Stäng
Meny

Arkiv

2 konserter

2007-11-16 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



ANDERS ELIASSON (1947-2013) SYMFONI NR 4 Allegro Adagio. Più mosso Con moto, minaccioso. Adagio (Satserna spelas utan avbrott) Att skapa musik har Anders Eliasson beskrivit som att komma i kontakt med "insidan av musiken - det är inte jag… men det finns ingen gräns mellan mig och musiken". För denne tonsättare gäller det att avlyssna eller avtäcka en universell musik som är inneboende i den allomfattande naturen där djupast sett alla förenas i en gemensam identitet. Hans övertygelse är att konsten, och särskilt musiken, kan överbrygga sådana begränsningar som tiden och rummet sätter upp i den vardagliga verkligheten. I den meningen kan man kalla honom romantiker - hans tro på musikens förmåga till transcendens är äkta. Den musik han lyssnar fram har sitt ursprung i en sällsam dimension bortom jaget, något som tillhör den pågående skapelsen - kanske det gudomliga? Det gör honom dock inte till världsfrånvänd mystiker. Om Anders Eliassons tanke- och idévärld kan framstå som minst sagt vittfamnande är han desto mer konkret i det kompositoriska hantverket. Utgångspunkten är alltid de "urceller" som han tidigt fann. De kan beskrivas som ett par modi*: ett doriskt, som kan beteckna något utomjordiskt - ett lydiskt som representerar det mänskliga. Genom ett envetet arbete med detta begränsade material och dess till synes oändliga utvecklingsmöjligheter växer musiken fram i skiftande yttre skepnad. Härigenom uppstår en tonalitet som är alldeles särartad och karaktäristisk samtidigt som den befinner sig i ständig förvandling. Symfoni nr 4 uruppfördes 2007 av Bayerska Radions symfoniorkester. Satserna bildar ett oavbrutet organiskt flöde där stämningar och känslolägen skiftar - ömsom våldsamt och hotfullt, ömsom avklarnat stilla. Skiftningarna kan associera till naturupplevelser med ständiga växlingar av landskapets karaktär, med det subtila spelet av ljus och skuggor eller av strid ström och lugna vattenspeglar. Flygelhornets solopartier skapar en sorts gläntor i tiden med ett märkligt förklarat ljus - tonsättaren har berättat att där anar han redan upprinnelsen till två nya symfonier: Verket pågår oavbrutet! BENGT EMIL JOHNSON *Äldre tiders typer av skalor


20 min



2007-11-15 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



ANDERS ELIASSON (1947-2013) SYMFONI NR 4 Allegro Adagio. Più mosso Con moto, minaccioso. Adagio (Satserna spelas utan avbrott) Att skapa musik har Anders Eliasson beskrivit som att komma i kontakt med "insidan av musiken - det är inte jag… men det finns ingen gräns mellan mig och musiken". För denne tonsättare gäller det att avlyssna eller avtäcka en universell musik som är inneboende i den allomfattande naturen där djupast sett alla förenas i en gemensam identitet. Hans övertygelse är att konsten, och särskilt musiken, kan överbrygga sådana begränsningar som tiden och rummet sätter upp i den vardagliga verkligheten. I den meningen kan man kalla honom romantiker - hans tro på musikens förmåga till transcendens är äkta. Den musik han lyssnar fram har sitt ursprung i en sällsam dimension bortom jaget, något som tillhör den pågående skapelsen - kanske det gudomliga? Det gör honom dock inte till världsfrånvänd mystiker. Om Anders Eliassons tanke- och idévärld kan framstå som minst sagt vittfamnande är han desto mer konkret i det kompositoriska hantverket. Utgångspunkten är alltid de "urceller" som han tidigt fann. De kan beskrivas som ett par modi*: ett doriskt, som kan beteckna något utomjordiskt - ett lydiskt som representerar det mänskliga. Genom ett envetet arbete med detta begränsade material och dess till synes oändliga utvecklingsmöjligheter växer musiken fram i skiftande yttre skepnad. Härigenom uppstår en tonalitet som är alldeles särartad och karaktäristisk samtidigt som den befinner sig i ständig förvandling. Symfoni nr 4 uruppfördes 2007 av Bayerska Radions symfoniorkester. Satserna bildar ett oavbrutet organiskt flöde där stämningar och känslolägen skiftar - ömsom våldsamt och hotfullt, ömsom avklarnat stilla. Skiftningarna kan associera till naturupplevelser med ständiga växlingar av landskapets karaktär, med det subtila spelet av ljus och skuggor eller av strid ström och lugna vattenspeglar. Flygelhornets solopartier skapar en sorts gläntor i tiden med ett märkligt förklarat ljus - tonsättaren har berättat att där anar han redan upprinnelsen till två nya symfonier: Verket pågår oavbrutet! BENGT EMIL JOHNSON *Äldre tiders typer av skalor


20 min



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!