Stäng
Meny

Arkiv

10 konserter

2006-06-06 19:00 Liseberg, Stora scenen

Göteborgs Symfoniker

Program




WILHELM STENHAMMAR (1871-1927) EXCELSIOR! SYMFONISK UVERTYR OP 13 Många har menat att Stenhammars Excelsior! är starkt influerad av Wagner men här finns onekligen åtskilligt som skulle visa sig vara äkta Stenhammar. Titeln kan tolkas som "framstormande och uppåtsträvande", och föredragsbeteckningen på huvudtemat är "lidelsefullt upprört". Partituret är daterat Berlin 4 september 1896. Man vet att Stenhammar vid denna tid sett en föreställning av Goethes Faust i den tyska huvudstaden och att han köpt Goethes samlade verk. Böckerna är bevarade och man kan se att volymen med Faust är flitigt läst. Även om han tydligen haft Faust som litterär förebild så har dramat bara hjälpt till att skapa stämning. Har någon del av Faust varit den direkta inspirationen så är det samtalet mellan Faust och hans betjänt Wagner direkt efter Prolog i himlen och Natt. Uvertyren tillägnades Berlinfilharmonikerna vilket kanske kan tyckas vara övermodigt för en 25-årig tonsättare som här skrivit sitt allra första orkesterverk. Men denna berömda orkester uruppförde uvertyren under ett gästspel i Köpenhamn den 28 december 1896 med en av tidens mest beundrade dirigenter, Arthur Nikisch. Recensenterna tyckte att uvertyren var harmoniskt traditionsbunden och stod i skuld till den tyska romantiken. Den blev inte någon större succé och man tyckte inte att den levde upp till namnet. Men kanske hade man inte lagt ner speciellt stort arbete vid repetitionerna. När Stenhammar själv tog med verket på sin debutkonsert som dirigent med Kungliga hovkapellet i Stockholm den 16 oktober 1897 blev det en vacker framgång. STIG JACOBSSON







2006-04-08 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program





JEAN SIBELIUS (1865-1957) VALSE TRISTE I själva verket är Valse triste ett mycket tragiskt stycke musik. Det skrevs till skådespelet Kuolema (Döden), författat av Sibelius svåger Arvid Järnefelt. I inledningsscenen vakar Paavali över sin döende mor. Han är trött och somnar. Ett strålsken materialiseras i rummet; det hörs från fjärran en tvekande musik som kommer närmare och närmare. Snart är vi medvetna om rytmen och melodin till en vals. Modern reser sig ur sin dödskoma, först haltande, sedan med svepande rörelser, med sin långa vita svepning fladdrande som en balklänning dansar hon vals som en vålnad i det underliga ljuset. Hon bjuder upp osynliga partners, men ingen vill titta henne i ögonen. Hon sjunker tillbaka på sängen, andfådd och utmattad; reser sig upp igen och dansar med ökad energi. Det knackar hårt på dörren, som om beniga nävar anfaller den. Plötsligt försvinner de spöklika dansarna, musiken dör bort, och när kvinnan vänder sig mot den öppnade dörren, ger hon ifrån sig ett skrik, som om hon tittat in i Dödens ansikte. Sonen vaknar upp och finner sin mor död. STIG JACOBSSON


FRANZ LEHÁR (1870-1948) GULD OCH SILVER, VALS OP 79 Franz Lehár var son till en ungersk hornist och bandledare och kom redan som tolvåring in som elev vid konservatoriet i Prag där han studerade violin och teori. Till att börja med blev han musiker i faderns militärband och som 20-åring tog han över ledningen - ungefär samtidigt som han började göra sig ett namn som tonsättare. Det skulle inte dröja länge förrän han började skriva framgångsrika operetter. Till slut hade det blivit 38! Runt sekelskiftet bosatte han sig i Wien där hans begåvning snabbt uppskattades. Detta var en tid då grandiosa baler anordnades av alla som hade råd. En av dessa var prinsessan Pauline Metternich, som anordnade en bal över temat Guld och silver. Lehár bidrog med den vals som inledde balen och gav temat för kvällen. Men publiken i Sophiensäle den 27 januari 1902 var så överväldigad av prakten att de helt glömde bort att lyssna. Taket var målat i silver med gyllene stjärnor. Här fanns guldpalmer med bladverk i silver. Den granna valsen gick därför ganska omärkt förbi, men det dröjde inte länge förrän den togs upp i andra sammanhang och då upptäckte man dess överväldigande kvaliteter. Man har berömt dess balans och känslomässiga kontraster, dess fågelkvitter i träblåset, de silvriga triangelslagen, den hotande stormen som snabbt ebbar ut… I dag räknas Guld och silver till tidens allra främsta valser, vilket inte säger lite! STIG JACOBSSON








2006-04-07 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program





JEAN SIBELIUS (1865-1957) VALSE TRISTE I själva verket är Valse triste ett mycket tragiskt stycke musik. Det skrevs till skådespelet Kuolema (Döden), författat av Sibelius svåger Arvid Järnefelt. I inledningsscenen vakar Paavali över sin döende mor. Han är trött och somnar. Ett strålsken materialiseras i rummet; det hörs från fjärran en tvekande musik som kommer närmare och närmare. Snart är vi medvetna om rytmen och melodin till en vals. Modern reser sig ur sin dödskoma, först haltande, sedan med svepande rörelser, med sin långa vita svepning fladdrande som en balklänning dansar hon vals som en vålnad i det underliga ljuset. Hon bjuder upp osynliga partners, men ingen vill titta henne i ögonen. Hon sjunker tillbaka på sängen, andfådd och utmattad; reser sig upp igen och dansar med ökad energi. Det knackar hårt på dörren, som om beniga nävar anfaller den. Plötsligt försvinner de spöklika dansarna, musiken dör bort, och när kvinnan vänder sig mot den öppnade dörren, ger hon ifrån sig ett skrik, som om hon tittat in i Dödens ansikte. Sonen vaknar upp och finner sin mor död. STIG JACOBSSON


FRANZ LEHÁR (1870-1948) GULD OCH SILVER, VALS OP 79 Franz Lehár var son till en ungersk hornist och bandledare och kom redan som tolvåring in som elev vid konservatoriet i Prag där han studerade violin och teori. Till att börja med blev han musiker i faderns militärband och som 20-åring tog han över ledningen - ungefär samtidigt som han började göra sig ett namn som tonsättare. Det skulle inte dröja länge förrän han började skriva framgångsrika operetter. Till slut hade det blivit 38! Runt sekelskiftet bosatte han sig i Wien där hans begåvning snabbt uppskattades. Detta var en tid då grandiosa baler anordnades av alla som hade råd. En av dessa var prinsessan Pauline Metternich, som anordnade en bal över temat Guld och silver. Lehár bidrog med den vals som inledde balen och gav temat för kvällen. Men publiken i Sophiensäle den 27 januari 1902 var så överväldigad av prakten att de helt glömde bort att lyssna. Taket var målat i silver med gyllene stjärnor. Här fanns guldpalmer med bladverk i silver. Den granna valsen gick därför ganska omärkt förbi, men det dröjde inte länge förrän den togs upp i andra sammanhang och då upptäckte man dess överväldigande kvaliteter. Man har berömt dess balans och känslomässiga kontraster, dess fågelkvitter i träblåset, de silvriga triangelslagen, den hotande stormen som snabbt ebbar ut… I dag räknas Guld och silver till tidens allra främsta valser, vilket inte säger lite! STIG JACOBSSON









2006-04-06 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program





JEAN SIBELIUS (1865-1957) VALSE TRISTE I själva verket är Valse triste ett mycket tragiskt stycke musik. Det skrevs till skådespelet Kuolema (Döden), författat av Sibelius svåger Arvid Järnefelt. I inledningsscenen vakar Paavali över sin döende mor. Han är trött och somnar. Ett strålsken materialiseras i rummet; det hörs från fjärran en tvekande musik som kommer närmare och närmare. Snart är vi medvetna om rytmen och melodin till en vals. Modern reser sig ur sin dödskoma, först haltande, sedan med svepande rörelser, med sin långa vita svepning fladdrande som en balklänning dansar hon vals som en vålnad i det underliga ljuset. Hon bjuder upp osynliga partners, men ingen vill titta henne i ögonen. Hon sjunker tillbaka på sängen, andfådd och utmattad; reser sig upp igen och dansar med ökad energi. Det knackar hårt på dörren, som om beniga nävar anfaller den. Plötsligt försvinner de spöklika dansarna, musiken dör bort, och när kvinnan vänder sig mot den öppnade dörren, ger hon ifrån sig ett skrik, som om hon tittat in i Dödens ansikte. Sonen vaknar upp och finner sin mor död. STIG JACOBSSON


FRANZ LEHÁR (1870-1948) GULD OCH SILVER, VALS OP 79 Franz Lehár var son till en ungersk hornist och bandledare och kom redan som tolvåring in som elev vid konservatoriet i Prag där han studerade violin och teori. Till att börja med blev han musiker i faderns militärband och som 20-åring tog han över ledningen - ungefär samtidigt som han började göra sig ett namn som tonsättare. Det skulle inte dröja länge förrän han började skriva framgångsrika operetter. Till slut hade det blivit 38! Runt sekelskiftet bosatte han sig i Wien där hans begåvning snabbt uppskattades. Detta var en tid då grandiosa baler anordnades av alla som hade råd. En av dessa var prinsessan Pauline Metternich, som anordnade en bal över temat Guld och silver. Lehár bidrog med den vals som inledde balen och gav temat för kvällen. Men publiken i Sophiensäle den 27 januari 1902 var så överväldigad av prakten att de helt glömde bort att lyssna. Taket var målat i silver med gyllene stjärnor. Här fanns guldpalmer med bladverk i silver. Den granna valsen gick därför ganska omärkt förbi, men det dröjde inte länge förrän den togs upp i andra sammanhang och då upptäckte man dess överväldigande kvaliteter. Man har berömt dess balans och känslomässiga kontraster, dess fågelkvitter i träblåset, de silvriga triangelslagen, den hotande stormen som snabbt ebbar ut… I dag räknas Guld och silver till tidens allra främsta valser, vilket inte säger lite! STIG JACOBSSON









2002-04-20 19:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2002-04-20 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2002-04-18 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2002-04-17 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2002-04-14 22:30 Svenska Mässan

Göteborgs Symfoniker

2001-08-05 14:00 Slottsskogen

Göteborgs Symfoniker

Program



LUDWIG VAN BEETHOVEN SYMFONI NR 2 D-DUR OP 36 Adagio molto. Allegro con brio Larghetto Scherzo. Allegro Allegro molto På läkaren Schmidts inrådan slog sig Beethoven sommaren 1802 ned i den lantliga friden i Heiligenstadt, en av Wiens förstäder. Inom sig hade han emellertid allt annat än frid. Han kände av den hörselskada som snart skulle göra honom helt döv och mot hösten skrev han till sina bröder det skakande brev som brukar kallas Heiligenstadttestamentet, vilket avslöjar honom som en människa på självmordets rand: "Endast konsten höll mig tillbaka… Ack, det tycktes mig omöjligt att lämna världen innan jag fullbordat allt det vartill jag kände mig kallad." Vi vet nu att Beethoven bara var i början av en karriär utan motstycke i musikhistorien. Så man kan förstå att han kände skaparkraften välla fram, oemotståndligt. Redan nu satte hans verk outplånliga spår på musikens fortsatta utveckling. Trots (eller tack vare?) den mörka sinnesstämningen befann sig Beethoven i en mycket rik skaparperiod. Frågan är om han någonsin varit lika produktiv som 1802. Kanske var överansträngning en bidragande orsak till att han skrev testamentet. Av själskvalen märker man däremot inte mycket i den musik han skrev vid denna tid, i synnerhet inte i andra symfonin. Detta är i huvudsak en ljus och levnadsglad musik, och larghettot hör till hans allra lyckligaste ingivelser. Jämfört med den två år tidigare och helt i Mozarts och Haydns anda skrivna första symfonin, hade mycket ändå hänt. En kritiker fann vid uruppförandet i Theater an der Wien den 5 april 1803 "att den första symfonin har större värde än den andra, eftersom den är genomförd med otvungen lätthet, medan den andra präglas av en strävan efter det nya och misshagliga." Kritikern var i själva verket riktigt lyhörd: han hade just bevittnat hur den klara klassicismen förvandlats till lidelsefull romantik. Den brett upplagda första satsen inleds med ett Adagio molto som innehåller mer av själslig förberedelse än något liknande parti i tidigare symfonier och de två inledande, markerade tonerna D återkommer sedan i olika gestalt under hela första satsen. Att Beethoven sedan presenterar huvudtemat i de låga stråkarna var en uppseendeväckande nyhet och några åhörare fann kontrasten till andra temats marschrytm alltför brutal. Första symfonins långsamma sats bygger nästan helt på ett enda tema, men motsvarande sats i andra symfonin blommar ut till en överväldigande rikedom av härliga melodier och rytmiskt pikanteri. Senare menade Beethoven att han kunnat skapa 20 verk av dessa tematiska idéer. Därpå följer hans första symfoniska scherzo. I kammarmusikaliska sammanhang hade han däremot redan skrivit flera scherzi, och menuetten i första symfonin har för all del också karaktär av ett scherzo, även om den inte tagit steget fullt ut. Finalen tar sig mästaren friheten att inleda på dominanten, för att först i tredje takten leda över musiken i huvudtonarten. Oemotståndlig rytmisk kraft, vågade intervallsprång och strålande gott humör utmärker musiken. STIG JACOBSSON







Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!