Stäng
Meny

Arkiv

5 konserter

2019-12-08 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Katija Dragojevic, mezzosopran, är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Opera Course på The Guildhall School of Music and Drama i London. Hon har framträtt på operahus som La Scala, Covent Garden, Theater an der Wien, Le Grand Théâtre de Genève, Semperoper i Dresden, Den Norske Opera, Nationaloperan i Helsingfors, Drottningholms Slottsteater och Stockholmsoperan samt vid festivalerna i Salzburg och Baden-Baden. Bland hennes roller kan nämnas Cherubino, Dorabella, Zerlina, Sesto och Idamante (samtliga Mozart), Xerxes (Händel) samt Carmen (Bizet). På film har hon porträtterat Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade film Juan baserad på Mozarts Don Giovanni. 2016 producerade och framförde Katija Dragojevic tillsammans med vokaltrion Tre Donne kammaroperan Föreställningen av Sven-David Sandström och Katarina Frostenson på Kungliga Operans Rotunda.


Lina Nyberg är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon är utbildad på Kungliga Musikhögskolan. Hon har under 25 års tid verkat som jazzsångerska och kompositör i Sverige men också turnerat mycket utomlands. Lina Nyberg har gjort 17 skivor som solist/producent/arrangör, allt från debuten med duoskivan Close (1994) med Esbjörn Svensson till senaste skivan Terrestrial (2017) med Norrlandsoperans symfoniorkester. Lina Nyberg har fått ett antal utmärkelser: Grammis för årets jazz 1995, Jazzkannan 2002, Sveriges Radio Jazzkatten 2011 (Årets jazzmusiker), Lars Gullin-stipendiet 2014 och Bert Levins stipendium 2014. Hon nominerades till Grammis 2017 och erhöll Gyllene skivan samma år. 2016 blev hon tilldelad Kungliga musikaliska akademins stora Jazzpris. Lina Nyberg är medlem i Föreningen Sveriges Tonsättare (FST) och även i SKAP.


Uppsala Kammarsolister består av Nils-Erik Sparf, violin/viola, Klara Hellgren, violin/viola, Bernt Lysell, violin/viola och Per Nyström, cello. Ensemblen förfogar över en gedigen repertoar som sträcker sig från barock till nutida musik och hyllas ofta för sina fantasifulla och personliga tolkningar. Uppsala Kammarsolister spelas även flitigt i Sveriges Radio P2. Ensemblens sammansättning av fyra likvärdiga stråksolister skapar en särskild flexibilitet och dynamik i det musikaliska uttrycket. Genom sin populära kammarmusikserie i Uppsala Konsert & Kongress intar ensemblen en särställning i Uppsalas musikliv.


Pianisten Johan Graden är en ny stjärna på den svenska jazzpianohimlen. I detta projekt passar han mycket väl då hans genrebredd är stor. De senaste åren har man kunnat höra honom i flera teatersammanhang, bland annat på Stockholms stadsteater och som ackompanjatör till så väl Rikard Wolff som Anne Sofie von Otter.


2018-05-05 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JENNIFER HIGDON (f 1962) Blue Cathedral Blå såsom himmelen… Dit alla möjligheter svingar sig. Katedraler… ett ställe för tankar, växande, andligt uttryck… och fungerande som en symbolisk port in och ut ur denna värld. Blått representerar alla möjligheter och rörelsernas framåtskridande. Katedraler representerar en plats för början, slut, ensamhet, kamratskap, eftertanke, kunskap och växande. När jag skrev detta stycke insåg jag att jag föreställde mig en resa genom en glaskatedral i himlen. Då väggarna var genomskinliga såg jag bilder av moln och blått utanför kyrkan. I min inre bild skulle lyssnaren träda in från det allra heligaste, sväva längs gången mellan kristallpelare och röra sig i ett kontemplativt tillstånd. De färgade fönstrens figurer skulle börja röra på sig i sången, sjungande en himmelsk musik. Lyssnaren skulle sväva genom gången och sakta stiga uppåt för att sedan fortsätta i allt högre hastighet, stigande mot ett väldigt innertak som öppnade sig mot himlen… under resans fortsättning ökade resenärens fart - flygande uppåt och framåt. Jag ville skapa en känsla av stillhet och rofylldhet i början, med en rörelse mot en känsla av jubel och en själens extatiska upprymdhet, som tonade samtidigt med den himmelska musiken. Så funderade jag när Curtis Institute of Music beställde ett verk av mig till skolans 75-årsfirande. Curtis är ett kunskapens hus - ett ställe att närma sig själens underbara uttryck som kommer genom musiken. Jag började skriva verket vid en brytpunkt i mitt liv och upptäckte att jag ställde frågan vad ett liv egentligen är. Jag hade nyligen förlorat min bror Andrew Blue och reflekterade över de underbara resor vi alla gör i våra liv, i möten med så många individer, både enskilt och gemensamt, då vi lär och utvecklas vid varje steg längs vägen. Detta stycke representerar uttrycket hos individen och gruppen… våra inre resor och platserna dit vår själ bär oss, läxorna vi lär oss, och tillväxten vi upplever. Som en hyllning till min bror har jag med solon för klarinett (det instrument han spelade) och flöjt (instrumentet jag spelar). Då jag är det äldre syskonet är det flöjten som inträder först i dialogen. I slutet av stycket fortsätter de två instrumenten dialogen men då är det flöjten som försvinner och klarinetten som fortsätter i den framskridande resan uppåt. Detta är en berättelse till minne av livet och färden genom kunskapens platser och delandet av den sång som kallas liv. Stycket beställdes och uruppfördes år 2000 av Curtis Institute of Music. JENNIFER HIGDON


MARIE SAMUELSSON (f 1956) AFRODITE - FRAGMENT AV SAPFO (KÄRLEKSTRILOGI NR 1) Afrodite - fragment av Sapfo är den första delen i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi, och är tillägnad den erotiska kärleken. Verket är en tonsättning för mezzosopran och orkester av fem korta strofer ur Sapfos diktning, bland dessa ett helt nytt fragment, den så kallade Kypris-dikten, som upptäcktes 2014. Verket är 21 minuter långt och här finns bland annat passager där orkestermusikerna viskande deklamerar texten. Afrodite - fragment av Sapfo uruppfördes den 11 mars 2016 av Katija Dragojevic och Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Daniel Blendulf. De övriga två delarna i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi är klarinettkonserten Ett nytt barn av oändlighet (tillägnad hennes två söner) som inspirerats av en diktstrof av Göran Sonnevi om kärleken mellan förälder och barn, och den avslutande delen Eroseffekt och solidaritet för kammarorkester där inspirationen hämtats från en artikel av George Katsiaficas som handlar om människors förmåga att gå kollektivt samman i solidarisk kärlek.


25 min


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Den dynamiska dirigenten Mei-Ann Chen är hängiven både på och utanför podiet. Hon är sedan 2011 chefdirigent för Chicago Sinfonietta och sedan 2016 för den sommarfestival som Taiwans Nationalorkester ordnar varje år. År 2015 var hon en av 30 personer som av Musical America ansågs höra till de mest inflytelserika i branschen. "När de talar lyssnar vi" skrev Musical America. Som en efterfrågad gästdirigent har hennes rykte och popularitet växt bland internationella orkestrar. Hon har på senare tid dirigerat Quebecs symfoniorkester, Nederländernas filharmoniker, Malmö symfoniorkester, Tammerfors filharmoniker, Houston Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra samt Taiwans båda nationalorkestrar i Taipei respektive Taichung. Tidigare har hon framträtt med orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, São Paulos symfoniorkester samt orkestrar i Danmark och Finland. Bland utmärkelser Mei-Ann Chen erhållit finns Helen M Thompson Award (2012) och Taki Concordia Fellowship (2007). Hon var den första kvinna som vann Nikolaj Malko-tävlingen i dirigering i Köpenhamn 2005. Mei-Ann Chen har varit biträdande dirigent för Atlanta Symphony, Baltimore Symphony och Oregon Symphony. 2002-2007 var hon chefdirigent för Portland Youth Philharmonic, och erhöll då bland annat en ASCAP Award för nyskapande programsättning och en Sunburst Award från Young Audiences för sina insatser som musikutbildare. Mei-Ann Chen föddes i Taiwan och flyttade till USA 1989. Hon tog masterexamen både i violinspel och dirigering och fortsatte sina studier för Kenneth Kiesler vid University of Michigan där hon erhöll sin doktorstitel i dirigering. Mei-Ann Chen har gästat Göteborgs Symfoniker två gånger, 2014 och 2016. Vid det senare tillfället dirigerade hon bland annat Rimskij-Korsakovs Scheherazade och Ginasteras harpkonsert med Symfonikernas Erik Groenestein-Hendriks som solist.


Katija Dragojevic Mezzosopran

Katija Dragojevic, mezzosopran, är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Opera Course på The Guildhall School of Music and Drama i London. Hon har framträtt på operahus som La Scala, Covent Garden, Theater an der Wien, Le Grand Théâtre de Genève, Semperoper i Dresden, Den Norske Opera, Nationaloperan i Helsingfors, Drottningholms Slottsteater och Stockholmsoperan samt vid festivalerna i Salzburg och Baden-Baden. Bland hennes roller kan nämnas Cherubino, Dorabella, Zerlina, Sesto och Idamante (samtliga Mozart), Xerxes (Händel) samt Carmen (Bizet). På film har hon porträtterat Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade film Juan baserad på Mozarts Don Giovanni. 2016 producerade och framförde Katija Dragojevic tillsammans med vokaltrion Tre Donne kammaroperan Föreställningen av Sven-David Sandström och Katarina Frostenson på Kungliga Operans Rotunda.


2018-05-04 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JENNIFER HIGDON (f 1962) Blue Cathedral Blå såsom himmelen… Dit alla möjligheter svingar sig. Katedraler… ett ställe för tankar, växande, andligt uttryck… och fungerande som en symbolisk port in och ut ur denna värld. Blått representerar alla möjligheter och rörelsernas framåtskridande. Katedraler representerar en plats för början, slut, ensamhet, kamratskap, eftertanke, kunskap och växande. När jag skrev detta stycke insåg jag att jag föreställde mig en resa genom en glaskatedral i himlen. Då väggarna var genomskinliga såg jag bilder av moln och blått utanför kyrkan. I min inre bild skulle lyssnaren träda in från det allra heligaste, sväva längs gången mellan kristallpelare och röra sig i ett kontemplativt tillstånd. De färgade fönstrens figurer skulle börja röra på sig i sången, sjungande en himmelsk musik. Lyssnaren skulle sväva genom gången och sakta stiga uppåt för att sedan fortsätta i allt högre hastighet, stigande mot ett väldigt innertak som öppnade sig mot himlen… under resans fortsättning ökade resenärens fart - flygande uppåt och framåt. Jag ville skapa en känsla av stillhet och rofylldhet i början, med en rörelse mot en känsla av jubel och en själens extatiska upprymdhet, som tonade samtidigt med den himmelska musiken. Så funderade jag när Curtis Institute of Music beställde ett verk av mig till skolans 75-årsfirande. Curtis är ett kunskapens hus - ett ställe att närma sig själens underbara uttryck som kommer genom musiken. Jag började skriva verket vid en brytpunkt i mitt liv och upptäckte att jag ställde frågan vad ett liv egentligen är. Jag hade nyligen förlorat min bror Andrew Blue och reflekterade över de underbara resor vi alla gör i våra liv, i möten med så många individer, både enskilt och gemensamt, då vi lär och utvecklas vid varje steg längs vägen. Detta stycke representerar uttrycket hos individen och gruppen… våra inre resor och platserna dit vår själ bär oss, läxorna vi lär oss, och tillväxten vi upplever. Som en hyllning till min bror har jag med solon för klarinett (det instrument han spelade) och flöjt (instrumentet jag spelar). Då jag är det äldre syskonet är det flöjten som inträder först i dialogen. I slutet av stycket fortsätter de två instrumenten dialogen men då är det flöjten som försvinner och klarinetten som fortsätter i den framskridande resan uppåt. Detta är en berättelse till minne av livet och färden genom kunskapens platser och delandet av den sång som kallas liv. Stycket beställdes och uruppfördes år 2000 av Curtis Institute of Music. JENNIFER HIGDON


MARIE SAMUELSSON (f 1956) AFRODITE - FRAGMENT AV SAPFO (KÄRLEKSTRILOGI NR 1) Afrodite - fragment av Sapfo är den första delen i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi, och är tillägnad den erotiska kärleken. Verket är en tonsättning för mezzosopran och orkester av fem korta strofer ur Sapfos diktning, bland dessa ett helt nytt fragment, den så kallade Kypris-dikten, som upptäcktes 2014. Verket är 21 minuter långt och här finns bland annat passager där orkestermusikerna viskande deklamerar texten. Afrodite - fragment av Sapfo uruppfördes den 11 mars 2016 av Katija Dragojevic och Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Daniel Blendulf. De övriga två delarna i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi är klarinettkonserten Ett nytt barn av oändlighet (tillägnad hennes två söner) som inspirerats av en diktstrof av Göran Sonnevi om kärleken mellan förälder och barn, och den avslutande delen Eroseffekt och solidaritet för kammarorkester där inspirationen hämtats från en artikel av George Katsiaficas som handlar om människors förmåga att gå kollektivt samman i solidarisk kärlek.


25 min


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Den dynamiska dirigenten Mei-Ann Chen är hängiven både på och utanför podiet. Hon är sedan 2011 chefdirigent för Chicago Sinfonietta och sedan 2016 för den sommarfestival som Taiwans Nationalorkester ordnar varje år. År 2015 var hon en av 30 personer som av Musical America ansågs höra till de mest inflytelserika i branschen. "När de talar lyssnar vi" skrev Musical America. Som en efterfrågad gästdirigent har hennes rykte och popularitet växt bland internationella orkestrar. Hon har på senare tid dirigerat Quebecs symfoniorkester, Nederländernas filharmoniker, Malmö symfoniorkester, Tammerfors filharmoniker, Houston Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra samt Taiwans båda nationalorkestrar i Taipei respektive Taichung. Tidigare har hon framträtt med orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, São Paulos symfoniorkester samt orkestrar i Danmark och Finland. Bland utmärkelser Mei-Ann Chen erhållit finns Helen M Thompson Award (2012) och Taki Concordia Fellowship (2007). Hon var den första kvinna som vann Nikolaj Malko-tävlingen i dirigering i Köpenhamn 2005. Mei-Ann Chen har varit biträdande dirigent för Atlanta Symphony, Baltimore Symphony och Oregon Symphony. 2002-2007 var hon chefdirigent för Portland Youth Philharmonic, och erhöll då bland annat en ASCAP Award för nyskapande programsättning och en Sunburst Award från Young Audiences för sina insatser som musikutbildare. Mei-Ann Chen föddes i Taiwan och flyttade till USA 1989. Hon tog masterexamen både i violinspel och dirigering och fortsatte sina studier för Kenneth Kiesler vid University of Michigan där hon erhöll sin doktorstitel i dirigering. Mei-Ann Chen har gästat Göteborgs Symfoniker två gånger, 2014 och 2016. Vid det senare tillfället dirigerade hon bland annat Rimskij-Korsakovs Scheherazade och Ginasteras harpkonsert med Symfonikernas Erik Groenestein-Hendriks som solist.


Katija Dragojevic Mezzosopran

Katija Dragojevic, mezzosopran, är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Opera Course på The Guildhall School of Music and Drama i London. Hon har framträtt på operahus som La Scala, Covent Garden, Theater an der Wien, Le Grand Théâtre de Genève, Semperoper i Dresden, Den Norske Opera, Nationaloperan i Helsingfors, Drottningholms Slottsteater och Stockholmsoperan samt vid festivalerna i Salzburg och Baden-Baden. Bland hennes roller kan nämnas Cherubino, Dorabella, Zerlina, Sesto och Idamante (samtliga Mozart), Xerxes (Händel) samt Carmen (Bizet). På film har hon porträtterat Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade film Juan baserad på Mozarts Don Giovanni. 2016 producerade och framförde Katija Dragojevic tillsammans med vokaltrion Tre Donne kammaroperan Föreställningen av Sven-David Sandström och Katarina Frostenson på Kungliga Operans Rotunda.


2016-10-22 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




25 min


WOLGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) REQUIEM D-MOLL K 626 Introitus Sequence Offertorium Sanctus Agnus dei Communion Hösten 1791. 6/9: premiär i Prag på kröningsoperan Titus mildhet. Mitten av september far Mozart hem till Wien. 30/9 leder han premiären på Trollflöjten. Oktober-november komponerar han klarinettkonserten och sitt sista frimurarstycke. Mitt uppe i all röran mår han allt sämre men måste ju ta itu med detta mystiskt beställda rekviem. Han börjar skriva de fyra sångstämmorna mitt på partitursidorna och orkesterbasen längst ner. Utöver detta bara en och annan antydan om orkesterns motiv runt omkring. Det vill säga första satsen fyller han i nästan fullständigt. När han kommer till Lacrymosa bryter han av någon anledning efter åtta takter och fortsätter till Offer-toriet. Där tar det slut, före Sanctus och Agnus Dei. Det finns i autograf en ofullbordad dubbelfuga: Amen, byggd över några toner från rekviets första sats. Den kan möjligen ha något att göra med detta språng ut ur Lacrymosa. 20 november blir Mozart sängliggande. Han rådgör om arbetet med eleven och hjälpredan Süssmaier - oklart hur detaljerat. Mozart dör natten till den femte december. Det blir en enkel ceremoni i Stefans-kyrkan nästa dag. Sedan förs Mozarts kista till den avlägsna kyrkogården och en omarkerad grav. Så brukade det gå till de här åren. Arma Constance - med nytt barn - får hjälp från många håll. Redan den 10 december lyckas man få till en minnesmässa i Mikaelikyrkan. Den kunde tydligen använda de två första satserna ur det ofullbordade verket. Det måste ha krävt snabbutskrifter för fyra kvalificerade sångare. Vad mera? Måste resten överlåtas på en driven organist? Süssmaier åtar sig att fullborda rekviet, han härmar Mozarts piktur. Constance låter göra en egen avskrift av hans version, som hon senare förstår att utnyttja till fullo: det första framförandet blir ingalunda ute hos den hemlige beställaren, en greve Wallsegg, (han som brukade skriva av musik han köpt och sedan göra gällande att den var hans egen.) Constance levde 50 år till. Hon berättade gärna om salig maken. Något litet av detta har vidarebefordrats till eftervärlden - plus ett förfalskat, synnerligen "försvunnet" brev, tillverkat många år efter hans död. I dessa källor kan man bland annat läsa om Mozarts förgiftningsskräck och hans känsla av att skriva på sitt eget rekviem. Rätt mänskligt med en smula vidskepelse med tanke på omständigheterna, kan jag tycka… En utmärkt hjälpare fann Constance i den danske diplomaten Nissen som var en riktig skrivkarl. Det behöver hon sannerligen i förhandlingarna med olika förlag. Det låg ju fullt med otryckta noter i våningen. Vännen Abbé Stadler ordnade upp dem åt henne. År 1800 ville Breitkopf & Härtel ge ut rekviet. Süssmaier skrev och sade som det var. De struntade i honom förstås. Constance var kanske heller inte så angelägen om att sanningen skulle komma ut. Förvirringen kring vem som skrivit vad, och varför, och på vilket papper, kom att vara nästan ett halvsekel. På senare år har somliga velat förbättra Süssmaiers arbete. Nya lösningar kommer då och då. Det tycks aldrig vilja bli någon "evig vila" kring detta rekviem… INGEMAR VON HEIJNE


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan flera år hör Simone Young till vår tids mer betydande dirigenter. Hon studerade i hemstaden Sydney och visade sådan begåvning att hon erhöll ett stipendium för studier vid Kölnoperan där hon snart framträdde som kapellmästare. Därefter engagerades hon vid Staatsoper unter den Linden i Berlin av Daniel Barenboim. Vid samma tid grundlade hon också en internationell karriär som inom några år förde henne till världens ledande operahus och symfoniorkestrar. 2001-2003 var hon chefdirigent för Australiensiska operan och dirigerade både i Sydneys och Melbournes operahus. 1998-2002 var hon chefdirigent för Bergens filharmoniska orkester och 2007-2012 förste gästdirigent för Gulbenkianorkestern i Lissabon. 2005-2015 var hon chefdirigent för statsoperan i Hamburg och för Hamburgs filharmoniker, en uppgift som tog det mesta av hennes tid i anspråk. Hon dirigerade en bred repertoar med musik från Mozart, Verdi, Puccini, Wagner och Richard Strauss till Hindemith, Britten och Henze. Tyska uruppföranden och världspremiärer förekom regelbundet under hennes tid i Hamburg. Efter att ha fullbordat sitt tioåriga åtagande i Hamburg är Simone Young en regelbunden gästdirigent vid operahusen i München, Berlin, Wien, Dresden och Zürich. Under sin karriär har Simone Young samarbetat med ledande orkestrar som Wiens och Berlins filharmoniker, London Philharmonic Orchestra och New York Philharmonic Orchestra. Bland aktuella orkesterengagemang finns framträdanden med Wiens symfoniker, Lausannes kammarorkester, Cincinnati Symphony Orchestra, Dresdens filharmoniker och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin. Bland hennes många inspelningar finns Bruckners symfonier i originalversion, Brahms symfonier och symfonier av Mahler (Oehms Classics) samt dvd-utgåvor av Pfitzners Palestrina och Poulencs Karmelitsystrarna.


Göteborgs Symfoniska Kör firade nyligen sitt 100-årsjubileum. Kören grundades 1917 av Elsa Stenhammar med stöd av orkesterföreningens ordförande Peter Lamberg. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. En del körmedlemmar har gedigna musikutbildningar medan andra har tagit privata sånglektioner. Kören repeterar regelbundet med kormästare Alexander Einarsson och Symfonikernas pianist Erik Risberg. Alexander Einarsson är utbildad organist och har solistexamen i kördirigering från det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han har också ägnat sig åt studier i Paris för Laurence Equilbey och Denis Rouger samt deltagit i mästarklasser och kurser för dirigenter som Michael Gläser, Stefan Parkman, Stephen Cleobury och Helmut Rilling. Som dirigent har Alexander Einarsson bland annat arbetat med Uppsala akademiska kör, Lunds vokalensemble, Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Malmö kammarkör, Malmö symfoniorkester, Malmö barockorkester och Malmö sinfonietta. Vid Grand Prix-tävlingarna i körsång i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris 2015.



Katija Dragojevic Mezzosopran

Katija Dragojevic, mezzosopran, är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Opera Course på The Guildhall School of Music and Drama i London. Hon har framträtt på operahus som La Scala, Covent Garden, Theater an der Wien, Le Grand Théâtre de Genève, Semperoper i Dresden, Den Norske Opera, Nationaloperan i Helsingfors, Drottningholms Slottsteater och Stockholmsoperan samt vid festivalerna i Salzburg och Baden-Baden. Bland hennes roller kan nämnas Cherubino, Dorabella, Zerlina, Sesto och Idamante (samtliga Mozart), Xerxes (Händel) samt Carmen (Bizet). På film har hon porträtterat Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade film Juan baserad på Mozarts Don Giovanni. 2016 producerade och framförde Katija Dragojevic tillsammans med vokaltrion Tre Donne kammaroperan Föreställningen av Sven-David Sandström och Katarina Frostenson på Kungliga Operans Rotunda.




2016-10-21 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program




25 min


WOLGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) REQUIEM D-MOLL K 626 Introitus Sequence Offertorium Sanctus Agnus dei Communion Hösten 1791. 6/9: premiär i Prag på kröningsoperan Titus mildhet. Mitten av september far Mozart hem till Wien. 30/9 leder han premiären på Trollflöjten. Oktober-november komponerar han klarinettkonserten och sitt sista frimurarstycke. Mitt uppe i all röran mår han allt sämre men måste ju ta itu med detta mystiskt beställda rekviem. Han börjar skriva de fyra sångstämmorna mitt på partitursidorna och orkesterbasen längst ner. Utöver detta bara en och annan antydan om orkesterns motiv runt omkring. Det vill säga första satsen fyller han i nästan fullständigt. När han kommer till Lacrymosa bryter han av någon anledning efter åtta takter och fortsätter till Offer-toriet. Där tar det slut, före Sanctus och Agnus Dei. Det finns i autograf en ofullbordad dubbelfuga: Amen, byggd över några toner från rekviets första sats. Den kan möjligen ha något att göra med detta språng ut ur Lacrymosa. 20 november blir Mozart sängliggande. Han rådgör om arbetet med eleven och hjälpredan Süssmaier - oklart hur detaljerat. Mozart dör natten till den femte december. Det blir en enkel ceremoni i Stefans-kyrkan nästa dag. Sedan förs Mozarts kista till den avlägsna kyrkogården och en omarkerad grav. Så brukade det gå till de här åren. Arma Constance - med nytt barn - får hjälp från många håll. Redan den 10 december lyckas man få till en minnesmässa i Mikaelikyrkan. Den kunde tydligen använda de två första satserna ur det ofullbordade verket. Det måste ha krävt snabbutskrifter för fyra kvalificerade sångare. Vad mera? Måste resten överlåtas på en driven organist? Süssmaier åtar sig att fullborda rekviet, han härmar Mozarts piktur. Constance låter göra en egen avskrift av hans version, som hon senare förstår att utnyttja till fullo: det första framförandet blir ingalunda ute hos den hemlige beställaren, en greve Wallsegg, (han som brukade skriva av musik han köpt och sedan göra gällande att den var hans egen.) Constance levde 50 år till. Hon berättade gärna om salig maken. Något litet av detta har vidarebefordrats till eftervärlden - plus ett förfalskat, synnerligen "försvunnet" brev, tillverkat många år efter hans död. I dessa källor kan man bland annat läsa om Mozarts förgiftningsskräck och hans känsla av att skriva på sitt eget rekviem. Rätt mänskligt med en smula vidskepelse med tanke på omständigheterna, kan jag tycka… En utmärkt hjälpare fann Constance i den danske diplomaten Nissen som var en riktig skrivkarl. Det behöver hon sannerligen i förhandlingarna med olika förlag. Det låg ju fullt med otryckta noter i våningen. Vännen Abbé Stadler ordnade upp dem åt henne. År 1800 ville Breitkopf & Härtel ge ut rekviet. Süssmaier skrev och sade som det var. De struntade i honom förstås. Constance var kanske heller inte så angelägen om att sanningen skulle komma ut. Förvirringen kring vem som skrivit vad, och varför, och på vilket papper, kom att vara nästan ett halvsekel. På senare år har somliga velat förbättra Süssmaiers arbete. Nya lösningar kommer då och då. Det tycks aldrig vilja bli någon "evig vila" kring detta rekviem… INGEMAR VON HEIJNE


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sedan flera år hör Simone Young till vår tids mer betydande dirigenter. Hon studerade i hemstaden Sydney och visade sådan begåvning att hon erhöll ett stipendium för studier vid Kölnoperan där hon snart framträdde som kapellmästare. Därefter engagerades hon vid Staatsoper unter den Linden i Berlin av Daniel Barenboim. Vid samma tid grundlade hon också en internationell karriär som inom några år förde henne till världens ledande operahus och symfoniorkestrar. 2001-2003 var hon chefdirigent för Australiensiska operan och dirigerade både i Sydneys och Melbournes operahus. 1998-2002 var hon chefdirigent för Bergens filharmoniska orkester och 2007-2012 förste gästdirigent för Gulbenkianorkestern i Lissabon. 2005-2015 var hon chefdirigent för statsoperan i Hamburg och för Hamburgs filharmoniker, en uppgift som tog det mesta av hennes tid i anspråk. Hon dirigerade en bred repertoar med musik från Mozart, Verdi, Puccini, Wagner och Richard Strauss till Hindemith, Britten och Henze. Tyska uruppföranden och världspremiärer förekom regelbundet under hennes tid i Hamburg. Efter att ha fullbordat sitt tioåriga åtagande i Hamburg är Simone Young en regelbunden gästdirigent vid operahusen i München, Berlin, Wien, Dresden och Zürich. Under sin karriär har Simone Young samarbetat med ledande orkestrar som Wiens och Berlins filharmoniker, London Philharmonic Orchestra och New York Philharmonic Orchestra. Bland aktuella orkesterengagemang finns framträdanden med Wiens symfoniker, Lausannes kammarorkester, Cincinnati Symphony Orchestra, Dresdens filharmoniker och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin. Bland hennes många inspelningar finns Bruckners symfonier i originalversion, Brahms symfonier och symfonier av Mahler (Oehms Classics) samt dvd-utgåvor av Pfitzners Palestrina och Poulencs Karmelitsystrarna.


Göteborgs Symfoniska Kör firade nyligen sitt 100-årsjubileum. Kören grundades 1917 av Elsa Stenhammar med stöd av orkesterföreningens ordförande Peter Lamberg. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. En del körmedlemmar har gedigna musikutbildningar medan andra har tagit privata sånglektioner. Kören repeterar regelbundet med kormästare Alexander Einarsson och Symfonikernas pianist Erik Risberg. Alexander Einarsson är utbildad organist och har solistexamen i kördirigering från det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han har också ägnat sig åt studier i Paris för Laurence Equilbey och Denis Rouger samt deltagit i mästarklasser och kurser för dirigenter som Michael Gläser, Stefan Parkman, Stephen Cleobury och Helmut Rilling. Som dirigent har Alexander Einarsson bland annat arbetat med Uppsala akademiska kör, Lunds vokalensemble, Ars Nova Copenhagen, Gächinger Kantorei Stuttgart, Malmö kammarkör, Malmö symfoniorkester, Malmö barockorkester och Malmö sinfonietta. Vid Grand Prix-tävlingarna i körsång i Tours, Frankrike, fick Alexander Einarsson festivalens dirigentpris 2015.



Katija Dragojevic Mezzosopran

Katija Dragojevic, mezzosopran, är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Opera Course på The Guildhall School of Music and Drama i London. Hon har framträtt på operahus som La Scala, Covent Garden, Theater an der Wien, Le Grand Théâtre de Genève, Semperoper i Dresden, Den Norske Opera, Nationaloperan i Helsingfors, Drottningholms Slottsteater och Stockholmsoperan samt vid festivalerna i Salzburg och Baden-Baden. Bland hennes roller kan nämnas Cherubino, Dorabella, Zerlina, Sesto och Idamante (samtliga Mozart), Xerxes (Händel) samt Carmen (Bizet). På film har hon porträtterat Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade film Juan baserad på Mozarts Don Giovanni. 2016 producerade och framförde Katija Dragojevic tillsammans med vokaltrion Tre Donne kammaroperan Föreställningen av Sven-David Sandström och Katarina Frostenson på Kungliga Operans Rotunda.




Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!