. När mannen väl inser det förenas han med sin åldrade käresta. Då hör han också klangen men hinner inte skriva färdig musiken innan han dör. Detta blev Schrekers genombrott som tonsättare. Lite påminner detta om Schrekers eget liv, som tog slut två dagar innan han skulle fylla 56. Vi får hoppas att han hunnit älska innan dess. KATARINA A KARLSSON


25 min


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KLARINETTKVINTETT H-MOLL OP 115 Allegro Adagio Andantino Con moto Johannes Brahms hade egentligen inte tänkt skriva någon mer musik. Han reste bort för att slippa den stora festivitas som staden Wien planerat till hans 60-årsdag. Man kan tro att han blev trumpen på gamla dar, men vännerna beskrev honom som ganska bufflig långt tidigare. Mycket har skrivits om hans långa vänskap med konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann, men inte heller den var utan komplikationer. Dock var Brahms en man som kan beskrivas med det gamla svenska ordet "vänfast". Han var generös med pengar och tid för de som stod honom nära. Klarinettisten Richard Mühlfeld var den som fick Brahms att vilja skriva musik igen, och i kammarmusikformat. Trion för piano, cello och klarinett skrev Brahms sommaren 1891, sedan två klarinettsonater och slutligen kvintetten två år senare. Det var ett ovanligt format och bara Mozart hade skrivit något väsentligt i det tidigare. Det visste förstås Brahms som studerat verket noga innan han skrev sin egen klarinettkvintett. Båda kvintetterna är ett måste i alla klarinettisters repertoar och det finns många inspelningar av dem. Naturligtvis ingen med Mühlfeld och tur är kanske det. En samtida lyssnare klagade över de många pipande ljuden, tydligen hade Mühlfeld ibland problem med rören. Samtidigt var han ändå den som gav klarinetten ett liv som soloinstrument genom sitt vackra spel. Fram till dess var klarinett främst ett orkesterinstrument. En av hemligheterna med varför Brahms musik rör vid våra hjärtan är hur den skiftar mellan dur och moll, ibland i samma fras. Bara under den första satsens första 40 sekunder sker det gång på gång. Vad går musiken i för tonart egentligen? Dur eller moll? Stråkarna startar i moll, och sen kommer klarinetten in med ett durarpeggio. Alla tre satserna har denna dubbelhet mellan ljus och mörker som gör att musiken aldrig riktigt landar och det var helt säkert inte meningen heller. Brahms var gammal nog att ha sett livets nyanser och blandar lika delar värme, sorg och hopp. KATARINA A KARLSSON


2021-11-26 19:00 Vänersborg Festsalen Folkets hus

Program


ELFRIDA ANDRÉE (1841-1929) PIANOTRIO G-MOLL Allegro agitato Andante con espressione Rondo. Finale: Allegro risoluto Få svenska tonsättare har varit så banbrytande som Elfrida Andrée. Hon var även dirigent, domkyrkoorganist och konsertarrangör. Det Sverige hon föddes i saknade yttrandefrihet och allmän rösträtt, musikkonservatoriets flesta klasser var stängda för kvinnor. Andrés föräldrar var bildade människor som uppskattade hälsofrämjande aktiviteter. Hemmets övervåning fungerade som gymnastiksal och fadern, som var läkare, ordinerade gärna medicinska bad, stärkande, retande, uppmjukande bad och giktbad. Kammarmusiksällskapet "De badande vännerna" grundades av hennes far som stöttade sin dotter och skrev till kungs för att få en lagändring så att även kvinnor skulle kunna bli organister. Dessvärre blev det avslag. Som argument användes Pauluscitatet "Kvinnan tige i församlingen". Ändå fick hon tjänsten bara 26 år gammal, tack vare att Göteborgs politiker ville markera staden som mer framstegsvänlig än Stockholm. Berömd är historien om när Elfrida då gick upp på domkyrkans orgelläktare, drog ut samtliga registerdrag och brassade på för fulla bälgar: "Där fick du, Paulus lille!" Pianotrion är också som ett stärkande bad, ett dopp i romantiska klanger, kanske i Slätta Damm? Dammen anlades som en möjlighet för den göteborgske tidningsmannen S A Hedlund (Handelstidningen) att kunna simma med sina gäster på sommarnöjet i Bjurslätt på Hisingen. En av gästerna var Elfrida Andrée som ofta vistades där och fick möjlighet att arbeta ostört. Där skrev hon sin vackra pianokvintett Sommarminnen från Bjurslätt. Även pianotrion låter som vatten, starka simtag, näckrosstjälkar, dansande trollsländor. Som organist är Andrée van att hantera klangfärger och balanserar de tre instrumenten vackert mot varandra. Det är harmoniskt och även om hon drar på med starka nyanser dyker inga åskmoln upp. Det blir den sorts sommar som det var förr: blåsigt, soligt och friskt. KATARINA A KARLSSON


FRANZ SCHREKER (1878-1934) VINDEN Franz Schreker föddes i Monaco men räknas som österrikisk tonsättare. Även han var del av ett musiksällskap: Verein der Musikfreunde Döbling. Där fick han en arena att prova sin musik och öva upp sina färdigheter som dirigent. Mest skrev han scenisk musik, framför allt opera men också balettmusik. Der Wind, Vinden, är ett sånt stycke, skrivet till dansarna Grete och Elsa Wiesenthal. Grete Wiesenthal förnyade danskonsten, inspirerad av kollegan Isadora Duncan, och Wiesenthals rörelser beskrevs som euforiska, virvlande, med ett nytt, friare sätt att använda torso, armar och ben. Håret och kläderna skulle flöda fritt för att understryka dansen. Musiken låter som om Schreker sett detta och vet vilken musik som gjorde Wiesenthalsystrarna rättvisa. Det är romantiskt men också impressionistiskt, som om nästan alla musikaliska riktningar från 1900-talets början fått något att säga till om. Den här måleriska musiken låter för våra öron som filmmusik och det är inte långt från sanningen. Hade Schreker fått leva längre hade han kanske följt sina kollegers exempel och flytt till Hollywood. Att vara judisk tonsättare på 1930-talet påskyndade nog hans död i hjärtinfarkt. 1932 blev han avskedad från sitt arbete som rektor för Berlins musikhögskola och året efter förlorade han även sitt ämbete som professor i komposition. I operan Der Ferne Klang uttrycker Schreker sina idéer om konstens roll i samhället. Librettot, som han skrev själv, handlar om en man som överger sin älskade för att hitta en fjärran klang - han måste alltså förverkliga sig själv innan han tillåter sig att älska. Detta får fruktansvärda konsekvenser för de älskande, för det är bara i själva kärleken klangen finns. När mannen väl inser det förenas han med sin åldrade käresta. Då hör han också klangen men hinner inte skriva färdig musiken innan han dör. Detta blev Schrekers genombrott som tonsättare. Lite påminner detta om Schrekers eget liv, som tog slut två dagar innan han skulle fylla 56. Vi får hoppas att han hunnit älska innan dess. KATARINA A KARLSSON


25 min


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KLARINETTKVINTETT H-MOLL OP 115 Allegro Adagio Andantino Con moto Johannes Brahms hade egentligen inte tänkt skriva någon mer musik. Han reste bort för att slippa den stora festivitas som staden Wien planerat till hans 60-årsdag. Man kan tro att han blev trumpen på gamla dar, men vännerna beskrev honom som ganska bufflig långt tidigare. Mycket har skrivits om hans långa vänskap med konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann, men inte heller den var utan komplikationer. Dock var Brahms en man som kan beskrivas med det gamla svenska ordet "vänfast". Han var generös med pengar och tid för de som stod honom nära. Klarinettisten Richard Mühlfeld var den som fick Brahms att vilja skriva musik igen, och i kammarmusikformat. Trion för piano, cello och klarinett skrev Brahms sommaren 1891, sedan två klarinettsonater och slutligen kvintetten två år senare. Det var ett ovanligt format och bara Mozart hade skrivit något väsentligt i det tidigare. Det visste förstås Brahms som studerat verket noga innan han skrev sin egen klarinettkvintett. Båda kvintetterna är ett måste i alla klarinettisters repertoar och det finns många inspelningar av dem. Naturligtvis ingen med Mühlfeld och tur är kanske det. En samtida lyssnare klagade över de många pipande ljuden, tydligen hade Mühlfeld ibland problem med rören. Samtidigt var han ändå den som gav klarinetten ett liv som soloinstrument genom sitt vackra spel. Fram till dess var klarinett främst ett orkesterinstrument. En av hemligheterna med varför Brahms musik rör vid våra hjärtan är hur den skiftar mellan dur och moll, ibland i samma fras. Bara under den första satsens första 40 sekunder sker det gång på gång. Vad går musiken i för tonart egentligen? Dur eller moll? Stråkarna startar i moll, och sen kommer klarinetten in med ett durarpeggio. Alla tre satserna har denna dubbelhet mellan ljus och mörker som gör att musiken aldrig riktigt landar och det var helt säkert inte meningen heller. Brahms var gammal nog att ha sett livets nyanser och blandar lika delar värme, sorg och hopp. KATARINA A KARLSSON


2020-12-03 10:00 Endast GSOPlay

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.









2020-10-10 19:00 Endast GSOPlay

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neuen Klänge i Wiens konserthus.



Ragnar Arnberg Klarinett





Sofia Nyblom Konferencier


Britta Byström Tonsättare


Henrik Denerin Tonsättare


Leilei Tian Tonsättare



2019-05-25 21:30 Stenhammarsalen

2015-09-27 18:00 Stenhammarsalen

Program


LUIGI NONO (1924-1990) DJAMILA BOUPACHA Luigi Nono brukar betraktas som en av de politiskt mest engagerade tonsättarna under 1900-talet, och han har behandlat många sociala orättvisor i sin musik. Han har skrivit verk om förtryck, intolerans, Auschwitz, Vietnam, Hiroshima… Han fängslades starkt av den algeriska kvinnan Djamila Boupachas öde. Hon var aktiv under den algeriska revolutionen (1954-1962) som medlem av motståndsgruppen FLN. Hon arresterades 1960 tillsammans med sin far, bror, syster och svåger, och de torterades av soldater ur den franska armén. Händelsen väckte enorma protester, ledda av bland andra Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Pablo Picasso tecknade hennes porträtt. Hon dömdes till döden 1961, men domen upphävdes och hon frisläpptes i maj 1962. Luigi Nono skapade sitt protestverk om henne till Simone de Beauvoirs text för ensam sopran 1962. STIG JACOBSSON



25 min


25 min



Medverkande



Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon besökte senast Göteborg och Symfonikerna i december 2021 när hon av Stenastiftelsens utsetts till hedersstipendiat och fick ta emot en stipendiesumma på 300 000 kr. Stenastiftelsen firade 25-årsjubileum med en konsert där Barbara Hannigan och flera tidigare stipendiater framträdde på scen vid firandet. Dessförinnan gav hon i september tre konserter med musik av Haydn, Busoni och Vivier.




Ragnar Arnberg Klarinett








Ida Rostrup Kontrabas



2015-04-18 17:00 S:t Nikolai kyrka, Lidköping

2015-03-29 13:00 Bohusläns museum

2015-03-28 15:00 Årås Kvarn

2015-03-27 19:00 Kulturhuset Fregatten

2013-03-10 18:00 Stenhammarsalen

2013-02-09 11:00 Götaplatsfoajén

2007-10-27 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neuen Klänge i Wiens konserthus.






2007-02-25 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neuen Klänge i Wiens konserthus.














2005-10-02 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neuen Klänge i Wiens konserthus.





2001-05-13 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neuen Klänge i Wiens konserthus.












Lisa Ford Solist













Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!