Stäng
Meny

Arkiv

2 konserter

1994-04-29 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



RICHARD STRAUSS (1864-1949) EN ALPSYMFONI, OP 64 Natt · Soluppgång · Det bär uppför · Inträde i skogen · Vandring längs bäcken · Vid vattenfallet · Syn · På blomstrande fält · På betesängen · På irrvägar genom snåren · På glaciären · Farofyllda ögonblick · På toppen · Vision · Dimman nalkas · Solen förmörkas alltmer · Elegi · Lugn före stormen · Åska och storm, nedstigning · Solnedgång · Avslutning · Natt (Satserna spelas i en följd) Strauss överraskade när Alpsymfonin uruppfördes i Berlin 28 oktober 1915 med Hovkapellet i Dresden. Han antogs vid den tiden vara helt i operans våld. I stället fick man höra ett 50-minutersstycke för jätteorkester på (minst) 137 musiker, därav en fjärrorkester bakom estraden om tolv horn, två trumpeter och två tromboner; i övrigt ett överdåd med heckelfon (ett slags basoboe, också använd i Salome och Elektra), två eller helst fyra harpor, åtta kontrabasar, vind- och åskmaskin, koskällor, orgel och celesta. Styckets ursprung var att en 14-årig Strauss 1878 irrat bort sig vid en alpbestigning och först efter tolv timmar i regn och storm hittat hem. Dagen därpå beskrev han upplevelsen i musik för piano i "ett jättelikt tonmåleri efter Wagner". Men musiken skulle få andra dimensioner. De första skisserna skrevs Nietzsches dödsår 1900 som en symfonisk dikt kring den 34-årige bergsbestigaren och målaren Karl Stauffer-Bern som tog sitt liv 1891. Porträttet fick dock alltmer drag av Nietzsche, då Strauss 1902 utarbetade stycket till en fyrsatsig symfoni, "Antikrist, en alpsymfoni", efter Nietzsches provokativa skrift: Antichrist. Dess förord kan antyda vad som inspirerat Strauss: "En stark förkärlek för frågor ingen i dag har mod att ställa; modet till det förbjudna, förutbestämmelsen till labyrinten. En erfarenhet hämtad ur sju ensamheter. Nya öron för ny musik. Nya ögon för det mest avlägsna. Och viljan till en ekonomi i den stora stilen: att hålla sin kraft, sin begeistring samlad." Kanske lät denna "labyrintiska" tanke honom forma sin tondikt i 22 avsnitt då han 1910 under arbetet på Rosenkavaljeren tog upp arbetet igen för att i jämnt 100 dagars arbete över nyåret 1915 göra verket klart, i arbetspausen mellan andra och tredje akterna av Kvinnan utan skugga. Av hans anteckningar framgår att han ville gestalta en konstnärstragedi med programmet som formbildande underlag; "inte bara en beskrivning som ni tror", skrev han till Romain Rolland som bett honom stryka programmet, med tillägget: "Men tror ni verkligen en Paris-publik skulle vara mogen för en symfoni på tre kvart utan vägvisning?". Själv var Strauss stolt över sitt sista stora orkesterverk, där han sa sig äntligen ha lärt sig att instrumentera (sagt alltså av en som alltid betraktats som mästare i instrumentation). I fortsättningen bad han alltid att få dirigera Alpsymfonin när han inbjöds att framföra sig egen musik. Den klangliga utmaningen består. De fyra satser Strauss först tänkt sig omfattade 1) den lugna vandringen upp på berget, 2) en lantlig folkfest, 3) hans drömmar och oro, 4) en fuga om befrielse genom arbete. Vid omarbetningen 1911 beslöt han dock nöja sig med den ursprungliga första satsens innehåll. Verkets tragiska ton kom att accentueras av tidsstämningarna. Första världskriget hade redan brutit ut när stycket låg klart den 8 februari 1915. Rolf Haglund


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




1994-04-28 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



RICHARD STRAUSS (1864-1949) EN ALPSYMFONI, OP 64 Natt · Soluppgång · Det bär uppför · Inträde i skogen · Vandring längs bäcken · Vid vattenfallet · Syn · På blomstrande fält · På betesängen · På irrvägar genom snåren · På glaciären · Farofyllda ögonblick · På toppen · Vision · Dimman nalkas · Solen förmörkas alltmer · Elegi · Lugn före stormen · Åska och storm, nedstigning · Solnedgång · Avslutning · Natt (Satserna spelas i en följd) Strauss överraskade när Alpsymfonin uruppfördes i Berlin 28 oktober 1915 med Hovkapellet i Dresden. Han antogs vid den tiden vara helt i operans våld. I stället fick man höra ett 50-minutersstycke för jätteorkester på (minst) 137 musiker, därav en fjärrorkester bakom estraden om tolv horn, två trumpeter och två tromboner; i övrigt ett överdåd med heckelfon (ett slags basoboe, också använd i Salome och Elektra), två eller helst fyra harpor, åtta kontrabasar, vind- och åskmaskin, koskällor, orgel och celesta. Styckets ursprung var att en 14-årig Strauss 1878 irrat bort sig vid en alpbestigning och först efter tolv timmar i regn och storm hittat hem. Dagen därpå beskrev han upplevelsen i musik för piano i "ett jättelikt tonmåleri efter Wagner". Men musiken skulle få andra dimensioner. De första skisserna skrevs Nietzsches dödsår 1900 som en symfonisk dikt kring den 34-årige bergsbestigaren och målaren Karl Stauffer-Bern som tog sitt liv 1891. Porträttet fick dock alltmer drag av Nietzsche, då Strauss 1902 utarbetade stycket till en fyrsatsig symfoni, "Antikrist, en alpsymfoni", efter Nietzsches provokativa skrift: Antichrist. Dess förord kan antyda vad som inspirerat Strauss: "En stark förkärlek för frågor ingen i dag har mod att ställa; modet till det förbjudna, förutbestämmelsen till labyrinten. En erfarenhet hämtad ur sju ensamheter. Nya öron för ny musik. Nya ögon för det mest avlägsna. Och viljan till en ekonomi i den stora stilen: att hålla sin kraft, sin begeistring samlad." Kanske lät denna "labyrintiska" tanke honom forma sin tondikt i 22 avsnitt då han 1910 under arbetet på Rosenkavaljeren tog upp arbetet igen för att i jämnt 100 dagars arbete över nyåret 1915 göra verket klart, i arbetspausen mellan andra och tredje akterna av Kvinnan utan skugga. Av hans anteckningar framgår att han ville gestalta en konstnärstragedi med programmet som formbildande underlag; "inte bara en beskrivning som ni tror", skrev han till Romain Rolland som bett honom stryka programmet, med tillägget: "Men tror ni verkligen en Paris-publik skulle vara mogen för en symfoni på tre kvart utan vägvisning?". Själv var Strauss stolt över sitt sista stora orkesterverk, där han sa sig äntligen ha lärt sig att instrumentera (sagt alltså av en som alltid betraktats som mästare i instrumentation). I fortsättningen bad han alltid att få dirigera Alpsymfonin när han inbjöds att framföra sig egen musik. Den klangliga utmaningen består. De fyra satser Strauss först tänkt sig omfattade 1) den lugna vandringen upp på berget, 2) en lantlig folkfest, 3) hans drömmar och oro, 4) en fuga om befrielse genom arbete. Vid omarbetningen 1911 beslöt han dock nöja sig med den ursprungliga första satsens innehåll. Verkets tragiska ton kom att accentueras av tidsstämningarna. Första världskriget hade redan brutit ut när stycket låg klart den 8 februari 1915. Rolf Haglund


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!