Stäng
Meny

Arkiv

23 konserter

2017-06-21 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2012-03-03 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARL PHILIP EMANUEL BACH (1714-1788) SYMFONI E-MOLL WQ 178 Allegro assai Andante moderato Allgro Carl Philip Emanuel Bach blev en av 1700-talets främsta tonsättare. Han var Johann Sebastians andre son med Maria Anna, och han var gudson till en annan av barockens giganter, Telemann, vilken han också efterträdde som director musices i Hamburg. Det råder ingen tvekan om att samtiden uppskattade Carl Philip Emanuel Bach till och med mer än Johann Sebastian Bach, och i dag betraktar musikforskarna honom som en helt avgörande gestalt i gränslandet mellan barock och klassicism. Ja, hans känslosamhet var rent av en förutsättning för Beethoven. Av alla de komponerande och begåvade bröderna Bach var Carl Philip Emanuel den mest originelle och beundrade. Hör bara vad hans kolleger sagt om honom. Haydn förklarade att CPE var hans enda stilistiska förebild. Mozart betraktade honom som "fadern - vi är barnen". Beethoven menade att hans verk "borde ägas av varje sann artist, inte bara för nöjet, utan även för att studera dem". Själv studerade Carl Philip Emanuel för sin far innan han reste ut i världen och hamnade som kronprins Fredriks musiklärare i Berlin. Som tonsättare har han producerat sig i de flesta av tidens genrer. Hans symfonier pekar framåt. Man har kallat dem Sturm- und Drangsymfonier, fulla av känsla och kraft, med harmoniska överraskningar, dynamiska kontraster, plötsliga pauser och utflykter ut i främmande tonarter. Det var en frisk och framåt musik han skrev! Symfonin i e-moll (Wq 178) hade en "lillasyster": samma musik men utan blåsare, som den franske musikforskaren Alfred Wotquenne gav nummer (Wq 177). Wotquenne gav 1905 ut en katalog över Carl Philip Emanuel Bachs alla då kända verk, ordnade efter genre, och från denna kommer numreringen. I den 1989 utgivna verkkatalogen av Eugene Helm får samma symfoni nr 653 vilket avslöjar vilken produktiv tonsättare Carl Philip Emanuel Bach var. Kanske bidrog han med sådär 900 kompositioner, varav omkring 20 symfonier. E-mollsymfonin var den enda av de nio symfonier Carl Philip Emanuel Bach komponerade i Berlin som gavs ut i tryck under hans levnad. STIG JACOBSSON




25 min



2012-03-01 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program


CARL PHILIP EMANUEL BACH (1714-1788) SYMFONI E-MOLL WQ 178 Allegro assai Andante moderato Allgro Carl Philip Emanuel Bach blev en av 1700-talets främsta tonsättare. Han var Johann Sebastians andre son med Maria Anna, och han var gudson till en annan av barockens giganter, Telemann, vilken han också efterträdde som director musices i Hamburg. Det råder ingen tvekan om att samtiden uppskattade Carl Philip Emanuel Bach till och med mer än Johann Sebastian Bach, och i dag betraktar musikforskarna honom som en helt avgörande gestalt i gränslandet mellan barock och klassicism. Ja, hans känslosamhet var rent av en förutsättning för Beethoven. Av alla de komponerande och begåvade bröderna Bach var Carl Philip Emanuel den mest originelle och beundrade. Hör bara vad hans kolleger sagt om honom. Haydn förklarade att CPE var hans enda stilistiska förebild. Mozart betraktade honom som "fadern - vi är barnen". Beethoven menade att hans verk "borde ägas av varje sann artist, inte bara för nöjet, utan även för att studera dem". Själv studerade Carl Philip Emanuel för sin far innan han reste ut i världen och hamnade som kronprins Fredriks musiklärare i Berlin. Som tonsättare har han producerat sig i de flesta av tidens genrer. Hans symfonier pekar framåt. Man har kallat dem Sturm- und Drangsymfonier, fulla av känsla och kraft, med harmoniska överraskningar, dynamiska kontraster, plötsliga pauser och utflykter ut i främmande tonarter. Det var en frisk och framåt musik han skrev! Symfonin i e-moll (Wq 178) hade en "lillasyster": samma musik men utan blåsare, som den franske musikforskaren Alfred Wotquenne gav nummer (Wq 177). Wotquenne gav 1905 ut en katalog över Carl Philip Emanuel Bachs alla då kända verk, ordnade efter genre, och från denna kommer numreringen. I den 1989 utgivna verkkatalogen av Eugene Helm får samma symfoni nr 653 vilket avslöjar vilken produktiv tonsättare Carl Philip Emanuel Bach var. Kanske bidrog han med sådär 900 kompositioner, varav omkring 20 symfonier. E-mollsymfonin var den enda av de nio symfonier Carl Philip Emanuel Bach komponerade i Berlin som gavs ut i tryck under hans levnad. STIG JACOBSSON




25 min



2008-04-21 20:00 Sankt Gallen, Tonhalle

Göteborgs Symfoniker

2008-04-20 19:30 Zürich, Tonhalle

Göteborgs Symfoniker

2008-04-19 19:30 Basel, Stadtcasino

Göteborgs Symfoniker

2008-04-18 20:15 Montreux

Göteborgs Symfoniker

2008-04-17 20:30 Genève

Göteborgs Symfoniker

2008-04-10 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2008-04-09 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2005-05-21 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

2005-05-20 19:30 Vara Konserthus

Göteborgs Symfoniker

1996-12-14 15:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1992-04-10 18:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1992-04-09 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1983-02-03 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1980-09-19 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1980-09-17 19:30 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

1976-04-01 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Program



EDWARD ELGAR (1857-1934) CELLOKONSERT E-MOLL OP 85 Adagio. Moderato Allegro molto Adagio Allegro. Moderato. Allegro ma non troppo (sats 1 och 2 respektive sats 3 och 4 spelas utan uppehåll) Sir Edward Elgar - hur många av oss har inte från soffan skrålat med i hans avslutningsstycke Pomp and Circumstance i årliga tv- eller radioutsändningen från Royal Albert Hall i London! Egentligen den första av fem marscher vars sångavsnitt "Land of Hope and Glory" skrevs för en galakonsert i London till firandet av Edward VII:s kröning. Svenska körer kan ha sjungit två av hans oratorier, The Dream of Gerontius och The Kingdom och svenska symfoniorkestrar har säkert framfört hans första symfoni, violinkonsert och Enigmavariationer. Men populärast av alla Elgars verk är hans cellokonsert som komponerades året efter första världskrigets slut 1919. Den har kallats för "a fairy tale" - en saga" eller "sorgesång över alla som stupat i kriget", mycket på grund av dess vemodiga, romantiska huvudtema som introduceras av solist och orkester i första satsen. De flesta av Elgars övriga kompositioner framfördes mest i hemlandet England. Han var en typisk engelsk tonsättare för sin tid, född och uppvuxen i staden Worcester, där fadern var organist i katolska kyrkan, spelade fiol och organiserade musikfestivaler. Edward Elgar fortsatte i hans fotspår och lärde sig det mesta om instrument och röster genom att själv spela orgel, fagott, violin och piano, sjunga i ortens gosskör och dirigera blandade körer och orkestrar i och omkring Worcester. I dessa sammanhang kunde han få någon av sina första kompositioner uruppförda. Han tog violinlektioner i London några gånger och reste bland annat till Leipzig 1882 där han under tre veckor fick en verklig vitamininjektion av tyskt musikliv. Efter två år i London med nyblivna hustrun Alice flyttade paret tillbaka till en lugnare tillvaro i Malvern 1891. Elgar kunde ägna sig åt sitt komponerande med full kraft och de flesta av hans viktiga verk för kör och orkester kom till under de tretton år familjen bodde där. Han adlades och fick en framstående position i det engelska musiklivet. Även USA och Tyskland bjöd in den store tonsättaren. Fram till hustruns död 1920 bodde paret Elgar flera år i Hampstead i London. De tillbringade dock mycket tid i Brinkwells, ett undangömt hus på landet iSussex, där Elgar 1918 skrev sina tre mest spelade kammarmusikverk: violinsonaten i e-moll (op 82), stråkkvartetten i e-moll (op 83) pianokvintetten i a-moll (op 84) samt 1919 cellokonserten. 1918 hade Elgar också förts till sjukhus i London för att operera bort sina tonsiller. När han vaknat upp ur bedövningen bad han att få papper och penna och skrev ner den melodi i 9/8-takt som blev cellokonsertens mest kända tema. Uruppförandet vid London Symphony Orchestras säsongsöppning i oktober 1919 blev dock en katastrof trots att Elgar själv stod på pulten och hade en bra cellist, Felix Salmond. Felet var dirigenten Albert Coates, som repeterade så mycket på det övriga programmet att det inte fanns tid kvar för cellokonserten. Det tog många år innan konserten fick den position den har nu - tillsammans med Dvoráks cello-konsert den mest framförda någonsin. Det var när Jacqueline du Pré spelade in den på skiva 1965 som den snabbt blev en framgångssaga för de största cellisterna. Cellokonserten är ovanlig i upplägget - den har fyra satser i stället för normala tre i solokonserter och cellisten inleder första satsen istället för orkestern. Första och andra satserna följer direkt på varandra utan paus. Hela kompositionen är fylld av alla sorters känslor och temperament. Som om Elgars liv passerar oss utan att vi egentligen vet så mycket om enskilda upplevelser och betydelser. Vi kan ta emot dem och kanske känna igen dem. Och tänka på Elgars råd: "Om ni hör någon som visslar huvudtemat på Malvern Hills när jag är död, så bli inte rädd. Det är bara jag!" GUNILLA PETERSÉN



1973-11-25 15:00 Stora salen

1954-01-01 20:00 Stora salen

Göteborgs Symfoniker

Medverkande



Dean Dixon Dirigent


1914-03-18 20:00 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

1911-11-12 18:15 Konserthuset, Heden

Göteborgs Symfoniker

Nyhetsbrev från GSOplay

Anmäl dig som prenumerant på nyhetsbrevet så får du information från GSOplay.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Prenumerera på skolutskick

Fyll i formuläret så håller vi dig uppdaterad om vilka skolkonserter vi spelar i Göteborgs Konserthus.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!