Stäng
Meny

Arkiv

2 konserter

1988-04-29 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) PIANOKONSERT NR 2 F-DUR OP 102 Allegretto Andantino Allegretto 19 min Sjostakovitj var en rastlös herre. Folk i hans bekantskapskrets har berättat att han alltid hade en cigarett i mungipan, log, lyssnade, nickade, vaggade på fötterna och inte sällan gav intryck av att vara på språng. Bakom sina starka glasögon hade han förmodligen tankarna på nästa takt. Om man säger så här: socialt umgänge och övriga sysslor stal bara tid från komponerandet. Så tänkte och levde han. Till och med för sina hustrur (han var gift tre gånger) och barn var han något av en gåta. Vad kan man säga om en sådan människa? Ett otal kritiker, musiker, politiker, musikvetare, journalister och författare har känt sig kallade att förklara Sjostakovitj och hans musik men de har ofta lämnat tomt skramlande haverier bakom sig. För Sjostakovitj var frågeställningen i sig ointressant - han var helt enkelt konstnär och såg däri sin mission (ordet är medvetet valt) och uppgift. Goethes ord till Schiller känns relevanta: "Konstnär, snacka inte - skapa!" De tyngst vägande kollina i Sjostakovitjs musikaliska bagage är de 15 symfonierna och de 15 stråkkvartetterna. Men han var också en lysande pianist som i tonåren försörjde familjen som stumfilmspianist. Hans produktion för det egna instrumentet är inte omfångsrik men dess densitet hög: de monumentala 24 preludierna och fugorna, pianotrion, pianokvintetten. Samt de två pianokonserterna, komponerade med 24 års mellanrum men lika som syskon: till kynnet livliga och rastlösa med utpräglad känsla för skönhet. Den yngre av dem (från 1957) är desto mer erfaren - världsvan och elegant med en osentimentalt romantisk mellansats som det absolut är tillåtet att älska. Och vem dras inte med i den avslutande satsens virvlande kosackdans i sjutakt? En av mycket få bilder där Sjostakovitj ler - oftast ser han med sina naturligt slokande mungipor dyster ut - togs i Paris 1958. Vid hans sida står den belgiske dirigenten André Cluytens som just dirigerat Europapremiären (alltså utanför Sovjet) av elfte symfonin. Undra på att Sjostakovitj var glad - Paris-konserterna med hans musik hade gått strålande och han fick själv agera pianolejon i sina konserter. Både symfonin och pianokonserterna spelades in med Sjostakovitj, Cluytens och Franska radions nationalorkester i högform. Jag säger bara: skaffa!* STEFAN NÄVERMYR *Pianokonserterna EMI 56264625, elfte symfonin Testament SBT 1099.



1988-04-28 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) PIANOKONSERT NR 2 F-DUR OP 102 Allegretto Andantino Allegretto 19 min Sjostakovitj var en rastlös herre. Folk i hans bekantskapskrets har berättat att han alltid hade en cigarett i mungipan, log, lyssnade, nickade, vaggade på fötterna och inte sällan gav intryck av att vara på språng. Bakom sina starka glasögon hade han förmodligen tankarna på nästa takt. Om man säger så här: socialt umgänge och övriga sysslor stal bara tid från komponerandet. Så tänkte och levde han. Till och med för sina hustrur (han var gift tre gånger) och barn var han något av en gåta. Vad kan man säga om en sådan människa? Ett otal kritiker, musiker, politiker, musikvetare, journalister och författare har känt sig kallade att förklara Sjostakovitj och hans musik men de har ofta lämnat tomt skramlande haverier bakom sig. För Sjostakovitj var frågeställningen i sig ointressant - han var helt enkelt konstnär och såg däri sin mission (ordet är medvetet valt) och uppgift. Goethes ord till Schiller känns relevanta: "Konstnär, snacka inte - skapa!" De tyngst vägande kollina i Sjostakovitjs musikaliska bagage är de 15 symfonierna och de 15 stråkkvartetterna. Men han var också en lysande pianist som i tonåren försörjde familjen som stumfilmspianist. Hans produktion för det egna instrumentet är inte omfångsrik men dess densitet hög: de monumentala 24 preludierna och fugorna, pianotrion, pianokvintetten. Samt de två pianokonserterna, komponerade med 24 års mellanrum men lika som syskon: till kynnet livliga och rastlösa med utpräglad känsla för skönhet. Den yngre av dem (från 1957) är desto mer erfaren - världsvan och elegant med en osentimentalt romantisk mellansats som det absolut är tillåtet att älska. Och vem dras inte med i den avslutande satsens virvlande kosackdans i sjutakt? En av mycket få bilder där Sjostakovitj ler - oftast ser han med sina naturligt slokande mungipor dyster ut - togs i Paris 1958. Vid hans sida står den belgiske dirigenten André Cluytens som just dirigerat Europapremiären (alltså utanför Sovjet) av elfte symfonin. Undra på att Sjostakovitj var glad - Paris-konserterna med hans musik hade gått strålande och han fick själv agera pianolejon i sina konserter. Både symfonin och pianokonserterna spelades in med Sjostakovitj, Cluytens och Franska radions nationalorkester i högform. Jag säger bara: skaffa!* STEFAN NÄVERMYR *Pianokonserterna EMI 56264625, elfte symfonin Testament SBT 1099.



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!