Stäng
Meny

Arkiv

1334 konserter

2022-01-05 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.



Vilhelm Moqvist Piano. Vinnare av Polstjärnepriset 2021



Harald Edin Kontrabas


Lukas Flink Trombon



Stefan Forsberg Juryordförande. VD och Konserthuschef Kungliga Filharmonikerna


Emelie Sigelius Presentatör


2021-12-03 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





Kanadensiska Barbara Hannigan är sedan 2019 förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Hon gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som sångerska och dirigent samarbetar hon med ledande orkestrar som London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Toronto Symphony Orchestra, Münchens filharmoniker och Sveriges Radios symfoniorkester. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och erhöll både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon besökte senast Göteborg och Symfonikerna i december 2021 när hon av Stenastiftelsens utsetts till hedersstipendiat och fick ta emot en stipendiesumma på 300 000 kr. Stenastiftelsen firade 25-årsjubileum med en konsert där Barbara Hannigan och flera tidigare stipendiater framträdde på scen vid firandet. Dessförinnan gav hon i september tre konserter med musik av Haydn, Busoni och Vivier.


Daniel Norgren Sång, flygel




Anders Ynnerman Presentatör




David Dencik Skådespelare





Jan Yngwe Dirigent



Katarina Karnéus Mezzosopran



2021-11-28 18:00 Stenhammarsalen

Program


ELFRIDA ANDRÉE (1841-1929) PIANOTRIO G-MOLL Allegro agitato Andante con espressione Rondo. Finale: Allegro risoluto Få svenska tonsättare har varit så banbrytande som Elfrida Andrée. Hon var även dirigent, domkyrkoorganist och konsertarrangör. Det Sverige hon föddes i saknade yttrandefrihet och allmän rösträtt, musikkonservatoriets flesta klasser var stängda för kvinnor. Andrés föräldrar var bildade människor som uppskattade hälsofrämjande aktiviteter. Hemmets övervåning fungerade som gymnastiksal och fadern, som var läkare, ordinerade gärna medicinska bad, stärkande, retande, uppmjukande bad och giktbad. Kammarmusiksällskapet "De badande vännerna" grundades av hennes far som stöttade sin dotter och skrev till kungs för att få en lagändring så att även kvinnor skulle kunna bli organister. Dessvärre blev det avslag. Som argument användes Pauluscitatet "Kvinnan tige i församlingen". Ändå fick hon tjänsten bara 26 år gammal, tack vare att Göteborgs politiker ville markera staden som mer framstegsvänlig än Stockholm. Berömd är historien om när Elfrida då gick upp på domkyrkans orgelläktare, drog ut samtliga registerdrag och brassade på för fulla bälgar: "Där fick du, Paulus lille!" Pianotrion är också som ett stärkande bad, ett dopp i romantiska klanger, kanske i Slätta Damm? Dammen anlades som en möjlighet för den göteborgske tidningsmannen S A Hedlund (Handelstidningen) att kunna simma med sina gäster på sommarnöjet i Bjurslätt på Hisingen. En av gästerna var Elfrida Andrée som ofta vistades där och fick möjlighet att arbeta ostört. Där skrev hon sin vackra pianokvintett Sommarminnen från Bjurslätt. Även pianotrion låter som vatten, starka simtag, näckrosstjälkar, dansande trollsländor. Som organist är Andrée van att hantera klangfärger och balanserar de tre instrumenten vackert mot varandra. Det är harmoniskt och även om hon drar på med starka nyanser dyker inga åskmoln upp. Det blir den sorts sommar som det var förr: blåsigt, soligt och friskt. KATARINA A KARLSSON


FRANZ SCHREKER (1878-1934) VINDEN Franz Schreker föddes i Monaco men räknas som österrikisk tonsättare. Även han var del av ett musiksällskap: Verein der Musikfreunde Döbling. Där fick han en arena att prova sin musik och öva upp sina färdigheter som dirigent. Mest skrev han scenisk musik, framför allt opera men också balettmusik. Der Wind, Vinden, är ett sånt stycke, skrivet till dansarna Grete och Elsa Wiesenthal. Grete Wiesenthal förnyade danskonsten, inspirerad av kollegan Isadora Duncan, och Wiesenthals rörelser beskrevs som euforiska, virvlande, med ett nytt, friare sätt att använda torso, armar och ben. Håret och kläderna skulle flöda fritt för att understryka dansen. Musiken låter som om Schreker sett detta och vet vilken musik som gjorde Wiesenthalsystrarna rättvisa. Det är romantiskt men också impressionistiskt, som om nästan alla musikaliska riktningar från 1900-talets början fått något att säga till om. Den här måleriska musiken låter för våra öron som filmmusik och det är inte långt från sanningen. Hade Schreker fått leva längre hade han kanske följt sina kollegers exempel och flytt till Hollywood. Att vara judisk tonsättare på 1930-talet påskyndade nog hans död i hjärtinfarkt. 1932 blev han avskedad från sitt arbete som rektor för Berlins musikhögskola och året efter förlorade han även sitt ämbete som professor i komposition. I operan Der Ferne Klang uttrycker Schreker sina idéer om konstens roll i samhället. Librettot, som han skrev själv, handlar om en man som överger sin älskade för att hitta en fjärran klang - han måste alltså förverkliga sig själv innan han tillåter sig att älska. Detta får fruktansvärda konsekvenser för de älskande, för det är bara i själva kärleken klangen finns. När mannen väl inser det förenas han med sin åldrade käresta. Då hör han också klangen men hinner inte skriva färdig musiken innan han dör. Detta blev Schrekers genombrott som tonsättare. Lite påminner detta om Schrekers eget liv, som tog slut två dagar innan han skulle fylla 56. Vi får hoppas att han hunnit älska innan dess. KATARINA A KARLSSON


25 min


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KLARINETTKVINTETT H-MOLL OP 115 Allegro Adagio Andantino Con moto Johannes Brahms hade egentligen inte tänkt skriva någon mer musik. Han reste bort för att slippa den stora festivitas som staden Wien planerat till hans 60-årsdag. Man kan tro att han blev trumpen på gamla dar, men vännerna beskrev honom som ganska bufflig långt tidigare. Mycket har skrivits om hans långa vänskap med konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann, men inte heller den var utan komplikationer. Dock var Brahms en man som kan beskrivas med det gamla svenska ordet "vänfast". Han var generös med pengar och tid för de som stod honom nära. Klarinettisten Richard Mühlfeld var den som fick Brahms att vilja skriva musik igen, och i kammarmusikformat. Trion för piano, cello och klarinett skrev Brahms sommaren 1891, sedan två klarinettsonater och slutligen kvintetten två år senare. Det var ett ovanligt format och bara Mozart hade skrivit något väsentligt i det tidigare. Det visste förstås Brahms som studerat verket noga innan han skrev sin egen klarinettkvintett. Båda kvintetterna är ett måste i alla klarinettisters repertoar och det finns många inspelningar av dem. Naturligtvis ingen med Mühlfeld och tur är kanske det. En samtida lyssnare klagade över de många pipande ljuden, tydligen hade Mühlfeld ibland problem med rören. Samtidigt var han ändå den som gav klarinetten ett liv som soloinstrument genom sitt vackra spel. Fram till dess var klarinett främst ett orkesterinstrument. En av hemligheterna med varför Brahms musik rör vid våra hjärtan är hur den skiftar mellan dur och moll, ibland i samma fras. Bara under den första satsens första 40 sekunder sker det gång på gång. Vad går musiken i för tonart egentligen? Dur eller moll? Stråkarna startar i moll, och sen kommer klarinetten in med ett durarpeggio. Alla tre satserna har denna dubbelhet mellan ljus och mörker som gör att musiken aldrig riktigt landar och det var helt säkert inte meningen heller. Brahms var gammal nog att ha sett livets nyanser och blandar lika delar värme, sorg och hopp. KATARINA A KARLSSON


2021-11-27 18:00 Herrljunga, Kunskapskällans aula

Program


ELFRIDA ANDRÉE (1841-1929) PIANOTRIO G-MOLL Allegro agitato Andante con espressione Rondo. Finale: Allegro risoluto Få svenska tonsättare har varit så banbrytande som Elfrida Andrée. Hon var även dirigent, domkyrkoorganist och konsertarrangör. Det Sverige hon föddes i saknade yttrandefrihet och allmän rösträtt, musikkonservatoriets flesta klasser var stängda för kvinnor. Andrés föräldrar var bildade människor som uppskattade hälsofrämjande aktiviteter. Hemmets övervåning fungerade som gymnastiksal och fadern, som var läkare, ordinerade gärna medicinska bad, stärkande, retande, uppmjukande bad och giktbad. Kammarmusiksällskapet "De badande vännerna" grundades av hennes far som stöttade sin dotter och skrev till kungs för att få en lagändring så att även kvinnor skulle kunna bli organister. Dessvärre blev det avslag. Som argument användes Pauluscitatet "Kvinnan tige i församlingen". Ändå fick hon tjänsten bara 26 år gammal, tack vare att Göteborgs politiker ville markera staden som mer framstegsvänlig än Stockholm. Berömd är historien om när Elfrida då gick upp på domkyrkans orgelläktare, drog ut samtliga registerdrag och brassade på för fulla bälgar: "Där fick du, Paulus lille!" Pianotrion är också som ett stärkande bad, ett dopp i romantiska klanger, kanske i Slätta Damm? Dammen anlades som en möjlighet för den göteborgske tidningsmannen S A Hedlund (Handelstidningen) att kunna simma med sina gäster på sommarnöjet i Bjurslätt på Hisingen. En av gästerna var Elfrida Andrée som ofta vistades där och fick möjlighet att arbeta ostört. Där skrev hon sin vackra pianokvintett Sommarminnen från Bjurslätt. Även pianotrion låter som vatten, starka simtag, näckrosstjälkar, dansande trollsländor. Som organist är Andrée van att hantera klangfärger och balanserar de tre instrumenten vackert mot varandra. Det är harmoniskt och även om hon drar på med starka nyanser dyker inga åskmoln upp. Det blir den sorts sommar som det var förr: blåsigt, soligt och friskt. KATARINA A KARLSSON


FRANZ SCHREKER (1878-1934) VINDEN Franz Schreker föddes i Monaco men räknas som österrikisk tonsättare. Även han var del av ett musiksällskap: Verein der Musikfreunde Döbling. Där fick han en arena att prova sin musik och öva upp sina färdigheter som dirigent. Mest skrev han scenisk musik, framför allt opera men också balettmusik. Der Wind, Vinden, är ett sånt stycke, skrivet till dansarna Grete och Elsa Wiesenthal. Grete Wiesenthal förnyade danskonsten, inspirerad av kollegan Isadora Duncan, och Wiesenthals rörelser beskrevs som euforiska, virvlande, med ett nytt, friare sätt att använda torso, armar och ben. Håret och kläderna skulle flöda fritt för att understryka dansen. Musiken låter som om Schreker sett detta och vet vilken musik som gjorde Wiesenthalsystrarna rättvisa. Det är romantiskt men också impressionistiskt, som om nästan alla musikaliska riktningar från 1900-talets början fått något att säga till om. Den här måleriska musiken låter för våra öron som filmmusik och det är inte långt från sanningen. Hade Schreker fått leva längre hade han kanske följt sina kollegers exempel och flytt till Hollywood. Att vara judisk tonsättare på 1930-talet påskyndade nog hans död i hjärtinfarkt. 1932 blev han avskedad från sitt arbete som rektor för Berlins musikhögskola och året efter förlorade han även sitt ämbete som professor i komposition. I operan Der Ferne Klang uttrycker Schreker sina idéer om konstens roll i samhället. Librettot, som han skrev själv, handlar om en man som överger sin älskade för att hitta en fjärran klang - han måste alltså förverkliga sig själv innan han tillåter sig att älska. Detta får fruktansvärda konsekvenser för de älskande, för det är bara i själva kärleken klangen finns. När mannen väl inser det förenas han med sin åldrade käresta. Då hör han också klangen men hinner inte skriva färdig musiken innan han dör. Detta blev Schrekers genombrott som tonsättare. Lite påminner detta om Schrekers eget liv, som tog slut två dagar innan han skulle fylla 56. Vi får hoppas att han hunnit älska innan dess. KATARINA A KARLSSON


25 min


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KLARINETTKVINTETT H-MOLL OP 115 Allegro Adagio Andantino Con moto Johannes Brahms hade egentligen inte tänkt skriva någon mer musik. Han reste bort för att slippa den stora festivitas som staden Wien planerat till hans 60-årsdag. Man kan tro att han blev trumpen på gamla dar, men vännerna beskrev honom som ganska bufflig långt tidigare. Mycket har skrivits om hans långa vänskap med konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann, men inte heller den var utan komplikationer. Dock var Brahms en man som kan beskrivas med det gamla svenska ordet "vänfast". Han var generös med pengar och tid för de som stod honom nära. Klarinettisten Richard Mühlfeld var den som fick Brahms att vilja skriva musik igen, och i kammarmusikformat. Trion för piano, cello och klarinett skrev Brahms sommaren 1891, sedan två klarinettsonater och slutligen kvintetten två år senare. Det var ett ovanligt format och bara Mozart hade skrivit något väsentligt i det tidigare. Det visste förstås Brahms som studerat verket noga innan han skrev sin egen klarinettkvintett. Båda kvintetterna är ett måste i alla klarinettisters repertoar och det finns många inspelningar av dem. Naturligtvis ingen med Mühlfeld och tur är kanske det. En samtida lyssnare klagade över de många pipande ljuden, tydligen hade Mühlfeld ibland problem med rören. Samtidigt var han ändå den som gav klarinetten ett liv som soloinstrument genom sitt vackra spel. Fram till dess var klarinett främst ett orkesterinstrument. En av hemligheterna med varför Brahms musik rör vid våra hjärtan är hur den skiftar mellan dur och moll, ibland i samma fras. Bara under den första satsens första 40 sekunder sker det gång på gång. Vad går musiken i för tonart egentligen? Dur eller moll? Stråkarna startar i moll, och sen kommer klarinetten in med ett durarpeggio. Alla tre satserna har denna dubbelhet mellan ljus och mörker som gör att musiken aldrig riktigt landar och det var helt säkert inte meningen heller. Brahms var gammal nog att ha sett livets nyanser och blandar lika delar värme, sorg och hopp. KATARINA A KARLSSON


2021-11-26 19:00 Vänersborg Festsalen Folkets hus

Program


ELFRIDA ANDRÉE (1841-1929) PIANOTRIO G-MOLL Allegro agitato Andante con espressione Rondo. Finale: Allegro risoluto Få svenska tonsättare har varit så banbrytande som Elfrida Andrée. Hon var även dirigent, domkyrkoorganist och konsertarrangör. Det Sverige hon föddes i saknade yttrandefrihet och allmän rösträtt, musikkonservatoriets flesta klasser var stängda för kvinnor. Andrés föräldrar var bildade människor som uppskattade hälsofrämjande aktiviteter. Hemmets övervåning fungerade som gymnastiksal och fadern, som var läkare, ordinerade gärna medicinska bad, stärkande, retande, uppmjukande bad och giktbad. Kammarmusiksällskapet "De badande vännerna" grundades av hennes far som stöttade sin dotter och skrev till kungs för att få en lagändring så att även kvinnor skulle kunna bli organister. Dessvärre blev det avslag. Som argument användes Pauluscitatet "Kvinnan tige i församlingen". Ändå fick hon tjänsten bara 26 år gammal, tack vare att Göteborgs politiker ville markera staden som mer framstegsvänlig än Stockholm. Berömd är historien om när Elfrida då gick upp på domkyrkans orgelläktare, drog ut samtliga registerdrag och brassade på för fulla bälgar: "Där fick du, Paulus lille!" Pianotrion är också som ett stärkande bad, ett dopp i romantiska klanger, kanske i Slätta Damm? Dammen anlades som en möjlighet för den göteborgske tidningsmannen S A Hedlund (Handelstidningen) att kunna simma med sina gäster på sommarnöjet i Bjurslätt på Hisingen. En av gästerna var Elfrida Andrée som ofta vistades där och fick möjlighet att arbeta ostört. Där skrev hon sin vackra pianokvintett Sommarminnen från Bjurslätt. Även pianotrion låter som vatten, starka simtag, näckrosstjälkar, dansande trollsländor. Som organist är Andrée van att hantera klangfärger och balanserar de tre instrumenten vackert mot varandra. Det är harmoniskt och även om hon drar på med starka nyanser dyker inga åskmoln upp. Det blir den sorts sommar som det var förr: blåsigt, soligt och friskt. KATARINA A KARLSSON


FRANZ SCHREKER (1878-1934) VINDEN Franz Schreker föddes i Monaco men räknas som österrikisk tonsättare. Även han var del av ett musiksällskap: Verein der Musikfreunde Döbling. Där fick han en arena att prova sin musik och öva upp sina färdigheter som dirigent. Mest skrev han scenisk musik, framför allt opera men också balettmusik. Der Wind, Vinden, är ett sånt stycke, skrivet till dansarna Grete och Elsa Wiesenthal. Grete Wiesenthal förnyade danskonsten, inspirerad av kollegan Isadora Duncan, och Wiesenthals rörelser beskrevs som euforiska, virvlande, med ett nytt, friare sätt att använda torso, armar och ben. Håret och kläderna skulle flöda fritt för att understryka dansen. Musiken låter som om Schreker sett detta och vet vilken musik som gjorde Wiesenthalsystrarna rättvisa. Det är romantiskt men också impressionistiskt, som om nästan alla musikaliska riktningar från 1900-talets början fått något att säga till om. Den här måleriska musiken låter för våra öron som filmmusik och det är inte långt från sanningen. Hade Schreker fått leva längre hade han kanske följt sina kollegers exempel och flytt till Hollywood. Att vara judisk tonsättare på 1930-talet påskyndade nog hans död i hjärtinfarkt. 1932 blev han avskedad från sitt arbete som rektor för Berlins musikhögskola och året efter förlorade han även sitt ämbete som professor i komposition. I operan Der Ferne Klang uttrycker Schreker sina idéer om konstens roll i samhället. Librettot, som han skrev själv, handlar om en man som överger sin älskade för att hitta en fjärran klang - han måste alltså förverkliga sig själv innan han tillåter sig att älska. Detta får fruktansvärda konsekvenser för de älskande, för det är bara i själva kärleken klangen finns. När mannen väl inser det förenas han med sin åldrade käresta. Då hör han också klangen men hinner inte skriva färdig musiken innan han dör. Detta blev Schrekers genombrott som tonsättare. Lite påminner detta om Schrekers eget liv, som tog slut två dagar innan han skulle fylla 56. Vi får hoppas att han hunnit älska innan dess. KATARINA A KARLSSON


25 min


JOHANNES BRAHMS (1833-1897) KLARINETTKVINTETT H-MOLL OP 115 Allegro Adagio Andantino Con moto Johannes Brahms hade egentligen inte tänkt skriva någon mer musik. Han reste bort för att slippa den stora festivitas som staden Wien planerat till hans 60-årsdag. Man kan tro att han blev trumpen på gamla dar, men vännerna beskrev honom som ganska bufflig långt tidigare. Mycket har skrivits om hans långa vänskap med konsertpianisten och tonsättaren Clara Schumann, men inte heller den var utan komplikationer. Dock var Brahms en man som kan beskrivas med det gamla svenska ordet "vänfast". Han var generös med pengar och tid för de som stod honom nära. Klarinettisten Richard Mühlfeld var den som fick Brahms att vilja skriva musik igen, och i kammarmusikformat. Trion för piano, cello och klarinett skrev Brahms sommaren 1891, sedan två klarinettsonater och slutligen kvintetten två år senare. Det var ett ovanligt format och bara Mozart hade skrivit något väsentligt i det tidigare. Det visste förstås Brahms som studerat verket noga innan han skrev sin egen klarinettkvintett. Båda kvintetterna är ett måste i alla klarinettisters repertoar och det finns många inspelningar av dem. Naturligtvis ingen med Mühlfeld och tur är kanske det. En samtida lyssnare klagade över de många pipande ljuden, tydligen hade Mühlfeld ibland problem med rören. Samtidigt var han ändå den som gav klarinetten ett liv som soloinstrument genom sitt vackra spel. Fram till dess var klarinett främst ett orkesterinstrument. En av hemligheterna med varför Brahms musik rör vid våra hjärtan är hur den skiftar mellan dur och moll, ibland i samma fras. Bara under den första satsens första 40 sekunder sker det gång på gång. Vad går musiken i för tonart egentligen? Dur eller moll? Stråkarna startar i moll, och sen kommer klarinetten in med ett durarpeggio. Alla tre satserna har denna dubbelhet mellan ljus och mörker som gör att musiken aldrig riktigt landar och det var helt säkert inte meningen heller. Brahms var gammal nog att ha sett livets nyanser och blandar lika delar värme, sorg och hopp. KATARINA A KARLSSON


2021-11-26 18:00 Stora salen

Program


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 3 G-DUR BWV 1048 (Allegro) Adagio Allegro Solisterna i den tredje konserten är en niostämmig stråkensemble för tre vardera av violiner, altvioliner och celli. Det är viktigt att påpeka att de alla nio har sina egna solistiska stämmor, och att de framträder i ständigt skiftande konstellationer och klanger. Mellan de båda allegrosatserna återfinns ett adagio som kan räknas till musikhistoriens kortaste satser: en takt med bara två ackord, vilka sveper förbi på så där tio sekunder. Många forskare har lagt pannan i djupa veck och funderat över vad detta betyder. Är det en sats som saknas? Ges det här plats för icke utskrivna improvisationer? Eller är det bara en behövlig andningspaus? Den avslutande satsen är en gigue, full av kollektiv virtuositet. Något av ett perpetuum mobile. Att denna konsert hör till Bachs mest kända verk är inte att förvånas över, för sällan får man väl höra så medryckande och frodig musik. STIG JACOBSSON



JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 2 F-DUR BWV 1047 (Allegro) Andante Allegro assai I den andra Brandenburgkonserten består concertinogruppen av trumpet, flöjt, oboe och violin. I synnerhet trumpeten är värd att nämnas särskilt eftersom den avkrävs anmärkningsvärd virtuositet. Solisternas samtal blir alltmer komplex, de imiterar varandra, kompletterar och kontrasterar mot stråkarna. Ibland hörs de ensamma, ibland tillsammans med stråkarna. Viktigast är att de ger musiken extra vitalitet och färgklanger, och Bach har här skapat musik som med sin mustiga livslust hör till barockens största mästerverk. I första satsen imiterar solisterna varandra och söker balans med den dominerande trumpeten. I andra satsen tar trumpeten en välförtjänt paus medan de tre övriga solisterna ömhjärtat och sångbart ofta framträder i kanon. Finalen är en virtuos fuga som trumpeten inleder, följd av oboe, violin och blockflöjter till stråkackompanjemang. STIG JACOBSSON


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 5 D-DUR BWV 1050 Allegro Affetuoso Allegro Ibland har man kallat den femte konserten för världens första klaverkonsert, och nog har cembalon en ovanligt visionär och framträdande roll. Men det är naturligtvis en konsert för violin, tvärflöjt och cembalo, en riktig trippelkonsert, elegant men med sedvanlig kontrapunktiskt mästerskap. Den första satsen avslutas med en lång cembalokadens innan den långsamma satsen inleder en rörande konversation där solisterna alternerar med varandra innan konserten avslutas med att violinen inleder ännu en gigue och cembalon intar en festlig soloroll. Man får anta att Bach själv drömde om att sitta vid cembalon. STIG JACOBSSON


25 min


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 6 B-DUR (BWV 1051) (Allegro) Adagio ma non tanto Allegro Den sjätte och därmed sista konserten tros i själva verket vara den som komponerades först. Men det är viktigt att komma ihåg att Bach flitigt lånade av sig själv och att motiv och hela satser kan dyka upp i helt andra sammanhang, inte minst i hans många kantater. Därför är det svårt att bestämma exakta tillkomsttider. Den sjätte konserten är ett ganska experimentellt verk där två vardera av altvioliner och viola da gamba används som solister, och alltså utgörs besättningen av enbart stråkar, som den tredje konserten. Den inleds av en svindlande kanon av rigorös teknisk konstruktion. Bach använder sig av en för tiden vågad blandning av olika element, men skapar en imponerande variationsrikedom. I andra satsen tiger gamborna och finalen är som en grandios final på hela serien. STIG JACOBSSON


JOHANN SEBASTIAN BACH (1685-1750) BRANDENBURGKONSERT NR 1 F-DUR BWV 1046 (Allegro) Adagio Allegro Menuett-Polonaise-Menuett I den första Brandenburgkonserten utgörs concertinogruppen av horn, oboe, fagott och violin, och inte vilken violin som helst utan en violino piccolo, som klingar en liten ters högre och som har möjlighet att tränga igenom den rika orkestersatsen. Det är bara den första av de sex Brandenburgkonserterna som har fyra satser, de övriga har tre. I första satsen är de båda instrumentgrupperna till största delen sammansmälta och den lilla violinen spelar unisont med övriga violiner. Här finns gott om kontrasterande episoder, och man skulle nästan kunna kalla verket en Concerto da caccia (jaktkonsert) efter som hornen härmar jakt redan från början med typiska jaktrop och fortsätter med rytm och stil som påminner om jakt. Man menar att det är första gången horn framträder solistiskt i tyska konserter, och hornister av sådan kvalitet var inte lätta att få tag i. I andra satsen tiger hornen och musiken utvecklar i stället en vacker duett mellan violin och oboe, till stråkackompanjemang. Visst finns här vissa drag från tidens italienska musik, men Bachs dragning till kontrapunkten avslöjar ändå upphovsmannens nationalitet. Tredje satsen är en gigue med violinsolo och med motmelodier i horn och oboe. Denna musik har stort släktskap med första kören ur kantat nr 207, Vereinigte Zwietracht ("De växlande strängarnas förenade disharmonier"). Den sista satsen är som en lantlig fest efter jaktens slut, med en ganska rustik menuett med två olika mer pastorala triodelar och däremellan en galant polonäs. STIG JACOBSSON


2021-11-25 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARLOS RAFAEL RIVERA (f 1970) THE QUEEN'S GAMBIT (2020), Tema Det unga schackgeniet Beth Harmon trollband världen i denna serie som nyligen vann elva Emmy-utmärkelser - inklusive en för "Outstanding Music Composition". The Queen's Gambit innebär ett stort genombrott för den 50-årige tonsättaren, som i komponerandet såg paralleller mellan schackspelets komplexa karaktär och stämföringen i sin egen musik. MIKAEL CARLSSON


ROB LANE (f 1965) MERLIN (2008), Svit (ffg) Legenden om King Arthur utgör förlaga till denna serie, populär bland de yngre, och den brittiske kompositören Rob Lane, en riktig tv-veteran, tonsatte de färgstarka äventyren med klassisk, wagneriansk ledmotivsteknik och orkestreringar som kanske för tankarna till Howard Shores Sagan om ringen-musik. MIKAEL CARLSSON


JOHN LUNN (f 1956) DOWNTON ABBEY (2010), Svit Om det är någon tv-serie under senare år som har haft en "gammal hederlig" signaturmelodi som alla som sett serien känner igen, är det Downton Abbey. Under sex säsonger ledsagades berättelsen om den aristokratiska familjen Crawley av John Lunns romantiska musik, måttfullt orkestrerad främst för piano och stråk. Lunn vann en välförtjänt Emmy för musiken. MIKAEL CARLSSON


NICHOLAS BRITELL (f 1980) SUCCESSION (2018), Svit Musiken till det intensiva karaktärsdramat Succession har ett huvudtema som sammanfattar seriens intrikata maktkamp med ett dramatiskt agitato som återkommer i serien i alla möjliga former och instrumenteringar. Britell, som spås en lysande framtid inom filmmusiken, vann the World Soundtrack Award 2020 för sin musik. MIKAEL CARLSSON


MATHIEU LAMBOLEY (f 1980) LUPIN (2021), La Symphonie de Lupin (ffg) För första gången framförs i konsertsammanhang fransmannen Mathieu Lamboleys mäktiga orkesterstycke ur Lupin, den mest seddan Netflix-serien i Sverige hittills 2021. I seriens slutskede framförs stycket i bild som en del i en orkesterkonsert, samtidigt som det fungerar som underscore till en ytterst dramatisk parallelhandling. MIKAEL CARLSSON


KRIS BOWERS (f 1989) BRIDGERTON (2020), Svit (ffg, arr Mikael Carlsson) Blott 32-årige amerikanske tonsättaren Kris Bowers träffar mitt i prick med sin delvis barock-inspirerade originalmusik för denna amerikanska variant av Downton Abbey. Romantik och intriger under tidigt 1800-tal får ett lustfyllt och Emmy-nominerat ackompanjemang med stort fokus på stråk men även tidstypiska instrument som cembalo. MIKAEL CARLSSON


HILDUR GUÐNADÓTTIR (f 1982) CHERNOBYL (2019), Vichnaya Pamyat (ffg, arr Robert Ames) Svenske regissören Johan Rencks skildring av Tjernobyl-katastrofen, producerad av HBO, ledsagas av experimentell originalmusik av en isländsk tonsättare och cellist som gjort raketkarriär och bland annat vunnit Oscar för musiken till Joker. Guðnadóttir samplade ljud från skrot och andra föremål på plats i Tjernobyl för att använda i sin musik. Detta körstycke sticker ut som ett av få traditionella element på soundtracket. Texten baseras på en ortodox hymn som framförs vid begravningar i den ortodoxa kyrkan. Vichnaya Pamyat betyder, ordagrant, "evigt minne". MIKAEL CARLSSON


JEFF BEAL (f 1963) HOUSE OF CARDS (2013), Svit Amerikanen Jeff Beal tillhör de filmkomponister som hittat en balans mellan filmuppdrag och att skriva konsertant musik. Till House of Cards, med sin ofta obehagliga skildring av spelet bakom kulisserna inom amerikansk topp-politik, komponerade Beal musik där en av de bärande idéerna är motsättning mellan dur- och mollackord (ofta samtidigt) - en musikalisk illustration av det dubbelspel som paret Underwood ägnar sig åt. MIKAEL CARLSSON


25 min


BRUCE BROUGHTON (f 1945) / ANDREW COTTEE (f 1978) JOHN DEBNEY (f 1956) / JOEL MCNEELY (f 1959) THE ORVILLE (2017), Svit (ffg) Seth MacFarlanes science fiction-serie är en kärleksfull flirt med 60-talets klassiska Star Trek och är en av få tv-serier idag som konsekvent använder sig av genomkomponerad orkestermusik av det slag som vi är vana att höra i stora sci-fi-filmer. Några av Hollywoods mest rutinerade symfoniker (Broughton, som komponerat huvudtemat, slog igenom 1985 med Silverado) står bakom musiken som här framförs för första gången i form av en ny konsertsvit sammanställd särskilt för denna konsert. MIKAEL CARLSSON


PHILIP GLASS (f 1937) PAUL LEONARD-MORGAN (f 1974) TALES FROM THE LOOP (2020), Tema Svenske konstnären Simon Stålenhags karaktäristiska böcker blev 2020 till tv-serie producerad av Amazon Studios. Musikaliskt är den ett exempel på science fiction-musik som går i motsatt riktning mot det senromantiskt orkestrala - här är det Philip Glass minimalism som med sina för kompositören typiska upprepningar nästan bokstavligen gör skäl för seriens titel. MIKAEL CARLSSON


CHRISTOPHE BECK (f 1972) WANDAVISION (2021), Svit (ffg, arr Mikael Carlsson) Marvel-serien WandaVision har uppmärksammats för sin vinjettmusik, som i varje avsnitt utgör en pastisch på tidstypisk tv-musik, men seriens kompositör Christophe Beck (som även tonsatt Marvel-filmerna om Ant-Man) har även skrivit stor, genretypisk orkestermusik som här framförs för första gången i konsertsammanhang. MIKAEL CARLSSON


MAX RICHTER (f 1966) THE HANDMAID'S TALE (2017), On the Nature of Daylight Margaret Atwoods dystopiska berättelse med Elisabeth Moss i huvudrollen har originalmusik komponerad av Adam Taylor men i ett av den senaste säsongens mest drabbande avsnitt - regisserat av Moss själv - används Max Richters musik från dennes Deutsche Grammophon-album The Blue Notebooks (2004) - ett exempel på hur icke-filmmusik används i film och tv. Stycket har bland annat även förekommit i filmerna Arrival och Shutter Island. MIKAEL CARLSSON


LUDWIG GÖRANSSON (f 1984) THE MANDALORIAN (2019), Svit för Orkester (ffg, arr Mikael Carlsson) Arvet från den svenska musikskolan gör sig påmint i Star Wars-serien The Mandalorian där Linköpingsbördige Ludwig Göransson låter blockflöjten - till och med i kvartett-tappning - spela en musikalisk huvudroll. Tvåfaldigt Emmy-belönad och med en Oscar (för Black Panther) är Linköpingssonen utan tvekan Sveriges mest framgångsrika filmkompositör. The Mandalorian är ett utmärkt exempel på Göranssons förmåga att kombinera klassiska orkestreringar med moderna influenser - inte minst när det gäller rytm - från andra mer populärmusikaliska genrer. MIKAEL CARLSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Ingar Bergby är en av Norges mest framstående orkesterdirigenter med en stor produktion inom klassisk och nutida musik samt cross-overprojekt. Han har profilerat sig som en artist med tydligt formad kraft och ett stort engagemang i sitt arbete. Ingar Bergby föddes 1964 i Sarpsborg och växte upp i en musikalisk familj som var aktiv inom blåsorkestermusiken. Han utbildades till klarinettist för professor Richard Kjelstrup vid Norges Musikhögskola och studerade senare dirigering för professor Karsten Andersen vid samma skola samt för Jorma Panula vid Sibeliusakademin. Ingar Bergby har arbetat med Göteborgs Symfoniker vid sju tillfällen, senast 2015. Han har bland annat dirigerat filmmusikkonserter, Orffs Carmina Burana samt orkesterkonserten på Götaplatsen vid friidrotts-EM 2006.


Kören grundades 1917 av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. Elsa Stenhammar var en av de drivande krafterna i sekelskiftets körliv i Göteborg och blev körens första repetitörDen 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. Som landets äldsta symfoniska kör kunde man 2017 fira sitt 100-årsjubileum med en stor festkonsert där såväl Mozart och Brahms som Stenhammar, Elfrida Andrée och Björn & Benny stod på programmet. Göteborgs Symfoniska kör är en ideell förening som är knuten till Göteborgs Symfoniker. Kören medverkar i konserter och föreställningar i såväl orkesterns som i egen regi. Musiken blir därför blandad och repertoaren omfattande. Göteborgs Symfoniska Kör har medverkat vid konserter i bland annat Royal Albert Hall och i Canterbury Cathedral i England samt deltagit med Göteborgs Symfoniker i den årliga musikfestivalen på Kanarieöarna och på en turné till Kina. Tillförordnad kormästare är Simon Kim Phipps.



Emelie Roos Blockflöjt


Josefin Neldén Presentatör


2021-11-24 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARLOS RAFAEL RIVERA (f 1970) THE QUEEN'S GAMBIT (2020), Tema Det unga schackgeniet Beth Harmon trollband världen i denna serie som nyligen vann elva Emmy-utmärkelser - inklusive en för "Outstanding Music Composition". The Queen's Gambit innebär ett stort genombrott för den 50-årige tonsättaren, som i komponerandet såg paralleller mellan schackspelets komplexa karaktär och stämföringen i sin egen musik. MIKAEL CARLSSON


ROB LANE (f 1965) MERLIN (2008), Svit (ffg) Legenden om King Arthur utgör förlaga till denna serie, populär bland de yngre, och den brittiske kompositören Rob Lane, en riktig tv-veteran, tonsatte de färgstarka äventyren med klassisk, wagneriansk ledmotivsteknik och orkestreringar som kanske för tankarna till Howard Shores Sagan om ringen-musik. MIKAEL CARLSSON


JOHN LUNN (f 1956) DOWNTON ABBEY (2010), Svit Om det är någon tv-serie under senare år som har haft en "gammal hederlig" signaturmelodi som alla som sett serien känner igen, är det Downton Abbey. Under sex säsonger ledsagades berättelsen om den aristokratiska familjen Crawley av John Lunns romantiska musik, måttfullt orkestrerad främst för piano och stråk. Lunn vann en välförtjänt Emmy för musiken. MIKAEL CARLSSON


NICHOLAS BRITELL (f 1980) SUCCESSION (2018), Svit Musiken till det intensiva karaktärsdramat Succession har ett huvudtema som sammanfattar seriens intrikata maktkamp med ett dramatiskt agitato som återkommer i serien i alla möjliga former och instrumenteringar. Britell, som spås en lysande framtid inom filmmusiken, vann the World Soundtrack Award 2020 för sin musik. MIKAEL CARLSSON


MATHIEU LAMBOLEY (f 1980) LUPIN (2021), La Symphonie de Lupin (ffg) För första gången framförs i konsertsammanhang fransmannen Mathieu Lamboleys mäktiga orkesterstycke ur Lupin, den mest seddan Netflix-serien i Sverige hittills 2021. I seriens slutskede framförs stycket i bild som en del i en orkesterkonsert, samtidigt som det fungerar som underscore till en ytterst dramatisk parallelhandling. MIKAEL CARLSSON


KRIS BOWERS (f 1989) BRIDGERTON (2020), Svit (ffg, arr Mikael Carlsson) Blott 32-årige amerikanske tonsättaren Kris Bowers träffar mitt i prick med sin delvis barock-inspirerade originalmusik för denna amerikanska variant av Downton Abbey. Romantik och intriger under tidigt 1800-tal får ett lustfyllt och Emmy-nominerat ackompanjemang med stort fokus på stråk men även tidstypiska instrument som cembalo. MIKAEL CARLSSON


HILDUR GUÐNADÓTTIR (f 1982) CHERNOBYL (2019), Vichnaya Pamyat (ffg, arr Robert Ames) Svenske regissören Johan Rencks skildring av Tjernobyl-katastrofen, producerad av HBO, ledsagas av experimentell originalmusik av en isländsk tonsättare och cellist som gjort raketkarriär och bland annat vunnit Oscar för musiken till Joker. Guðnadóttir samplade ljud från skrot och andra föremål på plats i Tjernobyl för att använda i sin musik. Detta körstycke sticker ut som ett av få traditionella element på soundtracket. Texten baseras på en ortodox hymn som framförs vid begravningar i den ortodoxa kyrkan. Vichnaya Pamyat betyder, ordagrant, "evigt minne". MIKAEL CARLSSON


JEFF BEAL (f 1963) HOUSE OF CARDS (2013), Svit Amerikanen Jeff Beal tillhör de filmkomponister som hittat en balans mellan filmuppdrag och att skriva konsertant musik. Till House of Cards, med sin ofta obehagliga skildring av spelet bakom kulisserna inom amerikansk topp-politik, komponerade Beal musik där en av de bärande idéerna är motsättning mellan dur- och mollackord (ofta samtidigt) - en musikalisk illustration av det dubbelspel som paret Underwood ägnar sig åt. MIKAEL CARLSSON


25 min


BRUCE BROUGHTON (f 1945) / ANDREW COTTEE (f 1978) JOHN DEBNEY (f 1956) / JOEL MCNEELY (f 1959) THE ORVILLE (2017), Svit (ffg) Seth MacFarlanes science fiction-serie är en kärleksfull flirt med 60-talets klassiska Star Trek och är en av få tv-serier idag som konsekvent använder sig av genomkomponerad orkestermusik av det slag som vi är vana att höra i stora sci-fi-filmer. Några av Hollywoods mest rutinerade symfoniker (Broughton, som komponerat huvudtemat, slog igenom 1985 med Silverado) står bakom musiken som här framförs för första gången i form av en ny konsertsvit sammanställd särskilt för denna konsert. MIKAEL CARLSSON


PHILIP GLASS (f 1937) PAUL LEONARD-MORGAN (f 1974) TALES FROM THE LOOP (2020), Tema Svenske konstnären Simon Stålenhags karaktäristiska böcker blev 2020 till tv-serie producerad av Amazon Studios. Musikaliskt är den ett exempel på science fiction-musik som går i motsatt riktning mot det senromantiskt orkestrala - här är det Philip Glass minimalism som med sina för kompositören typiska upprepningar nästan bokstavligen gör skäl för seriens titel. MIKAEL CARLSSON


CHRISTOPHE BECK (f 1972) WANDAVISION (2021), Svit (ffg, arr Mikael Carlsson) Marvel-serien WandaVision har uppmärksammats för sin vinjettmusik, som i varje avsnitt utgör en pastisch på tidstypisk tv-musik, men seriens kompositör Christophe Beck (som även tonsatt Marvel-filmerna om Ant-Man) har även skrivit stor, genretypisk orkestermusik som här framförs för första gången i konsertsammanhang. MIKAEL CARLSSON


MAX RICHTER (f 1966) THE HANDMAID'S TALE (2017), On the Nature of Daylight Margaret Atwoods dystopiska berättelse med Elisabeth Moss i huvudrollen har originalmusik komponerad av Adam Taylor men i ett av den senaste säsongens mest drabbande avsnitt - regisserat av Moss själv - används Max Richters musik från dennes Deutsche Grammophon-album The Blue Notebooks (2004) - ett exempel på hur icke-filmmusik används i film och tv. Stycket har bland annat även förekommit i filmerna Arrival och Shutter Island. MIKAEL CARLSSON


LUDWIG GÖRANSSON (f 1984) THE MANDALORIAN (2019), Svit för Orkester (ffg, arr Mikael Carlsson) Arvet från den svenska musikskolan gör sig påmint i Star Wars-serien The Mandalorian där Linköpingsbördige Ludwig Göransson låter blockflöjten - till och med i kvartett-tappning - spela en musikalisk huvudroll. Tvåfaldigt Emmy-belönad och med en Oscar (för Black Panther) är Linköpingssonen utan tvekan Sveriges mest framgångsrika filmkompositör. The Mandalorian är ett utmärkt exempel på Göranssons förmåga att kombinera klassiska orkestreringar med moderna influenser - inte minst när det gäller rytm - från andra mer populärmusikaliska genrer. MIKAEL CARLSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Ingar Bergby är en av Norges mest framstående orkesterdirigenter med en stor produktion inom klassisk och nutida musik samt cross-overprojekt. Han har profilerat sig som en artist med tydligt formad kraft och ett stort engagemang i sitt arbete. Ingar Bergby föddes 1964 i Sarpsborg och växte upp i en musikalisk familj som var aktiv inom blåsorkestermusiken. Han utbildades till klarinettist för professor Richard Kjelstrup vid Norges Musikhögskola och studerade senare dirigering för professor Karsten Andersen vid samma skola samt för Jorma Panula vid Sibeliusakademin. Ingar Bergby har arbetat med Göteborgs Symfoniker vid sju tillfällen, senast 2015. Han har bland annat dirigerat filmmusikkonserter, Orffs Carmina Burana samt orkesterkonserten på Götaplatsen vid friidrotts-EM 2006.


Kören grundades 1917 av kusinerna Elsa och Wilhelm Stenhammar. Elsa Stenhammar var en av de drivande krafterna i sekelskiftets körliv i Göteborg och blev körens första repetitörDen 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. Som landets äldsta symfoniska kör kunde man 2017 fira sitt 100-årsjubileum med en stor festkonsert där såväl Mozart och Brahms som Stenhammar, Elfrida Andrée och Björn & Benny stod på programmet. Göteborgs Symfoniska kör är en ideell förening som är knuten till Göteborgs Symfoniker. Kören medverkar i konserter och föreställningar i såväl orkesterns som i egen regi. Musiken blir därför blandad och repertoaren omfattande. Göteborgs Symfoniska Kör har medverkat vid konserter i bland annat Royal Albert Hall och i Canterbury Cathedral i England samt deltagit med Göteborgs Symfoniker i den årliga musikfestivalen på Kanarieöarna och på en turné till Kina. Tillförordnad kormästare är Simon Kim Phipps.


Emelie Roos Blockflöjt



Josefin Neldén Presentatör


2021-11-14 18:00 Stenhammarsalen

Program


SOFIA GUBAJDULINA (f 1931) PARI E DISPARI Sofia Gubajdulina härstammar från den autonoma Tatarrepubliken i det gamla Sovjetunionen och studerade på 1950-talet komposition i Moskva. Hennes tidiga verk är skrivna i Sjostakovitjs anda, dock utvecklade hon snabbt ett eget, seriellt tonspråk som genomsyrades av gammalrysk ortodox kyrkomusik. Hon verkade från 1963 som "fri" konstnär, men insåg samtidigt att hennes musik inte gillades av makthavarna, varför hon i hög grad komponerade för byrålådan. Det är först efter Sovjets fall hennes musik uppmärksammats efter förtjänst. Sedan början av 1990-talet bor hon utanför Hamburg. 2002 erhöll hon det svenska Polarpriset och för några år sedan ägnades hon en hel festivalvecka i Stockholms Konserthus. 2013 tilldelades hon Det gyllene lejonet vid Venedigbiennalen, för sitt livsverk. Inte sällan har hon skrivit kortare verk där hon ställt motsatser mot varandra: Pro et Contra, Hell und Dunkel, Garden of Joy and Sorrow samt kvällens program: Pari e dispari, "Jämnt och ojämnt" (1991), ett cirka femton minuter långt verk för sju slagverkare, så står det i noterna trots att en av musikerna trakterar cembalo. Men det är inte fråga om kontrastrik musik utan snarare ett sätt att behandla förändringarna inom snäva ramar, diskret både vad gäller klang och rytm. STIG JACOBSSON


ANDRÉ JOLIVET (1906-1974) KONSERTSVIT FÖR FLÖJT OCH SLAGVERK Modéré. Frémissant Stabile Hardiment Calme. Véloce. Apaisé André Jolivet levde hela sitt liv i Paris. Han växte upp i ett hem där många kulturella verksamheter odlades. Hans far var målare och hans mor musiker - och själv tvekade unge André länge om han skulle ägna sig åt måleri, litteratur, drama eller musik. För säkerhets skull utbildade han sig till skollärare. Jolivet var tillsammans med Olivier Messiaen en av grundarna av den franska tonsättargruppen "La jeune France" vars manifest han var med att formulera 1936. Medlemmarna i "Det unga Frankrike" strävade efter att återföra musiken till naturens och människorna urkällor, och i Jolivets fall innebar det att han ville ge musiken tillbaka de magiska och mystiska krafter den ofta hade hos naturfolken, och betona musikens rituella kvaliteter. Det förvånar därför inte att han ofta kom att använda uråldriga klangkällor som flöjt och slagverk. Men Jolivet hade många strängar på sin lyra. Han skrev gärna solokonserter, bland annat för flöjt, cello, fagott och det elektroniska instrumentet Ondes Martenot. I sitt skapande förenade han gärna exotiska tongångar med västerländsk avantgardism. Mellan 1959 och 1962 var Jolivet rådgivare till kulturdepartementet och mellan 1965 och 1970 kompositionsprofessor vid Pariskonservatoriet. 1965 komponerade han Suite en concert för flöjt och fyra slagverkare - ett verk som i partituret även kallas 2e Concerto pour Flûte och som tillägnades Jean-Pierre Rampal, vilken hade spelat den första flöjtkonserten så många gånger att han ville ha en ny. Han svarade också för uruppförandet i fransk radio den 23 februari 1966. Solisten frigör sig, med sina tekniskt krävande arabesker och drillar, ur det virtuosa ensemblespelet, som snart sagt kräver det omöjliga av var och en av de fyra slagverkarna. Det måste till en ytterligt välutvecklad lyhördhet och underkastelse för att musiken ska falla rätt i alla lägen. I andra satsen byts den vanliga tvärflöjten ut mot den mörkare och besvärjande altflöjten, med ett stillsamt och gripande klangspel som resultat. En oerhörd kontrast bidrar den följande satsens frenetiska slagverksutbrott med. Irrationella rytmer, raffinerade klanger och en kraftfull energisk laddning kännetecknar denna konsertanta svit, och Jolivets musik överhuvudtaget. Han bar livet igenom samma övertygelse som när han på 1930-talet slog ner som en bomb i det parisiska musiklivet: musik betyder inte kadenser och sonatform, utan andeutdrivning och förtrollning. STIG JACOBSSON


25 min


ANDRÉ JOLIVET (1906-1974) HEPTADE FÖR TRUMPET OCH SLAGVERK Allegro. Vivo-Cantate-Veemente-Maestoso-Sempre stringendo-Vivo e ritmico Heptade är som titeln antyder ett sjusatsigt stycke för trumpet och en slagverkare som André Jolivet komponerade 1970 med tanke på den framstående franske trumpetaren Maurice André. Uruppförande ägde rum två år senare i Paris. Detta är musik med stora kontraster och som tänjer gränserna för vad som är möjligt att spela, och som samtidigt håller musiken i strama strukturella tyglar. Här har Jolivet inte heller dragit sig för att kombinera jazzinfluenser med urtida mysticism. STIG JACOBSSON


GAVIN BRYARS (f 1943) ONE LAST BAR, THEN JOE CAN SING Lento. Più mosso. Coda Gavin Bryars har på många sätt följt sin egen väg genom musiken. På 60-talet verkade han som kontrabasist i olika jazzensembler, och han började sin tonsättargärning i samma anda som John Cage och andra avantgardister. Hans genombrottsverk var The sinking of Titanic (1969) som blev ett sorts ljudspel med konkreta inslag, och hans kanske mest kända verk är Jesus Blood Never Failed Me Yet (1972) där en inspelning av en a-lagares allt annat än vackra sång är en loop som växer och blir en katedral. Han har en rik produktion som också rymmer fyra stråkkvartetter, kammaroperor, baletter, pianokonsert… Han var också grundare av Portsmouth Sinfonietta. Kravet för att bli medlem var att man inte kunde läsa noter… 1994 fick han beställning från Art Council of England på ett verk för slagverksgruppen Nexus, vilken tonsättaren då känt i 20-talet år, och vars virtuositet och musikalitet han nu ville utmana. Verket för fem slagverkare kom att kallas One Last Bar, Then Joe Can Sing och kan ses som en fortsättning på första aktens slut av hans opera Medea. Där hör man en kort coda för slagverk utan bestämd tonhöjd, och i det nya verket övergår dessa vartefter till en mycket rik arsenal av stämda slagverk (flera tämligen ovanliga), inte sällan spelade med stråke. Det blir ett sällsamt vackert verk där ett dominerande rytmiskt motiv genomgår många olika förvandlingar. STIG JACOBSSON


2021-11-11 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RALPH VAUGHAN WILLIAMS (1872-1958) THE LARK ASCENDING Ralph Vaughan Williams är för evigt förknippad med den folkmusik han samlade in på den engelska landsbygden i sin ungdom, sånger och låtar som ofta utgick från en modal grund (äldre skalor) med stämningar och texter som satte känslorna i brand. Men han vässade till sitt tonspråk efter att ha tagit lektioner för Ravel i Paris och kom att bli sitt lands ledande symfoniker. Hans andra symfoni, "Londonsymfonin", är en remarkabel skildring av livet och rörelsen i det urbana London som lämnat den viktorianska eran bakom sig och blickade fram mot ett nytt, omtumlande sekel. Ni läsare som är över 60, liksom jag, minns också 1970-talets tv-serie Familjen Ashton som utspelar sig i andra världskrigets England. Signatur-melodin var ett smäktande parti ur Vaughan Williams sjätte symfoni. Åter till The Lark Ascending. Den började sitt liv som en duett för violin och piano, inspirerad av en naturlyrisk dikt av George Meredith. Vaughan Williams citerade några strofer i notgåvan, läs gärna dem! Något år senare gjorde han en orkesterversion som första gången framfördes 1921. Musiken är lyrisk och förvånansvärt fritt gestaltad samtidigt som den har något exotiskt, utomjordiskt över sig. Tills lantliga dansrytmer knackar på i mittdelen och färgar av sig i klangflödet. En vemodig idyll med lärkans gåtfulla drillar; en solostämma som med sin sång stiger till eteriska höjder och försvinner ur vårt blickfång. Varthän? STEFAN NÄVERMYR Ur The Lark Ascending (George Meredith) He rises and begins to round, He drops the silver chain of sound, Of many links without a break, In chirrup, whistle, slur and shake. For singing till his heaven fills, 'Tis love of earth that he instils, And ever winging up and up, Our valley is his golden cup And he the wine which overflows to lift us with him as he goes. Till lost on his aerial rings In light, and then the fancy sings.


THOMAS ADÈS (f 1971) MÄRCHENTÄNZE för violin och orkester Thomas Adès komponerade dessa fyra Märchentänze ("Sagodanser") år 2020, ursprungligen för violin och piano, och gjorde året därpå en orkesterversion. Var och en av danserna har sitt ursprung i den engelska folkmusiken. Den första är lätt och spänstig. En dröjande sats följer där violinen sjunger en hymnlik sång som presenteras i återkommande form. Den tredje satsen, En sånglärka, skrevs ursprungligen för soloviolin men blir här ett kollage av pigg fågelsång där orkesterinstrumentens imitationer klingar fritt tillsammans med solisten och framkallar känslan av en hänförd flock sånglärkor som kan höras på kullarna och fälten i England under våren. Musiken rör sig i vågor genom orkestern innan violinisten tystas av harpans slutpunkt. Den sista dansen börjar med en energisk, mumlande återgivning av ett lekfullt tema i snabba trioler. Det bubblar av återhållen energi och växer under styckets gång varefter det får följe av ett andratema i rak takt varpå dansen ideligen störs av explosioner av energi när de två temana brottas och förenas mot ett avgörande slut. FABER MUSIC


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 4 A-MOLL OP 63 Tempo molto moderato, quasi adagio Allegro molto vivace Il tempo largo Allegro Jean Sibelius fjärde symfoni skrevs mellan 1910 och 1911 och är en hudlös redogörelse för inåtvändhetens många facetter. Den kom till under en period i tonsättarens liv som får betecknas som svår. Efter att ha överlevt en cancertumör plågades han av en ihållande skräck för återfall. Europa befann sig därtill i en övergångsfas, den så optimistiska starten på seklet hade börjat fördunklas av krigsskrammel och militärisk oro. Så inleds också konserten i a-moll med en avskalad och avig melodislinga - en ensam fagott mot mullrande trögt, basstråk. Tempot är långsamt, quasi adagio som angivet i partituret. Sibelius har lämnat de pampiga, flödande fraserna bakom sig. Modernist är han inte, men heller inte den glödande wagnerian han en gång varit. I stället leker han med det på en gång gäckande och frånstötande tritonus-språnget som han redan utforskat i tredje symfonin, (också kallat för djävulsintervallet). Det är en snårig, långsam första sats som inte ger sig till lyssnaren riktigt, men som slår an en djupt personlig ton. Inte minst i de avskalade, nästan solistiska partierna - ett grepp som i princip bara Mahler ägnar sig åt vid den här tiden. Efter den första satsens olycksbådande tillkännagivande, piggnar verket till i den korta andra satsen. Allegrots inledande flöjtlek öppnar förhoppningsfullt men snart börjar orkestern, även här, att kvalfullt vrida sig inåt. Satsen avslutar sig själv tvärt i en nedtonad stråksorti, som kom den på andra tankar. Det är effektivt, och liknar till formen ett inre väderomslag. En känslomässig kollaps, närmast. Den tredje satsen (largot i ciss-moll) är kanske symfonins mest signifikanta. Tonspråket arbetar bokstavligen i en bipolär anda, slänger sig mellan stram återhållenhet och smäktande partier à la Parsifal. Det är musik som öppnar och sluter sig. Fångar in och stöter bort. Som på allvar försöker gestalta det som rör sig på insidan. Och inte i meningen ledsen-glad-arg-upplivad, utan i en mer subtil riktning. Jean Sibelius egen bror var en av de första utbildade psykoterapeuterna i Finland och tonsättaren var djupt inspirerad av denna nya vetenskap. Verket knyts ihop i en sista elegant uppvisning, den fjärde satsen (allegrot i A-dur) där symfonins alla särdrag - tritonusleken, den moderna orkestreringen, de nyckfulla tempoväxlingarna - ges fullt spelutrymme. Inledningen spritter av klassicistisk energi och ges färg av klockspelet. Men också här är osäkerheten ständigt inskriven i partituret. Slutligen som för att ge den olycksbådande starten av verket rätt, klingar satsen och verket ut i ett emblematiskt förslutande a-moll-ackord. EDITH SÖDERSTRÖM


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.



2021-11-10 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


RALPH VAUGHAN WILLIAMS (1872-1958) THE LARK ASCENDING Ralph Vaughan Williams är för evigt förknippad med den folkmusik han samlade in på den engelska landsbygden i sin ungdom, sånger och låtar som ofta utgick från en modal grund (äldre skalor) med stämningar och texter som satte känslorna i brand. Men han vässade till sitt tonspråk efter att ha tagit lektioner för Ravel i Paris och kom att bli sitt lands ledande symfoniker. Hans andra symfoni, "Londonsymfonin", är en remarkabel skildring av livet och rörelsen i det urbana London som lämnat den viktorianska eran bakom sig och blickade fram mot ett nytt, omtumlande sekel. Ni läsare som är över 60, liksom jag, minns också 1970-talets tv-serie Familjen Ashton som utspelar sig i andra världskrigets England. Signatur-melodin var ett smäktande parti ur Vaughan Williams sjätte symfoni. Åter till The Lark Ascending. Den började sitt liv som en duett för violin och piano, inspirerad av en naturlyrisk dikt av George Meredith. Vaughan Williams citerade några strofer i notgåvan, läs gärna dem! Något år senare gjorde han en orkesterversion som första gången framfördes 1921. Musiken är lyrisk och förvånansvärt fritt gestaltad samtidigt som den har något exotiskt, utomjordiskt över sig. Tills lantliga dansrytmer knackar på i mittdelen och färgar av sig i klangflödet. En vemodig idyll med lärkans gåtfulla drillar; en solostämma som med sin sång stiger till eteriska höjder och försvinner ur vårt blickfång. Varthän? STEFAN NÄVERMYR Ur The Lark Ascending (George Meredith) He rises and begins to round, He drops the silver chain of sound, Of many links without a break, In chirrup, whistle, slur and shake. For singing till his heaven fills, 'Tis love of earth that he instils, And ever winging up and up, Our valley is his golden cup And he the wine which overflows to lift us with him as he goes. Till lost on his aerial rings In light, and then the fancy sings.


THOMAS ADÈS (f 1971) MÄRCHENTÄNZE för violin och orkester Thomas Adès komponerade dessa fyra Märchentänze ("Sagodanser") år 2020, ursprungligen för violin och piano, och gjorde året därpå en orkesterversion. Var och en av danserna har sitt ursprung i den engelska folkmusiken. Den första är lätt och spänstig. En dröjande sats följer där violinen sjunger en hymnlik sång som presenteras i återkommande form. Den tredje satsen, En sånglärka, skrevs ursprungligen för soloviolin men blir här ett kollage av pigg fågelsång där orkesterinstrumentens imitationer klingar fritt tillsammans med solisten och framkallar känslan av en hänförd flock sånglärkor som kan höras på kullarna och fälten i England under våren. Musiken rör sig i vågor genom orkestern innan violinisten tystas av harpans slutpunkt. Den sista dansen börjar med en energisk, mumlande återgivning av ett lekfullt tema i snabba trioler. Det bubblar av återhållen energi och växer under styckets gång varefter det får följe av ett andratema i rak takt varpå dansen ideligen störs av explosioner av energi när de två temana brottas och förenas mot ett avgörande slut. FABER MUSIC


JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 4 A-MOLL OP 63 Tempo molto moderato, quasi adagio Allegro molto vivace Il tempo largo Allegro Jean Sibelius fjärde symfoni skrevs mellan 1910 och 1911 och är en hudlös redogörelse för inåtvändhetens många facetter. Den kom till under en period i tonsättarens liv som får betecknas som svår. Efter att ha överlevt en cancertumör plågades han av en ihållande skräck för återfall. Europa befann sig därtill i en övergångsfas, den så optimistiska starten på seklet hade börjat fördunklas av krigsskrammel och militärisk oro. Så inleds också konserten i a-moll med en avskalad och avig melodislinga - en ensam fagott mot mullrande trögt, basstråk. Tempot är långsamt, quasi adagio som angivet i partituret. Sibelius har lämnat de pampiga, flödande fraserna bakom sig. Modernist är han inte, men heller inte den glödande wagnerian han en gång varit. I stället leker han med det på en gång gäckande och frånstötande tritonus-språnget som han redan utforskat i tredje symfonin, (också kallat för djävulsintervallet). Det är en snårig, långsam första sats som inte ger sig till lyssnaren riktigt, men som slår an en djupt personlig ton. Inte minst i de avskalade, nästan solistiska partierna - ett grepp som i princip bara Mahler ägnar sig åt vid den här tiden. Efter den första satsens olycksbådande tillkännagivande, piggnar verket till i den korta andra satsen. Allegrots inledande flöjtlek öppnar förhoppningsfullt men snart börjar orkestern, även här, att kvalfullt vrida sig inåt. Satsen avslutar sig själv tvärt i en nedtonad stråksorti, som kom den på andra tankar. Det är effektivt, och liknar till formen ett inre väderomslag. En känslomässig kollaps, närmast. Den tredje satsen (largot i ciss-moll) är kanske symfonins mest signifikanta. Tonspråket arbetar bokstavligen i en bipolär anda, slänger sig mellan stram återhållenhet och smäktande partier à la Parsifal. Det är musik som öppnar och sluter sig. Fångar in och stöter bort. Som på allvar försöker gestalta det som rör sig på insidan. Och inte i meningen ledsen-glad-arg-upplivad, utan i en mer subtil riktning. Jean Sibelius egen bror var en av de första utbildade psykoterapeuterna i Finland och tonsättaren var djupt inspirerad av denna nya vetenskap. Verket knyts ihop i en sista elegant uppvisning, den fjärde satsen (allegrot i A-dur) där symfonins alla särdrag - tritonusleken, den moderna orkestreringen, de nyckfulla tempoväxlingarna - ges fullt spelutrymme. Inledningen spritter av klassicistisk energi och ges färg av klockspelet. Men också här är osäkerheten ständigt inskriven i partituret. Slutligen som för att ge den olycksbådande starten av verket rätt, klingar satsen och verket ut i ett emblematiskt förslutande a-moll-ackord. EDITH SÖDERSTRÖM


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.



2021-10-28 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JEAN SIBELIUS (1865-1957) DRYADEN OP 45:1 Sibelius komponerade en lång rad korta orkesterverk, och bland de allra kortaste är de båda styckena opus 45: Dryaden och Dansintermezzo, tillsammans omkring åtta-nio minuter långa. De är också några av de få som inte direkt hämtat inspiration från det finska nationaleposet Kalevala, i varje fall inte från någon speciell händelse. Sibelius hade 1910 bjudits in för att i oktober hålla ett eget tonsättarporträtt i Kristiania tillsammans med Musikforeningens orkester, och han passade då på att ge en rad egna verk som presenterade olika sidor av hans skapande. Huvudnumret var andra symfonin, men han tog också med den symfoniska dikten Nattlig ritt och soluppgång, några avsnitt ur scenmusiken till Strindbergs Svanevit och erbjöd publiken dessutom två uruppföranden, In Memoriam och Dryaden. Åhörarna var överväldigade av hela konserten och tvingade fram ett extranummer, Valse triste. Det var under arbetet med den karga och sparsmakade fjärde symfonin, den som diktaren Elmer Diktonius kallade "Barkbrödssymfonin" som Sibelius tog en paus för att komponera Dryaden. Kanske såg han det som en klangövning. Likheterna med symfonin är påtagliga. Märkligt är emellertid att det inte finns några pukor i den annars fullvuxna orkestern. Men Dryaden var ett verk som vid olika framföranden väckt frågetecken och funderingar. Man fann likheter med Debussy "i den lösa impressionistiska formen med dess benägenhet för lätt utströdda klangbisarrier [!] utan tematiskt sammanhang". Det är väl ingen tvekan om att Sibelius här verkligen sett stycket som en studie i ständigt skiftande stämningar, i orkestral färgsättning och olika strukturer. Här finns de mest ömsinta viskningar men också vilda dansanta motiv, en rastlös vals. Analytikerna har varit måna om att framhålla verkets starka impressionistiska element, som att tematiken är gåtfull och aforistisk, koloriten pastellfärgad och metriken ovanligt fri. Man har rent av tyckt sig hitta reminiscenser ur Debussys En fauns eftermiddag. Efter en konsert med Hovkapellet på Operan i Stockholm i mars 1914 skrev den fruktade kritikern Peterson-Berger att "Dryaden och Nattlig ridt och soluppgång äro öfverskrifter som leda fantasin i mycket bestämda banor, men som musiken inte alls bryr sig om att följa. Hvad Dryaden hade för sig, törs jag inte inlåta mig på, men det lät minst sagt konstigt… Båda verken tillhöra tydligen Sibelius sista period, där verklig inspiration icke längre stå honom till buds, då han arbetat i omedveten förtröstan på sitt redan vunna namn." Men det fanns naturligtvis också lyssnare som förstod och som öppnade sina öron och talade om styckets charm och dess "genialt kolorerade" tonspråk. Diktonius talade om "ett friskt fladdrande blad från skogen" andra om "en pärla i raden av antikiserade tonpoem". STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) DANSINTERMEZZO OP 45:2 Det första förlag som erbjöds trycka op 45, Dryaden och Dansintermezzo, tackade nej men Breitkopf & Härtel tog emot det med glädje och lät trycka såväl partitur som stämmor redan i november 1910. Det är i alla fall klart att tonsättaren själv var nöjd med sitt opus, för han tog ofta med det på sina konserter runt om i Norden och även i Lettland. Dansintermezzot är ett lysande exempel på Sibelius underhållande och lättare stil, och stycket skrevs tidigt 1904 till en tablå som skildrade Heines dikt "Ein Fichtenbaum… träumt von einer Palme" ("Ett fikonträd… drömmer om en palm"). Tre år senare genomgick musiken en revidering och omarbetning för större orkester. STIG JACOBSSON


JOONAS KOKKONEN (1921-1996) CELLOKONSERT Moderato. Allegro Allegretto Adagio. Cadenza. Allegro vivace Joonas Kokkonen hör tveklöst till de viktigaste finska tonsättarna. Han är en av de få som lyckats skaka av sig det tunga arvet från Sibelius och kunnat presentera en egen personligt klingande musik av högsta värde, vare sig det är fråga om symfonier, kammarmusik eller den uppmärksammade operan De sista frestelserna. Det första verk Kokkonen fullbordade i sin nybyggda Villa Kokkonen var just denna cellokonsert (1969) så det kändes naturligt för honom att tillägna konserten husets berömde arkitekt - Alvar Aalto. Rent musikaliskt är det emellertid den eminente cellisten Arto Noras som influerat tonsättaren. Genom att skriva för Noras visste Kokkonen att han kunde ställa utomordentligt höga krav på teknisk skicklighet och musikalisk inlevelse. Solostämman hör till den svåraste kategorin, vilket inte hindrar att lyssnaren bjuds på en ljus och relativt lättlyssnad musik, i synnerhet i de två sista satserna. Konserten har också blivit en tacksam utmaning för alla senare cellister. Allegrettot är nästan dansant lekfullt och Adagiot hör till de vackraste långsamma satser han överhuvudtaget skrev. Det bygger på ett litet orgelverk som han komponerat till moderns begravning, vilken inföll just under arbetet med konserten. Kadensen utvecklar adagiot, men ökar gradvis i tempo för att brista ut i det korta men explosiva slutpartiet. STIG JACOBSSON


ANTONÍN DVORÁK (1841-1904) SYMFONI NR 9 E-MOLL OP 95 "FRÅN DEN NYA VÄRLDEN" Adagio. Allegro molto Largo Scherzo: Molto vivace Allegro con fuoco Antonín Dvorák krönte 1891 sin musikerbana med att acceptera posten som professor i komposition i New York. Det var sannerligen en imponerande karriär den fattige slaktarsonen från en liten böhmisk lantby hade gjort. Det nyöppnade konservatoriet i New York nöjde sig inte med någon annan än den mest uppmärksammade av tidens alla tonsättare och nu stod Dvorák onekligen på toppen av sin förmåga. Åren innan hade han arbetat på sin åttonde symfoni (fullbordad 8 november 1889) och i februari året därpå dirigerade han uruppförandet i Prag. Därefter gick symfonin segrande fram i London och Frankfurt. Ryktet nådde New York och man bestämde sig för att detta var den tonsättare som skulle hjälpa till att skapa en amerikansk musik! Dvoráks år i Amerika fylldes dessvärre mest av hemlängtan. Han trivdes bäst när han befann sig bland exiltjecker i den lilla tjeckiska enklaven Spillville. Likafullt kunde han inte låta bli att fascineras av den amerikanska naturen lika mycket som av folklivet i de stora städerna. Allt detta går igen i de kompositioner han komponerade "over there", och det är fråga om flera av hans bästa och mest kända stycken: Stråkkvartett nr 12, "Den amerikanska", nionde symfonin och större delen av den stora cellokonserten. Hur mycket amerikanskt det nu finns i nionde symfonin kan man diskutera, och det har man gjort alltsedan uruppförandet i New York 1893 under Anton Seidls ledning. Man har tyckt sig höra spirituals, pionjärsånger, storstädernas puls och mycket annat. Andra har bara hört hemlängtan och insett att det är minnen från det älskade Böhmen som tränger sig fram och format musiken. Några säkra svar finns inte. Men ett är helt säkert: symfonin är överväldigande i sin rikedom på geniala melodier och bländande orkestrala prakt. Få symfonier har en mer gastkramande intensitet och samtidigt en så lyrisk skönhet. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.


Finske cellisten Marko Ylönen har erhållit en rad priser i internationella tävlingar, bland dem Tjajkovskij-tävlingen i Moskva och Concert Artist Guild Competition i New Ork. Som solist och kammarmusiker har han framträtt i Europa, Japan, Australien, Nya Zeeland och Amerika. Bland dirigenter han samarbetat med finns Jukka-Pekka Saraste, Sakari Oramo, Alexander Vedernikov och Susanna Mälkki. Marko Ylönen har gjort en rad inspelningar för skivbolagen BIS, Ondine och Finlandia, bland dem Vasks respektive Kokkonens cellokonserter.


2021-10-27 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JEAN SIBELIUS (1865-1957) DRYADEN OP 45:1 Sibelius komponerade en lång rad korta orkesterverk, och bland de allra kortaste är de båda styckena opus 45: Dryaden och Dansintermezzo, tillsammans omkring åtta-nio minuter långa. De är också några av de få som inte direkt hämtat inspiration från det finska nationaleposet Kalevala, i varje fall inte från någon speciell händelse. Sibelius hade 1910 bjudits in för att i oktober hålla ett eget tonsättarporträtt i Kristiania tillsammans med Musikforeningens orkester, och han passade då på att ge en rad egna verk som presenterade olika sidor av hans skapande. Huvudnumret var andra symfonin, men han tog också med den symfoniska dikten Nattlig ritt och soluppgång, några avsnitt ur scenmusiken till Strindbergs Svanevit och erbjöd publiken dessutom två uruppföranden, In Memoriam och Dryaden. Åhörarna var överväldigade av hela konserten och tvingade fram ett extranummer, Valse triste. Det var under arbetet med den karga och sparsmakade fjärde symfonin, den som diktaren Elmer Diktonius kallade "Barkbrödssymfonin" som Sibelius tog en paus för att komponera Dryaden. Kanske såg han det som en klangövning. Likheterna med symfonin är påtagliga. Märkligt är emellertid att det inte finns några pukor i den annars fullvuxna orkestern. Men Dryaden var ett verk som vid olika framföranden väckt frågetecken och funderingar. Man fann likheter med Debussy "i den lösa impressionistiska formen med dess benägenhet för lätt utströdda klangbisarrier [!] utan tematiskt sammanhang". Det är väl ingen tvekan om att Sibelius här verkligen sett stycket som en studie i ständigt skiftande stämningar, i orkestral färgsättning och olika strukturer. Här finns de mest ömsinta viskningar men också vilda dansanta motiv, en rastlös vals. Analytikerna har varit måna om att framhålla verkets starka impressionistiska element, som att tematiken är gåtfull och aforistisk, koloriten pastellfärgad och metriken ovanligt fri. Man har rent av tyckt sig hitta reminiscenser ur Debussys En fauns eftermiddag. Efter en konsert med Hovkapellet på Operan i Stockholm i mars 1914 skrev den fruktade kritikern Peterson-Berger att "Dryaden och Nattlig ridt och soluppgång äro öfverskrifter som leda fantasin i mycket bestämda banor, men som musiken inte alls bryr sig om att följa. Hvad Dryaden hade för sig, törs jag inte inlåta mig på, men det lät minst sagt konstigt… Båda verken tillhöra tydligen Sibelius sista period, där verklig inspiration icke längre stå honom till buds, då han arbetat i omedveten förtröstan på sitt redan vunna namn." Men det fanns naturligtvis också lyssnare som förstod och som öppnade sina öron och talade om styckets charm och dess "genialt kolorerade" tonspråk. Diktonius talade om "ett friskt fladdrande blad från skogen" andra om "en pärla i raden av antikiserade tonpoem". STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) DANSINTERMEZZO OP 45:2 Det första förlag som erbjöds trycka op 45, Dryaden och Dansintermezzo, tackade nej men Breitkopf & Härtel tog emot det med glädje och lät trycka såväl partitur som stämmor redan i november 1910. Det är i alla fall klart att tonsättaren själv var nöjd med sitt opus, för han tog ofta med det på sina konserter runt om i Norden och även i Lettland. Dansintermezzot är ett lysande exempel på Sibelius underhållande och lättare stil, och stycket skrevs tidigt 1904 till en tablå som skildrade Heines dikt "Ein Fichtenbaum… träumt von einer Palme" ("Ett fikonträd… drömmer om en palm"). Tre år senare genomgick musiken en revidering och omarbetning för större orkester. STIG JACOBSSON


JOONAS KOKKONEN (1921-1996) CELLOKONSERT Moderato. Allegro Allegretto Adagio. Cadenza. Allegro vivace Joonas Kokkonen hör tveklöst till de viktigaste finska tonsättarna. Han är en av de få som lyckats skaka av sig det tunga arvet från Sibelius och kunnat presentera en egen personligt klingande musik av högsta värde, vare sig det är fråga om symfonier, kammarmusik eller den uppmärksammade operan De sista frestelserna. Det första verk Kokkonen fullbordade i sin nybyggda Villa Kokkonen var just denna cellokonsert (1969) så det kändes naturligt för honom att tillägna konserten husets berömde arkitekt - Alvar Aalto. Rent musikaliskt är det emellertid den eminente cellisten Arto Noras som influerat tonsättaren. Genom att skriva för Noras visste Kokkonen att han kunde ställa utomordentligt höga krav på teknisk skicklighet och musikalisk inlevelse. Solostämman hör till den svåraste kategorin, vilket inte hindrar att lyssnaren bjuds på en ljus och relativt lättlyssnad musik, i synnerhet i de två sista satserna. Konserten har också blivit en tacksam utmaning för alla senare cellister. Allegrettot är nästan dansant lekfullt och Adagiot hör till de vackraste långsamma satser han överhuvudtaget skrev. Det bygger på ett litet orgelverk som han komponerat till moderns begravning, vilken inföll just under arbetet med konserten. Kadensen utvecklar adagiot, men ökar gradvis i tempo för att brista ut i det korta men explosiva slutpartiet. STIG JACOBSSON


ANTONÍN DVORÁK (1841-1904) SYMFONI NR 9 E-MOLL OP 95 "FRÅN DEN NYA VÄRLDEN" Adagio. Allegro molto Largo Scherzo: Molto vivace Allegro con fuoco Antonín Dvorák krönte 1891 sin musikerbana med att acceptera posten som professor i komposition i New York. Det var sannerligen en imponerande karriär den fattige slaktarsonen från en liten böhmisk lantby hade gjort. Det nyöppnade konservatoriet i New York nöjde sig inte med någon annan än den mest uppmärksammade av tidens alla tonsättare och nu stod Dvorák onekligen på toppen av sin förmåga. Åren innan hade han arbetat på sin åttonde symfoni (fullbordad 8 november 1889) och i februari året därpå dirigerade han uruppförandet i Prag. Därefter gick symfonin segrande fram i London och Frankfurt. Ryktet nådde New York och man bestämde sig för att detta var den tonsättare som skulle hjälpa till att skapa en amerikansk musik! Dvoráks år i Amerika fylldes dessvärre mest av hemlängtan. Han trivdes bäst när han befann sig bland exiltjecker i den lilla tjeckiska enklaven Spillville. Likafullt kunde han inte låta bli att fascineras av den amerikanska naturen lika mycket som av folklivet i de stora städerna. Allt detta går igen i de kompositioner han komponerade "over there", och det är fråga om flera av hans bästa och mest kända stycken: Stråkkvartett nr 12, "Den amerikanska", nionde symfonin och större delen av den stora cellokonserten. Hur mycket amerikanskt det nu finns i nionde symfonin kan man diskutera, och det har man gjort alltsedan uruppförandet i New York 1893 under Anton Seidls ledning. Man har tyckt sig höra spirituals, pionjärsånger, storstädernas puls och mycket annat. Andra har bara hört hemlängtan och insett att det är minnen från det älskade Böhmen som tränger sig fram och format musiken. Några säkra svar finns inte. Men ett är helt säkert: symfonin är överväldigande i sin rikedom på geniala melodier och bländande orkestrala prakt. Få symfonier har en mer gastkramande intensitet och samtidigt en så lyrisk skönhet. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.


Finske cellisten Marko Ylönen har erhållit en rad priser i internationella tävlingar, bland dem Tjajkovskij-tävlingen i Moskva och Concert Artist Guild Competition i New Ork. Som solist och kammarmusiker har han framträtt i Europa, Japan, Australien, Nya Zeeland och Amerika. Bland dirigenter han samarbetat med finns Jukka-Pekka Saraste, Sakari Oramo, Alexander Vedernikov och Susanna Mälkki. Marko Ylönen har gjort en rad inspelningar för skivbolagen BIS, Ondine och Finlandia, bland dem Vasks respektive Kokkonens cellokonserter.


2021-10-13 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CAROLINE SHAW (f 1982) ENTR'ACTE Caroline Shaw är verkligen en tonsättare att hålla ögonen öppna för. Hon var den yngste tonsättaren någonsin som tilldelats Pulitzerpriset för musik när hon 30 år gammal fick priset för körsången Partita. Hon är också utbildad violinist, kammarmusiker och sångerska, mestadels i gruppen Roomful of Teeth. Därefter har hon fått beställningar från Carnegie Hall, Guggenheim-museet, St Pauls Kammarorkester och vår egen mezzosopran Anne Sofie von Otter. Shaw skrev sin kammarorkesterkomposition Entr'acte 2011 efter att ha hört ett framförande av Joseph Haydns stråkkvartett op 77:2 som rörde henne på djupet, inte minst den själfulla växlingen till Dess-dur i menuettens triodel. Hon lät därför sitt eget verk följa samma struktur som en klassisk menuett i tre avsnitt som visar upp helt olika sidor. "Som att plötsligt se den andra sidan av Alices glasögon" i underlandet. Som en sorts absurd, finstämd, technicolor-förvandling. Här och var får man känsliga ögonblick av musik från den klassiska eran och barocken, som just upptäckt att de befinner sig i fel århundrade. STIG JACOBSSON


MIECZYSLAW WEINBERG (1919-1996) TRUMPETKONSERT OP 94 Etyder Episoder Fanfarer (satserna två och tre spelas i en följd) Weinberg föddes i Warszawa och skulle säkerligen ha kommit att räknas till de ledande polska tonsättarna om han inte tvingats att fly när nazisterna invaderade Polen 1939. Som jude hade han ännu visst skydd i Sovjet. Han var 20 år och fortsatte sin utbildning, med början i Minsk. Men i Sovjet kom han till att börja med att betraktas som en främmande fågel och han uppmärksammades inte efter förtjänst förrän under sina sista år. Han hade då utvecklats till en produktiv och mångsidig tonsättare av operor, 22 symfonier, 17 stråkkvartetter och åtskillig annan kammarmusik samt solokonserter för cello (1956), violin (1959), flöjt (1961) och trumpet (1967). Trumpetkonserten skrevs för och tillägnades virtuosen Timofei Dokschitzer, solotrumpetare på Bolsjojteatern. Konserten har de traditionella tre satserna, men de två sista spelas utan paus. Konserten är ett äventyr, fullt av överraskningar, och ett musikanteri som inte sällan leder tankarna till Sjostakovitj. De var för övrigt goda vänner och spelade gärna fyrhändigt piano tillsammans. Den första satsen är en virtuos uppvisning i nonchalant halsbrytande skalor och löpningar, full av grotesk humor och medryckande rytmer. I en lugnare mellandel ackompanjeras solisten av pizzicatospel från stråkarna. Den andra satsen är full av allvar, som man inte vet vad det ska resultera i. Här är det inte bara trumpeten som får briljera; många av orkesterns träblåsare får egna små solon. Några klockklanger markerar övergången till finalen, som verkligen gör skäl för namnet Fanfarer. Här citerar tonsättaren några berömda fanfarer från musikhistorien. Först antyds bröllopsmarschen av Mendelssohn och sedan följer några av Rimskij-Korsakov - kända för den sovjetiske lyssnaren - ur operorna Tsar Saltan och Guldtuppen, men även korta anspelningar ur Bizets Carmen och Stravinskys Petrusjka. Metoden påminner en del om de oväntade citaten i Sjostakovitjs femtonde symfoni, och han kallade Weinbergs konsert för en "Symfoni för trumpet och orkester". STIG JACOBSSON


DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 1 F-MOLL OP 10 Allegretto. Allegro non troppo Allegro Lento Allegro molto. Lento 32 min Mannen bakom den här symfonin är en kedjerökande 19-åring, en ung konservatoriestudent hänförd över socialismens möjligheter, förälskad och nyss uppstigen från en längre sjukdomsperiod i tuberkulos. För att bli bättre skickades han till ett sanatorium på Krimhalvön. Resan till Svarta Havet väckte hans aptit på både resor och kärlek; på Krimhalvön mötte han Tatyana Glivenko som en del hävdar var hans livs kärlek. Från en barndom i en intellektuell medelklassfamilj hade Sjostakovitj tagit steget ut i livet och smakat det mesta av dess möjligheter utom framgång och berömdhet. Symfoni nummer ett ändrade på detta. Med den blev han känd långt utanför landets gränser, dirigenter som Toscanini, Klemperer, Walter och Stokowski tog upp symfonin på sina repertoarer. Det är rena askungesagan - en okänd sovjetisk konservatorieelev blir känd i USA på grund av ett enda verk. Men det är inte vilket verk som helst, det är oerhört mogen musik. För att kunna komponera så fullödigt så tidigt, behövs både begåvning och övning. Sjostakovitj hade skrivit musik redan som 13-åring och kanske innehåller symfonin fragment av hans tidiga försök. Det lär i alla fall hans moster ha sagt... Anledningen till att han alls skrev just en symfoni så tidigt var helt enkelt att han fått det i uppgift på konservatoriet. Genom sina extraknäck som stumfilmspianist hade Sjostakovitj fått utlopp för sin humoristiska ådra och den verkar ha följt med honom in i symfonins andra sats. Kanske hade han spelat till filmer med Buster Keaton och Charlie Chaplin. Om man blundar kan man framkalla sina egna filmklipp till musiken, Chaplin i rulltrappan till exempel. I satserna tre och fyra däremot byter Sjostakovitj ton och visar en del av det mörker som kom att genomsyra en hel del av hans senare musik. Det är mycket vackert när den ensamma oboen och senare trumpeten seglar ut över stråkhavet. Sist i sats tre är den massiva stråkklangen själv huvudperson. Men då kommer virveltrumman; inbäddad i satsens slut leder den över till fjärde och avslutande satsen där musiken mörknar ännu mer. Det är romantiskt, mer smäktande än den Sjostakovitj vi lär känna i hans senare musik. Pianot, Sjostakovitjs eget huvudinstrument, finns med i orkesterklangen, men inte som en självständig enhet. Här och där glimtar också rasande tempi, som han är en sådan expert på att orkestrera. Ingen kan som Sjostakovitj få en hel symfoniorkester att falla i sken som en skräckslagen häst. KATARINA A KARLSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Ryan Bancroft växte upp Los Angeles och uppmärksammades första gången internationellt när han vann både förstapris och publikens pris vid Malko-tävlingen i dirigering 2018. Sedan har karriären gått spikrakt uppåt: han utsågs 2019 till ny chefdirigent för BBC National Orchestra of Wales och efter sitt första besök hos Tapiola Sinfonietta erbjöds han att bli orkesterns Artist in Association. Han har också haft framgångsrika samarbeten med Toronto Symphony Orchestra, Rotterdams filharmoniker, Atlanta Symphony Orchestra och Kungliga filharmonikerna samt ett flertal andra orkestrar.


Håkan Hardenberger är enligt många vår tids störste trumpetsolist: "Den mest välklingande, subtile trumpetaren på jorden" (The Times). Vid sidan av sina fenomenala framföranden av den klassiska repertoaren har Håkan Hardenberger blivit beryktad som pionjär av viktiga och virtuosa nya verk för trumpet. Han framträder med världens ledande orkestrar, inklusive New York Philharmonic, Wiens filharmoniker och London Symphony. Håkan Hardenberger har sedan 1986 varit solist vid ett 50-tal konserter med Göteborgs Symfoniker och rest med sina vänner i orkestern på turnéer till Storbritannien, Tyskland, Hong Kong, Singapore, Spanien och Österrike. Samt på det lokala planet till Skara sporthall och Karlbergsteatern i Åmål.


2020-03-11 19:30 Stora salen

Medverkande



2020-03-06 18:00 Stora salen

2020-02-23 18:00 Stenhammarsalen

2020-02-21 19:00 Vara Konserthus

Göteborgs Symfoniker

Program



LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) PIANOKONSERT NR 2 B-DUR OP 19 Allegro con brio Adagio Rondo: Molto allegro 1795 var året då allt vände för Beethoven. 1792 hade han flyttat från Bonn till Wien för att aldrig mer återvända. Fram till 1795 är inga offentliga konserter av eller med honom kända. Hans debutkonsert var en välgörenhetskonsert i Burgtheater 29 mars 1795, och genombrottet blev just Pianokonsert nr 2, instoppad mellan en symfoni och ett oratorium av den nu helt bortglömde italienaren Cardelliere. Den 1 april skrev Wiener Zeitung: "Som mellanspel skördade den berömde herr Beethoven publikens odelade bifall med en av honom själv författad helt ny pianokonsert." Fast helt ny var den nu inte. Den hade påbörjats före 1790 i Bonn, med en finalsats modellerad efter Mozarts ursprungliga final till pianokonsert nr 22. I övrigt hade konserten ständiga omarbetningar bakom sig. Beethoven fick flera glädjeämnen detta år 1795. Han hade skaffat nyttiga kontakter. Förlaget Artaria gav ut hans opus 1, tre pianotrior tillägnade furst Lichnowsky som under ett par månader gett honom husrum, och opus 2, tre pianosonater tillägnade Haydn. Den senare hjälpte honom med både rekommendationer och pengar, och snart kom Beethoven på föttermateriellt, om än tillfälligt. Som lärare var han eftersökt i de bästa familjer. Hans ungkarlstillvaro visade sig dock mycket dyr. Han hyrde sig egen bostad, anställde betjänt och kock och snart köpte han också ridhäst, fast furst Lichnowskys stall var fullt av hästar. Beethoven var inte bara tonsättaren på modet och självmedveten därefter. Han tog sig rättigheter som ingen annan. I Lichnowskys hushåll utgick order om att han skulle serveras först av alla, före fursten själv, medan Haydn och Salieri - dennes karriär upphörde ingalunda med Mozart - iakttog hovetiketten. Men B-durkonserten ville han efter publiceringen 1801 oftast inte kännas vid: "Inte någon av mina bästa av denna typ." Vi vet hur högt han satte Mozarts sena konserter, och särskilt tycks dennes G-dur-konsert nr 17 sätta spår i B-durkonserten med samma begränsade besättning: stråkar plus flöjt och par av oboer, fagotter och horn men utan trumpeter och pukor. Troligen upplevde han sina egna tidiga försök som hybrider och imitationer på väg mot ett eget mästerskap. Därmed inte sagt att hans egna fingeravtryck saknas i den nästan totala, och ingalunda sista, omarbetningen inför uruppförandet 1795. Särskilt blev hans nya synkoperade rondofinal konsertens mest sofistikerade sats, med energiskt och virtuost vänsterhandsspel av solisten som skapar scherzokaraktär. Likaså överraskande harmoniska, inte minst kromatiska, utvikningar och erfarenheter från de egna tidiga pianosonaterna. ROLF HAGLUND


25 min



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.



2020-02-20 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) PIANOKONSERT NR 2 B-DUR OP 19 Allegro con brio Adagio Rondo: Molto allegro 1795 var året då allt vände för Beethoven. 1792 hade han flyttat från Bonn till Wien för att aldrig mer återvända. Fram till 1795 är inga offentliga konserter av eller med honom kända. Hans debutkonsert var en välgörenhetskonsert i Burgtheater 29 mars 1795, och genombrottet blev just Pianokonsert nr 2, instoppad mellan en symfoni och ett oratorium av den nu helt bortglömde italienaren Cardelliere. Den 1 april skrev Wiener Zeitung: "Som mellanspel skördade den berömde herr Beethoven publikens odelade bifall med en av honom själv författad helt ny pianokonsert." Fast helt ny var den nu inte. Den hade påbörjats före 1790 i Bonn, med en finalsats modellerad efter Mozarts ursprungliga final till pianokonsert nr 22. I övrigt hade konserten ständiga omarbetningar bakom sig. Beethoven fick flera glädjeämnen detta år 1795. Han hade skaffat nyttiga kontakter. Förlaget Artaria gav ut hans opus 1, tre pianotrior tillägnade furst Lichnowsky som under ett par månader gett honom husrum, och opus 2, tre pianosonater tillägnade Haydn. Den senare hjälpte honom med både rekommendationer och pengar, och snart kom Beethoven på föttermateriellt, om än tillfälligt. Som lärare var han eftersökt i de bästa familjer. Hans ungkarlstillvaro visade sig dock mycket dyr. Han hyrde sig egen bostad, anställde betjänt och kock och snart köpte han också ridhäst, fast furst Lichnowskys stall var fullt av hästar. Beethoven var inte bara tonsättaren på modet och självmedveten därefter. Han tog sig rättigheter som ingen annan. I Lichnowskys hushåll utgick order om att han skulle serveras först av alla, före fursten själv, medan Haydn och Salieri - dennes karriär upphörde ingalunda med Mozart - iakttog hovetiketten. Men B-durkonserten ville han efter publiceringen 1801 oftast inte kännas vid: "Inte någon av mina bästa av denna typ." Vi vet hur högt han satte Mozarts sena konserter, och särskilt tycks dennes G-dur-konsert nr 17 sätta spår i B-durkonserten med samma begränsade besättning: stråkar plus flöjt och par av oboer, fagotter och horn men utan trumpeter och pukor. Troligen upplevde han sina egna tidiga försök som hybrider och imitationer på väg mot ett eget mästerskap. Därmed inte sagt att hans egna fingeravtryck saknas i den nästan totala, och ingalunda sista, omarbetningen inför uruppförandet 1795. Särskilt blev hans nya synkoperade rondofinal konsertens mest sofistikerade sats, med energiskt och virtuost vänsterhandsspel av solisten som skapar scherzokaraktär. Likaså överraskande harmoniska, inte minst kromatiska, utvikningar och erfarenheter från de egna tidiga pianosonaterna. ROLF HAGLUND


25 min



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.



2020-02-19 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



LUDWIG VAN BEETHOVEN (1770-1827) PIANOKONSERT NR 2 B-DUR OP 19 Allegro con brio Adagio Rondo: Molto allegro 1795 var året då allt vände för Beethoven. 1792 hade han flyttat från Bonn till Wien för att aldrig mer återvända. Fram till 1795 är inga offentliga konserter av eller med honom kända. Hans debutkonsert var en välgörenhetskonsert i Burgtheater 29 mars 1795, och genombrottet blev just Pianokonsert nr 2, instoppad mellan en symfoni och ett oratorium av den nu helt bortglömde italienaren Cardelliere. Den 1 april skrev Wiener Zeitung: "Som mellanspel skördade den berömde herr Beethoven publikens odelade bifall med en av honom själv författad helt ny pianokonsert." Fast helt ny var den nu inte. Den hade påbörjats före 1790 i Bonn, med en finalsats modellerad efter Mozarts ursprungliga final till pianokonsert nr 22. I övrigt hade konserten ständiga omarbetningar bakom sig. Beethoven fick flera glädjeämnen detta år 1795. Han hade skaffat nyttiga kontakter. Förlaget Artaria gav ut hans opus 1, tre pianotrior tillägnade furst Lichnowsky som under ett par månader gett honom husrum, och opus 2, tre pianosonater tillägnade Haydn. Den senare hjälpte honom med både rekommendationer och pengar, och snart kom Beethoven på föttermateriellt, om än tillfälligt. Som lärare var han eftersökt i de bästa familjer. Hans ungkarlstillvaro visade sig dock mycket dyr. Han hyrde sig egen bostad, anställde betjänt och kock och snart köpte han också ridhäst, fast furst Lichnowskys stall var fullt av hästar. Beethoven var inte bara tonsättaren på modet och självmedveten därefter. Han tog sig rättigheter som ingen annan. I Lichnowskys hushåll utgick order om att han skulle serveras först av alla, före fursten själv, medan Haydn och Salieri - dennes karriär upphörde ingalunda med Mozart - iakttog hovetiketten. Men B-durkonserten ville han efter publiceringen 1801 oftast inte kännas vid: "Inte någon av mina bästa av denna typ." Vi vet hur högt han satte Mozarts sena konserter, och särskilt tycks dennes G-dur-konsert nr 17 sätta spår i B-durkonserten med samma begränsade besättning: stråkar plus flöjt och par av oboer, fagotter och horn men utan trumpeter och pukor. Troligen upplevde han sina egna tidiga försök som hybrider och imitationer på väg mot ett eget mästerskap. Därmed inte sagt att hans egna fingeravtryck saknas i den nästan totala, och ingalunda sista, omarbetningen inför uruppförandet 1795. Särskilt blev hans nya synkoperade rondofinal konsertens mest sofistikerade sats, med energiskt och virtuost vänsterhandsspel av solisten som skapar scherzokaraktär. Likaså överraskande harmoniska, inte minst kromatiska, utvikningar och erfarenheter från de egna tidiga pianosonaterna. ROLF HAGLUND


25 min



Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.



2020-02-16 18:00 Stenhammarsalen

Medverkande


Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i Musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neuen Klänge i Wiens konserthus.


2020-02-09 18:00 Stenhammarsalen

2020-02-07 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



25 min


ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 4 ESS-DUR "DEN ROMANTISKA" Bewegt: nicht zu schnell Andante quasi allegretto Scherzo: Bewegt & Trio: Nicht zu schnell, keinesfalls schleppend Finale: Bewegt, doch nicht zu schnell Anton Bruckner föddes strax utanför Linz i Österrike som son till skolläraren och organisten i byn Ansfelden. Det stod tidigt klart att sonen skulle gå samma bana och därför studerade även han till lärare. Så småningom tog emellertid musikintresset överhanden och 31 år gammal fick han sin första professionella musikertjänst som domkyrkoorganist i Linz. Under sina 13 år i Linz studerade han harmonilära och kontrapunkt för professor Simon Sechter i Wien, och 1868 efterträdde Bruckner honom som professor. Vid det laget hade han hunnit komponera en hel del större sakrala körverk och tre symfonier, av vilka de två första förblev onumrerade och ouppförda under hans livstid. I Wien fortsatte han att komponera symfonier, det blev ytterligare åtta, av vilka den sista (som fått nummer 9, men som alltså är den elfte han skrev) förblev ofullbordad. Bruckner reviderade av olika skäl ofta sina symfonier. Även nr fyra, den som kallas "den romantiska", finns i ett flertal versioner. Han började komponera symfonin sent år 1873, 49 år gammal. Helt nyligen hade då hans Symfoni nr 2 fått sitt första framförande med förhållandevis stor framgång, och med resultat att Bruckner fått en rad nya vänner. Han var således på ovanligt gott humör när han började arbeta - vilket kan utgöra ett gott underlag för att förstå det "romantiska". Men som sagt: Bruckner lämnade inget färdigt ifrån sig förrän han var absolut säker på att det var så bra han någonsin kunde göra det. Den första versionen var färdig 1874 men av den finns inte mycket kvar i de kommande versionerna. Han började, på förslag från dirigenterna Felix Mottl och Anton Seidl, med att revidera orkestreringen i yttersatserna och den långsamma satsen i januari 1878 och fortsatte i november samma år med ett helt nytt scherzo "som skildrar en jakt". Ett år senare ersatte han finalen med en fjärde version. På så sätt blev en i många stycken ny symfoni fullbordad i juni 1880, och i den formen framfördes den för första gången den 20 februari 1881 med stor framgång hos Wienpubliken. Trots det fortsatte Bruckner att bearbeta symfonin vid olika tillfällen 1881, 1882 och fram till 1888. Dirigenter av i dag gör ibland sina egna urval av de olika versionerna. Men inte nog med detta. När Hans Richter 1888 skulle framföra verket gjorde han det i en förvanskad och mer Wagner-lik version gjord av Bruckners "vänner" Franz Schalk och Ferdinand Löwe - en version som även trycktes. Ändå har här bara redovisats en liten del av alla versioner, bearbetningar och förvanskningar som gjorts av detta mästerverk. Tiden var helt enkelt inte mogen för att ta emot Bruckners egna tankar. Man ansåg honom alltför omständlig och svulstig, och att hans symfonier var musikaliska "boaormar" - hur mycket hellre skulle man inte vilja kalla dem "musikaliska katedraler". Det vi får höra under den här konserten är en av de vanligaste och mest etablerade versionerna. Bruckners version från 1886 som publicerades av Leopold Nowak 1953. För en gångs skull härstammar tillnamnet "den romantiska" faktiskt från tonsättaren själv, och då syftade han på första satsen där han tänkte sig en romantisk bild av en medeltida stad. Han skrev i partituret vid inledningen till triodelen "dansmelodi under jaktpausen". Hornropen är huvudtemat i första satsen, och de återspeglar naturen, jakten och lantlivet. Andantet baseras på en enkel rondoform som växlar mellan två teman. Det utåtriktade scherzot har vid sidan av de eggande jakthornen också en lyrisk och långsam mellandel. Och i den granna finalen återkommer huvudtemat från första satsen, nu i jublande triumf. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




2020-02-06 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



25 min


ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 4 ESS-DUR "DEN ROMANTISKA" Bewegt: nicht zu schnell Andante quasi allegretto Scherzo: Bewegt & Trio: Nicht zu schnell, keinesfalls schleppend Finale: Bewegt, doch nicht zu schnell Anton Bruckner föddes strax utanför Linz i Österrike som son till skolläraren och organisten i byn Ansfelden. Det stod tidigt klart att sonen skulle gå samma bana och därför studerade även han till lärare. Så småningom tog emellertid musikintresset överhanden och 31 år gammal fick han sin första professionella musikertjänst som domkyrkoorganist i Linz. Under sina 13 år i Linz studerade han harmonilära och kontrapunkt för professor Simon Sechter i Wien, och 1868 efterträdde Bruckner honom som professor. Vid det laget hade han hunnit komponera en hel del större sakrala körverk och tre symfonier, av vilka de två första förblev onumrerade och ouppförda under hans livstid. I Wien fortsatte han att komponera symfonier, det blev ytterligare åtta, av vilka den sista (som fått nummer 9, men som alltså är den elfte han skrev) förblev ofullbordad. Bruckner reviderade av olika skäl ofta sina symfonier. Även nr fyra, den som kallas "den romantiska", finns i ett flertal versioner. Han började komponera symfonin sent år 1873, 49 år gammal. Helt nyligen hade då hans Symfoni nr 2 fått sitt första framförande med förhållandevis stor framgång, och med resultat att Bruckner fått en rad nya vänner. Han var således på ovanligt gott humör när han började arbeta - vilket kan utgöra ett gott underlag för att förstå det "romantiska". Men som sagt: Bruckner lämnade inget färdigt ifrån sig förrän han var absolut säker på att det var så bra han någonsin kunde göra det. Den första versionen var färdig 1874 men av den finns inte mycket kvar i de kommande versionerna. Han började, på förslag från dirigenterna Felix Mottl och Anton Seidl, med att revidera orkestreringen i yttersatserna och den långsamma satsen i januari 1878 och fortsatte i november samma år med ett helt nytt scherzo "som skildrar en jakt". Ett år senare ersatte han finalen med en fjärde version. På så sätt blev en i många stycken ny symfoni fullbordad i juni 1880, och i den formen framfördes den för första gången den 20 februari 1881 med stor framgång hos Wienpubliken. Trots det fortsatte Bruckner att bearbeta symfonin vid olika tillfällen 1881, 1882 och fram till 1888. Dirigenter av i dag gör ibland sina egna urval av de olika versionerna. Men inte nog med detta. När Hans Richter 1888 skulle framföra verket gjorde han det i en förvanskad och mer Wagner-lik version gjord av Bruckners "vänner" Franz Schalk och Ferdinand Löwe - en version som även trycktes. Ändå har här bara redovisats en liten del av alla versioner, bearbetningar och förvanskningar som gjorts av detta mästerverk. Tiden var helt enkelt inte mogen för att ta emot Bruckners egna tankar. Man ansåg honom alltför omständlig och svulstig, och att hans symfonier var musikaliska "boaormar" - hur mycket hellre skulle man inte vilja kalla dem "musikaliska katedraler". Det vi får höra under den här konserten är en av de vanligaste och mest etablerade versionerna. Bruckners version från 1886 som publicerades av Leopold Nowak 1953. För en gångs skull härstammar tillnamnet "den romantiska" faktiskt från tonsättaren själv, och då syftade han på första satsen där han tänkte sig en romantisk bild av en medeltida stad. Han skrev i partituret vid inledningen till triodelen "dansmelodi under jaktpausen". Hornropen är huvudtemat i första satsen, och de återspeglar naturen, jakten och lantlivet. Andantet baseras på en enkel rondoform som växlar mellan två teman. Det utåtriktade scherzot har vid sidan av de eggande jakthornen också en lyrisk och långsam mellandel. Och i den granna finalen återkommer huvudtemat från första satsen, nu i jublande triumf. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.





2020-02-05 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



25 min


ANTON BRUCKNER (1824-1896) SYMFONI NR 4 ESS-DUR "DEN ROMANTISKA" Bewegt: nicht zu schnell Andante quasi allegretto Scherzo: Bewegt & Trio: Nicht zu schnell, keinesfalls schleppend Finale: Bewegt, doch nicht zu schnell Anton Bruckner föddes strax utanför Linz i Österrike som son till skolläraren och organisten i byn Ansfelden. Det stod tidigt klart att sonen skulle gå samma bana och därför studerade även han till lärare. Så småningom tog emellertid musikintresset överhanden och 31 år gammal fick han sin första professionella musikertjänst som domkyrkoorganist i Linz. Under sina 13 år i Linz studerade han harmonilära och kontrapunkt för professor Simon Sechter i Wien, och 1868 efterträdde Bruckner honom som professor. Vid det laget hade han hunnit komponera en hel del större sakrala körverk och tre symfonier, av vilka de två första förblev onumrerade och ouppförda under hans livstid. I Wien fortsatte han att komponera symfonier, det blev ytterligare åtta, av vilka den sista (som fått nummer 9, men som alltså är den elfte han skrev) förblev ofullbordad. Bruckner reviderade av olika skäl ofta sina symfonier. Även nr fyra, den som kallas "den romantiska", finns i ett flertal versioner. Han började komponera symfonin sent år 1873, 49 år gammal. Helt nyligen hade då hans Symfoni nr 2 fått sitt första framförande med förhållandevis stor framgång, och med resultat att Bruckner fått en rad nya vänner. Han var således på ovanligt gott humör när han började arbeta - vilket kan utgöra ett gott underlag för att förstå det "romantiska". Men som sagt: Bruckner lämnade inget färdigt ifrån sig förrän han var absolut säker på att det var så bra han någonsin kunde göra det. Den första versionen var färdig 1874 men av den finns inte mycket kvar i de kommande versionerna. Han började, på förslag från dirigenterna Felix Mottl och Anton Seidl, med att revidera orkestreringen i yttersatserna och den långsamma satsen i januari 1878 och fortsatte i november samma år med ett helt nytt scherzo "som skildrar en jakt". Ett år senare ersatte han finalen med en fjärde version. På så sätt blev en i många stycken ny symfoni fullbordad i juni 1880, och i den formen framfördes den för första gången den 20 februari 1881 med stor framgång hos Wienpubliken. Trots det fortsatte Bruckner att bearbeta symfonin vid olika tillfällen 1881, 1882 och fram till 1888. Dirigenter av i dag gör ibland sina egna urval av de olika versionerna. Men inte nog med detta. När Hans Richter 1888 skulle framföra verket gjorde han det i en förvanskad och mer Wagner-lik version gjord av Bruckners "vänner" Franz Schalk och Ferdinand Löwe - en version som även trycktes. Ändå har här bara redovisats en liten del av alla versioner, bearbetningar och förvanskningar som gjorts av detta mästerverk. Tiden var helt enkelt inte mogen för att ta emot Bruckners egna tankar. Man ansåg honom alltför omständlig och svulstig, och att hans symfonier var musikaliska "boaormar" - hur mycket hellre skulle man inte vilja kalla dem "musikaliska katedraler". Det vi får höra under den här konserten är en av de vanligaste och mest etablerade versionerna. Bruckners version från 1886 som publicerades av Leopold Nowak 1953. För en gångs skull härstammar tillnamnet "den romantiska" faktiskt från tonsättaren själv, och då syftade han på första satsen där han tänkte sig en romantisk bild av en medeltida stad. Han skrev i partituret vid inledningen till triodelen "dansmelodi under jaktpausen". Hornropen är huvudtemat i första satsen, och de återspeglar naturen, jakten och lantlivet. Andantet baseras på en enkel rondoform som växlar mellan två teman. Det utåtriktade scherzot har vid sidan av de eggande jakthornen också en lyrisk och långsam mellandel. Och i den granna finalen återkommer huvudtemat från första satsen, nu i jublande triumf. STIG JACOBSSON


Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




2020-01-29 19:30 Stora salen

2020-01-11 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




2020-01-10 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.




2020-01-05 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande


Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.


Rumon Gamba Dirigent




Tekla Nilsson Klarinett


Harald Edin Kontrabas





Petra Kloo Vik Presentatör


Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!