Stäng
Meny

Arkiv

7 konserter

2018-05-05 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JENNIFER HIGDON (f 1962) Blue Cathedral Blå såsom himmelen… Dit alla möjligheter svingar sig. Katedraler… ett ställe för tankar, växande, andligt uttryck… och fungerande som en symbolisk port in och ut ur denna värld. Blått representerar alla möjligheter och rörelsernas framåtskridande. Katedraler representerar en plats för början, slut, ensamhet, kamratskap, eftertanke, kunskap och växande. När jag skrev detta stycke insåg jag att jag föreställde mig en resa genom en glaskatedral i himlen. Då väggarna var genomskinliga såg jag bilder av moln och blått utanför kyrkan. I min inre bild skulle lyssnaren träda in från det allra heligaste, sväva längs gången mellan kristallpelare och röra sig i ett kontemplativt tillstånd. De färgade fönstrens figurer skulle börja röra på sig i sången, sjungande en himmelsk musik. Lyssnaren skulle sväva genom gången och sakta stiga uppåt för att sedan fortsätta i allt högre hastighet, stigande mot ett väldigt innertak som öppnade sig mot himlen… under resans fortsättning ökade resenärens fart - flygande uppåt och framåt. Jag ville skapa en känsla av stillhet och rofylldhet i början, med en rörelse mot en känsla av jubel och en själens extatiska upprymdhet, som tonade samtidigt med den himmelska musiken. Så funderade jag när Curtis Institute of Music beställde ett verk av mig till skolans 75-årsfirande. Curtis är ett kunskapens hus - ett ställe att närma sig själens underbara uttryck som kommer genom musiken. Jag började skriva verket vid en brytpunkt i mitt liv och upptäckte att jag ställde frågan vad ett liv egentligen är. Jag hade nyligen förlorat min bror Andrew Blue och reflekterade över de underbara resor vi alla gör i våra liv, i möten med så många individer, både enskilt och gemensamt, då vi lär och utvecklas vid varje steg längs vägen. Detta stycke representerar uttrycket hos individen och gruppen… våra inre resor och platserna dit vår själ bär oss, läxorna vi lär oss, och tillväxten vi upplever. Som en hyllning till min bror har jag med solon för klarinett (det instrument han spelade) och flöjt (instrumentet jag spelar). Då jag är det äldre syskonet är det flöjten som inträder först i dialogen. I slutet av stycket fortsätter de två instrumenten dialogen men då är det flöjten som försvinner och klarinetten som fortsätter i den framskridande resan uppåt. Detta är en berättelse till minne av livet och färden genom kunskapens platser och delandet av den sång som kallas liv. Stycket beställdes och uruppfördes år 2000 av Curtis Institute of Music. JENNIFER HIGDON


MARIE SAMUELSSON (f 1956) AFRODITE - FRAGMENT AV SAPFO (KÄRLEKSTRILOGI NR 1) Afrodite - fragment av Sapfo är den första delen i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi, och är tillägnad den erotiska kärleken. Verket är en tonsättning för mezzosopran och orkester av fem korta strofer ur Sapfos diktning, bland dessa ett helt nytt fragment, den så kallade Kypris-dikten, som upptäcktes 2014. Verket är 21 minuter långt och här finns bland annat passager där orkestermusikerna viskande deklamerar texten. Afrodite - fragment av Sapfo uruppfördes den 11 mars 2016 av Katija Dragojevic och Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Daniel Blendulf. De övriga två delarna i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi är klarinettkonserten Ett nytt barn av oändlighet (tillägnad hennes två söner) som inspirerats av en diktstrof av Göran Sonnevi om kärleken mellan förälder och barn, och den avslutande delen Eroseffekt och solidaritet för kammarorkester där inspirationen hämtats från en artikel av George Katsiaficas som handlar om människors förmåga att gå kollektivt samman i solidarisk kärlek.


25 min


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Den dynamiska dirigenten Mei-Ann Chen är hängiven både på och utanför podiet. Hon är sedan 2011 chefdirigent för Chicago Sinfonietta och sedan 2016 för den sommarfestival som Taiwans Nationalorkester ordnar varje år. År 2015 var hon en av 30 personer som av Musical America ansågs höra till de mest inflytelserika i branschen. "När de talar lyssnar vi" skrev Musical America. Som en efterfrågad gästdirigent har hennes rykte och popularitet växt bland internationella orkestrar. Hon har på senare tid dirigerat Quebecs symfoniorkester, Nederländernas filharmoniker, Malmö symfoniorkester, Tammerfors filharmoniker, Houston Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra samt Taiwans båda nationalorkestrar i Taipei respektive Taichung. Tidigare har hon framträtt med orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, São Paulos symfoniorkester samt orkestrar i Danmark och Finland. Bland utmärkelser Mei-Ann Chen erhållit finns Helen M Thompson Award (2012) och Taki Concordia Fellowship (2007). Hon var den första kvinna som vann Nikolaj Malko-tävlingen i dirigering i Köpenhamn 2005. Mei-Ann Chen har varit biträdande dirigent för Atlanta Symphony, Baltimore Symphony och Oregon Symphony. 2002-2007 var hon chefdirigent för Portland Youth Philharmonic, och erhöll då bland annat en ASCAP Award för nyskapande programsättning och en Sunburst Award från Young Audiences för sina insatser som musikutbildare. Mei-Ann Chen föddes i Taiwan och flyttade till USA 1989. Hon tog masterexamen både i violinspel och dirigering och fortsatte sina studier för Kenneth Kiesler vid University of Michigan där hon erhöll sin doktorstitel i dirigering. Mei-Ann Chen har gästat Göteborgs Symfoniker två gånger, 2014 och 2016. Vid det senare tillfället dirigerade hon bland annat Rimskij-Korsakovs Scheherazade och Ginasteras harpkonsert med Symfonikernas Erik Groenestein-Hendriks som solist.


Katija Dragojevic Mezzosopran

Katija Dragojevic, mezzosopran, är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Opera Course på The Guildhall School of Music and Drama i London. Hon har framträtt på operahus som La Scala, Covent Garden, Theater an der Wien, Le Grand Théâtre de Genève, Semperoper i Dresden, Den Norske Opera, Nationaloperan i Helsingfors, Drottningholms Slottsteater och Stockholmsoperan samt vid festivalerna i Salzburg och Baden-Baden. Bland hennes roller kan nämnas Cherubino, Dorabella, Zerlina, Sesto och Idamante (samtliga Mozart), Xerxes (Händel) samt Carmen (Bizet). På film har hon porträtterat Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade film Juan baserad på Mozarts Don Giovanni. 2016 producerade och framförde Katija Dragojevic tillsammans med vokaltrion Tre Donne kammaroperan Föreställningen av Sven-David Sandström och Katarina Frostenson på Kungliga Operans Rotunda.


2018-05-04 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


JENNIFER HIGDON (f 1962) Blue Cathedral Blå såsom himmelen… Dit alla möjligheter svingar sig. Katedraler… ett ställe för tankar, växande, andligt uttryck… och fungerande som en symbolisk port in och ut ur denna värld. Blått representerar alla möjligheter och rörelsernas framåtskridande. Katedraler representerar en plats för början, slut, ensamhet, kamratskap, eftertanke, kunskap och växande. När jag skrev detta stycke insåg jag att jag föreställde mig en resa genom en glaskatedral i himlen. Då väggarna var genomskinliga såg jag bilder av moln och blått utanför kyrkan. I min inre bild skulle lyssnaren träda in från det allra heligaste, sväva längs gången mellan kristallpelare och röra sig i ett kontemplativt tillstånd. De färgade fönstrens figurer skulle börja röra på sig i sången, sjungande en himmelsk musik. Lyssnaren skulle sväva genom gången och sakta stiga uppåt för att sedan fortsätta i allt högre hastighet, stigande mot ett väldigt innertak som öppnade sig mot himlen… under resans fortsättning ökade resenärens fart - flygande uppåt och framåt. Jag ville skapa en känsla av stillhet och rofylldhet i början, med en rörelse mot en känsla av jubel och en själens extatiska upprymdhet, som tonade samtidigt med den himmelska musiken. Så funderade jag när Curtis Institute of Music beställde ett verk av mig till skolans 75-årsfirande. Curtis är ett kunskapens hus - ett ställe att närma sig själens underbara uttryck som kommer genom musiken. Jag började skriva verket vid en brytpunkt i mitt liv och upptäckte att jag ställde frågan vad ett liv egentligen är. Jag hade nyligen förlorat min bror Andrew Blue och reflekterade över de underbara resor vi alla gör i våra liv, i möten med så många individer, både enskilt och gemensamt, då vi lär och utvecklas vid varje steg längs vägen. Detta stycke representerar uttrycket hos individen och gruppen… våra inre resor och platserna dit vår själ bär oss, läxorna vi lär oss, och tillväxten vi upplever. Som en hyllning till min bror har jag med solon för klarinett (det instrument han spelade) och flöjt (instrumentet jag spelar). Då jag är det äldre syskonet är det flöjten som inträder först i dialogen. I slutet av stycket fortsätter de två instrumenten dialogen men då är det flöjten som försvinner och klarinetten som fortsätter i den framskridande resan uppåt. Detta är en berättelse till minne av livet och färden genom kunskapens platser och delandet av den sång som kallas liv. Stycket beställdes och uruppfördes år 2000 av Curtis Institute of Music. JENNIFER HIGDON


MARIE SAMUELSSON (f 1956) AFRODITE - FRAGMENT AV SAPFO (KÄRLEKSTRILOGI NR 1) Afrodite - fragment av Sapfo är den första delen i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi, och är tillägnad den erotiska kärleken. Verket är en tonsättning för mezzosopran och orkester av fem korta strofer ur Sapfos diktning, bland dessa ett helt nytt fragment, den så kallade Kypris-dikten, som upptäcktes 2014. Verket är 21 minuter långt och här finns bland annat passager där orkestermusikerna viskande deklamerar texten. Afrodite - fragment av Sapfo uruppfördes den 11 mars 2016 av Katija Dragojevic och Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Daniel Blendulf. De övriga två delarna i Marie Samuelssons Kärlekstrilogi är klarinettkonserten Ett nytt barn av oändlighet (tillägnad hennes två söner) som inspirerats av en diktstrof av Göran Sonnevi om kärleken mellan förälder och barn, och den avslutande delen Eroseffekt och solidaritet för kammarorkester där inspirationen hämtats från en artikel av George Katsiaficas som handlar om människors förmåga att gå kollektivt samman i solidarisk kärlek.


25 min


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Den dynamiska dirigenten Mei-Ann Chen är hängiven både på och utanför podiet. Hon är sedan 2011 chefdirigent för Chicago Sinfonietta och sedan 2016 för den sommarfestival som Taiwans Nationalorkester ordnar varje år. År 2015 var hon en av 30 personer som av Musical America ansågs höra till de mest inflytelserika i branschen. "När de talar lyssnar vi" skrev Musical America. Som en efterfrågad gästdirigent har hennes rykte och popularitet växt bland internationella orkestrar. Hon har på senare tid dirigerat Quebecs symfoniorkester, Nederländernas filharmoniker, Malmö symfoniorkester, Tammerfors filharmoniker, Houston Symphony Orchestra, San Francisco Symphony Orchestra samt Taiwans båda nationalorkestrar i Taipei respektive Taichung. Tidigare har hon framträtt med orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, São Paulos symfoniorkester samt orkestrar i Danmark och Finland. Bland utmärkelser Mei-Ann Chen erhållit finns Helen M Thompson Award (2012) och Taki Concordia Fellowship (2007). Hon var den första kvinna som vann Nikolaj Malko-tävlingen i dirigering i Köpenhamn 2005. Mei-Ann Chen har varit biträdande dirigent för Atlanta Symphony, Baltimore Symphony och Oregon Symphony. 2002-2007 var hon chefdirigent för Portland Youth Philharmonic, och erhöll då bland annat en ASCAP Award för nyskapande programsättning och en Sunburst Award från Young Audiences för sina insatser som musikutbildare. Mei-Ann Chen föddes i Taiwan och flyttade till USA 1989. Hon tog masterexamen både i violinspel och dirigering och fortsatte sina studier för Kenneth Kiesler vid University of Michigan där hon erhöll sin doktorstitel i dirigering. Mei-Ann Chen har gästat Göteborgs Symfoniker två gånger, 2014 och 2016. Vid det senare tillfället dirigerade hon bland annat Rimskij-Korsakovs Scheherazade och Ginasteras harpkonsert med Symfonikernas Erik Groenestein-Hendriks som solist.


Katija Dragojevic Mezzosopran

Katija Dragojevic, mezzosopran, är född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Hon studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och vid Opera Course på The Guildhall School of Music and Drama i London. Hon har framträtt på operahus som La Scala, Covent Garden, Theater an der Wien, Le Grand Théâtre de Genève, Semperoper i Dresden, Den Norske Opera, Nationaloperan i Helsingfors, Drottningholms Slottsteater och Stockholmsoperan samt vid festivalerna i Salzburg och Baden-Baden. Bland hennes roller kan nämnas Cherubino, Dorabella, Zerlina, Sesto och Idamante (samtliga Mozart), Xerxes (Händel) samt Carmen (Bizet). På film har hon porträtterat Zerlina i Kasper Holtens uppmärksammade film Juan baserad på Mozarts Don Giovanni. 2016 producerade och framförde Katija Dragojevic tillsammans med vokaltrion Tre Donne kammaroperan Föreställningen av Sven-David Sandström och Katarina Frostenson på Kungliga Operans Rotunda.


2010-12-17 19:30 Vara Konserthus

Göteborgs Symfoniker

Program


ROBERT SCHUMANN (1810-1856) MANFREDUVERTYR ESS-DUR OP 115 Tre snabba ackord, generalpaus och sedan ett brett inledningstema som öppnar dörrarna för vidare dramatik. Detta knep att fånga publikens uppmärksamhet är vanlig i uvertyrsammanhang men få har genomfört det så konsekvent som Schumann i uvertyren till Lord Byrons läsdrama Manfred. Schumanns skådespelsmusik innefattar också melodramer (recitation och musik), mellanaktsmusik, solosånger och körsånger men liksom annan musik av det här slaget föll den i glömska när Byrons popularitet bleknade med tiden. Byrons gotiska drama skildrar den skuldtyngde och smått galne rebellen Manfred som tillkallar andar för att glömma sin älskade Astartes död. Men han lyckas inte och dör utan att ha bett om syndaförlåtelse. Själskval som den känslige och sedermera sinnessjuke Schumann kunde identifiera sig med. Uvertyren speglar Byrons svallande romantik - stormiga utspel staplas på varann med en och annan vilopunkt däremellan. Ett livligt tema återkommer flera gånger som en sammanbindande ritornell. Efter den sista kulminationen svalnar känslorna och uvertyren avslutas i en resignerad utandning. STEFAN NÄVERMYR


RICHARD STRAUSS (1864-1949) OBOEKONSERT D-DUR Allegro moderato Andante Vivace. Allegro (satserna spelas i en följd) Richard Strauss kunde på sin ålderdom blicka tillbaka på en enastående musikalisk karriär. I sin ungdom hade han förtrollat världen med den ena briljanta symfoniska dikten efter den andra (däribland Till Eulenspiegel, Also sprach Zarathustra, Tod und Verklärung, En alpsymfoni, Ein Heldeleben), och i varje nytt verk hade han behandlat orkestern alltmer virtuost. Dessa orkesterfyrverkerier är oerhört tacksamma när världsorkestrar vill visa upp sin eminenta förmåga. Senare skulle Strauss förtrolla operapubliken med en lång rad nyskapande operor, däribland den eleganta Rosenkavaljeren eller den orientaliskt orgiastiska Salome. Vad han än företog sig blev det stora framgångar. Hans hundratals Lieder är fortfarande i högsta grad levande. När andra världskriget utbröt var Strauss 75 år gammal och hade alltså uppnått en ålder då man borde kunna unna sig lugn och ro. Men inte Strauss! Han fortsatte att komponera, om än långsammare. Medan han ännu var bosatt i bayerska Garmisch fick han besök av en amerikansk soldat, John de Lancy, som tillika var försteoboist i Pittsburgh Orchestra. På frågan om inte Strauss kunde tänka sig att skriva något för oboe blev svaret ett kortfattat "Nej!". Men tanken låg och grodde. När nazisterna gjorde situationen i Tyskland alltför besvärande, valde Strauss att leva i exil i Schweiz. Det var också i Baden han den 25 oktober 1945 fullbordade sin charmerande oboekonsert i D-dur. Och det märkliga är att härmed hade den nu 80-årige mästaren komponerat ett av sina allra sista verk, och en av 1900-talets främsta solokonserter för detta instrument. Uruppförandet ägde rum i Zürich den 26 februari 1946 av Tonhalle Orchester dirigerad av Volkmar Andreae och med Marcel Saillet som solist. Idégivaren de Lancy fick rätten att när han så önskade spela verket i Amerika. Problemet var bara att de Lancy flyttat till Philadelphia Orchestra där han inte var försteoboist, och det var bara denne som kunde erbjudas solistuppdrag i orkestern. De Lancy lär endast en gång ha spelat konserten offentligt, den 30 augusti 1946. I sina ålderdomsverk fjärmade sig Strauss ofta från sin ungdoms orkestrala överdåd, för att i stället ägna sig åt en avskalad och sparsmakad mognad utan överdrifter. Oboekonserten skrev han för en liten orkester som består av träblåsare, två horn och stråkar, som en Mozartorkester - men han använder de små resurserna på ett sätt som avslöjar att han var en mästerlig hantverkare och en stor konstnär. Solostämman visar också med all önskvärd tydlighet att han var väl förtrogen med oboens alla tekniska och artistiska möjligheter. Här finns virtuosa skalor och hopp, men framför allt vackra cantilenor. I första satsen blandas oboeklangen inte sällan med flöjt och klarinett, och hela satsen känns som en hyllning till Mozart. Utan paus fortsätter musiken i ett andante med en melodi i oboen som ger sig ut på många äventyr. Finalen inleds med ett vivace, ett scherzo som skulle kunna leda tankarna till orkesterdikten Don Juan och övergår sedan i ett älskvärt allegro. STIG JACOBSSON


25 min


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2010-12-16 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


ROBERT SCHUMANN (1810-1856) MANFREDUVERTYR ESS-DUR OP 115 Tre snabba ackord, generalpaus och sedan ett brett inledningstema som öppnar dörrarna för vidare dramatik. Detta knep att fånga publikens uppmärksamhet är vanlig i uvertyrsammanhang men få har genomfört det så konsekvent som Schumann i uvertyren till Lord Byrons läsdrama Manfred. Schumanns skådespelsmusik innefattar också melodramer (recitation och musik), mellanaktsmusik, solosånger och körsånger men liksom annan musik av det här slaget föll den i glömska när Byrons popularitet bleknade med tiden. Byrons gotiska drama skildrar den skuldtyngde och smått galne rebellen Manfred som tillkallar andar för att glömma sin älskade Astartes död. Men han lyckas inte och dör utan att ha bett om syndaförlåtelse. Själskval som den känslige och sedermera sinnessjuke Schumann kunde identifiera sig med. Uvertyren speglar Byrons svallande romantik - stormiga utspel staplas på varann med en och annan vilopunkt däremellan. Ett livligt tema återkommer flera gånger som en sammanbindande ritornell. Efter den sista kulminationen svalnar känslorna och uvertyren avslutas i en resignerad utandning. STEFAN NÄVERMYR


RICHARD STRAUSS (1864-1949) OBOEKONSERT D-DUR Allegro moderato Andante Vivace. Allegro (satserna spelas i en följd) Richard Strauss kunde på sin ålderdom blicka tillbaka på en enastående musikalisk karriär. I sin ungdom hade han förtrollat världen med den ena briljanta symfoniska dikten efter den andra (däribland Till Eulenspiegel, Also sprach Zarathustra, Tod und Verklärung, En alpsymfoni, Ein Heldeleben), och i varje nytt verk hade han behandlat orkestern alltmer virtuost. Dessa orkesterfyrverkerier är oerhört tacksamma när världsorkestrar vill visa upp sin eminenta förmåga. Senare skulle Strauss förtrolla operapubliken med en lång rad nyskapande operor, däribland den eleganta Rosenkavaljeren eller den orientaliskt orgiastiska Salome. Vad han än företog sig blev det stora framgångar. Hans hundratals Lieder är fortfarande i högsta grad levande. När andra världskriget utbröt var Strauss 75 år gammal och hade alltså uppnått en ålder då man borde kunna unna sig lugn och ro. Men inte Strauss! Han fortsatte att komponera, om än långsammare. Medan han ännu var bosatt i bayerska Garmisch fick han besök av en amerikansk soldat, John de Lancy, som tillika var försteoboist i Pittsburgh Orchestra. På frågan om inte Strauss kunde tänka sig att skriva något för oboe blev svaret ett kortfattat "Nej!". Men tanken låg och grodde. När nazisterna gjorde situationen i Tyskland alltför besvärande, valde Strauss att leva i exil i Schweiz. Det var också i Baden han den 25 oktober 1945 fullbordade sin charmerande oboekonsert i D-dur. Och det märkliga är att härmed hade den nu 80-årige mästaren komponerat ett av sina allra sista verk, och en av 1900-talets främsta solokonserter för detta instrument. Uruppförandet ägde rum i Zürich den 26 februari 1946 av Tonhalle Orchester dirigerad av Volkmar Andreae och med Marcel Saillet som solist. Idégivaren de Lancy fick rätten att när han så önskade spela verket i Amerika. Problemet var bara att de Lancy flyttat till Philadelphia Orchestra där han inte var försteoboist, och det var bara denne som kunde erbjudas solistuppdrag i orkestern. De Lancy lär endast en gång ha spelat konserten offentligt, den 30 augusti 1946. I sina ålderdomsverk fjärmade sig Strauss ofta från sin ungdoms orkestrala överdåd, för att i stället ägna sig åt en avskalad och sparsmakad mognad utan överdrifter. Oboekonserten skrev han för en liten orkester som består av träblåsare, två horn och stråkar, som en Mozartorkester - men han använder de små resurserna på ett sätt som avslöjar att han var en mästerlig hantverkare och en stor konstnär. Solostämman visar också med all önskvärd tydlighet att han var väl förtrogen med oboens alla tekniska och artistiska möjligheter. Här finns virtuosa skalor och hopp, men framför allt vackra cantilenor. I första satsen blandas oboeklangen inte sällan med flöjt och klarinett, och hela satsen känns som en hyllning till Mozart. Utan paus fortsätter musiken i ett andante med en melodi i oboen som ger sig ut på många äventyr. Finalen inleds med ett vivace, ett scherzo som skulle kunna leda tankarna till orkesterdikten Don Juan och övergår sedan i ett älskvärt allegro. STIG JACOBSSON


25 min


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2010-12-15 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


ROBERT SCHUMANN (1810-1856) MANFREDUVERTYR ESS-DUR OP 115 Tre snabba ackord, generalpaus och sedan ett brett inledningstema som öppnar dörrarna för vidare dramatik. Detta knep att fånga publikens uppmärksamhet är vanlig i uvertyrsammanhang men få har genomfört det så konsekvent som Schumann i uvertyren till Lord Byrons läsdrama Manfred. Schumanns skådespelsmusik innefattar också melodramer (recitation och musik), mellanaktsmusik, solosånger och körsånger men liksom annan musik av det här slaget föll den i glömska när Byrons popularitet bleknade med tiden. Byrons gotiska drama skildrar den skuldtyngde och smått galne rebellen Manfred som tillkallar andar för att glömma sin älskade Astartes död. Men han lyckas inte och dör utan att ha bett om syndaförlåtelse. Själskval som den känslige och sedermera sinnessjuke Schumann kunde identifiera sig med. Uvertyren speglar Byrons svallande romantik - stormiga utspel staplas på varann med en och annan vilopunkt däremellan. Ett livligt tema återkommer flera gånger som en sammanbindande ritornell. Efter den sista kulminationen svalnar känslorna och uvertyren avslutas i en resignerad utandning. STEFAN NÄVERMYR


RICHARD STRAUSS (1864-1949) OBOEKONSERT D-DUR Allegro moderato Andante Vivace. Allegro (satserna spelas i en följd) Richard Strauss kunde på sin ålderdom blicka tillbaka på en enastående musikalisk karriär. I sin ungdom hade han förtrollat världen med den ena briljanta symfoniska dikten efter den andra (däribland Till Eulenspiegel, Also sprach Zarathustra, Tod und Verklärung, En alpsymfoni, Ein Heldeleben), och i varje nytt verk hade han behandlat orkestern alltmer virtuost. Dessa orkesterfyrverkerier är oerhört tacksamma när världsorkestrar vill visa upp sin eminenta förmåga. Senare skulle Strauss förtrolla operapubliken med en lång rad nyskapande operor, däribland den eleganta Rosenkavaljeren eller den orientaliskt orgiastiska Salome. Vad han än företog sig blev det stora framgångar. Hans hundratals Lieder är fortfarande i högsta grad levande. När andra världskriget utbröt var Strauss 75 år gammal och hade alltså uppnått en ålder då man borde kunna unna sig lugn och ro. Men inte Strauss! Han fortsatte att komponera, om än långsammare. Medan han ännu var bosatt i bayerska Garmisch fick han besök av en amerikansk soldat, John de Lancy, som tillika var försteoboist i Pittsburgh Orchestra. På frågan om inte Strauss kunde tänka sig att skriva något för oboe blev svaret ett kortfattat "Nej!". Men tanken låg och grodde. När nazisterna gjorde situationen i Tyskland alltför besvärande, valde Strauss att leva i exil i Schweiz. Det var också i Baden han den 25 oktober 1945 fullbordade sin charmerande oboekonsert i D-dur. Och det märkliga är att härmed hade den nu 80-årige mästaren komponerat ett av sina allra sista verk, och en av 1900-talets främsta solokonserter för detta instrument. Uruppförandet ägde rum i Zürich den 26 februari 1946 av Tonhalle Orchester dirigerad av Volkmar Andreae och med Marcel Saillet som solist. Idégivaren de Lancy fick rätten att när han så önskade spela verket i Amerika. Problemet var bara att de Lancy flyttat till Philadelphia Orchestra där han inte var försteoboist, och det var bara denne som kunde erbjudas solistuppdrag i orkestern. De Lancy lär endast en gång ha spelat konserten offentligt, den 30 augusti 1946. I sina ålderdomsverk fjärmade sig Strauss ofta från sin ungdoms orkestrala överdåd, för att i stället ägna sig åt en avskalad och sparsmakad mognad utan överdrifter. Oboekonserten skrev han för en liten orkester som består av träblåsare, två horn och stråkar, som en Mozartorkester - men han använder de små resurserna på ett sätt som avslöjar att han var en mästerlig hantverkare och en stor konstnär. Solostämman visar också med all önskvärd tydlighet att han var väl förtrogen med oboens alla tekniska och artistiska möjligheter. Här finns virtuosa skalor och hopp, men framför allt vackra cantilenor. I första satsen blandas oboeklangen inte sällan med flöjt och klarinett, och hela satsen känns som en hyllning till Mozart. Utan paus fortsätter musiken i ett andante med en melodi i oboen som ger sig ut på många äventyr. Finalen inleds med ett vivace, ett scherzo som skulle kunna leda tankarna till orkesterdikten Don Juan och övergår sedan i ett älskvärt allegro. STIG JACOBSSON


25 min


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.




2007-10-05 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


20 min



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Mats Rondin Dirigent


Basisten cellisten, tonsättaren och arrangören Lars Danielsson är ett aktat namn på den internationella jazzscenen, känd för sitt unika sound. I början av sin karriär studerade han cello vid musikhögskolan i Göteborg och gick därifrån vidare till kontrabasen och jazzen. Under 18 år ledde han Lars Danielsson Quartet med saxofonisten Dave Liebman (Miles Davis), pianisten Bobo Stenson och trummisen Jon Christensen. Bland andra stora jazzmusiker han samarbetat med finns Mike Mainieri , Vince Mendoza, Charles Lloyd , John Abercrombie, Trilok Gurtu och Joe Lovano. Som tonsättare har han bland annat skrivit för Danska Radions Konsertorkester och Nordtyska Radions Storband. 2007 uruppfördes beställningsverket Corazon Celeste för cello/bas, trio och orkester av Göteborgs Symfoniker. Gunilla Brodrej skrev i Expressen: "Och då! En helt ljuvlig melodi som tar en harmonisk omväg innan den alldeles självklart lägger sig närmast hjärtat!" Lars Danielsson har givit ut 15 soloalbum sedan 1980 med sin kvartett och andra konstellationer. De senaste tre åren har han vunnit det prestigfyllda ECHO-priset i kategorin "årets internationella basist".





2007-10-04 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


SERGEJ PROKOFJEV (1891-1953) UR BALETTEN ROMEO OCH JULIA Släkterna Montague och Capulet Den unga Julia Madrigal Menuett Maskspel Romeo och Julia Tybalts död Morgonsång Julias död Romeo vid Julias grav I 400 år har Shakespeares verk utgjort en outsinlig inspirationskälla för tonsättare. Jagos svartsjuka, Lady Macbeths ondska, Falstaffs frosseri, den trolska skogsromantiken i En midsommarnattsdröm, Ariels och Calibans eviga strid i Stormen, alla är de teman som gett upphov till oräkneliga musikaliska utläggningar. Men frågan är väl om inte den odödliga kärleken mellan Romeo och Julia, släktkonflikten på liv och död och den slutliga tragedin för de unga älskande, är det drama som satt djupast musikaliska spår. Varför har just Shakespeare kommit att bli en sådan evig inspirationskälla? En av förklaringarna är säkert att Shakespeare tidigt blev en symbol för den mångfaldskänsla och den balans mellan högt och lågt som visade en radikal ung generation vägen in i romantiken. Vi minns Beethovens ord när någon frågade vad han egentligen menade med finalen till pianosonaten i d-moll opus 31: "Läs Shakespeares Stormen!" Vi minns Schumanns kategoriska yttrande: "När man känner till och allvarligt studerat Bibeln, Shakespeare och Goethe, så räcker det!" I våra dagar är det inte minst musikalkompositörerna som ständigt återvänder till Shakespeare, och Leonard Bernsteins West Side Story är visst inte det enda guldägget. Redan 1938 gjorde Richard Rogers och Lorenz Hart Boys from Syracuse byggd på den rätt okända komedin Förvillelser. Cole Porters "Kiss me Kate", byggd på Så tuktas en argbigga, blev en Broadwaysuccé med över 1000 föreställningar. Men naturligtvis var det när trion Bernstein-Laurents-Sondheim omplanterade Romeo och Julia-motivet i raskonflikterna mellan två ungdomsligor på Manhattan som Shakespeare på nytt blev en realitet för en hel värld. Frågan är väl om det finns så många fler rester av klassisk bildning som är kända av dagens ungdom. Men nästan alla har hört talas om Romeo och Julia. Sergej Prokofjev fick 1944 en beställning från Kirovteatern i Leningrad på en balett om Romeo och Julia. Musiken komponerades 1935-1936 men eftersom de flesta balettexperter menade att musiken var helt omöjlig för dansbruk drog uppsättningen ut på tiden. Man försökte också påverka tonsättaren att lägga in ett "happy end". Först efter starka protester från litterär expertis gick det att bevara originalet. Redan i oktober 1936 hade Prokofjev dock spelat upp några pianotranskriptioner av balettmusiken vid en konsert i Moskva och fått beröm av Izvestias kritiker for sitt nya "realistiska språk". I otålighet över allt krångel med Kirovteatern fortsatte han med att arrangera ett par orkestersviter ur balettmusiken. Svit nr 1 framfördes i Moskva i november 1936, och i april 1937 dirigerade tonsättaren själv den andra sviten i Leningrad. Senare samma år framförde han en pianosvit omfattande tio utdrag ur baletten. Några år senare sammanställde han också en tredje orkestersvit. Sviten som framförs här har sammanställts av dirigenten Mei-Ann Chen. Premiären på Prokofjevs balett kom att gå Kirovteatern förbi. Den ägde i stället rum på en provinsteater i Brno i Tjeckoslovakien i december 1938. Problemet var musikens "kammarkvaliteter", alla harmoniska rytmer och finesser samt den genomskinliga orkestreringen, som gjorde dansarna förskräckta. Prokofjev rasade inför protesterna: "Jag vet vad det är ni vill. Ni vill ha trummor, inte musik." Så småningom kom Romeo och Julia att betecknas som inledningen på en ny era inom rysk balett. ROLF HAGLUND


20 min



Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Mats Rondin Dirigent


Basisten cellisten, tonsättaren och arrangören Lars Danielsson är ett aktat namn på den internationella jazzscenen, känd för sitt unika sound. I början av sin karriär studerade han cello vid musikhögskolan i Göteborg och gick därifrån vidare till kontrabasen och jazzen. Under 18 år ledde han Lars Danielsson Quartet med saxofonisten Dave Liebman (Miles Davis), pianisten Bobo Stenson och trummisen Jon Christensen. Bland andra stora jazzmusiker han samarbetat med finns Mike Mainieri , Vince Mendoza, Charles Lloyd , John Abercrombie, Trilok Gurtu och Joe Lovano. Som tonsättare har han bland annat skrivit för Danska Radions Konsertorkester och Nordtyska Radions Storband. 2007 uruppfördes beställningsverket Corazon Celeste för cello/bas, trio och orkester av Göteborgs Symfoniker. Gunilla Brodrej skrev i Expressen: "Och då! En helt ljuvlig melodi som tar en harmonisk omväg innan den alldeles självklart lägger sig närmast hjärtat!" Lars Danielsson har givit ut 15 soloalbum sedan 1980 med sin kvartett och andra konstellationer. De senaste tre åren har han vunnit det prestigfyllda ECHO-priset i kategorin "årets internationella basist".





Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!