Stäng
Meny

Arkiv

2 konserter

1996-10-24 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKONSERT NR 21 C-DUR K 467 "ELVIRA MADIGAN" Allegro maestoso Andante Allegro vivace assai 17 av Mozarts klaverkonserter kom till 1782-1786 när hans ekonomi var som bäst, det vill säga innan krig och andra omständigheter fick den musikglada överklassen att lämna Wien eller åtminstone dra åt svångremmen. Mozart uppträdde mest hemma hos adelsoch borgarfamiljer som en del av deras kvällsunderhållning. Offentliga konserter för betalande publik var bara lovliga under de tider då teatrarna hölls stängda av religiösa skäl. Under fastetiden 1785 var han rasande aktiv, så till den grad att pappa Leopold, som just då - för första och sista gången - gästade sin son i Wien, skrev till dottern att han blivit fullständigt utschasad av detta sanslösa storstadstempo med ständiga klavertransporter hit och dit. Wolfgang gav bland annat en serie abonnemangskonserter i en högst speciell lokal, Mehlgrube ("mjölgruvan, "mjöllagret"). Drygt 150 abonnenter betalade en souverin d'or var. Det täckte fyra gånger om Mozarts årshyra för den statuslägenhet han bebodde 1784-1787, den som numera är Mozart-museum. Vad han fick betala sina medmusikanter - "orkestern" - är inte bekant. Lokalen fick han billigt. Han var därtill gästartist på andras konserter i själva operahuset, Hofburg-Theater, och gav en egen konsert där 10 mars 1785 då han premiärspelade denna C-dur-konsert med en ensemble tillräckligt liten för att inte överrösta honom vid klaveret. Intäkter, enligt fadern, 559 Gulden. I annonsen stod det att han skulle improvisera på sitt stora Forte piano pedal, ett klaver som innehöll taster för fotspel kopplade till en extra uppsättning strängar under de andra. Mozart kunde alltså "leka organist" - utan några pipor. Pianokonserten ledde han nog från sitt vanliga Anton Walter-klaver; detta var ju före podiedirigenternas tid. Noter behövde han inga. Det var verkligen inget fel på Mozarts minne. Han spelade säkert med oavbrutet för att stötta ensemblen. Hans handskrivna partitur har överlevt. Där saknas ett och annat, eftersom han undvek att låta publicera konserten och alltså inte behövde komplettera sådant som han lämnat tomt i sin egen stämma, till exempel de fyra takterna före den långa drillen i första satsens takt nr 80. Några solokadenser skrev han ut åt syster Nannerl uppe i bergen men de har kommit bort på vägen. Mozarts klaverkonserter är saligen olika. I dennas första sats marscheras det en hel del. Helt stövelbefriat. Finalen är full av surpriser och mellansatsen skänker ett underbart växelspel mellan ljus och skugga. Så gick det 182 år från 1785. Bo Widerberg gjorde sin film om Elvira Madigan och hennes officer. Musikläggaren Lars Hagström valde brottstycken ur denna mellansats för att antyda parets lycka och deras samtidigt hopplösa läge. Även Mozart-frånvända besökare mötte - med sänkt gard i biomörkret - några takter stor musik. INGEMAR VON HEIJNE


SYMFONI NR 5 E-MOLL OP 64 Andante. Allegro con anima Andante cantabile, con alcuna licenza Valse: Allegro moderato Finale: Allegro maestoso. Allegro vivace Det var svårt för Pjotr Tjajkovskij att komponera den femte symfonin, hans näst sista, som till slut uruppfördes i S:t Petersburg i november 1888. Han kände ingen inspiration. Man får inte glömma att han höll på med andra verk vid samma tid, som den stora operan Spader dam uruppförd 1890. I ett brev till brodern Modest undrade han om han i själva verket gjort sitt vad gällde musikskapande. Allteftersom arbetet fortskred blev han mera hoppfull. Efter uruppförandet och publikens svala reaktion började han tvivla igen. Men när den därefter framfördes i Moskva och, efter några ändringar, i Hamburg i mars 1889 med tonsättaren själv som dirigent, kände han sig äntligen lugn och nöjd: "Musikerna tog till sig musiken mer och mer för varje speltillfälle och var riktigt entusiastiska på de sista repetitionerna och konserten. Jag tycker om den igen." Femte symfonin är liksom den fjärde en "ödessymfoni" enligt Tjajkovskij själv. Men i den fjärde, som skrevs elva år tidigare, hade han bara ibland använt ett ledmotiv som han beskriver för brevväninnan Nadezjda von Meck: "Det representerar ödet, den oundvikliga makt som gäckar vår längtan efter lyckan…". I femte symfonin går han längre. Här finns "ödesmotivet" i varje sats i olika former. Till en början dovt och tragiskt i låga klarinetter, fagotter och stråkar. Så följer ett rastlöst tema i allegrotempo. Tjajkovskij beskriver det som "tvivel, klagan, föraningar". Men ett valstema bryter optimistiskt. En lyrisk melodi i hornstämman inleder andra satsen åtföljt av ett oboetema, "som en stråle av ljus", även utvecklat i klarinett, fagott och stråkar. Det blir en kamp mellan detta ljusa och det hotfulla ödestemat. I tredje satsen fortsätter Tjajkovskij med en nästan naiv vals i hela orkestern i stället för ett sedvanligt scherzo. Korta, hetsiga toner avbryter. I sista takterna dyker ödesmotivet upp svagt och kusligt. I finalsatsen sker ett slags apoteos. Ödesmotivet omvandlas till en stolt och heroisk marsch som återkommer genom satsen i varierande form med avbrott för snabba, dramatiska avsnitt. Denna triumfmarsch förkroppsligar dock enligt tonsättaren en "fullständig kapitulation inför ödet eller försynens outgrundliga styrning". Kanske var det ödet som till sist gav Tjajkovskij "nycklarna" till denna hans känsloladdade, personliga och spännande symfoni. Efter bara några få framföranden ansågs den vara ett av hans mest betydande orkesterverk. Och det gäller än idag. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Den österrikiske dirigenten Manfred Honeck är sedan 2008 Music Director för Pittsburgh Symphony Orchestra. Dirigent och orkester hyllas genomgående för sina framträdanden både i hemstaden och utomlands. De framträder på de stora internationella scenerna och festivalerna, bland dem BBC Proms, Musikfest Berlin, Luzerns festspel, musikfestivalen i Rheingau samt Lincoln Center och Carnegie Hall. 2012 framträdde de en vecka i Musikverein i Wien och återvände senare dit för tre konserter. Sommaren 2017 besökte de Europas ledande festivaler. Manfred Honeck och Pittsburgh Symphony Orchestra har gjort en rad framgångsrika inspelningar för skivbolagen Reference Recordings och Exton, bland annat symfonier av Bruckner (nr 4), Beethoven (nr 5 & 7) och senast Tjajkovskij (nr 6) som fått strålande recensioner. Manfred Honeck var 2000-2006 chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester och har i två treåriga perioder varit förste gästdirigent för Tjeckiska filharmonin. 2007-2011 var han chefdirigent vid Stuttgarts statsopera där han ledde premiärer av ett flertal operor, bland dem Berlioz Trojanerna, Verdis Aida, Mozarts Idomeneo, Richard Strauss Rosenkavaljeren, Poulencs Karmelitsystrarna och Wagners Lohengrin. Som gästdirigent har han samarbetat med flera av världens ledande orkestrar: Bayerska Radions symfoniorkester, Gewandhausorkestern i Leipzig, Staatskapelle Dresden, Concertgebouworkestern, London Symphony Orchestra, Wiens filharmoniker, Cleveland Orchestra, New York Philharmonic Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, Boston Symphony Orchestra och Philadelphia Orchestra. Manfred Honecks framgångsrika debut med Berlins filharmoniker resulterade i en Dvorák-inspelning med Anne-Sophie Mutter. Denna säsong fortsätter han sina regelbundna samarbeten med orkestrarna i Bamberg, Stockholm, Oslo, Prag och Rom. Manfred Honeck har tidigare dirigerat Göteborgs Symfoniker vid 26 konserter, inklusive gästspel med Griegs Peer Gynt i Salzburg och London år 2001. Senaste konserten var 2016 då han dirigerade musik av Schnittke, Mozart och Tjajkovskij.



1996-10-23 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKONSERT NR 21 C-DUR K 467 "ELVIRA MADIGAN" Allegro maestoso Andante Allegro vivace assai 17 av Mozarts klaverkonserter kom till 1782-1786 när hans ekonomi var som bäst, det vill säga innan krig och andra omständigheter fick den musikglada överklassen att lämna Wien eller åtminstone dra åt svångremmen. Mozart uppträdde mest hemma hos adelsoch borgarfamiljer som en del av deras kvällsunderhållning. Offentliga konserter för betalande publik var bara lovliga under de tider då teatrarna hölls stängda av religiösa skäl. Under fastetiden 1785 var han rasande aktiv, så till den grad att pappa Leopold, som just då - för första och sista gången - gästade sin son i Wien, skrev till dottern att han blivit fullständigt utschasad av detta sanslösa storstadstempo med ständiga klavertransporter hit och dit. Wolfgang gav bland annat en serie abonnemangskonserter i en högst speciell lokal, Mehlgrube ("mjölgruvan, "mjöllagret"). Drygt 150 abonnenter betalade en souverin d'or var. Det täckte fyra gånger om Mozarts årshyra för den statuslägenhet han bebodde 1784-1787, den som numera är Mozart-museum. Vad han fick betala sina medmusikanter - "orkestern" - är inte bekant. Lokalen fick han billigt. Han var därtill gästartist på andras konserter i själva operahuset, Hofburg-Theater, och gav en egen konsert där 10 mars 1785 då han premiärspelade denna C-dur-konsert med en ensemble tillräckligt liten för att inte överrösta honom vid klaveret. Intäkter, enligt fadern, 559 Gulden. I annonsen stod det att han skulle improvisera på sitt stora Forte piano pedal, ett klaver som innehöll taster för fotspel kopplade till en extra uppsättning strängar under de andra. Mozart kunde alltså "leka organist" - utan några pipor. Pianokonserten ledde han nog från sitt vanliga Anton Walter-klaver; detta var ju före podiedirigenternas tid. Noter behövde han inga. Det var verkligen inget fel på Mozarts minne. Han spelade säkert med oavbrutet för att stötta ensemblen. Hans handskrivna partitur har överlevt. Där saknas ett och annat, eftersom han undvek att låta publicera konserten och alltså inte behövde komplettera sådant som han lämnat tomt i sin egen stämma, till exempel de fyra takterna före den långa drillen i första satsens takt nr 80. Några solokadenser skrev han ut åt syster Nannerl uppe i bergen men de har kommit bort på vägen. Mozarts klaverkonserter är saligen olika. I dennas första sats marscheras det en hel del. Helt stövelbefriat. Finalen är full av surpriser och mellansatsen skänker ett underbart växelspel mellan ljus och skugga. Så gick det 182 år från 1785. Bo Widerberg gjorde sin film om Elvira Madigan och hennes officer. Musikläggaren Lars Hagström valde brottstycken ur denna mellansats för att antyda parets lycka och deras samtidigt hopplösa läge. Även Mozart-frånvända besökare mötte - med sänkt gard i biomörkret - några takter stor musik. INGEMAR VON HEIJNE


SYMFONI NR 5 E-MOLL OP 64 Andante. Allegro con anima Andante cantabile, con alcuna licenza Valse: Allegro moderato Finale: Allegro maestoso. Allegro vivace Det var svårt för Pjotr Tjajkovskij att komponera den femte symfonin, hans näst sista, som till slut uruppfördes i S:t Petersburg i november 1888. Han kände ingen inspiration. Man får inte glömma att han höll på med andra verk vid samma tid, som den stora operan Spader dam uruppförd 1890. I ett brev till brodern Modest undrade han om han i själva verket gjort sitt vad gällde musikskapande. Allteftersom arbetet fortskred blev han mera hoppfull. Efter uruppförandet och publikens svala reaktion började han tvivla igen. Men när den därefter framfördes i Moskva och, efter några ändringar, i Hamburg i mars 1889 med tonsättaren själv som dirigent, kände han sig äntligen lugn och nöjd: "Musikerna tog till sig musiken mer och mer för varje speltillfälle och var riktigt entusiastiska på de sista repetitionerna och konserten. Jag tycker om den igen." Femte symfonin är liksom den fjärde en "ödessymfoni" enligt Tjajkovskij själv. Men i den fjärde, som skrevs elva år tidigare, hade han bara ibland använt ett ledmotiv som han beskriver för brevväninnan Nadezjda von Meck: "Det representerar ödet, den oundvikliga makt som gäckar vår längtan efter lyckan…". I femte symfonin går han längre. Här finns "ödesmotivet" i varje sats i olika former. Till en början dovt och tragiskt i låga klarinetter, fagotter och stråkar. Så följer ett rastlöst tema i allegrotempo. Tjajkovskij beskriver det som "tvivel, klagan, föraningar". Men ett valstema bryter optimistiskt. En lyrisk melodi i hornstämman inleder andra satsen åtföljt av ett oboetema, "som en stråle av ljus", även utvecklat i klarinett, fagott och stråkar. Det blir en kamp mellan detta ljusa och det hotfulla ödestemat. I tredje satsen fortsätter Tjajkovskij med en nästan naiv vals i hela orkestern i stället för ett sedvanligt scherzo. Korta, hetsiga toner avbryter. I sista takterna dyker ödesmotivet upp svagt och kusligt. I finalsatsen sker ett slags apoteos. Ödesmotivet omvandlas till en stolt och heroisk marsch som återkommer genom satsen i varierande form med avbrott för snabba, dramatiska avsnitt. Denna triumfmarsch förkroppsligar dock enligt tonsättaren en "fullständig kapitulation inför ödet eller försynens outgrundliga styrning". Kanske var det ödet som till sist gav Tjajkovskij "nycklarna" till denna hans känsloladdade, personliga och spännande symfoni. Efter bara några få framföranden ansågs den vara ett av hans mest betydande orkesterverk. Och det gäller än idag. GUNILLA PETERSÉN


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Den österrikiske dirigenten Manfred Honeck är sedan 2008 Music Director för Pittsburgh Symphony Orchestra. Dirigent och orkester hyllas genomgående för sina framträdanden både i hemstaden och utomlands. De framträder på de stora internationella scenerna och festivalerna, bland dem BBC Proms, Musikfest Berlin, Luzerns festspel, musikfestivalen i Rheingau samt Lincoln Center och Carnegie Hall. 2012 framträdde de en vecka i Musikverein i Wien och återvände senare dit för tre konserter. Sommaren 2017 besökte de Europas ledande festivaler. Manfred Honeck och Pittsburgh Symphony Orchestra har gjort en rad framgångsrika inspelningar för skivbolagen Reference Recordings och Exton, bland annat symfonier av Bruckner (nr 4), Beethoven (nr 5 & 7) och senast Tjajkovskij (nr 6) som fått strålande recensioner. Manfred Honeck var 2000-2006 chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester och har i två treåriga perioder varit förste gästdirigent för Tjeckiska filharmonin. 2007-2011 var han chefdirigent vid Stuttgarts statsopera där han ledde premiärer av ett flertal operor, bland dem Berlioz Trojanerna, Verdis Aida, Mozarts Idomeneo, Richard Strauss Rosenkavaljeren, Poulencs Karmelitsystrarna och Wagners Lohengrin. Som gästdirigent har han samarbetat med flera av världens ledande orkestrar: Bayerska Radions symfoniorkester, Gewandhausorkestern i Leipzig, Staatskapelle Dresden, Concertgebouworkestern, London Symphony Orchestra, Wiens filharmoniker, Cleveland Orchestra, New York Philharmonic Orchestra, Chicago Symphony Orchestra, Boston Symphony Orchestra och Philadelphia Orchestra. Manfred Honecks framgångsrika debut med Berlins filharmoniker resulterade i en Dvorák-inspelning med Anne-Sophie Mutter. Denna säsong fortsätter han sina regelbundna samarbeten med orkestrarna i Bamberg, Stockholm, Oslo, Prag och Rom. Manfred Honeck har tidigare dirigerat Göteborgs Symfoniker vid 26 konserter, inklusive gästspel med Griegs Peer Gynt i Salzburg och London år 2001. Senaste konserten var 2016 då han dirigerade musik av Schnittke, Mozart och Tjajkovskij.



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!