Stäng
Meny

Arkiv

10 konserter

2020-04-26 18:00

Program


GEORG FRIEDRICH HÄNDEL (1685-1759) HARPKONSERT B-DUR OP 4:6 Andante. Allegro Larghetto Allegro moderato Händel samlade sina sex orgelkonserter i opus 4 och han skrev dem för att sats för sats spelas under pauserna i sina omfattande oratorier. Händel var då ofta själv solist vid orgeln där han också sägs ha improviserat en inledning till varje sats. Sedan han mot ålderns höst blivit blind spelade han dem ur minnet. Konserterna publicerades 1738 men hade då redan spelats under några år. Den sjätte konserten går i B-dur, och har en lite mer speciell historia. Händel har i flera av sina stora vokalverk också tagit med en harpa i orkestern, ett instrument vars klang han uppskattade. Många har menat att konserten op 4:6 från början var tänkt som en konsert för harpa och att han först senare gjorde en orgelversion när det var dags att lämna till tryck. I alla händelser spelades konserten första gången under ett framförande av Händels oratorium Alexander's Feast i februari 1736, och i det verket har sångaren och lyraspelaren Timotheus en så stor roll att han kan ha fått Händel road av att komponera sin konsert. Solist vid premiären var den walesiske harpisten William Powell och det var då troligen en lite enklare Welsh harp som kom till användning. STIG JACOBSSON


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KONSERT FÖR FLÖJT OCH HARPA C-DUR K 504 Allegro Andantino Rondeau: Allegro Den tjugotvåårige Mozarts andra resa till Paris 1778 blev långt ifrån en så storslagen triumf som sexåringens första resa dit. Han hade svårt att få annat än bagatellartade uppdrag av aristokratin och han vägrades alltför ofta betalning för de lektioner han gav. En herr Le Gros beställde verk av honom som denne sedan inte godkände - och dessa stycken har sedan dess till största delen varit försvunna. Men det fanns även positiva inslag. En av dem som verkligen gynnade Mozart var greven de Guines, som tidigare varit fransk ambassadör i England. Mozart skrev hem till pappa Leopold att greven "spelar flöjt ojämförligt och hans dotter… spelar harpa magnifikt. Hon har stor begåvning och genialitet, och framförallt ett ojämförligt minne så hon kan spela alla sina stycken, faktiskt omkring 200, utantill." För far och dotter skrev Mozart sin härliga konsert för flöjt och harpa, och han höll den i den ljusaste av tonarter, C-dur. Han skrev den så att solisterna framhävs mot den genomskinliga orkestersatsen. Det är en ambitiös konsert, närmare en sinfonia concertante än en vanlig solokonsert. Kanske saknar man något av Mozarts djupsinne men å andra sidan får vi stor elegans och en hel värld av melodiska infall. STIG JACOBSSON


25 min


LUCIANO BERIO (1925-2003) SEQUENZA II Italienaren Luciano Berio undersökte i sin långa serie sekvenser med vetenskapsmannens noggrannhet och iver olika instruments klangliga möjligheter - och nya sätt att spel på - vilket ofta också innebar att han fick hitta på nya sätt att skriva noter på. Han använde för- visso inte bara de vanligaste orkesterinstrumenten, utan även damröst, gitarr och ackordeon. Mellan 1958 och 1995 skrev han 13 sådana verk. Sequenza II skrevs 1963 för harpa och Berio har själv som ett slags motto skrivit: "Jag har hört rader av färgklanger, muskulöst aggressiva: jag har hört ditt råa och stränga ljud." Det är ju ord som inte vanligtvis brukar förknippas med harpa, men Berio ville befria harpan från impressionismens dimmor och begränsningar. Stycket skrevs för harpisten Francis Pierre. STIG JACOBSSON


HENRIETTE RENIÉ (1875-1956) CONTEMPLATION Henriette Renié var en enastående fransk musiker som mycket tidigt började spela harpa. När hon var elva år vann hon Pariskonservatoriets första pris med ett spel som under lång tid talades om som något av det mest storartade som hörts i konservatoriets historia. Och redan i tolvårsåldern undervisade hon själv elever, mycket äldre än hon själv. Hela livet tog hon emot privatelever, såg till att de fick bra instrument och undervisade dem gratis om de inte kunde betala. En av hennes många berömda elever var Harpo Marx. Det officiella musiklivet negligerade henne under större delen av livet, men mot slutet tilldelades hon hederslegionen. Hon ägnade sig mycket åt välgörenhet men levde själv på svältgränsen. Hon studerade komposition för bland andra Jules Massenet, och kom att komponera en hel del för sitt eget instrument, mest solostycken men också en uppskattad harpkonsert. Ett av hennes mest populära verk för ensam harpa är Contemplation, skrivet redan 1898. Ett drömskt och lekfullt stycke i gränslandet mellan romantik och impressionism, komponerat med den säkra känsla för instrumentet som endast en virtuos musiker mäktar med - där maximalt konstnärligt uttryck nås med renaste, enklaste medel. STIG JACOBSSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON


Medverkande



Anders Jonhäll Flöjt och traversflöjt


Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Ragnar Arnberg Klarinett


Kennet Bohman Klassisk oboe


Per Bengtsson Klassisk oboe




Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


2020-04-25 16:00 Kulturbruket på Dal, Mellerud

Program


GEORG FRIEDRICH HÄNDEL (1685-1759) HARPKONSERT B-DUR OP 4:6 Andante. Allegro Larghetto Allegro moderato Händel samlade sina sex orgelkonserter i opus 4 och han skrev dem för att sats för sats spelas under pauserna i sina omfattande oratorier. Händel var då ofta själv solist vid orgeln där han också sägs ha improviserat en inledning till varje sats. Sedan han mot ålderns höst blivit blind spelade han dem ur minnet. Konserterna publicerades 1738 men hade då redan spelats under några år. Den sjätte konserten går i B-dur, och har en lite mer speciell historia. Händel har i flera av sina stora vokalverk också tagit med en harpa i orkestern, ett instrument vars klang han uppskattade. Många har menat att konserten op 4:6 från början var tänkt som en konsert för harpa och att han först senare gjorde en orgelversion när det var dags att lämna till tryck. I alla händelser spelades konserten första gången under ett framförande av Händels oratorium Alexander's Feast i februari 1736, och i det verket har sångaren och lyraspelaren Timotheus en så stor roll att han kan ha fått Händel road av att komponera sin konsert. Solist vid premiären var den walesiske harpisten William Powell och det var då troligen en lite enklare Welsh harp som kom till användning. STIG JACOBSSON


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KONSERT FÖR FLÖJT OCH HARPA C-DUR K 504 Allegro Andantino Rondeau: Allegro Den tjugotvåårige Mozarts andra resa till Paris 1778 blev långt ifrån en så storslagen triumf som sexåringens första resa dit. Han hade svårt att få annat än bagatellartade uppdrag av aristokratin och han vägrades alltför ofta betalning för de lektioner han gav. En herr Le Gros beställde verk av honom som denne sedan inte godkände - och dessa stycken har sedan dess till största delen varit försvunna. Men det fanns även positiva inslag. En av dem som verkligen gynnade Mozart var greven de Guines, som tidigare varit fransk ambassadör i England. Mozart skrev hem till pappa Leopold att greven "spelar flöjt ojämförligt och hans dotter… spelar harpa magnifikt. Hon har stor begåvning och genialitet, och framförallt ett ojämförligt minne så hon kan spela alla sina stycken, faktiskt omkring 200, utantill." För far och dotter skrev Mozart sin härliga konsert för flöjt och harpa, och han höll den i den ljusaste av tonarter, C-dur. Han skrev den så att solisterna framhävs mot den genomskinliga orkestersatsen. Det är en ambitiös konsert, närmare en sinfonia concertante än en vanlig solokonsert. Kanske saknar man något av Mozarts djupsinne men å andra sidan får vi stor elegans och en hel värld av melodiska infall. STIG JACOBSSON


25 min


LUCIANO BERIO (1925-2003) SEQUENZA II Italienaren Luciano Berio undersökte i sin långa serie sekvenser med vetenskapsmannens noggrannhet och iver olika instruments klangliga möjligheter - och nya sätt att spel på - vilket ofta också innebar att han fick hitta på nya sätt att skriva noter på. Han använde för- visso inte bara de vanligaste orkesterinstrumenten, utan även damröst, gitarr och ackordeon. Mellan 1958 och 1995 skrev han 13 sådana verk. Sequenza II skrevs 1963 för harpa och Berio har själv som ett slags motto skrivit: "Jag har hört rader av färgklanger, muskulöst aggressiva: jag har hört ditt råa och stränga ljud." Det är ju ord som inte vanligtvis brukar förknippas med harpa, men Berio ville befria harpan från impressionismens dimmor och begränsningar. Stycket skrevs för harpisten Francis Pierre. STIG JACOBSSON


HENRIETTE RENIÉ (1875-1956) CONTEMPLATION Henriette Renié var en enastående fransk musiker som mycket tidigt började spela harpa. När hon var elva år vann hon Pariskonservatoriets första pris med ett spel som under lång tid talades om som något av det mest storartade som hörts i konservatoriets historia. Och redan i tolvårsåldern undervisade hon själv elever, mycket äldre än hon själv. Hela livet tog hon emot privatelever, såg till att de fick bra instrument och undervisade dem gratis om de inte kunde betala. En av hennes många berömda elever var Harpo Marx. Det officiella musiklivet negligerade henne under större delen av livet, men mot slutet tilldelades hon hederslegionen. Hon ägnade sig mycket åt välgörenhet men levde själv på svältgränsen. Hon studerade komposition för bland andra Jules Massenet, och kom att komponera en hel del för sitt eget instrument, mest solostycken men också en uppskattad harpkonsert. Ett av hennes mest populära verk för ensam harpa är Contemplation, skrivet redan 1898. Ett drömskt och lekfullt stycke i gränslandet mellan romantik och impressionism, komponerat med den säkra känsla för instrumentet som endast en virtuos musiker mäktar med - där maximalt konstnärligt uttryck nås med renaste, enklaste medel. STIG JACOBSSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON


Medverkande










Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


2020-04-24 19:00 Nordiska Akvarellmuseet

Program


GEORG FRIEDRICH HÄNDEL (1685-1759) HARPKONSERT B-DUR OP 4:6 Andante. Allegro Larghetto Allegro moderato Händel samlade sina sex orgelkonserter i opus 4 och han skrev dem för att sats för sats spelas under pauserna i sina omfattande oratorier. Händel var då ofta själv solist vid orgeln där han också sägs ha improviserat en inledning till varje sats. Sedan han mot ålderns höst blivit blind spelade han dem ur minnet. Konserterna publicerades 1738 men hade då redan spelats under några år. Den sjätte konserten går i B-dur, och har en lite mer speciell historia. Händel har i flera av sina stora vokalverk också tagit med en harpa i orkestern, ett instrument vars klang han uppskattade. Många har menat att konserten op 4:6 från början var tänkt som en konsert för harpa och att han först senare gjorde en orgelversion när det var dags att lämna till tryck. I alla händelser spelades konserten första gången under ett framförande av Händels oratorium Alexander's Feast i februari 1736, och i det verket har sångaren och lyraspelaren Timotheus en så stor roll att han kan ha fått Händel road av att komponera sin konsert. Solist vid premiären var den walesiske harpisten William Powell och det var då troligen en lite enklare Welsh harp som kom till användning. STIG JACOBSSON


WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) KONSERT FÖR FLÖJT OCH HARPA C-DUR K 504 Allegro Andantino Rondeau: Allegro Den tjugotvåårige Mozarts andra resa till Paris 1778 blev långt ifrån en så storslagen triumf som sexåringens första resa dit. Han hade svårt att få annat än bagatellartade uppdrag av aristokratin och han vägrades alltför ofta betalning för de lektioner han gav. En herr Le Gros beställde verk av honom som denne sedan inte godkände - och dessa stycken har sedan dess till största delen varit försvunna. Men det fanns även positiva inslag. En av dem som verkligen gynnade Mozart var greven de Guines, som tidigare varit fransk ambassadör i England. Mozart skrev hem till pappa Leopold att greven "spelar flöjt ojämförligt och hans dotter… spelar harpa magnifikt. Hon har stor begåvning och genialitet, och framförallt ett ojämförligt minne så hon kan spela alla sina stycken, faktiskt omkring 200, utantill." För far och dotter skrev Mozart sin härliga konsert för flöjt och harpa, och han höll den i den ljusaste av tonarter, C-dur. Han skrev den så att solisterna framhävs mot den genomskinliga orkestersatsen. Det är en ambitiös konsert, närmare en sinfonia concertante än en vanlig solokonsert. Kanske saknar man något av Mozarts djupsinne men å andra sidan får vi stor elegans och en hel värld av melodiska infall. STIG JACOBSSON


25 min


LUCIANO BERIO (1925-2003) SEQUENZA II Italienaren Luciano Berio undersökte i sin långa serie sekvenser med vetenskapsmannens noggrannhet och iver olika instruments klangliga möjligheter - och nya sätt att spel på - vilket ofta också innebar att han fick hitta på nya sätt att skriva noter på. Han använde för- visso inte bara de vanligaste orkesterinstrumenten, utan även damröst, gitarr och ackordeon. Mellan 1958 och 1995 skrev han 13 sådana verk. Sequenza II skrevs 1963 för harpa och Berio har själv som ett slags motto skrivit: "Jag har hört rader av färgklanger, muskulöst aggressiva: jag har hört ditt råa och stränga ljud." Det är ju ord som inte vanligtvis brukar förknippas med harpa, men Berio ville befria harpan från impressionismens dimmor och begränsningar. Stycket skrevs för harpisten Francis Pierre. STIG JACOBSSON


HENRIETTE RENIÉ (1875-1956) CONTEMPLATION Henriette Renié var en enastående fransk musiker som mycket tidigt började spela harpa. När hon var elva år vann hon Pariskonservatoriets första pris med ett spel som under lång tid talades om som något av det mest storartade som hörts i konservatoriets historia. Och redan i tolvårsåldern undervisade hon själv elever, mycket äldre än hon själv. Hela livet tog hon emot privatelever, såg till att de fick bra instrument och undervisade dem gratis om de inte kunde betala. En av hennes många berömda elever var Harpo Marx. Det officiella musiklivet negligerade henne under större delen av livet, men mot slutet tilldelades hon hederslegionen. Hon ägnade sig mycket åt välgörenhet men levde själv på svältgränsen. Hon studerade komposition för bland andra Jules Massenet, och kom att komponera en hel del för sitt eget instrument, mest solostycken men också en uppskattad harpkonsert. Ett av hennes mest populära verk för ensam harpa är Contemplation, skrivet redan 1898. Ett drömskt och lekfullt stycke i gränslandet mellan romantik och impressionism, komponerat med den säkra känsla för instrumentet som endast en virtuos musiker mäktar med - där maximalt konstnärligt uttryck nås med renaste, enklaste medel. STIG JACOBSSON


MAURICE RAVEL (1875-1937) INTRODUKTION OCH ALLEGRO FÖR SOLOHARPA, FLÖJT, KLARINETT OCH STRÅKKVARTETT Sébastien Erard hette den instrumentmakare i Paris som redan omkring 1810 uppfann dubbelpedalharpan, ett instrument som tack vare en pedal för varje ton i den diatoniska skalan möjliggjorde spel i alla tonarter. Efter hand konstruerade andra fabriker instrument som konkurrerade om uppmärksamheten, varför Erardfabriken beställde ett verk av Maurice Ravel. Avsikten var att detta verk skulle demonstrera Erardharpans stora förtjänster. Man kan tycka att det var en vågad beställning för Ravel hade inte mer än hunnit avsluta sina studier vid Pariskonservatoriet, och dessutom tre år i rad ratats som mottagare av det stora Rom-priset. Nu hade han dessutom helt andra saker att tänka på för ägaren av tidningen Le Matin hade bjudit honom och två konstnärer på en segeltur till Belgien, Holland och Tyskland - och det i samma veva som verkbeställningen dök upp. Åtta dagar och tre sömnlösa nätter ägnade han sin komposition innan han tvingades uppsöka sin skräddare (eller om det var hattmakaren) för att skaffa lämplig utrustning till segelfärden. Stressad och nervös lyckades han glömma skisserna till sitt nya verk hos skräddaren. Men till slut redde allt upp sig. När han kom hem till Paris fick han tillbaka skisserna och kunde fullborda detta friskt saltstänkta verk, som med elegans genomskådar harpans alla komplicerade hemligheter. I den korta kadensen används harpans alla pedaler i alla lägen. Introduktion och allegro för soloharpa och kammarensemble tillägnades Erard-företagets VD, Albert Blondel. Ravel gav sig i kast med arbetet med stor inspiration och med målsättningen att låta musiken utvecklas från långsamt till snabbt, att kombinera enkelt med komplicerat, elegant med vitalt. Dessutom är musiken genomsyrad av Ravels klangliga magi. Uruppförandet ägde rum i Paris den 22 februari 1907. STIG JACOBSSON


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) DANSER FÖR HARPA OCH STRÅKORKESTER 1902 skrev Debussy sin enda opera, den innerliga och gripande Pelléas et Mélisande. 1905 skrev han sitt mest spelade och mest omfattande orkesterverk, La Mer. Dessa båda kompositioner utgör höjdpunkterna i hans produktion och de är bevis på att han under dessa år var inne i en mycket fruktbar skapelseperiod. Mellan dessa båda storverk komponerade han också de båda danserna för harpa och stråkorkester: Danse sacrée och Danse profane. Detta verk beställdes av instrumentfabrikören Pleyel som just konstruerat en ny kromatisk harpa utan pedaler, och för det instrumentet hade man genast inrättat en studiegrupp vid konservatoriet i Bryssel. Danserna användes sedan som examensprov och fick sitt första offentliga framförande vid en Concert Colonne i Paris 1904. Allt sedan dess har dessa förtjusande kompositioner hört till harpisternas älsklingsstycken. Musiken är mycket välskriven och här finns impressionistisk klangmagi. Men inflytandet från Erik Saties naivism är också tydligare här än kanske någon annanstans i Debussys produktion. Danse sacrée är en högstämd saraband med arkaiserande modala harmonier, medan Danse profane är en livligare och mer modern dans med drag av trånande vals. STIG JACOBSSON


Medverkande



Anders Jonhäll Flöjt och traversflöjt


Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Ragnar Arnberg Klarinett


Kennet Bohman Klassisk oboe


Per Bengtsson Klassisk oboe




Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


2019-11-16 11:00 Götaplatsfoajén

2019-10-13 18:00 Stenhammarsalen

Program


JOHANN JOSEPH FUX (1660-1741) UVERTYR NR 4 FÖR 2 OBOER, 2 VIOLINER, VIOLA OCH BASSO CONTINUO I D-MOLL Ouverture Pour le Rosignol Menuet - Passepied (Trio) Air Gigue Pour la Caille Pour le Coucou Johann Joseph Fux var en synnerligen inflytelserik österrikisk tonsättare, 25 år äldre än Bach, men snart sagt en lika betydelsefull kontrapunktiker. Han skrev lärda och vida spridda avhandlingar om kontrapunkt, flerstämmighetens ädla konst, inte minst en som kallas Gradus ad Parnassum. Det var bara genom talang och lärdom som han lyckades genomföra en anmärkningsvärd klassresa, härstammande från en bondefamilj i Steiermark. Han karriär gick via grundläggande musikstudier i Graz och från 1680 i stadens jesuituniversitet. Han blev verksam som organist i St Moritz i Ingolstadt, men tilläts att göra studieresor till Italien. Man uppmärksammade hans stora kvaliteter, och han anställdes på 1690-talet av kejsaren Leopold I i Wien som hovtonsättare, och efter dennes död även av kejsarna Joseph I och Karl VI. Han komponerade mängder med kyrkomusik, klavermusik och orkestersviter. Den nu aktuella, fyrstämmiga sviten för två oboer, stråkorkester och generalbas har sju kontrasterande satser, och bör ha komponerats omkring mitten av 1720-talet. Liksom Bachs och många andra barocktonsättares uvertyrer är det första satsen som givit hela verket dess namn, medan mellansatserna presenterar olika typiska modedanser från barocken. STIG JACOBSSON


MOLLY KIEN (f 1979) À LA RIGUEUR DU GOUT FIN ET DELICAT* Tonsättaren Molly Kien har en Bachelor of Arts från Indiana University i Bloomington och en masterexamen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon kom till Sverige 2002 för att studera för Sven-David Sandström vid Gotlands Tonsättarskola och fortsatte sina studier för denne i Bloomington. Molly Kien är medlem i Föreningen svenska tonsättare. Hon skriver själv om kvällens stycke: "När Bach tillägnade sina numera berömda Brandenburgkonserter till Christian Ludwig, markgreve av Brandenburg-Schwedt, så gjorde han det med ett visst mått av ödmjukhet, "jag ber ers höghet allra ödmjukast att icke döma deras ofullkomlighet så strängt med den omdömesgilla och känsliga smak som alla vet att Ni äger gällande musik, utan att hellre ta i vänligt beaktande den djupa respekt och lydnad jag härmed söker visa er." Det är med ett än större mått av ödmjukhet som detta verk presenteras, inspirerat av Bachs tredje Brandenburgkonsert, om än tämligen löst, mestadels några lånade motiv och instrumenteringen. Stycket är för övrigt en utforskning av hur barockmusiken kan klinga genom ett modernt filter, och det fungerar både som ett komplement till den tredje konserten och som ett självständigt stycke musik." *"Så strängt med den omdömesgilla och känsliga smak" kommer från den ursprungstillägnan Bach skrev till på franska till markgreven 1721.


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 3 G-DUR (BWV 1048) Allegro Adagio Allegro I dedikationen till en samling om sex kompositioner i concerto grosso-form - förmodligen komponerade i olika versioner mellan 1708 och 1721 - och sammanställda i mars det senare året, skrev Johann Sebastian Bach att han tillägnade dem "Hans kunglige höghet Christian Louis, arvfurste av Brandenburg…" Därför har dessa verk blivit kända som Brandenburgkonserterna, trots att det är tveksamt om fursten någonsin lät framföra musiken. I själva verket är det bara tur att musiken finns bevarad. Efter furstens död 1734 såldes nämligen noterna tillsammans med en massa bråte på auktion. Det var tur att köparen var musikintresserad. Nåja, Bach hade också låtit göra säkerhetskopior och själv framfört dem under sin tid vid hovet i Köthen. Dessa Brandenburgkonserter är mycket varierade när det gäller solistinslagen och redan i titeln står det uttryckligen "Six Concerts avec plusierus instruments" - sex konserter med mångahanda instrument. Concerto grosso betyder "stor konsert", och även om de kanske inte är stora i vårt perspektiv så var de det under det tidiga 1700-talet. Formen innebär också att det finns en solistgrupp (concertino-grupp) som spelar mot en stråkensemble. Den tredje av dessa konserter saknar solistgrupp i egentlig mening och är i stället skriven för en niostämmig stråkensemble (ursprungligen tänkt för tre vardera av violiner, altvioliner och celli). Mellan de båda allegrosatserna åter-finns ett adagio som kan räknas till musikhistoriens kortaste satser, bara två ackord, vilka sveper förbi på så där tio sekunder. Men om man så önskar finns det här plats för improvisationer. Att denna konsert hör till Bachs mest kända verk är inte att förvånas över, för sällan får man väl höra så medryckande och frodig musik. STIG JACOBSSON


25 min


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR (BWV 1050) Allegro Affetuoso Allegro I den femte Brandenburgkonserten består concertinogruppen av flöjt, violin och cembalo. De hörs nästan alltid tillsammans i första satsen och det är gott om episoder där de får framträda. Till slut frigör sig cembalon i en magnifik, 65 takter lång solokadens (som kan sägas föregripa motsvarande partier i den moderna pianokonserten) innan satsen slutar med samma orkestertutti som den börjat. I andra satsen spelar concertino-gruppen ensam tillsammans med en generalbascello. Musiken bygger på ett tema som presenteras av violinen, och som får genomgå en hel del kontrapunktiskt arbete. Också finalens byggmaterial introduceras av violinen innan flöjt och cembalo tar vid. En bra bit in i musiken växer ett nytt tema naturligt fram ur det gamla, och med ett härligt musikanteri avslutas denna levnadsglada konsert. STIG JACOBSSON



Medverkande


Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.



Den italienske cellisten Stefano Veggetti är sedan 2016 konstnärlig ledare för Barockakademin Göteborgs Symfoniker. Han är känd för sitt virtuosa spel, sin stilkänsla och stora sceniska närvaro. Efter utbildningen vid konservatoriet i L'Aquila under David Cole och i Philadelphia för Orlando Cole väcktes intresset för tidstroget spel vilket ledde till mästarkurser med Anner Bijlsma. Han har sedan dess spelat som solist och i kammarensembler. Han har bland annat framträtt med Anner Bijlsma, L'Archibudelli, Stanley Ritchie, Alfredo Bernardini, Ottavio Dantone, L'Astrée, Erich Höbarth, Rachel Podger, Jos van Immerseel och Anima Eterna i Europa, Mexiko och USA. Stefano Veggetti har gjort ett flertal radioinspelningar samt skivinspelningar för Nuova Era, Opus 111 och Accent. År 2000 grundade han sin egen grupp Ensemble Cordia och sedan 2014 samarbetar han med Anima Eterna. Han är också konstnärlig ledare för Academy of Ancient Music i Bruneck. Stefano Veggetti spelar på en cello av Nicola Gagliano (1737), "ex Oblach".


Stefano Veggetti Konstnärlig ledare

Den italienske cellisten Stefano Veggetti är sedan 2016 konstnärlig ledare för Barockakademin Göteborgs Symfoniker. Han är känd för sitt virtuosa spel, sin stilkänsla och stora sceniska närvaro. Efter utbildningen vid konservatoriet i L'Aquila under David Cole och i Philadelphia för Orlando Cole väcktes intresset för tidstroget spel vilket ledde till mästarkurser med Anner Bijlsma. Han har sedan dess spelat som solist och i kammarensembler. Han har bland annat framträtt med Anner Bijlsma, L'Archibudelli, Stanley Ritchie, Alfredo Bernardini, Ottavio Dantone, L'Astrée, Erich Höbarth, Rachel Podger, Jos van Immerseel och Anima Eterna i Europa, Mexiko och USA. Stefano Veggetti har gjort ett flertal radioinspelningar samt skivinspelningar för Nuova Era, Opus 111 och Accent. År 2000 grundade han sin egen grupp Ensemble Cordia och sedan 2014 samarbetar han med Anima Eterna. Han är också konstnärlig ledare för Academy of Ancient Music i Bruneck. Stefano Veggetti spelar på en cello av Nicola Gagliano (1737), "ex Oblach".


2019-10-12 18:00 Råda rum, Mölnlycke

Program


JOHANN JOSEPH FUX (1660-1741) UVERTYR NR 4 FÖR 2 OBOER, 2 VIOLINER, VIOLA OCH BASSO CONTINUO I D-MOLL Ouverture Pour le Rosignol Menuet - Passepied (Trio) Air Gigue Pour la Caille Pour le Coucou Johann Joseph Fux var en synnerligen inflytelserik österrikisk tonsättare, 25 år äldre än Bach, men snart sagt en lika betydelsefull kontrapunktiker. Han skrev lärda och vida spridda avhandlingar om kontrapunkt, flerstämmighetens ädla konst, inte minst en som kallas Gradus ad Parnassum. Det var bara genom talang och lärdom som han lyckades genomföra en anmärkningsvärd klassresa, härstammande från en bondefamilj i Steiermark. Han karriär gick via grundläggande musikstudier i Graz och från 1680 i stadens jesuituniversitet. Han blev verksam som organist i St Moritz i Ingolstadt, men tilläts att göra studieresor till Italien. Man uppmärksammade hans stora kvaliteter, och han anställdes på 1690-talet av kejsaren Leopold I i Wien som hovtonsättare, och efter dennes död även av kejsarna Joseph I och Karl VI. Han komponerade mängder med kyrkomusik, klavermusik och orkestersviter. Den nu aktuella, fyrstämmiga sviten för två oboer, stråkorkester och generalbas har sju kontrasterande satser, och bör ha komponerats omkring mitten av 1720-talet. Liksom Bachs och många andra barocktonsättares uvertyrer är det första satsen som givit hela verket dess namn, medan mellansatserna presenterar olika typiska modedanser från barocken. STIG JACOBSSON


MOLLY KIEN (f 1979) À LA RIGUEUR DU GOUT FIN ET DELICAT* Tonsättaren Molly Kien har en Bachelor of Arts från Indiana University i Bloomington och en masterexamen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon kom till Sverige 2002 för att studera för Sven-David Sandström vid Gotlands Tonsättarskola och fortsatte sina studier för denne i Bloomington. Molly Kien är medlem i Föreningen svenska tonsättare. Hon skriver själv om kvällens stycke: "När Bach tillägnade sina numera berömda Brandenburgkonserter till Christian Ludwig, markgreve av Brandenburg-Schwedt, så gjorde han det med ett visst mått av ödmjukhet, "jag ber ers höghet allra ödmjukast att icke döma deras ofullkomlighet så strängt med den omdömesgilla och känsliga smak som alla vet att Ni äger gällande musik, utan att hellre ta i vänligt beaktande den djupa respekt och lydnad jag härmed söker visa er." Det är med ett än större mått av ödmjukhet som detta verk presenteras, inspirerat av Bachs tredje Brandenburgkonsert, om än tämligen löst, mestadels några lånade motiv och instrumenteringen. Stycket är för övrigt en utforskning av hur barockmusiken kan klinga genom ett modernt filter, och det fungerar både som ett komplement till den tredje konserten och som ett självständigt stycke musik." *"Så strängt med den omdömesgilla och känsliga smak" kommer från den ursprungstillägnan Bach skrev till på franska till markgreven 1721.


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 3 G-DUR (BWV 1048) Allegro Adagio Allegro I dedikationen till en samling om sex kompositioner i concerto grosso-form - förmodligen komponerade i olika versioner mellan 1708 och 1721 - och sammanställda i mars det senare året, skrev Johann Sebastian Bach att han tillägnade dem "Hans kunglige höghet Christian Louis, arvfurste av Brandenburg…" Därför har dessa verk blivit kända som Brandenburgkonserterna, trots att det är tveksamt om fursten någonsin lät framföra musiken. I själva verket är det bara tur att musiken finns bevarad. Efter furstens död 1734 såldes nämligen noterna tillsammans med en massa bråte på auktion. Det var tur att köparen var musikintresserad. Nåja, Bach hade också låtit göra säkerhetskopior och själv framfört dem under sin tid vid hovet i Köthen. Dessa Brandenburgkonserter är mycket varierade när det gäller solistinslagen och redan i titeln står det uttryckligen "Six Concerts avec plusierus instruments" - sex konserter med mångahanda instrument. Concerto grosso betyder "stor konsert", och även om de kanske inte är stora i vårt perspektiv så var de det under det tidiga 1700-talet. Formen innebär också att det finns en solistgrupp (concertino-grupp) som spelar mot en stråkensemble. Den tredje av dessa konserter saknar solistgrupp i egentlig mening och är i stället skriven för en niostämmig stråkensemble (ursprungligen tänkt för tre vardera av violiner, altvioliner och celli). Mellan de båda allegrosatserna åter-finns ett adagio som kan räknas till musikhistoriens kortaste satser, bara två ackord, vilka sveper förbi på så där tio sekunder. Men om man så önskar finns det här plats för improvisationer. Att denna konsert hör till Bachs mest kända verk är inte att förvånas över, för sällan får man väl höra så medryckande och frodig musik. STIG JACOBSSON


25 min


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR (BWV 1050) Allegro Affetuoso Allegro I den femte Brandenburgkonserten består concertinogruppen av flöjt, violin och cembalo. De hörs nästan alltid tillsammans i första satsen och det är gott om episoder där de får framträda. Till slut frigör sig cembalon i en magnifik, 65 takter lång solokadens (som kan sägas föregripa motsvarande partier i den moderna pianokonserten) innan satsen slutar med samma orkestertutti som den börjat. I andra satsen spelar concertino-gruppen ensam tillsammans med en generalbascello. Musiken bygger på ett tema som presenteras av violinen, och som får genomgå en hel del kontrapunktiskt arbete. Också finalens byggmaterial introduceras av violinen innan flöjt och cembalo tar vid. En bra bit in i musiken växer ett nytt tema naturligt fram ur det gamla, och med ett härligt musikanteri avslutas denna levnadsglada konsert. STIG JACOBSSON



Medverkande


Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.



Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Stefano Veggetti Konstnärlig ledare

Den italienske cellisten Stefano Veggetti är sedan 2016 konstnärlig ledare för Barockakademin Göteborgs Symfoniker. Han är känd för sitt virtuosa spel, sin stilkänsla och stora sceniska närvaro. Efter utbildningen vid konservatoriet i L'Aquila under David Cole och i Philadelphia för Orlando Cole väcktes intresset för tidstroget spel vilket ledde till mästarkurser med Anner Bijlsma. Han har sedan dess spelat som solist och i kammarensembler. Han har bland annat framträtt med Anner Bijlsma, L'Archibudelli, Stanley Ritchie, Alfredo Bernardini, Ottavio Dantone, L'Astrée, Erich Höbarth, Rachel Podger, Jos van Immerseel och Anima Eterna i Europa, Mexiko och USA. Stefano Veggetti har gjort ett flertal radioinspelningar samt skivinspelningar för Nuova Era, Opus 111 och Accent. År 2000 grundade han sin egen grupp Ensemble Cordia och sedan 2014 samarbetar han med Anima Eterna. Han är också konstnärlig ledare för Academy of Ancient Music i Bruneck. Stefano Veggetti spelar på en cello av Nicola Gagliano (1737), "ex Oblach".


2019-10-11 19:00 Lerum, Dergårdsteatern

Program


JOHANN JOSEPH FUX (1660-1741) UVERTYR NR 4 FÖR 2 OBOER, 2 VIOLINER, VIOLA OCH BASSO CONTINUO I D-MOLL Ouverture Pour le Rosignol Menuet - Passepied (Trio) Air Gigue Pour la Caille Pour le Coucou Johann Joseph Fux var en synnerligen inflytelserik österrikisk tonsättare, 25 år äldre än Bach, men snart sagt en lika betydelsefull kontrapunktiker. Han skrev lärda och vida spridda avhandlingar om kontrapunkt, flerstämmighetens ädla konst, inte minst en som kallas Gradus ad Parnassum. Det var bara genom talang och lärdom som han lyckades genomföra en anmärkningsvärd klassresa, härstammande från en bondefamilj i Steiermark. Han karriär gick via grundläggande musikstudier i Graz och från 1680 i stadens jesuituniversitet. Han blev verksam som organist i St Moritz i Ingolstadt, men tilläts att göra studieresor till Italien. Man uppmärksammade hans stora kvaliteter, och han anställdes på 1690-talet av kejsaren Leopold I i Wien som hovtonsättare, och efter dennes död även av kejsarna Joseph I och Karl VI. Han komponerade mängder med kyrkomusik, klavermusik och orkestersviter. Den nu aktuella, fyrstämmiga sviten för två oboer, stråkorkester och generalbas har sju kontrasterande satser, och bör ha komponerats omkring mitten av 1720-talet. Liksom Bachs och många andra barocktonsättares uvertyrer är det första satsen som givit hela verket dess namn, medan mellansatserna presenterar olika typiska modedanser från barocken. STIG JACOBSSON


MOLLY KIEN (f 1979) À LA RIGUEUR DU GOUT FIN ET DELICAT* Tonsättaren Molly Kien har en Bachelor of Arts från Indiana University i Bloomington och en masterexamen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon kom till Sverige 2002 för att studera för Sven-David Sandström vid Gotlands Tonsättarskola och fortsatte sina studier för denne i Bloomington. Molly Kien är medlem i Föreningen svenska tonsättare. Hon skriver själv om kvällens stycke: "När Bach tillägnade sina numera berömda Brandenburgkonserter till Christian Ludwig, markgreve av Brandenburg-Schwedt, så gjorde han det med ett visst mått av ödmjukhet, "jag ber ers höghet allra ödmjukast att icke döma deras ofullkomlighet så strängt med den omdömesgilla och känsliga smak som alla vet att Ni äger gällande musik, utan att hellre ta i vänligt beaktande den djupa respekt och lydnad jag härmed söker visa er." Det är med ett än större mått av ödmjukhet som detta verk presenteras, inspirerat av Bachs tredje Brandenburgkonsert, om än tämligen löst, mestadels några lånade motiv och instrumenteringen. Stycket är för övrigt en utforskning av hur barockmusiken kan klinga genom ett modernt filter, och det fungerar både som ett komplement till den tredje konserten och som ett självständigt stycke musik." *"Så strängt med den omdömesgilla och känsliga smak" kommer från den ursprungstillägnan Bach skrev till på franska till markgreven 1721.


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 3 G-DUR (BWV 1048) Allegro Adagio Allegro I dedikationen till en samling om sex kompositioner i concerto grosso-form - förmodligen komponerade i olika versioner mellan 1708 och 1721 - och sammanställda i mars det senare året, skrev Johann Sebastian Bach att han tillägnade dem "Hans kunglige höghet Christian Louis, arvfurste av Brandenburg…" Därför har dessa verk blivit kända som Brandenburgkonserterna, trots att det är tveksamt om fursten någonsin lät framföra musiken. I själva verket är det bara tur att musiken finns bevarad. Efter furstens död 1734 såldes nämligen noterna tillsammans med en massa bråte på auktion. Det var tur att köparen var musikintresserad. Nåja, Bach hade också låtit göra säkerhetskopior och själv framfört dem under sin tid vid hovet i Köthen. Dessa Brandenburgkonserter är mycket varierade när det gäller solistinslagen och redan i titeln står det uttryckligen "Six Concerts avec plusierus instruments" - sex konserter med mångahanda instrument. Concerto grosso betyder "stor konsert", och även om de kanske inte är stora i vårt perspektiv så var de det under det tidiga 1700-talet. Formen innebär också att det finns en solistgrupp (concertino-grupp) som spelar mot en stråkensemble. Den tredje av dessa konserter saknar solistgrupp i egentlig mening och är i stället skriven för en niostämmig stråkensemble (ursprungligen tänkt för tre vardera av violiner, altvioliner och celli). Mellan de båda allegrosatserna åter-finns ett adagio som kan räknas till musikhistoriens kortaste satser, bara två ackord, vilka sveper förbi på så där tio sekunder. Men om man så önskar finns det här plats för improvisationer. Att denna konsert hör till Bachs mest kända verk är inte att förvånas över, för sällan får man väl höra så medryckande och frodig musik. STIG JACOBSSON


25 min


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR (BWV 1050) Allegro Affetuoso Allegro I den femte Brandenburgkonserten består concertinogruppen av flöjt, violin och cembalo. De hörs nästan alltid tillsammans i första satsen och det är gott om episoder där de får framträda. Till slut frigör sig cembalon i en magnifik, 65 takter lång solokadens (som kan sägas föregripa motsvarande partier i den moderna pianokonserten) innan satsen slutar med samma orkestertutti som den börjat. I andra satsen spelar concertino-gruppen ensam tillsammans med en generalbascello. Musiken bygger på ett tema som presenteras av violinen, och som får genomgå en hel del kontrapunktiskt arbete. Också finalens byggmaterial introduceras av violinen innan flöjt och cembalo tar vid. En bra bit in i musiken växer ett nytt tema naturligt fram ur det gamla, och med ett härligt musikanteri avslutas denna levnadsglada konsert. STIG JACOBSSON



Medverkande


Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.



Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Stefano Veggetti Konstnärlig ledare

Den italienske cellisten Stefano Veggetti är sedan 2016 konstnärlig ledare för Barockakademin Göteborgs Symfoniker. Han är känd för sitt virtuosa spel, sin stilkänsla och stora sceniska närvaro. Efter utbildningen vid konservatoriet i L'Aquila under David Cole och i Philadelphia för Orlando Cole väcktes intresset för tidstroget spel vilket ledde till mästarkurser med Anner Bijlsma. Han har sedan dess spelat som solist och i kammarensembler. Han har bland annat framträtt med Anner Bijlsma, L'Archibudelli, Stanley Ritchie, Alfredo Bernardini, Ottavio Dantone, L'Astrée, Erich Höbarth, Rachel Podger, Jos van Immerseel och Anima Eterna i Europa, Mexiko och USA. Stefano Veggetti har gjort ett flertal radioinspelningar samt skivinspelningar för Nuova Era, Opus 111 och Accent. År 2000 grundade han sin egen grupp Ensemble Cordia och sedan 2014 samarbetar han med Anima Eterna. Han är också konstnärlig ledare för Academy of Ancient Music i Bruneck. Stefano Veggetti spelar på en cello av Nicola Gagliano (1737), "ex Oblach".


2019-10-05 11:00 Götaplatsfoajén

Medverkande


Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.








2019-05-04 18:00 Hedekas bygdegård

Program


JOHANN JOSEPH FUX (1660-1741) UVERTYR NR 4 FÖR 2 OBOER, 2 VIOLINER, VIOLA OCH BASSO CONTINUO I D-MOLL Ouverture Pour le Rosignol Menuet - Passepied (Trio) Air Gigue Pour la Caille Pour le Coucou Johann Joseph Fux var en synnerligen inflytelserik österrikisk tonsättare, 25 år äldre än Bach, men snart sagt en lika betydelsefull kontrapunktiker. Han skrev lärda och vida spridda avhandlingar om kontrapunkt, flerstämmighetens ädla konst, inte minst en som kallas Gradus ad Parnassum. Det var bara genom talang och lärdom som han lyckades genomföra en anmärkningsvärd klassresa, härstammande från en bondefamilj i Steiermark. Han karriär gick via grundläggande musikstudier i Graz och från 1680 i stadens jesuituniversitet. Han blev verksam som organist i St Moritz i Ingolstadt, men tilläts att göra studieresor till Italien. Man uppmärksammade hans stora kvaliteter, och han anställdes på 1690-talet av kejsaren Leopold I i Wien som hovtonsättare, och efter dennes död även av kejsarna Joseph I och Karl VI. Han komponerade mängder med kyrkomusik, klavermusik och orkestersviter. Den nu aktuella, fyrstämmiga sviten för två oboer, stråkorkester och generalbas har sju kontrasterande satser, och bör ha komponerats omkring mitten av 1720-talet. Liksom Bachs och många andra barocktonsättares uvertyrer är det första satsen som givit hela verket dess namn, medan mellansatserna presenterar olika typiska modedanser från barocken. STIG JACOBSSON



25 min



JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR (BWV 1050) Allegro Affetuoso Allegro I den femte Brandenburgkonserten består concertinogruppen av flöjt, violin och cembalo. De hörs nästan alltid tillsammans i första satsen och det är gott om episoder där de får framträda. Till slut frigör sig cembalon i en magnifik, 65 takter lång solokadens (som kan sägas föregripa motsvarande partier i den moderna pianokonserten) innan satsen slutar med samma orkestertutti som den börjat. I andra satsen spelar concertino-gruppen ensam tillsammans med en generalbascello. Musiken bygger på ett tema som presenteras av violinen, och som får genomgå en hel del kontrapunktiskt arbete. Också finalens byggmaterial introduceras av violinen innan flöjt och cembalo tar vid. En bra bit in i musiken växer ett nytt tema naturligt fram ur det gamla, och med ett härligt musikanteri avslutas denna levnadsglada konsert. STIG JACOBSSON


Medverkande


Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.





Den italienske cellisten Stefano Veggetti är sedan 2016 konstnärlig ledare för Barockakademin Göteborgs Symfoniker. Han är känd för sitt virtuosa spel, sin stilkänsla och stora sceniska närvaro. Efter utbildningen vid konservatoriet i L'Aquila under David Cole och i Philadelphia för Orlando Cole väcktes intresset för tidstroget spel vilket ledde till mästarkurser med Anner Bijlsma. Han har sedan dess spelat som solist och i kammarensembler. Han har bland annat framträtt med Anner Bijlsma, L'Archibudelli, Stanley Ritchie, Alfredo Bernardini, Ottavio Dantone, L'Astrée, Erich Höbarth, Rachel Podger, Jos van Immerseel och Anima Eterna i Europa, Mexiko och USA. Stefano Veggetti har gjort ett flertal radioinspelningar samt skivinspelningar för Nuova Era, Opus 111 och Accent. År 2000 grundade han sin egen grupp Ensemble Cordia och sedan 2014 samarbetar han med Anima Eterna. Han är också konstnärlig ledare för Academy of Ancient Music i Bruneck. Stefano Veggetti spelar på en cello av Nicola Gagliano (1737), "ex Oblach".



2019-05-03 18:00 Easy Living, Gamlestaden, Göteborg

Program


JOHANN JOSEPH FUX (1660-1741) UVERTYR NR 4 FÖR 2 OBOER, 2 VIOLINER, VIOLA OCH BASSO CONTINUO I D-MOLL Ouverture Pour le Rosignol Menuet - Passepied (Trio) Air Gigue Pour la Caille Pour le Coucou Johann Joseph Fux var en synnerligen inflytelserik österrikisk tonsättare, 25 år äldre än Bach, men snart sagt en lika betydelsefull kontrapunktiker. Han skrev lärda och vida spridda avhandlingar om kontrapunkt, flerstämmighetens ädla konst, inte minst en som kallas Gradus ad Parnassum. Det var bara genom talang och lärdom som han lyckades genomföra en anmärkningsvärd klassresa, härstammande från en bondefamilj i Steiermark. Han karriär gick via grundläggande musikstudier i Graz och från 1680 i stadens jesuituniversitet. Han blev verksam som organist i St Moritz i Ingolstadt, men tilläts att göra studieresor till Italien. Man uppmärksammade hans stora kvaliteter, och han anställdes på 1690-talet av kejsaren Leopold I i Wien som hovtonsättare, och efter dennes död även av kejsarna Joseph I och Karl VI. Han komponerade mängder med kyrkomusik, klavermusik och orkestersviter. Den nu aktuella, fyrstämmiga sviten för två oboer, stråkorkester och generalbas har sju kontrasterande satser, och bör ha komponerats omkring mitten av 1720-talet. Liksom Bachs och många andra barocktonsättares uvertyrer är det första satsen som givit hela verket dess namn, medan mellansatserna presenterar olika typiska modedanser från barocken. STIG JACOBSSON



25 min



JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR (BWV 1050) Allegro Affetuoso Allegro I den femte Brandenburgkonserten består concertinogruppen av flöjt, violin och cembalo. De hörs nästan alltid tillsammans i första satsen och det är gott om episoder där de får framträda. Till slut frigör sig cembalon i en magnifik, 65 takter lång solokadens (som kan sägas föregripa motsvarande partier i den moderna pianokonserten) innan satsen slutar med samma orkestertutti som den börjat. I andra satsen spelar concertino-gruppen ensam tillsammans med en generalbascello. Musiken bygger på ett tema som presenteras av violinen, och som får genomgå en hel del kontrapunktiskt arbete. Också finalens byggmaterial introduceras av violinen innan flöjt och cembalo tar vid. En bra bit in i musiken växer ett nytt tema naturligt fram ur det gamla, och med ett härligt musikanteri avslutas denna levnadsglada konsert. STIG JACOBSSON


Medverkande


Barockakademin Göteborgs Symfoniker bildades runt 2008 och består av ett 20-tal musiker som drivs av lusten att utforska och levandegöra musik från 1600- och 1700-talen. Stefano Veggetti är konstnärlig ledare och Terje Skomedal konsertmästare. Ensemblen har gjort ett flertal konserter genom åren med gästande solister och barockspecialister. Förutom en rad konserter i Göteborgs Konserthus har Barockakademin också spelat på Auktionsverket i Göteborg, Råda rum i Mölnlycke, Kulturbruket på Dal och Nordiska akvarellmuséet i Skärhamn samt ett flertal andra platser i Västra Götaland.


Marjolein Vermeeren Traversflöjt


Norske Terje Skomedal är stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Han studerade vid Barratt-Due Musikinstitutt i Oslo och för Giuliano Carmignola i Luzern där han tog solistdiplom. Terje Skomedal har arbetat som konsertmästare i Norrandsoperans orkester i Umeå och i norska orkestrar. Han har bred erfarenhet som kammarmusiker och har turnerat internationellt med kammarorkestrarna Oslo Camerata och Spira Mirabilis samt framträtt som solist med flera norska och utländska orkestrar.





Den italienske cellisten Stefano Veggetti är sedan 2016 konstnärlig ledare för Barockakademin Göteborgs Symfoniker. Han är känd för sitt virtuosa spel, sin stilkänsla och stora sceniska närvaro. Efter utbildningen vid konservatoriet i L'Aquila under David Cole och i Philadelphia för Orlando Cole väcktes intresset för tidstroget spel vilket ledde till mästarkurser med Anner Bijlsma. Han har sedan dess spelat som solist och i kammarensembler. Han har bland annat framträtt med Anner Bijlsma, L'Archibudelli, Stanley Ritchie, Alfredo Bernardini, Ottavio Dantone, L'Astrée, Erich Höbarth, Rachel Podger, Jos van Immerseel och Anima Eterna i Europa, Mexiko och USA. Stefano Veggetti har gjort ett flertal radioinspelningar samt skivinspelningar för Nuova Era, Opus 111 och Accent. År 2000 grundade han sin egen grupp Ensemble Cordia och sedan 2014 samarbetar han med Anima Eterna. Han är också konstnärlig ledare för Academy of Ancient Music i Bruneck. Stefano Veggetti spelar på en cello av Nicola Gagliano (1737), "ex Oblach".



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!