2018-11-25 18:00 Stenhammarsalen
Program
JEAN SIBELIUS (1865-1957) TRE STYCKEN OP 116 Scène de danse Danse caractéristique Rondeau romantique Jean Sibelius skrev åtskilliga stycken för violin och piano, inte så konstigt kanske då hans första mål med musiken var att bli en strålande violinsolist. Det var också violinspel han studerade då han först reste ut i Europa och hans första anställning var som orkesterviolinist. Under studieåren skrev han många verk för sitt instrument och en andra våg inträffade under de första krigsåren. Därefter kom ett nyvaknat intresse sent i livet. Åren efter 1925 skrev han tolv underbara småstycken (när det gäller tid, inte när det gäller kvalitet!) fördelade på tre opus: 106, 115 och 116. De sista tillkom 1929, och efter det året skulle Sibelius verkligen inte komponera många verk - då kom det som brukar kallas "tystnaden i Järvenpää". Han har verkligen inte förlorat något av sitt mästerskap, tvärtom kan man i de två första satserna kanske ana ett nytänkande med harmoniska djärvheter och nästan groteska tankar (i närheten av Prokofjev). Det avslutande, romantiska rondot, är däremot ett idylliskt, balanserat avslut på all den musik han skrev för violin. STIG JACOBSSON
RICHARD STRAUSS (1864-1949) TILL EULENSPIEGEL - EINMAL ANDERS! OP 28 (arr Franz Hasenöhrl) Richard Strauss symfoniska dikt Till Eulenspiegel hör till orkesterlitteraturens stora mästerverk. Tonsättaren hade dittills gjort sig känd som en lärd och mycket allvarlig ung mästare, men efter uruppförandet av "Till" i Köln den 5 november 1895 visste man att han också hade en sprudlande humor. "Allt jag ville var att publiken i konsertsalen för en gångs skull skulle få ett gott skratt" sa han i visshet om att han härmed skakat av sig mycket av dammet från Wagnertraditionen. Formellt är kompositionen närmast ett rondo, där vi får följa titelpersonens olika eskapader. Gestalten Till Eulenspiegel var ju en känd skojare som figurerat i litteraturen ända sedan medeltiden, och att det är en saga som berättas hör redan när violinerna inleder verket med att drömskt sjunga "Det var en gång…" Därpå får vi följa Till som resepredikant, när han förälskar sig, hur han ställs inför rätta och döms till döden för att slutligen dingla i galgen. Men det hela slutar med tonsättaren illa dolda beundran: "Han var allt en jäkel till karl, den där Till!" På hans gravsten stod inget namn, men där fanns en bild av en uggla med en spegel som illustrerar ett gammalt ordspråk ("Man ser inte sina egna brister bättre än en uggla ser sin fulhet") - därav hans namn Eulenspiegel (Ugglespegel). Många har i musiken velat se att ironiskt självporträtt av tonsättaren. I Strauss egen version för stor orkester behandlas de många instrumenten med stor lyskraft. Det är frisk musik utan poserande, bombasm eller falskhet. Som så många andra mästerverk har andra musiker som inte spelar i orkester närt en stark önskan att få spela det. Därför har en herre vid namn Franz Hasenöhrl i våra dagar arrangerat detta grandiosa orkesterverk för en liten kammarensemble om fem musiker. Blir det något kvar då, kan man undra? Ja, döm själva. Att det blivit något annorlunda (som den nya titeln antyder) är tydligt, men nog finns både humorn och fräckheten kvar, kanske till och med i högre grad! STIG JACOBSSON
LEOŠ JANÁCEK (1854-1928) POHÁDKA Con moto Con moto Allegro Leoš Janácek föddes i Mähren och erhöll tidigt en gedigen musikutbildning i såväl Brno som Prag och Leipzig. Han älskade den mährisk-böhmiska folkmusiken och komponerade från unga år dumkor (slaviska folkvisor) för violin och piano och körstycken på folklig grund. Men det dröjde till en bit in på 1900-talet innan han i 50-årsåldern blev känd i hemlandet. Det var först då Jencfa fick framgångar i Prag. Efter detta blev han också djärvare som tonsättare, och ju äldre han blev desto mer avantgardistiskt klingade hans musik. I februari 1910 komponerade han en liten svit för cello och piano, inspirerad av en lång episk dikt författad av den ryska romantikens fader och Pusjkins nära vän Vasilij Sjukovskij 1832: Sagan om tsar Berendej. Sviten fick fyra satser och hade ursprungligen en lång titel inspirerad av diktens handling. Men Janácek bearbetade sin musik ända fram till 1923 och lät efter hand musikens lagar styra utformningen mer än själva berättelsen. Under arbetet uteslöt han en sats och gav stycket ett mer neutralt namn: Pohádka, "En saga". Den ursprungliga sagan handlar annars om den långskäggige tsaren som led av att vara barnlös och lovade underjordens kung Kastjej att om han fick en son skulle kungen få sonens själ. Men sonen förälskar sig i den kloka prinsessan Marja, Kastjejs dotter. Det kan vara värt att påminna att Kastjej spelar en stor roll i Stravinskys samtidigt skrivna balett Eldfågeln. Kronprins Ivan symboliseras av rytmiskt accentuerade cellopartier medan prinsessan Marja gestaltas i sjungande pianofraser. STIG JACOBSSON
LEOŠ JANÁCEK (1854-1928) STRÅKKVARTETT NR 2 "INTIMA BREV" Andante Adagio Moderato Allegro Leoš Janácek hade just fullbordat sin sista opera "Från de dödas hus" när han i början av 1928 gav sig i kast med sitt sista storverk: 74-åringens andra stråkkvartett. Man märker inget av åldern! I själva verket blev Janáceks musik bara yngre och fräschare ju äldre han blev. Även kvartetten är frisk, dramatisk och passionerad. Titeln på kvartetten, Intima brev, har sin grund i den platonska kärleken till en ung kvinna, Kamila Stösslová, med vilken han hade en omfattande brevväxling. Han skrev hundratals brev till sin älskade: "Jag har börjat skriva något vackert. Vårt liv ska fortsätta i det. Jag ska kalla det 'kärleksbrev' och jag tror att det kommer att klinga fantastiskt […] Hela verket ska hållas samman av ett ovanligt instrument som kallas viola d'amore - kärleksviola. Vad jag ser fram mot det. I detta verk ska jag vara ensam med dig." Men hans planer ändrades efterhand. Den klangrika men opraktiska kärleksviolan byttes ut mot en vanlig viola, och verkets titel gjordes något neutralare. Men kärleken till Kamila genomsyrar musiken: "Du står bakom varje ton, levande, lidelsefull, älskande." Kvartetten består av rapsodiska sektioner med stora variationer, men med en genomgående lidelsefull lyrik. I ett brev liknar Janácek tredje satsen vid en vaggsång och i finalen summeras hela kvartettens innehåll. STIG JACOBSSON
Medverkande
Fagottisten Ole Kristian Dahl från Trondheim är sedan 2016 stämledare för fagotterna i Göteborgs Symfoniker. Han har tidigare varit solofagottist i Danska Radions symfoniorkester och WDR-orkestern i Köln. Han har även varit gäst som solofagottist hos orkestrar som Berlins filharmoniker, European Chamber Orchestra, Münchens filharmoniker, NDR-orkestern i Hamburg, Deutsches Symphonie-Orchester Berlin och Oslofilharmonin. Ole Kristian Dahl är en hängiven pedagog och professor vid musikhögskolan i Mannheim samt gästprofessor vid Royal College of Music i London. Ett 50-tal av hans studenter finns numera i välrenommerade orkestrar i flertalet europeiska länder.
Olivia Bergdahl började sin scenpoetiska bana som tolvåring och blev något av svensk estradpoesis underbarn när hon 2007 vann svenska mästerskapen i Poetry Slam 17 år gammal, och samma år debuterade med diktsamlingen "Demo". Sedan dess har hon kommit fyra i VM i Poetry Slam, startat poesi- och stråkkvartettgruppen Olivias Poesiorkester, gett ut en skiva ("Eldorado"), en kritikerhyllad roman ("Efter Ekot"), startat den internationella spoken wordklubben Klubb Kontra med Oskar Hanska, varit konstnärlig handledare i projektet "Hembygd - någonstans i Sverige", i åratal skrivit krönikor i Göteborgs Posten, gjort många radioinhopp som huspoet, ett fåtal tv-inhopp, skrivit Tankar för dagen i P1, fått ett par stipendier, blivit årets västsvenska författare, fått Sveriges Radios novellpris, hållit i oräkneliga workshops och framförallt turnerat, turnerat, turnerat, hundratals, tusentals dagar. I Sverige, Norden, Europa, USA.
