Arkiv

Violinisten Janine Jansen samarbetar regelbundet med världens främsta orkestrar och dirigenter och har av New York Times beskrivits som lika "fängslande i tystnad som i klingande ton". 2018-2019 är hon Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker och Tonhalle-orkestern i Zürich då hon framför både konserter och kammarmusik under säsongen. Hon är också utvald artist vid Mozartwoche Salzburg där hon framträder med Wiens filharmoniker och Bernard Haitink. Bland hennes engagemang 2018-2019 finns framträdanden med Concertgebouworkestern och Valery Gergiev, Bayerska Radions symfoniorkester och Iván Fischer, Orchestre de Paris och Daniel Harding, Gewandhausorkestern och Semyon Bychkov samt London Philharmonic och Vladimir Jurowski. Hon kommer också att turnera i Japan och Korea med London Symphony Orchestra och Sir Simon Rattle och i Europa med Sveriges Radios symfoniorkester och Daniel Harding samt med Chamber Orchestra of Europe med Sir Antonio Pappano. Tillsammans med pianisten Alexander Gavrylyuk ger hon också en rad kammarkonserter i Europa. Janine Jansen har ett exklusivt skivkontrakt med Decca Classics och sedan debuten med Vivaldis De fyra årstiderna 2003 har hon varit mycket framgångsrik på de digitala topplistorna. Bland hennes inspelningar finns Bartóks Violinkonsert nr 1 med London Symphony och Brahms violinkonsert med Santa Cecilia-orkestern under ledning av Sir Antonio Pappano. Hon har också spelat in konserter av Prokofjev, Britten, Beethoven, Mendelssohn och Bach samt flera kammarmusikprogram. Janine Jansen spelar på en Stradivariusviolin från 1707, Rivaz - Baron Gutmann, som lånas ut av den norska stiftelsen Dextra Musica.

WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) SERENAD NR 13 G-DUR K 525, EINE KLEINE NACHTMUSIK Allegro Romanze: Andante Menuetto e Trio Rondo: Allegro Man kan undra om det finns en mer välskapt och välpolerad pärla än Eine kleine Nachtmusik - så tilltalande, så perfekt. Nachtmusik är tyska för "serenad", och vid dess tillkomst hade Mozart redan komponerat tolv serenader. Jämfört med de tidigare serenaderna gör den verkligen skäl för namnet - en liten serenad. Det blir en miniatyr, en enkel, klassiskt ren och lätttillgänglig bagatell, vad omfånget beträffar. De tidigare serenaderna kunde vara 45 minuter långa. En serenad borde också vara avsedd att spelas utomhus, men något sådant fungerar inte alls med Eine kleine Nachtmusik med dess älskvärda och intima stråkmusik. Mozart införde Eine kleine Nachtmusik i sin egen kompositionskatalog i Wien den 10 augusti 1787 och angav den då som femsatsig. På andra plats fanns ytterligare en menuett - men denna sats försvann tidigt i verkets historia och har aldrig återfunnits. Varför Mozart skrev denna älskvärda underhållningsmusik har man inte heller lyckats ta reda på. Det tycks i alla fall inte ha varit en beställning, utan att han skrev musik av eget intresse. Man har förvånats över att den mogne mästaren i det kosmopolitiska Wien avbröt det krävande arbetet med att orkestrera de spännande nattstämningarna i operan Don Giovanni till förmån för denna läckerhet. Var det själva kontrasten han behövde? Var det inspirationen som trängde på? STIG JACOBSSON