Arkiv

Violinisten Marja Inkinen Engström tog diplom i violinspel vid Sibelius-akademin (master of music för professor Tuomas Haapanen) och vid Utrechts konservatorium i Holland. Sandor Vegh, Chaim Taub och MiKyung Lee har betytt speciellt mycket för hennes musikaliska utveckling. Marja Inkinen Engström är sedan 1998 stämledare för andraviolinerna i Göteborgs Symfoniker. Hon är även medlem i Haga pianotrio, Göteborg Baroque och framträder ofta som kammarmusiker och solist. På Konserthuset har hon i kammarmusiksammanhang och som solist samarbetat med musiker som cellisterna Lynn Harrell och Daniel Müller-Schott, pianisten Christian Zacharias och altviolinisten Brett Dean samt kolleger i Symfonikerna. Sedan 2002 undervisar hon violin, orkesterspel och kammarmusik på Högskolan för scen och musik i Göteborg samt även på andra institutioner. Marja Inkinen Engström spelar på en Francesco Ruggieri från 1680 som ägs av Göteborgs Symfoniker.

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) VIOLINSONAT NR 2 A-DUR OP 100 Allegro amabile Andante tranquillo. Vivace. Andante. Vivace di più. Andante. Vivace Allegretto grazioso (quasi Andante) Brahms andra violinsonat går i A-dur och brukar ibland kallas Thun-sonaten eftersom den komponerades vid denna schweiziska sjö, en kär tillflyktsort som Brahms besökte tre somrar i rad med början 1886. Här frigjordes hans inre känslor. De sex veckorna sommaren 1886 var särskilt lyckliga och han komponerade då även den andra cellosonaten och den tredje pianotrion - vid sidan av en lång rad sånger. Sonaten skrev han "medan han väntade på en kär väns ankomst". Vännen i fråga var den unga, vackra sångerskan Hermine Spies som han vid denna tid hade en mycket intensiv och uppmärksammad kärlekshistoria med. Detta kan också vara förklaringen till att Brahms i sin ljusa och laddade musik citerar ett par egna sånger vars texter kan ges kärleksfulla associationer. Fröken Spies lade säkert märke till citaten eftersom sångerna skrivits direkt med tanke på henne. I första satsen förekommer således sångerna Komm bald op 97:5 och Wie Melodien zieht es op 105:1. I genomföringsdelen kombinerar tonsättaren dessa båda melodier på ett synnerligen konstfullt sätt. Andra satsen kan ses som en kombination av långsam koral (andante) och en virvlande dans (vivace). I finalens början citeras också sången Immer leise wird mein Schlummer op 105:2 innan musiken utvecklas i ett rondomönster. Men avslutningen blir inte ett briljant jubel, utan snarare en lyrisk och kärleksfull avrundning. Sonaten uruppfördes i Wien den 2 december 1886 då Brahms redan hade påbörjat sin tredje violinsonat, den i d-moll op 108. STIG JACOBSSON