Stäng
Meny

Arkiv

22 konserter

2020-04-26 18:00

Program


GEORG FRIEDRICH HÄNDEL (1685-1759) HARPKONSERT B-DUR OP 4:6 Andante. Allegro Larghetto Allegro moderato Händel samlade sina sex orgelkonserter i opus 4 och han skrev dem för att sats för sats spelas under pauserna i sina omfattande oratorier. Händel var då ofta själv solist vid orgeln där han också sägs ha improviserat en inledning till varje sats. Sedan han mot ålderns höst blivit blind spelade han dem ur minnet. Konserterna publicerades 1738 men hade då redan spelats under några år. Den sjätte konserten går i B-dur, och har en lite mer speciell historia. Händel har i flera av sina stora vokalverk också tagit med en harpa i orkestern, ett instrument vars klang han uppskattade. Många har menat att konserten op 4:6 från början var tänkt som en konsert för harpa och att han först senare gjorde en orgelversion när det var dags att lämna till tryck. I alla händelser spelades konserten första gången under ett framförande av Händels oratorium Alexander's Feast i februari 1736, och i det verket har sångaren och lyraspelaren Timotheus en så stor roll att han kan ha fått Händel road av att komponera sin konsert. Solist vid premiären var den walesiske harpisten William Powell och det var då troligen en lite enklare Welsh harp som kom till användning. STIG JACOBSSON


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KONSERT FÖR FLÖJT OCH HARPA C-DUR K 504 Allegro Andantino Rondeau: Allegro Den tjugotvåårige Mozarts andra resa till Paris 1778 blev långt ifrån en så storslagen triumf som sexåringens första resa dit. Han hade svårt att få annat än bagatellartade uppdrag av aristokratin och han vägrades alltför ofta betalning för de lektioner han gav. En herr Le Gros beställde verk av honom som denne sedan inte godkände - och dessa stycken har sedan dess till största delen varit försvunna. Men det fanns även positiva inslag. En av dem som verkligen gynnade Mozart var greven de Guines, som tidigare varit fransk ambassadör i England. Mozart skrev hem till pappa Leopold att greven "spelar flöjt ojämförligt och hans dotter… spelar harpa magnifikt. Hon har stor begåvning och genialitet, och framförallt ett ojämförligt minne så hon kan spela alla sina stycken, faktiskt omkring 200, utantill." För far och dotter skrev Mozart sin härliga konsert för flöjt och harpa, och han höll den i den ljusaste av tonarter, C-dur. Han skrev den så att solisterna framhävs mot den genomskinliga orkestersatsen. Det är en ambitiös konsert, närmare en sinfonia concertante än en vanlig solokonsert. Kanske saknar man något av Mozarts djupsinne men å andra sidan får vi stor elegans och en hel värld av melodiska infall. STIG JACOBSSON


25 min


LUCIANO BERIO (1925-2003) SEQUENZA II Italienaren Luciano Berio undersökte i sin långa serie sekvenser med vetenskapsmannens noggrannhet och iver olika instruments klangliga möjligheter - och nya sätt att spel på - vilket ofta också innebar att han fick hitta på nya sätt att skriva noter på. Han använde för- visso inte bara de vanligaste orkesterinstrumenten, utan även damröst, gitarr och ackordeon. Mellan 1958 och 1995 skrev han 13 sådana verk. Sequenza II skrevs 1963 för harpa och Berio har själv som ett slags motto skrivit: "Jag har hört rader av färgklanger, muskulöst aggressiva: jag har hört ditt råa och stränga ljud." Det är ju ord som inte vanligtvis brukar förknippas med harpa, men Berio ville befria harpan från impressionismens dimmor och begränsningar. Stycket skrevs för harpisten Francis Pierre. STIG JACOBSSON


HENRIETTE RENIÉ (1875-1956) CONTEMPLATION Henriette Renié var en enastående fransk musiker som mycket tidigt började spela harpa. När hon var elva år vann hon Pariskonservatoriets första pris med ett spel som under lång tid talades om som något av det mest storartade som hörts i konservatoriets historia. Och redan i tolvårsåldern undervisade hon själv elever, mycket äldre än hon själv. Hela livet tog hon emot privatelever, såg till att de fick bra instrument och undervisade dem gratis om de inte kunde betala. En av hennes många berömda elever var Harpo Marx. Det officiella musiklivet negligerade henne under större delen av livet, men mot slutet tilldelades hon hederslegionen. Hon ägnade sig mycket åt välgörenhet men levde själv på svältgränsen. Hon studerade komposition för bland andra Jules Massenet, och kom att komponera en hel del för sitt eget instrument, mest solostycken men också en uppskattad harpkonsert. Ett av hennes mest populära verk för ensam harpa är Contemplation, skrivet redan 1898. Ett drömskt och lekfullt stycke i gränslandet mellan romantik och impressionism, komponerat med den säkra känsla för instrumentet som endast en virtuos musiker mäktar med - där maximalt konstnärligt uttryck nås med renaste, enklaste medel. STIG JACOBSSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON


Medverkande



Anders Jonhäll Flöjt och traversflöjt


Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Ragnar Arnberg Klarinett


Kennet Bohman Klassisk oboe


Per Bengtsson Klassisk oboe




Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


2020-04-25 16:00 Kulturbruket på Dal, Mellerud

Program


GEORG FRIEDRICH HÄNDEL (1685-1759) HARPKONSERT B-DUR OP 4:6 Andante. Allegro Larghetto Allegro moderato Händel samlade sina sex orgelkonserter i opus 4 och han skrev dem för att sats för sats spelas under pauserna i sina omfattande oratorier. Händel var då ofta själv solist vid orgeln där han också sägs ha improviserat en inledning till varje sats. Sedan han mot ålderns höst blivit blind spelade han dem ur minnet. Konserterna publicerades 1738 men hade då redan spelats under några år. Den sjätte konserten går i B-dur, och har en lite mer speciell historia. Händel har i flera av sina stora vokalverk också tagit med en harpa i orkestern, ett instrument vars klang han uppskattade. Många har menat att konserten op 4:6 från början var tänkt som en konsert för harpa och att han först senare gjorde en orgelversion när det var dags att lämna till tryck. I alla händelser spelades konserten första gången under ett framförande av Händels oratorium Alexander's Feast i februari 1736, och i det verket har sångaren och lyraspelaren Timotheus en så stor roll att han kan ha fått Händel road av att komponera sin konsert. Solist vid premiären var den walesiske harpisten William Powell och det var då troligen en lite enklare Welsh harp som kom till användning. STIG JACOBSSON


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KONSERT FÖR FLÖJT OCH HARPA C-DUR K 504 Allegro Andantino Rondeau: Allegro Den tjugotvåårige Mozarts andra resa till Paris 1778 blev långt ifrån en så storslagen triumf som sexåringens första resa dit. Han hade svårt att få annat än bagatellartade uppdrag av aristokratin och han vägrades alltför ofta betalning för de lektioner han gav. En herr Le Gros beställde verk av honom som denne sedan inte godkände - och dessa stycken har sedan dess till största delen varit försvunna. Men det fanns även positiva inslag. En av dem som verkligen gynnade Mozart var greven de Guines, som tidigare varit fransk ambassadör i England. Mozart skrev hem till pappa Leopold att greven "spelar flöjt ojämförligt och hans dotter… spelar harpa magnifikt. Hon har stor begåvning och genialitet, och framförallt ett ojämförligt minne så hon kan spela alla sina stycken, faktiskt omkring 200, utantill." För far och dotter skrev Mozart sin härliga konsert för flöjt och harpa, och han höll den i den ljusaste av tonarter, C-dur. Han skrev den så att solisterna framhävs mot den genomskinliga orkestersatsen. Det är en ambitiös konsert, närmare en sinfonia concertante än en vanlig solokonsert. Kanske saknar man något av Mozarts djupsinne men å andra sidan får vi stor elegans och en hel värld av melodiska infall. STIG JACOBSSON


25 min


LUCIANO BERIO (1925-2003) SEQUENZA II Italienaren Luciano Berio undersökte i sin långa serie sekvenser med vetenskapsmannens noggrannhet och iver olika instruments klangliga möjligheter - och nya sätt att spel på - vilket ofta också innebar att han fick hitta på nya sätt att skriva noter på. Han använde för- visso inte bara de vanligaste orkesterinstrumenten, utan även damröst, gitarr och ackordeon. Mellan 1958 och 1995 skrev han 13 sådana verk. Sequenza II skrevs 1963 för harpa och Berio har själv som ett slags motto skrivit: "Jag har hört rader av färgklanger, muskulöst aggressiva: jag har hört ditt råa och stränga ljud." Det är ju ord som inte vanligtvis brukar förknippas med harpa, men Berio ville befria harpan från impressionismens dimmor och begränsningar. Stycket skrevs för harpisten Francis Pierre. STIG JACOBSSON


HENRIETTE RENIÉ (1875-1956) CONTEMPLATION Henriette Renié var en enastående fransk musiker som mycket tidigt började spela harpa. När hon var elva år vann hon Pariskonservatoriets första pris med ett spel som under lång tid talades om som något av det mest storartade som hörts i konservatoriets historia. Och redan i tolvårsåldern undervisade hon själv elever, mycket äldre än hon själv. Hela livet tog hon emot privatelever, såg till att de fick bra instrument och undervisade dem gratis om de inte kunde betala. En av hennes många berömda elever var Harpo Marx. Det officiella musiklivet negligerade henne under större delen av livet, men mot slutet tilldelades hon hederslegionen. Hon ägnade sig mycket åt välgörenhet men levde själv på svältgränsen. Hon studerade komposition för bland andra Jules Massenet, och kom att komponera en hel del för sitt eget instrument, mest solostycken men också en uppskattad harpkonsert. Ett av hennes mest populära verk för ensam harpa är Contemplation, skrivet redan 1898. Ett drömskt och lekfullt stycke i gränslandet mellan romantik och impressionism, komponerat med den säkra känsla för instrumentet som endast en virtuos musiker mäktar med - där maximalt konstnärligt uttryck nås med renaste, enklaste medel. STIG JACOBSSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON


Medverkande










Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


2020-04-24 19:00 Nordiska Akvarellmuseet

Program


GEORG FRIEDRICH HÄNDEL (1685-1759) HARPKONSERT B-DUR OP 4:6 Andante. Allegro Larghetto Allegro moderato Händel samlade sina sex orgelkonserter i opus 4 och han skrev dem för att sats för sats spelas under pauserna i sina omfattande oratorier. Händel var då ofta själv solist vid orgeln där han också sägs ha improviserat en inledning till varje sats. Sedan han mot ålderns höst blivit blind spelade han dem ur minnet. Konserterna publicerades 1738 men hade då redan spelats under några år. Den sjätte konserten går i B-dur, och har en lite mer speciell historia. Händel har i flera av sina stora vokalverk också tagit med en harpa i orkestern, ett instrument vars klang han uppskattade. Många har menat att konserten op 4:6 från början var tänkt som en konsert för harpa och att han först senare gjorde en orgelversion när det var dags att lämna till tryck. I alla händelser spelades konserten första gången under ett framförande av Händels oratorium Alexander's Feast i februari 1736, och i det verket har sångaren och lyraspelaren Timotheus en så stor roll att han kan ha fått Händel road av att komponera sin konsert. Solist vid premiären var den walesiske harpisten William Powell och det var då troligen en lite enklare Welsh harp som kom till användning. STIG JACOBSSON


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KONSERT FÖR FLÖJT OCH HARPA C-DUR K 504 Allegro Andantino Rondeau: Allegro Den tjugotvåårige Mozarts andra resa till Paris 1778 blev långt ifrån en så storslagen triumf som sexåringens första resa dit. Han hade svårt att få annat än bagatellartade uppdrag av aristokratin och han vägrades alltför ofta betalning för de lektioner han gav. En herr Le Gros beställde verk av honom som denne sedan inte godkände - och dessa stycken har sedan dess till största delen varit försvunna. Men det fanns även positiva inslag. En av dem som verkligen gynnade Mozart var greven de Guines, som tidigare varit fransk ambassadör i England. Mozart skrev hem till pappa Leopold att greven "spelar flöjt ojämförligt och hans dotter… spelar harpa magnifikt. Hon har stor begåvning och genialitet, och framförallt ett ojämförligt minne så hon kan spela alla sina stycken, faktiskt omkring 200, utantill." För far och dotter skrev Mozart sin härliga konsert för flöjt och harpa, och han höll den i den ljusaste av tonarter, C-dur. Han skrev den så att solisterna framhävs mot den genomskinliga orkestersatsen. Det är en ambitiös konsert, närmare en sinfonia concertante än en vanlig solokonsert. Kanske saknar man något av Mozarts djupsinne men å andra sidan får vi stor elegans och en hel värld av melodiska infall. STIG JACOBSSON


25 min


LUCIANO BERIO (1925-2003) SEQUENZA II Italienaren Luciano Berio undersökte i sin långa serie sekvenser med vetenskapsmannens noggrannhet och iver olika instruments klangliga möjligheter - och nya sätt att spel på - vilket ofta också innebar att han fick hitta på nya sätt att skriva noter på. Han använde för- visso inte bara de vanligaste orkesterinstrumenten, utan även damröst, gitarr och ackordeon. Mellan 1958 och 1995 skrev han 13 sådana verk. Sequenza II skrevs 1963 för harpa och Berio har själv som ett slags motto skrivit: "Jag har hört rader av färgklanger, muskulöst aggressiva: jag har hört ditt råa och stränga ljud." Det är ju ord som inte vanligtvis brukar förknippas med harpa, men Berio ville befria harpan från impressionismens dimmor och begränsningar. Stycket skrevs för harpisten Francis Pierre. STIG JACOBSSON


HENRIETTE RENIÉ (1875-1956) CONTEMPLATION Henriette Renié var en enastående fransk musiker som mycket tidigt började spela harpa. När hon var elva år vann hon Pariskonservatoriets första pris med ett spel som under lång tid talades om som något av det mest storartade som hörts i konservatoriets historia. Och redan i tolvårsåldern undervisade hon själv elever, mycket äldre än hon själv. Hela livet tog hon emot privatelever, såg till att de fick bra instrument och undervisade dem gratis om de inte kunde betala. En av hennes många berömda elever var Harpo Marx. Det officiella musiklivet negligerade henne under större delen av livet, men mot slutet tilldelades hon hederslegionen. Hon ägnade sig mycket åt välgörenhet men levde själv på svältgränsen. Hon studerade komposition för bland andra Jules Massenet, och kom att komponera en hel del för sitt eget instrument, mest solostycken men också en uppskattad harpkonsert. Ett av hennes mest populära verk för ensam harpa är Contemplation, skrivet redan 1898. Ett drömskt och lekfullt stycke i gränslandet mellan romantik och impressionism, komponerat med den säkra känsla för instrumentet som endast en virtuos musiker mäktar med - där maximalt konstnärligt uttryck nås med renaste, enklaste medel. STIG JACOBSSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON


Medverkande



Anders Jonhäll Flöjt och traversflöjt


Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Ragnar Arnberg Klarinett


Kennet Bohman Klassisk oboe


Per Bengtsson Klassisk oboe




Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


2019-11-16 11:00 Götaplatsfoajén

2018-09-28 20:15 Garderobshallen

Medverkande





Norske Ernst Simon Glaser (f 1975) är solocellist i Göteborgs Symfoniker. Han har bland annat varit solist i Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis aura med dirigenten David Afkham (2012), inspelad på BIS), samt i Svendsens cellokonsert under ledning av Neeme Järvi (2015). Ernst Simon Glaser föddes i Ålesund och när han var sex år flyttade han med familjen till England där han växte upp. Efter avslutade studier för Ralph Kirshbaum i Manchester återvände han som 22-åring till Norge för att bli alternerande solocellist i Trondheim Symfoniorkester. Ernst Simon Glaser har också varit solocellist hos Den Norske Opera i tio år. Efter att ha utsetts till "Årets unga solist 2002" av Rikskonsertene i Norge spelade Ernst Simon Glaser in sin debut-cd med musik av Schubert och Schumann för skivbolaget Simax. 2004 erhöll han också Musikkens Venners debutantpris. Hans senaste inspelning innehåller konserter för cello och blåsorkester. Ernst Simon Glaser har samarbetat med en rad framstående musiker och dirigenter, bland dem Schlomo Mintz, Iskandar Widjaja, Leif Ove Andsnes, Nikolaj Znaider, Christian Zacharias och Liv Glaser. Som kammarmusiker och solist har han spelat med de flesta norska orkestrar samt framträtt i Europa, Kanada, Israel och Kina. Ernst Simon Glaser spelar på en cello av Francesco Ruggeri, byggd kring 1680, som lånats ut av det norska företaget Dextra Musica.



Tina Ljungkvist Piccolaflöjt





Cellisten Antonio Hallongren har blivit uppmärksammad i nationell och internationell press för sitt "ovanligt vackra och uttrycksfulla spel". Efter examen vid The Juilliard School i New York etablerade Antonio Hallongren en solo- och kammarmusikkarriär i USA där han bland annat utsågs till Artist in Residence hos Montgomery Symphony Orchestra och debuterade som solist i Carnegie Hall och Lincoln Center. Som kammarmusiker blir Antonio Hallongren regelbundet inbjuden till prestigefulla festivaler som Music@Menlo i Kalifornien och Kronbergfestivalen i Tyskland.








Sofia Mahan Trumpet






Eirik Ask Keyboards










Cellisten Antonio Hallongren har blivit uppmärksammad i nationell och internationell press för sitt "ovanligt vackra och uttrycksfulla spel". Efter examen vid The Juilliard School i New York etablerade Antonio Hallongren en solo- och kammarmusikkarriär i USA där han bland annat utsågs till Artist in Residence hos Montgomery Symphony Orchestra och debuterade som solist i Carnegie Hall och Lincoln Center. Som kammarmusiker blir Antonio Hallongren regelbundet inbjuden till prestigefulla festivaler som Music@Menlo i Kalifornien och Kronbergfestivalen i Tyskland.


Norske Ernst Simon Glaser (f 1975) är solocellist i Göteborgs Symfoniker. Han har bland annat varit solist i Tommie Haglunds cellokonsert Flaminis aura med dirigenten David Afkham (2012), inspelad på BIS), samt i Svendsens cellokonsert under ledning av Neeme Järvi (2015). Ernst Simon Glaser föddes i Ålesund och när han var sex år flyttade han med familjen till England där han växte upp. Efter avslutade studier för Ralph Kirshbaum i Manchester återvände han som 22-åring till Norge för att bli alternerande solocellist i Trondheim Symfoniorkester. Ernst Simon Glaser har också varit solocellist hos Den Norske Opera i tio år. Efter att ha utsetts till "Årets unga solist 2002" av Rikskonsertene i Norge spelade Ernst Simon Glaser in sin debut-cd med musik av Schubert och Schumann för skivbolaget Simax. 2004 erhöll han också Musikkens Venners debutantpris. Hans senaste inspelning innehåller konserter för cello och blåsorkester. Ernst Simon Glaser har samarbetat med en rad framstående musiker och dirigenter, bland dem Schlomo Mintz, Iskandar Widjaja, Leif Ove Andsnes, Nikolaj Znaider, Christian Zacharias och Liv Glaser. Som kammarmusiker och solist har han spelat med de flesta norska orkestrar samt framträtt i Europa, Kanada, Israel och Kina. Ernst Simon Glaser spelar på en cello av Francesco Ruggeri, byggd kring 1680, som lånats ut av det norska företaget Dextra Musica.





Olivia Bergdahl började sin scenpoetiska bana som tolvåring och blev något av svensk estradpoesis underbarn när hon 2007 vann svenska mästerskapen i Poetry Slam 17 år gammal, och samma år debuterade med diktsamlingen "Demo". Sedan dess har hon kommit fyra i VM i Poetry Slam, startat poesi- och stråkkvartettgruppen Olivias Poesiorkester, gett ut en skiva ("Eldorado"), en kritikerhyllad roman ("Efter Ekot"), startat den internationella spoken wordklubben Klubb Kontra med Oskar Hanska, varit konstnärlig handledare i projektet "Hembygd - någonstans i Sverige", i åratal skrivit krönikor i Göteborgs Posten, gjort många radioinhopp som huspoet, ett fåtal tv-inhopp, skrivit Tankar för dagen i P1, fått ett par stipendier, blivit årets västsvenska författare, fått Sveriges Radios novellpris, hållit i oräkneliga workshops och framförallt turnerat, turnerat, turnerat, hundratals, tusentals dagar. I Sverige, Norden, Europa, USA.


2017-11-25 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande



Justyna Jara Violin 1


Pierre Guis Violin 2





Violinisten Marja Inkinen Engström tog diplom i violinspel vid Sibelius-akademin (master of music för professor Tuomas Haapanen) och vid Utrechts konservatorium i Holland. Sandor Vegh, Chaim Taub och MiKyung Lee har betytt speciellt mycket för hennes musikaliska utveckling. Marja Inkinen Engström är sedan 1998 stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Hon är även medlem i Haga pianotrio, Göteborg Baroque och framträder ofta som kammarmusiker och solist. På Konserthuset har hon i kammarmusiksammanhang och som solist samarbetat med musiker som cellisterna Lynn Harrell och Daniel Müller-Schott, pianisten Christian Zacharias och altviolinisten Brett Dean samt kolleger i Symfonikerna. Sedan 2002 undervisar hon violin, orkesterspel och kammarmusik på Högskolan för scen och musik i Göteborg samt även på andra institutioner. Marja Inkinen Engström spelar på en Francesco Ruggieri från 1680 som ägs av Göteborgs Symfoniker.




Maria Forsström Mezzosopran

Mezzosopranen Maria Forsström är lika hemma i venetiansk barockmusik som i romanser och kabaretsånger, men har främst skapat sig ett namn i repertoar av wientonsättarna Mozart och Mahler. Hennes röst hyllas regelbundet av kritikerna, varav några har jämfört henne med nordiska föregångare som Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson. Maria gjorde sin professionella debut med dirigenten Teodor Currentzis orkester MusicaAeterna i rollen som Dorabella i Così fan tutte och medverkar på Currentzis hyllade inspelning av Figaros bröllop i rollen som Marcellina (Sony Classical). Hon har också framträtt med Mahler Chamber Orchestra under samme dirigent. Maria Forsström är ofta efterfrågad som solist i Mahlers orkestersånger samt liknande verk av Brahms, Britten, Ravel och Sibelius. Hon har en uppmärksammad koloraturteknik och hennes operarepertoar inkluderar roller som Carmen och Isabella i Italienskan i Alger. Hon har bland annat framträtt med Warszawafilharmonin, Orchestra d'Accademia di Santa Cecilia, Nagoya Philharmonic Orchestra, Helsingborgs Symfoniorkester, Svenska Kammarorkestern och sjöng altsolot i Gustav Mahlers Symfoni nr 3 med Malmö Symfoniker i maj i år."



2017-10-02 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande



Flöjtisten och stämledaren Håvard Lysebo har varit anställd i Göteborgs Symfoniker sedan 1997. Innan dess var han 1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester och han har även haft samma tjänst i Bergenfilharmonin under ett år. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.




2017-10-01 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande



Flöjtisten och stämledaren Håvard Lysebo har varit anställd i Göteborgs Symfoniker sedan 1997. Innan dess var han 1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester och han har även haft samma tjänst i Bergenfilharmonin under ett år. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.




2017-06-16 17:00 Stenhammarsalen

Program


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON



2017-04-29 11:00 Götaplatsfoajén

2016-11-26 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande



Sedan 2002 är Sara Trobäck förste konsertmästare i Göteborgs Symfoniker. Hon har studerat för Tibor Fülep på Musikhögskolan i Göteborg och för György Pauk på Royal Academy of Music i London. I samband med sin examenskonsert 2001 erhöll hon akademins prestigefyllda Professional Diploma och Dove-priset. Sara Trobäck har även deltagit i mästarkurser för Lord Yehudi Menuhin, Ruggiero Ricci och Joshua Bell och brittisk tv filmade ett spännande musikaliskt möte mellan henne och den ryske violinvirtuosen Maxim Vengerov. Som solist har hon bland annat framträtt med Göteborgs Symfoniker, Svenska kammarorkestern, Stockholm sinfonietta och Helsingborgs symfoniorkester. 2010 uruppförde hon en violinkonsert av Johannes Jansson som tillägnats henne och Göteborgs Symfoniker. Londondebuten skedde sommaren 1999 då hon framförde Tjajkovskijs violinkonsert med London Soloists i St Martin-in-the-Fields. Sara Trobäck har även konserterat i Skottland, Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal och Kina. 2002 bildade Sara tillsammans med solocellisten Claes Gunnarsson och pianisten Per Lundberg Trio Poseidon. Trion har spelat in två cd varav en med Göteborgs Symfoniker och Neeme Järvi, Beethovens trippelkonsert. Sara Trobäck spelar på en Giovanni Battista Guadagnini som lånas ut av Järnåkerfonden.







2016-11-06 18:00 Stenhammarsalen

Program


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON



25 min




2016-02-26 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Den dynamiska dirigenten Mei-Ann Chen är hängiven både på och utanför podiet. Hon är sedan 2011 chefdirigent för Chicago Sinfonietta och sedan 2016 för den sommarfestival som Taiwans Nationalorkester ordnar varje år. År 2015 var hon en av 30 personer som av Musical America ansågs höra till de mest inflytelserika i branschen. "När de talar lyssnar vi" skrev Musical America. Som en efterfrågad gästdirigent har hennes rykte och popularitet växt bland internationella orkestrar. Hon har på senare tid dirigerat Quebecs symfoniorkester, Nederländernas filharmoniker, Malmö symfoniorkester, Tammerfors filharmoniker, Houston Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra samt Taiwans båda nationalorkestrar i Taipei respektive Taichung. Tidigare har hon framträtt med orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, São Paulos symfoniorkester samt orkestrar i Danmark och Finland. Bland utmärkelser Mei-Ann Chen erhållit finns Helen M Thompson Award (2012) och Taki Concordia Fellowship (2007). Hon var den första kvinna som vann Nikolaj Malko-tävlingen i dirigering i Köpenhamn 2005. Mei-Ann Chen har varit biträdande dirigent för Atlanta Symphony, Baltimore Symphony och Oregon Symphony. 2002-2007 var hon chefdirigent för Portland Youth Philharmonic, och erhöll då bland annat en ASCAP Award för nyskapande programsättning och en Sunburst Award från Young Audiences för sina insatser som musikutbildare. Mei-Ann Chen föddes i Taiwan och flyttade till USA 1989. Hon tog masterexamen både i violinspel och dirigering och fortsatte sina studier för Kenneth Kiesler vid University of Michigan där hon erhöll sin doktorstitel i dirigering. Mei-Ann Chen har gästat Göteborgs Symfoniker två gånger, 2014 och 2016. Vid det senare tillfället dirigerade hon bland annat Rimskij-Korsakovs Scheherazade och Ginasteras harpkonsert med Symfonikernas Erik Groenestein-Hendriks som solist.



2016-02-25 19:00 Vara Konserthus

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Den dynamiska dirigenten Mei-Ann Chen är hängiven både på och utanför podiet. Hon är sedan 2011 chefdirigent för Chicago Sinfonietta och sedan 2016 för den sommarfestival som Taiwans Nationalorkester ordnar varje år. År 2015 var hon en av 30 personer som av Musical America ansågs höra till de mest inflytelserika i branschen. "När de talar lyssnar vi" skrev Musical America. Som en efterfrågad gästdirigent har hennes rykte och popularitet växt bland internationella orkestrar. Hon har på senare tid dirigerat Quebecs symfoniorkester, Nederländernas filharmoniker, Malmö symfoniorkester, Tammerfors filharmoniker, Houston Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra samt Taiwans båda nationalorkestrar i Taipei respektive Taichung. Tidigare har hon framträtt med orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, São Paulos symfoniorkester samt orkestrar i Danmark och Finland. Bland utmärkelser Mei-Ann Chen erhållit finns Helen M Thompson Award (2012) och Taki Concordia Fellowship (2007). Hon var den första kvinna som vann Nikolaj Malko-tävlingen i dirigering i Köpenhamn 2005. Mei-Ann Chen har varit biträdande dirigent för Atlanta Symphony, Baltimore Symphony och Oregon Symphony. 2002-2007 var hon chefdirigent för Portland Youth Philharmonic, och erhöll då bland annat en ASCAP Award för nyskapande programsättning och en Sunburst Award från Young Audiences för sina insatser som musikutbildare. Mei-Ann Chen föddes i Taiwan och flyttade till USA 1989. Hon tog masterexamen både i violinspel och dirigering och fortsatte sina studier för Kenneth Kiesler vid University of Michigan där hon erhöll sin doktorstitel i dirigering. Mei-Ann Chen har gästat Göteborgs Symfoniker två gånger, 2014 och 2016. Vid det senare tillfället dirigerade hon bland annat Rimskij-Korsakovs Scheherazade och Ginasteras harpkonsert med Symfonikernas Erik Groenestein-Hendriks som solist.



2015-12-05 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande



Mezzosopranen Maria Forsström är lika hemma i venetiansk barockmusik som i romanser och kabaretsånger, men har främst skapat sig ett namn i repertoar av wientonsättarna Mozart och Mahler. Hennes röst hyllas regelbundet av kritikerna, varav några har jämfört henne med nordiska föregångare som Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson. Maria gjorde sin professionella debut med dirigenten Teodor Currentzis orkester MusicaAeterna i rollen som Dorabella i Così fan tutte och medverkar på Currentzis hyllade inspelning av Figaros bröllop i rollen som Marcellina (Sony Classical). Hon har också framträtt med Mahler Chamber Orchestra under samme dirigent. Maria Forsström är ofta efterfrågad som solist i Mahlers orkestersånger samt liknande verk av Brahms, Britten, Ravel och Sibelius. Hon har en uppmärksammad koloraturteknik och hennes operarepertoar inkluderar roller som Carmen och Isabella i Italienskan i Alger. Hon har bland annat framträtt med Warszawafilharmonin, Orchestra d'Accademia di Santa Cecilia, Nagoya Philharmonic Orchestra, Helsingborgs Symfoniorkester, Svenska Kammarorkestern och sjöng altsolot i Gustav Mahlers Symfoni nr 3 med Malmö Symfoniker i maj i år."













2015-09-12 11:00 Götaplatsfoajén

2015-04-18 17:00 S:t Nikolai kyrka, Lidköping

2015-03-29 13:00 Bohusläns museum

2015-03-28 15:00 Årås Kvarn

2015-03-27 19:00 Kulturhuset Fregatten

2015-01-24 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande






Flöjtisten och stämledaren Håvard Lysebo har varit anställd i Göteborgs Symfoniker sedan 1997. Innan dess var han 1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester och han har även haft samma tjänst i Bergenfilharmonin under ett år. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.





2014-11-22 11:00 Götaplatsfoajén

Program


MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON





CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!