Stäng
Meny

Arkiv

6 konserter

2019-10-04 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) SYRINX Syrinx, det var nymfen som guden Pan förälskade sig i och jagade ner till stranden. Var skulle hon gömma sig? Enligt sagan förvandlade hon sig till en vassrugge och guden konstruerade en flöjt av vassrören - panflöjten - med vars sorgmodiga toner han beklagade att han förlorat henne. Det kan vara på sin plats att erinra om att panflöjt på franska kallas just "syrinx". Claude Debussy tolkade 1912 denna scen från den klassiske diktaren Ovidius Metamorfoser på en vanlig tvärflöjt, berusad av impressionismens klangfyllda dimmor. Musiken är ogripbar, bortflyende. Just när Pan ska omfamna Syrinx är hon borta… Med sin lyriska stämning har detta lilla stycke blivit musikhistoriens mest spelade verk för soloflöjt. STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) LUONNOTAR OP 70 I Finlands nationalepos Kalevala börjar världens skapelse när Ilmatar, himladottern, lämnar sin luftiga tillvaro och blir havande med havet. I 700 år flyter hon omkring med Väinämöinen i magen, utan att kunna föda. En and söker en plats att bygga bo och Ilmatar sträcker upp sitt ena knä ur havet. Men när hennes egen smärta blir för stark gör hon ett kast med benen. Fågelboet sjunker, äggen spricker och av bitarna blir jord, himmel, sol, måne och stjärnor. Av denna skapelseberättelse gjorde Sibelius en tondikt för sopran och orkester. Han kallade den Luonnotar (Naturens dotter), vilket är ett annat namn på Ilmatar. Stycket har beskrivits som ett av hans mest "obevekligt finska". Det är en tolkning som stämmer med den nationalromantiska bilden av Sibelius. En annan tolkning framträder om man tänker på Luonnotar som en parallell till exempelvis Stravinskys Våroffer, som uruppfördes i Paris några få månader innan Luonnotars premiär på Gloucester Music Festival i England. Primitivismen i Våroffer bygger på föreställningar om det nationellt ryska men innebar också ett viktigt steg i utvecklingen av ett modernt, internationellt tonspråk. Detsamma gäller för Luonnotar. Inslaget av repetitiva musikmönster kan uppfattas som en länk mellan Anton Bruckner och den amerikanska minimalismen. Och när Sibelius till sist skildrar hur världen tar form, rör sig musiken bort från tonaliteten och bildar ett klangfält som är ganska svårt att förena med kompositörens uttalade aversion mot "den moderna tendensen" i samtidens musik. Berättelsen om Ilmatar/Luonnotar är förresten inte baserad på finsk folkdikt utan är ett eget bidrag av Elias Lönnrot som sammanställde och utgav Kalevala. Inspirationen kan han ha fått från indisk mytologi. TOBIAS LUND


FRANZ JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 96 D-DUR "MIRAKLET" Adagio. Allegro Andante Menuet: Allegretto Vivace 1791: Haydn är ledig från Eszterhazys eftersom furst Anton har dött och efterträdaren har avskedat orkestern. "Den berömde" har lockats till London av violinisten och konsertorganisatören Salomon. Orkestern är tre gånger större än hemmavid. Elfte mars spelar den det vi kallar symfoni nr 96. Morning Chronicle recenserar dagen därpå: "Is it not wonderful that to souls capable of being touched by music, Haydn should be an object of homage, and even of idolatry ; for like our own Shakespeare, he moves and governs the passions at his will…" Det är alltså inte förvånande att Haydn - för musikupplevande själar - blir föremål för tillbedjan, ja till och med avgudadyrkan, eftersom han, likt vår egen Shakespeare, rubbar och styr våra känslor som han behagar… En annan tidning anmälde att symfonin allmänt ansågs vara "a composition as pleasing as scientific" (kanske med innebörd att den vände sig till både "musikälskare och kännare" som det hette på den tiden). Så Haydn kunde skriva hem till sin älskarinna, sångerskan Luigia Polzelli: "Io ho fatto un furore, con una nuova Sinfonia, loro hanno fatto replicare l'adagio…" Succé för den nya symfonin: de begärde repris på andra satsen. Även på menuetten enligt en annan tidning, men det hade Haydn vägrat efterkomma. Från sin plats vid klaveret. Symfonierna framfördes i London med ett slags dubbelkommando av konsertmästaren Salomon och Haydn. Den berömde gästen måste ju synas inför allt folket! Men varifrån kommer namnet "Miraklet"? Jo, det skulle ha trillat ned en ljuskrona i salen under framförandet utan att någon människa kommit till skada. Detta hände i själva verket några år senare med nr 102. En recensent tog den kraschen för en bagatell i de stora sammanhangen. När Haydn på riktigt gamla dar intervjuades i Wien mindes han inget mirakel alls. Men visst är 96:an full av små "inomvärldsliga" mirakler: mollsvängen redan i takt sju, de ihärdiga, drivande små lekarna med bara två granntoner genom hela första satsen, den fnissigt förlängda generalpausen. Äventyren som drabbar andantet, den oemotståndliga oboetrallen i menuettens trio, finalens galopp över stock och sten. "He moves and governs our passions at his will" INGEMAR VON HEIJNE


25 min


Arnold Schönberg (1875-1951) Verklärte Nacht Man kan fråga sig vad det var som fängslade Schönberg i Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht (närmast "förklarad" eller "upplyst natt"). Precis som musiken kan dess miljöskildring och stämningsläge placeras i gränslandet mellan senromantik och expressionism - en skönklingande sträng så hårt spänd att den hotar att brista med en ful smäll. Det handlar om förtvivlan och förlåtelse, kanske en moralitet i Tolstojs efterföljd. Diktens kvinna avslöjar för sin älskade att hon blivit gravid med en annan man, men han förlåter henne storsint: kärleken är svaret, misstro eller hat det oacceptabla alternativet. Originalsextetten skrevs på bara tre veckor 1899, reviderades 1905 samt bearbetades för stråkorkester först 1917 och sedan 1943 i USA. Detta vittnar om att tonsättaren satte musikens värde högt. Schönbergs musik skildrar atmosfär och känsloskiftningar enligt enkla hantverksprinciper: stycket är rondoformat (ABACA) där A-delen skildrar månskenspromenaden, B-delen kvinnans bekännelse och C-delen mannens förlåtelse. Att musiken hade stark effekt är otvetydigt. Textförfattaren Richard Dehmel skrev 1912 till Schönberg: "I går hörde jag Verklärte Nacht, och jag känner att det vore en försummelse att inte skicka ett tack för er underbara sextett. Jag hade tänkt följa motiven i min text med er komposition, men det glömde jag snart, så förtrollad blev jag av musiken." Arnold Schönberg flydde från nazismen och hamnade så småningom i Los Angeles, medan Richard Dehmel dog 1920 av skador han drabbats av under första världskriget. Därmed hade Tyskland förlorat en av sina viktigaste poeter, känd för sin radikalism och frispråkighet. Stefan Nävermyr


GEORGE GERSHWIN (1898-1937) GIRL CRAZY, SVIT FÖR ORKESTER (ARRANGEMANG BILL ELLIOTT & BARBARA HANNIGAN, ORKESTRERING BILL ELLIOTT) Jag har minnen från när jag stod på scen och sjöng i en skolproduktion av Girl Crazy för länge sedan, när jag var 15 år. I dag har sångtexterna en annan tyngd för mig när decennier av erfarenheter lagt lager till dess komplexitet, men min glädje i musicerandet, i all slags musik, har inte förändrats. Jag hade den stora glädjen att träffa kompositören, arrangören och Tony*-vinnaren Bill Elliott och bad honom arrangera musik ur Girl Crazy som en pendang till Alban Bergs Lulu-svit. Jazzinslagen var ett uppenbart gemensamt drag styckena emellan liksom de yppiga vokalstämmorna och det extrema emotionella innehållet, men det är det större konceptet kring människor som är vansinnigt förälskade och besatta, mitt i hjärtskärande uppbrott, sökande efter den trygga hamn som de finner i sina egna hjärtslags rytm, som är gemensam för musiken. Bill Elliot och jag träffades i Boston 2016, valde sångerna, ordningen och svitens utformning. Vi var ense om att orkestreringen skulle motsvara den i Lulu-sviten. Bill och jag la ner många timmars arbete på pianoversionen av Girl Crazy-sviten. Han skickade över ett första utkast i vilket jag gjorde ändringar och förslag, och sedan återkopplade vi på samma vis tills vi hade något som han kunde börja orkestrera. I Girl Crazy-sviten används också musikaliskt material från Lulu, inklusive Bergs användande av tonserier samt rytmiskt material, och sviten hyllar också andra kompositörer som är mig kära, bland dem György Ligeti, Kurt Weill, Claude Vivier och Mahler. Vi uruppförde Girl Crazy-sviten med Mahler Chamber Orchestra vid Lucernefestivalen 2016, tillsammans med Lulu-sviten. BARBARA HANNIGAN *Musikteaterns motsvarighet till filmens Oscar


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Flöjtisten och stämledaren Håvard Lysebo har varit anställd i Göteborgs Symfoniker sedan 1997. Innan dess var han 1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester och han har även haft samma tjänst i Bergenfilharmonin under ett år. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.


2019-10-03 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CLAUDE DEBUSSY (1862-1918) SYRINX Syrinx, det var nymfen som guden Pan förälskade sig i och jagade ner till stranden. Var skulle hon gömma sig? Enligt sagan förvandlade hon sig till en vassrugge och guden konstruerade en flöjt av vassrören - panflöjten - med vars sorgmodiga toner han beklagade att han förlorat henne. Det kan vara på sin plats att erinra om att panflöjt på franska kallas just "syrinx". Claude Debussy tolkade 1912 denna scen från den klassiske diktaren Ovidius Metamorfoser på en vanlig tvärflöjt, berusad av impressionismens klangfyllda dimmor. Musiken är ogripbar, bortflyende. Just när Pan ska omfamna Syrinx är hon borta… Med sin lyriska stämning har detta lilla stycke blivit musikhistoriens mest spelade verk för soloflöjt. STIG JACOBSSON


JEAN SIBELIUS (1865-1957) LUONNOTAR OP 70 I Finlands nationalepos Kalevala börjar världens skapelse när Ilmatar, himladottern, lämnar sin luftiga tillvaro och blir havande med havet. I 700 år flyter hon omkring med Väinämöinen i magen, utan att kunna föda. En and söker en plats att bygga bo och Ilmatar sträcker upp sitt ena knä ur havet. Men när hennes egen smärta blir för stark gör hon ett kast med benen. Fågelboet sjunker, äggen spricker och av bitarna blir jord, himmel, sol, måne och stjärnor. Av denna skapelseberättelse gjorde Sibelius en tondikt för sopran och orkester. Han kallade den Luonnotar (Naturens dotter), vilket är ett annat namn på Ilmatar. Stycket har beskrivits som ett av hans mest "obevekligt finska". Det är en tolkning som stämmer med den nationalromantiska bilden av Sibelius. En annan tolkning framträder om man tänker på Luonnotar som en parallell till exempelvis Stravinskys Våroffer, som uruppfördes i Paris några få månader innan Luonnotars premiär på Gloucester Music Festival i England. Primitivismen i Våroffer bygger på föreställningar om det nationellt ryska men innebar också ett viktigt steg i utvecklingen av ett modernt, internationellt tonspråk. Detsamma gäller för Luonnotar. Inslaget av repetitiva musikmönster kan uppfattas som en länk mellan Anton Bruckner och den amerikanska minimalismen. Och när Sibelius till sist skildrar hur världen tar form, rör sig musiken bort från tonaliteten och bildar ett klangfält som är ganska svårt att förena med kompositörens uttalade aversion mot "den moderna tendensen" i samtidens musik. Berättelsen om Ilmatar/Luonnotar är förresten inte baserad på finsk folkdikt utan är ett eget bidrag av Elias Lönnrot som sammanställde och utgav Kalevala. Inspirationen kan han ha fått från indisk mytologi. TOBIAS LUND


FRANZ JOSEPH HAYDN (1732-1809) SYMFONI NR 96 D-DUR "MIRAKLET" Adagio. Allegro Andante Menuet: Allegretto Vivace 1791: Haydn är ledig från Eszterhazys eftersom furst Anton har dött och efterträdaren har avskedat orkestern. "Den berömde" har lockats till London av violinisten och konsertorganisatören Salomon. Orkestern är tre gånger större än hemmavid. Elfte mars spelar den det vi kallar symfoni nr 96. Morning Chronicle recenserar dagen därpå: "Is it not wonderful that to souls capable of being touched by music, Haydn should be an object of homage, and even of idolatry ; for like our own Shakespeare, he moves and governs the passions at his will…" Det är alltså inte förvånande att Haydn - för musikupplevande själar - blir föremål för tillbedjan, ja till och med avgudadyrkan, eftersom han, likt vår egen Shakespeare, rubbar och styr våra känslor som han behagar… En annan tidning anmälde att symfonin allmänt ansågs vara "a composition as pleasing as scientific" (kanske med innebörd att den vände sig till både "musikälskare och kännare" som det hette på den tiden). Så Haydn kunde skriva hem till sin älskarinna, sångerskan Luigia Polzelli: "Io ho fatto un furore, con una nuova Sinfonia, loro hanno fatto replicare l'adagio…" Succé för den nya symfonin: de begärde repris på andra satsen. Även på menuetten enligt en annan tidning, men det hade Haydn vägrat efterkomma. Från sin plats vid klaveret. Symfonierna framfördes i London med ett slags dubbelkommando av konsertmästaren Salomon och Haydn. Den berömde gästen måste ju synas inför allt folket! Men varifrån kommer namnet "Miraklet"? Jo, det skulle ha trillat ned en ljuskrona i salen under framförandet utan att någon människa kommit till skada. Detta hände i själva verket några år senare med nr 102. En recensent tog den kraschen för en bagatell i de stora sammanhangen. När Haydn på riktigt gamla dar intervjuades i Wien mindes han inget mirakel alls. Men visst är 96:an full av små "inomvärldsliga" mirakler: mollsvängen redan i takt sju, de ihärdiga, drivande små lekarna med bara två granntoner genom hela första satsen, den fnissigt förlängda generalpausen. Äventyren som drabbar andantet, den oemotståndliga oboetrallen i menuettens trio, finalens galopp över stock och sten. "He moves and governs our passions at his will" INGEMAR VON HEIJNE


25 min


Arnold Schönberg (1875-1951) Verklärte Nacht Man kan fråga sig vad det var som fängslade Schönberg i Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht (närmast "förklarad" eller "upplyst natt"). Precis som musiken kan dess miljöskildring och stämningsläge placeras i gränslandet mellan senromantik och expressionism - en skönklingande sträng så hårt spänd att den hotar att brista med en ful smäll. Det handlar om förtvivlan och förlåtelse, kanske en moralitet i Tolstojs efterföljd. Diktens kvinna avslöjar för sin älskade att hon blivit gravid med en annan man, men han förlåter henne storsint: kärleken är svaret, misstro eller hat det oacceptabla alternativet. Originalsextetten skrevs på bara tre veckor 1899, reviderades 1905 samt bearbetades för stråkorkester först 1917 och sedan 1943 i USA. Detta vittnar om att tonsättaren satte musikens värde högt. Schönbergs musik skildrar atmosfär och känsloskiftningar enligt enkla hantverksprinciper: stycket är rondoformat (ABACA) där A-delen skildrar månskenspromenaden, B-delen kvinnans bekännelse och C-delen mannens förlåtelse. Att musiken hade stark effekt är otvetydigt. Textförfattaren Richard Dehmel skrev 1912 till Schönberg: "I går hörde jag Verklärte Nacht, och jag känner att det vore en försummelse att inte skicka ett tack för er underbara sextett. Jag hade tänkt följa motiven i min text med er komposition, men det glömde jag snart, så förtrollad blev jag av musiken." Arnold Schönberg flydde från nazismen och hamnade så småningom i Los Angeles, medan Richard Dehmel dog 1920 av skador han drabbats av under första världskriget. Därmed hade Tyskland förlorat en av sina viktigaste poeter, känd för sin radikalism och frispråkighet. Stefan Nävermyr


GEORGE GERSHWIN (1898-1937) GIRL CRAZY, SVIT FÖR ORKESTER (ARRANGEMANG BILL ELLIOTT & BARBARA HANNIGAN, ORKESTRERING BILL ELLIOTT) Jag har minnen från när jag stod på scen och sjöng i en skolproduktion av Girl Crazy för länge sedan, när jag var 15 år. I dag har sångtexterna en annan tyngd för mig när decennier av erfarenheter lagt lager till dess komplexitet, men min glädje i musicerandet, i all slags musik, har inte förändrats. Jag hade den stora glädjen att träffa kompositören, arrangören och Tony*-vinnaren Bill Elliott och bad honom arrangera musik ur Girl Crazy som en pendang till Alban Bergs Lulu-svit. Jazzinslagen var ett uppenbart gemensamt drag styckena emellan liksom de yppiga vokalstämmorna och det extrema emotionella innehållet, men det är det större konceptet kring människor som är vansinnigt förälskade och besatta, mitt i hjärtskärande uppbrott, sökande efter den trygga hamn som de finner i sina egna hjärtslags rytm, som är gemensam för musiken. Bill Elliot och jag träffades i Boston 2016, valde sångerna, ordningen och svitens utformning. Vi var ense om att orkestreringen skulle motsvara den i Lulu-sviten. Bill och jag la ner många timmars arbete på pianoversionen av Girl Crazy-sviten. Han skickade över ett första utkast i vilket jag gjorde ändringar och förslag, och sedan återkopplade vi på samma vis tills vi hade något som han kunde börja orkestrera. I Girl Crazy-sviten används också musikaliskt material från Lulu, inklusive Bergs användande av tonserier samt rytmiskt material, och sviten hyllar också andra kompositörer som är mig kära, bland dem György Ligeti, Kurt Weill, Claude Vivier och Mahler. Vi uruppförde Girl Crazy-sviten med Mahler Chamber Orchestra vid Lucernefestivalen 2016, tillsammans med Lulu-sviten. BARBARA HANNIGAN *Musikteaterns motsvarighet till filmens Oscar


Medverkande


"En av världens mest formidabla orkestrar" skrev The Guardian om Göteborgs Symfoniker som har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali orkesterns chefdirigent. Han ledde nyligen orkestern på en framgångsrik turné till fyra nordiska länder. 2019 får han sällskap av två förste gästdirigenter: Barbara Hannigan och Christoph Eschenbach. 2015 gjorde Göteborgs Symfoniker framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland med förste gästdirigenten Kent Nagano och 2017 en Europa-turné med Marc Soustrot. Orkestern ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus, berömt för sin fina akustik, och erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se samt via appar. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, bland annat en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent. Flera av Richard Strauss stora orkesterverk har spelats in med Kent Nagano och givits ut på Farao Classics: Ein Heldenleben, Tod und Verklärung och En alpsymfoni.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Sopranen och dirigenten Barbara Hannigan är från och med denna säsong förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker, en titel hon delar med Christoph Eschenbach. Hon besökte senast Göteborg i december 2018 för tre framföranden av Stravinskys opera Rucklarens väg i regi av Linus Fellbom - en föreställning som höjdes till skyarna av recensenterna: "Ett lika spänstigt som svängigt och oavbrutet njutbart musicerande" (Martin Nyström, DN). Det var också invigningsproduktionen för Barbara Hannigans mentorprojekt Equilibrium Mentoring Initiative som ger unga artister möjlighet att framträda med framstående orkestrar på ledande scener världen runt. Barbara Hannigan gjorde sin första konsert med Göteborgs Symfoniker 2013 - redan det en succé - och var säsongen 2015-2016 orkesterns Artist in Residence. Som dirigent är hon aktuell med engagemang hos London Symphony Orchestra, Franska Radions filharmoniker, Cleveland Orchestra, Ludwig-orkestern, Toronto Symphony Orchestra, Danska Radions symfoniorkester och Münchens filharmoniker. Som sångerska samarbetar Barbara Hannigan med världens ledande orkestrar och dirigenter som Sir Simon Rattle, Kent Nagano, Esa-Pekka Salonen, Andris Nelsons, David Zinman och Antonio Pappano. Hennes starka engagemang i vår tids musik har också lett till samarbeten med tonsättare som Pierre Boulez, Henri Dutilleux, György Ligeti, Karlheinz Stockhausen, Salvatore Sciarrino och Hans Abrahamsen. Hon har gjort över 85 uruppföranden. Bland Barbara Hannigans oförglömliga rollgestaltningar på operascenen finns titelrollen i Alban Bergs opera Lulu på Hamburgoperan och La Monnaie i Bryssel. Omtalad är också rollen som Marie i Berndt Alois Zimmermanns Die Soldaten på Bayerska statsoperan i München, för vilken hon belönades med det tyska teaterpriset Der Faust. Hon har också framträtt på Lincoln Center i New York och Covent Garden i London. Barbara Hannigans debutalbum som sångare och dirigent, Crazy Girl Crazy, släpptes 2017 och fick både en Grammy och en Juno för bästa vokalalbum. Hon har tidigare fått en rad utmärkelser för sina inspelningar, bland annat Gramophone och Edison award och Victoires de la Musique. Barbara Hannigan är ledamot av Kungliga musikaliska akademin i Stockholm och erhöll 2018 det stora Rolf Schock-priset.


Flöjtisten och stämledaren Håvard Lysebo har varit anställd i Göteborgs Symfoniker sedan 1997. Innan dess var han 1994-1997 soloflöjtist i Malmö symfoniorkester och han har även haft samma tjänst i Bergenfilharmonin under ett år. Sin första fasta tjänst fick han som alternerande soloflöjtist i Stavanger symfoniorkester då han var 20 år. Som gästande soloflöjtist har Håvard Lysebo spelat med många orkestrar, bland dem Sveriges Radios symfoniorkester, Oslo filharmoniska orkester och Philharmonia Orchestra i London.


2014-02-01 15:00 Stora salen

Program


Arnold Schönberg (1875-1951) Verklärte Nacht Man kan fråga sig vad det var som fängslade Schönberg i Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht (närmast "förklarad" eller "upplyst natt"). Precis som musiken kan dess miljöskildring och stämningsläge placeras i gränslandet mellan senromantik och expressionism - en skönklingande sträng så hårt spänd att den hotar att brista med en ful smäll. Det handlar om förtvivlan och förlåtelse, kanske en moralitet i Tolstojs efterföljd. Diktens kvinna avslöjar för sin älskade att hon blivit gravid med en annan man, men han förlåter henne storsint: kärleken är svaret, misstro eller hat det oacceptabla alternativet. Originalsextetten skrevs på bara tre veckor 1899, reviderades 1905 samt bearbetades för stråkorkester först 1917 och sedan 1943 i USA. Detta vittnar om att tonsättaren satte musikens värde högt. Schönbergs musik skildrar atmosfär och känsloskiftningar enligt enkla hantverksprinciper: stycket är rondoformat (ABACA) där A-delen skildrar månskenspromenaden, B-delen kvinnans bekännelse och C-delen mannens förlåtelse. Att musiken hade stark effekt är otvetydigt. Textförfattaren Richard Dehmel skrev 1912 till Schönberg: "I går hörde jag Verklärte Nacht, och jag känner att det vore en försummelse att inte skicka ett tack för er underbara sextett. Jag hade tänkt följa motiven i min text med er komposition, men det glömde jag snart, så förtrollad blev jag av musiken." Arnold Schönberg flydde från nazismen och hamnade så småningom i Los Angeles, medan Richard Dehmel dog 1920 av skador han drabbats av under första världskriget. Därmed hade Tyskland förlorat en av sina viktigaste poeter, känd för sin radikalism och frispråkighet. Stefan Nävermyr



25 min


Arnold Schönberg (1875-1951) Friede auf Erden Schönberg verkar ha varit en sammansatt person: strikt teoretiker, religiöst sökande (från kristendom till judendom), vetenskapligt rationell, starkt vidskeplig. Han hade stor konstnärlig integritet och en närmast religiös vördnad för konst och kultur: detta var viktiga saker där man inte fick ge efter för massans krav. Han var elitist i det avseendet. Men det fanns också en djupt mänsklig sida hos honom som uttrycktes i relativt tidiga verk som Verklärte Nacht (1899), Gurrelieder (1911), Erwartung (1909) och Friede auf Erden (1907/1911) som kretsar kring människan, kärleken och gemenskapen. Friede auf Erden, Fred på jorden, verkar ursprungligen ha skrivits som ett à cappella-stycke till en tävling. Schönberg var en utpräglad tävlingsmänniska. Det visade han med uppfinnandet av tolvtonstekniken - "jag har upptäckt något som kommer att säkra den tyska musikens överlägsenhet de kommande hundra åren" - och när han spelade tennis med George Gershwin i Brentwood. Game, set och match! Fred på jorden är väl kanske ett något naivt och populistiskt tema, om än alltid aktuellt och universellt - och följaktligen lämpligt som tävlingsbidrag (även i vår tid, tänk på sången Ein bisschen Frieden i 1982 års European Song Contest). Texten av poeten Conrad Ferdinand Meyer hämtade Schönberg från en jultidning. Dikten beskriver Jesu födelse och de följande århundradena som präglas av åtskilliga krig, medan tron på fred ändå upprätthålls och i slutet av dikten förverkligas. Vad som hände med tävlingen vet vi inte, men Friede auf Erden blev ändå något av ett tävlingsstycke: det är mycket svårt att sjunga. Första gången ett framförande förbereddes blev det fiasko: dirigenten och tonsättaren Franz Schreker fick lägga ner försöket eftersom Singverein i Wien inte klarade av det. Han föreslog att en stråksats tillfogades för att stödja körens stämföring vilket Schönberg accepterade. Premiären med en kör på 200 sångare och orkester i Musikverein 1911 blev en stor framgång. Men när Schönberg långt senare, efter första världskriget 1923, resonerade om dess budskap och musikaliska uttryck hade han blivit mer cynisk: "Det är en illusion för blandad kör, vad jag i dag vet är en illusion, men när jag komponerade stycket 1906 trodde jag att den rena harmonin människor emellan var möjlig." Stefan Nävermyr


Ludwig van Beethoven (1770-1827) Piano konsert nr 5 Ess-dur op 73 "Kejsarkonserten " Allegro Adagio un poco mosso Rondo: Allegro ma non troppo (sats två och tre spelas i en följd) Beethoven slutdaterade sin femte och sista pianokonsert 1809. Musiken skrevs under en tid av politisk oro. Fransmännen hade av och till anfallit Wien och i april-maj 1809 riktades bullrande kanonader främst mot stadsmuren i Wien. Beethoven bodde nära muren och sökte därför skydd i sin brors källare - inte av rädsla, men för att skydda resterna av sin hörsel med huvudet nedborrat i en kudde. Väl medveten om sin dåliga hörsel hade Beethoven efter 1808 års uruppförande av fjärde konserten och körfantasin starkt reducerat sina offentliga fram-trädanden som pianist och han avsåg inte att själv spela sin femte pianokonsert. Vid uruppförandet den 28 november 1811 i Leipzig hette solisten Friedrich Schneider och dirigenten Johann Philipp Christian Schulz. Mottagandet var synnerligen varmt och man skrev i pressen att "hela auditoriet kom i hänryckning". Solisten får inleda konserten med att dekorera tre uttrycksfulla orkesterackord innan själva huvudtemat presenteras. Resten av satsen rymmer mycket som får en improviserande karaktär, men som är exakt noterat. Det är alldeles uppenbart att Beethoven inte själv avsåg att spela konserten för han lämnar inte ens plats för improviserade kadenser. I slutet av första satsen anger han tydligt att solisten ska spela den i partituret angivna kadensen. Första satsen är med god marginal den längsta. Liksom i tredje pianokonserten är huvudtemat i den långsamma satsen en förklädd version av första satsens sidotema. Detta marschtema har nu förvandlats till en vacker hymn. Violinerna spelas sordinerade och basarna spelar pizzicato. Andra satsen går via ett par toner i hornen direkt över i finalen där det övermodigt virvlande temat presenteras av pianot innan det tas upp av orkestern. Satsen utvecklas till ett friskt musikantiskt rondo. Pukorna kommer att spela en betydande roll och kan alldeles ensamma spela de två toner som utgör den huvudsakliga baslinjen. I den avslutande codan får pukan till och med en solopassage tillsammans med pianot. Det är sådana här finesser som gör Beethovens musik ständigt fräsch! Stig Jacobsson


Medverkande



New York Times har kallat Leif Ove Andsnes "en pianist med storartad elegans, styrka och insikt". Med sin fenomenala teknik och djuplodande tolkningar har Leif Ove Andsnes vunnit uppskattning i hela världen. 2019-2020 är han Artist in Residence hos Göteborgs symfoniker. Han kommer bland annat att spela Griegs pianokonsert samt Mozarts pianokonserter nr 20, 21 & 22 som en del av sitt aktuella projekt "Mozart Momentum 1785/86". Leif Ove Andsnes gjorde redan 1989 sin första konsert med Göteborgs Symfoniker och under åren har det blivit ett tiotal konserter med orkestern, inklusive en turné till Las Palmas och Teneriffa. Leif Ove Andsnes ger varje säsong soloaftnar och framträder som solist i världens främsta konserthus med de ledande orkestrarna. 2017-2018 var han Artist in Residence hos New York Philharmonic. Han är också en flitig kammarmusiker och grundare av Rosendals kammarmusikfestival. Under nära två decennier delade han det konstnärliga ledarskapet för kammarmusikfestivalen i Risør och var 2012 konstnärlig ledare för Ojai-festivalen i Kalifornien. I juli förra året valdes han in i Gramophone Hall of Fame och han utsågs till hedersdoktor vid Juilliard i New York 2016 och vid högskolan i Bergen 2017. Leif Ove Andsnes har gjort över 30 inspelningar, den senaste musik för solopiano av Chopin, "Ballades & Nocturnes" (Sony Classics). Utgåvan av Beethovens fem pianokonserter har hyllats av kritikerna. Senaste säsongen har Leif Ove Andsnes bland annat samarbetat med Philharmonia Orchestra och Edward Gardner, Staatskapelle Dresden och Herbert Blomstedt samt turnerat med Berlins radiosymfoniker och Vladimir Jurowski i Asien samt med Mahler Chamber Orchestra i Europa.


New York Times har kallat Leif Ove Andsnes "en pianist med storartad elegans, styrka och insikt". Med sin fenomenala teknik och djuplodande tolkningar har Leif Ove Andsnes vunnit uppskattning i hela världen. 2019-2020 är han Artist in Residence hos Göteborgs symfoniker. Han kommer bland annat att spela Griegs pianokonsert samt Mozarts pianokonserter nr 20, 21 & 22 som en del av sitt aktuella projekt "Mozart Momentum 1785/86". Leif Ove Andsnes gjorde redan 1989 sin första konsert med Göteborgs Symfoniker och under åren har det blivit ett tiotal konserter med orkestern, inklusive en turné till Las Palmas och Teneriffa. Leif Ove Andsnes ger varje säsong soloaftnar och framträder som solist i världens främsta konserthus med de ledande orkestrarna. 2017-2018 var han Artist in Residence hos New York Philharmonic. Han är också en flitig kammarmusiker och grundare av Rosendals kammarmusikfestival. Under nära två decennier delade han det konstnärliga ledarskapet för kammarmusikfestivalen i Risør och var 2012 konstnärlig ledare för Ojai-festivalen i Kalifornien. I juli förra året valdes han in i Gramophone Hall of Fame och han utsågs till hedersdoktor vid Juilliard i New York 2016 och vid högskolan i Bergen 2017. Leif Ove Andsnes har gjort över 30 inspelningar, den senaste musik för solopiano av Chopin, "Ballades & Nocturnes" (Sony Classics). Utgåvan av Beethovens fem pianokonserter har hyllats av kritikerna. Senaste säsongen har Leif Ove Andsnes bland annat samarbetat med Philharmonia Orchestra och Edward Gardner, Staatskapelle Dresden och Herbert Blomstedt samt turnerat med Berlins radiosymfoniker och Vladimir Jurowski i Asien samt med Mahler Chamber Orchestra i Europa.




2009-06-05 18:00 Stora salen

Program


Arnold Schönberg (1875-1951) Verklärte Nacht Man kan fråga sig vad det var som fängslade Schönberg i Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht (närmast "förklarad" eller "upplyst natt"). Precis som musiken kan dess miljöskildring och stämningsläge placeras i gränslandet mellan senromantik och expressionism - en skönklingande sträng så hårt spänd att den hotar att brista med en ful smäll. Det handlar om förtvivlan och förlåtelse, kanske en moralitet i Tolstojs efterföljd. Diktens kvinna avslöjar för sin älskade att hon blivit gravid med en annan man, men han förlåter henne storsint: kärleken är svaret, misstro eller hat det oacceptabla alternativet. Originalsextetten skrevs på bara tre veckor 1899, reviderades 1905 samt bearbetades för stråkorkester först 1917 och sedan 1943 i USA. Detta vittnar om att tonsättaren satte musikens värde högt. Schönbergs musik skildrar atmosfär och känsloskiftningar enligt enkla hantverksprinciper: stycket är rondoformat (ABACA) där A-delen skildrar månskenspromenaden, B-delen kvinnans bekännelse och C-delen mannens förlåtelse. Att musiken hade stark effekt är otvetydigt. Textförfattaren Richard Dehmel skrev 1912 till Schönberg: "I går hörde jag Verklärte Nacht, och jag känner att det vore en försummelse att inte skicka ett tack för er underbara sextett. Jag hade tänkt följa motiven i min text med er komposition, men det glömde jag snart, så förtrollad blev jag av musiken." Arnold Schönberg flydde från nazismen och hamnade så småningom i Los Angeles, medan Richard Dehmel dog 1920 av skador han drabbats av under första världskriget. Därmed hade Tyskland förlorat en av sina viktigaste poeter, känd för sin radikalism och frispråkighet. Stefan Nävermyr


20 min



2007-12-06 16:30 Stenhammarsalen

Program




20 min



Arnold Schönberg (1875-1951) Verklärte Nacht Man kan fråga sig vad det var som fängslade Schönberg i Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht (närmast "förklarad" eller "upplyst natt"). Precis som musiken kan dess miljöskildring och stämningsläge placeras i gränslandet mellan senromantik och expressionism - en skönklingande sträng så hårt spänd att den hotar att brista med en ful smäll. Det handlar om förtvivlan och förlåtelse, kanske en moralitet i Tolstojs efterföljd. Diktens kvinna avslöjar för sin älskade att hon blivit gravid med en annan man, men han förlåter henne storsint: kärleken är svaret, misstro eller hat det oacceptabla alternativet. Originalsextetten skrevs på bara tre veckor 1899, reviderades 1905 samt bearbetades för stråkorkester först 1917 och sedan 1943 i USA. Detta vittnar om att tonsättaren satte musikens värde högt. Schönbergs musik skildrar atmosfär och känsloskiftningar enligt enkla hantverksprinciper: stycket är rondoformat (ABACA) där A-delen skildrar månskenspromenaden, B-delen kvinnans bekännelse och C-delen mannens förlåtelse. Att musiken hade stark effekt är otvetydigt. Textförfattaren Richard Dehmel skrev 1912 till Schönberg: "I går hörde jag Verklärte Nacht, och jag känner att det vore en försummelse att inte skicka ett tack för er underbara sextett. Jag hade tänkt följa motiven i min text med er komposition, men det glömde jag snart, så förtrollad blev jag av musiken." Arnold Schönberg flydde från nazismen och hamnade så småningom i Los Angeles, medan Richard Dehmel dog 1920 av skador han drabbats av under första världskriget. Därmed hade Tyskland förlorat en av sina viktigaste poeter, känd för sin radikalism och frispråkighet. Stefan Nävermyr


2007-12-06 13:00 Bergsjöns kyrka

Program


Arnold Schönberg (1875-1951) Verklärte Nacht Man kan fråga sig vad det var som fängslade Schönberg i Richard Dehmels dikt Verklärte Nacht (närmast "förklarad" eller "upplyst natt"). Precis som musiken kan dess miljöskildring och stämningsläge placeras i gränslandet mellan senromantik och expressionism - en skönklingande sträng så hårt spänd att den hotar att brista med en ful smäll. Det handlar om förtvivlan och förlåtelse, kanske en moralitet i Tolstojs efterföljd. Diktens kvinna avslöjar för sin älskade att hon blivit gravid med en annan man, men han förlåter henne storsint: kärleken är svaret, misstro eller hat det oacceptabla alternativet. Originalsextetten skrevs på bara tre veckor 1899, reviderades 1905 samt bearbetades för stråkorkester först 1917 och sedan 1943 i USA. Detta vittnar om att tonsättaren satte musikens värde högt. Schönbergs musik skildrar atmosfär och känsloskiftningar enligt enkla hantverksprinciper: stycket är rondoformat (ABACA) där A-delen skildrar månskenspromenaden, B-delen kvinnans bekännelse och C-delen mannens förlåtelse. Att musiken hade stark effekt är otvetydigt. Textförfattaren Richard Dehmel skrev 1912 till Schönberg: "I går hörde jag Verklärte Nacht, och jag känner att det vore en försummelse att inte skicka ett tack för er underbara sextett. Jag hade tänkt följa motiven i min text med er komposition, men det glömde jag snart, så förtrollad blev jag av musiken." Arnold Schönberg flydde från nazismen och hamnade så småningom i Los Angeles, medan Richard Dehmel dog 1920 av skador han drabbats av under första världskriget. Därmed hade Tyskland förlorat en av sina viktigaste poeter, känd för sin radikalism och frispråkighet. Stefan Nävermyr



Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!